Page 1

4A:s Spökhistorier!

De här spökhistorierna är skrivna av eleverna i 4A på Växthusets skola i Uppsala våren 2011. Bilderna är gjorda av de elever som skrivit historierna där bilderna finns. Framsidans bild är från ClipArt.


Det var en gång två barn som hette Bert och Berta. En dag sprang deras katt Mr Rädisa bort. Då sprang Berta och Bert efter. De kom fram till ett gammalt spökhus. Mr Rädisa hade sprungit in i huset. Det var gammalt och ruttet. Huset var läskigt. Bert och Berta blev rädda och smög in i huset. Där såg dem Mr Rädisa sitta och äta på en grön mus. En zombie kom gåendes emot dem. Bert tog upp en gammal kniv från golvet och stack den i zombiens hjärta. När dem kom hem så började Mr rädisa lysa grön. Sedan bet Mr Rädisa Bert. Bert började lysa grön han också. Då gick Berta till sin morfar som jobbade som forskare. Berta frågade sin morfar: - Har du någon medicin mot spökråttor? - Ja, vill du ha? Vad har hänt? sa Bertas morfar. Då berättade Berta Mr Rädisa åt upp en spökråtta och sedan bet han Bert så dem lyser grönt båda två. Sedan fick Berta medicinen och stoppade in den i Mr Rädisas och Berts mun. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar! Slut!


Ayish och Olly


Roselynne Jag är så himla arg! Jag tittar ut genom fönstret och ser en flyttbil åka upp för den långa uppfarten. 2563 år har jag varit ensam, men det är inget jag vill ändra på. Fönstret är dammigt och äckligt som resten av huset. Så jag stryker handen över det för att se bättre. Det var längesen jag såg en så glad människa springa upp för backen till mitt hus. Det är inte sant, tänkte jag. De har sålt mitt hus. Jag måste få bort dem… Men hur? Jag tänker så det värker i huvudet på mig. Någon avbryter mitt tänkande genom att öppna dörren! Jag får panik! Flyttgubbarna kommer in med moderna möbler i famnen och plockar ut mina. Synd att jag knappt syns, jag är ju död. Men de måste bort härifrån! NU! Nej! Inte den rosa blommiga fåtöljen! Självklart, jag måste skrämma iväg dem! Jag står i den gamla, trasiga trappan och kastar ner en lampa så att den krossas mot stengolvet i hallen. De hoppar till. Jag måste kasta något mer. Jag letar efter en annan sak att kasta ner och ser i fönstret att en hel familj är på väg upp för backen! En flicka i femårsåldern, en mamma och en pappa. Precis som min egen familj! Det påminner mig om…


Flashback Det var min femtonårsdag. Jag, pappa och mamma åkte till min favoritrestaurang som vanligt. På bara den korta biten händer det ofattbara. Det man läser om i tidningen och ser på nyheterna… ”Krashen” Man tycker synd om dem som råkar ut för det. Men man tänker aldrig på att det kan hända en själv. ’Tillbaks till nutid När familjen kommer in…Sticker jag kniven i dem! Det bara händer! Jag rullar in dem i mattan. På natten smyger jag ner till hamnen och dumpar kropparna i vattnet. Jag hörde något röra sig bakom mig, Det var svagt men jag kände att det var nära. Stelt vänder jag mig om och jag ser mina ”döda” föräldrar. Slut Hetta, Bella och Jojo


Betongclownen Det var en gång en kille som hette Oskar. Oskar hade en kompis som hette Denise. Denise och Oskar hade glömt sina läxor i skolan på fredagen så de tänkte gå dit på lördagen. När klockan var halv tio på kvällen gick de till skolan. När de var där slog kyrkklockan prick tio på kvällen. Oskar kände på dörren. - Olåst, konstaterade han. - Vi går in, sa Denise. Deras skåp var blockerade av betongclowner. Oskar fick en kall rysning genom rygganden. - Vad är det här? viskade Denise - Jag vet inte, viskade Oskar. Denise var väldigt stark och hade gått på karateläger den sommaren. Så hon var bra på karate. Hon slog bort clownerna. Denise och Oskar började att bli fundersamma. De tog sina läxor och de skulle precis gå när rektorn kom. Han hade en clownmask, likaså lärarna. De gick mot Oskar och Denise i en läskig zombieställning. Oskar och Denise sprang för livet! De vände sig plötlsigt och kastade linjaler på zombierna. Oskars linjal träffade rektorn och hans huvud flög av.


