Issuu on Google+

1


En bok av 책rskurs 4 Rosviks skola v책rterminen 2013 Framsida av Agnes

2


INNEHÅLL Trälarnas flykt ..................................................................................... 5 av Elin och Emilia ............................................................................ 5 Rånaren i Fredsons by ....................................................................... 10 av Lukas och Robin........................................................................ 10 Resan till Finland!.............................................................................. 12 av Jami och Vincent ...................................................................... 12 Harry och Hämnden .......................................................................... 23 av Adrian och Albin ....................................................................... 23 Tors Äventyr ...................................................................................... 34 av Albin M ..................................................................................... 34 Rosor röda som blod ......................................................................... 38 av Agnes och Isabella .................................................................... 38 Percy ................................................................................................. 48 av Alexander E .............................................................................. 48 Vem sa ni att det var? ....................................................................... 54 av Celina och Jesper ...................................................................... 54 Manita och Anton ............................................................................. 57 Av Celina och Jesper ..................................................................... 57 Anna och Jimmy och björnen ........................................................... 59 av Alexander W, Noel och Albin E................................................. 59 Mysteriet med den försvunna diamantklänningen .......................... 62 av Saga .......................................................................................... 62

3


4


TRÄLARNAS FLYKT AV ELIN OCH EMILIA

Nellie hade tänkt på det länge, det gjorde så ont. Hon var en träl som blev misshandlad av sin ägare. Nellie hade varit träl sedan hon var 11 år. – Jag måste fly härifrån! tänkte hon. Nellie passade på att fly på natten då alla sov. Hon gömde sig bakom en gran och somnade där. Nästa dag så fortsatte hon att gå.

5


När hon hade gått en lång bit så träffade hon en annan träl som också hade flytt från sin ägare. Han hette William och var 13 år precis som hon. William hade flera blåmärken och sår på sina armar och ben. De gick en bit och sedan blev de jätte hungriga. William hade med sig lite mat i sin säck. De åt vid en bäck som de också kunde dricka vatten ur. Efter det så fortsatte de att gå en bit tills de kom fram till ett litet hus. I huset så var det tomt och mörkt. Nellie och William sa: – Det här är nog vårt nya hem.

6


Åren gick och de blev äldre och äldre. William och Nellie hade fått en liten tjej som hette Wilma. En natt hände det som inte fick hända. Slavägaren Rufus tog Wilma. När det blev morgon så hörde William att det lät ute och han såg att Wilmas säng var tom. Nellie kände hur tårarna började rinna hon skrek så högt hon kunde! – Wilma, Wilma!! Rufus hade nu ridit iväg med Wilma till gården där Wilma skulle bli träl. William sa: – Det är ingen fara. Visst kommer du ihåg vart gården ligger? – Ja det gör jag faktiskt. Kom vi går till gården och hämtar tillbaka Wilma!

7


De började gå till gården. Till sist så var de framme. – William vi måste hämta Wilma! Kolla där är hon. De smög tyst bakom ett träd. Trädet låg precis vid gården där Wilma var. De såg hur Rufus slog Wilma så hårt han kunde, Wilma grät och skrek på samma gång. – Mamma Pappa är det ni?!! – Ja Wilma vi kommer. Rufus började springa efter Nellie och William. Nellie ramlade och slog upp knät så det började blöda. – Nu har jag dig! skrek Rufus och släpade Nellie efter marken. – Tore och Gunvald ta hand om de andra! – Nej William hjälp! Nellie skrek och skrek det gjorde så ont i hennes ben. Rufus bar in Nellie i en säng. Där ska du ligga tills jag kommer tillbaka. Hon vände sig om och där såg hon Wilma ligga och gråta. Nellie ställde sig upp fast det gjorde så ont. – Wilma ingen fara jag är här. Plötsligt så hörde hon ett skrik. Det var Rufus. Hade han blivit dödad eller vad? Nellie kikade ut genom gluggen. Det var riddarna som hade kommit för att

8


rädda dem. Gunvald och William hade ridit iväg och hämtat riddarna. William kom in i rummet där Nellie och Wilma låg. – Nellie Wilma är ni okej? frågade han. – Ja William, men jag har brutit benet! svarade Nellie. William undersökte benet och sa: – Gunvald kan nog hjälpa dig med benet och han har lovat oss två hästar så då kan vi rida hela vägen hem. – Vad fick honom att bli så godhjärtad? frågade Nellie. – Han fick till slut nog av Ralfs grymhet och nu vill han göra allt för att ställa saker till rätta. – Tack Gode Gud sa Nellie Efter bara några timmar var de hemma i stugan och livet kunde äntligen bli bra igen. Slut

9


RÅNAREN I FREDSONS BY AV LUKAS OCH ROBIN

Det var en sen kväll och Fredsson skulle gå och byta till sig ägg mot lite ull på en marknad.

När han var på marknaden blev han stoppad av en maskerad man. Mannen tvingade honom att lämna ifrån sig ullen. Fredsson hade blivit rånad! Ett vittne såg rånet och skyndade efter en riddare. Riddaren red efter rånaren. Rånaren blev stoppad av riddaren.

10


Rånaren fick gå till Galgbacken. Han blev kroppsstraffad. Han blev piskad på ryggen och slagen och spottad i ansiktet.

När han blev fri så slutade han med dumheter och levde lycklig i alla sina dagar precis som Fredsson. Slut

11


Jami och Vincents medeltids-berättelse. Den handlar om att vi ska till Finland och jaga mat för att vi har ingen mat hemma. Nu börjar berättelsen! ;) ;)

RESAN TILL FINLAND! AV JAMI OCH VINCENT

En dag så vaknade Jami och gick och kollade om vi hade någon mat, men vi hade ingen. Sen vaknade Vincent och gjorde samma sak. Men ingen mat! Så de bestämde sig för att fara till Finland och jaga! De började packa sina grejer och hoppade in i båten. De var tvungna att skynda sig innan det blev mörkt och de var så hungriga!

