Issuu on Google+


Nu är jag fri I samma sekund som jag stänger ner det här dokumentet och skickar iväg tidningen till min handledare blir jag fri. Efter nio års skolplikt och tre år av rent förnuft är jag nu en frikänd kvinna med makten att göra precis vad jag vill med mitt liv. Huruvida jag faktiskt kommer göra allt det där jag någonsin drömt om, bli hockeyfru, hänga med Ozzy Osbourne och åka till Ullared, det vet jag faktiskt inte. Men en sak vet jag säkert, i skrivande stund är det 22 dagar kvar tills jag och mina underbara klasskompisar springer ut och möter livet, och oavsett om vi till sist slutar upp som butiksbiträden på Myrornas eller som framgångsrika marknadsförare på Google, så har vi allesammans fått ovärderliga kunskaper under våra år på Nti. Vi vet precis hur vi ska bete oss för att göra den annars så glada Anki lite ilsken, vi är experter på att få Rolf att bjuda på fika och vi vet att ingen är så besatt av Power Points som Anna-Lena. Vi kan på två sekunder avgöra om det är läge att skämta om Martins skägg eller inte och vi har alla förstått att The King of Rock inte var Elvis, det är Daniel. Janine har lärt oss att det är näst intill omöjligt att tala maori, Jesper har i sin tur lärt oss snacka Strinbergska och Uno visade hur man absolut inte bör göra när man poppar popcorn. I min tidning, som är fylld med intressanta texter och bilder, finns någonting för alla, men den riktar sig i synnerhet till alla sistaårselever där ute.

Nu har vi då bara festen kvar!


1: Kultur 2: Nรถje 3: Billboard

4: Blandat 5, 6, 7: Student 8: Novell


Om om killar får Prata

säga knulla

I det svenska samhället idag ska tjejer vara tysta, återhållsamma och snälla. I min värld, som i och för sig är lite vriden men än dock lika viktig, ska tjejer få säga vad de vill. Jag är en väldigt okvinnlig person, jag läser förvisso Solo, tycker om ansiktsmasker och att shoppa, men det gör min pojkvän också, om vi tar bort shoppingen. Däremot så rapar jag, skrattar åt porr, visar när jag mår dåligt, är väldigt sällan tyst och snäll och, om jag får säga det själv, är jag ganska upprorisk i vissa fall. Jag har inte långt hår vilket också är ett ideal för flickor idag. Som svensk är jag osvensk; jag är inte lagom, jag har inte blont hår och blåa ögon, jag är inte rädd för att småprata och jag tycker att Reinfeldts moderater är ett påfund. Min familj har inte Volvo, men vi bor i villa och mina föräldrar bor ihop och har två bedårande barn som dessutom råkar vara en flicka och en pojke. En flicka som går emot alla normer om hur en flicka ska vara, en pojke i flickkläder i vissa fall.

woman” ungefär såhär: ”flickor ska vara återhållsamma när det gäller sex. Vi ska hålla igen och inte ha sex på första dejten, men när vi väl har sex så ska vi vara erfarna och duktiga. Det är ju som att säga att en ballerina ska vara duktig på att dansa utan träning”. Det tycker jag är väldigt bra tänkt, tjejer blir uppfostrade att hålla igen och inte vara så villiga, men när det väl gäller ska vi ligga med benen i vädret och helst bete oss som porrstjärnor (Men vi ska ju för den delen absolut inte titta på porr, för oj vad det är kvinnoförtryckande på alla sätt och vis och kvinnorna är ditsläpade och de tvingas göra filmerna även om de får mycket mera betalt än männen). Vi ska veta precis hur killarna vill ha det och helst ska vi vara oskulder varje gång.

”Tjejer blir uppfostrade att hålla igen, men när det väl gäller ska vi ligga med benen i vädret och bete oss som porrstjärnor”

Hela mitt liv har jag varit pappas flicka, jag har följt med pappa upp på scenen när han ska spela, jag älskar motorcyklar och fart och har alltid suttit i pappas knä när han körde skoter. Jag till och med ser ut som min pappa, folk ser likheterna mellan oss. Mina bästa kompisar är killar och jag tillbringar hellre min helg med att spela tv-spel med dem än att vara ute och festa. Eftersom jag aldrig riktigt passar in i samhället så har jag valt att frivilligt stå en bit utanför. Jag är hellre älskad av de som ser mig som mig, uppkäftig än älskad för någon jag inte är. Carolina Gynning har tankar om kvinnligheten som jag tycker är väldigt bra, hon skrev i sin bok ”Ego

Jag är ingen feminist, i alla fall inte i dagens mening av feminist. Om du säger att du är feminist ryggar folk tillbaka, och jag vet faktiskt inte den fulla betydelsen av att vara feminist, därför säger jag att jag inte är det, däremot tycker jag att det är fel att små flickor uppfostras till lugna och tysta medan killarna får leka runt och vara crazy, jag vill också vara pojke då. Det är inte många som skulle reagera på om en kille rapade eller sa knulla, men om jag skulle rapa, vilket jag gör när jag behöver, så är det många som rycker till och tycker jag är äcklig. Jag vill kunna rapa, titta på porr och säga knulla när fan jag vill utan att någon reagerar, det är ingens rätt att säga åt mig att jag är okvinnlig utom jag! Därför vill jag avsluta denna lilla text med att visa mitt fina långfinger till alla som tycker att tjejer ska vara tysta och sen göra dem döva genom att skrika knulla i deras öron. Text: Towe Svensson

