Årsbok 2020-2021 by Tölö gymnasium

GYG MNAS NA IUM NAS Årsbok 2020-2021

Innehåll Med gemensamma krafter

SKS berättar

Bildkonst

Musik

Humanekologi

Specialiseringslinjerna då och nu

En blick i backspegeln

En inblick i lärarens vardag

Maskeradhösten

Stillasittande dagar på Brändö

Årets självständighetstal

12 dagar före jul

Podden som älskar alla

Citat om dagen på Rönnskär

Livet i en annan kultur

Distansundervisningens guldkant

Att inte ta en pandemi personligt

Händelsekalender

Studerande

Personal

Årsboksgruppen

Med gemensamma krafter Marina Sjöholm - Rektorn

Det brukar kännas fint att reflektera över året som gått, minnas den varma gemenskapen och alla roliga och spännande evenemang vi har upplevt tillsammans. I år är det annorlunda. I över ett år har vi levt i en helt annorlunda verklighet, där de flesta gemensamma samlingar antingen inhiberats, skjutits upp eller ersatts av streamade versioner. Det känns ledsamt att tänka tillbaka på hur läsåret blev, men samtidigt har det ökat vår förståelse för hur viktig verksamheten i skolan är - med allt vad den innebär. Under hela läsåret har vi varit tvungna att beakta coronavirusets spridning i samhället och att skolan kunde utgöra en risk för spridning. Vi har fått vänja oss vid att leva i en osäkerhet där myndigheternas beslut om restriktioner har lett till många snabba förändringar också inom undervisningen. Efter förra vårens distansundervisning var vi lyckliga då vi kunde starta läsåret med närundervisning, även om vi måste införa vissa restriktioner. Pulpeterna placerades i rader med avstånd emellan, vi hade inga större gemensamma samlingar. Vi tvättade händerna, gick med munskydd och lärde oss hosta i armvecket. Vi blev duktiga på att utnyttja teknik; Teamsmöten och streamade infotillfällen blev en del av vardagen. Då förra vårens studentdimission blivit inhiberad, hade vi nu glädjen att dimittera studenterna i skolan i augusti. Eftersom antalet gäster var begränsat streamades tillfället så att släkt och vänner kunde följa med. Det var fint att få ta avsked av studenterna innan de fortsatte vidare i livet. Det dröjde ändå inte länge förrän abiturienterna skulle hålla sig hemma för att undvika smitta inför höstens studentskrivningar. Efter skrivningarna fortsatte vi med närstudier för alla ända till början av december, då fick vi veta

att vi skulle ha distansundervisning fram till jul. Då kunde vi inte ana att distansstudierna skulle fortsätta ända fram till början av april. Distansundervisningen har varit utmanande för alla. Lärarna fick snabbt lära sig ny teknik och nya undervisningsmetoder. De studerande var tvungna att ta ett stort ansvar för sitt eget lärande. Lärarna delade kunskap och tips med varandra och de studerande bidrog med feedback för att vi skulle kunna organisera undervisningen så bra som möjligt. Att upprätthålla dialogen mellan studerande och lärare visade sig vara särskilt utmanande, och det kunde vara svårt att upptäcka om en studerande behövde särskilt stöd. Vi har ändå försökt fästa särskild uppmärksamhet vid handledningen för att kunna stöda de studerande som behövt det. Utöver lärarnas och grupphandledarnas insatser har såväl studiehandledarna som kurator, psykolog och speciallärare varit tillgängliga för individuell handledning antingen på distans eller i skolan. Vi har dessutom fått ökade resurser för studerandevården så att behovet för individuellt stöd ska kunna tillgodoses bättre. Genom studiebesök av olika slag brukar vi kunna levandegöra undervisningen och inspirera de studerande. I år fanns det ingen möjlighet att företa några längre resor och det fanns endast begränsade möjligheter till studie- och kulturbesök i näromgivningen. Några lyckade studiebesök och fältkurser, och naturligtvis ettornas dag på Rönnskär, har vi ändå hunnit få in under de perioder vi har haft närundervisning. Årets abiturienter har råkat särskilt illa ut. Under sitt sista gymnasieår hade de väldigt lite närundervisning och många av dem upplevde att abiturienter i huvudstadsregionen därför hade sämre förutsättningar att prestera bra i skrivning-

arna. Lärarna gjorde sitt bästa för att handleda på distans, men att på egen hand upprätthålla studiemotivationen var svårt för en del abiturienter. Studentskrivningarna genomfördes dessutom under den extra stress som coronan medförde, med frivillig karantän både före och under skrivningarna för att skydda sig mot smitta. Ett stort tack går till alla skribenter som följde dessa rekommendationer! Tack vare dem lyckades vi genomföra skrivningarna enligt planerna. Årets abiturienter gick också miste om bänkskuddardagen, penkisen, med den tillhörande lastbilskörningen. Penkisen brukar ju markera avslutningen på många år av skolgång - i år får studentdimissionen i skolan göra det i stället. Också tvåornas stora evenemang De gamlas dans inhiberades, men jag är glad att vi kan arrangera det i höst i stället. Övningarna som kulminerar i uppträdandet bidrar starkt till årskursens sammanhållning. Trots att vi har haft många begränsningar att ta hänsyn till, har vi med gemensam kreativitet lyckats arrangera alternativa evenemang och lärt oss utnyttja tekniken på nya sätt. Slutarbeten, självständighetsprogram och öppet hus har ordnats för begränsad publik och streamats till dem som inte fått delta. Vi började period 5 i april med alternerande när- och distansundervisning. Då smittfallen i samhället fortsatte minska fick alla återgå till närundervisning i maj. Fortfarande var det ansiktsmasker och social distansering som gällde, men glädjen att igen få se alla studerande i huset var stor. De

flesta studerande var glada och förväntansfulla då de fick komma till skolan igen, men det fanns också de som upplevde återgången till närundervisning som jobbig. Vår uppgift är nu att på bästa sätt ge det stöd som var och en behöver, det må sedan gälla luckor i kunnande eller brist på motivation. Distansundervisningen har fått oss alla att inse skolans betydelse i ännu högre grad än tidigare. Studerande har visat sin tacksamhet för den undervisning de får i skolan av sina duktiga lärare, och lärarna har påmints om hur viktig samverkan med de studerande är. Skolan är inte bara en förmedlare av kunskap och färdigheter, utan bidrar också i hög grad till de ungas välbefinnande. Jag vill rikta ett stort tack till alla: lärare och annan personal, studerande, vårdnadshavare och alla andra som på olika sätt har stött oss! Med gemensamma krafter har vi tagit oss igenom det här tunga läsåret. Nu ser det ut som om vi går mot ljusare tider. Jag önskar er alla ett skönt och avkopplande sommarlov! Det är ni värda!

SKS berättar Elsa Lindeberg och Bertha Simojoki, ordförande

Efter sommaren 2020 fick hela studerandekåren återvända till skolan och styrelsen kunde återigen samlas på möte i Edulabb på tisdagens matraster. Planeringen av evenemang, såsom tölösyndromkvällar och Halloween började sakta - men osäkert. En ny årskurs av ettor hade traskat in i skolbyggnaden och vi ville introducera dem till den varma och välkomnande miljön i Tölö. Till skillnad från tidigare år måste detta skötas utan att studeranden var för många i samma utrymme. Kreativitet och en mängd reservplaner behövdes. Pride-veckan hade flyttats från sommaren till hösten. SKS skaffade prideflaggor veckan till ära och hängde upp dem runtom i skolan. I oktober ordnade SKS den traditionella Halloween-maskeraden, där flera pris delades ut. I december hade vi en julkalender på Instagram med julsångstexter på Tölö-tema och otroliga bilder! Nya pantroskisar placerades ut omkring i skolan tillsammans med hälsningen: drick din Fanta, kom ihåg att panta. I november var SKS med och ordnade bandkväll tillsammans med ungdomsgården Sandels. Efter provveckan i december bör-

jade den längsta distansperioden hittills och den traditionella Vinterbalen blev för första gången på länge inte av alls. I januari ordnades årsmötet på distans och Bertha Simojoki blev vald till ordförande och Sigrid Autio till vice ordförande. Eftersom verksamheten helt och hållet fick börja på distans hade vi främst program på sociala medier. Tillsammans med lärarkåren ordnades en aktivitetsutmaning och kvinnodagen till ära lyfte vi fram några viktiga kvinnor i historien. Till slut fick alla återvända till skolan, först i hybridform, sedan alla tillsammans och den nya styrelsen fick för första gången sitta tillsammans i Edulabb, äta kex och planera program. I början av maj ordnades Tölö Talko, där de gråa borden och krukorna målades om i vårfärger. Förhoppningsvis kan vi njuta av dem i flera år framöver!