Lärarna blev väldigt arga och sprang efter dem. Denise och Oskar kastade sig på marken och försökte fly. Plötsligt så började ett brandlarmsliknande ljud ringa och allt började blinka rött. Galler blockerade fönster och dörrar. Det slutade pipa och allt blev mörkt. - Hjälp! skrek Denise - Hjälp oss! utbrast Oskar Lärarna bet dem i vaderna. - Ahhh! Skrek Denise och Oskar. Lärarna låste in dem i kistor i källaren och dem ligger där ännu… Walle och Blondie


Spöket i skolan Det var en gång fyra kompisar som hette Jonte, Rebbecka, Kalle och Fredrik. En dag efter skolan gick de hem till Jonte. När de kom fram slängde de av sig jackorna och sparkade av sig skorna. De gick in Jontes rum och öppnade den lilla vindsluckan i taket. De ställde fram en stol till vindsluckan så att de kunde komma upp på vinden. När de väl var uppe på vinden så satte dem sig i de trasiga skinnsofforna. - Kan inte vi övertala fröken om att få sova över på skolan? frågade Jonte de andra. - Men spöket då? frågade Kalle tyst, medan han satt och skakade. - Ja. men fröken och klassen behöver ju inte få veta någonting, sa Rebbecka. - Men hur ska vi komma in utan att vaktis ser oss? frågade Fredrik. - Jonte, kan du hämta papper och penna? bad Rebbecka. - Varför då? undrade Jonte. - Jag behöver det för att förklara min plan, svarade Rebbecka. När Jonte kom tillbaka med penna och papper i handen, började Rebbecka rita upp skolan. Efter många minuter med ritande och planerande så hade de planerat klart. Efter skolan. Klockan 14.30.


- Då möts vi vid buskarna kl 17.20 Extakt! Och kom ihåg att ta med allting, sa Rebbecka. - Okey, svarade alla med en mun. Innan planen utförs. Klockan 17.23. - Men varför kommer dem inte? väste Rebbecka för sig själv. Plötsligt kände Rebbecka en hand på sin axel och vände sig snabbt om. I halvmörkret såg hon att det var Fredrik, Kalle och Jonte. - Okey, där borta står vaktis, viskade Fredrik. - Jag springer dit och skrämmer upp honom, viskade Kalle tillbaka. - Då kör vi! sa Rebbecka. Kalle sprang fram till vaktmästaren och skrek: - Vaktis! Jag har sett ett spöke!! Vaktis släppte jordnötssmör- och syltmackan och sprang iväg mot Jonte (som låg i buskarna). När Jonte såg vaktis komma springande, sträckte han ut sitt ben så att vaktis ramlade. Jonte tog snabbt vaktis nycklar sprang mot de andra.

- Nu har vi nycklarna, viskade Jonte högt.


- Bra! Då låser vi upp, viskade Fredrik. Precis när dem kom in så släcktes hela skolan. -

HJÄLP!!! Vad Det är säkert Det finns ett Då går vi dit

är det som händer?! utbrast Kalle. bara strömavbrott, svarade Fredrik. proppskåp i bildsalen, sa Rebbecka. och kollar, sa Jonte.