Tänk er följande; Det är en kylig m ger höstlöven fortfarande spridda påminnelse om den kalla tid som redan utplånat, lämnat plats för sn och just idag fungerade inte cykeln lektivt betyder gemensamt, ge

På busshållplatsen står det tre andra personer, alla utspridda trots att det finns gott om plats på bänken inne i det vindstilla, varma båset. Era blickar möts, flera gånger, men ingen av er hälsar på varandra, så gör man ju inte. Längre bort på vägen ser du bussen, du börjar direkt planera vart någonstans du ska sätta dig för att slippa det där pinsamma virrandet bland upptagna stolar och skräckslagna blickar.

Du kliver ombord, en snabb nickning till chauffören, undvik hans blick, annars blir det pinsamt. Du fortsätter bakåt i bussen och grips av en plötslig panik när du inser att bussen är full, ska du sitta ner måste du alltså sitta bredvid någon. Du ser dig runt, väskor på nästan alla lediga säten, det är inte bara du som vill undvika resesällskap. Du ställer dig istället vid skjutdörrarna och resten av resan kämpar du för fullt med

Med min

Jag känner mig Som att jag har en speciell kraft, en

Vi speciella människor behövs i olika kunna fungera. Jag är en övernaturlig kompis är en ko

Vi speciella människor behövs i olika mängder, på olika sätt för att världen ska kunna fungera. Jag är en övernaturlig tänkare, min pojkvän är supersmart och min kompis är en konstnär utan gränser.

ADHD och Asperger är det mänskliga smeknamnen på våra superkrafter. Liksom supermannen har sin hjältedräkt under sina kläder skyddas vi av ett falskt utseende också. I den vanliga världen ses våra krafter som förhinder, som ett fel. I vår värld är det dock en förmåga och något annorlunda vi blivit tilldelade.

Jag har förmågan att tänka tusen gånger mer och tusen gånger djupare än er vanliga. Dock är det nästan alltid så att något gott samtidigt har med sig något ont. Jag lider av en oförmåga att koncentrera mig. Att fokusera på endast en sak när det finns så mycket annat att ta in verkar som ett slöseri med material och


inte med främlingar

morgon i mitten av oktober, kanske liga över den kalla marken som en hånfull ligger framför oss, kanske har lövblåsen nön. Du är på väg till skolan eller arbetet n. Attans, nu måste du åka kollektivt. Kolemensamt betyder andra människor.

Svenskt kulturfenomen

att hålla dig på fötter för att inte slå dig halvt fördärvad på det blöta golvet. Allt för att slippa säga hej. Känner du igen dig i beskrivningen? I så fall är du en helt normal svensk. Hos oss är det vanligare att ignorera folk än att hälsa, man kan till och med uppfattas som lite konstig om man nu skulle börja konversera med någon okänd på stan. Vad beror detta på? Varför skulle det vara så hemskt att behöva spendera några minuter med en annan människa? Kanske beror detta på att vi under hela vår uppväxt uppfostras med uttrycket ”prata inte med främlingar”. Det sitter så långt inne i oss att vi faktiskt kan känna oss hotade av sociala människor, det är bara att gå ut, öppna ögonen och så ser man det. Överallt, människor som undviker varandra, människor som skäms. Har vi inte ens Text: Emma Hjortman tid att säga hej?

n diagnos som superkraft

g som en superhjälte. n hemlighet och förmågan att göra allt.

a mängder, på olika sätt för att världen ska tänkare, min pojkvän är supersmart och min onstnär utan gränser. livskraft tycker jag. Pennan är och kommer alltid förbli min bästa vän då den hjälper mig att skriva ner allt jag tänker på, allt jag måste minnas eller allt jag bara måste få tänka en gång till på för att förstå. Min pojkväns oförmåga är att klara av förändring och att förstå sig på ologiska saker som känslor. Allt som har en logik, allt som det finns en lösning på förstår han. Om livet han lever har en slags rutin och ingen ändrar på hans tillvaro märks ingen kraft. Matematik och datorer är ett bra exempel på saker som bara existerar i logik, det är för honom aldrig oförståeligt, medan en människas humör kan vara en omöjlig gåta då det är individuellt och ständigt förändrande. Min kompis har samma kraft som min kille dock är hennes kraft riktad åt ett annat håll trotts att grunden har samma regel. Hon har förmågan att skapa mästerverk av

inget alls. Att använda färger och streck till sin fördel och skapa de vackraste mästerverk jag någonsin sett. De är ganska ofta surrealistiska, besitter inga normala proportioner och är en spegling av det hon tänker. Andra ser det som kladd men jag ser något annat. Jag ser att hon delar med sig av sig själv på hennes sätt. Ett sätt som inte kräver djupa samtal eller känslor. Ett sätt som hennes kraft tillåter. Ett sätt som är logiskt. Text: Sara Malmberg


Stina Gunnarsson släpper debutskiva I juni förväntas Stina Gunnarsons, Mp09, debutplatta vara släppt, skivan är ett projektarbete som många ser fram emot. I framtiden vill Stina arbeta med musik, så när det kom till valet av projektet var en egenproducerad skiva ett givet val. Egna texter och musik blandas med covers och det genomgående temat är kärlek. - Jag har lagt ner mycket tid på min musik och jag hoppas att det ska höras, säger Stina Gunnarsson.