12


De hade seglat en fjärdedel och var vi väldigt trötta och turades om att vila lite grann. Nu var det Jamis tur att sova lite. Medan Vincent färdades med båten. När är vi framme? sa Vincent. Inte vet jag! sa Jami. Hoppas att vi är framme snart! sa Jami. Mm, det får vi hoppas, sa Vincent. Nu hade det gått cirka en 2 timmar sen dom startade och inget har hänt! – Vincent. Kolla på kartan var vi ska! sa Jami. – Ok, sa Vincent. Vincent tar upp kartan och kollar på den. – Vi har åkt fel håll! sa Vincent. – Men var ska vi då? sa Jami. – Vi kan väl börja med att svänga vänster, sa Vincent. – Ok! Jami. – Nu har vi kommit halvvägs, sa Vincent. – Okej! sa Jami. – Men vad ska vi göra? sa Vincent – INTE VET JAG!!!! skrek Jami. Efter ännu en timme tittar de på kartan igen. – Så! Nu har vi kört 3 fjärdedelar! sa Vincent. – Men VAD BRA!!!!!, sa Jami.

13


– Aa. Snart har vi ju kört färdigt! – Mm. Efter ännu en halvtimme händer äntligen något. – JAG SER LAND!!!!!! ropar Jami. – JA! Där är ju Finland! sa Vincent. – Skynda dit! Det blir snart mörkt! sa Jami. Efter fem minuter står de på land. – Så! Nu är vi här i Finland! sa Vincent. – Japp! sa Jami. Nu ska vi bara söka skydd och börja jaga! – Mm! sa Jami. – Kolla vad är det där? sa Jami. – Jag vet inte, ska vi gå och kolla? sa Vincent. – vi väl, sa Jami. – Ok! Let’s Go! Efter två minuter var de lite närmare. – Men vad är det här? frågade Jami. – Ser ut som ett ben, sa Vincent. – Ja, men frågan är vad för sorts ben det här är, sa Jami. Vincent lyfter upp benet ur jorden och tittar på det. – Kolla! Det ser ut som att det kommit från något slags djur! sa Vincent. – Mm! Vi letar vidare! sa Jami. – Ok! sa Vincent.

14


– Här borde det finnas några djur! sa Vincent. – Ja! Det borde det nog, men vi går åt höger, sa Jami. – Vänta, jag ser något, något som rör sig! sa Vincent. – Där är ett djur!! sa Jami.. – Scchhh! Vi smyger oss på dem..! sa Vincent. – Ok!! Vi går denna väg, sa Jami. – Ok! sa Vincent. – DUCKA!!! DEN SER JU OSS ANNARS!!!!!!!! sa Jami. – OK! VA INTE SÅ SUR! sa Vincent. – På 3 så kör vi! 1… 2… 3… KÖR!! – Du använder svärdet och jag pilbågen, sa Vincent. – Ok!!!! sa Jami. – Så! Nu har vi i allafall lite mat med oss! sa Vincent. – Mm! Men vänta, jag tror att jag ser ett hus! Vi går och kollar, sa Jami. – Ok! De går närmare och knackar på. – Hej! Får vi komma in och sova här i natt? Vi kom precis hit till Finland, sa Jami. – Ja! Och vi är jättetrötta! sa Vincent. – O, hej! Ehhm… Visst kom in ni. Ni kan sova i gästrummet. – Ok! Tack så himla mycket! – De går in i huset och ser sig omkring.

15


– Här! Ta det här! Ni måste vara hungriga! sa främlingen. – Ok! Tack! Mmmmm… Gott! Men jag har en fråga, vad heter du? sa Jami. – Jag heter Miranda. – Ok! sa Jami. Jag heter Jami och han bredvid mig heter Vincent och vi är tvillingar! – Ok! De lägger sig och pratar en stund innan de somnar. – Du Jami…. – Ja? – Tror du att vi kommer hitta någon mat här? –. Det tror jag! Tror du det? – Ja, eller typ! Jag hoppas i allafall. –. God Natt Vincent. – Mm, god natt! På morgonen känner de sig utvilade. Se till att ni får i er någonting, ni kommer att få en lång dag! sa Miranda – Tack för maten Miranda, sa Jami. – Nä nu måste vi ge oss iväg, sa Vincent. – Ok! HEJDÅ! sa Jami. – Hejdå! sa Miranda!

16


De går ut ur huset. – Så nu var vi ute igen, sa Jami. – Japp. Ska vi fortsätta att jaga? sa Vincent. – Ok, vi behöver ju mat, sa Jami. – Ok, Let’s Go To The Food! sa Jami.

– VÄNTA!! En björn! sa Vincent. –

Kom, följ efter mig, sa Jami. – VI SKA TA DÖDA DEN!! , sa Vincent. – Ja! Lätt! sa Jami. – Göm dig i busken här! Jag går och distraherar björnen medan du skjuter björnen, sa Jami. – Ok! sa Vincent – SKJUT NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! sa Jami. – OK!!

17


– Nej! Sjutton också! Jag prickade benet! sa Vincent. – Jag skär av huvudet! sa Jami. – Ok! Den dör ju ändå! sa Vincent. De skär av huvudet. – ÅH!!!!!!!!!!!!!!!! VAD SMUTSIGT DET ÄR! sa Jami. – Vi skär den i bitar så bär vi bitarna, sa Jami. – Ok! Sa Vincent. De skär björnen i bitar. – Kom! Vi tar granris och lägger björnen på det och drar den tills vi hittar nånstans att bo, sa Vincent. – Just det! Var är båten? sa Vincent. – Jag vet väl INTE! sa Jami. – Nej! Någon måste ha tagit den! sa Vincent. – Ok, men vad ska vi göra då med Björnen? sa Jami – Tyvärr så vet jag inte, sa Vincent. – Vi får väl bara dra den igenom skogen och hitta ett ställe där vi kan göra upp den! sa Jami. – Ok! Vi kör väl på det! sa Vincent. – Nu är de bara att dra den.., sa Jami. Efter 15 minuter är båda pojkarna helt slut. – Nä, jag orkar inte längre! – Inte jag heller!