Färre projekt - flera gästlärare Laila Rebers-Holländer - linjeledare i bildkonst

Då en grupp bildkonststuderande i början av läsåret deltog i en workshop på galleri Sinne visste vi inte att temat skulle följa oss genom skolåret. Temat för workshoppen var mild aktivism och vi broderade ansiktsmasker och just ansiktsmasker har funnits med oss hela skolåret. Under de två första perioderna, då vi kunde ha närundervisning, satsade vi särskilt på material och tekniker som är roliga att jobba med tillsammans. Vi erbjöd Ko5 och Bik11 som keramikkurser och den populära kursen i second hand-design gick gånger. De kurserna leddes av designstuderande Ida Korsström. Kursen i ljusteknik, ledd av alumn Lucas Gustavsson, hann också ljussätta alla slutarbetskonserter innan vi övergick till distansundervisning. Att jobba på distans har gett en del utmaningar. Vid behov har studerande lånat hem material, men också testat principen ”man tager vad man haver”. Valörmålning med kaffe, färgcirkel med föremål och skulpturer av pepparkaksdeg hör till den principen. Croquiskursen kunde utöver modeller på nätet också erbjuda levande modell via delad skärm. Konstmuseernas

virtuella utställningar och gallerier har också varit inspirerande. Alla resor och många samarbetsprojekt blev uppskjutna, men i stället kunde vi satsa lite mera på gästlärare både i skolan och på distans. Illustratör Maria Sann undervisade om hur en illustratör arbetar i verkliga livet och bildkonstnär Katariina Guthwert presenterade hur man bearbetar lera man grävt fram själv. Kurserna i datorgrafik I och film hade närundervisning, men datorgrafik II, foto- och animationskursen har delvis gått på distans. Här kunde vi ändå utnyttja de möjligheter som digitala arbetsmetoder och verktyg erbjuder. I år har vi också erbjudit en podcastkurs. Skolans 3D-printer har varit flitigt i bruk; de studerande har planerat digitala modeller hemma som sedan printats ut i skolan. Edulab har dessutom fått tilläggsutrustning som stöder undervisning i film, foto och studioteknik. Kursen i samtidskonst arbetade med lera och keramik, men ur ett annorlunda perspektiv tillsammans med praktikant Vera Anttila från Aalto och bildkonstnär och keramiker Özgü Gündeslioglu. Kursen hölls digitalt på plattformen Miro och avslutades i skolans verkstad. Målningskursen med Dan Palmgren kunde också den övergå till efterlängtad närundervisning efter halva kursen. Årets slutarbeten och gymnasiediplom i bildkonst hade vernissage 17.5 i Sandels. Bland årets teman fanns trädet, trä som material, en samling, varelser och organismer utöver fritt valda egna teman. I utställningen visades en serie djurmålningar av Merete Lindholm, målning på träskiva av Rakel Sandler, filmscener i olja av Emma Rahja, en skulptur av Knut Haglund, lampdesign av Valter Lyytikkä, en målning av Olga Säävälä, ett verk om tatueringar av Amalia Bergström, ett seriealbum av Enni Kontio, en målning

av Alexander Wallgren, en animerad digital 3D figur av Rasmus Räihä, en digital målning av Sally Vaihinen, en målning av Emilia Strann, kläddesign av Tinja Leisso, ett tecknat porträtt av Sofia Fäldt, en skatefilm av Ella Groundstroem och Matilda Mattsson och en fotoserie av humanekologistuderande Ivar Sundman. Nästa läsår har vi utlyst serier som tema i bildkonst och bjudit in alla gymnasier i Svenskfinland att delta. För att uppmuntra gymnasiestuderande nationellt att delta så har vi i inom ramen för vår riksomfattande utvecklingsuppgift i bildkonst sänt paket med inspirationsmaterial till bildlärare och hoppas nästa läsår kunna ordna en gemensam utställning under temat ”möten, vänskap och kärlek”!

Ett intensivt och annorlunda år Annika Blomqvist - linjeledare i musik

Under ett läsår där många höjdpunkter inom musiken har lyst med sin frånvaro får man blicka tillbaka och berätta om de ljusglimtar som trots allt funnits där. Man kan i stället berätta om studerandes förmåga att musicera och jobba med musik på alla tänkbara och ibland otänkbara sätt, utan att ge upp. Oförglömligt var också att se slutarbetsmusikerna på scen under hösten. Gruppkonserten i april 2020 ställdes in, men nu stod de där, fullständigt fokuserade, fulla av revansch och glädje med sina rasande fina konserter. Två av konserterna lyckades vi hålla live på scenen i Gyllenbergssalen. Den tredje och sista konserten och också höstens studentdimission kunde vi streama innan det var dags att övergå till

distansundervisning. Slutarbetsmusikerna var: Zara Bakalov, Ingrid Enckell, Joakim Grönroos, Eva Hoving, Julia Krogius, Elsa Lindeberg, Olivia Mangs, Wille Mannila, Linnea Moen, Inez Nevanlinna, Jenina Nyström, Anna Rosendal, Isak Segercrantz, Felicia Wentjärvi, Sam Westerlund. Varje dag i skolan under hösten var en lycka, även då undantagstillståndet krävde att vi skulle hålla långa avstånd, vilket gjorde att det inte alltid blev så lätt att höra de andra spela och sjunga. Men vi ville vara i skolan och var måna om att ansiktsmasken satt rätt och använde handsprit flitigt för att skydda varandra. Vi nötte också lite extra på greppbräden och tangenter med allt Neoamisept putsande. Plötsligt blev det normalt att sjunga med

munskydd och att läsa av en person utgående från ett par ögon ovanför en ansiktsmask. Så lite vi visste vi då. Vid advent inledde vi distansundervisning och fick vänja oss att läsa av en rund boll med initialer eller att tolka en total tystnad. Nyhetens behag att ha på webkameran under våren 2020 hade redan slocknat. Då distansundervisningen hänger på att den enskilda studerande ska göra sin egen andel hemma, kan vi ändå gå inåt och ge akt på våra övningsrutiner. I bästa fall kan vi upptäcka nya sidor i vårt musikerskap. Saknaden av en medmusiker är ändå total. Samarbetet och känslan då man musicerar tillsammans är så gott som omöjlig att dela via en ruta. Det tekniska kommer också emot med alldeles för långa fördröjningar i ljudet och gör det omöjligt att spela samtidigt. Men, man vill inte heller ge upp. En dag i taget tar man sig framåt och hoppas att snart man snart spelar tillsammans igen. Man saknar som föll bort: en julfest, ett julspex, en stämningsfull julkyrka, bandmusiken på den alltid lite stökiga öppet hus kvällen, vårkonsert för årskurs 2 och vårmarknadens konsert. Samtlig musikundervisning har varit på distans från början av december till mitten av april. Christer Hackman, Sandra Långbacka och Lauri Salokoski, har gjort ett fantastiskt arbete under vårterminen. Ni har på kort varsel fått lösa hur man kan undervisa bänd-, djembespel och sångensemble på distans. På hösten fick Zacharias Kullman, Oliver Siitari, Sandra Långbacka och Juhani Lampuoti ha närundervisning. Ändå ställde undantagstillståndet till det för er också. Tack för ert tålamod. Jag vill tacka alla mina studerande och kolleger för ett intensivt och annorlunda läsår. Jag vill också tacka Musik-och kulturskolan Sandels och Ungdomsgården Sandels för det goda samarbetet.

Med gemensamma krafter går allt att genomföra Niki Luther & Johan Rehn - linjeledare i humanekologi

De mera långvariga följderna av ett läsår som till största delen gått på distans är ännu oklara, men ett är åtminstone säkert: Att vara krukväxt eller akvariefisk i en skola där bara enstaka spöken glider fram över glänsande rena golv är ingen fröjd. Trots att vi med gemensamma krafter (Tack till vår underbara skolsekreterare Jonas och hans son Pontus som matade fiskarna till och med på julafton!) gjort vårt bästa för att hålla de små liven vid liv ser nog både växterna och malawicikliderna i humanekologisalen lite luggslitna ut nu när vi äntligen fått komma tillbaka. När det gäller just humanekologin har årets ettor drabbats mest av pandemin. Ingen skogskurs i Bromarv, mycket få andra roliga utfärder under vilka man lär känna varandra. Få intensiva diskussioner i tätt fungerande grupper. Vi ska försöka hitta på något som kompenserar er, åtminstone lite, nästa år. Abina, som jobbade hårt på sina slutarbeten och kan vara stolta över vad de åstadkom, fick heller ingen chans att presentera dem för en större publik. Er kan vi inte ens kompensera. Så ledsamt. Något har vi ändå lyckats förverkliga. Hösten ägnades åt Kina, med både en kurs om landet, dess äldre och moderna historia och nutida förhållanden och en nybörjarkurs i mandarin. Elias Edström, Tölö gymnasiums man i Beijing, var med i båda och höll språkkursen i sin helhet. Under hösten då vi fortfarande fick vara i skolan ledde han också Pekingopera på skolgården och under våren har han skapat en humanekologisk dramakurs i distansversion. Tack Elias, du håller på att bli tämligen oumbärlig. Kursen “Förlorad kunskap” som normalt också till stor del försiggår i Bromarv fick nu breda ut sig i skolan med bland annat garnfärgning,