Another earth Another Earth är en film som jag föll pladask för. Jag är inte mycket för action, snabba klipp och tempo, så för den som föredrar sådana filmer är den kanske inte det bästa valet. Berättelsen går i ett långsamt tempo, med ett lugn både i historien och klippningen. Den yttre ramberättelsen handlar om att det dyker upp en ny jord inom synhåll för vår gamla. Det är en exakt kopia av jorden, där finns Afrika, Europa och de andra kontinenterna. När vi på ”gamla” jorden

får kontakt så uppdagas att även människorna är kopior av oss på jorden. Berättelsen om den andra jorden är faktiskt underordnad filmens verkliga historia, som handlar om en ung kvinna som blir inblandad i en tragisk olycka som hon är orsak till. Efter olyckan försöker hon närma sig offren för olyckan, vilket ger en spänning och dynamik i berättelsen. Hon kommer efter ett tag på att de som omkom i olyckan, kanske finns kvar på den andra jorden och påbörjar sin resa mot rymden. Text: Rolf Johansson

Rolf Johansson ger sci-fi och dramafilmen Another Earth fyra stjärnor utav fem.

NTi-elev bakom Jobba med lera - i datorn dokumentärfilm om

känd bloggare I Februari blev Stina Westas, Mp09, färdig med sitt projektarbete där hon sedan i somras arbetat med att fördigställa en dokumtärfilm om Garbomannen. Johan Hermansson, känd bloggare och skribent, bor i Dala-Järna och dokumentären handlar om hans liv i den lilla byn och vad konsekvenserna kan bli om man sticker ut för mycket. Stina har gått igenom hela processen på egen hand då hon ville pröva på att skapa en film helt själv, utan de övriga eleverna i rörlig bild som hon annars arbetar tillsammans med, och hon är nöjd med resultatet. - Jag ville göra den här dokumentären därför att Johan är ett bra exempel på en människa som sticker ut och kämpar för de mänskliga rättigheterna. Han är en driven 20-åring som vågar vara sig själv, vilket alla inte gör i dagens samhälle. Vi har träffats under en längre tid och filmat, diskuterat och umgåtts” Dokumentärfilmen kan du se på Youtube, sök bara på Garbomannen.

För några dagar sen så kom jag i kontakt med programmet Mudbox. Det är ett digitalt skulpteringsverktyg där man skapar 3d objekt som man kan använda i film, spel och reklam. Det är som att jobba med lera och man kan forma saker precis som man vill. Jag tycker programmet är användabart eftersom jag arbetar med en 3dmiljö för tillfället. Alla elever som går på Nti-gymnasiet får ladda ned skulpteringsverktyget gratis, prata med Martin Henriksson så ordnar han det. Text: oskar Larsson


! rt le

S

postmodernism i o p a r le

in shutter island

A missing mental patient on a highly guarded Island in the middle of nowhere, two dead children, memories of a burning wife, mysterious hospital staff, flashbacks of world war two, dead Jews in Dachau and a detective on a mission impossible. Confusing? Yes, Shutter Island is a very complex movie and therefore, an excellent example of a postmodern film.

denial also. For example, Teddy gets a flashback of his burning wife, a made-up memory that he created himself (denial), while the flashback of him, murdering his wife, is a real memory (truth). Shutter Island has been called “A tribute to Hitchcock” because of all the intertextuality that occurs in the movie. There is one scene where Teddy is in the shower and the camera films the shower head from the exact same angle as in the classical shower scene from Psycho and in the beginning of the movie they film the cliffs that surround the Island, just like in The Birds. In that scene you get to see that the movie also is inspired by gothic fiction, the people on the island are completely cut off in the middle of nowhere. Another famous director that the creators of Shutter Island are referring to is Kubrick. Just like in The Shining, Shutter Island contains scary ghost children. Shutter Island is a great example of a postmodern movie. It makes you question your own reality and since there are no right answers, it leaves no one untouched.

The critic’s c h e c k l i s t

for postmodernism Teddy Daniels does not only start to question his own reality in Shutter Island, he makes you question yours as well.

