Issuu on Google+

KILLJOY Ebba Petrén

1


* Processkrift september - november 2013

2


Till v채rlden b채sta klass.

3


KAPITEL 1 * Det är något med entusiasmen i början. Jag tar mig an världen med lie Skördar, äter, blir mätt och hungrig igen. Kan det inte alltid vara så?

4


* Doktorandseminarier: ”Vems blod rinner i min sång?” Kan det aldrig bara vara sång. Hör du sången den sköna. Nej men blodet som drippidroppar. Hör sången!

5


* Oroa dig inte, det kommer att gå bra för dig säger professorn och tilltalar min oro. Jag känner oro, först då. Det är också skönt att hon ser igenom mig. Tror hon på lyckliga dagar? Jag ska ge henne examensklänningen från 1974. Blomsterklänningen. Viskostyget. Tygen. Omsvepningen. Mjukheten. Barnheten. Det är något med tyg jag inte kan förklara. Att gömma sig under. En upplösning.

6


*

Att säga nej när det behövs. Att inte svara. Att inte gå med på frågan. Säga den är fel ställd. Att inte säga något.

7


* Så här blir det när jag skriver. Begrepp betyder vad jag vill. Jag bestämmer ALLT. Kungen skriker LOL till svt när jag skriver. Obamademonstrationen lämnar platsen INNAN Obama landat planet, SÅ är det när jag skriver.

8


* Det här är ett formativt ögonblick. Och det här. Och det här. Och nu detta nu detta ögonblick nu formas något nytt. Bu! Det får inte ske några överraskningar under Baraks besök. Jag drömmer om en värld beredd på formativa ögonblick. Så är det när jag skriver.

9


KAPITEL 2 * Det har något med orientering att göra. Kropparna som blir utan gränser. Landskap. Olika kroppar samma land. Allstå inte sporten utan hud, kropp, kropp, hud. Som jag orienterar mig mot att stödja mig mot. Bara att det går att vara orienterad mot kropp. Att det går. Inte mot en viss individ utan kropp, hud. Inte någon pojkvänshud utan hud. Det är viktigt för mig. Att det går. Att det är möjligt för människan. Att vara så. Att jag har erfarenhet av det.

10


KAPITEL 3 * Wolfgang Iser du beskriver vad jag tänkt. Du dog 2007 och det känns sorgligt för mig. Eftersom jag önskar att du fick se mina verk. Jag vill att du ska veta att där också finns saker du inte kommer att förstå. Verklighetstrogna babydockor av olika hudfärg, hängande tavlor, projicerade djur. Blade Runner, skrikiga pastellkritor och en blomspruta. Men du, det är första gången jag blir tårögd av teori. Snyft. Kommentar: Jag söker visst i teorier efter beröring. Tåren är inte god, men den känns.

11


* Vad är det som berör? Det är beröringen. Beröringen mellan min praktik och ditt sätt att beskriva en läsprocess. Du är död men ändå är det du som får mig att skriva. Det där som kommer i slutet. ”Verket är ett eget medvetande.” Så bra sagt! Du måste lägga bort din person, din individ för att läsa. Det är ju det. Det finns också något uppsluppet något besviket nu. att vad jag trodde var konstnärligt innehåll att vad jag ägnat mig åt att utforska bara varit vanlig läsning för dig! Jag har lärt mig någonting. Det känns alltid till att börja med som om jag hade förlorat någonting. Det är George Bernard Shaws ord.

12


KAPITEL 4 * Stina säger: Ge dig in i att göra själv nu då. Låt ingen komma in. Testa det som du måste nu då. Så får du veta hur det är.

13


* Tomheten. Det finns inget att säga. Inget att göra. Allt jag vill är att lägga mig ner på marken och känna golvet. Allt är redan sagt. Redan gjort. Jag kan ligga och ta konsekvenserna. Och se det från olika vinklar. Jag är inte i världen. Jag är i en parallell värld.

14


*

Så vad behöver jag? Det har jag tänkt på en hel del. Jag vill vara ensam upphovsman. Jag vill vara mig själv nog. Nej, inte bara det. Jag vill veta vad som finns i mig. Det vet jag redan, kött och blod. Jag finns genom andra. Det är för enkelt. Jag orkar inte ta hänsyn till sociala situationer. Det kan det vara. Jag vill komma över latheten. Den här texten skrivs inte för att tillfredställa er.