fiskskinnsgarvning, köttstyckning. Här vill vi speciellt tacka våra två gäster, Julias farfar Bertel Björkestam som lärde oss lappa fisknät och Alm Nyman som visade hur man odlar svamp. Ettorna studerade bland annat urfolkens trängda situation och gjorde snygga spel på temat som vi med nöd och näppe hann prova ut innan vi måste övergå till distansundervisning. Biologistuderande Vera Arhippainen, alumn från Tölö, handledde simulerade klimatkonferenser och delade med sig av sina kunskaper om hav och fiske för årskurs 2. Under kursen om hur man påverkar sitt samhälle fick tvåorna också träffa en rad intressanta aktivister, via skärmen med ändå. Hur håller man då en stadsodlingskurs på distans? Hur gör man mat för fattiga studerande när alla sitter hemma? Det blir inte så bra som under normala förhållanden, men det går. Deltagarna i odlingskursen drev upp plantor hemma, lärarna gjorde det i skolan och sedan såldes allt som vanligt i maj. Pengarna gick till Unicef – någonting i världen är åtminstone konstant. Matkursen räddades av en annan alumn, Tara Junker, på temat ”Vege för några ege”, enligt metoder hon normalt använder under sina kurser på Arbis. Nu kan vi alla göra bland annat ”falska sniglar” utan att en enda snigel behöver sätta livet till. Till syvende och sist är ju hela pandemin egentligen ett exempel på hur humanekologin – människans ekologi – fungerar. Ett virus som hoppar över från en annan art på grund av vårt naturutnyttjande, sprider sig blixtsnabbt över hela världen på grund av den

globalisering vi åstadkommit. När viruset väl är ute i samhället varierar effekterna kraftigt beroende på folktäthet, politik, kultur och mänskliga rättigheter. En vacker dag när vi inte längre är så hjärtinnerligt utleda på allt som börjar med coroch slutar med -us kommer allt det här att bli stoff för utmärkt undervisning.

Specialiseringslinjerna då och nu Niki Luther & Eva Dalkarl

Ett dramatiskt år för mänskligheten men i skolan blev det lite tvärtom. Inget liv, ekande korridorer och kaktusarna som blommar utan att någon ser dem. Vad ska man skriva i årsboken om året då allting hände någon annanstans än i skolan? Lyckligtvis sammanföll just det här året med specialiseringslinjernas trettioårsjubileum så någonting har vi ändå att berätta. Det gamla skolhuset, som då kallades Lönkan, har vindlande källargångar där det finns unkna krypin fulla med skolhistoria. Reseberättelser från 1940-talet, skildringar av ”den finska kvinnan i kriget”, klassfoton, budgeter, scheman skrivna vackert för hand med blyertspenna i en handstil som ingen längre har. Där fanns också en guldgruva med dokumentation om hur ”Specialiseringslinjen vid Gymnasiet Svenska Normallyceum” en gång kom till. Historien upprepar sig. Ända sedan 1970-talet har det i Helsingfors förts en kamp om skolornas antal och storlek. De som går eller arbetar i skolorna har konsekvent velat hålla kvar sina små skolor. Byråkraterna har velat sammanslå och strömlinjeforma. Fem, fyra, tre svenska gymnasier. Nu är vi där. ”They won all the battles but we had the best songs”. Vi hade de bästa sångerna, vi hade musik, bildkonst och humanekologi och vi har det än i dag, trettio år senare. Hur kom det sig att det blev just de här linjerna och hur har de förändrats under årens lopp? Finns det kvar någonting av ursprungsinnehållet och idéerna? Har de studerande förändrat sig? Vi dyker ner bland papper och foton i källaren för att hitta svar. I texten ”Om Specialiseringslinjerna vid Norsen” från 1994, skriven av den dåvarande rektorn Gunborg Gayer sägs att principerna bygger på den reformpedagogik med rötter från 1920-talet som tillämpades i Tölö svenska Samskola, grundad av Laurin Zilliacus. Mycket av det som då var

nytt, känner vi igen i den kommande läroplanen för Finlands gymnasier (GLP21). ”Det som också finns inskrivet i vår läroplan är att man i skolan arbetar mycket med självständigt arbete och elevcentrerade arbetsmetoder. I praktiken innebär det oerhört mycket skriftligt arbete både enskilt och i grupper ... Samarbetet över ämnesgränserna och integreringen mellan ämnena finns inskrivna i läroplanen och är inte bara tomma ord... Eleverna skickas också så mycket som möjligt ut från skolan. En annan uttalad princip är att ingen lärare kan kunna allt inom sitt ämne. Därför bjuder vi så mycket som möjligt in gäster utifrån det omgivande samhället.” Då specialiseringslinjerna grundades tog man avstamp i humanekologi, som togs till Finland av de skolans engagerade lärare med Annalena Bengelsdorff i spetsen. Ända sedan dess har många ställt sig frågande till vad ”den där humman nu egentligen är”. Här ett klart svar från Alexander Bargum, studerande på den allra första årskursen, den som inledde sina studier hösten 1991. ”Begreppet humanekologi innefattar frågor om ekologi, miljö, befolknings- och kulturhistoria, internationalism, u-landskunskap och samhällskunskap i allmänhet... Även om alla genom massmedier och vanlig undervisning tillgodogör sig kunskaper om detta behövs i dagens oroliga och allt mera internationaliserade värld en mycket djupare förståelse ... En ytlig och fragmentarisk genomgång av viktiga kunskaper räcker inte till och skapar ingen helhetsbild.” Det enda föråldrade i texten från 1991 är ordet u-länder – resten kan man känna igen i humanekologins läroplan i dag. Något som fortfarande är aktuellt är att de studerande inte alltid är lika entusiastiska över alla kreativa och arbetskrävande metoder.

”Ibland har vi blivit så trötta på alla projekt att vi krävt att få vanlig katederundervisning” uttalade sig de studerande Sebastian Gripenberg och Johan Cantell år 1994. Om det verkar som om allt bara handlade bara om humanekologi, beror det på att man i början tog in två tredjedelar av eleverna till humanekologiska linjen som då fungerade som ett paraply för hela skolan och bara 6 - 7 per år till bildkonst och musik. Senare utvecklades alla tre ämnen till egna, lika stora linjer som numera tar in sammanlagt 50 studerande per år. Alla linjer fick egna linjeledare som skulle utveckla verksamheten och mycket av det vi känner igen med slutarbetskonserter och vernissage infördes. På samma sätt som nu skulle man ju förstås marknadsföra skolan varje år och vi kunde konstatera att det material vi hittade, och som niorna fick på den tiden, är långt från marknadsföringsvideor och Instagram. Vi kunde också konstatera att skolpatriotism är en förvånande stark tradition i det lilla svenskspråkiga Helsingfors och förutfattade meningar om dem som går i andra skolor än man själv har varit lika starka på alla håll. En av redaktörerna för skoltidningen

”Specialisten” tog 1999 pulsen på några niors uppfattning om dem som gick på Specialiseringslinjen: ”Först hade jag ett intryck om att där finns underliga människor med sen var det nån som for dit och märkte att dom var helt vanliga.” ”Dom har en attityd mot elever från andra skolor och egentligen går dom där bara för att deras mammor tvingade dem”. ”Dom som går på mussaklasserna sjunger alltid i korridorerna” Numera kommer ju våra studerande i Tölö från många olika kommuner. Det här var också nytt då ”Speccen” startade. Att de studerande kommer från så många olika håll är fortfarande något av det roligaste med att undervisa på specialiseringslinjerna. Hösten 1999 intervjuades västnylänningarna Andrea, Atti, Ika, Kire, Gusse, Teresia för tidningen Västra Nyland. Alla försäkrade att man definitivt inte blir någon snobb bara för att man går i skola i Hesa. Atti måste stiga upp 5.30 varje morgon för att hinna med bussen som gick 6.40. ”Jag vet inte om jag orkar, men jag försöker”, säger hon i intervjun. Alla sex ansåg att det var viktigt att de fick syss-

la med ämnen de verkligen var intresserade av, att gemenskapen var bra och att ingen brydde sig om utseende eller om man var helt perfekt hela tiden.

ht-91 Jonte Ramsten, Christian Lindberg, Kasper Ramström När specialiseringslinjerna grundades befann sig Finland mitt i en djup ekonomisk depression, vilket avspeglades bland annat i att det redan tidigare anspråkslösa utvecklingsbiståndet drogs ned ytterligare. Specialiseringslinjens goda kontakter till U.B. Lindström, då generalsekreterare för Finlands Unicef, ledde till en lång rad av imponerande projekt; de första åren tillsammans med riksdagsmän som ville visa att de ju personligen inte skulle ha dragit på ner biståndsanslagen. Projekten bestod av allt från soppkanoner på stan och ett häfte med sopprecept av riksdagsmän, en julskiva och balgarnskransar gjorda med och av politiker. Traditionen

med Unicefprojektet fortsätter än i dag i form av Tölö gymnasiums vårmarknad med plantor, soppa, musik, ord- och bildkonst. Alla skolans numera fyra linjer är engagerade och alla intäkter går fortfarande till Unicef. Den numera avsomnade tidningen Helsingfors Aftonblad rapporterade om sopp-projektet 16.10 1996 så här: Efter ytterligare två veckors arbete har vi uträttat en del. De sista morötterna promenerade in häromdagen och i morgon börjar sopptillredningen. Under hela projektet har vi letts av övertygelsen att det inte finns något annat alternativ än att lyckas och under de sista hektiska dagarna kan vi fortfarande tänka bara på ett sätt: ”Det måste gå!” Den sista meningen känner vi som jobbar i dag alltför väl igen. Hur hann de? Hur kunde de studerande åstadkomma allt detta vid sidan om skolan? Projekten blev viktiga som profilering för den nya skolan, viktiga som symboler för internationell solidaritet i en tid då de kalla vindar vi känner av i dag började blåsa. Nu då allt har blivit ännu mera hektiskt och pressen på goda studentresultat är ännu hårdare, klarar vi inte riktigt av sådana flaggskepp, men vi gör vårt bästa, det gör vi. Specialiseringslinjerna uppstod alltså tack vare en seg och långdragen kamp. Under de trettio år som gått har än det ena, än det andra hotet seglat upp över horisonten. Vi är inte samma skola som vi en gång var, i själva verket är vi ganska annorlunda. Men i varje ny årskull som kommer in känner vi igen kreativiteten, gemenskapen och engagemanget för samhället och miljön. Ändå har varje studentkull gjort sitt eget avtryck då den lämnar skolan.