Teddy Daniels and his partner, Chuck Aule, claims to be professional detectives send on a mission to find an insane murderess who has “evaporated straight to the wall”, at least that is what her doctor, Dr. Cawley, tells them. The search for the missing patient begins but the lack of help from the institutions staff and other clues force them to give up the search. The two detectives try everything to get off the island, but the weather and the doctors stop them. In the end of the movie you find out that everything that has happened on the island was staged as a last try to get Teddy to accept reality. Teddy isn’t a detective, he is a man living in denial after killing his wife who drowned their two children. Postmodernism is all about questioning reality so a typical postmodern question is “which truth is the true one?” In Shutter Island there are a few different truths, for example Teddy’s, he lives in a non-permanent reality where he is a famous detective who solves different crimes, he is the sane one while the

people around him are insane. His alter-ego rewrote reality in his mind, making him the hero. In Dr Cawleys truth, and a bunch of other peoples too, Teddy is the insane one. I think that most people who watch this movie sympathize with Dr Cawleys truth, but who are we to decide, the truth is relative. Breaking of genre is another criteria for postmodernism and that is exactly what happens when you find out that Teddy isn’t the hero you thought he was, in fact he was the bad guy. That is not only breaking of genre, it’s film noir as well. Another thing that occurs in postmodernism is fragmentation. In Shutter Island we see it in Teddy’s different flashbacks which contribute to the blurry line between fiction and reality. His flashbacks consist of different memories, and also, different truths. That’s why it’s so hard to keep up with all the different flashbacks. They are not only jumping through time and space, they are jumping through truth and

- Follows World War Two - Truth is relative - Fragmentation - Decentering a text - Playful disregard for meaning - Breaking of genre - Intertextuality - Question of language: there are only signifiers - No permanent reality - Metafiction - Reader is implicated in production of meaning - Blurry line between fiction and reality


Granskning: Lärarrummet Vad händer egentligen bakom stängda dörrar när ingen ser på?

Ondskefulla planer. På lärarnas schema står bland annat uppsägning och en resa till Aiya Napa, vad säger rektor Johan om detta må tro?

Godisråttor. Undangömt i ett hörn hittade vi högar med chips, kakor och andra godsaker. Matcirkeln verkar inte direkt vara lärarnas bästa vän.

Bild: Chatrin Carlsson

Håravfall. Daniels fagra hårsvall börjar sakta men säkert att falla av, eller är det kanske någon av kollegorna som får honom att slita håret av sig?


Bilder: Fredrik Mattsson

Bild: Linnea Jespersen


Abort, rätt eller fel? De var hungriga och behövde mat men utan pengar fanns det inte speciellt många vägar att ta, så de sålde sina kroppar för matens skull. Åtta månader senare, är 18-åriga Widlyne Petithomme gravid med ett oönskat barn, hon vill göra abort, men det fanns inget sätt att gå till väga. Att göra en abort i dagens svenska samhälle skulle inte vara ett problem alls, men det är inte alla som är för abort. Det är inte alla som tycker att det är okej att göra det, det är inte alla som sätter kvinnans frihet att bestämma över sin egen kropp främst. De anser att det är mord på ett barn, ett barn som enligt mig inte ens existerar. Det jag menar är att ett foster innan vecka 18 inte kan anses som en egen människa, eftersom den helt enkelt inte är född ännu. Så fort den avlägsnas från sin värld vid en förlossning blir den en egen individ och en människa. Oavsett om detta sker i vecka 32, 37 eller 45. Det är först då jag tycker att man kan applicera mänskliga rättigheter på den nya människan. Därför anser jag att en abort aldrig kan likställas med mord eller något annat brott. Känslokallt? Absolut, men tyvärr hänger känslor och logiska resonemang inte alltid ihop.

En kvinna ska alltid ha rätten till sin egen kropp. Det handlar inte om mord eller att man får ”skylla sig själv” när man blir gravid. Det handlar om vad som är rätt eller fel för just dig. En femtonårig tjej som blivit gravid när hon haft sexuellt umgänge ska inte behöva genomgå en graviditet och sedan bli mamma i så ung ålder om hon inte vill det. Lika så ska inte heller en kvinna som blivit våldtagen eller en kvinna som bara blivit gravid behöva genomföra graviditeten om hon inte vill det. Det handlar om vad man kan ge till sitt barn, hur man ska kunna försörja det och hur man ska får det att må. Det är inte alla som har pengar, tid eller resurser till

ett barn. Ska de tvingas gå igenom en graviditet och sedan få ett barn dom inte kan ta hand om? Ett oönskat barn kan få leva med jobbiga konsekvenser och under dåliga förhållanden. Det handlar inte bara om att satta ett barn till världen utan att kunna ge barnet trygghet och kärlek. Ett barn ska vara älskat, önskat och väntat för att ha dom bästa förutsättningarna i livet. Många oönskade barn som föds växer upp i familjer som har dåligt med pengar och får lite uppmärksamhet. Det slutar ofta med att de känner sig oälskade, oönskade & otillräckliga. Ska en kvinna då verkligen tvingas att föda ett barn som hon inte kan ta hand om och därmed få barnet i sig att må dåligt senare i livet?

En abort kan aldrig liknas vid ett mord eller något annat brott.

