Page 1

Bonnie 48 69

Innehåll

– – – – – – – – – – – – – –

1

Förord

34

Bonnie

56

Elin L

78

Elin P

Tryck Holmbergs i Malmö AB, 2010

90

Johan

Typsnitt Brödtext, rubriker och paginering är satta i Farnham. Farnham ritades av Christian Schwartz 2004 och är en tolkning av typdesignern Johann Fleischmans 1700-talsverk. Kompletterande text är satt i Trade Gothic från Linotype. Trade Gothic är en efterbildning av den amerikanske typdesignern Morris Fuller Bentons News Gothic från 1908.

100

Lollo

123

Nora

145

Stella

167

Viktor

178

Yona

12

Åsa

– – – Grafisk formgivning och typografi Anders Algestam

Papper MultiDesign Natur 130g (inlaga), MultiDesign Natur 300g (omslag) MultiDesign Natur 150g (skyddsomslag) från VIDA Paper.

– – –

Ansvarig utgivare Algestams Kontor

variationer@gmail.com

© 2010 Anders Algestam, Einar Samuelsson Torgny, Emma Sjölund


Bonnie 48 69

Inledning – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Dantotassit volor atios eumquas ma dolor acculparci quos nus, alibusa accusae non nimus ime sequiam erit voloren istias adigenis aperrovid quis nesti aped quunt. Ritis sum reicate ssenis as volestin et quatus dollanda cuptibusti num fugiandunte verio od quodit, ut quis doloria inullorpos moluptatur, ent idest, omnist inissundic torita necepuda dusam, omnis inctibus voluptat quid ea qui suntore perrore rferem nis acepra sinum sunt mintor magnist, sumque nist offic temporepedit omnimi, tota iligendis preped moluptat doluptas nust, voluptus quia cumquiducia venit recerup tatus. Odi rem aut odit eveligenda dit a pro maximus. Upture volenis aut alibeat urepro et occulpa doloritem. Agnis nimi, se quatur, audae latemque pro blaut aut veliqui quam ditasim inciet adignam aribus audiaturit as et et quate imposam eatis nimusci cu-

mUga. Qui nosa volenti umquam culpa cuptatur? Occae consequiduci delecturest enissinihic tecti dio berum nonsequis as rerchil molor alicien iscimolut unt fugitis seculpa vid quas sit, od moluptatur sum eostrum es quas nisi dollorae occusam volendandant officti urepro con pelit lab imagnim oluptissit volores dus, adit, nonsequat. Luptius nihillit, aut aut et, od quis que posant erum ipid quatis quo to blautem que odit aut derspel expelliam am, sint. Pa aut quo essimus volor resciliquia quis et is quis volorro illut faces dis secto etur, vellectotate lant eos et laborum soluptatem lacitiam imus, illam que dolore nia volorenias doloreiur? Qui aut est minctae num illaborestis moloribus enis del il ius, ium solorro rpossequat es ipsa nimporr ovides ea qui cullore rupiendelit eos doles ent ium erferes similia nonetur? Qui debitem que paruptati abo. Itatemolorum quam fugiam, asimenis nonem quid quae. Nament facero blaudit omnis esti dendebit pore comnim doluptatent quas mi, quos volo excescius quis aligendit, quiatatest aut est, vid ut et quosapit, qui duciisq uiderro te et vellatem dit, te modit, corepro es utas aliquas peleste incid et estruptae eaquati del exernat iostem iur, utatur? Laut untempos essum quam quam, cum utest, into occum voluptatque landebiti de praepre nem rehent eum sumqui voloribus doloraturi ut aut aut qui reperum ipsandes asimilit et aciis audam qui ipitati deliatis imus, comnimustem id quodi oditaqui at quis abo. Itatem sit, ipsanimet vende et qui in nobitat et ommolorestis et omnis quunt occulpa experib eatesciis autasit, voloritas exceper fereptate none simus debit quia pres rerchic illicaerest, ipsumquodit pernam evelis ut lique quo blaborem aut etum aut ma consers pitioreni dolupta tureperum, nonseca tioreptate cus dipiendi sinciet volorerciet esti nullorum fugit, odiscia spicienis imus alitaqu atibus repel idi berum


Bonnie 48 69

Åsa – – – – – – – – – – – – – –

Lägenheten vi kommer in i är ombonad, skulle den ha en famn hade vi varit omslutna av den innan vi ens fått av oss skorna och hälsat. Här bor Åsa och hennes sambo. Allting känns perfekt, uttänkt och det finns ingen detalj som inte är där utav en anledning. Väggarna är som stora vita ark, färgsprakande detaljer av alla det slag kontrasterar det vita och pryder hemmet och bjuder liksom upp till dans. Radion sjunger i köket, obetydliga toner som försvinner i det andra men som ändå bildar skrammel som skapar trivsel. I vardagsrummet slår Åsa sig ner i den vinröda soffgruppen i plysch, vi dricker kaffe och samtalar kring hur bilderna ska utföras. –Det är skitsvårt egentligen, jag har verkligen vridit och vänt på det. Den neutrala var nästan svårast att komma på, nu har jag bestämt att det


Bonnie 48 69

får bli en stor hög med kläder bara. Högen är en väldig mix av både manlighet och kvinnlighet. Jag känner mig nästan som ett stilleben här i mitten. Efter en timmes intensiv fotografering sätter vi oss ner för vårt samtal. Fönstret ut mot Möllevångstorget står öppet för att släppa in luft men det bär också med sig ett tidigt sorl som ger oss svar på att kommersen också denna onsdag kommit igång på allvar. Kan du berätta lite om dig själv och vem du är? –Oj, det är nästan den svåraste frågan, jag vet inte vem jag är riktigt. Jag heter Åsa, jag är 30 år och arbetar som frisör. Det är väl jag i korta drag. Det lossnar lite och vi får veta att Åsa är född och uppvuxen i Karlstad, ett ganska litet ställe med en ”alla känner alla- känsla” fast på ett bra sätt. Hon bodde hos sina föräldrar till hon var 12 år, sedan skiljdes hennes mamma och pappa och efter det bodde hon främst hos sin mamma men även med sin pappa. När hon var 20 år, ett år efter studenten så flyttade hon till Stockholm där hon stannade i nio månader. Sedan dess är hon malmöbo. Hur såg man på sexualitet när du växte upp? –Jag tror inte att man tänkte så mycket på det då, det var till exempel inget som togs upp i skolan. Sexualundervisningen var ungefär att ”så här trär du på en kondom, så här ser en kvinnas livmoder ut, så här ser det ut när en kille blir kåt men tjejer blir inte det typ”. Då var det mer att ”så här får tjejer mens och så här blir killar kåta”. Det talades aldrig något om hur man kunde känna, i alla fall inte när jag gick i skolan men det kanske ser annorlunda ut idag. Jag har nog rätt diffusa minnen från de där lektionerna men jag kommer ihåg att det var pinsamt. Vi skulle trä på en kondom på någon pinne har jag för mig, det märktes att våra lärare också tyckte att det var skitjobbigt.

Det här var nog på högstadiet och det är ju egentligen ganska sent. Hemma tror jag inte vi pratade så mycket om det, på något sätt antogs det att man var heterosexuell, att det var det enda alternativet. Jag kommer ihåg att min mammas kompis syster hade en flickvän som kom och hälsade på familjen då och då. Det var ju ändå rätt tidigt men jag kommer inte ihåg om vi snackade om det, det bara var. Vad är sexualitet för dig? –Vem man blir kär i helt enkelt, vem man känner en attraktion till. En person, ja för min del är det en person. Hur skulle du beskriva begreppet heteronorm och hur lever man inom den? –Begreppet handlar väl om att många utgår från att man ska vara heterosexuell, att det är vad samhället förväntar sig. Att man enbart faller för det motsatta könet och att man vill skaffa familj och leva i tvåsamhet. Den enkla vägen är väl att en flicka möter en pojke, de blir kära och sedan tillsammans, de skaffar barn, blir sambos och köper hus. De uppfostrar nog sina barn utifrån vilket biologiskt kön de har. Det är väl samhällets bild av hur ett heteronormativt liv ska se ut och hur vi ska leva utefter de förväntningarna. Men sen ser ju inte samhället ut så, inte bara. Lever du i heteronormen eller bryter du mot den? –Ja, jag bryter väl mot den då i så fall. Fast på vilket sätt, ja jag är tillsammans med en tjej nu men jag kan lika gärna, om det inte skulle hålla, bli tillsammans med en kille imorgon och då uppfattas jag nog som mer heterosexuell i folks ögon. Det är inte så jag definierar mig själv men det är en komplex fråga det där. Hur ser omgivningen på att du idag bryter mot heteronormen? –Det är väldigt olika faktiskt. Det har hänt att jag fått kommentaren ”du ser ju inte ut som en sån”. Om jag till exempel säger att jag bor ihop med min sambo så får jag ofta frågan ”vad jobbar han med då”


Bonnie 48 69

eller ”är han från Malmö”, då svarar jag bara att hon är frisör och att hon kommer från Småland. Det beror såklart på av vem jag får frågan men eftersom jag har ett jobb där jag träffar mycket folk som jag inte känner så blir det ofta frågor kring jobb, hur man bor och hur man lever. Säger jag exempelvis att jag ska ut och fiska med min flickvän till helgen så höjs det lite på ögonbrynen. Varför vet jag inte men det är så många som har fördomar om hur en kvinna som är tillsammans med en annan kvinna ter sig eller ser ut. När jag står där i min kjol och mitt läppstift så är det kanske inte den bild de tänkt sig från början. Hade jag istället stått i hängiga brallor och rakad skalle så hade det mer varit en förväntan på mig vad jag skulle ha för sexuell läggning. Man möter sådant ganska ofta. Får du några följdfrågor när du berättar att du har en flickvän? –Ja absolut men det beror också på vem som frågar. En del har sagt att ”jaha, då har du ju jättemånga valmöjligheter” eller ”jaha, men vad tycker dina föräldrar om det”. Och så finns det en del som bara tycker att det är roligt och frågar om vi ska gifta oss och så. En del tar det för precis vad det är, att det är naturligt, och en del tycker att det är konstigt eller ifrågasätter om jag verkligen är lagd åt det hållet. Är det jobbigt att behöva bli ifrågasatt? –Nej, det är det väl egentligen inte. Jag tycker att det är ganska skönt att få slå hål på deras fördom om hur en person ska vara. En gång fick jag en del frågor från en person som identifierade sig som lesbisk, ”jaha, har du flickvän, jag har inte sett dig på något sådant ställe här i stan, har du nyss flyttat hit?” Det handlar väl dels om att jag inte går på gayklubbar särskilt ofta och dels att jag kanske inte i den specifika personens ögon såg lesbisk ut. Och så reaktionen att ”då spelar vi ju i samma lag”, man blir mer okejad på något sätt. Den här personen sa också att det kanske var för att jag såg så mainstream

ut, jag tror det var det ordet hon använde. Då tänker man ändå att jaha, sitter det bara i utseendet då, och efter det blev situationen blev rätt konstig faktiskt. Tror du att ditt liv ser annorlunda ut än en heterosexuell persons? –Nej det tror jag inte. Egentligen inte förutom att den personen aldrig blir ifrågasatt i sin sexuella läggning. Det är väl det som skulle skilja sig, vardagen ser ju inte annorlunda ut för att jag har en flickvän än om jag hade haft en pojkvän. Och att bli ifrågasatt handlar inte bara om att jag blir det, mina föräldrar får också stå till svars när deras vänner frågar om jag träffat någon kille i Malmö. De blir ifrågasatta utifrån att alla utgår från att jag är heterosexuell och när mina föräldrar får sådana frågor, och de kommer alltid, så får de också komma ut med att ”nej, men hon har träffat en jättegullig tjej som hon bor med”. Hur reagerade dina föräldrar när du berättade att du inte är heterosexuell? –Mamma sa väl att ”jaha, det var väl inte riktigt det jag hade tänkt mig”, pappa sa att han hade försökt få mig att säga det i flera år. Brorsan sa att ”vafan, det spelar väl ingen roll, det är väl samma sak liksom”. Nu är de helt OK med det, det tycker det är kul och de gillar henne jättemycket. Den enda som egentligen haft lite mer problem med det är nog pappa. Han bor i en liten by i de värmländska skogarna och där är heteronormen verkligen påtaglig. Han har en granne som är väldigt homofob och som stänger av tv:n så fort Mark Levengood är med, han tycker att det är svinäckligt. Grannen har frågat pappa om jag träffat någon kille här nere men pappa har bara valt att svara nej och undvika det, där har jag ifrågasatt pappa lite. Ifall jag åker upp dit till sommaren och träffar grannen som frågar mig, inte fan står jag och säger nej då. Då tar jag jättegärna den diskussionen med honom, jag skulle älska det. Jag har vuxit upp med honom i när-


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

heten och alltid tyckt att han varit go, det skulle vara fantastiskt att få säga det till honom. I den här byn finns också en man som ansetts vara väldigt macho, väldigt manlig liksom, och för något år sedan så träffade han en kille. Pappa har pratat om att han tycker det är skönt att de kan gå hand i hand där i byn, att de vågar det i den bubbla av familjer som är man, kvinna och barn liksom. Pappa tror att han accepteras mer för att han inte är typiskt fjollig liksom, men han har nog inte haft det så lätt ändå. Dessutom pratar pappa om att de vågar gå hand i hand, det blir lite dubbelt det där också. Vi sitter tysta en stund och betraktar tystnaden runt om oss. Åter igen alla små detaljer som går att hitta i rummet. En rosa flamingo står stadigt på sin vaktplats i ena hörnet, sköra fjärilar pryder blommorna i fönstret och radion fortsätter att sprida gemyt. Har du alltid vetat att du är bisexuell? –Nej, det har jag inte. Jag började nog ifrågasätta mig, vad och hur jag är, i gymnasiet. Första gången jag satte ord på det var nog i 2:an på gymnasiet, jag pratade med två av mina närmsta vänner om det. Innan dess så hade jag nog inte ifrågasatt det, jag kollade på killar för att man skulle göra det. Fast det kändes inte som ett tvång då heller, jag hade helt enkelt inte tänkt på något annat sätt bara. Det kändes skönt att få berätta för mina vänner, jag minns verkligen exakt var vi var och var vi satt på det där utestället, vi hade druckit lite och jag vågade prata med dem om det. Det är vänner som än idag står mig väldigt nära. Det var en skön känsla att få säga det högt men jag hade nog tänkt på det ganska länge innan jag kunde sätta ord på vad jag faktiskt kände. Hur reagerade dina vänner? –En av de frågade att ”jaha, tycker du att jag är snygg då, har du

sådana känslor för mig”. Då fick jag förklara att du blir ju inte kär i alla killar du träffar heller liksom, så var det ju inte. Men det var aldrig någon som ifrågasatte det, de tyckte nog det var roligt faktiskt. Var det under samma period som du berättade för dina föräldrar? –Absolut inte, det var först när jag träffade min nuvarande flickvän som jag pratade med dem så det är långt senare egentligen. Men det var jätteskönt att få berätta det för dem och jag drog hela historien om hur jag pratat med mina bästa vänner redan på gymnasiet och att jag känt som jag känner i stort sett från den tiden. Jag har inte haft en fast relation med en tjej innan så det kom aldrig naturligt att berätta det för mina föräldrar förrän nu då, jag har inte behövt komma ut för när jag har träffat killar så ifrågasätts inte det. Är det skillnad på att gå ut på stan hand i hand med din flickvän än om du skulle ha en pojkvän? –Nej, det är det faktiskt inte. Men jag tror att den biten är lättare för mig eftersom att jag är tjej. Hade det kommit två killar hand i hand så tror jag att det blir andra reaktioner på det. Tjejer är mer tillåtna att visa känslor, två tjejpolare kan hålla varandra i handen men det är inte så ofta man ser två killkompisar gå hand i hand för att de tycker om varandra. Och det ligger väl egentligen långt tillbaka i vår uppfostran tror jag. Sedan hade vi kanske fått liknande reaktioner om jag och min flickvän stod och hånglade på en offentlig plats men jag tycker inte att jag får så många höjda ögonbryn när jag går hand i hand med henne faktiskt. Eller så är jag så disträ att jag inte märker det. Det kan också bero på att folk som skulle höja på ögonbrynen kanske skulle höja de mer ifall man stereotypt såg icke heterosexuell ut, hur man nu er ut då. Föds man som heterosexuell eller icke heterosexuell? –Det finns nog lika många svar på den frågan som det finns män-


Bonnie 48 69

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Könsneutralitet ”Min första tanke var att klä mig i jeans och vit t-shirt som både kvinnor och män kan ha. Sedan kände jag att en könsneutral person fortfarande har en personlighet, man är ju inte helt identitetslös. Därför skulle det kännas fel att bara vara blank liksom. Det är svårt att gestalta könsneutralitet eftersom jag ser mig själv som kvinna. Jag är bekväm i att folk säger hon till mig och det känns svårt att sätta sig in i känslan av att inte veta var man hör hemma.”

niskor. En del kanske känner det från att de är jättesmå, en del kanske som jag är både och. Vissa är säkert hetero eller icke hetero hela livet men det handlar nog mer om möten, att man träffar en person man aldrig trodde att man skulle bli kär i och så blir man det i alla fall. Då kanske könet spelar mindre roll liksom, det är inte sagt att det är så för alla men för mig är det så tror jag. När är man inte heterosexuell? –När man inte enbart förälskar sig i eller finner attraktion i det motsatta könet. Men kan man då vara mycket och/eller lite heterosexuell? –Det är nog upp till varje person vad man känner liksom. Fast om man nu måste dela in folk i de facken som har med sexuell läggning att göra så är man väl heterosexuell när man bara faller för det motsatta könet. För mig är det inte så enkelt det där, det är en jättesvår fråga och det kan se olika ut från individ till individ men jag är lite rädd att jag sitter och svarar fel här. Att det blir fel, att jag inte lyckas få mina tankar till ord och allt blir till ett nystan av ”vad sa jag egentligen, vad svarade jag på den där frågan”. Att bygga kön på en person känns gör-viktigt. Att kunna sätta ett kön på en person känns ju som den första frågan som kommer upp om en person berättar att den är gravid eller precis har fått barn. ”Jaha, vad blev det” kommer före frågan hur det gick och om bebisen mår bra. Det är skrämmande egentligen. Vi fyller på kaffe i muggarna och återvänder till bilderna Einar tagit tidigare under förmiddagen. Redan innan vi tog bilderna så var du på det klara med att du på bilden av manlighet ville använda dig av en kvinnlig pose och vice versa. Var det svårt att gestalta manlighet och kvinnlighet?


Bonnie 48 69

–Jag har verkligen vridit och vänt på det här så länge nu och ja, jag tycker att det är otroligt svårt. Jag skrev ner en massa ord på en lista, allt som kom upp när jag tänkte på manligt och kvinnligt men det blev ganska stereotypt. Manligt ska vara macho, att man tar för sig och att man inte lika lätt visar sårbarhet medan den kvinnliga delen ska vara mjuk, lugn och förstående men jag tror att vi blir formade till att tänka så liksom. Tjejer är alltid fina medan en kille som bryr sig om sitt utseende blir sedd som mindre manlig, man är så himla formad av vad som anses vara manligt och kvinnligt. Om definitionen av en man är att han är macho och bär manliga kläder måste man ändå gå tillbaka och definiera vad manliga kläder är liksom, hur ser de kläderna ut? Jag pratade med en vän om det här igår. Peter Siepen till exempel, han har läppstift och fjädrar i öronen men ändå så ser jag honom som en manlig person. Trots alla hans kvinnliga attribut är han manlig och jag tänkte säga att det kanske handlar om hans manliga drag men då måste jag definiera vad det är och då har jag målat in mig i ett hörn igen, säger Åsa och lutar sig skrattande tillbaka i den röda plyschstolen. –På bilden av manlighet vill jag att kläderna ska representera en mer manlig del liksom, och sedan vill jag att det sätt som jag sitter på ska vara mer åt det kvinnliga hållet. Jag tycker det flyter ihop så mycket. Man kan vara manlig fastän man har ett feminint kroppsspråk till exempel, man är inte mindre manlig för det. Så tänkte jag med båda bilderna och på bilden av kvinnlighet valde jag att ta på mig smink och typiska kvinnliga kläder samtidigt som posen blev mer okvinnlig eftersom det anses mer manligt att sitta på det sättet. Känner du dig kvinnlig? –Jag är ju kvinna och känner mig väldigt bekväm i det. Jag har nog aldrig ifrågasatt huruvida jag skulle vara kvinna eller man utan jag

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Manlighet ”Jag tänkte att jag ville ha en ganska kvinnlig pose på bilden. Man kan vara manlig även om man har ett feminint kroppsspråk, man blir liksom inte mindre man för det. Man är ju så himla formad bara, vad som anses vara manligt och kvinnligt. Kläderna ska representera en mer manlig del och det sättet jag sitter på ska vara mer åt det kvinnliga hållet.”


Bonnie 48 69

känner mig som mitt biologiska kön. Påverkas du av föreställningen av hur en kvinna bör vara? –Ja, det tror jag att jag har gjort under en lång tid. Det är inget som kom igår, jag tror att jag är uppfostrad på ett visst sätt för att jag är tjej. Som tjej är det mer tillåtet att vara ledsen, gråta och visa sig sårbar medan man som kille får höra ”kom igen och bit ihop, var en man”. När jag växte upp bad pappa alltid brorsan att gå ut och hämta ved eller att klippa gräsmattan, jag fick faktiskt aldrig den frågan. Det är väl sådana smågrejer som ändå påverkar. Nu är ju inte min bror macho för det, han är en väldigt sensitiv person så det behöver ju inte ha format honom så mycket. Däremot har det kanske format mig för att pappa aldrig ens bad mig, vi behandlades inte lika. Skiljer sig könsrollerna i en samkönad relation från en tvåkönad? –Det är nog lite svårt att säga. Det kan nog skilja sig för vissa, jag tror att det är jätteindividuellt från par till par och hur stereotypt man lever. Klart att det finns jättemånga kvinna/man-par där kvinnan tar hand om barnen och mannen fixar bilen men det finns också relationer där kvinnan går ut och meckar medan mannen lagar middag. Det känns som en vanlig grej det där och som jag hört genom åren, ”det syns vem som är mannen i det där förhållandet” eller ”man ser direkt vem som är kvinnan där” när det pratas om två kvinnor som lever tillsammans. Då utgår man från att en av de personerna tar på sig den lite mer manliga rollen liksom, och tvärtom. Då antar man också att parrelationer alltid är heteroinspirerade. Det är nog en vanlig fördom som folk har. Åsa är ledig idag och eftermiddagen ska ägnas åt fika och samtal hos mormor. Ljuset som letar sig in i lägenheten påminner exakt om vilken sommardag som helst, kanske får hon med sig mormor till havet.

Vad betyder ordet familj för dig? –Dels så står det för min mamma, min pappa och min bror, de är ju min biologiska familj som jag alltid kommer att ha där och förhoppningsvis alltid ha en god relation till. Dels så har ju jag och min flickvän en liten familj här. Sedan kan man ju räkna sina vänner som familj också. Är kärnfamiljen viktig? –Nej, inte om man med kärnfamiljen då anser att det ska vara en man, en kvinna och att de skaffar barn. Det finns andra sätt att leva på liksom. För vissa är väl kärnfamiljen det enda sättet att leva på och det är ju givetvis fine det också. Men en familj kan ju lika gärna vara två män och deras barn eller tre personer och inga barn. Hur vill du ha det i ditt liv? –Jag vet inte, det där är något jag har ifrågasatt ganska mycket eftersom jag har många vänner som lever i en typisk kärnfamiljskonstellation. Det är en man, en kvinna och barn eller barn på väg, de är gifta, har hus, bil och fasta jobb. Men det är ju såklart val som de har gjort i sina liv, de verkar väldigt nöjda med det och då är det ju jättebra. Jag vet inte om jag vill ha barn, kanske. Jag får frågan rätt ofta, om jag har barn eller snart ska skaffa. De flesta utgår från att alla vill ha barn men jag kan inte säga att jag har en stark längtan efter det. Det enda skulle väl vara att jag har åldern emot mig men jag har ju några år på mig.