En blick i backspegeln Sonja och Milena Hyvärinen, årskurs 2

Mycket har ändrats i Tölö gymnasium sen våra föräldrar gick här. För det första fanns det ingen allmän linje och det fanns bara en klass per årskurs. Det betyder alltså att alla specialiseringslinjer gick på en och samma klass. Det tillät Speccen att ha ett mycket större inflytande i skolan och på den allmänna stämningen. Vår mamma, som gick på musiklinjen i Lönkan på 90-talet, säger att allt var mycket mera hummacentrerat, men att man också såg de andra linjernas inflytande i vardagen. Till exempel hade studerandena på bildkonstlinjen målat väggarna i alla korridorer och musiklinjen ordnade ofta uppträdanden. Själv tolkar jag också vad hon säger som att skolan var en mer lättsam, integrerande och helhetsskapande miljö än idag. Mamma har till exempel många gånger berättat om hur de gjorde hyss och spelade lärare spratt i skolan. En gång satte de tuschar i vattenkranarna så att vattnet blev färgat och en annan gång vände de upp-och-ner på allt i klassen. Hon har också berättat att de blev bjudna på middag till sina lärare. Lite av den andan lever kvar på hummalinjen i och med att vi får åka till Nikis lande i samband med olika kurser. Niki jobbade inte i Lönkan ännu på den tiden utan de åkte på lägerskola till den zoologiska forskningsstationen Tvärminne.

Ytterligare ett exempel på hur humman influerade allt i skolan är de årliga insamlingarna som sålde olika produkter gjorda av riksdagsmän. Det var ett bra sätt att samla in pengar och en möjlighet för politiker att umgås med ungdomarna vars framtid de hade som jobb att påverka. Den här sortens samarbete mellan politiker och ungdomar känns mer och mer viktigt för dagens ungdom som hittills för det mesta bara har stått på riksdagstrappan i regn och slask och vädjat om bättre klimatpolitik. Nuförtiden har vi en allmän linje och det humanekologiska inflytandet syns ganska lite i de andra klasserna. Vi ser inte heller lika mycket inflytande från de andra linjerna även om bildkonstlinjen ibland bidrar med dekorationer och musiklinjen med konserter. Då man använder uttrycket “den gamla goda tiden” händer det ofta att man förbiser hur andra har haft det under tiden i fråga. I Tölö gymnasiums fall tror jag ändå att de flesta studerande verkligen kunde ha nytta av att de olika linjernas inflytande skulle öka och av att återgå till en mer avslappnad stämning i skolan. Fast nu kanske jag glömde lärarna… för dem kännetecknas den gamla goda tiden av smällare och upp- och nervända katedrar.

Sopprojektet okt. 1994 Johannes Bargum, Maria Andersin, Henrica Arle och Maria Paìle

DÅ

En liten inblick i lärarens vardag Camilla Berghäll och Emilie Pirttinen, ämneslärarpraktikanter

Natten innan den första övningslektionen går det inte att sova. I huvudet snurrar lektionsplanens olika delar, medan kallsvetten rinner längs med ryggen och får täcket att klibba fast i kroppen. Eller så sitter man uppe klockan två på natten och försöker ännu fila på det sista inför lektionen. Naturligtvis är förberedelserna inför den första lektionen välgjorda, det har ju trots allt redan gått minst fem timmar till att förbereda den. Ändå verkar det finnas så många lösa trådar att knyta ihop att det inte går att släppa tankarna på natten. På många sätt hade vi tur med praktiken, eftersom praktikperioden inföll mitt under en ganska osäker coronasituation. Från universitetets sida var det in i det sista oklart om vi över huvud taget skulle få genomföra praktiken på plats i skolorna. Det fick vi, och i när vi kom till skolan var det som att stiga in i en egen liten skolbubbla. I samhället utanför fungerade det mesta redan på distans. Här i skolan fortsatte vardagen som vanligt, lärare kom till jobbet och de studerande kom till skolan. Det enda som tydde på att något ändå inte är som vanligt var munskydden. En annan viktig del av praktiken är att vi praktikanter får bekanta oss med vardagen i skolan även utanför lektionstid. Trots olika restriktioner fick vi ta del av exempelvis teaterbesök, temaförmiddagen för abiturienterna och fikat

som ordnades svenska dagen till ära. Visserligen hade den pågående situationen sin inverkan på planeringen och förverkligandet av dessa evenemang, men det kändes fint att det ordnades i varje fall. Särskilt firandet av svenska dagen med cupcakes under matrasten kändes som något extra, som verkligen behövdes en grå höstdag. Det var härligt att få vara med och se, att det roliga i skolvardagen inte slopades under dessa osäkra tider. Under hela vår praktikperiod var vi väldigt medvetna om att beskedet att övergå till distans kunde komma med väldigt kort varsel. Men vi hade god tur och hann utföra majoriteten av praktiken fysiskt i skolan. På så vis kunde vi på riktigt bli bekanta med det som sker utanför lektionstid, och praktiken blev väldigt givande. Distansundervisningen ur lärarperspektiv medförde nya utmaningar som vi sedan fick ta itu med. Ändå var det en väldigt nyttig erfarenhet, eftersom distansundervisning kan utgöra en del av undervisningen även i framtiden. På så vis kan man säga att vår praktikperiod speciellt mångsidig. Och den första lektionen? Den gick bra. Studerandena var aktiva och verkade vara genuint intresserade. Inför den sista övningslektionen gick det redan att sova gott hela natten.

Maskeradhösten Axel Korsström, ämneslärarpraktikant

Ingen av oss kommer att glömma året 2020, eller de samhällsomvälvande förändringar vi fått uppleva under månaderna sedan COVID-19 kom till Europa. När jag skriver detta är vi alla redan hjärtligt trötta på att höra om virusets härjningar och om alla nya restriktioner, hjärtligt trötta på handdesinfektionsmedel och säkerhetsavstånd. För ett år sedan, då året 2019 led mot sitt slut, hade ingen av oss kunnat föreställa sig hur vardagen skulle se ut idag. Men jag ska inte trötta ut er med samma klagovisa som vi alla hör dagligen, vare sig det är hemma, i skolan eller på sociala medier. Istället ska jag titta lite närmare på den aspekt av vår vardag som förvandlat samhället till en anonym massa av vita, sjukhusblåa eller färggranna ansikten.

På många håll i Europa har ansiktsmasker varit obligatoriska nästan ända sedan viruset spred sig från Italien, men här i Finland började myndigheterna rekommendera maskerna först under hösten. Det är kanske i skolvardagen som masken fört med sig de största förändringarna för både lärare och elever. På andra stadiet har maskrekommendationen redan länge varit i kraft, och de flesta verkar ha vant sig vid att känna värmen från sin egen andedräkt dagen lång. Ibland ser man också sådana som bär masken under hakan eller under näsan som ett skägg. Det är inte något som THL rekommenderar, även om det onekligen bidrar till känslan av samhällsomfattande maskerad. Och det är en maskerad det är frågan om, även om den

inte är särskilt rolig. Lärarna har svårt att känna igen sina elever i klassrummet och eleverna kan inte tyda lärarnas ansiktsuttryck, för att bara nämna två svårigheter. På det hela taget förändras hela skolvardagen då ansiksmaskernas anonymitet ersätter temadagar, skolfester och grupparbeten. Många frågar sig säkert hur länge till detta kan fortsätta. Men vi måste göra det bästa av situationen. Oberoende av hur väl ansiktsmaskerna sist och slutligen skyddar oss fungerar de som en påminnelse om att vi ska hålla avstånd och vara försiktiga. Samtidigt kan vi ju satsa på ansiktsmasker med personliga motiv och färger för att komma ifrån anonymiteten. Speciellt i denna mörka årstid, med viruset som ett hotfullt moln över oss,

kan vi ta tillfället i akt och ge vardagen en munter färgklick i havet av vita och ljusblåa engångsmasker. Och vem vet? Kanske du som läser detta redan har sett slutet på pandemin och en återgång till en vardag utan ansiktsmask.