Idag har Widlyne Petithomme med största sannolikhet fött sitt barn och bor tillsammans med 8000 andra människor i ett läger på Haiti. Hon älskar antagligen sitt barn precis som vilken mamma som helst runt om i världen, men hoppet om en bra framtid som är fyllt med möjligheter är långt borta. Nu ska inte bara en mage fyllas med mat varje dag utan två, nu behövs det inte längre pengar för en människa utan två och ska hon nu behöva sälja sin kropp inte bara för sig själv utan för två ? Text: Stina Gunnarsson

Fn:s åtta misslyckanden Milleniemålen är ett kontrakt mellan olika nationer med avsikt att, bland annat, utplåna fattigdom. År 2000 antogs FN:s milleniedeklaration av en stor samling regering- och statschefer, de skulle göra allt de kunde för att år 2015 ha utrotat fattigdom, krig och ha främjat en mänsklig värdighet, demokrati och en hållbar miljö. Nu är det tre år kvar tills de åtta målen ska vara nådda, men hur går det egentligen? Jag tänker främst på det första målet; halvera världens fattigdom och hunger. Målet kommer inte att nås, varken hungern eller fattigdomen kommer ha lyckats minskat femtio procent innan 2015. Trots att det från början såg ljust ut stannade utvecklingen upp 2002 på grund av klimat-, mat och finanskrisen som bidrog till att hungern ökade drastiskt. I de flesta länder där antalet undernärda människor minskades ökades samtidigt befolkningen, utvecklingen gick inte tillräckligt fort för att någon stor procentuell förbättring skulle kunna ses och under 2009 och 2010 var över en miljard människor undernärda.

för att minska fattigdom och hunger, varför har det då inte hänt någonting? För nio år sedan skrevs det i Human Development Report att världen idag (år 2003) har större resurser och kunnande än någonsin att möta utmaningar så som låg produktivitet, brist på miljövänlig energi, brist på grundläggande offentlig service och transporter. Det skrevs för nio år sedan, tänk då hur mycket vi nu, år 2012, utvecklat de resurserna som redan då var bra.

”Om vi bara ville skulle vi kunna trolla fram en helt ny värld”

Det stora misslyckandet är ofattbart, om en så stor samling regeringschefer och statschefer nu bestämde för elva år sedan att de skulle göra allt de kunde

När rapporten skrevs visste man exakt vad som behövde göras för att uppnå målet, ”För att halvera andelen hungrande människor finns två utmaningar: vi måste säkra tillgången till mat, som nu finns i överflöd, och öka de hungrande jordbrukarnas produktivitet – särskilt i Afrika.” Varför har ingenting

förbättrats trots att vi nu vetat vad som krävts av oss i flera år? Enligt mig ligger ansvaret hos rika länder och dess invånare. Ett väldigt stort, slutligt och totalt ingripande från länder som har en god och stadig ekonomi är det enda som kan hjälpa de fattiga länderna. För att utplåna, eller i alla fall halvera fattigdomen, måste vi rika offra lite, vi klarar oss utan den där jättedyra märkeströjan helt utan problem. För att få en säkrad tillgång till mat och en inkomst behövs bland annat vägar, transporter och en arbetsvänlig miljö, men utvecklingsländer har inget startkapital, hur ska de kunna börja någonstans utan vår hjälp? För dem går det inte att trolla fram pengar, men för oss går det, vi kan till och med mer än så. Om vi bara ville skulle vi kunna trolla fram en helt ny värld för miljontals av människor i nöd. Text: Emma Hjortman


Med Media i kikarn

Framtiden ser ljus ut för Christoffer Andersson som planerar att arbeta med radio eller tv. Helst i storproduktioner som Idol.

För att överleva den tuffa mediabranschen krävs humor och ett par rejäla framfötter. Dessa förmågor besitter Christoffer, känd som Flame, Andersson. Killen som siktar på en framtid inom media. Allt började med en kamera. Ända sedan barnsben har Christoffers intressen varit relaterade till media och det var tvprogrammet REA som fick honom att inse vad han ville syssla med i framtiden men hans första egna produktion var någonting lite enklare än så. – Jag och min bror fick tag i mammas kamera och kom på att om vi filmar moster och fixar lite specialeffekter blir det coolt, berättar han.

Lasse lärde honom bland annat att skådespeleri kostar pengar, ska man bli en berömd skådespelare gäller det att hålla sig till så få, och därmed, billiga tagningar som möjligt. För att fortsätta utvecklas strävar Christoffer ständigt efter nya utmaningar. Just nu arbetar han med en egenproducerad podcast, ett projektarbete som riktar sig till Faluns ungdomar. – Jag ville passa på när jag hade chansen att få driva ett eget radioprogram. I framtiden vill jag arbeta med antingen radio eller tv, helst någon storproduktion som till exempel Idol.

”Brandeby var en otroligt snäll människa och jag är glad över att jag hann lära känna honom”

Christoffer läser media med inriktningen rörlig bild på NTI-gymnasiet i Falun och han tycker att skolan hjälpt honom en bit på väg, även om han själv lagt ner mycket energi på att ta sig framåt. – Jag är väldigt motiverad och det är därför jag lär mig. Under andra året på gymnasiet hade Christoffer praktik på inspelningen av en Irene Huss-film som inspelningsassistent. – Det var precis som i skolan, jobbigt, men lärorikt. På praktikplatsen fick Christoffer tips inför framtiden av den nu avlidne Lasse Brandeby. – Han var otroligt snälloch jag är glad över att jag hann lära känna honom under hans sista år.

