Issuu on Google+

Motsatsen till stor


Leva


En inflyttads tankar

Jag ska berätta om något för dig som jag tror att många Ulricehamnare inte tänker på. Nämligen om Ulricehamn och varför det är ett av världens bästa ställen att bo på.   Det har snart gått ett år sedan jag, min sambo Linda och vårt barn Liam (ett år) flyttade hit från Stockholm. Men fortfarande uppskattar vi allt det som de flesta här annars verkar ta för givet.   I Ulricehamn bor till exempel var och varannan i villa med trädgård, garage och en utsikt vi inte ens vågade drömma om i vår gamla hemstad. Här är det en självklarhet. Mitt i staden Ulricehamn finns kallbadhus, småbåtshamn och en lugn badstrand. Bara någon kilometer cykelväg bort har man slalombacke, tennis, ridhus, golfbana liksom all fotboll och hockey man kan önska sig. Jag vet endast ett fåtal andra ställen som har så stort utbud, på så litet avstånd. (Ett av dem heter Gröna Lund!) Och gillar man att trampa fortsätter cykelvägarna ut på en härlig landsbygd, längs med glittrande strandkanter genom lugna lokalsamhällen som Marbäck, Timmele och Grönahög.   Dessutom är kommunen så trygg att de som har lite äldre barn än vi vågar släppa iväg dem helt själva till badstranden, kompisarna etc. Ett oerhört privilegium i våra ögon – men återigen en självklarhet i Ulricehamn.

Daniel Lundin, Ulricehamnare


Mindre är mer

Barn vill alltid ha det största av allting. Mycket och stort är detsamma som bra. Sedan växer de upp och perspektiven förändras. Allt är inte längre svart eller vitt. Det finns miljoner av färger och nyanser däremellan, och alla har de sina sidor.   Man upptäcker saker som att en stadsjeep i och för sig ser stor och mäktig ut – men en mindre bil är billigare i drift och ger en bättre miljö. En MP3-spelare med gigantisk hårddisk kan lagra tiotusentals låtar, fast på en cd-skiva lyssnar man oftast in sig mer på musiken som finns och ger den chans att växa. Och det är skönare att resa med en mindre båt med gott om plats – än att trängas i en stor. Tänk om man fick höra det när man var barn; att något som verkar litet, egentligen kan vara stort!


Uppleva


Att gå sin egen väg Det är många som vill göra det, det är många som tycker

För man är någon som sticker ut, och viker av från mal-

att de gör det. Verkligheten ser annorlunda ut. Att gå sin

len. En färgklick helt enkelt. En del retar sig på det och

egen väg är att färdas i outforskade marker. Där ingen

kanske muttrar något surt för sig själva på avstånd.

möjlighet (eller vilja heller för den delen) finns att snegla

  Men de allra flesta tycker att olikformigheten känns upp-

åt sidan för att se vad grannen gör, eller har gjort.

friskande och fräsch och låter sig inspireras av den. Tur är

I förlängningen blir man den som omgivningen pratar om.

väl det, annars skulle världen snart vara en enda stor E-20.


Vem är den där Jante? Frågan är fel ställd. Tvärtemot vad många tror, är Jante ingen person. Det är en by i

norske Aksel Sandemoses bok ”En flykting korsar sitt spår” från 1933. I den byn rådde Jantelagen. En norm som blivit ett begrepp och i korthet går ut på att ingen ska ”försöka göra sig märkvärdig”. Jantelagen fostrar ett räddhågset och slätstruket samhälle. Att få vara stolt och glad över den man är, det man har och det som finns runtomkring en, borde vara en mänsklig rättighet. Samtidigt är det en svår balansgång. Trots allt är det lätt hänt att det man så gärna vill berätta om och dela med sig av, uppfattas som självgott skryt. Då kan det vara en smart retorisk gest att börja sitt anförande med att berätta om en viss Jante …


Verka


Det är ingen konst att veta vad man vill …

Konsten är att genomföra det. ”There are talkers, then there are doers”, som de säger. Och världen är beroende av dessa ”doers”. Det är de som vågar tro på något så mycket att de tar ut sina drömmar från tankevärldens ljuva bubbla ut i den tuffa verkligheten.     Ibland går det bra. Ibland går det åt skogen. Men oavsett vilket är det alla gånger bättre än att göra ingenting alls och låta drömmarna förbli just drömmar. Om man inte faller för hårt vill säga, men det är ju självklarheter. För de flesta åtminstone. En del struntar fullständigt i om de faller hårt eller ej. Dom kallas sedan för genier eller dumskallar, beroende på om de lyckades eller inte.


523 86 Ulricehamn Telefon: 0321-59 50 00, E-post: kommun@ulricehamn.se www.ulricehamn.se


Ulricehamns Kommun, Motsatsen till stor