15


* Konflikterna som finns i att göra själv eller göra tillsammans är falska. I alla fall i teorin. Utanförskap ensamhet utbrändhet ÅNGEST hur skulle det vara att skriva om det? Konstnärskap det finns inte. Det finns bara det som undersöks och det kan göras själv eller i grupp. Idén om konstnärskap är det idé att släppa och samtidigt en att släppa in. In i köttet för helvete jag är kapabel.

16


* Tar en sak i taget, en tanke i sänder. Ger inga förutsättningar för att du ska känna något speciellt. Den här texten skrivs utan förslag.

17


* Fick idé ikväll under yoga. Yoogaaaaaa. (det spelar roll hur man hittar till en plats) Det jag ska göra nu (eftersom jag ska göra något själv, för att inte kunna överlägga ansvar och inte kunna säga ifrån mig credd) är att skriva om alla erfarenheterna. som snoop doggy dog, snoop dog, snoop lion, snoopzilla ska jag närma mig världen. Skriva om styrka, ensamhet, riktning, clarity och om att klara allt själv put myself in the picta. I en annan del av rummet pågår en lektion där en kvinna instrueras av en kvinnlig lärare och det sista som sägs innan ljuset går ner är: Känn hur din kropp känns nu jämför med för en timme sedan. Jag har konstant yogababbel i mina öron.

18


* - Fattar du inte jag måste vara ensam när jag gör det här? Du måste gå härifrån nu. Jag behöver tid för mig själv. - Kan jag inte bara sitta här? - Ok.

19


KAPITEL 5 * Se två platser framför dig: vikingatiden (skog, järn, eld) och samtiden (stad, chatt, socker). Min röst talar från framtiden. Den är dov det är Orson Wells röst. Jaså det där projektet. Jag ville säga något om hur det var att alltid ha förhållit sig till killar. Jag ville väl att det skulle vara ett tema. Jag ville också undersöka möjligheten att rikta om min hjärna ifrån detta. Jag visste nog inte riktigt vart jag ville. Jag var oftast full när jag skrev.

20


* Det börjar som dragningskrafter. Att bli lyssnad på. Att göra saker. Att smida planer. Att straffas på lek. Att fantisera. Att rulla ner en vagn från bergskullen med två killar i. Att själv bli nerrullad. Att glömma kön. Alla vet men ingen säger det: Jag är intressant på ett annorlunda vis än andra tjejer. Ibland blev gränsen tydlig och utlöste sorg. Jag fattar fortfarande inte varför jag fick vara med. Hennes uppgifter i vikingalägret däremot, konkreta: Laga mat Vakta elden Hålla dem rena Tvätta Diska Uttala sanningsord

21


Vad gör killarna och jag tillsammans? Går ut i parken. Tar en kundvagn. Sätter två i den och puttar den ner för berget. Än så länge är det inget hinder för mig att vara med. Så när kommer tanken? När jag är tillbaka i en av lägenheterna. När en storebror gör pasta, han som ska bli läkare. Det finns läsk i kylen. En flickvän kommer. En konversation. Jag vill få henne att le. Alla vill det. Hon vill helst vara själv med sin kille. Ruska av dig det där nu. Det är dags igen! Att klä på sig dräkterna, linda benen med ylle och vakna på renfäll. Det är gryning. Någon har redan tänt elden och gått för att jaga. Hon har en uppgift: hålla vid liv. Elden. Och jägarna. Tillbaka i killköket. Jag får se ett foto. Hon är söt, säger jag. De pratar om henne som extra söt. Jag varken är söt eller en av dem. Fick och fick vara med förresten. Jag var där.

22


* Orson Wells-rösten talar: Jag ville väl hitta startpunkten och punkten när gränserna uppenbarades. Det kretsar kring en katedral. Ett giftemål. Ett bröllop. Hon har gått med på det så här långt. Vi är i von Triers melankolia. Och nu stängs alla dörrar. Varken vikingen med knippan eller killen i gänget blir någonsin hon. Det börjar i korridoren på mellanstadiet. Det börjar med metall, trä och fönsternisch. Lärarinnan säger: Du är så fin. Du är inte som de andra som bråkar och tävlar. Det ska du ta vara på. Det börjar i trägudars land. Med dottern som växer upp med fadern. Det börjar med arbetsdelning. Det börjar med kunskapen om både och. Att både kunna klä sig i ylleklänning och att handla för en ny platst i historien. Det börjar i en kyrka. En kvinnlig präst redikar Nina Björks texter: ”Livet har blivit ett sökande efter resultat.” Över till församlingen: Bänkraderna är tomma. Det börjar med en önskan om en kroppslig erfarenhet. Det börjar med ett ord. Det börjar med en erfarenhet. Det börjar med en sladdrig kropp. En erfarenhet. En vilja till att ta fram delar av vårt väsen som vi inte är medvetna om.