Bonnie 48 69

Elin P – – – – – – – – – – – – – –

Det är söndag förmiddag och gatorna har belägrats av helgtystnaden. I korsningen norra skolgatan och friisgatan tar vi oss förbi låsta portar och dörren hinner just stängas när vi ser en kille med cykel komma mot oss från innergården. Det är Elins pojkvän. Han hälsar artigt och låter oss veta att han flyr fältet, vi får Elin för oss själva. Har du haft en produktiv dag? undrar vi när vi hittar upp till Elin där hon står i dörröppningen för att välkomna oss. –Ja då, eller det är ju söndag, svarar hon och vi möter hennes leende med samförstånd och igenkännelse. Elin och hennes sambo bor i en ljus etta, perfekt beläget mellan Möllan och centrum. I köket sätter kaffebryggaren igång och Elin uppmanar oss att


Bonnie 48 69

känna oss som hemma. Sedan ett år tillbaka bor hon här i Malmö, för närvarande läser hon genusvetenskap i väntan på att få börja plugga till psykolog nästkommande termin. Hur såg din uppväxt ut? –Jag kommer från ett litet samhälle en bit utanför Göteborg och att växa upp där var ganska tråkigt, precis som det väl ofta är på mindre ställen. Det fanns en kiosk, en affär och ett bryggeri så det fanns liksom inte så mycket att göra. Men jag hade en bra klass genom hela skolgången, alla bodde väldigt nära varandra. Eftersom det ligger så nära Göteborg så brukade vi åka in till stan när vi ville aktivera oss och på det sättet kan jag ändå tycka att det var schyst att växa upp där jag växte upp. Det är verkligen landet men ändå så nära en av de största städerna. Mina föräldrar är gifta och bor fortfarande i det hus som jag växte upp i, jag har två bröder som är nio och elva år äldre än jag. Hur såg man på sexualitet när du växte upp? –Mina föräldrar har varit relativt accepterande och öppna, de har inte gjort det så svårt för mig kan jag tycka. Men jag kommer ihåg den gången då jag skulle sova över hos min första pojkvän, jag frågade mamma och hon tyckte att jag skulle gå och fråga pappa. Det kändes som att det tydde på att om man sover över hos någon så är det lite whoo hoo liksom. Men det gick ju bra, jag fick sova över. Hur man såg på sexualitet i stort är svårare att svara på så här på rak arm. Minns du hur såg man på homosexualitet? –Det var nog ganska klassiskt, att det inte fanns liksom. Det var ganska länge en icke-fråga men säger man exempelvis att ”jag tycker att det är ok med homosexualitet” så tyder det ju på att det finns ett svar där det inte skulle vara ok liksom. Det är sällan någon som säger att ”jo, jag tycker att det är ok att du är heterosexuell”. Det finns en inneboende motsättning i att säga så. När jag blev äldre och man

började prata om det på sex- och samlevnadsdagarna så var det mer i den kontexten det kom upp, de som var där förmedlade att det var ok att vara homosexuell och att man inte var sjuk liksom. Och då tycker jag att jag är relativt ung, det har hänt så fruktansvärt lite egentligen, i synen på sexualitet. Dessutom tycker jag fortfarande att man pratar om att man har en sexuell läggning istället för vilka praktiker man gör mot varandra. Fanns det öppet homosexuella på din skola? –Nej, då var det nog snarare att man tolkade feminina killar som att ”han har bara inte kommit ut än”. Var det killarna som hamnade i fokus gällande det sexuella? –Absolut, det var det verkligen. Så kan jag känna att det är i stort också, att det finns en annan acceptans kring bögar än kring flator. Det finns positiva stereotyper om den homosexuella mannen som inte finns kring den homosexuella kvinnan. Mamma har till exempel en manlig frisör som är homosexuell och som hon tycker är jätteskojig. Han är fruktansvärt stereotypifierande. Mamma har desto svårare med lesbiska, det är konstigt och svårt att närma sig på något vis. Hon vet inte hur hon skulle reagera om en lesbisk kvinna kom fram och stötte på henne och det stressar nog upp henne lite. Vad är sexualitet för dig? –Jag tror att det är mer det man gör istället för att man har en läggning. Det tycker jag tyder på att man är det ena eller det andra och att det kommer sig av en inre essens. Jag tror att det är väldigt rörligt. Sexualitet för mig är väl inte jättepositivt, jag tänker bland annat på kvinnors sexualitet. Det finns vissa knutar inom den, att man inte får vara på ett visst sätt. Under plåtningen småpratar vi om svårigheterna med att gestalta


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

könsidentiteter utan att samtidigt befästa bilderna av just manligt och kvinnligt. Elin väljer att använda sitt kroppsspråk för att få fram likheter eller skillnader och när hon i dagarna testat att sitta bredbent för den manliga bilden så lade sig hennes pojkvän i och rättade till benen. Kan du berätta lite hur du tänkte kring bilden av manlighet? –Överlag så funderade jag jättemycket på om jag skulle använda mig av attribut liksom. Jag tänkte på mustascher till manlighet och så, men så tänkte jag att ”nej, det där ska jag inte trilla ner i”. Min nästa tanke var att gå utanför det stereotypa och blanda manligt och kvinnligt men när jag försökte med det så kändes det också fejk liksom. Det är inte manlighet för mig tyvärr, jag står inte utanför den samhälleliga bilden. Hade jag fått önska så hade bilden varit sådan men det är inte så jag upplever det. Därför fick det bli ett kroppsspråk som i bilden av manlighet ska visa den oräddhet som är klassiskt manligt i porträttsammanhang. Man ska titta rakt in i kameran, inte le och så ska man sitta bredbent. Så det är din bild av manlighet? –Till viss del ja men manlighet är också en överordnad position som innefattar en blick som är svår för en kvinna att anamma. Sedan innebär det väl klassiska egenskaper som styrka, oräddhet, skägg, gitarrer och aktiviteter men även en mysighet och en snällhet. Känner du dig manlig? –Rätt sällan faktiskt, tråkigt nog. Det händer men det är samtidigt svårt att känna manlighet, då känner jag snarare en manhaftighet. Jag uppfattas på ett visst sätt och många identifierar mig som kvinna men om jag beter mig manligt så kommer jag ändå att uppfattas utifrån ett kön och då blir det automatiskt en påläggning. Det blir kanske inte bilden av en manlig tjej utan en arrogant tjej. Kan du känna dig kvinnlig?

–Ja det gör jag, ofta. Det kan vara om någon påtalar ens kvinnliga former, ”åh, jag ser dina bröst” eller så. Det tycker jag inte om, det blir en medvetenhet kring vilka kläder jag har på mig. Om de är traditionellt kvinnliga och inget som en kille skulle ta på sig, då jag känner mig kvinnlig tyvärr. Så det är ingen positiv egenskap att känna sig kvinnlig? –Nej, jag har lite svårt att ta till mig det liksom. Anser du att mannen och kvinnan har olika roller i en tvåkönad relation? –Jag tror att man i många heterosexuella relationer får olika roller tilldelade. Det är ju inte på ett sätt som det måste vara på men jag tror ofta att det blir så tyvärr. Finns det liknande roller i en samkönad relation? –Det blir nog mer öppnare om det inte finns ett manligt kön i relationen, då är det mer personlighetsbaserat vem som gör vad. Jag tror att strukturen ser annorlunda ut i en samkönad relation faktiskt. Vilka tror du är lyckligast? –Samkönade, om man ser till det i alla fall. Det kommer alltid att finnas en maktbalans och en obalans i alla relationer men jag tänker på något sätt att de är mer jämställda i en samkönad relation just för att det inte blir lika påtvingat. Hur identifierar du dig sexuellt? –Jag är bisexuell, om vi nu ska se till mina handlingar. Hur menar du med att sexualitet är någonting man gör? –För att luckra upp kategorier så bör man se till handlingarna. Jag tänker på en del killar som inte kan närma sig det homosexuella men hur tar de sina vänner och hur förhåller de sig till det? Det är så mycket som hela tiden ligger i gränslandet. Man lurar nästan sig själv om man hela tiden tänker att ”nej nej, det där är ingenting som jag har i mig alls”. Även fast många har homosexuella erfarenheter så är


Bonnie 48 69

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Kvinnlighet ”Kvinnlighet är väl någon ljuv varelse som alltid luktar gott. En kvinna har ett uttryckande kroppsspråk, en bekvämlighet och är ofta väldigt intagande.”

det inget man utgår från när man berättar om sig själv, ”jo, jag är tjej och hånglar med mina tjejkompisar varje kväll vi går ut men jag är heterosexuell”. Det säger man kanske inte. Föds man som heterosexuell respektive icke-heterosexuell? –Nej, jag tror inte det. Jag tror att det är någonting som skapas längs vägen, som med kön och identitet överlag. Det är inte någonting inneboende utan vi formas av omgivningen. Har du alltid vetat att du är bisexuell? –Nej, det kan jag nog inte säga. Det är relativt nytänkt och det är därför jag kopplar det lite till vad man gör. Jag kan göra vissa saker och jag har gjort vissa saker som ibland gör att jag ifrågasätter varför jag identifierade mig som heterosexuell. Så det är nytänkt, det var nog under en period då det blev väldigt viktigt för mig att definiera mig som bisexuell. Det var ungefär tre år sedan, jag hängde med en tjej och det blev viktigt med identitetsmarkörer, jag ville anamma den identiteten på något sätt. Jag kanske visste om det innan men det var under den perioden som det blev tydligt. Vet dina föräldrar om hur du identifierar dig sexuellt? –Det tror jag men jag vet inte om de har tagit bort skygglapparna. Jag har sagt det men jag vet inte hur det togs emot. Jag antar att de tänker att det kanske gått över nu när jag är tillsammans med en kille. Var det svårt att berätta om din bisexualitet? –Ja, det skulle jag nog säga. Det var så mycket som hände under den perioden som var jobbigt och det gjorde nog att jag upplevde att det var svårt att berätta det. Jag har inte haft det här ”jag har något att säga er- snacket”, det var aldrig på det sättet. Jag tog upp det och mina föräldrar sa bara ok, sedan fortsatte vi prata om annat. Elin går ut för att brygga en panna kaffe till. I vardagsrummet tillika


Bonnie 48 69

sovrummet och pluggrummet står lp-skivor i en back på golvet, möblerna vi sitter i andas historia och rummets vita skirhet bryts av med en och annan poster. Ovanför sängen hänger en affisch med olika blommor, tonen i blomsterskisserna påminner om biologilektionerna i skolan förr i tiden. Stereon sprider varma toner från Mumford & Sons och vi diskuterar bandets senaste spelning i Köpenhamn medan vi njuter av fikabrödet som Elin dukat fram. Vad står begreppet hetero för? –Det står för samhällets byggnad på något sätt, det är lite negativt faktiskt. Det står för alla sociala institutioner och för mig är det ganska frikopplat från sexualitet. Det handlar så mycket mer om hur vi trycks åt ett visst håll, att vissa praktiker anses mer positiva. Allt är så genomsyrat av den här heteronormativiteten liksom. Det ligger så mycket förväntningar i det heterosexuella. Hur ser ett heteronormativt liv ut? –Det är väl rätt så mycket ett typiskt Svensson-liv. En man lever med en kvinna tillsammans med sina biologiska barn. Jag kopplar det till en inskränkthet, en instängdhet. Finns det någonting positivt med heteronormen? –Inte med normen, det tycker jag inte. Men med heterosexualitet kanske det finns positiva saker men då är det mer att sexualitet kan göras positivt. Det heterosexuella livet är en jävligt privilegierad plats där man har en position som inte kräver att man behöver stångas mot saker. Sitter man i den positionen så kan det väl vara skönt men det är ju negativt i sig ändå. Hur lever du inom heteronormen? –Eftersom att jag för tillfället lever i ett heterosexuellt förhållande så lever jag verkligen inom den men det tänker jag att alla gör på något sätt. Samhället är så heteronormativt så det går inte att stå utan-

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Könsneutralitet ”Jag försökte blanda attribut som är manliga och kvinnliga utifrån en mer önskvärd världsbild där man får lov att vara mer person liksom. Att man får le och titta in i kameran samtidigt. En blandning av säkerhet och ett öppet intryck, en självsäkerhet och en mjukhet.”


Bonnie 48 69

för det liksom. Man kan ju välja att reagera mot det men man kan inte stå utanför det. Man kan inte leva i ett vakuum. Om man väljer ett annat sätt att leva så kommer man ändå få veta att heteronormen finns, till exempel när homosexuella ska gifta sig. Målet är liksom att sträva efter det heterosexuella hela tiden. Bryter du mot heteronormen? –Jag bryter väl mot den genom att reagera mot den. Jag kan bli så trött, arg och ledsen liksom och det jag försöker göra är väl att motarbeta normen på små sätt. Visst kan det ju kännas verkningslöst emellanåt, att det inte spelar så stor roll. Hur kan dina reaktioner se ut? –Till exempel så utgår jag sällan från att någon har en viss partner beroende på kön, om någon säger att de har en flickvän så försöker jag tänka att det inte behöver betyda det som många tror att det betyder. Sedan har vi ingen tv heller, det är ett aktivt val. Det är väl sådana saker som är relevanta för mig just nu. Barn är inte så aktuellt för tillfället men jag försöker ge min brorsdotter lite goda förutsättningar. Har ni valt att inte ha tv på grund av innehållet eller själva möbeln? –Det är på grund av det som visas på den. Jag var hemma hos min sambos mamma som har tv, jag insåg verkligen hur mycket det överöser oss. Vi hade på bingolotto i två minuter, det var någon som skulle snurra på ett hjul och programledaren sa att ”ja, jag har hört att ni inte är gifta, då kanske det kan bli ett stort bröllop nu då” och jag tänkte att ”tyst nu, vad håller du på med liksom”. Efter det så bytte vi kanal och hamnade rätt in i en fruktansvärt heterosexuell scen, de lyckas verkligen. Du säger att det ibland kan kännas som att de små reaktionerna inte ger någon verkan, kan du tappa hoppet? –Ja, i vissa sammanhang kan jag nog göra det. Har man läst genus-

vetenskap så snackar man om det på ett visst sätt och de flesta som jag umgås med har ändå grundkunskaper i ämnet. Rör man sig bara lite utanför den klicken så kan man verkligen undra vad det är som pågår. Man lever ju lite i en bubbla liksom, ”så här tycker vi och vi är så bra”. Ibland kan jag tycka att det är tråkigt att inte fler vågade vara lite radikala. Askmolnet från Island gäckar en hel världsdel och till veckan ska det avgöras om Elin tvingas åka bil ner till Österrike eller om hon kan flyga som planerat. Mitt i tentaperioden ska hon nämligen ner och sälja kaffe under tre dagar. Hur tänker du dig att ditt liv ser ut om några år? –Just nu är det fruktansvärt oklart. Jag hoppas att jag kommer in på den utbildning jag vill gå till hösten. Efter det hoppas jag att jag kommer att ha en annan ekonomisk situation än vad jag har nu, CSN. Just det skulle innebära stora skillnader, en möjlighet för mig att få resa och uppleva alla saker jag vill uppleva. Jag har väldigt svårt att se barn nu men det känns ändå som att jag antar att det finns där någonstans liksom. Och min pojkvän, honom vill jag absolut vara med. Annars är det väldigt oklart hur, när och på vilket sätt liksom. Vad betyder familj för dig? –Det är ett antal personer som oftast bor under samma tak, gör en del aktiviteter tillsammans och delar liv liksom. Jag ser framför mig att jag vill bo i ett stort familjekollektiv tillsammans med människor man tycker om och som lever tillsammans. En del lokaler har man tillsammans och en del lokaler är enskilda. Då finns det ju liksom ingen gräns för vem som ska få ingå i den familjen utan det ska snarare bygga på relationer. Just nu vill jag som sagt inte skaffa barn men ändå så känns det som att jag vet att det kommer bli så, tanken finns. Eller så får man köpa sig ett barn kanske, skrattar Elin.


Bonnie 48 69

Lollo – – – – – – – – – – – – – –

Ute i Kirseberg ringer vi Lollo och hon kommer ner till porten och hämtar oss. Vi ser en hög med begagnade cyklar och Lollo ger besked om att inte parkera vår cykel precis där. Kanske är det en hög som ska rensas bort men hon är osäker, när hon och hennes flickvän skulle flytta ihop fick de en lägenhet i det här huset och de har inte hunnit bo här tillräckligt länge för att veta. Vi tackar ja till kaffe och skakar sedan hand med Lollos sambo som sitter och pysslar med en uppgift till kursen i interaktionsdesign. Först ska det fotograferas och Lollo har bestämda åsikter om hur hon vill att bilderna ska se ut. –Alla bilder utom den personliga ska bara ha med ansikte och hals, det är så lätt att man försöker tyda in så mycket annars. Man har fått lära sig


Bonnie 48 69

hur det ska vara sedan begynnelsen, såhär är mannen och såhär är kvinnan. Därför vill jag inte visa mer än så. När maskerna och rekvisitan plockats undan slår vi oss ner i soffan. Det dukas fram fika och vi går loss på resterande godismunnar som använts till att gestalta kvinnlighet. Lollo berättar att hon är adopterad från Colombia och hon växte upp i Söderhamn tillsammans med mamma, pappa och lillebror. Hur var det att växa upp där? –Det var väldigt trevligt, jag trivdes väldigt bra. Det ligger lite på landet och i princip alla hade hästar. Jag red på ridskola och hade egen häst, det var nog mycket sådant som var kul med att bo där. När jag började plugga blev jag tvungen att flytta för att kunna gå på de utbildningarna jag ville. Hur såg man på sexualitet när du växte upp? –Det pratas väl inte om det egentligen men undermedvetet så blir man matad med det utan att veta om det då. I efterhand kan man se att i princip alla hade en mamma och en pappa, ett eller två syskon och kanske hund eller häst. Det var precis som det var i böckerna. Man pratade nog inte om det som en grej, vissa lever såhär och andra lever såhär men det var allt. En del smögs väl in i sexualundervisningen också, som en liten notis, att det fanns homosexualitet och så något med bög- och aidsgrejen liksom. Hur såg man på homosexualitet? –Det fanns inget sätt att se på det eftersom det inte fanns. Man förnekade väl inte det men det kom aldrig på tal mer än som glåpord i så fall, både från vuxna och från barn. ”Han är så fjollig, han är så bögig”, det var mer så. Hur såg du själv på sexualitet? –Upp till och med mellanstadiet så var det nog inget jag funderade

på särskilt mycket, då antar man ju hela tiden att man är hetero. Och om man som tjej råkade tycka att en tjej var fin så var det inte en så stor grej, man var ändå hetero. Jag kommer ihåg när jag såg filmen Boys don’t cry med Hillary Swank, den gillade jag väldigt mycket och det var liksom något helt annat än vad som någonsin stått i en bok eller vad som pratats om. I filmen är det ju till och med en transperson och det var verkligen inget som var synligt alls. Under lågstadiet höll vi ganska ofta på att mima till olika saker och då var man ju både kille och tjej men eftersom man aldrig pratade om det så var det inte något konstigt med det. Det var bara ”nu klär vi ut oss”, säger Lollo och tystnar en stund innan hon fortsätter: –Jag var inte särskilt intresserad av killar men eftersom man skulle vara det så hakade jag på det men utan att gå upp i det särskilt mycket. Jag tyckte att jag och mina kompisar hade det bättre när vi var i stallet och det var väl ganska smidigt på ett sätt, då behövde man inte hålla på och låtsas. Under högstadiet blev det tydligare att man var tvungen att vara med i det där spelet och jag låtsades vara kär i två killar, dels för att man skulle vara det och dels för att ha något att göra. Det var väldigt intressant att se vad som hände, eftersom jag inte var intresserad så såg jag vad som hände runt omkring mig och vad som hände med de här killarna som jag låtsades vara kär i. Har du alltid vetat att du är icke-heterosexuell? –Nej, jag trodde väldigt väldigt länge att jag var hetero, det är man ju. Man är hetero. När är man inte heterosexuell? –Jag tänkte säga att det är när man börjar ifrågasätta normen och när man börjar tänka i andra banor än att man ska vara hetero men det är det nog många som gör. Vacklar man fram och tillbaka så kanske man ändå inte skulle se sig som icke-hetero. Det kanske har att


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

göra med vad man läser in i heterosexualitet också, om man ser det som lika med att följa normen. Då är det kanske många som inte vill säga att de är hetero, man vill bryta mot normen och säger någonting annat. Lite så tänker jag kring att många biologiska kvinnor inte vill identifiera sig som kvinna eller tjej, de vill inte leva upp till normen för hur en kvinna ska vara och då väljer man att ta avstånd från det. Kanske är det också åt det hållet om man definierar sig som hetero eller inte. Vad betyder hetero för dig och hur ser den normen ut? –Hetero är väl normen och då betyder det en massa begränsningar och hinder för den som inte hör dit. Men jag tänker också att det har byggts på och lagts till, idag har hetero blivit någonting negativt. Det hade ju inte behövt vara det om inte hade gjort att andra diskrimineras. Heteronormen är samhället, strukturer och dess uppbyggnad. När jag och min förra tjej skulle köpa säng på IKEA tog det väldigt lång tid att förklara att vi skulle sova i samma säng, att vi inte ville titta på två sängar. Bara det är ju ett spår av heteronormen. Hur lever du inom heteronormen? –Kritiskt kan man nog säga. Det kan störa mig ibland, när man börjat bli kritisk så blir man det väldigt ofta och till väldigt mycket. Det finns så mycket som är puckat som man behöver vara kritisk och arg på men ibland får man ta ett djupt andetag och tänka att ”ok, nu ska jag inte ta varje strid utan låta vissa saker passera”. Det är viktigt att vara kritisk, vare sig man är trans, homo eller hetero eftersom normen är så väldigt utbredd. Den genomsyrar allt. Bryter du mot heteronormen? –Ja, men ibland mer aktivt än andra gånger. Att leva samkönat är väl inte så bra men att tänka på att jag bryter normen är inte heller bra. På förskolan där jag arbetar, där jobbar jag ju inte med att upp-

rätthålla den utan kanske ifrågasätta den och visa på andra sätt att se på samhället och på livet. Vad får du för reaktioner från omgivningen när du bryter mot normen? –Det är olika, vissa blir förbannade och vissa blir glada. En del blir förvirrade och irriterade. Oftast så skapar det i alla fall reaktion och bara det säger ju att man skulle behöva bryta mot normerna lite oftare så att inte folk blir så uppjagade. Lollos sambo kommer in och bjuder på påtår. Trots glädjen i att solen skiner tvingas vi be om att få dra ner persiennerna för att få lite svalka. Det är lugnt på gatorna utanför, något enstaka barnskratt letar sig in genom fönstret som står lite på glänt. Hur reagerade dina föräldrar när du berättade att du är icke-heterosexuell? –De borde inte ha blivit så jätteförvånade när jag berättade om min första tjej men någonstans hade de kanske tänkt att alla är hetero liksom. Pappa var nog ganska lugn, mamma såg framför sig att jag skulle bli nerslagen på stan och sådana saker. ”Du kommer aldrig få barn och du kommer att bli nerslagen av nynazister. Dessutom är du ju svart också och då är du ett target för sådana grupper”. Det var mest sådana saker som de hetsade upp sig över, och att de trodde att jag hade gått och hållit det inom mig under alla, gråtit och mått dåligt. Det tyckte det också var jobbigt men det var aldrig så. Nu är det väldigt lugnt i alla fall. Var det svårt att berätta? –Inte jättesvårt, visst har man sett skräckbilder på tv om hur det kan gå för folk som ska komma ut men samtidigt så tänkte jag att jag kände mina föräldrar så pass bra. Jag tänkte aldrig att de skulle vägra låta mig komma hem, hade det hänt så hade jag blivit så himla


Bonnie 48 69

chockad. Visst, så kanske alla tänker men jag hade ändå blivit väldigt förvånad men så var det aldrig aktuellt heller. Är du orolig för hur omgivningen ser på dig som icke-heterosexuell? –Om det är en hotfull stämning så är det väl inte jättekul, då kan jag bli nervös att det ska hända något men det är inte så att jag går runt och oroar mig och tänker att ”vad ska folk tro”. Har du blivit kallad något nedsättande som anspelar på din sexualitet någon gång? –Folk ropar ibland när jag går hand i hand med min flickvän, det var väldigt mycket när vi precis hade träffats. Det var nästan som en parodi. Jag vänjer mig nog aldrig och jag tycker fortfarande att det är väldigt konstigt att folk tycker att det är så viktigt att de måste vända sig om och gasta om att vi är två tjejer. Förvånansvärt många gör det och förvånansvärt många är i min ålder. De kanske inte ropar lika högt men man ser att det viskas och tittas. Nu händer det inte jätteofta men tillräckligt ofta för att det ska vara störigt och för mycket. Det handlar ju om personer som inte känner mig och därför kan de egentligen inte ha en aning, det skulle ju kunna vara så att det de säger inte är sant liksom. Lägenhetens vardagsrum känns som hjärtat i hemmet och från soffan har vi utsikt över hela rummet. På ena väggen hänger gitarrer och under tv-bänken gömmer sig en hel radda med tv-spel till ett Nintendo. När Lollo inte jobbar på förskolan, med BRIS eller pluggar genuspedagogik på distans från Umeå så tycker hon om att spela tvspel och det syns. Upplever du att det är viktigt att definiera vilken sexuell läggning man har? –Ja, men jag tycker också att det är viktigt i och med att den person jag lever med är ett val som är viktigt för mig. Då vill jag att folk

ska veta det och inte tro någonting annat om mig. Även om jag inte skulle leva med någon så vill jag också att folk ska veta att det är någonting jag inte är intresserad av, till exempel när arbetskollegor försöker para ihop mig med någon. Om folk vet att det inte är min grej riktigt, att gå ut med killar på det sättet, så behöver jag inte utsättas för sådana situationer. En gång kanske man kan stå ut med det men det blir ändå störigt att bli ifrågasatt hela tiden, särskilt när det gäller någonting som för mig är väldigt självklart. Jag vill inte bli ifrågasatt på massor av punkter och diskriminerad på ännu fler, därför tycker jag att det är viktigt att ta avstånd från det eller att vara tydlig med att jag inte är hetero. Finns det någonting som kännetecknar en heterosexuell- eller icke-heterosexuell person? –Nej det tror jag inte men däremot finns det normer för hur man ska vara och hur man ska ser ut. I normerna finns det visserligen väldigt många olika alternativ också, vare sig man är homo, hetero eller trans. Det finns olika normer i grupperna så att säga. Hur menar du? –I vissa kretsar ska man till exempel vara väldigt feminin och i andra ska man inte vara det, i vissa ska man ha kort hår och i andra ska man ha långt. Men om det är ett förhållningssätt, en klädstil eller ett beteende som anses passa normen kan man ju själv välja om man vill förstärka det eller inte. Normen är ju dels i de olika grupperna men dels i media och på tv där det bestäms hur folk ska se ut. Det är inte bara grupperna som bestämmer över normen utan det är så mycket större. Om vi nu pratar om stereotypa föreställningar, vill du förklara lite hur du tänkte med din gestaltning av manlighet? –Jag tänkte väldigt mycket fram och tillbaka och insåg att de bil-


Bonnie 48 69

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Manlighet ”När jag tänkte efter skulle min första idé bara innebära att jag får en chans att ta på mig snygga kläder och posera framför kameran. Sådana bilder stör jag mig på och ska man kritisera normer så måste man också kunna kritisera sina egna. Den här masken fick jag i påskägget, dessutom har den en vit näsa och bara det är ju skitdåligt.”