När den kom in i bildsalen såg dem något stort och vitt som stod böjd över proppskåpet. - SPÖKET!!! ropade Kalle. - Men tyst! Skräm det inte, då kanske den jagar oss, viskade Fredrik. - Kom så gömmer vi oss här inne, viskade Rebbecka. Hon drog in dem i kemisalen. De gömde sig bakom en massa provrör. De såg spöket vända sig om och komma in i kemisalen. - Fort hoppa ut här, viskade Rebbecka. Dem hörde vaktis ropa: - HALLÅ! Var är ni? Spöket vände sig om. Då tar de chansen och hoppar ut genom fönstret.


Sharold och Minikerry


Spöket Ester Ester är ett rosa litet spöke med kaninöron. Ester har vita prickar, gula ögon och hon bor i ett vitt hus. Ester har blått blod, älskar godis och hatar fiskar! En gång när Ester skulle gå och köpa godis hörde hon ett prassel i buskarna. Hon blev jätterädd och flög så fort hon kunde till godisaffären. När hon var på väg hem från godisaffären så hörde hon det där ljudet igen... Hon flög lika fort hem som när hon flög till godisaffären. När hon kom fram till sitt hus åt hon två godisar, hon ville spara godiset hela veckan. När Ester skulle gå och lägga sig på kvällen hörde hon det där ljudet igen! Ester gick upp och tittade ut genom fönstret. Hon såg en ZOMBIE!! Ester blev så rädd så att hon låste in sig i garderoben. Zombien närmade sig dörren och då flög Ester ner och bjöd zombien på kakor. Zombien sa: - Sa ba? Naagabenoh! Ester fattade ingenting men där satt dem och åt kakor!! Slut!


Mattan och Jonte


Den blodiga festen Det var en gång en kväll i staden San Diego. En femtonårig tjej stod och fixade håret inför en fest. Hon hette Candy. När hon kom till festen kom en liten söt flicka som också ville vara med på festen. Men man behövde ha med sig något att äta till festen för att komma in. - Oj! Jag hittade fem dollar, sa flickan. - För dem där fem dollarna kan du köpa en påse chips på andra sidan gatan, sa Candy. När flickan skulle tillbaka till festen, efter att ha köpt chips, såg hon en mystisk fågel. Hon stod mitt i gatan. TUUUT!!! - Hon blev överkörd, skrek Candy! Alla från festen kom ut och var oroliga. Ambulansen kom. Flickan åkte i ambulansen. Flickans föräldrar åkte snabbt till sjukhuset. Efter några timmar kom en blek doktor ut. - Jag är ledsen, men er flicka är död… - Neeeej, du skojar med mig!!!


Mamman slängde sig på golvet och började gråta. Pappan försökte lugna mamman men det var omöjligt. Mamman och pappan anordnade en begravning åt flickan. Några dagar senare smög Candy tyst och försiktigt till flickans grav. Det visade sig att flickan hette Tindra. Sedan smög Candy lika försiktigt tillbaka som hon hade kommit… När Candy senare på kvällen kom tillbaka hem så hittade hon ett nytt brev på sin anslagstavla. På brevet stod det: ”Vi är små och stora, bortglömda i generationer men vi kan göra stor skada. Somna inte för vi kommer. P. S: Ät mycket chilli!” Candy somnade. Hon vaknade av att det knackade på dörren. - Vad var det? sa Candy. Hon gick fram till dörren som det knackade på. Hon öppnade den - Hallå? sa Candy. Det var ingen där så Candy stängde dörren och gick och la sig på sängen. - Du, viskar en pipig röst. - Hallå, någon där? Sa Candy igen.


- Ja. Vi ska prata med dig, sa den pipiga rösten. - Visst, men vem är du? frågarde Candy. - Du ska dö om 20 dagar och ät mycket chili och föresten vi är vodoosar! Senare på kvällen så började en flicka följa efter Candy. Candy tyckte att flickan var läskigt lik Tindra. 20 dagar senare åkte Candy ut på stan. Plötsligt så blev det helt mörkt och alla människor försvann. Candy såg sig omkring . Hon såg en kyrka. Hon gick in i kyrkan. Candy gick in i det sedan länge bortglömda kyrktornet. När hon försiktigt gick omkring bland gamla kyrkföremål och vapen hörde hon att dörren stängdes bakom henne… - Vem där? frågade Candy oroligt. - Minns du mig? frågade rösten. Du mördade mig i en bilolycka… - Tindra, är det du? viskade Candy - Ja, viskade Tindra. - Vänd dig om, nu! utbrast Tindra. Candy vände sig om. - Nu får du känna smärtan som jag kände… Candy hann inte säga något innan hon fick kniven magen. Lawy och Emson


