2.03 den urbana renässansen Ambitionen att motverka den funktionalistiska planeringsepokens urholkning av det offentliga rummet och istället skapa levande mötesplatser i staden har varit en stark drivkraft för de många stadsomvandlingsprojekt som ägt rum i Europa och Nordamerika från 1980-talet och framåt. I boken Postmodern Urbanism (1996) gör urbanforskaren och -historikern Nan Ellin en genomgång av de tankeströmningar som under senare delen av 1900-talet kommit att prägla arkitektur- och planeringsteorin och som sökt formulera grundvalar för stadsplanering bortom modernismen. Dessa nya – postmodernistiska – strömningar har att på ett helt annat sätt än tidigare kommit att betona vikten av att sätta människorna i centrum: att skapa en ”mänsklig” arkitektur och offentliga rum som attraherar snarare än repellerar. De nya tankarna om staden och dess utveckling innefattar också ett växande intresse för urban kultur och stadsliv, exempelvis i de äldre innerstadsmiljöer som under 1900-talet fick ge vika för den modernistiska och storskaliga arkitekturen. I Nordamerika artikulerades idéerna om den blandade och täta staden framförallt inom den nyurbanistiska rörelsen (New Urbanism) med förespråkare som Andrés Dunay and Elizabeth Plater-Zyberk. I Sverige fördes nyurbanistiska tankegångar fram av bland andra Stadsmiljörådet (Nyström & Fudge 1999) och arkitekten Jerker Söderlind som i boken Stadens renässans (1998) argumenterade för den täta kvartersstaden och efterfrågade en stadspolitik som kunde värna dess värden. Liknande tankar har senare tagits upp av landskapsarkitekten Alexander Ståhle (2005), som i sina studier av parkmiljöer i Stockholm kommit fram till att den traditionella kvartersstadens utemiljöer är mer tillgängliga och bättre utnyttjade än i grönområdena i det utglesade förortslandskapet. Från 1980-talet och framåt har intresset för stadsliv och urban kultur i Europa och Nordamerika även kommit att blomstra bland en bredare allmänhet bland annat genom den växande kafé- och restaurangkulturen. Även i de nordiska länderna har uteserveringar blivit ett allt vanligare inslag i stadsbilden, det svala klimatet till trots.
”… betona vikten av att sätta människorna i centrum …”
Den urbana renässansen, som det växande intresset för staden och den urbana kulturen kommit att kallas, har åtminstone under de två senaste decennierna starkt präglat stadsplaneringen i europeiska och nordamerikanska städer. Stora summor pengar har satsats på stadsförnyelseprojekt och omvandlingsprojekt där centralt belägna industri- och hamnområden om-
platser och stråk
99