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Kvinnlighet ”Om man ser på det rent stereotypt så har jag både manligt och kvinnligt i mig, det har ju alla. Om man sedan väljer att tona ner det eller att framhäva det så handlar det snarare om olika egenskaper än manligt och kvinnligt. Man väljer själv hur man vill klä sig och hur man vill framstå.”


Bonnie 48 69

der jag fick upp i huvudet egentligen innebar att ”haha, nu får jag en chans att ta på mig snygga kläder och posera inför kameran”. Då fick jag tänka om, det är precis sådana bilder som jag stör mig på, sådant vill jag inte vara med och bidra till. Ska man kritisera normen så måste man också kunna kritisera sina egna så då sket jag i de idéerna och tog en mask som jag fick i påskägget. Dessutom är det ju en vit näsa, bara det är ju skitdåligt liksom. Vad är manlighet? –Allt handlar i princip om yta, någonting man tar på sig. Man har fått lära sig att den här skjortan som knäpps åt det här hållet är en mansskjorta, de här byxorna som är knäppta så är killbyxor. Allt är yta och någonting man skapar själv. Då kan manlighet vara ganska mycket, familjeförsörjaren och hemmapappan till exempel. Manlighet är jätteintressant, det fascinerar mig ohyggligt mycket. Känner du dig manlig? –Om jag definierar manlighet så blir det ju svårt för jag är ju Lollo och jag har det här och det här i mig. Från samhällets sida kanske det anses manligt och då känner man sig manlig fast på något konstigt sätt. Men det är inte så att jag går runt och tänker att ”nu var jag lite manlig, yes eller skit”. När vi har haft dragking och man ska passera som kille, då kan jag känna mig manlig men då har jag valt det. Jag tar på mig mustasch, har löskuk i byxorna och klär mig i kläder som anses manliga enligt normen men det är en annan sak. Privat är det ibland människor som inte vet om jag är man eller kvinna och då förstår jag ju att det finns någonting som är diffust hos mig, något som kanske inte bara beror på att jag har kort hår. Det där har jag funderat mycket över. Känner du dig kvinnlig? –Ja det gör jag, ibland väljer jag nog att framhäva det stereotypa

och ibland väljer jag att inte göra någonting med det, jag är som jag är. När känner du dig kvinnlig? – Om jag är i separatistiska- eller queerfeministiska sammanhang med andra som definierar sig som kvinnor, då kan jag känna mig kvinnlig och att jag ingår i en gemenskap. Jag vet inte alltid om alla är biologiska kvinnor men det spelar mindre roll. Det är en typ av gemenskap som jag kan tycka är trevlig ibland, samtidigt som jag inte alltid tror på att separatism är det bästa. Det är inte viktigt för mig att känna mig kvinnlig för jag vill inte dela upp det så. Det blir konstigt bara och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det riktigt. Däremot blir det lite dubbelt eftersom jag identifierar mig som homosexuell och då är det ju viktigt i den definitionen för att både jag och min flickvän ser oss som kvinnor. Intill tv:n står ett påskris kvar, Lollo gör oss uppmärksamma på att riset pimpats med målade tamponger. Posters från Museum of modern art pryder andra vita ytor och lp-skivor fyller hålen i den svarta bokhyllan bakom soffhörnet där Lollo sitter. I stringhyllan finns en samling dvd-filmer och Dirty Dancing- official dance workout får tankarna att rusa iväg till balsalen där slutscenen av filmen utspelar sig. Det här med könsroller, har mannen och kvinnan olika roller i en tvåkönad relation och ser det olika ut i en samkönad? –Ja, efter vad jag har förstått, sett och hört så finns det olika könsroller i en tvåkönad relation. Vissa har väl det mer uppdelat än andra, kanske vill man ha det så eller så vill man inte men har det ändå. Jag tror inte att uppdelningarna behöver ha något med könsföreställningar eller genus att göra utan snarare är det så att ”det här gillar jag, det här gillar du”. Det borde vara liknande roller i en samkönad rela-


Bonnie 48 69

tion eftersom det beror på så många olika faktorer. I en samkönad relation tror jag inte att det handlar om att en ska ha den mer manliga rollen och den andra ska ha den mer kvinnliga utan det kan handla om intresse eller vad som helst egentligen. Kan du definiera begreppet familj? –Det finns ju en väldigt ensidig bild av det begreppet och det tycker jag är väldigt synd. För mig är familjen väldigt viktig men det är också väldigt många som ingår i den. Hur tänker du med en ensidig bild? –Det ska vara heterosexuella personer. En man och en kvinna där mannen gärna är lite längre, det kan vara bra när man ska ta kort och så. Kanske två eller tre barn och eventuellt något djur. Sedan ska det väl helst fortsätta så med mor- och farföräldrar, det ska fortsätta i tvåsamheten och heterosexualitetens anda. Är kärnfamiljen viktig? –Det där har jag funderat mycket på, jag vet nog inte vad kärnfamiljen är egentligen. Jag kan tänka mig att det är det jag nyss beskrev men jag vet inte, det är ett svårt och konstigt begrepp. När jag jobbar för BRIS och ska fylla i statistik efter ett samtal så finns kärnfamiljen med som exempel på boendeform. Av princip så kryssar jag inte i där, jag vet ju inte vad det betyder. Det kan ju vara en kärnfamilj om man har levt med sin pappa hela livet, vilka är mer kärnfamilj än de man levt närmast under sin uppväxt liksom? Hur ser du på framtiden, vill du skaffa familj och barn? –Dels har jag ju en familj med min flickvän, sedan har jag ju mamma, pappa och lillebror som är familj. Sedan ingår nära vänner i min familj också och de är viktiga, väldigt viktiga. Jag hoppas få kunna skaffa barn, det vill jag verkligen göra.


Bonnie 48 69

Johan – – – – – – – – – – – – – –

Vi slår ett mobilnummer och låter signalerna gå fram. Trafiken bullrar förbi på Amiralsgatan, det är tisdag och värmen är påtaglig trots att timmen är tidig. Johan låter fantastiskt glad och enormt pigg när vi ringer honom för att få rätt kod till porten. Hans lägenhetsdörr är uppställd och vi letar oss upp mot tonerna från Gill Scott- Heron. Högst upp når vi fram och vi Johan står och välkomnar oss i hallen. –Hej hej, vill ni ha kaffe innan vi börjar? Det blir kokkaffe men vi har ingen bryggare just nu, säger Johan och hastar in i köket för att börja mala bönorna. Lägenheten är rymlig och den stora balkongen intill sovrummet är soldränkt av det fina vårvädret. Den är sparsmakad till inredningen, precis som


Bonnie 48 69

övriga rum när vi går husesyn. På väggar, bord, sängben och golv sitter små gula lappar med ord på franska, först ser det ut att vara en strategi för var alla möbler ska placeras men när jag ser en sittandes på ugnen känner jag att frågan måste tas ner från luften där den hänger, påtagligt närvarande. Vad betyder alla lappar och varför sitter de uppe? –Haha, jag och min rumskompis försöker lära oss franska. Han ska cykla ner till Frankrike och hänga där i sommar, jag ska ner till Senegal och praktisera som läkare på ett volontärprojekt. Vi behöver lära oss franska snabbt och det här är ett ganska bra sätt att göra det på. Johan är född och uppvuxen i Karlskrona. I familjen fanns mamma, pappa och två systrar och de bodde tillsammans i en lägenhet inne i stan. Han beskriver uppväxten som trygg och bra, han hade dessutom föräldrar som var duktiga på att ge honom och syskonen ett gott självförtroende. Karlskrona är liten stad och på det sättet blev det ett blandat umgänge som hängde tillsammans. –Vi var från alla socioekonomiska klasser, om man nu ska tala om klass idag. Det var alla möjliga typer av människor och jag kan uppleva att folk som kommer från större städer haft det lite mer segregerat. I Karlskrona fanns ett gymnasium och där gick alla liksom. Jag trivdes väldigt bra under min uppväxt, det gjorde jag, men jag skulle aldrig vilja bo där idag. Det känns nog som ett avslutat kapitel helt enkelt. Men det känns som att det är väldigt viktigt att flytta för att kunna utvecklas, nästan oavsett var man kommer ifrån tror jag. Att man ändrar miljö och på så vis hamnar i situationer där man är helt ny någonstans. Man måste skaffa nya kompisar och ett nytt liv, jag tror att det är väldigt bra.

Hur sågs det på sexualitet? –Det är klart att det fanns mycket homofobi i samhället men i min familj ansågs det alltid som väldigt löjligt, ”vad är man hotad av då liksom?”. Man träffade väldigt många som var homofoba och den inställningen fanns nog bland en del av mina vänner också. Mina föräldrar var väldigt inne på att ”hur vi än är, vilken väg vi än väljer så är det jättefint, bara ni är som ni är”. Det var oavsett om de pratade om sexualitet, yrke eller livsval. De var väl i jämförelse väldigt öppna för olika sexualiteter och så tror jag. Kunde du prata med dina föräldrar om sexualitet? –Ja, det kunde jag. Vi är väl inte en familj som pratar jättemycket om sex sådär, men det var aldrig konstigt om det kom upp. Jag har aldrig haft några problem med att prata om sex, vissa tycker ju att det är så pinsamt att prata om saker och ting men det har jag aldrig tyckt. Det har alltid varit någonting naturligt hemma och mina föräldrar skapade ett klimat där det mesta var OK. Vi pratade om homosexualitet och hur mamma och pappa tänkte kring det, det var nog de som tog upp det faktiskt. De ville att vi skulle veta att det var OK om det skulle vara så, att det var en självklarhet. Du är ju som du är liksom. Har du några tidiga minnen av sexualitet? –Man blev ju kär i folk redan på lågstadiet, framförallt när man kom upp i fyran och femman. Då var man kär men det var väl mest att man tyckte folk var vackra. Det var uteslutande tjejer jag kollade på, för mig har det aldrig funnits den typen av attraktion till en person av samma kön utan det har varit väldigt sexuellt neutralt. Inte för att det har funnits något motstånd eller någon rädsla, det har bara varit väldigt oladdat. Visste du att det fanns andra typer av sexualitet? –Ja, det är klart. Och det var ju något man funderade ganska myck-


Bonnie 48 69

et på också, när man kom i puberteten. Det var tankar kring om man var homosexuell eller vilken sexuell läggning man hade men för mig har det nog ändå alltid varit klart att jag är heterosexuell. Så du har aldrig tvivlat egentligen? –Nej, jag har aldrig känt den dragningen till killar. Jag känner jättemycket sexuell dragning till kvinnor men till män har det alltid varit väldigt neutralt. Jag tycker om att vara fysisk med män, och uppskattar det väldigt mycket själv, men det finns ingen sexuell känsla kopplad till det. Det handlar nog om vänskaplig kärlek och att det är trevligt att vara fysisk med sin vän. Fanns det öppet homosexuella på din skola? –Ja, fast de var nog inte så många. Framförallt inte på högstadiet, det var nog tufft att vara homosexuell då och särskilt i Karlskrona. Eller, särskilt i Karlskrona vet jag inte men på min skola var det nog tufft att vara homosexuell. Varför tror du att det var så? –Det fanns så mycket homofobi och sedan så var det väl inte så socialt accepterat heller. Det är en tuff tid det här med att komma i puberteten överhuvudtaget och alla ska hitta sin sexualitet. Det kanske är svårt att säga att det är då man får sin sexualitet, den kanske man har hela tiden, men det är då det blir på allvar på något vis. Det är då man ska ha sex för första gången och många sådana saker kommer in i bilden. Sen var det nog så, bland killar på högstadiet, att man skulle hitta någon form av manlighet och bli trygg i mansrollen. Min farsa är rätt typiskt manlig kan man säga, han är väldigt manlig som person, och det var nog därför som jag aldrig tyckte att det var särskilt komplicerat det där. På vilket sätt var han manlig? –Ja, han är nog manlig på ett ganska klassiskt sätt, som jag ser det

alltså. Manliga egenskaper är att vara lugn, trygg, man håller vad man lovar och man står för saker och ting. Det är svårt att beskriva, det är nog mer en känsla. Dessutom är det väldigt subjektivt det där, en uppfattning man får bara. När känner du dig manlig? –När jag har sex. Eller, jag vet inte om jag känner mig manlig egentligen men det är en egobooster att ha sex. Att en annan åtrår en, åtrår ens kropp. Det är en häftig känsla. Det får mig att känna mig som en kung liksom, jag älskar den situationen. Det är någonting väldigt fint och det är kanske en av de bästa komplimangerna en annan person kan ge. Men manlig, när känner jag mig det egentligen? säger Johan och funderar ett tag. –Jag pluggar ju till läkare och i vissa sammanhang när jag är på klinik och ska ta hand om andra människor kan jag känna mig manlig. Men det skulle ju också kunna vara någonting kvinnligt. Man skulle ju kunna tänka sig att jag skulle känna mig manlig när jag håller på med capoeira, en brasiliansk kampsport med mycket sparkar och slag, för att det anses typiskt manligt och aggressivt men det kan jag inte påstå att jag gör det. Vi sitter på golvet i Johans rum. Intill elementet vid ingången står fem yogamattor uppradade och i fönstren står ljuskoppar och prylsaker. Solen värmer upp lägenheten till behaglig temperatur men Johan berättar att han och rumskompisen under vintern stängde av värmen för att se hur det gick, som ett litet experiment. –Temperaturen låg väl kring plus 14 eller 15 och visst var det lite kallt ibland. Fördelen är att man inte blir stillasittande, pluggade jag så kunde jag gå upp och göra lite armhävningar för att få upp värmen. Att kliva upp på morgnarna var inte heller så lätt och man låg


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

gärna kvar och drog sig så länge det gick. Vi körde yoga en hel del också, vi bjöd över vänner och på så sätt fick vi upp värmen i lägenheten för stunden. Att Johan tycker om att träna märks både på hans energi och på hans sätt att röra sig. Utöver träning och studier berättar han att han gör det han trivs med, att resa och att laga mat hör till favoriterna. Vad är sexualitet för dig? –Det är en svår fråga. Åtrå, det är nog kopplat till någon slags åtrå. Det finns en attraktion och en kåthet förknippat med det. Man kan ju vara attraherad av en fascinerande person och vilja umgås med personen utan att det ska vara något sexuellt över det. Det är just när det kommer in någon form av åtrå som jag skulle säga att det handlar om något sexuellt, sexualitet är någonting man känner. Jag tror att det är rätt svårt att till exempel ha sex och inte känna någonting. Vare sig det är vämjelse eller något bra så är det nog väldigt sällan en neutral känsla, det är nog för väldigt få som det är neutralt att ha sex. Har du stött på begreppet heternorm och vad är din bild av den? –Ja, jag jobbade i ett projekt som hette kärleksakuten och då var vi runt i skolor för att informera och prata om sex och sådant. Där pratade vi också om heteronormen. Det är väl att utgå från att en man och en kvinna träffas och skaffar barn, gifter sig och lever i en monogam relation. Däremot vet jag inte om man ska tala om heteronorm eller samhällsnorm. Det mest normala i samhället är att en man tycker om en kvinna och tvärtom, det är väl någonstans det som anses som det klassiska. Hur lever man ett heteronormativt liv? –Om jag ska prata om heteronormen eller samhällsnormen som syftar till hur heterosexuella personer ska leva så tycker jag att man ska få leva precis hursomhelst. Om jag däremot ska prata om hur he-

teronormen styr det typiska sättet att leva på, det typiska förhållandet, så skulle jag nog säga att det anses att man ska leva i en monogam relation där man gifter sig, skaffar barn, har en kärnfamilj och mormor och farmor som inte bor ihop med resten av familjen längre. Det är för övrigt jättekonstigt det där. Man hälsar istället på de för att äta söndagsmiddag för ofta bor man i samma stad. Man har kontakt med närmsta släkten, kusiner och föräldrarnas syskon, så långt sträcker det sig nog. Frågan är om föräldrarna kan vara skiljda men ja, nästan alla skiljer sig idag liksom. Och så ska alla vara heterosexuella. Detta är bild som jag tror att majoriteten av alla svenskar kan hålla med om. Hur ser du på saken? –Jag tycker inte att det prompt behöver vara så. Även om jag skulle vilja leva så tycker jag inte att någon annan ska behöva leva som jag vill. Jag tycker det är väldigt viktigt att man inte ställer några krav på en annan människa att leva som man själv vill leva. Jag hatar när folk försöker tala om för mig hur jag ska ha det i mitt liv. Det är OK att säga att ”du skadar mig med ditt sätt att leva, kan du sluta med det” men det är inte OK att säga vad den andra ska tycka, tro och tänka. Det finns ju extremfall såklart, jag tycker inte att någon ska vara rasist till exempel, men där handlar det ju om att inte skada andra människor. Det handlar väl om en känsla det där men jag tycker att folk ska få leva precis som de vill och det kan gälla sexualitet, om man vill bo i ett stort sammanhang med massor av människor och om man vill uppfostra sitt barn två och två eller om barnet ska tillhöra sex personer liksom. Så länge man löser det på ett fint och kärleksfullt sätt så får man leva precis som man vill. Hur vill du själv leva? –Det vet jag inte. Jag lever precis som jag vill just nu, sedan kanske jag vill leva på ett annat sätt. Det där förändras ju hela tiden. Jag


Bonnie 48 69

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Könsneutralitet ”Underställ är ju väldigt neutralt. Jag tänkte först ha en linnesarong men den är ju inte neutral egentligen, det är snarare så att både män och kvinnor kan ha det.”

försöker låta bli att tänka på hur jag vill ha det sen, det vet jag ju sen och inte nu. Nu måste jag ju tänka på hur jag vill ha det nu, vad jag tycker om och vad som gör mitt liv bra just nu, oavsett vad det gäller. Jag kommer från en stadig familj där föräldrarna fortfarande är tillsammans, en ganska typisk svensk familj på många sätt. Och jag har väl tänkt, utan att reflektera över det egentligen, att jag ska hitta en kvinna som jag ska gifta mig med och att vi ska skaffa barn och sedan leva tillsammans resten av livet. Ungefär som att alla barn tror att Gud finns. Visst finns det ett värde i att en relation håller resten av livet men jag vet inte om det är så självklart för mig längre. Det har nog funnits ganska djupt rotat i mig men så behöver det ju inte vara, man får känna sig fram. Du beskriver din kontakt med dina föräldrar som trygg och öppen. Hur tror du att de skulle reagera om du idag skulle berätta att du är icke-heterosexuell? –De skulle nog bli ganska förvånade, särskilt eftersom jag alltid varit övertygad om att jag är heterosexuell. Det hade inte varit jobbigt att berätta det och det hade heller inte varit jobbigt för dem att ta det. Detsamma gäller nog bland mina vänner, vi har ett ganska öppet umgänge och det finns inget stigma eller vad man ska kalla det, att något skulle vara konstigt liksom. Man får vara precis som man är. Hur tror du att omgivningen hade reagerat, skulle det kännas annorlunda att gå ut på stan hand i hand med en pojkvän jämfört med en flickvän? –Ja det tror jag, och det är ju kort och gott för folks reaktioner. Jag tror att jag hade fått mycket reaktioner, vissa hade tittat ogillande och andra hade tittat väldigt uppskattande. Det är något som ger reaktioner helt enkelt och folk hade nog haft åsikter om det på ett helt annat sätt än om jag hade gått med en tjej i handen. Anledningen är väl att det inte är helt accepterat i samhället och för att det inte är helt vanligt


Bonnie 48 69

förutfattade åsikter om könsroller tröttar ut och jag bestämmer mig för att slå hål på de innan de hinner slå rot alltför mycket. Dessutom; måste man gå så måste man. Påverkas du av föreställningen av hur en man eller en kvinna bör vara? –Jag påverkas säkert. Att inte påverkas av föreställningar i samhället är väl ungefär som att säga att ”jag skiter i vad andra tycker”. Det är det nog ingen som gör. Det är viktigt för mig att känna mig manlig men det är för att jag definierar mig som man, det som är manligt blir ju det jag definierar mig med. Men man är kanske inte en slav under det, man kan ju tänka själv och gå emot det även om det är den gängse uppfattningen. Hur tänkte du med din gestaltning av kvinnlighet? –Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta som var typiskt kvinnligt. Så jag kollade mig själv i spegeln och tänkte att kort kjol, ja det funkar. Lång kjol kan alla ha men kort kjol känns mer kvinnligt. Val av tröja var svårare men jag tänkte att den skulle ha en djupare urringning, det är mer kvinnligt. Med posen ville jag gestalta en stilighet, en elegans och pondus. Men jag vet inte om jag tänkte på kvinnlighet eller sexighet egentligen. Går kvinnlighet och sexighet hand i hand? –Ja, precis som manlighet och sexighet går hand i hand. I definitionen att vara ett kön finns nog det sexuella ganska lätt till hands tror jag. Eftersom att jag är heterosexuell så kan det lätt bli att kvinnlighet blir sexighet, visst är det så, men jag vet inte om man kan prata om egenskaper som är typiskt manliga och kvinnliga. Alla människor har ju alla möjliga olika egenskaper såsom elegans, aggressivitet, stilighet och avundsjuka. Det är väl mer att de kan arta sig på ett manligt eller kvinnligt sätt. Bara för att någon är kvinna till könet behöver det ju inte betyda att hon visar en viss sak på ett typiskt kvinnligt

sätt, det går inte alltid ihop. Vad är omanligt och okvinnligt då? –Det är en bra fråga. Att vara omanlig är att inte stå för det man har sagt, att inte hålla det man lovat och att inte vara principfast. Att vara barnslig också tror jag. Det är det som gör en till kvinna och man, att man är vuxen på något vis och tar ansvar för sina handlingar och står för den man är. En person som lärt sig detta ser jag som manlig eller kvinnlig, vuxen. Jag kan ändra mig i mina åsikter men när jag säger någonting så får jag stå för det också. Sedan tror jag inte att jag skulle kunna säga att en extremt feminin man skulle vara omanlig eller en extremt manlig kvinna skulle vara okvinnlig, jag ser det inte så. Det handlar mer om att inte hålla på med barnsligheter, sådant som barn gör men inte vuxna, det är mer på det planet. Vi diskuterar vidare om könsroller och Johan berättar om sin senaste längre relation tillsammans med en kvinna som var muslim. Bilden av könsrollerna skiljde sig en hel del och det hände att konflikter uppstod men det var ändå många egenskaper de tyckte om hos varandra och som fick det hela att lösa sig. –Man spelar med vissa regler men anpassar man sig så funkar det mesta. Det är bara att komma överens om att jag är såhär, du är såhär och vi kommer inte alltid tycka om samma saker. Men vi kan ju ha en fin relation till varandra, det är ju bra om man inte alltid tycker likadant. Tror du att en tvåkönad relation är lyckligare än en samkönad? –Nu behöver det ju inte vara så längre, idag kan ju homosexuella par adoptera, men jag tror att det här med barn kan vara väldigt viktigt. Särskilt när det gäller hur länge man har en relation, det är en väldigt starkt sammanbindande kraft att ha barn. På det sättet tror jag att det finns en säkerhet i en relation med barn, man har dem att


Bonnie 48 69

heller. Det är något ganska nytt fortfarande, det är inte så man gör i Sverige. Det har liksom inte varit normen att som kille hålla en kille i handen. Hade det varit i Indien så håller ju alla killar varandra i handen utan att det betyder något. Här är det en symbol för homosexualitet, det har inte varit OK och är väl fortfarande inte det hos en stor grupp av människor i Sverige. Men det är ju betydligt mindre stigmatiserat nu än vad det var för några tiotal år sedan. Kan man se på en person vilken sexuell läggning han eller hon har? –Alla kan ju se ut precis hursomhelst, man kan aldrig förutsätta att någon är homosexuell eller heterosexuell med tanke på hur de ser ut. Sedan finns det väl vissa epitet som kan vara olika för olika grupper men det handlar ju inte bara om hur man ser ut utan hur man är också. Det finns ju kulturer också, gaykulturer till exempel som klär sig på ett visst sätt, lesbiska kvinnor kan klä sig på ett annat sätt. Det finns klädkoder som kanske är mer typiska en viss grupp. Likadant finns det väl typiska heterosexuella koder men det svåra med heterosexualitet är väl att det är det vanliga på något vis. Det är svårt att klä sig som tokhetero eftersom det anses vara normen, säger Johan och brister ut i skratt. Jag ber att få låna toaletten och tror först att Johan skojar när han säger att de inte har något toalettpapper. Han fortsätter dock påtala att de faktiskt slutat med att köpa hem det, dels för miljöns skull men också för att slippa tänka på att alltid ha det hemma. Men det går lika bra med en vattenflaska tydligen, den ska stå intill toalettstolen och det är bara att hålla den med ena handen och tvätta med den andra. Jag kommer på mig själv med att tänka att den lösningen definitivt måste fungera bättre för att det är ett manligt hushåll. Borde det inte vara enklare för en kille att vara utan papper än för en tjej? Alla dessa

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Kvinnlighet ”Lång kjol kan vem som helst ha men kort kjol och leggings känns mer som något typiskt kvinnligt. Jag tänkte mig en djupare urringning på tröjan, det är mer kvinnligt fast det såg inte riktigt ut som jag tänkt mig när jag såg mig själv i spegeln. Jag vet inte om det finns egenskaper som är typiskt manliga och kvinnliga egentligen. Alla har ju alla möjliga olika egenskaper som sedan kan arta sig på ett manligt eller kvinnligt sätt. Bara för att man är kvinna behöver det inte betyda att man visar en viss sak på ett typiskt kvinnligt sätt, det behöver inte alltid gå ihop.”