Det var en gång en tjej som hette Esmiranda. Hon var 8 år. Hon hade 47 stycken vårtor. Hon bestämde sig en dag att hon ville bli av med alla sina vårtor. Hon skulle leta efter ett vårtmedel i ett slott. Till slottet behövde man åka flygplan. När hon satt på flygplanet kraschade det precis när hon var framme, men alla överlevde. Innan kraschen hade hon träffat en man som var på samma flygplan. Han hade både vårtmedel och kniv. Efter det att planet hade kraschat stal vårtmedlet av mannen, men tappade det för att hon hade så svettiga händer. Så tog hon upp det igen. Hon behövde inte åka till slottet längre utan hon åkte direkt hem istället. När hon hade kommit hem till sin gård så upptäckte hon att mannen hade följt efter henne hela vägen. Hon vände sig om såg att mannen riktade en kniv mot henne. Hon blev rädd och sprang in i huset och låste. Hon ringde polisen och sa att en man med kniv stod utanför hennes hus. Tio minuter senare kom polisen, de tog mannen och åkte iväg till polisstationen. Hon tog fram vårtmedlet och drack det, men det var inte vårtmedel. Det var gift, så hon DOG! Marre och XxSiriusxX


Den blodiga kroppen Oscar och Esmeralda var syskon. De var på väg till Göteborg för att träffa sina kusiner. Kusinerna bodde i en gammal by. På tåget på väg till Göteborg var Oscar kissnödig. - Du får be chauffören stanna så att du kan kissa för det finns inga toaletter här, sa Esmeralda. - Aldrig! röt Oscar. - Då får du hålla dig! mumlade Esmeralda. Esmeralda hade kolsvart hår och bruna ögon. Oscar hade svart hår och blåa ögon. Båda var 15 år gamla. - Äntligen, nu är vi framme, skrattade Oscar. Det var mörkt och kallt i den lilla byn och det var fullmåne också. När de gick från tågstationen såg de en man som höll i en kniv. De gick fort förbi mannen. När de hade kommit hem till kusinerna så var det redan dags att sova. Mitt i natten hörde de ett skrik. En av kusinerna gick in i Oscars och Esmeraldas rum och viskade: - Kom, vi går ut och kollar vem det är som skriker. När de kom ut såg de en blodig, död kropp utanför dörren.


- Ah! skrek Esmeralda. - Det var säkert samma mördare som mördade min kompis pappa, sa en av kusinerna. Kusinernas föräldrar var bortresta. Kusinerna, Oscar och Esmeralda skulle alltså vara ensamma i två veckor. - Vi måste hitta mördaren, sa Oscar - Ja men vad ska vi göra med den stackars flickan? Hon inte kan inte bara ligga här, sa Esmeralda. - Strunta i henne, sa Oscar. - Men alltså seriöst, vi måste göra något, viskade Esmeralda. - KOLLA! DÄR ÄR DEN DÄR MANNEN SOM VI SÅG PÅ TÅGSTATIONEN! skrek Oscar. - Där är polisen! skrek Esmeralda. - Äntligen är mördaren fängslad, viskade Esmeralda till Oscar och kusinerna. Slut!