När Christoffer inte redigerar film eller spelar in nya avsnitt till sin podcast fungerar han som skolans egna lilla komiker. Inspirationen finner han i program som Grotesco och Mammas Nya Kille men även i skådespelare som Henrik Dorcin, Jim Carrey och Mikael Thornving. – Jag vill också vara sådär sjukt rolig utan att tillämpa typisk, svensk humor. Christoffer planerar inte att läsa vidare på högskola. - Jag vill helst komma ut i arbetslivet så fort som möjligt, säger han och fyrar av ett bländande leende vi snart kommer få se mer av i tvrutan.

Text och foto: Emma Hjortman


studentspecial


Arbetslöshet

är ingenting att fira Människor som skrattar, föräldrar som gråter, studenter som gråter av lycka på björkrisinklädda traktorflak samtidigt som de sjunger ”Sjung om studentens lyckliga dar” Varje år så firar vi svenskar studenten som om det vore det bästa som hänt oss. Men är det verkligen någonting att fira?

När jag verkligen tänker efter så finner jag egentligen ingenting positivt med att ta studenten. Låt mig försöka förklara detta i punktform. 1. Tryggheten försvinner Tryggheten som varit med oss i så många år som vi också kan kalla för ”skola” försvinner plötsligt och vi har inte längre tillgång till lärare eller mentorer som vi kan ställa våra mer eller mindre vilsna frågor till. Många tycker att skolan är jobbig och ser fram emot att hoppa ut i arbetslivet, men jag vågar påstå att det är felaktigt att se fram emot det. Visserligen får man då förhoppningsvis betalt för det man gör men man kommer som av en chock förvånas över allt det ansvar man är tvungen att ta.Nu kanske ni tänker ”Nej? vad babblar han om? Universitet och högskolor räknas väll också som skolor och då försvinner väll inte ”tryggheten”? Javisst är det skolor också... Men det är svårt att jämföra med gymnasiet. I gymnasiet så har man en starkare kontakt med sina lärare och mentorer än vad man har på högskolor/ universitet. Ansvaret är det också stor skillnad på. På gymnasiet så kan du komma till din mentor och snyfta lite och få hjälp och ”deadlines” kan flyttas till de oändliga. På högskolor/universitet håller man sig strikt till reglerna, det finns absolut ingen familjär atmosfär någonstans och man arrangerar aldrig någonsin ”snyftkalas” i lärarrummen. 2. Skiljas från sina vänner Just det ja, det var ju dem också. Tänk på ALLA fantastiska klasskompisar som man så dramatiskt ska skiljas ifrån. Visst, ingen kommer ju dö eller så, förhoppningsvis, men tillfällena som man under sina tre år på gymnasiet haft att träffa sina klasskompisar kommer drastiskt att försvinna. Den ena flyttar till Japan och den andra till Borlänge och tillslut så blir det omöjligt att träffa alla tillsammans under ett enda tillfälle.

3. Arbetslösheten Alla ser fram emot att få sina drömjobb men oftast slutar det i arbetslöshet, överkonsumtion av Kent och höga vattenräkningar p.g.a. kallduschar men i specifika fall slutar även studenter på någon privatägd städfirma eller bakom kassan på donken. Visst det är kanske en lite överdriven bild jag beskriver, men till viss del så tycker jag faktiskt att det känns lite som att det är så. Majoriteten av de vänner jag har som tog studenten förra året är fortfarande arbetslösa. Usch och fy, enbart elände detta med studenten. Ni kanske inte tror att det finns något mer negativt med studenten, men jodå, det finns oändligt med anledningar till varför det inte är värt att fira studenten dock finns det inte tillräckligt med plats på pappret för ett par få punkter, så därför får följande bli den sista. 4. Onödiga utgifter Vi tvingas betala för att kastas ut nakna och okunniga i arbetsvärlden. Avgifter för fester, studentflak, baler och sist men inte minst studentmössan. Studentmössan är nog allra värst. En konstig mössa som kostar skjortan och som ska användas i en vecka och som sedan ska ligga på en hylla genom livet och arbeta som dammsamlare. Jag vågar nog faktiskt jämföra studenten med begravning. Det är tragiskt och det kostar mycket. Är det verkligen någonting att fira? Om jag får komma med ett förslag så tycker jag istället att man borde uppskatta den tiden man faktiskt har kvar i sin skola med alla sina lärare och klasskamrater och ta vara på den. För när man tagit studenten så tror jag citatet ”man inser inte vad man haft förens man förlorat det” kommer cirkulera som en karusell på Gröna Lund i skallen. Man borde avsluta det hela med alla klasskamrater och lärare sitter i ett rum med stolar i en pedagogisk cirkel riktade mot varandra, en liten stereo som spelar kentlåtar och värmeljus som är slumpvalt utplacerade i rummet för att sedan kunna minnas tillbaka på de tider som varit och kanske gråta en skvätt.