Bonnie 48 69

ta hand om. Sedan finns det ju vissa grupper inom gayvärlden där det är ganska accepterat med polygami, att man inte är en och en som det ser ut i många heterogrupper. I alla fall har mina homosexuella vänner jag haft påstått att det är så, på det sättet blir det ju annorlunda. Fast vilka som är lyckligast, det spelar ju ingen roll. Så kan man väl inte säga, det är upp till förhållandet i sig. Vad tycker du om polygami? –Man får göra precis som man vill, så länge alla är överens och glada så är det jättebra. Nu när jag är singel lever jag ju väldigt polygamt, man träffar folk som man har en relation med ett tag, samtidigt som man vet att båda träffar andra. Men om jag ska vara i ett förhållande så vill jag att det ska vara monogamt, jag vill att den här personen bara vill vara med mig. Det är svårt för mig att lämna ut alla känslor till en person annars, jag behöver den tryggheten. Hur tror du att din framtid kommer att se ut? –Innan så tänkte jag nog rätt mycket på att det skulle se klassiskt ut, med familj och så. Men nu vet jag inte, jag vill ha barn fast inte på länge. Jag vill vara ganska fri, jag trivs med att resa och att kunna ändra mitt liv väldigt fort, att kunna flytta någonstans fort. Det är väldigt viktigt för mig att kunna klara mig själv i alla situationer, vad som än händer så vet jag att det ordnar sig. Jag är inte beroende av någon annan egentligen och så vill jag ha det. Har man barn så blir det något annat som får stå i fokus, barnen måste alltid sättas i främsta ledet. Jag vill ha det så men inte nu. Det vore väldigt fint om man träffade en tjej och var tillsammans och att det verkligen fungerade. Att man kunde växa upp ihop, uppfostra sina barn ihop, det vill jag ju helst. Och det här med familjebilden, kan du tänka dig att ha flera mammor och pappor till dina barn?

–Nej, jag skulle inte palla det riktigt. Jag tycker det blir krångligt. Det är så svårt att komma överens med en person om hur man ska uppfostra sina barn, oavsett hur lika man kan vara från början så clashar det alltid. Uppfostringsgrejer är typiska saker där man har så jäkla skiljda åsikter. Jag tycker bara det skulle vara så jäkla krångligt, det skulle bli huvudvärk alltså. Klockan visar lunch och det är dags för Johan att göra sig klar för dagens föreläsning. Vi slår följe ut, trafiken bullrar precis lika mycket och luften har hunnit bli varmare. Johan klär sig i t-shirt och jeans efter rekommendationer om att våren kommit. Väl ute får vi raska på när vi når de skuggiga partierna av gatorna men Johan är positiv. Kanske har erfarenheten med avslagen värme gjort honom härdad, han kan knepen. –Det är bara att springa en bit om det blir kyligt, avslutar Johan och försvinner i vimlet.


Bonnie 48 69

Stella – – – – – – – – – – – – – –

Stella är operasångare, gestaltterapeut, coach och har just börjat arbeta med nätverksmarknadsföring. Så fort vi kommer innanför dörren och in i lägenheten på Ystadgatan så är det som att all hennes positiva energi bara överöser oss, den fyller oss med förtjusning. Stella är en frisk fläkt som känns behaglig i all stress. Vi tar i hand men får göra det försiktigt, hon möter oss med nymålade naglar och fenomenet känns igen när hon börjar prata om det. –Det är någonting hela tiden. Jag satt och målade de och glömde helt bort tiden. Så är det när man ska göra allt på en och samma gång. Lägenheten har högt till tak och trägolvet knarrar när man vissa gånger tar ett kliv åt sidan för att kika på fotografier, tavlor eller på en av alla bok-


Bonnie 48 69

ryggar som står uppradade på hyllor under hennes arbetsbord. –Var ska vi ta bilderna? Allt är ju jag egentligen, jag bor ju här. Jag ser mig själv som väldigt kvinnlig men med några särskilda egenheter som ni ska få ta del av, säger Stella och ser hjärtligt på oss. Vi sätter oss tillrätta i soffan i vardagsrummet och Stella berättar att hon vuxit upp i miljö som på sitt sätt var ganska annorlunda. Hon föddes i Stockholm men flyttade i sju års ålder till Italien. Efter det har hon pluggat i USA, flyttat tillbaka till Stockholm och sedan valt att bosätta sig här i Malmö. –Jag kom hit för sju år sedan och I just love it, passionerat. Det är mindre, ljusare och det är en mycket mer avspänd attityd här. Alla är klädda i svart i Stockholm. Min mamma är författare och under min uppväxt så var det mycket kulturarbetare av olika slag hemma hos oss; skådisar, producenter, tv-folk, konstnärer och andra författare förstås, bara det var nog i sig ganska annorlunda. Sedan är min mamma bisexuell så jag hade två mammor, det var också många transvestiter omkring mig när jag växte upp. Jag var inte så vanlig på det sättet, dessutom var jag en udda unge i sig. Det finns ju fördelar och nackdelar med allt men det var väldigt bra för mig att det var så fritt hemma, förhållningssättet till kön, könsidentitet och sexualitet. Mormor var redan van för mamma hade ju gjort allt det där redan. Vad betyder begreppet hetero för dig? –Det som syns kanske. Det är någon tvångströja i det för det är så mycket som hänger med i ordet hetero. Det är ett sätt att klä sig, är man hetero ska man klä sig på ett visst sätt och då blir det också ett sätt att säga vad man ska jobba med och vilka värderingar man ska ha. Min brorsa lever det ultimata heterolivet med sin fru. De är långa, blonda, snygga och välutbildade. De har två idealiska blonda

barn, de bor i sin ideala villa på blåbärsvägen och jag bara ”är vi släkt liksom?” Jag har sagt det till honom, ”du är som en parodi på den ultimata heterosexuella kärnfamiljen” och han bara ”I know”. Hetero är mycket det för mig, den här rollen som man ska passa in i. Det mest revolutionerande med min bror och hans familj är att han är kiropraktor, det är ungefär så mycket som han avviker, skrattar Stella och fortsätter: –Hetero är någonting som man ska vara eller nej, det är faktiskt någonting man är. Det är ju ingen fråga, eller hur. Det är ingen som frågar mig om jag har en partner utan det handlar alltid om pojkvänner, är du gift så betyder det med en man. Man förutsätter att det är så och jag är med i den heteroblicken liksom. Vi är absolut präglade av den och alla som lever i det här samhället har internaliserats. Vi har tagit in det och det ligger i cellerna, inte i generna men i cellerna och vi hjärntvättas med att det är så det ska vara. Så ser det ut även bland människor som likt mig är uppvuxna med en värld som inte är så normativ närmast mig. Mormor och morfar är ju det ideala heteroparet, nu fick de dessvärre bara ett barn men annars så hade de ju haft fler, heterosexuella barn. Mamma bröt ju normen i och med att hon skaffade mig tillsammans med en svart man och det var ju sådär bara det men eftersom det sedan kom in en kvinna i bilden så uppskattades min pappa ändå, ”han hade ju i alla fall snopp”. Citat från min pappa, det var så han upplevde det. Han blev väldigt välkomnad för att puh, det var åtminstone en karl. Bryter du mot heteronormen? –Absolut, det gör jag. Dels genom att jag är jätteöppen som flata och dels genom mitt sätt att klä mig. Jag har inte sett någon kvinna på kontoret som har slips. Hur reagerar din omgivning på att du bryter mot normen?


Bonnie 48 69

–De flesta blir förvånade eftersom att jag ser ut på ett sätt som inte förknippas med en person som gör det. Jag har nästan alltid håret utsläppt, jag har nästan alltid läppstift och jag tycker om smycken och ringar. Jag gillar att skapa den där förvånande reaktionen, jag gillar att säga ”jag är lesbisk” mitt i och sedan bara bla bla bla. Vad gör man när någon säger någonting som lät som ”jag var just nere och köpte mjölk”? Jag märker att folk vill ställa de där frågorna men det blir svårare när jag beter mig så, ”kaffe eller te, män eller kvinnor?”. Tror du att ditt liv ser annorlunda ut om du jämför dig med en person som är heterosexuell? –Absolut. Jag har varit gift med en man, i många år dessutom, och jag kom ut när jag var 17. Det är en lång historia men jag går inte ens in på den. Med den erfarenheten kan jag också se att det finns en skillnad, det är så jävla lätt att vara hetero därute. Det är så absurt lätt. Man behöver inte tänka på någonting, inte parera eller vara orolig när man åker med sin flickvän till Indien till exempel, dit har jag åkt både med min man och med min dåvarande flickvän. Man blir så himla begränsad. Nu är det ju inte så här men idag finns en lagstiftning som inte fanns när jag kom ut, då ansågs jag sjuk. Inte kriminell, den lagstiftningen tog man bort 1944, men jag hade en mental störning på den tiden. Även om lagarna skärpt sig på många områden så ligger attityderna fortfarande kvar kring 1948 när det gäller väldigt många människor. Dessutom verkar många tycka att det inte är en riktig relation, det blev väldigt tydligt när jag gick in på QX och fick massor av förslag på trekanter. Då fick jag verkligen förtydliga att jag överhuvudtaget inte är intresserad av män. Det fanns kvinnor som sa att ”min man skulle tycka att det var ok om jag hade en relation med en annan kvinna”. Jaha tänkte jag, vad ska du göra om du blir förälskad då, kär? Många sa nej men it doesn’t work that way, det är samma

typ av relation liksom. Det finns en väldigt stark uppfattning om att det är en slags parentesrelation, en bisexuell person har det lite trevligt ett tag och skaffar sig sedan en person av motsatt kön och skaffar barn. Jag tycker att det ofta händer så men det är vanligare att bisexuella är i garderoben än att homosexuella är det. Det är lättare att vara ute när man är med någon av det motsatta könet men in the house är det lättare med en kvinna. Man har på något vis samma uppfattning och det finns saker som man inte behöver diskutera. Även om man är olika människor så finns det vissa saker som man alltid har gemensamt för att man är kvinna. Man ser saker och frågar om saker på samma sätt, man prioriterar mer likartat. Så könsroller finns och kan se olika ut i tvåkönade- och samkönade relationer? –Könsroller finns, without a doubt, och de ser olika ut i samkönade relationer. I min senaste relation så var det jag som hade slagborren, jag som sydde knappar och gjorde allt det där. I en heterorelation, och jag behöver inte ens tala om vilka saker som kvinnan och mannen gör för det vet ni, där anses det konstigt om kvinnan helt plötsligt ”tar tag i rören och fixar”. Det finns men det är ovanligt för vi vet vilka roller vi ska in i. Även en tjej som är dålig på vissa saker gör det för att det ska vara så. I en samkönad relation måste det ju bli så att den som gillar att laga mat också lagar mat, den som vill tvätta tvättar. Man delar upp de olika könsidentifierade uppgifterna i ett hem på den som helst gör dem. Persiska mattor pryder golven där vi sitter. Böcker om feng shui blandas med andra som handlar om Italien. Lägenheten andas karaktär och personlighet, precis som Stella. Hennes skratt smittar av sig och det märks att hon växte upp i en öppen miljö, det mesta är lätt


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

att prata om. Hur såg man på sexualitet när du växte upp? –Jag är ju inte representativ direkt men i mitt liv så var sexualitet väldigt viktigt, det skulle vara där. Mamma skrev några av de första böckerna kring de här sakerna, hon var kvinna och hennes första bok skapade skandal. Så det fanns där, hon pratade och skrev väldigt mycket om sexualitet. Hur såg du på sexualitet? Jag skulle nog påstå att jag blev ganska exponerad, mer än andra barn. Jag såg på sexualitet som någonting jag hade rätt till, som skulle vara där och något som var bra men inte helt lätt för andra att hantera. Jag kände att det var viktigt att jag fick ha min egen och det uppmuntrades av min mor och mamma två. Har du några tidiga minnen av det? –Javisst. Det är egentligen mest komiskt att jag var 13 år när jag hade min första sexuella erfarenhet med någon annan, det var en tjej och jag fattade inte förrän i vuxen ålder att just det var mitt första sexuella möte, på riktigt. Jag var så inne i normen av att när du förlorar din oskuld så gör du det med en kille. Det gjorde jag när jag var 15 år men jag var inte alls med på att jag redan haft den första sexuella upplevelsen, tre år tidigare. Då insåg jag att det finns två oskulder, en när man är med en man och en när man är med en kvinna. Sedan kan man väl säga att det finns en oskuld när man är med flera också men just det här är så upphängt vid vem man ska förlora den till, inte med. Jag gav honom min oskuld, jag menar det språket finns fortfarande. Tjejer ger sig till honom men det finns inget språk för när tjejen ger sig till henne eller tar henne. Vad är sexualitet för dig? –På många sätt är det väl en form av kommunikation med en annan person, en kommunikationskanal. Jag får ofta höra att jag är att-

raktiv och ser bra ut men när jag klär mig så känner jag mig aldrig sexig när jag bär de så kallade sexiga attributen för en kvinna. Jag har gärna urringning men jag känner mig inte sexig i det. Jag kan känna mig snygg, jag kan känna mig vacker och attraktiv men inte sexig. Därför kopplar jag ihop kläderna med sexualiteten. Även om jag inte blir kåt av att ha de kläderna jag sitter i nu så känner jag att det är någon del av mig som jag presenterar och som jag känner har att göra med min sexualitet. Jag tycker inte att kvinnor är sexiga när de är smala och har urringat, även om jag som lesbisk är intresserad av bröst liksom. Det är sällan jag tycker en kvinna är sexig när hon har de här attributen som ska locka den manliga blicken. En kvinna som klär sig mer som de kläder jag har på mig nu känns mer spännande. Det är någonting annat i det, i det kroppsspråk som inte är så feminerat. Har du alltid vetat att du är icke-heterosexuell? –Nej, men jag gillade alltid tjejer bättre och jag tyckte att en film utan kvinnor var en dålig film. Det var alltid mycket roligare att titta på kvinnor men jag kopplade aldrig ihop det då, inte ens efter den där första sexuella relationen när jag var 13 år. Kanske berodde det på att jag växte upp i en miljö där man inte pratade om saker, man bara var i det. Jag var fortfarande ihop med killar efter den första sexuella relationen med en tjej, det var först ett jättehopp senare när jag skiljt mig från min man som jag begrep vad problemet var. Min före detta man är en fantastisk person och han fick mig att skratta varenda dag men jag var inte sexuellt attraherad, det kom jag underfund med senare. Jag kan tycka att en man är attraktiv, snygg och till och med sexig men jag vill inte ta i honom på det sättet. Det var någonting som fattades hela tiden, när vi skulle vara med varandra, och jag undrade verkligen vad som var problemet men jag förstod sedan att män luktar fel


Bonnie 48 69

och smakar fel, överallt. Det sitter verkligen här, i näsan och munnen. Jag tänkte då att det här verkligen är en hormongrunka, det var så tydligt att jag inte kan välja liksom. Efter det hade jag en relation med en kvinna, allt gick igång och jag tänkte att ”shit vad var det här”. Det var väldigt intressant att se hur otroligt fysiskt det var och hur det i mitt fall var kopplat till lukt och smak. När är man inte hetero längre? –Det undrar jag också. Det finns ju män som har sex med män som definierar sig som heterosexuell. Jaha, säger jag då, hur går det till? Jag tror att det är en psykgrunka, det är så svårt att erkänna den biten hos sig själv och det gäller oavsett om man vill kalla den homosexuell eller bisexuell. Det är lättare att säga att man är hetero men gillar att knulla män ibland, om man är kille då. Sedan är det här olika i olika länder också, jag tänker på Irak. Att sätta på, att vara den som sätter på en man är manligt och då är man inte homo. Här i Sverige är det ju så att när man får den att stå, det är då man är homo. Det är den som blir kåt som är homot, den som utför själva aktiviteten eller penetrationen är homot. I Irak är homot den som blir påsatt, den som vill bli knullad av någon. Då tänker jag så här; hur fan får du den att stå om du inte tänder på karln? Det är ju omöjligt. Jag kopplar heterosexualitet till sexualitet och någon slags lust eller begär efter den andra personen men man måste inte nödvändigtvis ha utfört en sexuell akt för det. Men om man drömmer att man har sex med en person av samma kön och vaknar upphetsad, är man hetero då? –För mig tar sig heterosexualitet och homosexualitet fysiska uttryck. Det händer allt möjligt här inne som aldrig kommer ut. Även om du har legat i sängen och drömt att du mördat någon så är du ju inte en mördare när du vaknar upp, det är något som pågår på insi-

dan. Jag har en kompis som sade det så bra, ”man tänder på det man tänder på”. Om det sedan är män eller kvinnor eller skor så kan man inte komma ifrån det, man kan ju inte låtsas att man tänder på någonting. För mig är drömvärlden och den här så kallade riktiga världen inte nödvändigtvis connectade på det sättet. Stella sitter lätt tillbakalutad i den vita soffan. När hon tidigare under förmiddagen gestaltade kvinnlighet på bild kom vi in på hennes brorsbarn som pryder en del ramar på väggen och på det lilla bordet bakom hennes kontor. Hon berättar att hon inte är en barnmänniska men att kärleken såklart finns där för brorsbarnen. –Det är väl traditionellt kvinnligt att vilja ha barn men mitt intresse är väl sådär, säger hon och svajar med handen för att visa på det något bristande engagemanget. –Det är väldigt okvinnligt men jag bemöts med väldigt stor respekt för det faktiskt. Barn brukar gilla mig men jag tror att det beror på att jag är tydlig och rak, det är lätt att kommunicera med mig. Däremot har jag sagt till mina vänner som har barn att jag inte vill vara på barnvaktslistan, självklart ställer jag upp om det är kris men jag ska inte behöva ställa upp bara för att mina vänner skaffat barn. Det är ju deras beslut och inte mitt. Jag har nog uppnått en ålder när det inte känns som att det är aktuellt att skaffa barn överhuvudtaget, den enda gången jag faktiskt kände att det skulle ha varit möjligt var med min förra tjej. Det var första och enda gången. Barn kräver väldigt mycket och har rätt till väldigt mycket. Jag har alltid varit en väldigt givande och närande person och nu vill jag fokusera mer på mig själv. Känner du dig som en kvinna? –Jag känner mig absolut som en kvinna och jag gillar det, jättemycket.


Bonnie 48 69

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Kvinnlighet ”När man pratar om manligt och kvinnligt blir det så mycket attribut, så många normer och värderingar i vad som är rätt och fel. Jag får svårt att prata språket och loggar ut där. Det kanske ser ut som att jag har lätt för det eftersom jag ser så kvinnlig ut i förhållande till normen men den normen är inte särskilt förankrad i mig.”

Vad är en kvinna och vad är kvinnligt? –En kvinna är en person med bröst och fitta, runda former. Jag gillar det och tycker om det här som jag har och är, jag är väldigt nöjd med min varelse. När man pratar om manligt och kvinnligt blir det så mycket attribut och då är det mycket värderingar och normer i det. Saker som är rätt och saker som är fel, där loggar jag ut. Jag får liksom svårt att prata språket. Det kanske ser ut som att jag har lätt för det eftersom jag ser så kvinnlig ut i förhållande till normen men just den normen är inte särskilt förankrad här, säger Stella och håller handen mot hjärtat. Har du påverkats av föreställningen av hur en man och en kvinna ”bör” vara? –Ja, när jag gifte mig gick jag in i en roll, en heterosexuell-gift-kvinna-rollen. Det påverkade mig rent klädmässigt och jag var begränsad och hämmad, det var väldigt bra att få bli av med den. Jag hade jättesvårt med urringningar men min man var otroligt bejakande och hjälpte mig att bli trygg i det. Nu kan jag bestämma själv om jag vill ha urringat eller inte, tidigare upplevde jag den kvinnligheten som väldigt hotfullt. Det blev mindre av det manliga men istället för att det blev mer av det kvinnliga blev det mer utav valfrihet. Jag vill ha hela spektrat och kunna använda alla uttryck. Jag kände att jag var alla de här sidorna och jag ville kunna uttrycka de när det passade mig. Jag har också väldigt svårt för de här tjejerna som ”åh, jag är lesbisk” och så klipper de av allt hår. Jag bara undrar om de verkligen bestämt det själv eller om de ska passa in i den lesbiska rollen, i föreställningen om hur en flata ska se ut och bete sig. Det är väldigt mycket så. En gång när jag var ut här i Malmö satte jag på mig en riktig heteroutstyrsel bara för att jag kände mig tvungen att bryta mot den där normen. Jag tänkte att ”ska jag in i det lesbiska berget i Malmö så kan jag


Bonnie 48 69

liksom inte komma in genom att följa normen, jag tänker inte låta mig placeras in i något fack, nej tack”. Jag hade plattat håret, satt på mig ett jättefodral med volang nedtill och långa illröda skor. De tittade på mig när jag kom in och bara ”ska hon vara här?”, det var verkligen så. Vad tyckte du om att normen var så tydlig? –Transnormen, flatnormen och homonormen är precis lika sorglig som heteronormen. Normer finns överallt, hela tiden. Att låtsas att man inte är normig stör mig. Många kanske vill bryta men vågar inte, ”vad ska folk tro” liksom. Där känner jag mig väldigt fri, jag kan göra precis hur jag vill. Klockan har rusat iväg. Det känns som att det var nyss som Stella öppnade sin dörr och lät oss komma in i hennes hem. Det är behagligt att lyssna på henne och det smittande skrattet borde få även det sämsta humöret att omedelbart tvättas bort hos den som träffar Stella. Hur reagerade dina föräldrar när du berättade att du var homosexuell? –För mig var det väldigt lätt faktiskt, jag har haft räkmacka och är väldigt priviligerad på det sättet. Därför känner jag också att det är viktigt för mig att jag är ute, just för att det finns så många som inte kan det. När jag träffade min förra flickvän så låg hon och tryckte i ett hörn långt inne i garderoben. Hon skulle aldrig komma ut, hon ville inte komma ut och hon mådde så jävla dåligt. Det var nyttigt för mig att se hur viktigt det är. Det är vår jävla förbannade plikt att komma ut, om man kan. Det behövs att vi är ute, för alla de som inte kan. Alla avviker vi på ett eller annat sätt, alla har någonting som inte passar in i alla normer. Man kan gilla någonting som inte passar in men man får inte prata om det. Vilka är lyckligast tror du, ett samkönat par eller ett tvåkönat? –Min spontana känsla är att jag tror att samkönade par är lyckli-

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Könsneutralitet ”Det är lite det här att inte synas. En svart polo för mig är ett plagg som alla har. Intellektella män har svart polo, konstnärer och esteter har svart polo. Jag skulle ha haft sneakers till men jag äger inga i dagsläget.”