Stillasittande dagar på Brändö Carl Kindberg, lärare

6:00. Väckarklockan ringer. Famlar efter mobilen. Blänger ilsket på “STÄNG”-knappen som inte genast reagerar på min beröring. Känner mig inte utvilad. Klockan tre vaknade hunden av att tidningsutdelaren droppade in dagens Hbl genom brevluckan och kastade sig med ett högljutt rytande ur sängen. Kanske jag borde nöja mig med Hbl:s digitala e-tidning i fortsättningen? Klockan fyra vaknade jag av att ena katten slog mig med tassen i ansiktet. Klorna utspända till hälften. Hon ville erövra huvudkudden – och lyckades. Överväger “SNOOZE” 15 minuter men lyckas låta bli. Känner mig som en riktig övermänniska. Dagen börjar med en seger, trots allt. Segar mig upp och raglar, fortfarande sömndrucken, till badrummet. Sköljer ansikte, bakhuvud och nacke med kallt vatten. Inspekterar graden av flintskallighet på hjässan. Jo, landningsbanan har tilltagit i storlek sen senast. När Malms flygplats läggs ner står min hjässa sannerligen till förfogande. Sjunker barbröstad ner i tv-soffan. Håret vattenkammat som på en konfirmand. Mäter blodtrycket. 132 / 81. Det var ju inte så pjåkigt, men kommer sannolikt att stiga under dagens lopp där man sitter gamhalsad och hopsjunken framför datorn. Mera vatten. Den här gången i munhåla och svalg. Sedan ut med hunden, som sin vana trogen signalerar sin framfart i trapphuset med ett upprymt och gällt gläfsande som sannolikt väcker hela huset. 8:00. Online-lektion via Teams. Ej längre barbröstad eftersom jag antar

att det inte undgår datorns öga där jag sitter vid skrivbordet. Ansluter. Huvudet och en del av bålen dyker upp på skärmen. Vid det här laget är det vattenkammade håret torrt och lämpligt Donald Trump-fluﬃgt. Ej längre konfirmand. Snarare tunnhårig äldre lektor med påsar under ögonen. Till en början bara jag men sedan börjar bollar med initialer eller mer eller mindre gåtfulla vinjetter att dyka upp på skärmen, bland annat ett hundhuvud med utstående ögon och blottade tänder. Försöker låta piggare än vad jag egentligen är: - God morgon! God morgon! Hoppas att ni sovit gott! Hör ni mig? (tystnad) Tills en studerande knäpper på sin mikrofon och säger: - Jo, vi hör dig! - I så fall inleder vi dagens lektionspass med genomgång av läxan. Vi hade visst kommit så lång som till judendomen och den rituella dimensionen... Antecknar: “… tvagning under rituella former i mikve... före morgonbönen... före bröllop … efter menstruation... efter barnafödande...” (tystnad) När katten som från ingenstans med ett skärande läte hoppar upp på tangentbordet och producerar gallimatias med sina små tassar: “dlfdlkjvdjvhhjasd” Tagen på sängen? Ja visst. Men inte obeväpnad. Greppar sprutflaskan med vatten, som jag ställt på skrivbordet intill datorn. Kattan hinner få sig en kalldusch innan hon lägger benen på ryggen. I nästa stund är hon borta. Men det skrivna står kvar: ““dlfdlkjvdjvhhjasd” Korrigerar texten samtidigt som jag försöker att vara lustig: - Det var ju tassigt!

(tystnad) En sväng till köket för att brygga en kopp kaffe medan de studerande ägnar sig åt att arbeta självständigt med en uppgift om korkskruvslockar, runda rävsvanshattar och besynnerliga små svarta askar som med hjälp av svarta läderremmar fästes på vänster överarm (eller höger om man är vänsterhänt) och på huvudet vid hårfästet i linje med näsan. Se där någonting som skiljer oss från djuren, hinner jag tänka medan jag mäter upp vatten och tre rågade mått kaffe i kaffekokaren. Koppen med kaffe till hälften urdrucken när det är dags att avrunda lektionen. - Nästa gång ser och hör ni mig på torsdag. Liksom i dag kommer vi också på torsdag att stå inför de yttersta frågorna: - Vem kan beskriva smaken av kaffe? Varför kan jag inte kittla mig själv? Vad är det för en lockelse som just tangentbord har på katter? (tystnad) - Ja, och så ska vi också tala lite om Muhammed – var han ensam i grottan eller inte? (tystnad) - Men, hör ni, ha det nu så gott och kom ihåg - för att citera rektor Marina – att före, mellan och eft-

er lektionspassen gå ut och “tanka frisk luft och solsken”. Hej så länge! Sköt om er! Som på ett givet tecken börjar skärmen att leva. Bollarna med initialer och vinjetter lyser och darrar till som i en dödsryckning innan de i nästa ögonblick, inte sällan till ett glatt - eller lättat? - “Hej!” eller “Hej då!”, försvinner från skärmen. Till slut är alla bollar borta. Man är ensam kvar med sig själv i helskärm och förläget leende. För kursorn kvickt till “LÄMNA”-knappen innan känslan av overklighet blir alltför påträngande. Katten har återvänt. Intar sfinxläge och betraktar mig med en blick som säger allt men avslöjar inget. (tystnad) Ute har det börjat snöa. Fastän jag vet att det är omöjligt grips jag av den autistiska impulsen att räkna de vackra flingorna. 9:24. Snart står följande lektion i tur. Psykologi. Omedveten informationsbearbetning. Kaffet kallt vid det här laget, men tar mig en klunk i alla fall. Försöker låta piggare än jag egentligen är: - God morgon! God morgon! Hoppas att ni sovit gott! Hör ni mig?

Feedback Undvik ” / ” i löpande text! Använd i stället ”eller” - eller hur? Och ”och” inte att förglömma alltså i stället för ”&” För övrigt: Avsnittet om teofagi (gudaätande) i och för sig fascinerande men i det magraste laget Som läsare blev man att sakna mer kött på benen

Årets självständighetstal Linus Grönroos, årskurs 2

Här är vi för att fira Finlands självständighet. Vad betyder det? Jag vet inte. Hur skulle jag veta det? För mig har Finland alltid varit självständigt. Jag vet inte hur det var när det inte var det. Det är omöjligt för mig att veta. Fastän de kanske är svårt att förstå vad Finland varit, och kanske till viss grad är, så har jag en bild av vad Finland betyder för mig. Jag har alltid bott i Finland. Jag utesluter inte andra länder, och jag skulle kunna tänka mig att bo någon annanstans också. Men trots det, så är jag ändå stolt över att vara finländare. Det finns en sak som för mig är ganska jobbigt med att bo i Finland. Finskan. I största delen av mitt liv har jag inte haft någon riktig kontakt med finska, utom att säga ”Moi! Ei kiitos. Kiitos!” i kassan. Så för mig är språket svårt. Och om jag inte lär mig finska, så kommer mina chanser att få jobb vara färre. Efter gymnasiet blir jag också tvungen att rycka in i militären eller utföra civiltjänst. Ifall jag skulle vägra göra det så skulle jag dömas till ungefär ett halvårs fängelsestraff. Detta har kritiserats av FN:s människorättskommitté för att det strider mot rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Men utöver dessa saker, så finns det saker som gör mig överlycklig och stolt över att vara finländare. Mest aktuellt är såklart hanteringen av Coronaviruset. Finland har klarat sig bra, och enligt prognoser är det möjligt att vaccinering kan påbörjas redan nästa månad. Så ifall vi orkar med en slutspurt nu, så kan det vara att vi får fira en friare sommar nästa år!

Utöver hanteringen av Corona pandemin är jag stolt över våra högkvalitativa utbildningsmöjligheter. Finland hamnar på toppen av många listor över världens bästa skolsystem. Så fastän skolgången också kan vara väldigt påfrestande på ett personligt plan, så blir jag ändå alltid lite gladare då jag tänker på att jag har en god grundskoleutbildning bakom mig, jag går i ett bra gymnasium nästan gratis, och har också goda studiemöjligheter senare, utan att behöva betala tiotusentals euro per år för utbildningen. Det är jag tacksam för. En annan bra sak med Finland är att hemlösheten minskar här. Det är faktiskt det enda land inom EU där det är så. Det som jag också tycker är jättefint, är att Finland var det tredje landet i världen som gav kvinnliga medborgare rösträtt! Det var ett jätteviktigt steg mot jämställdhet mellan könen, och om man ser på den sittande regeringen så ser man också att möjligheterna för kvinnliga medborgare har blivit fler, och kvinnans ställning i samhället har stärkts. Det tycker jag är viktigt. Så för att sammanfatta kunde man säga att det, förstås, finns en del negativa sidor med att bo i Finland, men för mig så väger de positiva sidorna nog ut dem. Fastän jag inte kanske riktigt förstår vad det innebär att vi firar självständigheten just idag, så är jag ändå glad över att vi gör det. Jag är stolt över att vara finländare. Tack.

12 dagar före jul SKS julkalender

On the first day of Christmas i tölöiters liv: Distansundervisninpå Teams. On the second day of Christmas i tölöiters liv: Tölö Lucia och distansundervisning på Teams. On the third day of Christmas i tölöiters liv: Micken funkar inte och distansundervisning på Teams. On the fourth day of Christmas i tölöiters liv: Fyra sena essäer och distansundervisning på Teams. On the fifth day of Christmas i tölöiters liv: Fem timmar sömn och distansundervisning på Teams. On the sixth day of Christmas i tölöiters liv: Existentiell kris och distansundervisning på Teams. On the seventh day of Christmas i tölöiters liv: Dör Nikis fiskar?? och distansundervisning på Teams. On the eight day of Christmas i tölöiters liv: Tölö syndrom och distansundervisning på Teams. On the ninth day of Christmas i tölöiters liv: Nio koppar kaffe och distansundervisning på Teams. On the tenth day of Christmas i tölöiters liv: Slutklämmen sista med och distansundervisning på Teams! On the eleventh day of Christmas i tölöiters liv: Var e vårt julspex och distansundervisning på Teams? On the twelfth day of Christmas i tölöiters liv: Challe e tomten, SKS önskar God Jul!