18


– MEN VÄNTA! Jag ser ett hus till! sa Vincent – Jaa! Kom vi knackar på, sa Jami De knackar på dörren och en pojke öppnar. – Hej! Vilka är ni? frågar han. – Hej! Vi är Jami och Vincent och vi undrar om vi får sova här i natt? – Vänta, sa ni ’’Jami Och Vincent? – Jaa? Hurså, sa Jami. – För det är jag William. – ÄR DE DU WILLE?! – Ja! Kom in och värm er! Vi kan fixa björnen! – Ok tack, sa Jami. De går in i huset.

19


– Vill ni ha något att äta? – Nja… Vi kanske kan fixa björnen och sen så delar vi på den, sa Jami. – Ok! Vilken bra ide! De gör i ordning björnen och lagar till köttet. – Ååå! De där var så gott! sa Jami – Mm, sa Vincent. – Men nu måste ni vila! sa William. De har varit en lång dag i dag. – Ja, du har nog rätt, sa Vincent. – Godnatt, sa Jami. De somnar snabbt och sover hårt. – God morgon Vincent. – God morgon Jami. – Kom vi går upp nu, sa Vincent – Har ni sovit gott? sa Wille – Ja., sa Jami. – Ät nu bara! – Ok, sa Vincent. De äter frukost och packar ihop. – Nu måste ni gå. Kom hit om de är något! – Ok, Hejdå! sa Jami – Hejdå! sa Wille – Jaja! Nu är vi ute igen – YOLO! Nu går vi! – Ok. Men vi går o jagar nu! sa Vincent –, Let’s Go To The Food! De promenerar i 20 minuter utan att hitta något. – Näe! Inge mat ännu!

20


– Ja, men jag tycker att vi ska börja leta reda på båten istället, sa Jami. – Ja, jag undrar vart båten har tagit vägen! sa Vincent. – Kom då! sa Jami. – Ok! Nu går vi! Efter fem minuter till har de fortfarande inte sett båten. – Åh! Bara SKOG, SKOG OCH SKOG! sa Vincent. – Ja, men tappa inte självförtroendet bara, sa Jami. – Vänta! Jag ser något! sa Vincent. – Där borta? sa Jami – Ja! Där borta. – Vi går dit bort, sa Jami. De går dit. – Vad är de här? sa Vincent. – Båten, ser du inte det eller? sa Jami. – Ok! Men vad väntar vi på då? Lasta i maten och sakerna så kan vi åka hem, sa Vincent. – Ok, sa Jami. De lastar in maten och sakerna – Så! Nu åker vi hem! sa Jami. Efter tio minuters segling börjar tålamodet vara slut. – Är vi inte framme snart? sa Vincent. – Nää.. De är ganska länge kvar! sa Jami. – Jaja! sa Vincent.

21


Efter ytterligare tio minuter – Framme snart? sa Vincent. – Nu är det rätt så nära, sa Jami Efter fem minuter till – Jag ser land! sa Vincent. – Ja! De är nog Sverige! sa Jami. – Vi skyndar oss dit, sa Vincent. De seglar närmare. – Är detta verkligen Sverige? sa Vincent. – Ja.. De är de, sa Jami. – Nu ska vi bara gå hem, sa Vincent …… Vägen hem blev tyvärr inte så enkel som Vincent och Jami trodde. Läs vidare i del 2. Slut

22


HARRY OCH HÄMNDEN AV ADRIAN OCH ALBIN

KAPITEL 1 Det var en helt solig dag och den 15 åriga Harry bar några järntackor till sin pappa. När han kom till sin pappas vapensmed så höll hans pappa på att göra en stridsyxa. – Där är du ju var har du varit? sa hans pappa. – Jag har hämtat lite järn till dig, svarade Harry. Efter att han hade lämnat järnet hos sin pappa så gick han in deras hus. Där inne satt hans mamma vävde en ny tröja åt honom. Bredvid en bit bort stod ugnen sprakade. – Vad är det du bakar i ugnen? sa Harry. – Jag bakar bröd, svarade hans mamma och fortsatte; – Det finns en sak du kan göra Harry – Vad då? frågade Harry. – Jag vill att du tar dom här pengarna och går till marknaden och köp tyger, sa hans mamma. – Okej! svarade Harry. Harry gick ut ur huset. – Vart ska du? sa Harrys pappa. – Jag ska till marknaden och köpa lite tyg till mamma, svarade Harry. 23


– Okej, men du måste vara hemma innan kvällen, sa hans pappa. När Harry kom till marknaden så var det en lång, lång, lång kö. När Harry hade köpt tyget så var det redan kväll. När han var hemma så låg hans föräldrar och sov. Han la tyget på en pall bredvid vävstolen. Sedan gick han upp till sitt rum och lade sig ner i sängen och sov. KAPITEL 2 Plötsligt hörde han ett bankande på dörren. Han gick ner för att kolla vem det var. Han öppnade dörren och där stod stadsvakten. Vad gör dom här? tänkte han. – Var är dina föräldrar, sa stadsvakten. – Dom ligger där uppe och sover, svarade Harry. Statsvakten puttade honom mot väggen och rusade upp för trapporna. Man hörde ett skrik och sedan kom stadsvakten ner för trapporna släpandes med hans föräldrar. – Vad gör du!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!???????? skrek Harry. Stadsvakten släpade ut hans föräldrar och gick mot slottet. – Vad ska jag göra? sa Harry.