Bonnie 48 69

gast. Det är färre påbud i hemmet och man har större möjlighet att få vara sig själv. Det betyder inte att det inte finns massa problem i en samkönad relation och ofta kommer de från den otroligt dåliga självkänsla som många har. Mår man dåligt så förtrycker man den andra. Men när ett homosexuellt par väl har etablerat sig och vill leva monogamt så tror jag att utsikterna för att den relationen ska lyckas är större än en heterosexuell relation. Fast det är väl min fördom.


Bonnie 48 69

Nora – – – – – – – – – – – – – –

Solen skiner och vårdammet har lagt sig som en tät hinna på gatorna. Vinterjackor har förpassats till förrådet och en känsla av lycka förnimmas hos de personer vi möter. Vi vandrar längs Nobelvägen för att ta oss närmare huset där Nora bor. För att komma in behöver Nora hämta oss och vi snirklar oss längre in och högre upp, samtidigt som vi bekantar oss och släpper taget om nervositeten som hänger i luften. Nora bor i en ljus femma med söderläge, tillsammans med tre tjejkompisar delas utrymmet systerligt och det är sannerligen en lägenhet med karaktär. Vi går husesyn och Nora börjar förbereda sig inför bilderna som ska tas. –Det kvinnliga genom mitt liv har varit min mamma. Hon är en kontrollfreak och lever minutvis efter sin kalender. Först när jag tänkte på


Bonnie 48 69

hur jag skulle gestalta det kvinnliga så blev det svårt, det ska ju vara jag liksom. Men det får bli planering och strukturering istället. Kontrollbehov är kvinnligt för mig, det är den bilden jag blivit uppfostrad till. Vi placerar oss i köket och Nora klipper flyttkort medan Einar riggar med kamera och blixt. –Det är så löjligt det här med flyttkort. Vem skickar de egentligen? Nu har jag lovat att min farmor ska få ett men det var bara för att hon hade skickat ett brev till mig och jag hade glömt att säga att jag flyttat. Det är typiskt, säger hon och skrattar. Nora är 22 år gammal och är bosatt i Malmö sedan två år tillbaka. Hon har läst teater på Fridhem folkhögskola men har tagit en paus från sökandet till scenskolan för att hon inte riktigt vill bestämma sig för om det är teater hon vill hålla på med resten av livet. Därför får yrkesutbildning vänta och under våren läser hon genusvetenskap på högskolan här i Malmö. Hon kommer ursprungligen från Luleå där växte hon upp i radhus tillsammans med mamma, pappa och två bröder. I radhusområdet hade de matlag med grannarna och snöbollskrig mot andra kvarter. Nora och hennes bröder hade alla tre turen att ha kompisar i kvarteret som var i samma ålder. –Jag har haft en jättebra uppväxt, det var en idyll på något vis. Jag tror att Luleå är en stad jag kommer att komma tillbaka till. Fram på köksbordet åker lådan med hårdplast och aluminium som väntar på att återvinnas. Nora börjar sortera, tonfiskburkar i en hög och vindruvslådan i en annan. –Det är något autistiskt över det här med att sortera. Men jag associerar det till kvinnlighet, att planera och kontrollera, strukturera

och sortera. Min bild av kvinnlighet är någon som har koll på vad som ska vart och hur saker ska göras, min mamma har varit väldigt bra på det. Ett annat exempel är väl tjejkompisarna och hela skvallergrejen, man ska veta vad alla gör och vad alla tänker och det är ju också en form av kontroll. När känner du dig kvinnlig? –Det är när jag följer det som jag samtidigt går emot. Alltså, när jag sminkar mig eller har på mig mycket smycken så inser jag att jag försöker framhäva något. Hur känns det då? –Det känns både och, jag kan bli lite irriterad när jag kommer på mig själv med att tänka ’varför ska jag göra på det här sättet, varför ska jag göra mig till?’. Jag funderar mycket på av vilka anledningar jag gör saker och till slut kan en sådan tanke få mig att avstå från att gå ut. När jag är fullständigt medveten om vilket objekt jag gör mig till och känner mig som när jag sitter där och sörplar på en öl som jag inte ens är sugen på, i mitt smink, då känns det ju inte bra någonstans. Men det kan kännas bra också. Om jag dansar, modern dans eller fridans hemma och inte på Debaser, då känner jag mig kvinnlig. Eller när jag tar på mig min mammas bh, säger Nora och skrattar. Vi förflyttar oss ut till vardagsrummet och ut på balkongen. Nedanför på gatan åker en bil förbi och spelar så hög musik att vi kan höra varje ton där vi står, högst upp i huset. Det blåser ute men Nora väljer att ta bilden av manlighet där, kanske för att det är just den plats där hennes bror skulle stå. Hennes bror som hon i bild ska använda för att gestalta manlighet. –Min bror och jag är väldigt lika varandra till utseendet och det har vi alltid fått höra. Har man sett en har man sett båda. Den manliga


Bonnie 48 69

sidan hos mig är min bror, det som jag har gemensamt med honom. Vad är det som du tycker är manligt med din bror? –Jag har en anekdot som min mamma berättat för mig. När min bror var liten så lekte han jättemycket med ett grabbgäng och en tjej som hette Camilla. Helt plötsligt fick han veta att Camilla var tjej och han blev helt förfärad och förkrossad. Hur går det ihop liksom? Jag vet inte om det där har följt honom men det tror jag inte, idag kan han nog leka med både tjejer och killar. Han är man liksom, han är min storebror och den som försvarat mig i fighter med mina föräldrar. Sättet han rör sig på också, han går på ett sätt som är väldigt typiskt manligt, om man nu ska prata om det stereotypa. Han pratade en gång om att han skämdes för att vara man och det tyckte jag var tråkigt att höra. Han sa att han skämdes som man för att män borde skämmas, han hade läst någon bok och var upprörd. Jag blev väldigt ledsen för jag har aldrig upplevt att han varit dum på något vis, varken mot mig eller mot någon annan tjej. Han är som en stor björn, klumpig men snäll. Kan du känna dig manlig? –Ja, till exempel när jag tränar med fria vikter, jag paddlade kajak när jag var yngre och då höll alla manliga tränare på med det. Ibland när jag är bland vissa tjejkompisar så kan jag också känna mig väldigt manlig för jag märker att jag inte ser ut eller pratar på det sätt som de gör. Jag har haft väldigt många killkompisar och de har varit svåra att kombinera med tjejkompisarna, av flera anledningar. När jag har varit med tjejerna har jag känt att jag är man, jag beter ju mig inte såhär. Det har jag tyckt varit väldigt jobbigt i många situationer. Hur betedde sig tjejerna menar du? –Ja, nu ska jag försöka svara rätt här. Bland just de tjejerna så har det varit ganska mycket fokus kring att liksom vara fräsch och snygg,

att vara någon som man tittar på. Hur känns det när du känner dig manlig, är det en bra känsla? –Det är väl att jag känner mig mest bekväm i den rollen, om det nu är en roll. Jag tänker sällan att nu känner jag mig kvinnlig, nu manlig. Snarare känner jag att nu är jag mig själv, nu spökar jag ut mig. Av de två alternativen skulle jag väl säga att manligt är när jag känner mig som mig själv, men det kan ju för någon annan vara väldigt kvinnligt också. Hur var synen på sexualitet under din uppväxt? –Jag har väl fattat att det fanns andra sätt att se på sexualitet. Inte så att det inte fanns alternativ men det har ju ändå varit en norm kring sexualitet som man kanske inte tänkt på som en norm, heterosexualitet. De gånger jag gjort utsvävningar kring heteronormen och varit med en tjej så har jag inte berättat det. Vi pratade inte så mycket om sexualitet överhuvudtaget i familjen, jag vet inte varför men vi pratade inte heller om alkohol, det var två tabubelagda ämnen kanske. Finns det andra anledningar till att du inte berättat om dina utsvävningar? –Jag tror och tänker att avvikelser från heteronormen liksom inte fanns i vår omkrets, i vårt kvarter bodde bara barnfamiljer med mamma och pappa. När det under högstadiet när det började utkristallisera sig vilka som inte var heterosexuella blev det typ någonting väldigt spännande för mig, spännande men också väldigt hemligt. Det var en sådan tystnad kring det och jag tror att det var intressant för att det liksom inte fanns. Det låter verkligen som att jag kommer från en landsbygd, men det kanske jag gör säger Nora och fortsätter: men sedan kommer jag ihåg, min farmor jobbade på teatern i Luleå och hon har väldigt många bögkompisar rent ut sagt, det är hennes


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

bästa vänner. Jag kommer ihåg när jag var liten och Jonas Gardell var på Norrbottensteatern för att göra en show. Jag var där och sprang, vilket jag ofta gjorde som barn, och fick hälsa på honom. Ett tydligt minne är hur jag senare fick veta att han var bög och att jag upplevde det som någon slags grej. Fast det har jag undrat över senare, varför jag gjorde en grej av det egentligen. Jag tyckte han var häftig för att han var kändis men sedan var det tydligen någonting extra med att han var kändis och homosexuell. Hur var acceptansen för avvikelse från heteronormen under din barndom? –Det var nog så att ok, de får hålla på med sitt. Det är ok men det behöver inte beröra oss, vi är som vi är och de är som de är. Det kan ju också ha varit en anledning till att jag har hållit mina relationer med tjejer hemliga. Jag ville inte vara en av dem utan jag har velat ingå i det här som är vi på något vis. Vad nu det är för något, familjenormen kanske. Jag ville inte att mina föräldrars syn på mig som en som ingår skulle förändras till att jaha, hon är också på det sättet. Det fanns en acceptans men också ett uteslutande på något vis. Vad är sexualitet egentligen? –Det är en svår fråga, det kan vara jättemycket. En sexualitet mellan två människor där det egentligen inte spelar någon roll vad personerna har för kön. Majoriteten av mina sexuella kamrater, om man kan kalla de så, de har varit män men också kvinnor. Det kan vara en relation som är långvarig eller kortvarig, något som uppstår mellan två människor som inte nödvändigtvis behöver vara kärlek. Att vara sexuell handlar om att våga också, att våga vara med den andra människan på ett privat sätt. Men är det något man gör, känner, har? –Alltihop. Det behöver absolut inte innebära att göra någonting,

att ha sex, utan det kan lika gärna vara en människa som är väldigt sexuell på något vis. Att man har en utstrålning som är sexuell kanske, något att bli attraherad av. Attraktion är också en del av det, det är väl så sexualitet uppstår egentligen, ömsesidig eller inte ömsesidig. Vi lämnar balkongen och den kalla eftermiddagsvinden. Mannen i bilen har åkt för att spela musik någon annan stans. Nora förklarar hur hon tänker gestalta det könsneutrala, det blir på ett enkelt sätt för det borde det vara. Enkelt. –Jag tycker ibland att könsneutralitet ska ha en positiv klang men för mig är det nog någonting negativt. Allt ska vara så PK. Därför vill jag göra någonting som är nollat, jag ska ta på mig en grå tröja. Grå är ingen färg för mig och då borde det vara neutralt. I mjukiskläder känner jag mig extremt manlig men jag kan också känna mig väldigt kvinnlig. Att jag vill dölja ansiktet är för att det inte är jag på bilden. Du har nämnt heteronormen tidigare, kan du definiera den? –En norm är väl någonting som människor har hittat på, något som en majoritet av människor beter sig utifrån. Eftersom de flesta gör på ett visst sätt så anses det vara det normala kanske. Hetero handlar för mig om en attraktion, en kärlek eller en sexualitet mellan två människor av olika kön. Mamma och pappa står för heterosexualitet fast nu när de ska skiljas så kommer de ju inte vara ett normpar längre. Handlar heteronormen bara om sexualitet? –Nja, det handlar nog snarare om attraktion och kärlek. Men det är en svår fråga att svara på, jag borde väl egentligen svara något annat. Vad borde du svara? –Jag vet inte men det är bara för att jag läser en genuskurs nu som jag blir nervös över vad jag ska svara. Så känner jag verkligen, att jag


Bonnie 48 69

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Manlighet ”Jag har min brors kläder på mig. Byxorna har liksom nötts av snusdosor, nycklar och av plånboken. Det är mina favvobyxor. Vi är väldigt lika varandra jag och min bror, vi brukar få höra att har man sett en av oss så har man sett båda. Den manliga sidan hos mig är min bror, det är det jag har gemensamt med honom.”

ska svara rätt liksom. Heteronormen är heterosexuell tvåsamhet helt enkelt, någonting mellan två människor av olika kön. Är du en del av heteronormen? –Just nu så är jag det, fast jag vill inte se mig som det heller. När jag suttit och läst några av mina böcker med min pojkvän så har jag faktiskt sagt till honom att ’åh vad bra vi har det i vår heterosexuella tvåsamhet du och jag’. Jag skämtar om det men ja, just nu lever jag ju i den. Fast man behöver ju inte heller vara en del av den, utifrån sett så är jag det men inifrån sett så tycker jag inte att vi beter oss som enligt normen. Det blir bara deppigt tycker jag i alla fall, man måste krydda livet med att sticka ut lite. Är heteronormen dålig? –Nej, det behöver den inte vara. För mig har den en ganska negativ klang för att det på något vis handlar om att passa in i en mall som andra människor har hittat på ska vara den normala. Det känns ganska trist faktiskt. Påverkas du av föreställningen kring hur man ska leva enligt heteronormen? –O ja, det gör jag verkligen. Ganska omedvetet tror jag också. Jag blir mer och mer medveten om att jag blir påverkad, eller är påverkad. Att jag väljer ett visst sätt att leva och ibland undrar varför jag gör si eller så. Det kan handla om vad som helst, att möta en mans blick på ett visst sätt eller att välja rätt kö liksom. Du sa tidigare att du just nu lever i en heterosexuell relation, har du alltid identifierat dig som hetero? –Det där är en svår fråga för jag vill egentligen inte behöva definiera det. Det har hoppat fram och tillbaka och i våras tänkte jag att nej, jag tänker aldrig mer vara tillsammans med en man, jag är trött på det här. Och nu är jag tillsammans med en kille i alla fall. Det låter


Bonnie 48 69

kanske som att det var är ett misslyckande men det är det såklart inte. Det är fram och tillbaka bara. Man kanske inte måste bestämma sig på heltid eller för livstid men just nu är jag heterosexuell. Så man föds inte med sin sexuella läggning? –Nej, det gör man inte, alla är väl allt egentligen. Jag skulle nog säga att yttre påverkan spelar roll men samtidigt så kan jag inte säga vad som påverkat mig. Jag kanske borde gå till en terapeut och ta reda på det. Men det här med yttre påverkan stämmer kanske inte alltid, jag har en kompis som växte upp i en ganska skyddad miljö i en liten håla i skogen. Alla där levde i heterosexuella relationer men hon var tidigt övertygad om att hon inte var heterosexuell. Det är en svår fråga det där. Och hur upplevde du din sexualitet under din uppväxt? –Jag ser mig själv som en person som aldrig har velat bestämma mig för någonting. Jag gör det här men jag gör det inte för alltid, bara så ni vet. Jag måste göra det väldigt tydligt. Jag har varit olika, fram och tillbaka, och väldigt tidigt tror jag att jag tänkte att det inte finns något rätt eller fel. Men det är lite av ett hemlighetsmakeri kring det som inte är heterosexuellt. Men man behöver heller inte definiera sin sexualitet för någon egentligen. Jag minns när jag var yngre och mina kompisar sa att de var hetero, homo, bi eller vad de nu var. Då tänkte jag att jaha, fast kanske inte för alltid. Så har jag väl tänkt kring mig själv också. Nu är jag det ena, nu är jag det andra. Jag är så velig och vill inte bestämma mig. Ser livet olika ut för en heterosexuell person respektive en icke-heterosexuell person? –Verkligen inte. Det som skulle vara en skillnad är väl, om jag ser till många av mina vänner som inte är heterosexuella, att de är väldigt politiskt aktiva eller aktiva inom någon rörelse. Jag är inte så

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Kvinnlighet ”Det är svårt att gestalta kvinnlighet, då ska det ju vara jag. Kvinnlighet för mig är att planera och kontrollera, strukturera och sortera. Att ha koll på vad som ska vart och hur saker ska göras. Min mamma har varit väldigt bra på det och det kvinnliga genom mitt liv har varit min mamma. Kontrollbehov är väldigt kvinnligt.”


Bonnie 48 69

pass engagerad men det handlar väl mest om att jag är slö. Människor som alltid har behövt kämpa för att ingå i samhällsnormen, eller varit tvungna att kämpat för att slå hål på den, upplever jag som väldigt starka personer. De är drivna och engagerade människor som hela sitt liv har fått visa att det de är inte är någonting märkligt. Där har väl jag varit ganska så feg, jag låtsas att jag är normal, säger Nora men ångrar sig snabbt och tillägger: –Nej, gud vad hemskt det där lät. Men just den grejen att jag inte har berättat till mina föräldrar om alla mina relationer, där har jag inte ens tänkt att jag ska ta kampen. Nu tror jag i och för sig inte att det hade blivit en kamp, absolut inte, men jag har inte alls reflekterat över att jag ska säga det. Du är övertygad om att det inte skulle bli en kamp, hur tror du då att det hade känts att berätta för din familj och för dina vänner? –Jag har alltid berättat rätt mycket för mina föräldrar men jag har fortfarande inte berättat om vad jag har gjort tidigare. Däremot har jag heller inte berättat för dem om alla gånger jag har spytt i fyllan. Jag tror att mina föräldrar har en viss syn på mig och de har en bild av vem jag är och den kan de gärna få behålla. Jag behöver inte rucka på den nu. Inte för att jag tror att de skulle bli förbannade eller ledsna, men min sexualitet kanske de inte behöver ha med att göra. Jag vill inte ha med deras att göra men vem vill det liksom, säger Nora och brister ut i ett stort leende. –För mina vänner skulle det inte vara något problem alls att berätta. Jag var nog den första i mitt gäng som uttalat hade en relation med en person av samma kön, det var i årskurs åtta. Jag tog hem de och det är jävligt konstigt egentligen, mina föräldrar kan mycket väl veta om allting liksom för jag höll det inte bortom hemmet på något vis. Det enda var att jag inte sa något men jag presenterade nog inte

någon för mina föräldrar. Noras pojkvän kommer in i köket för att fylla frysen med nyinköpt mat. Han försvinner lika fort som han kom in och vi är ensamma i köket igen. Hur ser rollerna ut i ert förhållande? –Min pojkvän är nog den som lyssnar och tar hand om, han har en mjukhet som kanske skulle kunna kallas kvinnlig. Men han är sådan. Jag försöker ofta väga upp det hela på något vis, så fungerar jag i alla relationer. Om du är på det sättet så är jag på något annat sätt, kanske inte typiska kvinnliga eller manliga egenskaper för så tänker jag inte. Däremot är det snarare så att om den andra är bra på en sak så är jag bra på något annat för man behöver inte vara duktig på samma saker. Älska mig mest när jag förtjänar det minst. Tror du att könsrollerna ser annorlunda ut i en samkönad relation, jämfört med en tvåkönad? –Nej, det är nog samma grej där, det är ingen skillnad oavsett vilken relation jag är i, oavsett kön på personen jag är ihop med. Det handlar väl om personer snarare än kön tänker jag. I vilken relation är man lyckligast tror du? –Oj, jag tror att man är lycklig oavsett kön. Jag skulle inte vara lycklig i en relation där jag insåg att jag följer alla mallar, då hade jag bara känt mig fängslad i att behöva följa en redan utstakad väg. En relation där man har nytta av varandra på alla sätt, när man är bra för varandra, det är en lycklig relation. Hur ser du på din framtid? –Jag sparkar bakut så fort jag måste bestämma mig för någonting. Hade Robban friat så hade jag stuckit 140 mil härifrån. Det handlar väl om min rädsla för, eller viljan att undvika det som är definitivt. Jag


Bonnie 48 69

kanske vill vara speciell i att inte bestämma mig. Nu vill jag vara med dig men det kan lika gärna vara slut imorgon. Det blir lite spänning i vardagen det. Nora berättar tidigare under mötet hur hon, genom att läsa genus blivit mer medveten om hur saker och ting skildras, särskilt i media. Det märks att hon funderar mycket och trots oviljan att rätta sig efter normer och regler så är det tydligt att hon vågar sätta ord på hur det känns och varför hon väljer att undvika vissa saker. Fastän anledningarna ibland kanske tar emot att erkännas. Kan du tänka dig att skaffa familj en dag? –Ja, absolut. Just nu är jag väldigt inne på ’hellre hund än barn’ men jag har blivit ganska avskräckt. Ibland får jag en tanke att jag bara skulle flytta hem till Luleå igen och skaffa man och barn. Den relation jag var i när jag senast bodde hemma var väldigt inriktad på det. Han hade ett hus på landet och han byggde garage, renoverade badrum och allt det där. Och då flyttade jag 140 mil till Malmö. Jag flydde väl det lite grann, det får jag nog erkänna såhär i efterhand. Om jag väl skaffar barn så tror jag att jag verkligen måste försöka finna mig i att försöka komma till ro, i relationen och med barnet och på det stället. Jag tror inte att barn mår bra av att den ena föräldern inte kan bestämma sig för något.


Bonnie 48 69

Elin L – – – – – – – – – – – – – –

Molnen som under dagen skymt solsken och vårkänsla har börjat bli mörka. Grönsakshandlarna har packat undan frukt och försäljningsknep och kvällsmyllret på Möllevångstorget har sakta börjat komma igång. Elin är malmöbo sedan tre år tillbaka och bor tillsammans med sin pojkvän och två katter i en tvåa på Kristianstadsgatan. Idag jobbar hon på ett teknikföretag men till hösten väntar vidare högskoleutbildning för att knipa den där titeln som kan ge henne jobb som folkhälsovetare. Elin och hennes pojkvän har precis avslutat middagen och vi äntrar köket i efterdyningarna av korv-os och doft av nybakat bröd. –Hej, välkomna. Här bor vi, säger Elin och strålar. Ska vi börja med fotograferingen?


