och att “strukturell instabilitet” gör det lättare för kreativa individer att bryta med etablerade tankemönster och strikta regler. Törnqvists slutsatser är bland annat att en kreativ miljö tillåter alternativa tänkesätt och möjligheter att bryta med konventionella värden och tankemönster, samtidigt som möten och tankeutbyten gör det möjligt att tillsammans med andra formulera idéer som kan leda till en grundläggande förnyelse. Betydelsen av gränsöverskridanden bekräftas därmed. Ämnet för denna forskningsöversikt är mötesplatser och stråk. Om vi förutsätter att det stämmer att gränsöverskridande möten gynnar kreativitet bör vi ställa oss ett antal frågor: Hur kan stadens och stadslandskapets platser och förbindelser organiseras och utformas så att gränsöverskridande möten gynnas? I vilken omfattning är sådana möten gynnsamma för kreativitet? Kan man tala om en undre och en övre gräns utanför vilka det hektiska och kaotiska respektive det kyligt kliniska har en hämmande inverkan? Kan det vara fråga om stadslivets och vardagens rytmer: Är det bra att kunna byta miljö mellan arbets- eller studieplatsen å ena sidan och kaféet, idrottsplatsen eller parken å den andra? Ska vi försöka skapa möjligheterna att enkelt kunna växla mellan platser som kännetecknas av lugn och koncentration och platser som präglas av fart och fläkt? Vad ställer detta i så fall för krav på våra arbetsplatser, på staden och på det offentliga rummet?
”Det är uppenbart att byggnader med kontor eller andra verksamheter som är slutna mot omvärlden och där de anställda har tillgång till lunchrestaurang och fikarum bara i låg grad bidrar till potentiellt kreativa möten i det offentliga rummet.”
Många stora företag idag tycks vilja erbjuda möjligheter för både stimulans och avskildhet inom arbetsplatsens väggar. Det kreativa kontoret beskrivs som en egen värld, som också ska erbjuda möjligheter till omväxling och rekreation. Där finns utöver fikarum och personalmatsal ibland även utrymme för avkoppling och träning, exempelvis pingisbord och gym. Därtill kommer i vissa fall tjänster som syftar till att spara tid och minska stress för personalen, som daghem och kemtvätt. Företaget konstrueras som en autonom värld som det inte finns anledning för de anställda att lämna under hela arbetsdagen. Därmed bidrar det inte till att vitalisera det offentliga rummet eller till att gynna de tjänster och andra resurser som erbjuds här. Det är uppenbart att byggnader med kontor eller andra verksamheter som är slutna mot omvärlden och där de anställda har tillgång till lunchrestaurang och fikarum bara i låg grad bidrar till potentiellt kreativa möten i det offentliga rummet. Därtill kommer att nya kontorsarbetsmiljöer idag ofta formas utifrån tron att det öppna kontorslandskapet – utöver att vara
platser och stråk
155