24


Han gick upp i sina föräldrars rum. Där hittade han en kista. Han öppnade kistan. I den såg han en märklig rustning. Han tog ut rustnigen ur kistan. Han tittade på den sedan kände han sig trött. Han la sig i sängen och sov djupt. I sin dröm så såg han en vacker äng sedan kom det mörka skuggor och tog över den fina drömmen. Sedan blev allt svart och sen vaknade han. Han svettade och andades häftigt. Han klev ur sängen. Sedan kände han att han måste göra något nu. Han tog på sig rustningen som konstigt nog passade och var lätt som en fjäder och gick till sin pappas vapensmedja. Där gjorde han en stritsyxa, ett svärd och en kniv. Sedan gick han ut och tränade. När han hade tränat färdigt så var det morgon. Han måste ta reda på hur det går för hans föräldrar. KAPITEL 3 Han närmade sig torget. Där såg han bödeln och hans föräldrar dom stod på en liten plattform. Bödeln hängde hans föräldrar i galgen. – Neeeeeeeejjjjjj!!!!!!!!!! skrek Harry.

25


Han sprang mot den lilla plattformen. Han tog fram sin stritsyxa i sin högra hand och svärdet i den vänstra handen. Men vakterna var för snabba dom puttade omkull honom och släpade honom mot fängelsehålan. När dom var framme så tog vakterna av honom rustningen och kastade ner honom i hålet i marken. Han träffade marken med en hård duns. – Aj! skrek Harry. Sedan blev allt svart. När han vakna så hörde han ett droppande. Blupp, blupp, blupp lät det.

26


Han måste hitta en väg ut och ta tillbaka sina grejer. Men vart kom det där droppandet ifrån? Det fanns ju ingen brunn ovanför. Det måste finnas en öppning någonstans. Han började leta efter ett hål eller en öppning i väggen. Men han hittade inte något. Han suckade och satte sig ner. Då hörde han ett ljud och sedan föll han baklänges ner genom en tunnel. Han träffade marken med ett stort brak. – Aj! skrek han. När hans ögon vande sig med mörkret såg han att han var i en trång tunnel. Han följde tunneln och kom till en korsning. En gång gick åt höger och en

27


åt vänster. Han valde den som gick åt höger och följde den hela vägen upp. Tillslut så hörde han en bekant röst. Vänta det där är ju cellvaktens röst! tänkte han. Han stannade och lyssnade. Det lät som att han var på andra sidan väggen. Sedan märkte han ett hål längst ner på väggen och hålet gick till en kista. Kistan var den kistan som alla hans saker låg i. Han tog snabbt sina saker och tog på sig rustningen och vapnen. Sedan gick han ner och tog gången till vänster. Den ledde till en ljus öppning i väggen. Det måste vara vägen ut! tänkte han. Han gick in i hålet också var han ute. Han tittade sig omkring och märkte att han var bakom slottet. Han sprang mot byn som låg nära slottet. Han visste att han aldrig skulle kunna försvara sig själv mot statsvakterna. I byn fans det en gammal riddare och han kanske kan hjälpa mig att bli bättre med vapen, tänkte han. Han fortsatte att springa till byn. När han var framme så var det kväll. Han gick in på värdshuset och tog fram de pengar han hade kvar efter att han

28


hade köpt tyget. Det räckte precis till ett rum och mat för kvällen. Nästa morgon vaknade han av att en tupp gol. Han klev upp och tog på sig sina saker och sedan gick han mot den gamla riddarens hus. Han knackade på dörren. Inget svar. Han knackade igen. Den här gången hörde han några fotsteg och sedan öppnade en gammal man dörren. – Vad vill du? sa den gamla mannen lite surt. – Ja har hört att du har varit en gammal riddare, och jag undrar om du skulle kunna lära mig att bli en riddare? svarade Harry. – Då har du kommit till fel ställe, sa den gamla mannen – Men… sa Harry – Inga men, sa den gamla mannen och smällde igen dörren. Harry knackade igen och sa; – Snälla du jag måste lära mig om jag ska kunna besegra den som gjorde att mina föräldrar blev hängda! Då öppnade den gamla mannen dörren och sa; – Kom in då. Han gick in i den gamle mannens hus. Han tittade sig omkring och det fanns massor av gamla vapen och rustningar

29


överallt de gick längre in i huset och kom till ett stort rum med massor av vapen och tränings grejer. Den gamla mannen tog upp ett svärd från marken och sa; – Bevisa nu hur värdig du är att bli min lärling, och föresten så är mitt namn Hjalmar. De började att fäktas med sina vapen. Det blev en het kamp. Men Hjalmar rullade förbi hans gard och tog tag i honom bakifrån och satte svärdet mot hans strupe och sa; – Du är ganska bra men du behöver mer träning. – Okej men kan jag snälla träna med dig? sa Harry. – Ja men först så måste vi skaffa dig några riktiga vapen, rustningen är bra., svarade Hjalmar. Sedan gick de mot marknaden.

När de kom fram så

30


såg de en mystisk man med en svart kappa. Så rusade mannen iväg. – Vad var det med honom? sa Harry. – Jag vet inte, svarade Hjalmar. Dom gick till vapenståndet i en glasmonter låg ett fint svärd. – Vi tar det där svärdet och den där pilbågen, sa Hjalmar och pekade på glasmontern. – Okej, sa vapensäljaren. Efter att de fått vapnen gick de hem till Hjalmar och började träna. Dom tränade och tränade och tränade och tränade och tränade.

Det tog månader innan Hjalmar sa. – Nu har jag inget mer att lära dig. – Kommer du ihåg den där svarta mannen på marknaden? sa Hjalmar.