Bonnie 48 69

Vi bjuds på kaffe och väljer att sätta oss i det ljusa vardagsrummet. Elin sitter mitt emot oss i soffan och berättar för oss och för den sömniga kattungen i hennes knä om hur det var att växa upp i Ängelholm. –Det var bra, jag växte upp i villa tillsammans med mamma, pappa och två yngre bröder. Det var väldigt bra att växa upp där. Jag tänkte tidigare att om jag skaffar familj så vill jag flytta tillbaka igen. Idag tycker jag nog det är lite för litet, Ängelholm är en håla där alla känner alla. Kunde du prata med dina föräldrar om sexualitet? –Mina föräldrar har alltid varit väldigt öppna. Jag hade nog kunnat prata med dem om sexualitet men jag tyckte det var mer jobbigt än vad de tyckte, jag vet att jag upplevde att sådant var jättejobbigt när jag var yngre. Men jag tyckte det var pinsamt att prata med alla, det var likadant med kompisarna. En del av mina vänner var väldigt frispråkiga och jag var den som satt tyst och höll saker det för mig själv. Men visst, mina föräldrar var öppna och fick mig att förstå att det inte spelar någon roll vem man är tillsammans med, så länge det är någon man tycker om. Det är den viktigaste biten, att det är en bra människa och att man är lycklig. Hur såg du själv på sexualitet? –Jag funderade nog inte ens på det, jag var en stalltjej och spenderade den mesta av tiden med hästarna. Jag gick kanske runt med skygglappar på men på högstadiet så tyckte man bara att var man kär så spelade det ingen roll. Jag tyckte ju att andra var lite fåniga som skulle springa efter killar. Om någon kille kom fram till mig och frågade chans så var det inte särskilt intressant alls. Det var nog på slutet av mellanstadiet som jag såg att det fanns killar också. Och det fanns inga killar på stallet? –Nej, det var mest tjejer där. Papporna kanske, men jag tror inte

det räknas va? säger Elin och skrattar. Elins sambo stökar på i köket. De två katterna ligger och sover tryggt, en i Elins famn och den andra mitt bland olika skivhögar på den stora stereoanläggningen. Rummet är gemytligt och de stora fönstren som vetter ut mot torget ger ytterligare rymd till den annars i sig så luftiga och ljusa vardagsrumsdelen. Har du alltid vetat att du är heterosexuell? –Ja, det har jag. Det är egentligen inget jag funderat över men jag har alltid varit intresserad av killar. Hur såg du på avvikelser från det heterosexuella, pratades det någon gång om andra sexuella läggningar i skolan eller hemma? –Jag tror inte att jag hade någon speciell syn på det men kanske vinklar jag det lite utifrån vad jag tycker nu. Man tog väl inte upp det så mycket i skolan heller, det var ju de där obligatoriska lektionerna på biologin. Men det är ett jobbigt ämne att tala om och vi märkte på lärarna att de också var lite obekväma med det. Och det är ju klart, det sitter tjejer och killar i tonåren och ska lyssna på när de pratar om sexualitet. Det pratades inte så mycket om det avvikande men visst, det var kärnfamiljen som gällde liksom. Om sexualitet nämndes så var det utifrån den normen. Annars sa man att det här kan du vara eller så kan du vara så här, det var mer ur den vinkeln och inte att det skulle vara en naturlig grej att vara annat än heterosexuell. Skolan och hela vårt samhälle är uppbyggt på heteronormen. Jag tycker det är så konstigt när man pratar om homosexuella till exempel, att det måste finnas med en manlig förebild och så vidare. Förhoppningsvis håller det på att förändras men det är den bilden som alltid funnits. Alla filmer man ser är uppbyggda kring heterosexualitet, man lekte mamma, pappa, barn när man var yngre.


Bonnie 48 69

Elin förklarar att normbegreppet för henne står för olika betydelser beroende på vad det handlar om. Hon menar också att det beror på vem som bildar normen och att det på något sätt handlar om hur saker definieras i samhället, utifrån en normalitetsskala. –Sedan så har ju alla olika värderingar utifrån vad som är normalt, vi har olika synsätt och olika kulturella skillnader. Det normala är väldigt beroende av situationen så det är svårt att definiera. Om man utgår från samhällets syn så är väl heterosexualitet det normala, en kille och en tjej som är tillsammans. Jag har stött på heteronormen som begrepp men egentligen inte reflekterat så mycket över den, jag har nog inte lagt så mycket tyngd i det. Hur tror du dina föräldrar och vänner skulle reagera om du idag skulle berätta för dem att du var icke- heterosexuell? –Jag tror inte att mina föräldrar skulle ha något problem med det alls, det har vi också pratat om. Åter igen så handlar det om att träffa en person och bli lycklig, vem den personen är spelar mindre roll. Det hade säkert känts lite jobbigare att berätta det för mina vänner, i alla fall en del av dem. Men det hade nog varit jobbigare om jag hade varit yngre, ju äldre man blir desto mer öppna känns folk. Man har varit med om mer, upplevt mer. Är man mer öppen så har man mer kunskap i allt. Du har fått mer förståelse för saker och ju mer förståelse du får desto lättare är det att prata om saker som är jobbiga. Så jag tror inte det hade känts så väldigt jobbigt faktiskt men det är väl vad jag vill och hoppas, tror också. Tror du att det hade känts annorlunda att gå ut på stan med en flickvän, jämfört med en pojkvän? –Det hade det garanterat, folk har ju en tendens att titta. Om du kommer haltandes så tittar folk för att det är någonting som avviker från bilden av det normala, den du ser överallt i din vardag. Det är

inte lika vanligt att du ser två tjejer eller två killar gå och hålla handen. Det skulle ju påverka, det har jag svårt att tro att det inte skulle göra, annars måste man nog vara ofantligt stark för att inte ta åt sig. Har eller är du något som folk inte är vana vid att se så är det tufft. Varför tror du att det är så egentligen? –Grupptryck finns med ända från när du är liten. Folk följer modet för man vill inte sticka ut för mycket, det är ju jobbigt. Kommer du utanför den där bubblan så blir det genast tuffare, vetskapen om att människor i samhället har en viss syn på vad som är normalt bidrar nog till det. Sedan är det nog också en generationsfråga. Jag tror att äldre människor blivit uppfostrade med synen att en familj är en mamma, en pappa och barn. Du skulle heller inte skiljas, du skulle vara tillsammans för att det såg dåligt ut annars. Jag hoppas att vi går mot ett mer öppet samhälle. Vi är ju inte där ännu, absolut inte, men det håller på att ske en förändring. Du lever tillsammans med en kille och du är heterosexuell. Påverkas du någon gång av heteronormen, att man ska leva på ett visst sätt för att inte sticka ut? –Jag vet inte riktigt. Visst är det enklare om du är kvinna och man den dag du vill skaffa barn, bryter man mot heteronormen så är det svårare på så vis. Du får kämpa mer för din sak när det kommer till sådana frågor. Det är ju samma sak om du väljer att vara ensamstående förälder, om du skaffar barn med en partner och sedan lever ensam, då bryter du också mot kärnfamiljsnormen och uppfattningen om att det ska finnas både en fadersgestalt och en modersgestalt. När du bryter mot normen innebär det att du får stå upp för dina åsikter på ett helt annat sätt, du tvingas förklara dig mer än vad du faktiskt behöver göra egentligen, om man utgår från heteronormen vill säga. Du säger att du alltid vetat att du är heterosexuell, tror du är sexuell


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Könsneutralitet ”Vid frukostbordet kan du vara vem som helst, det är verkligen en stund då du är här och nu. Ingen lägger någon värdering på någonting och du sitter där med din tidning utan att ha hunnit få någon uppfattning utifrån. Du är enbart dig själv, vem du än sitter med.”

läggning är någonting man föds med? –När du är liten så är du nog antingen eller. Jag tror att det beror på var man befinner sig i livet, vilka människor man umgås med och hur de är. Jag tror den sexuella läggningen formas efter hur ditt liv ser ut. Jag har kompisar som är heterosexuella men som ändå är öppna. Det finns ju de som är bombsäkra på att de är heterosexuella också, det finns nog olika skalor på det där. Träffar jag en tjej eller en kille så gillar jag ju den människan helt enkelt, oavsett kön. Skulle du kunna tänka dig att ha sex med en person av samma kön? –Ja, det hade jag nog inte varit främmande för. Jag har aldrig varit i den situationen men skulle jag hamna i den så hade jag absolut kunnat ha det. Kan man se på en person om den är heterosexuell? –Jag skulle nog säga att man inte kan det. Eller, jag kan inte det i alla fall, jag kan inte avgöra sådant. Det finns så många olika typer av människor och det är väldigt svårt att säga något utan att generalisera. Jag tror inte att din sexuella läggning påverkar hur du är för övrigt, som person kan du nog vara bitter oavsett om du är hetero eller icke-hetero. Jag tror inte att man kan säga att en heteroperson ser ut så och en icke-hetero ser ut så. Har du vänner som är icke-heterosexuella? –Ja, fast inte i min närmaste bekantskap. Med tanke på hur många man känner så är det lite konstigt egentligen,. Tror du era liv ser annorlunda ut, vem är lyckligast? –Nej, jag tror inte det ser annorlunda ut. Inte när det gäller de vardagliga sakerna i alla fall. Men det är en svår fråga, jag vet faktiskt inte. Om man är lycklig eller inte handlar ju helt om hur man tar hand om varandra, hur man ser på varandra. Är du kär och lycklig så speglar det ju sig i vilken relation som helst. Sedan har kanske sam-


Bonnie 48 69

könade par det jobbigare eftersom de värderas mer av folk utifrån. Vi går över till att prata lite kring Elins bild av könsroller. Sambon är tillfälligt inne i vardagsrummet och tittar till oss. Einar, som drabbats av tillfällig snuva och möjlig allergi mot katter tar en paus för att hämta ett glas vatten i köket. Vad har mannen och kvinnan för olika roller i en tvåkönad relation, är det något som skiljer sig åt? –Det är nog väldigt olika från förhållande till förhållande, hur man lever tillsammans. Vi har inte ens pratat om det jag och Niklas, att det ska vara på ett visst sätt, det finns inget som den ena av oss alltid gör. Men det finns nog 1000 olika konstellationer på hur man lever som man och kvinna. Om jag tänker på min farmor och farfar, där har farmor alltid lagat maten. Min mamma städar och min pappa åker och handlar med bilen, han sköter de sakerna. Det finns olika uppdelningar och det speglar nog hur samhället ser ut. Säkert också hur man är uppvuxen. På bilden av kvinnlighet har du använt smycken, sjalar och en stor spegel i guld. Hur tänker du på kvinnlighet och vad är din bild av det? –Om jag verkligen skulle maxa bilden av kvinnlighet, det stereotypa liksom, då skulle jag kunna göra flera olika bilder av det. I mitt foto så utgick jag från mig själv och jag gillar färger. Jag älskar det färgstarka, och så tycker jag om klänningar men det ska inte vara för puttinuttigt. För mig kan kvinnlighet vara så mycket, jag tänker på styrka, färg och kraft. Sedan vet jag inte, kvinna och tjej och flicka, det är ju skillnad på de orden också. Kvinnligt känns för mig mer vuxet, en person som är mogen. Det kan också variera från person till person och sättet det uttrycks på. Jag kan se någon och tänka ’gud vilken vacker kvinna’, den personen utstrålar väldigt mycket själv-

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Manlighet ”Jag hade kunnat stå med en massa raklödder i ansiktet, det skulle spegla en tydlig manlighet för tjejer kanske inte har den behåringen i ansiktet. Det är inte så att jag tycker att killar bara är svartklädda men jag vill ändå få fram skillnaderna mellan det mörka och tuffa som anses manligt och det mer färgglada som är mer kvinnligt.”


Bonnie 48 69

säkerhet och glädje. Det finns inte en kvinna utan det finns så fantastiskt många olika, på samma sätt som det finns olika sätt att vara som kvinna. Den klassiska bilden är kanske att en kvinna är ordningsam, har koll på familjen och det där typiska laga mat- ansvaret men så är inte alls min bild. Jag är ju den som är förvirrad och slarvig ju. Den guldiga spegeln är rätt feminin eller kvinnlig för mig, jag hade nog reagerat om jag kommit hem till en kille som bor själv och sett den hos honom. Men allt är väl egentligen vad man gör med saker, du kan ju få de att bli väldigt neutrala eller så åt det ena eller andra hållet. När känner du dig kvinnlig? –Det är nog inte så ofta jag tänker så. Kanske när jag får göra mig fin, sätta upp scarfar med mycket färg i håret. Man har ju en bild av hur man ser på kvinnlighet men så ser jag inte på mig själv. Jag tänker mer att nu är jag snygg, nu är jag fin, inte att nu känner jag mig kvinnlig. Vad är okvinnligt då? –Klädesmässigt kan jag inte säga någonting, om man ska börja där. För mig är väl teknikgrejer en ganska manlig grej men det är nog bara för att jag inte är ett dugg intresserad av det. Tycker man som kvinna eller man att det är roligt så får det vara så. På teknikföretaget där jag jobbar är det en kvinnlig tekniker och säkert 100 manliga, däremot tycker jag inte hon är mer okvinnlig bara för att ha valt ett mer mansdominerat yrke. Hur ser din bild av manlighet ut? –Jag vet inte riktig, det finns ju inget som är raka motsatsen från manligt till kvinnligt. I så fall är det väl de fysiska förutsättningarna, hur man är byggd och hela den biten. Man kan ha bilder av typiska karla-karlar som är hårda, tuffa och väldigt macho men det är inte min bild av manlighet. Men man blir väldigt matad också med vad

som skulle vara typiskt manligt och kvinnligt. Du valde att gestalta könsneutralt med att sitta vid frukostbordet, hur tänker du kring det? –Man går upp på morgonen, kliver i vilka kläder som ligger närmast, gör frukost och sjunker ner i sin egen lilla värld. Egentligen kan du vara vem som helst, det är verkligen en stund där du bara är här och nu liksom. Ingen har lagt någon värdering på någonting. Du sitter där med din tidning och har inte hunnit få någon uppfattning utifrån, du har inte mött människor som har någon syn på dig eller tycker och tänker någonting om dig. Oavsett vilken situation du befinner dig i så dömer ju folk dig men på morgonen är jag bara jag, vem jag än sitter med. Sambon kommer åter in i vardagsrummet och Elin frågar lite försiktigt om han börjat göra sig klar. Det väntas öl och sällskapande med vänner på en närliggande pub. Hur ser du på framtiden Elin, vad tänker du kring den? –Jag kommer hitta ett jobb där jag trivs och kan utvecklas. Det spelar inte så stor roll vad jag tjänar men det ska vara ett jobb där jag inte känner att nu har jag fem dagar framför mig innan det är helg. Jag vill någon gång bo ute på landet men ändå ganska nära stan. Jag gillar att vara ute i naturen och jag har en dröm, en tanke på att jag någon dag vill öppna en ekologisk gårdsbutik. Jag vill skaffa familj och vara lycklig.


Bonnie 48 69

Yona – – – – – – – – – – – – – –

På en tvärgata till Södervärn, högst upp i ett av de många gyllengula tegelhusen bor Yona och hennes extremt sociala kompanjon Behemot. Så fort vi knackat på och Yona öppnat dörren vädrar Behemot en doft av frihet och sin chans att försöka kila ut i trappuppgången. Hon är katt. –Så fort dörren öppnas vill hon ut, det är samma visa varje gång. Kom in och stäng dörren bara, säger Yona medan hon fångar upp Behemot i ett kärleksfullt grepp. Lägenheten är avlång och vi siktar in oss på vardagsrummet som också fungerar som sovrum. Det råder ett slags välordnat kaos och Yona ber oss vänta en minut så hon hinner avsluta det jobb hon höll på med innan. Det ska arrangeras en queerfestival nästa sommar och Yona är en av


Bonnie 48 69

huvudpersonerna när det kommer till initiativtagande och uppstyrning. –Vi har ingen budget alls, vi har bokat in massor av artister så nu är det bara att hoppas på att minst 2000 personer kommer, skrattar hon. Medan vi bekantar oss med den rymlingsbenägna springer Yona runt i lägenheten för att hitta rätt utstyrsel till bilderna. Hon letar reda på de kläder hon hade i helgen då hon uppträdde och valet faller på en sönderklippt balklänning. Det ska vara samma kläder på alla bilder men med olika uttryck som ska komplettera gestaltningen. –Det är min gamla balklänning från gymnasiet. Det var en bal i Lund i fredags och jag hade på den då, jag klippte massor av hål i den och låtsades som ingenting. Fuck balen liksom. Hur ser din bild av manlighet ut? –Jag tycker det är så svårt med de där orden, manlighet och kvinnlighet. Det här med att placera in folk i fack, det kraschar så fort man luckrar upp det och går in på djupet. Typ manlighet; det är att vara macho, att ta plats, att veta vad man vill, att ta över rummet och säga vad man tycker. Börjar man luckra upp det så borde alla killar vara manliga om de är enligt normen. Är alla det? Nej, men är de inte manliga då? Man kan ju ta det hur ingående som helst och då försvinner det, då finns det ingen manlighet längre. För mig är tanken att blanda och jag valde att posera genom att ta plats men med kläder som inte stämmer. Looken är fel så det blir en kontrast i det. När känner du dig manlig? –Jag känner att jag är det varje dag men på olika sätt. Mycket av det har jag alltid haft inom mig men med hjälp av till exempel draguppträdanden så har det blivit en självklarhet. Tidigare var manlighet något en tar sig an, något som är rätt eller fel att ha för att jag anses

vara kvinna. Då ska jag ursäkta mig över att jag tar plats, det är inget man bör göra om man är kvinna. Yona är född och uppvuxen i Malmö. Hon jobbar inom förskola och är auktoriserad dramapedagog. Hur var det att växa upp här i Malmö? –Ja, det var väl helt ok. Det är massor av saker som är svåra när man växer upp men också många som är bra. Det är en stor stad så det var lätt att hitta vänner men samtidigt så finns alla de här normerna. Hela jävla samhället är uppbyggt på normer. Jag trivdes väl inte så jättebra hemma men jag hade som sagt många vänner och mina två yngre systrar står mig väldigt nära. Vi träffas inte särskilt ofta men vi har ett slags systerband. Hur såg man på sexualitet när du växte upp? –Jag var inte så särskilt intresserad av relationer när jag var liten. Jag tyckte det var himla ointressant och jag fattade liksom inte den grejen. Folk frågade chans på varandra och jag sa nej hela tiden. Ibland sa jag väl ja och sedan gick vi flera meter ifrån varandra i två veckor innan jag gjorde slut och vi blev vänner igen. Jag såg väldigt vitt på kärlek. Sedan så var jag ju attraherad av tjejer men det reflekterade jag inte så mycket över. Jag var inte intresserad av att ha en relation men i slutet av gymnasiet så blev jag kär för första gången. Det var i en tjej och det var väl första gången jag kände att jag ville ha någon men det var ganska sent. Då trodde jag att jag var bisexuell men nu tror jag inte på bisexualitet, jag tror inte på att det finns två kön. Det ordet är liksom grundat på man och kvinna. Så bisexualitet är inget som du tror finns då eller? –Inte ordet men jag tror att sexualiteten finns. Jag tror inte på att någonting är fast, att man är född till någonting och att man alltid är


Bonnie 48 69

någonting. För mig handlar det om att bi står för två, man och kvinna, och det vägrar jag acceptera. Det finns inte bara män och kvinnor, det finns så mycket mer än det. Jag skulle bli glad om det kom ett nytt ord men då passar queer bra så länge. Du identifierar dig som queer, kan du berätta vad det innebär? –Det är svårt att säga att man är queer för queer är något som är föränderligt men det är just därför som jag vill identifiera mig som det, jag vet inte vad jag känner imorgon liksom. Jag försöker alltid se så på saker, från relationer till min könsidentitet till vad jag är attraherad av och varför. Queer för mig är att inte kunna definiera någonting egentligen, det är överhuvudtaget väldigt normkritiskt. Det blir också en kritik mot mig själv och varför jag är som jag är. Hur såg man på homosexualitet under din uppväxt? –Det pratades inte så mycket om det. Min pappa undrade varför jag aldrig hade någon pojkvän men jag svarade bara att jag inte var intresserad. På gymnasiet gick min pappa till mina systrar och frågade om jag var lesbisk, han misstänkte det. En annan dag sa min mamma till mig att ”Yona, du har inte haft någon kille på länge, hur ser du på killar?”. Jag svarade att jag tyckte väl om killar, jag tyckte väl om tjejer, de är alla människor liksom. Så mina föräldrar misstänkte det men jag har aldrig brytt mig så mycket över det. När jag väl blev kär så tyckte jag att det var jättejobbigt att vara kär i någon jag aldrig kunde få, hon var ju heterosexuell. Vi var bästa bästa vänner och hon ville bara prata om killar hela tiden. Det var helt ok för mig men det var samtidigt jävligt jobbigt, att inse att det inte är så himla lätt och att sexualiteten blir ett hinder. Heterosexualitet är på något sätt självklart, alla är det ju om man inte säger annat. Man måste ta reda på någons läggning innan man ens har en chans att tro att en person kan bli attraherad av en.

Vad är sexualitet för dig? –Jag tror att allting är ett val faktiskt. Jag tror inte att vi är födda i någon slags spikad sexualitet, precis som kön. Sedan så gör väl kroppen och psyket val som faktiskt gör att man mår bra. Vissa saker är omedvetet och inte analyserat utan det ”bara är”, som heterosexualitet. Många har inte ens reflekterat över sin läggning och alla normer som finns omkring oss, hade fler gjort det så hade det sett helt annorlunda ut. Samma sak är det med homosexualitet eller vilken annan läggning som helst, jag tror inte på att någonting är fast. Jag har gjort ett val, jag känner inget behov av att attraheras av biologiska killar eller också att jag har varit väldigt arg och frustrerad på många olika saker. Min attraktion finns inte där bara, jag skulle säkert kunna bli det om jag valde det i min kropp och mitt psyke för jag är ju attraherad av transkillar, de är ju killar. I taket hänger en gipsgjutelse av två bröst som fungerar som lampskärm, på väggarna sitter bilder på Yona. Intill pianot ligger en saxofon och en dammig klarinett och mitt emot garderoben står hyllmeter på hyllmeter med böcker och serier. Yona har glitter på alla sina kläder, också efter ett uppträdande då hon fick dille på att sätta glitter på allting. Vad är kvinnlighet för dig? –Det är att ursäkta sig, att hålla igång en konversation och se till att det aldrig blir kalla tystnader, att se till att alla är bekväma, att vara diplomatisk, att erkänna sina skavanker och att vara ärlig på ett mjukt sätt. Jag har till exempel alltid tyckt om att rita, idag har jag lite gett upp det eller i alla fall lagt det åt sidan så länge. Om någon frågat om jag är bra på att rita har jag aldrig sagt att ”ja, jag är skitgrym på det”. Det skulle jag nog inte ens göra idag, det sitter så hårt i mig. ”Jag


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

tycker om att rita” säger man när man är kvinna. Om någon säger att jag då borde vara bra på det så svarar jag igen att ”nja, alltså, jag tycker det är jätteroligt”. ”Är du bra på musik?”. ”Nja, alltså jag går ju inte på musikhögskolan men jag kan spela lite lite lite saxofon och jättelite dragspel och så kan jag spela lite piano men inte Mozart”. Det är kvinnligt. Känner du dig kvinnlig? –Ja, men jag blir så jävla arg då, jag blir skitarg när jag måste ursäkta den jag är. Att inte kunna vara stolt över den jag är, det ska man inte vara som kvinna. Eller jo, vissa saker kan man vara stolt över, om man har gjort en jäkligt snygg sminkning eller bakat väldigt goda bullar. Nu låter jag stereotyp men vissa saker är mer ok än andra att säga. Men det handlar om andra saker, att tillfredsställa andra. Det blev så påtagligt förra året när vi gjorde en aktion för att ta tillbaka parkerna, det hade jag velat göra jävligt länge. Man såg bara killar överallt och jag hittade aldrig någon tjej som tog plats i parken, förutom någon som kanske stod och dansade kontemporär dans eller jag vet inte. Jag har tittat så många gånger och jag skulle bli oerhört förvånad om jag såg en tjej som spelade gitarr faktiskt. Vi tog parken tillbaka och fy fan vad gött det var. Allting handlar om inställning, genom att vara medveten om vad som är manligt och kvinnligt och ta till sig de attribut och de gester som är kopplade till det gör en medveten om att det finns. Då är ens radar i ögonen vakna inför sådana situationer, man blir medveten om de här två sidorna och kan sedan lämna de. Jag har allting här inne, det gäller bara att ta in det. Jag behöver inte några attribut, jag har det inom mig och har alltid haft det, det är bara mer självklart idag. Jag kan pendla mellan de och vara medveten om de, jag har en makt i att vara medveten över dem. Man får ju makten när man vet vad man gör, om man analyserar sig själv

och den värld som finns runtom en så har man makten i sina händer. Man vet vad man gör för att man har analyserat det. Du beskriver både manlighet och kvinnlighet i form av egenskaper, finns det andra sätt att se på det? –Egenskaper måste ju visas i attribut, egenskaper som att jag äger världen får ju gärna visas i väldigt stora smycken, I’m the king liksom. Attributen är ett hjälpmedel för att visa på vilken egenskap jag har som människa, så är det med stilar också. En stil visar att jag är upprorisk, en annan visar att jag tycker om pop. Samma sak är det med femininitet och maskulinitet, kläderna ska visa vad könstillhörigheterna ska göra och hur jag ska vara som person. Det ska vara en symbol för den jag är. Tjejer ska exempelvis ha högklackat för att de inte ska ha samma grund att stå på, det ska vara lite vajigt. Bentham är ständigt närvarande, hon är nyfiken och stryker längs soffan för att vara delaktig i samtalet på sitt eget vis. Yonas dator surrar där den står på golvet, bortsett från det är det inte många ljud som letar sig upp och in genom fönstret. Vad betyder heteronormen för dig? –Det är väl uppbyggd på att det ska vara en man och en kvinna som älskar varandra och skaffar barn tillsammans. Hela jävla samhället är uppbyggt utifrån den normen, kläder, pension, försäkringar, tabletter, arbete, mat, diet. En väldigt enkel analys är att heteronormen är uppbyggd så att man utgår från att det bara finns två människor i hela världen. De två människorna vill exakt likadant, de vill leva med varandra tills de dör. Det är som att bunta ihop flera miljarder människor i en säng och där ska man tycka likadant typ. Hur lever du inom heteronormen? –Jag är tvingad att leva i den fast jag vägrar att acceptera den, se-