23


* Jag njuter av att anpassa mig. Av att vara viljelรถs. *ler*

24


* nyckelord: anpassning och njutning. frihet. undersรถka njutningen i att anpassa sig till killar eller vinna makt genom att gรถra det.

25


* Vad är det som gjort att jag riktat in mig på att skaffa killkompisar? är det a)för att flickor varit svekfulla. b)för att pojkar har det roligare. c)för att jag slipper le. d)för att jag slipper ta intitativet. e)för att jag kan hänga på. f)för att de ger mig del av sin riktning och att deras riktning stöds av kulturen.

26


* Det här är en boring och konventionell historia om att kvinnor anpassar sig till män. Det är ingenting nytt. Det är det sista jag någonsin velat skriva om. Det är allt jag undvikit. Inte behövt ta itu med eftersom jag aldrig varit ensam. Först när alla är borta kan jag tala om det här. Jag har aldrig velat tala om dem så jag har hållit mig kvar bland dem. Killar. Jag pratar om killar. Säger det igen: Jag skriver inte för att tillfredställa er utan för att jag är berusad.

27


*

Idag är jag är en jävulskt pissed off röst som söker en kropp bland er där ute. Vem ska jag ta? Vem vill ha mig som röst? Jag försöker ta mig in.

28


* Du lyssnar för min skull. Lägg av med det. Jag är inte intresserad av det här men måste säga det för att komma vidare. Jag önskar att allt kunde få börja om. Hela tiden. Jag vill tvätta.

29


* Jag orkar inte prata om dem. Orkar inte att de försvinner så att jag måste prata om dem. Jag vill inte tala om dem så jag har hållit mig kvar. Man kan inte prata om något som är där. Så är det. Det som saknas kan man prata om. Det säger Sara A. Men jag saknar dem ju inte alls. De är inte saknade. Det är bara att de inte finns här längre. Det uppstår tomhet. Det är bara det.

30


KAPITEL 6 * när ordet sägs så hörs det. eller strax efter. det går inte att undvika det. snart kommer den här rösten att säga påståenden när det hörs kommer din kropp att höra det och göra som det säger. det är en form av uppmaning en order en instruktion en anvisning ett förslag den eller den vägen men också hur och vad ordet har redan bestämt vad det är hur det låter detta är redan skrivna ord vad de vill finns redan du utför dess vilja. ord är bäst ord kommer till saken ord är raka ord tar kortaste vägen ord har en riktning rakt in i er

31


* Det reproduktiva arbetet, det som inte skapar någonting nytt, det upplever jag som det mest produktiva. Det ser till att saker bibehålls i bra skick. Det lagar mat, tvättar, torkar av. Det ger mig en uppgift. Det ser ett stök och ordnar det fint igen. Det gör mig tillfredställd. Det gör mig entusiastisk. Det gör mig tydlig. Det gör mig glad. Det gör mig osynlig. Det reproduktiva arbetet är osynligt. Ingen ser att det gjorts. Det är själva grejen. Det ska inte märkas för då är det dåligt gjort. Det ska inte synas. Det måste göras om och om igen för att inte synas. Det gör så att någon kan kunna komma in i ett rum, se sig om i rummet, se en stol framför sig, se ett bord framför stolen, se ett vitt papper på bordet. gå fram till stolen, sätta sig, räta på ryggen, ta ett andetag, ta upp en penna ur fickan, titta på bordet, se ut genom fönstret, ta ett till andetag en suck, titta på pappret på bordet, titta ur genom fönstret, titta på pappret, sätta pennan mot papper och måla en fet abstrakt trasselsudd gjort av en enda linje på pappret och klappa sig själv på axeln. Fönstret är rent, bordet är rent, pappret är vitt. Det blir inget kladd på tröjärmen. Det blir streck på pappret om är menade att vara där, inget kladd.