Podden som älskar alla Elsa Vanhanen, årskurs 2

Under årets första period, då vi äntligen fick återvända till skolan, började podcastkursen. Redan från namnet kan man kanske gissa att kursen gick ut på att skapa en podcast som skulle handla om vår skola. Med en splitterny poddstudio och en fin utrustning kändes detta som ett lätt uppdrag. Att göra en podcast kan väl inte vara svårare än att stå och babbla i en mikrofon i tjugo minuter? I verkligheten var det inte så. Förr eller senare märkte vi alla att kursen skulle vara mer krävande än vi trott. Att göra en podcast kräver verkligen massor av planering, tid och energi. Först behöver man en bra idé, utan den kommer man inte så långt. Vad podden ska handla om, ifall den ska vara gjord med humor eller allvar och hurdan tidtabell man har, är bara en liten del av vad man behöver tänka på. Med hjälp av kaffekokaren som Joel hämtade till rummet där vi jobbade och den där sortens yrsel som finns på en måndagseftermiddag, kom vi på en hel del bra och mindre bra idéer. Efter det var det dags att komma i gång på riktigt. Vi skickade ut frågeformulär som handlade om myter om Tölö, sprang omkring i skolan och intervjuade folk, bjöd in lärare som gäster, betygsatte kaffe, ledde en gameshow, hittade på historier om humanekologerna, byggde ett “huvud” som bandade in 3D audio, diskuterade allt mel-

lan himmel och jord, bandade in intron och outron och allt möjligt annat. En del av tiden gick åt att ta bilder, att designa en logga och att göra teasers som skulle läggas upp på poddens Instagram. Det mest tidskrävande var ändå redigeringen av själva audion. Vi var tvungna att klippa ut en hel del, varav ena hälften var svordomar medan andra hälften var något strunt som bara vi skulle förstå. Och man blev verkligen bekant med sin egen röst. Efter två perioder och en hel del långa dagar då vi blivit kvar i skolan på övertid, hade vi skrapat ihop fyra avsnitt av vår alldeles egna podd. Trots all den frustration som emellanåt uppstod på grund av att allt tog längre än planerat, var det ändå mycket kul att få jobba med ett så roligt gäng. Podden som älskar alla kommer definitivt vara något jag kommer ihåg långt efter att jag gått ut gymnasiet.

Citat om dagen på Rönnskär Jag fick nya härliga vänner och de var bra väder. Det var roligt program och alla var hjälpsamma och trevliga. Man fick nya vänner. Möjligheter att lära känna andra (viktigt) Den var chill o nice vibe.

Vädret var bra, aktiviteterna roliga & stort plus för att det inte var några ordentliga tävlingar och intensiv idrott. det var lugnt och man kunde själv påverka. Det är alltid roligt att hänga med vänner och äta. Sandskulpturen hämtade nostalgikänslor från barndomen!

De var kiva att lära känna nya människor och man blev bättre bekant med sin klass/grupp

Sandskulpturtävlingen var rolig eftersom jag gillar kreativa aktiviteter och alla var aktiva i min grupp och hjälpte att samarbeta.

Det var roligt vid skådisprogrammet och att skriva ett brev till sig själv är roligt att få öppna om tre år och det var helt god mat.

Fritiden var rolig eftersom man fick hänga med vänner. Brevskrivningen kommer jag uppskatta i framtiden.

Musavisan som vi hade i slutet av dagen var rolig. Mycket sand i skorna

Livet i en annan kultur Stella Rinta-Jouppi, årskurs 2

Mina första fem veckor som utbyteselev i Uruguay var minst sagt intressanta. Allt var olikt, hemmet var självbyggt så väggarna hade hål och ibland såg jag en groda eller olika insekter i mitt rum, något som enligt min värdmamma var helt normalt. Värdmamman drack alkohol nästan varje dag och jag hittade varor med marijuana. Eftersom det är halvt lagligt i Uruguay nämnde jag inte desto mera om det till någon. Värdmamman tog mig till barer, gick ibland för att sköta saker på morgonen utan att berätta, och jag betalade för maten.

Då jag äntligen blev flyttad därifrån blev jag chockad, jag hade trott att hela Uruguay var likadant, att det inte fanns en vackrare sida. Jag kom till en volontärfamilj där jag bodde en vecka tills jag fick min nya familj. Alla var jättevänliga och bara att de gav mig mat var överväldigande. Dessutom var det bara ett par dagar till jul. Dittills hade jag inte hunnit tänka på julen eller hemlängtan, så julen kändes inte lika riktig, kanske för att det var 35° varmt och vi tillbringade hela dagen i en pool.

Jag bor i en liten by, som inte egentligen har något att se, men just nu tror jag det är bättre så för vi får göra flera saker. På sommaren samlades alla ungdomarna varje kväll och gjorde något, spelade volleyboll, dricka mate och på veckosluten samlades man i byns park. De flesta rörde sig ganska fritt utan att tänka desto mera på pandemin. Polisen kunde komma och tala med en, men de gjorde inte riktigt någonting för att man inte skulle samlas. För en månad började skolan helt normalt med närundervisning. För två veckor sedan bestämdes det ändå att alla skolor jobbar på distans. Jag går på en artistisk linje, vilket betyder att jag bland annat har teater, dans, musik och bildkonst på schemat och ingen matematik, fysik eller kemi. De största skillnaderna jag har lagt

märke till mellan finsk och uruguayansk skola är att eleverna hålls i samma klass hela dagen, men läraren byts. Och att man inte gör så mycket under lektionerna, utan det mesta blir till läxa. De ger stora projekt som ska göras på bara en vecka. Jag har nu levt i min nya familj i fyra månader och vi delar samma intressen. Pappan äger en farm, vilket betyder att naturen är nära, och jag får hjälpa till med honungsproduktionen. Jag ser kossor från mitt fönster, och då köttet tar slut i kylskåpet, slaktar de en av korna och fryser ner köttet från den. Nästa vecka borde det hända, jag har redan träffat den utvalda kossan. Ännu har jag över hälften av tiden för mitt utbyte kvar, jag kommer få se mera skola, den kalla vintern och alla födelsedagar i familjen.

Distansundervisningens guldkant Lina Henning, årkurs 2

Just nu finns det många som ogillar distansundervisningen. Det känns som om alla bara har något negativt att säga, vart man än vänder sig. Tidningarna fylls med statistik om hur dåligt gymnasiestuderande mår, och nyheterna är fulla med intervjuer med liknande fakta. Men det finns i alla fall en som gillar distansundervisning. Och det är jag. Jag skulle nästan våga säga att distansundervisningen räddade min skolgång. I och med att jag fått studera hemifrån har jag haft mycket mer tid att satsa på hobbyer och rutiner. Min mentala hälsa har även förbättrats märkbart i och med att stressnivån har sjunkit betydligt. För mig har det även varit enklare att få arbeta helt ensam och ostört hemifrån. En vanlig distansdag i mitt liv börjar med att väckarklockan ringer 07:30. Jag blir inte kvar i sängen, utan stiger upp direkt för att borsta tänderna och klä på mig. Jag bäddar även sängen och drar upp gardinen för att undvika frestelsen att slinka tillbaka under täcket och somna om. Den första lektionen börjar 08:00, och då bänkar jag mig framför datorn med en rykande het kaffekopp och en smörgås. Det absolut bästa med distansundervisning enligt mig är att man är hemma exakt då skolan tar slut. Jag sparar ca två timmar varje dag genom att inte behöva åka till skolan.

Efter skolan brukar jag umgås med vänner och familj, eller gå på träningar. Distansundervisningen har hjälpt mig att hitta ett bra sätt att studera, men jag har även haft tid att reflektera över mig själv och verkligen ta hand om mitt eget välmående. Jag har även lärt mig att den enda personen som har ansvar för studieframgång är jag själv, och det är genom mina egna handlingar som jag kan påverka vitsorden väldigt långt. Hårt jobb belönas alltid, och det är exakt vad som hjälper mig att kämpa genom distansperioderna. Den viktigaste lärdomen jag fått är att man måste själv bära ansvaret för sina studier, så som också senare i arbetslivet. Det jag ändå saknar allra mest är ändå mina vänner och den sociala samvaron skolan erbjuder. I och för sig förstår jag att alla inte känner på samma sätt, men jag anser ändå att det är viktigt att i allt mörker försöka sprida lite solsken och kanske även få andra att inse att distansundervisningen inte alls är så hemskt som medierna målar upp den som. För tillfället börjar ju framtiden ändå se ljusare ut nu när alltfler får sina vaccin, och jag önskar trots allt att jag får studera normalt igen under mitt abiår som börjar i höst.