Bonnie 48 69

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Manlighet ”Jag tycker det är så svårt med orden manligt och kvinnligt. Så fort man placerar in folk i fack så kraschar det så fort man börjar luckra upp och gå på djupet. Om manlighet är att vara macho, ta plats, ta över rummet och säga vad man tycker så borde ju alla killar vara manliga om de är enligt normen. Man kan ta det hur ingående som helst men till slut försvinner allt, då finns det ingen manlighet längre.”

dan får man välja sina strider. Jag har polisonger och fan vad jag får kommentarer för det varenda dag, varenda jävla dag. Det är också heteronormativt, tjejer får inte ha för mycket hår punkt slut. Jag går över gränsen så jävla mycket och ibland tycker nog en del människor att det är äckligt. Att jag ens tar den friheten och går ut med min behåring, folk kan inte fatta det. Jag kan inte välja när jag ska synas och höras. Jag har inga problem med att det men då ska jag fan välja det själv liksom, det ska vara på mina villkor men det är det inte. Även om jag vill vara en grådaskig mus och gå ute på gatan och hata livet någon dag så får jag inte det. Jag måste ändå stå ut med alla blickar och skrik. Jag får inte välja för att samhället valt hur jag ska vara, smälter jag inte in så får jag ta skiten. Händer det att du försöker att smälta in för att du inte orkar ta konsekvenserna? –Ja, jag försöker men jag vägrar att raka mig, det har jag gjort nog i mitt liv. Jag orkar inte, det är skittråkigt. Jag trivs ju i det, jag har skägg också men det orkar jag inte gå ut med. Jag låter det växa ut om jag ledig en längre tid. Jag tror nog att jag skulle smälta in bättre om jag hade en sjal över ansiktet faktiskt och jag har diskuterat det här tidigare, hur min könsidentitet speglas utifrån och hur folk ser på mig. Jag fattade inte först att det var något som enkelt som håret, det beror inte på mina kläder eller mitt beteende utan på min jävla behåring. Det är så starkt hur könsuttryck ska vara och där går gränsen. Till och med när jag ska draga som tjej och är väldigt kvinnlig så får jag kommentarer att ”titta, där går en kille i tjejkläder”. Jag tänker att de ändå borde se att jag har bröst men det räknas inte. När jag jobbar i skolan så kommer barnen till mig varje dag och frågar mig om jag är kille eller tjej, jag vägrar att svara på det utan säger att jag är både och. Då har de diskuterat det framför mig, att jag har bröst men att det går


Bonnie 48 69

att operera dit. Så bröst säger ingenting, det är inget bevis på att jag är kvinna. Håret är starkare. Hur bryter du mot heteronormen? –Det är nog mitt beteende, mina kläder och hur jag ser ut som person. Hela människans beteende ska ju kunna gå in i en viss ram, det finns gränser för allt. ”Varför har du killhår” brukar en del barn fråga mig och då får jag fråga vad killhår är för någonting, om det är en annan typ av hår som känns annorlunda. Det är väldigt intressant att försöka diskutera och luckra upp klumpiga ställningstaganden. Jag kan inte lämna en sådan fråga, jag skulle ju kunna svara att jag gillar att ha killhår men det finns ju inget som är killhår, ingenting är kille eller tjej. Säger de något som placerar in saker i fack så ställer jag de till svars och då kommer de på att de inte har något svar på det. Heteronormen behöver aldrig analyseras, de som lever inom den behöver aldrig analysera det. Jag behöver ha så jävla långa analyser, ända från när den första cellen fanns i vattnet liksom så ska jag kunna bevisa forskning på forskning som kan visa på varför det blivit så. Alla som bryter mot normer måste vara vetenskapspersoner för att kunna ge svar på tal. När är man inte heterosexuell? –Jag är inte heterosexuell, jag tror ju inte på det där. Jag tror att man inte är heterosexuell den dagen man ser en människa istället för kön och sexualitet. Då är man inte heterosexuell, då är man människa. Att inte vara någonting är ju ett medvetet val. Är det viktigt att definiera vilken sexuell läggning man har? –Ibland är det viktigt för att belysa saker och ting. Att sätta sig själv i fack är både bra och dåligt. Det är bra för att känna samhörighet, det är negativt för att man klumpar ihop en massa människor utan att se till individen. Det är liksom en balans där emellan. Det är väl speciellt

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Könsneutralt ”Att hålla igång en konversation och se till att det aldrig blir kalla tystnader, att se till att alla är bekväma, att vara diplomatisk, att erkänna sina skavanker och att vara ärlig men på ett mjukt sätt, det är kvinnlighet.”


Bonnie 48 69

människor som bryter mot normen som måste säga att de är något annat för att visa på att det inte bara finns en sak. Men det är viktigt att heteronormen belyser sitt, alla måste ta sitt ansvar och att komma ut som heterosexuell är kanske ganska bra ibland. Hur menar du? –Jag tycker att det hela tiden är ”de där, de andra” som ska vara fighters. Jag fattar inte att inte fler ställer upp. Jag menar, jag är inte svart men jag står för svartas kamp och då behöver jag ju inte ställa mig längst fram som en jävla vit fåne. Jag kan ställa mig längst bak men jag är med och kämpar. Jag fattar till exempel inte varför det inte finns fler killar som tar ett steg tillbaka och kämpar för kvinnokampen. Samma sak är det med homosexualitet eller någon annan läggning som inte är hetero, varför kämpar inte fler heterosexuella för allas rättigheter? Vad är det de gör i det här som leder till att det blir så jobbigt för de andra? Du sa tidigare att könsneutralitet var svårast att gestalta, hur tänkte du kring den bilden? –Jag tror inte på någon neutralitet, precis som att jag inte tror att det finns någon objektivitet i världen. Allting är subjektivt för mig och jag tror att allt är konstruerat. Från den dagen jag föds så är det hela tiden saker som jag upplever och uppfattar, sedan väljer jag hur jag vill uppfatta och vad jag vill göra uppror mot. Samma sak gäller med könsneutralitet, vad är att vara neutral liksom? Neutralitet är att belysa något som inte syns och då finns det inte heller, då är det bara ett vitt blad liksom. En person är väl aldrig neutral på det sättet. Tror du att mannen och kvinnan har olika roller i en tvåkönad relation? –Jag vet att det finns roller, så kan jag säga. Vi är lärda till att tänka olika, till att bli arga på olika saker, till att ha svartsjuka och att det är

någonting fint och kärleksfullt. Så är det i alla relationer och eftersom heteronormativiteten är något vi lärt oss från att vi är bebisar så sitter det så jävla djupt rotat. Det kvittar om någon är homosexuell, du är ändå heteronormativ också. Jag känner inte någon homosexuell som inte är heteronormativ och då pratar jag om ganska simpla saker typ att ”jag vill ha en partner, jag vill skaffa barn, jag vill flytta ut på landet, jag vill ha min kolonilott”. Jag kan nog räkna till hur många som helst i min ålder och uppåt som vill leva i det samhället. Det är väl fine om man vill det men då ska det vara ett medvetet val, inte för att ”det ska vara så”. Man kommer inte undan bara för att man har en annan läggning. Är samkönade par eller tvåkönade par de mest lyckliga? –De som är medvetna om sina strukturer och har en väldigt rak och öppen kommunikation är väl mest lyckliga. De som har respekt för varandras frihet och att frihet inte betyder att inte ha ansvar. Jag är relationsanarkist så för mig finns inte tvåsamhet, eller det finns men borde inte göra det. Alla borde vara relationsanarkister, man måste kunna se skillnad i relationer och värdera de olika. Jag ser alla som vänner, jag har valt att se på det så. En är jag fysisk med för att jag vill det, en annan tycker jag om att prata om livet med, en tredje tycker jag om att fika med och alla är lika mycket värda för mig. För att jag ska kunna fungera i det här livet, för att jag ska må bra och må dåligt på ett bra sätt så behöver jag alla de här relationerna. Ibland kanske jag behöver sexuella relationer med flera för att de är sexuella på olika sätt, precis som jag behöver olika vänner som faktiskt ger mig olika saker. I monorelationer som är lyckliga så tycker jag helt ärligt att det bara verkar vara en massa fuffens. Ja, det finns väl monorelationer som är lyckliga men fy fan vad jobbigt det måste vara. Så jävla mycket press att ligga i den där sängen, två personer som


Bonnie 48 69

ska tycka likadant. Gör vi inte det så måste vi ändå komma på en kompromiss utifrån normen. Är den ena personen otrogen så måste den säga förlåt och ändra sig, det är inte den andra som ska reflektera över sin svartsjuka. Vad är ägande, har vi rätt att äga människor? Jag är svartsjuk, jag har rätt till att känna den känslan men jag har inte rätt att stänga in en annan person för det. Det är inte kärlek för mig att vara svartsjuk. Hur ser du på din framtid? –Jag hoppas att det kommer att fortsätta se ut som det gör idag, och bli bättre. Med bättre menar jag att jag börjar umgås med andra som är relationsanarkister för då finns det inga gränser på det viset, allting är flytande. Jag mår bäst när det är så för då behöver jag inte reflektera över något normativt. Det innebär såklart att det finns ansvar ändå, alla har sin relationsanarki och det kan vara invecklat. Det hela förutsätter att man från början antar att alla människor är olika och att alla inte tänker likadant. Monogami är grundat på att inte tänka. Jag bor själv nu och det mår jag bra av men sedan vill jag bo i ett kollektiv med massor av människor som gärna har barn så att det blir alla möjliga åldersgrupper. Vill du ha barn? –Innan var det självklart för mig men nu är det inte det längre. Det är viktigt för mig att ha barn omkring mig men nu när jag jobbar med barn så är det inte lika självklart att jag ska ha mitt eget. Men jag tycker om barn, jag gillar deras sätt att se på livet. I alla fall när de är relativt oförstörda.


Bonnie 48 69

Bonnie – – – – – – – – – – – – – –

De fyra våningarna bestigs med trappor, det är tyst och huset vilar. Ringklockan ekar och det låter lika tyst inne i lägenheten som ute hos oss. Så rör det sig, längst nere i huset och efter en kort stunds väntan kommer Bonnie bärandes med fyra fredagsfyllda matkassar från det stora varuhuset i västra hamnen. –Jaha, ni är här. Har ni väntat länge? Jag tänkte att studenter alltid är sena, den där akademiska kvarten, säger han och tar i hand för att hälsa. Vi kliver in i den ljusa lägenheten och låter kassarna tömmas. Bonnie berättar ivrigt hur han resonerat kring det visuella samtalet, det som ska ske med kamerans lins som länk oss människor emellan. Solen skiner, han likaså. –Det blir en pipa när jag ska gestalta mannen,


Bonnie 48 69

jag tror aldrig jag sett en kvinna röka pipa. Nu har jag jeans på mig men jag vet inte, både tjejer och killar har ju jeans nu för tiden. Beige chinos kanske, det tar nog aldrig en tjej på sig, resonerar han. När jag sticker in med faktumet att jag bär chinos idag kommer reaktionen fort. –Fan, jag visste att jag skulle åka dit på det där. Men är det verkligen chinos du har? Jaja, de är inte beige i alla fall. Grabbarna avverkar foto på foto. Bonnies flickvän tillika sambo har kommit upp från tvättstugan och hälsar glatt, nöjd över att senaste tentan är avklarad och att det äntligen är fredag. Bonnie springer in och ut ur köket för att i ena sekunden rätta till pipan i mungipan och i nästa torka bort det rosa läppstift som använts som rekvisita. Vi sätter oss till bords och samlar intrycken från fotosessionen som just avslutats. Bonnie bor i Malmö men han är född och uppvuxen i Sjöbo, fyra mil utanför. Vid 16 års ålder flyttade han till Ystad för att gå gymnasiet, efter det har han bland annat bott i Nya Zeeland, Holland, Thailand och Mexico. Hur var det att växa upp i Sjöbo? –Det var ganska bra faktiskt. Jag hade ett stabilt hem, lätt i skolan och bra skolkamrater. Man kan hitta dåliga element på alla ställen ju men jag tyckte det var bra. En sömning förort liksom. Visst, där är ju mycket skit där också men det är inget man behöver delta i om man inte vill, förklarar han och fortsätter: –Jag växte upp med mamma, pappa, syster och hund. Marsvin och allt det där. Mina föräldrar skiljde sig sedan men då var jag vuxen och hade flyttat hemifrån. Hur såg man på sexualitet i Sjöbo under den tid du växte upp?

–Det är svårt för mig att säga eftersom jag är hetero. Det var inte så att vi hade uttalat homosexuella personer i skolan som visade det tydligt genom att gå hand i hand eller kyssas öppet, killar med killar och tjejer med tjejer. Det var verkligen ett heterosamhälle. Det fanns säkert de som var homosexuella men hade det varit två tjejer eller två killar som gått hand i hand i skolan så hade det väl inte varit det bästa draget. De hade stuckit ut ganska mycket, så kan man nog säga. Visst hade det varit avvikande. Hur hade du sett på det, hur tror du att du hade reagerat om någon på skolan varit annat än heterosexuell? –Jag tror inte det hade spelat någon roll, det tror jag inte. Rent generellt så har jag aldrig varit så framfusig med sexualitet i det offentliga. Jag skulle till exempel inte börja grovhångla med min tjej på Gustav Adolfs torg och visst jag skulle reagerar på om två kvinnor eller två män gjorde det. Om två personer hade börjat grovhångla eller ha låtsassex på torget så hade jag tyckt det varit konstigt oavsett, sexualiteten hade inte spelat så stor roll. Det är mer om det yttras tydligt egentligen, jag är ganska reserverad tror jag. Det förstärktes när jag var i Asien, man anpassar sig efter vad som råder och där gör man inte sådant bara. Därför tycker jag att det är konstigt, eller inte konstigt men jag reagerar. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt men de får ändå reaktioner, av mig i alla fall. Det syns att Bonnie menar allvar, en reservation för det sexuella hänger i luften trots att det egentligen borde vara någonting högst naturligt. Det är märkligt egentligen men kärlek och sexualitet diskuteras ofta i media men möts sällan i debatt över söndagsmiddagarna. Pratade ni om sexualitet i din familj? –De har alltid varit medvetna om mina förhållanden och så. Jag har


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

pratat om mina förhållanden med min familj, det har jag gjort. Vi kommer in på samtal kring minnen av tidig kärlek och sexualitet. Bonnie lutar armbågarna mot bordet och låter huvudet vila i händerna som för att komma åt och sätta ord på den kärlek han minns. –Jag kommer ihåg när jag tränade taikwando, jag måste ha gått i tvåan då. Så var där en tjej som också tränade, men hon gick i sexan. Det är ju hyfsat stor åldersskillnad i den åldern men jag tyckte att hon var fantastisk. Jag skulle precis säga det till henne, att jag verkligen gillade henne, men jag mesade ur i sista stund. Tur var nog det faktiskt, det kanske hade känts lite konstigt för henne. Man kommer väl ihåg första gången man hade sex och så. Överlag har det varit mycket tjejer i uppväxten. Du säger att du alltid identifierat dig som heterosexuell, har du någonsin tvivlat? –Nej, jag aldrig tvivlat på min sexualitet. Visst har man tänkt att homosexualitet finns men det har aldrig varit så att jag tänkt att åh, undra om jag är det. Skulle du kunna tänka dig att ha sex med en person av samma kön? –Nej. När jag bodde i Grekland så fick jag många inviter men det var aldrig intressant faktiskt, säger han och skrattar till lite. Bonnie tar en druva och låter blicken vila på det soldränkta bordet. Ifrån gästrummet hörs ett knattrande från flickvännens dator där hon sitter och arbetar. Det ringer i en mobil som ligger inne hos oss och Bonnie skyndar upp för att nå telefonen. Han låter aningen förvånad över att ringsignalen är en rocklåt innan han söker några sekunders närhet hos flickvännen som äger telefonen. Det råder en väldigt uppdelad åsikt om ifall heterosexualitet och ickeheterosexualitet är något man får med sig sedan födseln eller om det kon-

strueras socialt och kulturellt. Tror du man föds med sin sexuella läggning? –Ja, det tror jag. Jag är inte inne på att miljön kan påverka fast ja, nu har det har väl kanske visats med forskning att det kan vara så. Media skriver mycket om att yngre tjejer i tonåren är mer villiga att experimentera med andra tjejer än vad de skulle ha varit för femtio år sedan. Frågan är om det beror på media eller om det bara är en fas. Troligen kommer de inte vara homosexuella i hela sitt liv, ja eller bisexuella för den delen, men det har nog absolut blivit vanligare att experimentera. Framför allt bland tjejer då, det funkar nog inte för män i Sverige idag att göra samma sak. Men om de faktiskt är bi eller om det är något som de blir påtvingade av media, det kan jag inte svara på. De första tolv, tretton åren är man väl ganska neutral kan jag tänka mig. Sen kan ju en person leva som hetero men kanske ha funderingar utan att göra någonting åt det. Men jag tror att man känner det på sig tidigt, även om man inte gör uttryck för det alla gånger. Ja, jag tror man föds som heterosexuell eller homosexuell. Tror du att någonting i din omgivning skulle kunna få dig att ändra din sexuella läggning? –Nej, då skulle jag nog ha märkt att jag var homosexuell under min uppväxt faktiskt. Jag har inte levt direkt skyddat utan jag har haft många möjligheter att umgås med en man om jag skulle ha velat det. Under veckorna jobbar Bonnie uppe i Göteborg där han är platschef för ett gäng som jobbar med bärbar tryckning, borrning och rörtryckning. På helgerna är han hemma i Malmö. Just idag är det mycket på gång och Bonnie har varit uppe tidigt för att hinna med allt som ska göras innan aftonens festligheter. Kan du definiera begreppen hetero och norm? –En rådande norm är något som folk anser vara normalt idag kan-


Bonnie 48 69

ske. Ja, så skulle jag nog sammanfatta det egentligen. Hetero betyder väl att en person som är heterosexuell tycker om det motsatta könet. Så om vi slår ihop begreppen, vad betyder heteronorm för dig? –Ja, jag har nog inte tänkt på det uttrycket förrän nu egentligen. Men en heteronorm, ja det måste ju vara att en norm anses vara heterosexualitet, om det nu är det som gäller idag. Eller kanske alltid gäller egentligen, det som anses vara normalt helt enkelt. Med normalt menas nog att par ska vara en kvinna och en man. Om normen är att vara heterosexuell och leva i en tvåkönad relation, hur tror du att din familj skulle reagera om du skulle berätta att du inte är heterosexuell? –Vi är så nära i vår familj, i hela vår släkt egentligen. Det har alltid varit så. Såklart hade det blivit en chock i början eftersom det inte är en norm men jag hade inte blivit utesluten ur familjen och avskriven i testamentet, det hade jag inte. Jag har alltid varit väldigt självständig och gått min egen väg med allting jag gjort. Hade jag velat vara homosexuell så hade jag varit det. Självsäkerheten och den goda insikten speglas i Bonnies ögon. Han är trygg i sig själv och menar vad han säger. Det tar tid att ge svar på tal men välformulerade och ärliga tankar kommer ofta från en person som funderar innan han eller hon talar. Vad skulle hända om du skulle berätta för dina vänner då, tror du att du upplevt det som lättare eller svårare? –Det hade varit tuffare, utan tvekan. Din familj är ändå din familj och de blir du ju inte av med liksom, det är samma blod ju. Med att berätta för vännerna, ja det hade nog varit svårare kan jag tänka mig, det anses ju inte som normalt. Och har du varit heterosexuell hela livet och helt plötsligt är homosexuell så har du ju byggt ditt liv kring en sådan värld där hetero anses vara normalt. Ändrar du på det så

kan man nästan säga att du får en ändrad världsbild, då är det ju klart att det blir uppståndelse. Vad som hade hänt, vilka konsekvenserna hade blivit vet jag inte, men de hade nog reagerat mer eller starkare än vad familjen hade gjort. Vilken acceptans finns bland dina vänner tror du? –Det är nog svårt för mig att säga egentligen. Jag kan inte riktigt säga hur någon annan person hade reagerat om jag hade berättat att jag var homosexuell för jag vet inte vad som kan ligga bakom ett sådant beslut. Däremot är det nog värre när man är yngre för då är det viktigare att passa in jämfört med när man blir äldre. Man vet ju hur det är att gå i skolan, minsta grej kan ju göra att en person blir mobbad helt utan en riktig anledning. Något som inte är viktigt när du är 25 år kan vara väldigt viktigt när du är 15 år och händer det någonting då så kan det ändra på allt. Bilderna som Bonnie poserat på tidigare under förmiddagen är fyllda av föreställningar. Manlighet och kvinnlighet behandlas ofta som varandras motsatser och förutom att det finns biologiska skillnader mellan könen så är det viktigt att fundera över hur vi aktivt förstärker eller suddar ut det stereotypa. Skiljer sig manligt och kvinnligt åt egentligen? –Ja, man ser ju skillnad på en man och en kvinna. Det är ju biologiska skillnader, som att kvinnor har bröst, bredare höfter och långt hår. Fast där åker jag ju dit faktiskt. Jag känner en attraktion för det motsatta könet eftersom jag är heterosexuell och då är det ju skillnader. Det är inte så att jag ser folk som en könlös grå massa som bara går omkring. Men jag kan bli lika kär i en kvinna som är lastbilschaufför, om det nu är ett typiskt manligt yrke, som i en kvinna som är barnskötare vilket varit ett traditionellt kvinnligt yrke. Vari


– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Kvinnlighet ”I det liv jag lever så är det ingen markant skillnad mellan manligt och kvinnligt. Visst kan valet av kläder påverka, en man i rosa kjol sticker ut medan en kvinna inte gör det. Dessutom skiljer det sig biologiskt också, kvinnor har bröst, bredare höfter och ofta långt hår men där åker jag ju dit. Kvinnor är vackra människor, de lyckades bättre i evolutionen helt enkelt.”

attraktionen ligger vet jag inte, men det är intressant. Vad är manlighet för dig? –Folk pratar om manligt och kvinnligt och senast igår var det en familjeterapeut på tv som gick ut och sa att män inte borde ta hand om spädbarn. Hon menade att män inte har någon känsel i fingertopparna, att de är klumpiga och att de borde ägna sig åt att jaga bisonoxar ungefär. Det är ju så det alltid ha varit men jag personligen har aldrig sagt att någonting är typiskt manligt eller kvinnligt. Jag är varit allergisk mot fester där det tvunget ska vara enbart killar eller tjejer. Jag har alltid umgåtts med respektive och vill inte göra den indelningen. Att vissa sysslor skulle vara manliga eller kvinnliga tycker jag inte heller, jag är nog ganska neutral på det sättet. När känner du dig manlig då? –Jag vet inte faktiskt. Jag bytte batteri på bilen förra veckan men det kändes bara jobbigt, inte manligt alls. Jag skulle gärna låta min flickvän göra det och hon var med faktiskt. Jag känner inget behov av att göra någonting och därefter känna att wow, nu har jag gjort något riktigt bra för att jag är man. Jag är som jag är bara, så är det. Självsäkerhet och trygghet känns som Bonnie, personifierad. Trots alla föreställningar om hur en man bör vara verkar han leva ett liv han själv bestämmer över. Finns det någonting i bilden av manlighet som påverkar dig? –Om man tänker på miljö så sägs det ju att vi fostras in i en mansroll och en kvinnoroll. Om det är mannen som är norm och det är kvinnan som får slåss för sina rättigheter, då är det ju mannen som inte behöver fundera så mycket. Det är redan ordnat för oss, vi behöver liksom bara fortsätta som det alltid har varit. Vi får ett jobb och vi har bättre betalt än kvinnorna, det är de som tvingas sträva efter mer jämställdhet. Kanske är det därför som man inte funderar lika


Bonnie 48 69

mycket på det, när man redan är med och går på den här gatan. På bilden av kvinnlighet har du klätt sig i rosa kläder och rosa läppstift. Vad är kvinnligt för dig? –Vackra människor som kanske funderar mer. De vill göra sig fina. Men det har ju också förändrats här i Sverige till exempel, det finns män som vill sminka sig eller bryr sig om hud- och hårvård. I det livet jag lever så är det inte så markant skillnad, visst kan val av kläder och sådant påverka. Ser jag en man i rosa kjol sticker han ju ut medan en kvinna inte gör det. Vackra människor säger du. Vill du utveckla? –Kvinnor är vackrare än män, så är det bara. De lyckades bättre i evolutionen helt enkelt. Klockan börjar närma sig lunch och Bonnies sambo kommer smygandes in i köket för att koka pasta. På dagens schema står träning näst på tur och varje fredag försöker de att gå till gymmet tillsammans. Vilka roller har mannen och kvinnan i en tvåkönad relation? –I vårt förhållande finns det nog inget den ena gör som inte den andra kan göra. Den som har tid får diska eller tvätta bilen, det är inga sysslor som är mansgöra eller kvinnogöra. Tror du att ditt förhållande ser ut ungefär som andra relationer gör idag, om vi pratar om könsroller? –Särskilt bland den yngre generationen i alla fall, om man nu pratar om typiska roller som för 50 år sedan talade om för kvinnan att sköta matlagning och kök medan mannen var ute och byggde vägar eller så. Generationer förändras och det är tur. Jag tror också att det har en del att göra med utbildning och socioekonomisk status. Lågutbildade har kanske lättare att falla in i samma mönster som tidigare

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Könsneutralitet ”Bakgrunden är ganska neutral. Alla läser böcker och alla ser på tv oavsett vilket kön man har så det borde ju vara ganska neutralt.”