Bob och Ante


Vampyren i skolan Det var en gång en klass som skulle sova över i skolan. I klassen gick det en kille som hette Darian och en tjej som hette Sara. Darian kunde förvandla sig till en vampyr. Sara visste om att han var en vampyr för att hon var en mumie och kunde läsa tankar. Darian kunde också läsa tankar så han visste om att Sara var en mumie. Darian gillade inte en kille som hette Edvin, för att han alltid var bäst på alla mattetal. Så Darian ville suga blod ur Edvin. Nu hade alla i klassen kommit till skolan på kvällen. Edvin satte sin madrass i ett ensamt hörn. Fröken kom fram till Edvin och Edvin frågade: - Får jag gå ut och ta lite frisk luft? - Ja, sa fröken. Edvin gick ut och andades in den friska luften. Han gick runt lite och sedan snubblade han och såg blod på marken. Han skrek och vände sig om och då såg han vampyren Darian. Han skrek och sedan blev alltid svart. Slut!


Dare och Lilly


Tidsbrunnen Kära dagbok Jag heter Jennie och är 10 år gammal och jag bor i Nåntuna. Min familj består av min mamma Cecilia och min pappa som heter Peter och sist men inte minst min retliga storebror Dan. Vi bor på Tallgatan 2c. Jag ska berätta vad jag drömde natten före min födelsedag. Drömmen började med att jag var ute och gick när någonting plötsligt sög mig in i skogen och ner i en brunn. Jag landade med en duns i botten på brunnen. Jag ställde mig upp i mörkret och försökte hitta en stege upp igen. Jag hittade en stege och började klättra upp, men någonting höll mig kvar och jag ramlade ner i brunnen igen. Jag insåg att det inte var någon idé att ta sig upp igen. Men ändå så fortsatte jag att leta efter en annan utgång. Jag hittade något som kändes som ett dörrhandtag. Jag tryckte ner handtaget och kom ut mitt på ljusa dagen. Enda skillnaden var att jag såg mig själv som liten, skulle tippa på att jag var 5 år gammal. Jag hade rest bakåt i tiden! Men det konstiga var att ingen verkade se mig, fast jag såg dem. I alla fall, jag såg mig själv som liten leka med grannhunden. Plötsligt faller hunden ihop av ett skott. - Nej, snyftade jag (som 5-åring). Jag tänkte i flera minuter. Äntligen fick jag en idé. Men tänk om den inte fungerade? Jag klättrade upp för stegen och det blixtrade till. När jag kom upp var jag tillbaka i


nutiden. Jag gick ner i brunnen igen och ytterligare en blixt gick genom brunnen. Brunnen fungerade åt båda hållen, nutid och dåtid. Och dörren fanns fortfarande kvar. Jag öppnade dörren och gick ut i dåtid. Jag letade efter något att bära hunden i. Efter några minuter hittade jag ett tygstycke. Jag puttade över hunden på tygstycket. Jösses, den här hunden måste väga minst 50 kg. Jag måste ha hjälp att bära om inte, hmm… Knacka, knack, knack… Jag som 5-åring knackar på dörren till ett hus. - Ursäkta har ni någon vagn jag skulle få låna? frågade jag tanten. - Vänta lite jag ska kolla, sa tanten 1 minut senare… - Går det bra med en barnvagn? frågade tanten. - Ja det borde gå bra, svarade jag. Jag sprang iväg med vagnen. Jag som 5-åring och jag som 10-åring lyfte upp hunden som låg på tygstycket ner i vagnen. Så började jag (som 10-åring) gå mot brunnen. Jag gick in och upptäckte en trappa som jag aldrig sett förut. Jag började gå up långsamt uppför trappan med hunden som låg i vagnen mot veterinären. Men vänta, veterinärkliniken ligger minst en mil härifrån. Jag vet, jag tar bussen. Tio minuter senare hade jag lämnat hunden på kliniken och satt mig på bussen hem igen. Plötsligt vaknar jag av sjungande röster.


- Jag vet att du har önskat dig en hundvalp Jennie, men vi tänkte att en omplaceringshund också blir bra, sa mamma Cecilia. In kommer en hund. Precis som i drömmen, eller? Kan det verkligen ha varit en dröm?

Schnauzer och Sassa

Spökhistorier  

Spökhistorier skrivna av klass 4A på Växthuset

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you