Text: Christoffer Andersson Foto: Emma Lundberg Holm


Bästa studenttipsen Juni månad och allt vad den innebär närmar sig med stormsteg och innan vi vet ordet av det står vi där, överlyckliga, iklädda våra svettiga studentmössor sjungandes om studentens lyckliga dagar. Men, lika fort som de omtalade dagarna infinner sig, lika fort kommer de ta slut. Här tipsar vi om hur du får ut det bästa av din studentvecka. Somna rätt När natten tränger sig på och du har långt hem kan du lika gärna satsa på en mysig natt under stjärnorna. Här listas Faluns smultronställen. - Utanför polishuset. Finns det något säkrare ställe att däcka på än utanför polishuset? Har du tur kanske du till och med får skjuts hem eller en liten upptäktsfärd till arresten i Borlänge. - Engelbrektstatyn. Tänk er själva att luta sig tillbaka mot den stora statyn som stått i solen en hel dag. Det blir en varm och trygg vila under slagkämpens Engelbrekts beskydd. Dessutom har du nära till en hälsosam frukost på Ghandis. - Kopparbergs kyrkogård. Här får du till 99% chans en god natts sömn, sällskapet är inte direkt av det pratgladaste slaget och vanliga människor håller sig oftast borta under nattetid. Lägg dig bredvid FetMats och fiska efter ovärderliga tips på hur du håller dig foverer young.

slipp baksmällan Någonting som verkligen skulle kunna ta udden av champagnefrukosten är ju en rejäl baksmälla. Fet mat samt mycket s��mn sägs kunna bota den, vad säger Stina?

- Tryck i dig en pizza innan läggdags: Väldigt gott men resultatet blev inte det önskade. Vaknade upp med tomatsås i hela sängen och en huvudvärk från helvetet.

-

Varannan vatten: Ingenting jag rekommenderar, den tiden jag inte spenderade i toalettkön spenderade jag i baren ropandes efter vatten. Baksmällan var dock obefintlig morgonen efter.

- Drick ingenting: Det kanske inte blir den roligaste kvällen men dricker du ingenting alls, slipper du garanterat baksmällan.

Text: Emma Hjortman & Stina Gunnarsson

Spara pengar Någonting som är lätt att glömma bort är att studenten kostar mycket pengar, så för att slippa kolla på när dina klasskompisar roar sig utan dig, påbörja sparandet direkt. - Prioritera punktlighet. Se till att komma i tid och vara aktiv på alla lektioner så du slipper drabbas av CSNs förbannelse. Obs, tänk på att aktiv inte nödvändigtvis behöver betyda vaken. - Skippa Etage. Visst kan det vara roligt att dra ut och dansa ibland, men faktum kvarstår, Etage är svindyrt. Satsa istället på lite billigare hak som till exempel Marianns. Har du riktigt tur och spelar dina kort rätt kanske du får gå hem med en trevlig, gammal fossil. - I desperata tider är allt tillåtet. Har du ett synligt ärr någonstans på kroppen? Inte? Men skaffa det då! Har du tur får du ut pengar från ditt försäkringsbolag. - Billig dricka. Om du nu måste gå på Etage, men fortfarande vill spara pengar, kan du ju alltid hänga vid baren och dricka upp det som blir över av andras drinkar. Få drycker är så uppfriskande som en begagnad öl.

”tänk på att aktiv inte nödvändigtvis måste betyda vaken”


studentveckan Elin Gartland har med hjälp av oändlig kreativitet och make-up tagit fram tre olika sminkningar till olika tillfällen under studentveckan. Följ hennes instruktioner för en fulländad studentlook.


ns sminkningar mösspåtagning 1. Grunda med foundation, puder och rouge precis som du brukar. Fyll i ögonbrynen med en passande ögonbrynspenna. 2. Lägg en primer över hela ögonlocket, jag använde mig av Make Up Stores Eyeprimer Clear. 3. Lägg en guldig, skimrande, skugga upp till ögonbrynet. Jag använde Wet ’n’ wild- Mega Shimmer Golden Poppy 4. Skugga ögat med L’oréal´s Colour appleal Chrome Shine, eller en annan lite mörkare ögonskugga. 5. Applicera svart kajalpenna längst övre och nedre fransraden. 5. Avsluta med att applicera svart mascara på både de övre och undre ögonfransarna.

S t u d e n t e n 1. Grunda med foundation, jag använder Loréal True Match - Rose Ivory. 2. Noppa och fyll till ögonbrynen, jag använder H&M:s egna ögonbrynspenna. 3. Applicera en primer över hela ögon locket, Jag använder mig av Make Up Stores Eyeprimer Clear. 4. Lägg en pärlemorfärgad vit ögonskugga i ögonvrån och skugga ut mot mitten av ögat och under brynet. 5. Applicera en guldig skugga i ögats yttre kant och blanda ihop det med den vita. 6. Sudda in lite mörkbrun ögonskugga längst halva ögonglobens övre kant. 7. Applicera eyeliner efter tycke och smak längs den övre fransraden. Jag använder Maxfactor Liquid effect Pencil Black fire. 8. Lägg mascara på både övre och undre fransraden och applicera sedan lite kajal längs den undre fransraden.