Att inte ta en pandemi personligt Hilda Purhonen, årskurs 1

Efter Coronavåren 2020 och bokslutet på grundskolan som blev en antiklimax, tror jag att de flesta av oss ettor var mer än redo för gymnasiet. Ny skola, nya människor, nytt system - dags att vända blad i livet, hur förlegat det än låter. Själv såg jag gymnasiet som en chans att hitta nya vänner, samla på mig kunskap och erfarenheter, och rätt tid att ta itu med hela ”vad-skajag-göra-med-mitt-liv – ångesten”, som tycks ha satt sig som en propp mellan Hilda 16/17 år och vuxenlivet. Efterklokt kan jag ändå konstatera att mitt första gymnasieår förblev tämligen fattigt på den sociala fronten, medan jag - inom fyra väggar -haft all tid i världen att pilla isär mina obefintliga framtidsplaner. Med hopp om att lära mig nytt om världen, sökte jag alltså in till den humanekologiska linjen. Ett ganska passande ämne att studera med tanke på tiderna vi lever i just nu. Vad jag ändå hittills gillat bäst med hummalektionerna är mångsidigheten. Vi har pratat människa, miljö, det förflutna & framtiden, film & litteratur, kinesiska, konfliktlösning, hållbar utveckling. För att inte nämna den där ena lektionen i förlorad kunskap, då vi styckade en hel hjort. (Att där hade ni lite reklam.) Överlag är jag glad att vi ettor fick några månader tid att integrera oss i Tölö, innan distansundervisningen körde i gång. Något som i sig inte kom som en överraskning. Jag kände mig rentutav förberedd då någon gång i slutet på fjolåret – november kanske? Men det hela drog ut på tiden och efter fyra månader av hemmasittande & netflixtittande & kaffesörplande & urkasst internet, börjar begrepp som motivation och repetition, pausgymnastik och regelbundet ätande, kännas ganska abstrakta.

Jämför jag mina distansstudier på ettan med högstadiets, är den största skillnaden att jag den här gången mestadels varit för mig själv. Jag vet att det å ena sidan är en lyx att inte behöva dras med diverse familjemedlemmar dagarna långa, men nog är det tröttsamt. I längden helt skit, för att vara ärlig. Hemma finns det liksom ingen yttre struktur att stöda sig på de dagar som det verkligen skulle behövas. I stället måste man med egen vilja bygga upp någon slags rutiner och upprätthålla motivationen att komma igenom allt skolstoff. Distansperioden har på sätt eller annat varit utmanande för oss alla. Ändå vande vi oss vid den igen. Själv blev jag så bekväm av mig att jag inte ens var säker på om jag ville återvända till skolan när det väl blev dags. Eller jo, visst ville jag det, men det gällde att ta farväl av pyjamasvardagen. Lite kände jag mig som en vampyr som kröp ur sin grav ut i det klara dagsljuset. Ändå är det nog värt de tidiga väckningarna och ansiktsmasksandedräkten. Just nu har jag framför mig ännu en vecka av distansundervisning. Hoppas det blir den sista. Ärligt talat har mitt första år i gymnasiet ganska långt underskridit mina förväntningar. Det är svårt att inte vara bitter över situationen och klaga lite grann. Å andra sidan är det ingen vits att ta en pandemi personligt.

Händelsekalender 2020 - 21 Period 1 18.8

Skolåret inleds, Studia Generalia med Dimitri Paile

29.8

Studentdimission för studenterna våren 2020

31.8 – 25.9

Abiturienternas övergår till distansundervisning

2.9

Årskurs 1 på Rönnskär, med tutorer och grupphandledare

5.9

Föräldramöte på distans, åk 1

7 – 8.9

Skolfoto för åk 1 och 2, bara porträttfoton tillåtna

10.9

Bootningsövning för höstens skribenter

10.9

Humanekologerna besökte Skanslandet

9 - 29.9 28.9

Höstens studentskrivningar

30.10

Halloweenprogram (SKS)

5.11

Slutarbetskonsert: Joakim Grönroos, Linnea Moen, Anna Rosendal, Wille Mannila, Isak Segercrantz, Sam Westerlund

6.11

Kaffe och bakelse med anledning av Svenska dagen

12.11

Föräldramöte på distans, åk 2

17.11

Temadag för årskurs 3, Studia Generalia med Sophia Jansson, biobesök (filmen Tove)

27.11

Slutarbetskonsert: Elsa Lindeberg, Olivia Mangs, Felicia Wentjärvi, streamad

4.12

Studentdimission för höstens studenter och självständighetsfest, streamad

Period 3 7.12

Alla årskurser övergår till distansundervisning

23.12 - 6.1

Jullov

7.1

Vårterminen inleds, distansundervisningen fortsätter

20.1

Podden som älskar alla släppte sitt premiäravsnitt

21.1

Streamat öppet hus för årskurs 9

25.1

SKS, årsmöte på distans

Abiturienterna återgår till närundervisning

Period 2 15 – 16.10

Höstlov

22.10

Skolfoto för åk 3, bara porträttfoton tillåtna

22.10

Slutarbetskonsert: Zara Bakalov, Ingrid Enckell, Eva Hoving, Inez Nevanlinna, Jenina Nyström

25.1

Abiturienterna kan välja mellan när- och distansundervisning

27.1

Preliminär i modersmål, läskompetens

Period 4 15.2

Infotillfälle inför studentskrivningarna, på distans

22 - 28.2

Sportlov

16 - 31.3

Vårens studentskrivningar hålls

43 Period 5 14 - 16.4

Årskurs 2 har närundervisning, årskurs 1 distansundervisning

19 - 23.4

Årskurs 1 har närundervisning, årskurs 2 distansundervisning

26 - 30.4

Årskurs 2 har närundervisning, årskurs 1 distansundervisning

3.5

Alla återgår till närundervisning

19.5

Studia Generalia om drogmissbruk, föreningen Kran r.f. Ploggingeftermiddag

20.5 Studerandekårens program 4.6 5.6

Studentdimission och skolavslutning i någon form

Studerande 2020-2021 Årskurs 1 20 A

Airas Madeleine Aminoff Amelie Andersson Robin Andersson Theresa Arle Nemo Bergroth Robin Björkestam Julia Bohadjum Sara Boström Tove Byholm Elina Caliskan Ceren Cooper Emilia Djupsjöbacka Artur Eklund Melinda Envalds Erika Errehani Jasmine Falck Vilma Fellman Ian Flander Frida Flytström Linnea

20 B af Hällström Antonia Forsell Ellen Forsström Ellen Gardiner Kylén Iris Gillberg Saga Hagner Emilia Hakulinen Matilda Hammarlund Christina Heikinheimo Klara Helsing Walter Hjelt Paula Hjorth Alex Holmberg Antonia Holmén Felicia Jalomäki Kasper Janasik Silva Johansson Emma Jönsas Seidi Kaipainen Elmer

20 C Klippa Olivia Klockars Lotta Korhonen Nica Kotilainen Joanna Kurki Kua Laurén Camilla Lehti Max Lehtonen Aaro Leka Casimir Lietz Victor Liewendahl Nicola Lindborg Daniela Lindeberg Ingrid Lindström Lasse Lohi Vilja Luukkonen Vilhelmiina Lönnqvist Aron Mahlberg Emmy Mannila Mirjam Masalin Kristian Mattila Kasper Melén Noemi

20 D Mielck Daniel Mihaljevic Sofia Mollgren Alva Mustala Alexandra Nikander Alva Noreila Stella Norri Rudolf Nyström Theo Näivö Anni Näivö Laura Oljakka Sofia Owusu Daniela Palander Kia Palm Daniel Pelli Felix Peltola Ronja Peltonen Melinda Pihlatie Selim

Purhonen Hilda Putkonen Linda Rönnqvist Ellen Sundberg Alexander

20 E Ragnvaldsson Emilie Rantala Lily Renlund Bettina Ronimus Jessica Roos Ada Rosendal Malena Ruotanen Hilda Ruottinen Tinja Räihä Ia Salmi Vivian Sandell Jemina Sandler Maura Sandström Frida Sandvik Kevin Schmidt Emma Sirelius Alexander Stenbäck Anni Stenius Martin Strang Ulja Ström Ellinor Strömberg Stella Sundberg Sofie Såltin Jon Särs Mikke

20 F Talus Cilla Thomssen Linda Tiusanen Lotta Tonvall Erika Torsell Eric Tudeer Emmi Turkka Viena Törnkvist Teresa Uimonen Robin Uusitalo Max Vaenerberg Clara Vaenerberg Felix

Vikman Ella Vilhunen Alma Virtanen Adeliina Virtanen Anna von Fersen Mikael von Schantz Fredrik Vuori Hjalmar Wiklund Ellen Wulff Elias Österholm Viivi Östman Fanny

Henriksson Joanna Hildén Matilda Hirvelä Leevi Hoffström Emma Holländer Fredrik Holmberg Isabella Honkanen Olivia Honkonen Alexandra Hyvärinen Milena Hällström Amanda Ijäs Alma Salmi Lillian