31


– Ja, svarade Harry. – Det var han som såg till att dina föräldrar blev hängda, sa Hjalmar. – Varför har du inte berättat det! Och hur kunde du veta det!!skrek Harry. – Jag var med när de bestämde det., svarade Hjalmar. Men jag sa bara att det var dåligt att hänga dem. Men de lyssnade inte på mig, sa Hjalmar. – Vet du var han är!? sa Harry. – Han är antagligen i hamnen för att åka härifrån, svarade Hjalmar. Harry tog sina vapen och sprang ut ur huset och fortsatte mot hamnen. Där såg han främlingen som precis var på väg att hoppa på båten. – Stopp!!!!!!! skrek Harry. – Vad vill du yngling? sa främlingen. När främlingen hade märkt att det var Harry som hade skrikit så sa han; – Kom an då! Sedan så drog de sina vapen och började strida. – Och mitt namn är Tauron, sa han. Tauron började med att svinga sitt svärd från den högra axeln mot hans vänstra ben. Men Harry parerade attacken i mitten av slaget. Sedan stötte han fram svärdet

32


för ett dödande slag, men Tauron parerade det minst lika snyggt. Dom fortsatte i en dödlig kamp tills Harry tänkte ”Nu måste jag göra någonting snabbt”. Han tittade sig omkring. ”Där en tunna. Om jag kanske skulle kunna låta ölet rinna ut för då kanske Tauron ramlar”. Han närmade sig tunnan. Sedan stack han ett hål i tunnan och ölet rann ut. Men Tauron ramlade inte. ”Å nej! Vad ska jag göra” tänkte Harry. Då såg han att en låda hängde precis över Tauron. Repet följde en träpåle till marken. Han sprang mot repet och skar loss det. Sedan föll lådan på Tauron. Braaakkk!!!!!! Och där på marken låg Tauron död. Äntligen hade han fått sin hämnd.

Slut!

33


TORS ÄVENTYR AV ALBIN M

Året var 1607. Tor sprang för livet. Det var 20 hästar och 10 män som jagade honom. Alla trodde att det var hans fel att hela byn hade brunnit. Tor sprang, han sprang fortare så han kunde gömma sig utan att någon såg honom. Om någon såg honom skulle han bli hängd på galgbacken. Det var det värsta han visste förutom kroppsstraff. Hans kompis fick det i 4 år. Han visste inte var han var nu. Där var bron. Han gled in under bron. Efter fem minuter hörde han alla hovar från hästarna och alla steg. Efter tio minuter vågade han sig därifrån.

34


Han sprang tillbaka samma väg igenom rasmassorna i byn ut till hamnen. Tor visste att ett lastfartyg till Spanien skulle gå just i dag. Nu såg han fartyget. Det var på väg att lämna hamnen. Han sprang fortare och hoppade. Han landade på fartyget. När han tittade bakåt såg han alla soldater.

Tio veckor senare var han i Spanien. Där väntade en man som hette Connor Leonardo Davinchi. Dom gick och köpte vapen som kunde behöva. Dom gick ut ur affären. Han såg några soldater. – Vad ska vi göra, sa Tor.

35


Connor klättrade upp på ett hustak. Tor gjorde samma sak och lyckades. Han stod på hus taket. När Tor och Connor vände sig om såg de några tak soldater de kom närmare och närmare. Tor och Connor sköt de så soldaterna föll till döds. Dom sprang där ifrån och Tors liv i det nya landet kunde börja. Slut

36


ROSOR RÖDA SOM BLOD

37


ROSOR RÖDA SOM BLOD AV AGNES OCH ISABELLA

– Tim vad gör du här!? – Jag kom för att träffa dig min sköna!

– Ååå Tim! Varför Tim? Du vet att far hatar dig! Jag är redan förlovad! Problemet är att jag inte älskar honom jag är förlovad med! Jag önskar att den personen var du!

38


Nästa dag: – Catrina! Catrina raring! Men vad ska det här föreställa?! Ut! Ut från mitt hus! – Förlåt herrn! Jag skulle bara… – Vaaaaakter!!! Tim tog ett språng ut från fönstret och landade stadigt på ett hustak. Han hoppade ner från hustaket och landade i en höstack där han gömde sig. Det var snart riddarturnering. Vinnaren fick välja en av de sju vackra damerna som skulle sitta bredvid kungen. Den som blir vald får en kunglig krona. Tim såg att vakterna hade tappat bort honom. Tim hoppade ut från höstacken och borstade av sig allt hö från kläderna och började gå hemåt. – Om jag vinner ska jag ge Catrina kronan, tänkte Tim. Riddarturneringsdagen: Tim hade tagit sin häst Sabine och börjat rida mot turneringen. Han hade tagit sin lans och sin rustning och skölden med vapenmärket på. Tims vapenmärke var ett lejonhuvud. Tim red in i turneringen ställde sig en bit bort och kollade när en riddare stötte ner en annan riddare från hästen den satt på. Folk jublade. Riddaren som vunnit omgången red fram till Tim.

39


– Du! Ska inte du tävla?! sa en riddare högt. Tim hörde inte för han kollade in Catrina som satt bland de 6 andra. – Nästa tävlande! Killen med lejonhuvudet på skölden! hörde han domaren ropa. – Den han ska möta är han med örnhuvudet på skölden! – Det är du och jag nu herr förlorare! hörde Tim en man säga. Tim klev upp på Sabine och red fram till staketet som var emellan de två tävlarna. Han började rida i full fart mot den andra med sträckt lans. Tim tänkte på Catrina. Innan han visste ordet av det så hörde han folk jubla igen!

40


Tim öppnade ögonen och märkte att han hade ramlat av Sabine! Hade han förlorat? Tim såg att han låg en bit ifrån staketet! Sedan kollade han bredvid staketet och såg den andra riddaren ligga på marken och oja sig! Då måste jag ha vunnit den här om gången, tänkte Tim. Han ställde sig upp och hämtade lansen. Han hade lite ont i armen och bakhuvudet men han tänkte inte ge upp. Nästa omgång gick bättre. Tim for med full fart fram mot motståndaren och stötte ner honom från hästen. Sista omgången var svår. Tim hann inte riktigt med. Han kollade på Catrina så han blev lite sen i starten. Tim fick inte ner motståndaren och motståndaren fick inte ner Tim. Tim hörde att motståndaren svor. De gjorde en ny omgång då Tim mötte en riddare klädd i orange vapenskjorta. Tim sträckte lansen och for i full fart fram mot den andra riddaren! När Tim ännu en gång hörde jublande så tyckte han att de hördes annorlunda. Det hördes som om vissa skrek! Tim kollade på andra sidan om staketet och såg att den andra riddaren låg livlös på marken med hjälmen i nästan två delar. Tim förstod direkt att han nu

41


råkat ta livet av en annan person samtidigt som han förstod att han vunnit hela turneringen. – Vi har en vinnare! sa domaren. Tim klev upp på Sabine och kungen stoppade kronan på Tims lans. – Du får nu välja en av de vackra damerna, sa kungen.