Studentbalen 1. Grunda med foundation, jag använder Loréal True Match - Rose Ivory. 2. Noppa och fyll i ögonbrynen, jag använder H&M:s egna ögonsbrynspenna. 3. Applicera en primer över hela ögon locket, Jag använder mig av Make Up Stores Eyeprimer Clear. 4. Måla en ljuslila ögonskugga i ögonvrån och en lite mörkare lila vid mitten av ögat, mina lila skuggor kommer från 5. Applicera en ännu mörkare lila färg längs yttre kanten på ögongloben och sudda sedan ut den mot ögonbrynet. 6. Måla en svag kant av svart i ögonglobskanten. 7. Måla ett lager eyeliner längs övre fransraden, jag använde Maxfactor Liquid effect Pencil Black fire. 8. Avsluta allt med att applicera mascara och eventuellt lösfransar för en mer dramatisk look. Text & Foto: Elin Gartland


ett, två, tre, fyra...

Ett, två, tre, fyra räknar jag oroligt för mig själv. Ett, två, tre… Paniken stiger och andningen tonas ut. Jag stirrar hysteriskt ut över havet… fyra! Jag återfår balansen i min andning.

Fyra ungdomar simmandes i havets mest oroliga vågor. Jag hade trovärdigt blivit utvald som ansvarig för deras överlevnad. Ett, två, tre, fyra. Min bror och mina vänner, jag har ansvaret. De kraftiga vindarna bråkar med havet. Tillsammans skapar de tre meters höga vågor som reser sig likt en vägg mot de fyra bevakade. Solnedgången är på min sida ikväll. Lyser upp havet och förvandlar mina vänner till svarta synliga figurer i glittret. Jag tycker mig se att vågorna lugnar ner sig en aning. Det låter mig sänka axlarna i någon minut och le åt deras lycka i vågornas vilda dans som de blivit inbjudna till. En liten pojke leker med en sten vid vattenkanten och stirrar surt på de små vågor som lyckas ta sig in till honom och hans nybyggda sandslott. Han är medveten om tidvattnet och verkar bekymrad över hans vackra skapelses överlevnad. Han ser bestämt ut över det vilda havet som om han säger åt det att ta en omväg för att rädda hans slott. En kvinna ropar på pojken som visar sig vara hennes son. Han börjar springa med små glädjeskutt mot sin mor. Vinden tar tag i hans hår och kastar runt det i solnedgångens dova ljus vilket får hans solblekta hår att glimma som guld. Havets lugn stannade inte länge, så min beskyddande vakt är åter igång. Jag känner mig löjlig när jag inser hur liten chansen är att historien ska upprepa sig. Gamla minnen ligger dock och gror i mitt bak-

huvud så min rustning och mitt svärd förblir riktat mot havets gap. Trötthet har fått pojken att saktat ned efter halva sträckan. Han hinner knappt komma ned i normal fart innan han oroligt börjar springa igen. Jag flyttar min blick ifrån den, för tillfället största våg jag sett och som de fyra just besegrat med hjälp av en gummibåt. När jag ser den! Jag reagerar först inte så starkt på storleken eftersom den är utanför min beskyddande synvinkel. Men när jag ser att pojken springer av panik och inte lycka hör jag hans mors hysteriska rop på honom. Den lilla pojken vänder sig skräckslaget om och jag följer hans blick som stirrar på den tidigare stora vågen som nu blivit gigantisk och på väg rakt emot pojken. Vågor har skvätt upp vatten på uddens stengata som går emot hans gråtande mamma. Halkrisken är otroligt hög hinner jag tänka samtidigt som jag reser mig för att komma närmare, närmare och dit. Jag kastar av mig den stora tröjan som sänker min smidighet och chanserna att ta mig till pojken. Mina nakna fötter trampar ner på sten, glas och klippor men jag känner inte, tänker inte. Ett kristallklart skri skär igenom luften och följs av ett plask. Han har halkat mot de sylvassa klipporna och snart kommer vågen att stycka honom mot dem. Tio meter kvar mellan klipporna och vågen hinner jag tänka innan jag dyker ner efter den med-

vetslösa pojken. Ingen utväg, bara valet mellan motstånd eller reträtt. En klippa hugger sin in i mitt lår och lämnar ett djupt sår efter sig. Men jag känner inte, tänker inte. Jag tar bara ett stadigt tag om pojkens kropp och trycker den mot klippväggen samtidigt som jag pressar mig mot honom, som en sköld. Vattnet suger tag i mig och vill dra oss bort ifrån klippväggen för att sedan krossa oss mot den. Vågen kommer och den är otroligt stark, men jag är starkare. Bara sekunderna innan den ska splittras mot klipporna och kastas upp i luften som små vattendroppar är mina krafter slut. Hårt sammanpressade av mina armar sjunker vi mot den mörka botten. Hans hår killar på min kind och får mig att öppna ögonen. Solnedgångens starkaste strålar tar sig en bit ner under vattenytan och skapar en illusion av att hans hår brinner när allt plötsligt blir svart och vattnet tystnar. Ovanför ytan står de fyra och en kvinna som en gång varit en mamma och ser havet spola bort en liten pojkes sandslott med sina hungriga vågor. Text: Sara Malmberg Foto: Emma Hjortman



Åsgatan 25