Årskurs 2

19 C

19 A

Franzas Alva Heiska Marcus Hyvärinen Sofia Johansson Simon Jokinen Liina Jordi Lassenius Lucas Järvinen Ida Karlsson Lukas Karlsson Ronja Katajarinne Valtteri Kinnula Ada Kivinen Vivi Klinga Jens Laaksonen Olivia Laito Jenna Landén Fanny Landsdorff Leopold Lehtinen Sonja Lehtola Dalina Lehtonen Martha Liesaho Muska Liiman Mikaela Lindberg Emilia

af Schultén Alvar Ahlblad Mathias Ahlroos Aurora Ahvenainen Vilma Albrecht Ina Aminoff Jenny Amoros Sillman Maya Asikainen Rosanna Asunmaa Emil Autio Sigrid Bertell Selma Biström Ronny Boström Karin Bäcklund Nina Chakraborty Milan Correa Noel Enbom Ellen Engman Emppu Ekholm Andréa Enkvist Axel Eriksson Jenny Eriksson Julia Falenius Melina Forssell Vendela

19 B Forsskåhl Anna Forth Tobias Fredriksson Wilma Gadolin Roland Granström Fennia Grönholm Catharina Grönroos Linus Gustafsson Alice-Marie Halenius Casper Helenius Oliver Henning Lina

19 D Hongisto Hugo Jaakkola Annika Klinga Jonas Lindholm Emma Lindqvist Alex Lundell Sofia Lundén Ava Långström Emil Mangs Casimir Moliis Saga Mustonen Nastja Niklander Matilda Nugent Marc Nykopp Stella

Närvänen Aino Oljelund Fanny Ollonqvist Tomas Pehkonen Hanna Peitsalo Johan Perret Anna Ramsay Corinna Rantalainen Alicia Salomaa Ellen

19 E Rehn Emil Rekula Klaus Rinkinen Saga Rinta-Jouppi Stella Rosenberg Milena Rämö Henna Räsänen Agnes Röllich Julia Rönnow Max Saari Jenny Saarikko Winona Salin Hilla Salokangas Saga Schauman Christian Schramko Emilia Sederlöf Tindra Simojoki Bertha Skog Tommy Smeds Emilia Stenhammar Julia von Troil Johannes

19 F Salovaara Eva Stadius Anna Strang Elmer Sundström Sofia Söderblom Iris Söderling Lotta Söderlund Nicola Telivuo Werner Tihtonen Timo Trähagen Amanda Vaenerberg Victor Vanhanen Elsa Venetjoki Elli Vetoniemi Oskar Vilhunen Enja von Bonsdorff Artur von Weissenberg Ester Wahlroos Nicole Weckström Andreas

Westerbom Malin Winqvist Robin Wärnå Adine Öfverström Linnea Österblad Ida

Årskurs 3 18 A

Abdi Saara af Björksten Emil Ahlblad Isabella Ahmadi Ahmad Shah Airas Alexandra Amoroso Madeleine Andersson Linda Anthoni Ellen Arle Loa Aura Saga Back Rurik Björkstén Edward Bohadjum Sofia Bruncrona Ben Burman Milli Ekbom William Enkvist Jenny Fagerström Michael

18 B Eskman Anton Gaiji Ilyes Gottleben Sandra Hartela Emil Hatakka Kajsa Heino Petra Helminen Johanna Helsky Emilia Hendrén Michaela Hindsberg Kristina Hyvärinen Sebastian Johansson Marlén Juslén Wilhelm Jäntti Katja Kari Saga Kassila Christian Katsiula Josefina von Hertzen Anna

18 C

Kihlman Lucas Kjerin Ronja Knuuttila Laura Laukkanen Matias Lepistö Vivan Lietz Estelle Lindborg Ivar Lindfors Tinja Lokkinen Natalia Lönnqvist Senja Mountassir Antar Murto Sofia Nerdrum Lily Nurmi Kevin Nurmi William Nyberg Erica Nyström Axel Obrey Alexandra Paajes Rosa Paroma Gilbert

18 D Rahman Yad Ramstedt Claudia Reijonen Ellen Ruotanen Matilda Rönns Minea Salomaa Ellen Sell Viggo Spilling Sara Ståhl Sami Sundholm Victor Toivonen Hilma Tran Evelinn Venhola Daniel Vilén Ina Wahlberg Nelly Wahlroos Isabelle Wilhelmsson Elias Willamo Noa

18 E Bakalov Zara Bergström Amalia Bremer Ivar Bremer Oskar Enckell Ingrid Frantz Linda-Maria Freudenthal Ilja Fäldt Sofia Groundstroem Ella Grönroos Joakim Haglund Knut

Hedman Nella Hoving Eva Jälkö Tanja Kontio Enni Korpikoski Leevi Krogius Julia Leisso Tinja Lindeberg Elsa Linder Olivia Lindfors Alva Lindholm Merete Loikala Emil Lyytikkä Valter Mangs Olivia Mannila Wille Mattsson Matilda von Bonsdorff Isa

18 F Moen Linnea Nevanlinna Inez Nyström Jenina Paul Noa Rahja Emma Rosendal Anna Ruohio Tove Räihä Rasmus Sandler Rakel Segercrantz Isak Strann Emilia Sundman Ivar Säävälä Olga Talonen Iris Talving Minna Vaihinen Sally Vesterinen Viktor Wahl Saara-Saskia Wallgren Alexander Wentjärvi Felicia Westerlund Adele Westerlund Sam Wiksten Leonard Wikström Livia

Årskurs 4 Cheraghi Fatema Ehn Frej Grenman Willem Katajisto Catharina Pakkasjärvi Felix Rönhovde Sebastian Suominen Olli Veijola Sandra

Studerande – vuxenlinjen Smeds David Niilola Ken Allardt Sonia Glenn Jennifer Johansson Oliver Kauremaa Elisabeth Klava Sebastians Kytö Wilma Nymoen Robin Arkiomaa Antti Arrakoski Athina Forsman Alexandra Mustonen Emil Räätäri Nyström August Sacklén Robin Eklund Mathias Henn Albert Hermansson Wilma Honkanen Lukas Korpela Maryam Muinonen Oscar Ramsland Storm Rinta-Rahko Ella Suominen Sami von Hertzen Victor Wikström Hedvig Wilenius Andreas

Lärare och personal Daggymnasiet

Berg Maria fysik, matematik Blomqvist Annika musik, linjeledare Calais-Granö Cecilia biologi, geografi, humanekologi Dahlström Rikhard ortodox religion Dalkarl Eva modersmål och litteratur Edström Elias humanekologi, musik specialisering Eriksson Tea studiehandledare Fabritius Ilse modersmål och litteratur Gräfnings Joel bildkonst Ham Katarina engelska Häggström Joakim biträdande rektor, matematik Ijäs Michaela musik Jansson Pernilla gymnastik, hälsokunskap Kindberg Carl religion, psykologi Koskinen Anton matematik, kemi Kullberg Niklas historia, samhällslära Liesjärvi Sini psykologi, filosofi, livsåskådning Litonius Henrik matematik, fysik Luther Annika biologi, humanekologi, linjeledare Långbacka Sandra musik, specialisering Meismaa Lotta speciallärare Nordström Piamaria livsåskådning, filosofi, psykologi Nylund Johnny matematik, kemi Nystedt Tom studiehandledare Paganus Ann-Sofi franska, tyska Palmborg Andréas engelska, tyska Pelkonen Nina finska Rebers-Holländer Laila bildkonst, linjeledare Rehn Johan historia, samhällslära, humanekologi, linjeledare Rinta-Jouppi Ursula gymnastik, hälsokunskap Ruth Christina geografi Siegfrids Lis-Marie finska Siegfrids Nina matematik, kemi Sjöholm Marina rektor Stenbock-Leppänen Gunilla spanska Sundgren Eva finska Söderholm Bo-Håkan speciallärare Tigerstedt Linda modersmål och litteratur

Westermark Diana Wärn Sabina Örnmark Michaela

engelska engelska modersmål och litteratur

Vuxenlinjen Calais-Granö Cecilia Bergholm Malin Eriksson Tea Fabritius Ilse Gers Lena Granroth Sigge Ham Katarina Krogius Edward Nugent Martin Sundgren Eva Westermark Diana

biologi, hälsokunskap psykologi studiehandledare modersmål och litteratur kemi religion engelska matematik, fysik historia, samhällslära finska engelska

Personal Anner Nea Bussman Jeanette Guzel Abdurrahman Kraemer Gerda Svensson Jonas

kurator hälsovårdare skolvärd psykolog skolsekreterare

Tölö gymnasiums direktion Ordförande: Leila Suontila Viceordförande: Niclas Indola Representerar vårdnadshavarna (ordinarie/ersättare) Carita Glasgow / Sebastian Djupsjöbacka Niklas Indola / Johanna Perret Harriet Katajisto / Tea Eriksson Leif Nysten / Kirsti Lagus Leila Suontila / Malin Bergholm Representerar lärarna (ordinarie/ersättare) Sini Liesjärvi / Katarina Ham Representerar den övriga personalen (ordinarie/ersättare) Jonas Svensson / Nea Anner Representerar de studerande Elsa Lindeberg

Årsboksgruppen

Elmer Strang Alma Ijäs Lucas Jordi Lassenius

Emppu Engman M. Amoros Sillman Selma Bertell

Tack för hjälpen Johannes!

Tölö älskar alla!

Årsbok 2020-2021

Articles from Årsbok 2020-2021