42


Tim for runt med kronan lite överallt tills han stannade med lansen med kronan på vid Catrina. Catrina tog lyckligt emot kronan och stoppade den på sitt huvud. Hon log sitt vackraste leende och såg med glittrande ögon på Tim. Det enda som Tim var bekymrad över var att Catrina inte visste att det var han som var vinnarriddaren. – Du vinner härmed en rustning som är smidd av vår bästa smed. Tim bugade och tog emot rustningen. – Du går nu vidare till nästa turnering, sa domaren. Tim klev upp på Sabine och red hem. Nästa turnering hade Tim sin nya rustning. Förra rustingen var blå med huva över hjälmen. Den nya rustnigen var röd med ganska lång vapenskjorta. Hjälmen hade en orange tofs på huvudet och vapenmärket var helt nytt. Hans nya vapenmärke var ett bockhuvud. Hans lans var mycket vacker. Längst ut var det ett

43


bockhuvud och den var randig i rött och vitt. Det som skyddade handen var det vackraste på hela lansen. Den var silvrig och fylld med mönster. – Mot turneringen! sa Tim. Tim galopperade mot turneringen med Sabine. Den här turneringen skulle man med sitt svärd försöka få ner den andra riddaren från hästen. Det var alla mot alla och Tim var mycket taggad! Han ställde sig med Sabine på startplatsen där vart han skulle stå. Han såg mot de andra riddarna som stod på sina startplatser. De startade turneringen och Tim kände ett hugg mot rustningens sida. Vapenskjortan fick ett hack i sig och blev lite blodig. Det där var ju nästan ingenting, tänkte Tim. Men han ljög lite, för det gjorde ont. Han fortsatte. Han slog ner en riddare efter en annan tills det bara var två kvar. Det var Tim och en som kallades Svartahunden. Den här gången blev det lite hårdare! Tim fick flera svärdhugg i sig! ”Får inte ge upp”, tänkte Tim! Till slut blev Tim rasande och utan att tänka SLOG han

44


med svärdet ner den blodiga Svartahunden! – Jag vann! Igen! sa Tim. Han gick haltande fram till Catrina som höll i en liten krona! – Härmed överlämnar jag denna krona som tack för att du bevisat din tapperhet! Ta av dig hjälmen så jag kan sätta kronan på ditt huvud, sa Catrina. Tim skakade sakta på huvudet. Då kom domaren bakifrån och tog nyficket av Tim hjälmen! – Tim! sa Catrina glatt. Då föll Tim ihop på marken! Snälla rädda honom! Någon! Då kom Catrinas far fram till Tim. – Du! Duuuu! Du ska ju döööö! skrek han. Han tog fram en kniv och var på väg att springa fram mot Tim och hugga ihjäl honom! – Neeeej! Skrek Catrina och ställde sig i vägen så att kniven istället for in i Catrina! – Neej… sa Catrina. – Catrina…! sa Tim. Catrinas far bara stod och stirrade. Tim som började få slut på kraften ställde sig och lyfte den blodiga Catrina. – Hon lever, sa Tim som var blodig han med.

45


Tim satte upp Catrina på Sabine. – Tim… sa Catrina. – Det kommer ordna sig. Fortsätt kämpa! Ge inte upp! Tim red och red tills han kom till ett hus. Tim bar in Catrina i huset och där stod en man. – Tim! Vad kan jag hjälpa dig med! Men herre gud! Vad har du gjort pojk! – Farbror! Jag hinner inte berätta…! sa Tim. Tim la sig utmattad i en av hans farbrors sängar. – Tim vad har hänt med den här unga damen då! sa Dr farbror. – Knivhuggen! sa Tim utmattat! – Det ska vi nog kunna ordna om tiden räcker. – Tiden!? sa Tim. – Ja! hon kan dö när som helst! Efter ett tag var Tims farbror färdig. – Vakna Catrina! sa Tim. Catrina öppnade ögonen. Hon var helt slut. – Hon måste vara här ett tag! sa Tims farbror. – Det går inte, sa Tim. Tim hade helt glömt att han hade ont själv.

46


Han red hem med Catrina och stoppade den sovande Catrina i hennes säng. Sedan för han hem själv. Nästa dag vaknade Catrina. Hon gick ut på balkongen. – Jag ska gifta mig med den jag vill! Jag kommer till dig! Min Tim! Slut!

47


PERCY AV ALEXANDER E

Kapitel 1 Percy Jackson var rädd. Alldeles nyss hade tre bestar tagit hans mor till dödsriket. Percy visste att de vill döda honom för hans far var Poseidon och Percy var då en halvgud. Percy ville hämta tillbaka sin mor och han visste att han då behövde döda de tre bestarna. Han tänkte ut en plan. Han visste att bestarna lockades av Poseidons vatten och han hade en flaska med sånt. Percy hällde Poseidonvatten på sin elaka styvfar när fadern slumrade till. Sedan gömde han sig och väntade. Snart kom en av bestarna. Percy var obeväpnad. Han slet av en tjock gren och när besten hörde knaket vände han sig om mot Percy.

48


Det räckte med ett stick i magen. Sedan tog Percy bestens öga.

Det skulle han behöva för att öppna porten till dödsriket och hämta sin mor. Nästa best var en ormfurste. Hälften människa och hälften orm. Han visste inte hur han skulle locka på ormbesten. Han hade ju slut på sitt Poseidonvatten. Han kom på att ormar gillar råttor. Då gick han och letade efter råttor. Han hittade nio nere vid hamnen. Han kom på att han hade en råtta hemma. Han tog den råttan och alla andra och la dem i skogen. Ormbesten kom efter några minuter. Denna gång hade Percy ett svärd.