Bonnie 48 69

generationer har gjort än vad välutbildade och mer jämställda människor har. Tror du att könsrollerna ser annorlunda ut i samkönade relationer, finns det manliga och kvinnliga roller där med? –Jag har ingen egentlig bild av hur det ser ut, det enda man kan gå efter är föreställningar som ges av exempelvis media. Om en samkönad relation, exempelvis mellan två kvinnor, utgörs av en kvinna som är mer manlig och en kvinna som är mer kvinnlig, det vet jag inte. Det kan jag inte svara på. Är ett tvåkönat par lyckligare än ett samkönat? –Det är nog ingen skillnad. Men ok, visserligen så har ju nog homosexuella mer gjort ett aktivt val att vara homosexuella och då kanske man har större chans att bli lycklig också. Men å andra sidan så har de kanske ett mindre utbud så jag vet inte. Så en bisexuell person är egentligen mest lycklig då? –Ja men eller hur! Så är det ju, 100 procents chans varje gång, säger han och fortsätter: nej, vilka som är mest lyckliga beror nog egentligen på många fler faktorer än kön och sexualitet. Våren fortsätter att skina utanför Bonnie och Saras lägenhet. Efter alla definitioner och normprat så finns det egentligen hundra frågor till som skulle behöva luftas. Det börjar bli dags att låta rösterna vila och för fredagskänslan att infinna sig. Bland det sista vi pratar om är hur begreppet familj för Bonnie står för en norm som betyder en mamma, en pappa och barn, ett eller flera. Det var så han hade det när han växte upp. Ensamstående föräldrar är mer vanligt idag och Bonnie menar att termen familj kanske inte ser likadan ut längre. –Ett barn behöver trygghet, stabilitet och kärlek. Det är väl två kvinnor och två män lika möjliga att ge som en man och en kvinna.

De barn som växer upp med en ensamstående förälder har lika mycket möjlighet att lyckas som någon annan. Om de sedan har två mammor eller två pappor spelar ingen större roll kan jag tycka. Hur ser du på din framtid? –Jag kommer inte att ändra min sexualitet till exempel, den är stabil. Om jag ska skaffa familj är en bra fråga men det börjar väl bli dags nu. Däremot tror jag inte det ligger inom de närmsta fem åren, att jag ska ha barn. Alla mina ex-flickvänner har skaffat barn så jag flyttar ner i åldrarna, skrattar Bonnie. –Nej, det är väl inte hela sanningen men det har bara blivit så. Jag trivs ganska bra med att bara ta hand om mig själv faktiskt. Jag kan tänka mig ett liv utan barn, det kan jag.


Bonnie 48 69

Viktor – – – – – – – – – – – – – –

Innegården intill Karlskronaplan stänger ute resten av världen och bildar en oas att stiga in i. Vi hälsar på en hund som ivrigt viftar på svansen, bakom den stängda ytterdörren, i väntan på en av alla dagens promenader. På tredje våningen stegar vi in hos en nyinflyttad Viktor som fortfarande är lite röd om kinderna efter att just ha kommit hem från skolan. –Här bor jag, välkommen. Tjejen som jag hyr av ringde tidigare och sa att hon kommer tillbaka till Sverige och vill ha lägenheten igen, jag som just flyttat in. Vi tar plats i vardagsrummet efter en obligatorisk men trevlig rundvandring i lägenhetens och rummens olika skepnader. Viktor är en lugn kille, han tycker om folk och han stadgade sig i Malmö i sep-


Bonnie 48 69

tember i fjol för att läsa interaktionsdesign på högskolan. Ursprungligen kommer han från Västerås där han växte upp tillsammans med mamma, pappa och två äldre bröder. –Hela min släkt på pappas sida var väldigt aktiva inom pingstkyrkan och jag gick själv där väldigt mycket. Det var väldigt många ungdomar som var med där och jag hade många kompisar, de flesta har jag kontakt med än idag. Det var jättefint att växa upp i Västerås men som stad är väl Västerås andra ledet i lillebrorsserien. Hallstahammar till Västerås till Stockholm till Lonon till New York, det finns ett stort lillebrorskomplex om man säger så och det märks nog rätt mycket på ungdomarna. Västerås är en lugn stad, på gott och ont. Det händer lite men det är fint i alla fall. Minns du hur man såg på sexualitet när du växte upp? –Jag tror aldrig att jag diskuterade det med mina föräldrar. Det har aldrig varit en sak liksom men det har säkert att göra med deras tro. Men jag har tänkt på det en hel del nu, hur det var då. Jag sportade ganska mycket och spelade en hel del innebandy. I laget var det väldigt mycket grabbigt snack liksom, om brudar och så. Men om sex, själva akten, det har jag nog aldrig diskuterat med någon faktiskt. Det ska väl vara med sjuksköterskan på högstadiet. Var du med i grabbsnacket? –Nej, jag har aldrig identifierat mig med det, absolut inte. Jag blev lite utstött, jag vet inte vad det berodde på men jag kände mig utanför på ganska många plan och slutade i laget efter ett tag. Jag älskade innebandy och gör det jag fortfarande, men grabbsnacket blev lite för mycket. Jag skaffade inga kompisar där om man säger så. Har du saknat att kunna prata med dina föräldrar om just sexualitet? –Ja det har jag nog, i alla fall från pappas sida på något sätt, det är inte samma grej att prata med mamma och det har jag nog inte ens

tänkt på att jag saknat. Men jag har ju två syskon som jag på senare dagar haft lättare att snacka med, i alla fall med min bror. Telefonen ringer i Viktors ficka och han letar fram den för att se att det är mamma som ringer, bara för det. Han lägger den åt sidan och fortsätter: –Sexualitet avdramatiseras ju äldre man blir också, först är man nyfiken och allt är spännande men sen spelar det inte så stor roll. Skit samma liksom. Idag antar jag ju att min bror har varit med folk men när jag var yngre var det mycket mer spänannde att inte veta vad han höll på med. Jag menar, mina föräldrar har ju aldrig legat med varandra. De har inte det? –Nej aldrig, lova det, säger Viktor lurigt och brister ut i skratt. Fönstret ut mot verkligheten är öppet och ger behaglig svalka i den annars väldigt varma lägenheten. Väggarnas vithet bländar en aning och soffgruppens blommiga tyg påminner om den stundande sommaren. Hur såg du själv på sexualitet? –Som jag sa tidigare så har jag avdramatiserat sexualitet och på senaste tiden så har jag sett det för vad jag tror att det är. En ohämmad instinkt att sätta på någon liksom, det är väl på gott och ont kanske. När jag tänker på sexualitet så blir jag lite ”ah vad tråkigt”, det säger mig ingenting. Men när det är fint så är det ju fint, det finns nog två delar. Att sätta på någon och att älska med någon. Den uppdelningen ser jag, även om jag kanske lärt mig det från någon film så skriver jag under på den. Man börjar kanske med att upptäcka sig själv och då är man på noll procent, sen hamnar man upp på 100 procent och


Bonnie 48 69

när spänningen inte finns kvar längre så har man ingenting mer att upptäcka, det känns lite så. Hur identifierar du dig sexuellt? –Jag kan bli attraherad av personligheter och älska människor över hela spektrat men rent fysiskt så har jag aldrig känt en sexuell attraktion till någon man. Jag vet inte om det skulle kallas heterosexualitet. Vad skulle du säga att hetero betyder för dig? –Gud vilken svår fråga. Det bottnar väl i sex och det är det som jag tycker är så himla tråkigt. Vad skulle det kunna vara annat än sex? –Det är mer känslor som ligger till grund för att man blir attraherad av varandra. Den där känslan av kärlek vid första ögonkastet typ, en sådan känsla har jag väl aldrig fått med en kille. Har du någon gång tvivlat på din heterosexualitet? –Nej men däremot har jag väl känt en slags experimentlusta, skulle jag kunna dubbla mitt spektra så vill jag ju göra det liksom. Det har kommit på tal men de gångerna har jag tackat nej, just för att jag inte känt mig ett dugg attraherad. Det skulle vara kul att testa men jag har aldrig varit osäker på min sexualitet. Det kanske är det som är grejen, när man känner sig säker på något så vill man kanske gå vidare och testa det som är mer spännande och utmanande. Så du skulle kunna tänka dig att ha sex med en person av samma kön? –Ja, jag är inte blyg för tanken men mest för att testa. Inte så att jag kanske skulle tända så mycket på det men så känns det nu i alla fall. Du berättade tidigare att du inte pratat med dina föräldrar om sexualitet. Hur tror du att de skulle reagera om du idag skulle berätta att du är icke- heterosexuell? –Mamma skulle nog ta till sig det, hon skulle säga att ”ok, det är väl så det är och jag litar på dig, känns det bra så känns det bra och är det

naturligt så är det”. Pappa skulle nog tro att det var en himla fas bara. Tro du att det hade varit jobbigt att berätta det för dem? –Jag funderar på om jag haft något annat jag berättat för mina föräldrar som inte kommit helt naturligt, i nuläget så kan jag nog inte föreställa mig hur det hade känts. Men nej, det hade inte varit jobbigt, inte ett dugg. Det är skillnad från uppväxten och nu när jag flyttat hemifrån, vi har en helt annan relation idag. Pappa visar mycket mer känslor nu. Jag tror för det första att de skulle bli förvånade, trots att vi inte pratat om sex så vet de ju nu att jag har haft det, av olika anledningar. Jag tror inte alls att de hade skämts, möjligtvis att de hade tänkt att det bara var en fas, ”han vet inte bättre”. Hade det känts annorlunda att berätta för dina vänner? –Nu blir jag lite fundersam, är det ens någonting man behöver berätta? Jag tror nog att vissa hade reagerat lite konstigt men de är väl inte ens vänner i så fall, om de skulle dissa mig för det. Jag har inga problem att byta vänner om de inte accepterar mig. Men som sagt så funderar jag på om jag ens skulle berätta, inte för att dölja det men för att sexualiteten är min egen. Man gör sitt liksom, man behöver inte domdera med vem man ligger med, när man ligger eller hur. För mig är det i alla fall ganska ointressant att höra från andra. Tror du att det hade känts annorlunda att hålla din pojkvän i handen än din flickvän? –Ja herregud, det skulle dra så mycket mer uppmärksamhet till sig. Man skulle bli tittad på och det är väl det som är så tråkigt, man skulle behöva känna sig som en rebell i så fall. Tittar du själv på människor som är av samma kön och som går hand i hand? –Jag gjorde nog det förr, när jag var lite yngre. Det var inte så vanligt i Västerås. Man tyckte att allt som var främmande var konstigt


Bonnie

48 69 Kvinnligt That is, the first thing he asked of his particular object was not ‘How should it look?’ but ‘What must of in another. There is only one thing in the world that is capable of transferIf you agree with this.


Bonnie 48 69

fast det var nog inte lika främmande som när min mamma växte upp i Boden. För mina barn kommer det förhoppningsvis vara borta för det borde inte finnas några värderingar i det. Det är väl mer att man blir starstruck. Man reagerar som när man ser en kändis, det är någonting ovanligt men sedan går man vidare. Skulle det vara svårt att gå ut med en pojkvän i handen då? –Den här hand i hand-grejen, jag gör inte det med en flickvän heller. Om jag skulle pussa honom hej då så tror jag inte att jag skulle bry mig särskilt mycket. Det är lugnt så länge det är naturligt, att jag älskar honom och att vi har en bra relation. Som jag sa innan, det är på något sätt mitt ansvar att göra det jag tycker om och det som känns naturligt att göra. Man vill ju inte lura sig själv. Här i Malmö skulle jag nog kunna hångla med vem som helst, det skulle inte spela någon roll. I Västerås skulle det vara en annan sak, där finns folk från ens förflutna som stirrar ner en och dömer en. Jag vet inte om det beror på att det är en mindre stad eller om det är för att jag har bott där, det kanske kan vara en kombination. Ju mer folk desto mer toleranta måste man vara mot varandra. Viktor vrider sig i soffan och vi sitter tysta en stund för att bara vara. Sirenerna hörs utanför, här inne låter vi tystnaden studsa runt väggarna för att hämta andan och för att reflektera. Alla dessa normer, alla föreställningar om hur man borde vara eller borde bete sig stör vardagen men hänger trots allt kvar. Hur skulle du definiera heteronormen? –Det är väl en konstruerad norm som gör att det uppmuntras att vara hetero. Genom vårt samhälle, det ska gärna vara på ett visst sätt för att vårt samhälle ska fungera eller för att vi ska ha en kärnfamilj, det blir en slags tradition. Och det uppmuntras såklart tidigt, redan

när man är barn, och det är nog det som är det läskiga. Du identifierar dig själv som heterosexuell, påverkas du av hur man ”bör” leva i enighet med heteronormen? –Jag har tänkt mycket på det där och jag tror att det är nyttigt att utmana sig själv. Som sagt, om jag kan bredda mitt spektra så är det bara kul. Jag hängde ju inte med i grabbsnacket på innebandyn utan jag tog mitt eget parti liksom. Det har kanske inte påverkat mig så mycket men jag menar, vart man än tittar så är det ju saker som säger att det ska vara på ett visst sätt. Eller hur det torde vara, vad som är det ideala. Jag kommer ihåg en händelse när jag gick i lågstadiet och jag var typ kär i en tjej som satt och läste högläsning, jag tror det var på stadsbiblioteket i Västerås. Mamma kom för att hämta mig, tjejerna satt för sig och killarna för sig och eftersom jag var kär i henne så sa jag till mamma att ”tänk om man var tjej”. Mamma blev jättenervös och undrade vad jag menade. Jag ville ju bara hänga med henne och det var därför jag ville vara tjej, för att få hänga i den gruppen. Mamma reagerade så starkt på det och det är väl sådana saker som är djupt rotade i oss, speciellt inom kristendomen. Alla lever nog med alla ideal och normer som finns men vissa har perspektivet eller analyser nog att kunna utmana sig själva i det. ”Jag vet att det borde vara så här men känns det naturligt för mig?”. Känns det bra så visst, känns det inte bra så skiter jag i det, jag gör det som känns naturligt. Tror du att man föds som heterosexuell eller icke heterosexuell? –Den är skitsvår den frågan. Som nyfött barn har man ju ingen aning om någonting, då har man nog ingen sexualitet. Men så träffar man människor och man lär sig om ömhet och trygghet. Mammas bröst, det finns väl någonting i det också. Jag kan inte det där men jag tror att det kan ha med saken att göra. Sedan går livet och vi hittar trygghet i annat som känns bra och naturligt. Sexualiteten, det


Bonnie 48 69

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Manlighet ”Jag kan inte definiera manlighet, jag ser det inte så. Allt är konstruerat. Jag har haft så många FIFA-kvällar med bara grabbar men det är för att ingen tjej spelar FIFA, jag har jobbat på FIFAs kontor och det är inga brudar som jobbar där. Det är klart att det blir en hel del grabbsnack om fotboll och interna grejer, om det är manligt vet jag inte men så ser det ut med de män jag hänger med. Jag kan bara utgå från mig själv och mina vänner.”

att sätta på någon, är så banal så man blir trött men just kärlek och ömhet kan nog förändras över tid tror jag. Ser ditt liv annorlunda ut i jämförelse med en person som är icke-heterosexuell? –Nej, förutom att folk kanske dömer de annorlunda. Rent vardagsmässigt så är det ju inte någon skillnad om man inte är aktiv i queerrörelsen eller så. Jag kan inte föreställa mig att de personer jag känner som är icke- hetero har ett liv som ser annorlunda ut än mitt, förutom om de går hand i hand på stan och folk pratar bakom ryggen på dem. Vi blir bjudna på kaffe och passar på att sträcka på benen lite. På soffbordet ligger spelkonsoller och i fönstret har spelfodral till Viktors Playstation staplats på hög. Det är dags att prata om bilderna där Viktor gestaltat manlighet och tankarna kring det är tätt kopplade till tv-spelet framför oss. –När jag tänker på manlighet tänker jag mig ett FIFA-spel, jag har jobbat på FIFAS kontor och det är inga brudar som jobbar där överhuvudtaget. Vi har haft så många FIFA-kvällar hemma hos mig och vi har bara varit massa grabbar. Jag tror inte ens att vi bjudit in några tjejer men jag vet inte en enda tjej som spelar FIFA faktiskt. När känner du manlig? –Oj, det var en svår fråga. Kan du känna dig omanlig då? –Det här kanske inte har med manlighet att göra men när jag får en uppgift som jag blir fråntagen av någon som tror att de vet bättre, som inte litar på mitt omdöme och min kapacitet, då kanske jag kan känna att ”jaha, duger inte jag till det här”. Men det har nog mer med självkänslan att göra egentligen, det är nog inte för att jag är man som jag känner så. Om man tar ifrån en kvinna sin uppgift, är hon oman-


Bonnie 48 69

lig för det liksom? Om någon äldre tar ifrån mig en uppgift bara för att jag är yngre slår det mer mot självkänslan än manligheten tror jag. Kan självkänsla och manlighet ha med varandra att göra? –Visst ser jag mig som man, rent fysiskt, men ibland ser jag på mig själv som en själ som bara flyter omkring. Jag tänker inte på att jag är manlig, det har jag aldrig gjort. Däremot tänker jag inte att jag är omanlig heller, jag bara flyter. Hur ser din bild av manlighet ut? –Jag kan inte definiera manlighet, jag ser det inte så. Det är något konstruerat som bara finns där. Det jag tänker på, som skiljer kvinnor från män är att kvinnor är ganska tävlingsinriktade men det beror ju på någonting annat, inte för att de är kvinnor. De ska alltid gnabba mot varandra, det ska alltid finnas någon som är snyggare än alla andra till exempel. Det är väldigt utseendeinriktade tävlingar men det är på grund av alla normer som finns, alla ideal. Det är inte så bara för att de är kvinnor, alla beter sig inte så heller. Tävlar inte män mot varandra? –Jo, det finns en tävling där också. Det här med att ta sig an en uppgift igen, jag tror mig veta hur jag ska lösa den men så kommer någon annan och vill göra det själv. Det är ju en tävling som också är där för att normen finns att man ska vara den händige mannen. Sedan skiljer sig attityden ofta mellan män och kvinnor, män är mer buffliga och kvinnor mer inlyssnande. Hur ser din bild av kvinnlighet ut, förutom att hon tävlar och är bra på att lyssna? –Det finns ju så många människor och alla är så himla olika. Det är väl det man lär sig till slut. Jag kan tänka mig att kvinnan genom våra traditioner och vårt samhälle fått ett tydligare ärr av att ha blivit undertryckta och behandlade på ett visst sätt. Hon vet hur det känns

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Könsneutralitet ”Här tänker jag på litteratur, alla läser böcker. Eller en brödrost, den är neutral i all sin prakt för alla äter väl rostat bröd liksom.”


Bonnie 48 69

och därför är hon mer ödmjuk och inlyssnande medan männen kör på som de alltid har gjort. Kvinnan bär på ett arv i form av en slags ömhet, det hon har varit med om själv vill hon inte att någon annan ska behöva råka ut för. Hon vet hur hemskt det är och det är en fin tanke. Känner du dig kvinnlig? –Jag vet inte men det där arvet jag pratade om, jag kan nog identifiera mig med det också. Jag har inte varit förtryckt som en kvinna men jag har ändå sett det, det tror jag att många i vår generation har fått upp ögonen för. Jag kanske inte känner mig kvinnlig men jag känner i alla fall att det finns en stark gemenskap i det. Att jag inte känner mig kvinnlig är väl just för att jag inte är kvinna. Vad menar du att många i din generation fått upp ögonen för? –De kan se det här gamla arvet. Jag kan ju inte påstå att mina föräldrars relation är helt jämställd hela tiden. De är dessutom väldigt noga med att identifiera sig själv genom sina barn, ”du är mer lik mamma för jag är lite mer planerande”. Och så vet pappa alltid bäst. Det förtrycket tror jag att många av oss sett. Är det en del av manligheten att förtrycka? –Det har väl varit det. En man föds med en viss makt att kunna utnyttja det faktum att han är en man. Det kanske inte är särskilt manligt men det är män som gör det. Anser du då att manlighet och kvinnlighet skiljer sig åt? –Egentligen så finns det ingen skillnad, och det här blir ju sjukt abstrakt, men genom arvet så finns det en tydlig skillnad i vårt samhälle. Genom alla tusentals år så har män haft makten och det gör nu att normen ser annorlunda ut för män och kvinnor. Vi föds med ett fysiskt arv, min farfar hade jättestora och kraftiga arbetshänder och min pappa likaså. Min syster däremot har mindre händer. Om män-

nen har varit ute och jobbat och kvinnorna dansat magdans så har ju männen byggt på sig en helt annan fysik eller genetik som gått i arv till oss. En man är kanske starkare och det är ju helt naturligt, vi är födda med det arvet men däremot skiljer sig inte kvinnan och mannens personlighet åt. Vi kommer osökt in på att prata om könsroller och hur det kan se ut i en tvåkönad och en samkönad relation. Viktor menar att det alltid finns en slags hierarki men han har inte varit med om någon uppdelning i de relationer han själv varit i. Hur skulle du vilja ha det i en framtida relation? –Vilken fin fråga, vad glad jag blir. Jag skulle nog vilja att allt skulle vara kärleksfullt, öppet, avslappnat och naturligt. Jag får en romantisk bild framför mig, det är en speciell kvinna jag ser sittandes på en filt på en äng någonstans, tillsammans med mig och ett barn. En son eller en dotter som är vår. Ska ni gifta er och vara tillsammans för evigt? –Jag vet inte men det visar sig väl. För barnets skull kanske men det beror också på vilket samhällsklimat man lever i. Jag hade en kompis i Västerås vars föräldrar skiljde sig och han mådde verkligen skit. Det skulle jag också göra om mina föräldrar skiljde sig, man har en bild av sina föräldrar där pappa är den högsta mannen och mamma den högsta kvinnan. Och så försvinner det där rosa fluffet liksom, fuck. Fast visst, är det oundvikligt så måste jag ju ta ansvar för att må bra själv. Man kanske bryr sig mer om barnet än om sig själv förvisso men då märker kanske barnet att man inte mår bra och då kan det gå hursomhelst. Vad betyder begreppet familj för dig? –Jag tänker på mina vänner, en trygghet som någonstans är den


Bonnie 48 69

fysiska och mänskliga delen av ett hem. Hem är där man är trygg och mår bra, familj är dem som gör att jag känner mig trygg och mår bra. Är kärnfamiljen viktig? –Jag tror lätt att det finns folk som fått mer kärlek av föräldrar som är särbo och det är ju kärleken det handlar om. Hur man får den och från vilka kanske inte spelar så stor roll. Jag tror nog att man kan bli ignorerad av ens gifta föräldrar också. Vi lever i ett samhälle där det finns många som suger men också många som äger.


Bonnie

48 69


Bonnie

48 69

Variationer  

Ett utkast till boken Variationer. Bilderna är lågupplösta, alla texter är inte satta i det här dokumentet.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you