49


Han gick fram till ormbesten och när han kom fram slog ormbesten svärdet ur Percys hand. Percy sprang efter svärdet. När han hade fått tillbaks det var ormbesten tätt i hälen på honom. Percy la sig i fosterställning. Han gömde svärdet under sig. När ormbesten hoppade över honom tog han upp svärdet och höll upp det upp i luften. Ormbesten snurrade ett halvt varv och landade med svärdet i ryggen. Percy tog ögat och skyndade sig vidare. Nu var det bara en best kvar och det var en spindelkung som levde i en grotta nära portalen. Han begav sig till spindelkungens grotta. Han gick ned i grottan. Den var mörk och väggarna var våta. Sedan såg han en stor spindel som var någon meter hög. Percy smög fram och dräpte den med sitt svärd. Spindeln hann aldrig reagera.

50


Percy tog ett av spindelns ögon. Nu hade han allt han behövde för att öppna porten. Percy gick till portalen och provade öppna den med de tre bestarnas ögon. Han satte ögonen i tre små hål och när ögonen var på plats så väntade Percy nervöst ett litet tag men inget hände.

Percy tittade mot ögonen och såg att spindelns öga inte var rätt. Han gick tillbaka ned i grottan för att leta efter den rätta spindelkungen. Han klev in i en stor stensal. Han såg ett stort spindelnät och i det satt den riktiga spindelkungen. Han gick fram mot spindeln och sen såg han en död riddare som låg i spindelnätet han såg också en pilbåge. Han kastar en sten i väggen

51


spindelkungen gick dit och då passar Percy på att ta pilbågen från spindelnätet. Spindeln hörde att någon slet i spindelnätet. Spindeln sprang upp i spindelnätet och fräste mot Percy.

Percy flög ned och landade på rumpan. Han ställde sig upp och tog pilbågen. Han hade inga pilar men han tog upp en ganska vass och lång sten och sköt den i spinelnätets andra hörn. Spindelnätet säckade ihop och fångade spindelkungen. Percy gick fram till spindelkungen, tog sin kniv och skar ut ett öga. Spindeln levde fortfarande. När Percy kommit ur spindelns grotta rullade han en stor sten för hålet. Han gick tillbaka till portalen och provade än en gång att öppna den med de tre bestarnas ögon. Denna gång gick det. Han kom in i dödsriket och det första

52


han såg var hans mor. Han såg också två skelettväktare. De vaktade hela fängelset. Han tog sitt svärd och gjorde sig redo för strid. Han sprang fram till fängelsecellen och slog sönder låset. Skelettväktarna hörde oljudet men de hann inte fram innan Percy och hans mor hunnit ut genom portalen och stängt den efter sig. Percy kramade sin mor hårt. Sedan gick de tillsammans tillbaka till huset.

53


VEM SA NI ATT DET VAR? AV CELINA OCH JESPER

Det var en gång en trevlig och solig dag på medeltiden. Anni och hennes dotter hade just kommit hem från marknaden

när det kom in någon på gården. Det var kungens män. Anni sprang ut på gården och frågade varför de hade kommit. De berättade att det hade varit ett rån på marknaden. De sa att de visste vem som var brottslingen. Det var Annis man. Anni sa: – Är min man en brottsling? – Manita sa, ska pappa bli hängd? 54


– Nä, sa männen. Han ska bli piskad varje vecka i ett helt år och om han gör ett till brott ska han bli hängd. – Vad har pappa gjort? sa Manita. – Han tog ett litet barn och mat och tyger. Anni var orolig. – Ska jag få böter? – Nä, sa männen. Det ska han få! Adjö! – Adjö, sa Anni och vinkade åt dem. När männen inte syntes längre sa Anni: – Undra om han ska på den södra galgbacken? – Vad är en galgbacke? frågade Manita. – En galgbacke är en backe som man straffas på. En del straffas så hårt att de dör. – Okej. Ska vi fortsätta baka nu? – Ja det kan vi, sa Anni. – Efter det kan vi väl sy kläder, sa Manita. – Ja – Du vet att vi har grannar? sa Manita. – Ja det vet jag, sa Anni. – Kan jag vara med Elif sen du vet Gunnars barn. Jag vill se när pappa blir straffad. När ska han bli piskad? frågade Manita. – Jag tror att det är om ungefär om tre dagar. Och Elif kan följa

55


När dagen kom var Manita med Elif. Det gick till galgbacken där hennes pappa skulle bli piskad. Det var blod på backen och spya på pinnen. – Jag vill se när pappa blir piskad! Han har misshandlat mamma. Du såg väl blodet och alla blåmärken hon hade i ansiktet? – Ja det gjorde jag. Anni, Manita och Elif såg hela bestraffningen. Nu visste de att pappan inte skulle kunna förstöra mer för dem.

56


MANITA OCH ANTON AV CELINA OCH JESPER

– Anton kolla. Det är en grotta! De gick in i grottan. Det var superfint i grottan. Det var såå romantiskt där. De blev kära i varandra. Utan att de märkte något kom de närmare och närmare varandra, till slut nuddade de i varandras läppar och rycktes snabbt undan. Båda blev röda i ansiktet. Och sen blev det tyst en stund. – Kolla det har blivit mörkt vi gör en sov plats och går hem imorgon, sa Manita

Båda somnade snabbt. Men de vaknade aldrig. På natten kom någon och döde

57


dem. Deras föräldrar gick och letade dem hittade dem. – Där ligger de sa Anni. Både Antons och Manitas föräldrar föll ihop på marken, föll i varandras armar och då kom tårarna. Dem kom aldrig hem igen. De begravde ungdomarna och satt kvar på marken i ett helt år. De satt tills de inte orkade mer och de dog i svält.

58


ANNA OCH JIMMY OCH BJÖRNEN AV ALEXANDER W, NOEL OCH ALBIN E

Anna och Jimmy ska hugga ved. De tar på sig kläderna och klättrar ned från sin trädkoja i skogen. De vet var det finns en massa omkullfallna träd och det är dit de är på väg.

59


Plötsligt hörs ett ylande. Anna frågar: – Var det du som lät Jimmy? –, svarar Jimmy, vi går och kollar vad det var. De går och kollar och får syn på en stor grizzlybjörn.Björnen går till attack. Anna och Jimmy börjar springa tillbaka till sin trädkoja. Om de bara hinner fram dit ska de nog klara sig. Anna skriker till. Hon har fastnat med foten i sin egen snara. Den snara som de satte ut på morgonen. – Hjälp mig Jimmy, ropar hon, jag sitter fast och björnen kanske tar mig! – Nej Anna, jag hinner inte. Jag kommer snart. Björnen springer fram till Anna och försöker slita med sig henne. Hon får stora köttsår på armarna och benen men hon sitter stenhårt fast i fällan. Tio minuter senare springer björnen bort. Jimmy vågar sig fram och hjälper Anna loss. Hon är svårt skadad och Jimmy knyter ett tygstycke runt såret för att hindra blödningen. Han bär henne den lilla

60


biten fram till kojan. Sedan tänder han en eld med den ved de hade kvar och går iväg för att leta mat. Jimmy ser en liten hare. Han hinner ikapp den och kastar sin kniv mot den. Haren dör omedelbart. Han tar den till trädkojan och grillar den över elden. Anna sover och det blöder inte så mycket längre. Jimmy är glad att de båda klarade sig.

61


MYSTERIET MED DEN FÖRSVUNNA DIAMANTKLÄNNINGEN AV SAGA

Det var en gång en rik familj som bodde i Birka nära nuvarande Stockholm. Pappan som hette Liam var borgmästare. Mamman hette Zara och skötte om hushållet. De hade fyra pojkar, en hette Zacke och var 19 år. Harry var ett år äldre. Den yngste hette Nicklas och var 18 år. Louis var äldst och var 21år. Dessutom fanns en tjej som hette Rebecka, hon var 17 år. En dag gick Rebecka upp till sitt rum för att räkna sina kläder. När hon räknat till 123 plagg, såg hon att hennes finaste klänning var borta. Då skrek hon; – Harry och Louis kom till mitt rum! Då kom de rusande till hennes rum. Då frågade Harry: – Vad är det? – Min finaste klänning!.. – Var den med diamanter? frågade Louis. –Ja, sa Rebecka. I samma stund hördes deras mamma ropa; 62


– Kom nu alla, maten är klar! – Vad för mat blir det? frågade Zacke. – Fisk aladåber, sylta och pastej. Öl och vin utblandat med vatten blir det att dricka, sa mamma. När de åt sa Harry till mamma att Rebeckas finaste klänning var borta. Då sa mamma; – Är det den med diamanter? – Ja…,sa Rebecka. – Va! svarade mamman med stora ögon. Då får vi hjälpas åt att leta! När pappa kom hem sa Zara till Liam att Rebeckas diamantklänning var borta. Pappa blev arg och skrek; – Klänningen ska hit! Ingen ska lägga sig innan klänningen är till rätta. Zara och Liam ropade på barnen och då kom de ner. – Vad vill ni? sa Nicklas. – Vi ska leta reda på Rebeckas klänning. Pappa sa att Zacke, Harry, Louis, Nicklas ska ta hästarna och leta i byn. Zara, Rebecka och pigorna ska leta i det stora huset. Alla tjejerna letade i huset. De hittade inte klänningen och killarna letade i byn utan resultat. Dom hittade inte den någonstans. Då fick de som var på balen förra veckan i uppdrag av borgmästare Liam att leta i sina garderober. Sen när

63


Mimmi, en vän till Rebecka, kom till henne, berättade Rebecka vad som hade hänt med klänningen. Då kom Mimmi på att efter festen hade Rebecka gått till Mimmi och sovit över. Den fina klänningen hade Mimmi hängt in i en garderob. Morgonen efter hade hon satt på sig en av Mimmis klänningar i stället för sin egen. Hon hade helt enkelt glömt att hon hade haft sin diamant-klänning, vad nu det kunde bero på?… Men som tur var kom ju Mimmi på att den förmodligen hängde hemma i hennes garderob. – Skynda dig hem och kolla om den är kvar där. När Mimmi kom hem så sprang hon upp till sitt rum och kastade ut sina kläder från garderoben. Längst in hittade hon klänningen. Då sprang hon till sin häst och sadlade den med en damsadel. Sen red hon i full karriär till Rebecka. När hon kom fram till henne, blev Rebecka så glad! Samtidigt ville hon inte att föräldrarna skulle få veta att det var HON som hade ”slarvat bort” den. Hon blev rädd att mamman skulle ge henne ett hårt straff. Hon funderade tillsammans med sin kompis och sina bröder hur de skulle undvika det. Då kom Louis på en bra ide, vi ska ha en

64


riddarturnering. Det älskar mamma och pappa och då kommer de inte att tänka på något annat, inte heller hur diamantklänningen kom tillrätta. Sagt och gjort! Dagen efter klädde sig Zacke, Louis, Nicklas och Harry i sina finaste riddarutrustningar. De skulle möta Mimmis 4 bröder. De blev en lyckad dag på många sätt. Turneringarna gick bra, Harry, Louis och Zacke vann sina turneringar och mamma och pappa var på strålande humör. Ingen av dem frågade hur Rebeckas klänning hade kommit tillrätta trots att hon hade den på sig.

65


 Klass 4 i Rosvik bjuder på tolv berättelser i medeltidsmiljö. Här finns äventyr, flykt, strid, mysterier och kärlek. Mycket nöje.



66


Medeltidsberättelser issu