32


* Morgonnyheterna är sjuka, slår det mig. Det slår mig. Jag värjer mig. Nyheten om att usa stänger ner och hemlösa kriminaliseras samtidigt som filippinska flickor säljer sex via skärm för att få skadeståndspengar från svenska staten, allt det där det måste till bakgrunden. Det måste bli den matta på vilken jag skriver mina svala ord. Det måste trängas bort av mjuka ord. Det måste till för att jag inte ska skriva nya morgonnyheter. Världen måste bort för att jag ska kunna skriva. Och när jag skriver så är det som att jag skriver fram en röst som letar sig tillbaka. Till världen. Till verkligheten. Till något att ta fasta på. Det är Sisyfos. Det är lätthet och saknar med andra ord tyngd. Med andra ord värde. Saknar värde. Nej du är bra lilla gumman kom igen.

33


* Plötsligt tänker alla på arbete. Reproduktivt arbete. Reproduktion av arbete. Reproduktion av arbetare. Var kan de hitta nya villiga arbetare? Behöver de hålla många i arbetslöshet för att säkra återkomsten av arbetarna? Plötsligt tänker alla på att kapitalet vill in. På det som Mattias kallade ackumulation genom fråntagande. Någon mumlar: det här har vi rätt till för att kunna leva. Plötsligt tänker alla på vila. Mumlar: det är min rättighet att få ligga här. Kapitalet vill in i min kropp och sätta den i arbete men jag vill inte resa mig. Hej, vi är arbetarklassen som vill avskaffa både arbete och klass. Hej vi är kvinnokropparna som vill avskaffa både kvinnan och kropp. Hej vi är scenkonstnärerna som vill avskaffa både scenen och konstnären. Plötsligt frågar alla vad jag håller på med. Då blir jag inte bara arg, jag grips av panik också. Jag måste svara det sannaste jag kan och letar i mitt inre, men finner inget där. Efter att du har läst det här känns livet mer tydligt, outhärdligt, dimmigt och lätt.

34


* När hon inte ger upp, när hon envisas, när hon är angelägen om att komma fram, har hon överlämnat sig till linjen. Det var Tovas anteckning. Och nu ligger hon här och har bakom sig de linjer som lett hit. Tänker på var allting började, på allt hon följt med i och engagerat sig i. Det är en evig upprepning av börjor. Hon älskar kris som följs av omstart. Vad hon är tillvänd skapar också vad som är bakom henne, vad som är tillgängligt som bakgrund till hennes synfält. Det var också Tovas anteckning. Kanske är grundsituationen att bara ligga där, vara en kropp och sakna motivation. Det är deppigt men också där allt börjar. Jag ser en kropp. Den ligger still. Den ”attackeras” av olika röster. Den hackas ner av ljud. Den är i strejk. Den besätts av olika rösten som kan beskrivas som plikter, mönster som vill upprepas, tankar, flyktvägar, exorcism.

35


* det är inte så att varje röst har en kropp och att varje kropp har en röst den kan ha två eller noll folk kan tiga av rädsla andra skriker fan olika saker varje minut det är så den som tror något annat har fel röst är inte lika med människa. punkt. grejen är att röster inte bryr sig den som lyssnar bryr sig eventuellt

36


KAPITEL 7 * Det började med att jag såg tillbaka. Till vilka linjer jag vandrat för att komma hit. Vad som fått mig att nu kämpa för att tänka. Först skrev jag tänka på annat än killar men sen strök jag slutet av meningen. Kämpa för att tänka. Det är kamp. Det är kamp för kritik av viljan att vara med killar. Och det är kritik av reproduktionslinjen. Skapade jag alla de här sambanden för att få med allt i texten?

37


* Det börjar som en vanlig fantasi som forntiden som alla barn fantiserat om. Grottan på landet som när hon är tillbaka tjugo år senare är så liten, fylld av fimpar och tråkig. Något är fel med grottan. Återkalla fantasin lyckas den inte med. Gör inte vad den ska. Den tar henne inte till platsen som hon vill stanna på. Hon vill slå grottan, men den är hård som sten. Hon blöder. Det finns inga sjukhus på järnåldern. Hur var det att leva innan kapitalismen pappa hur var det? Pappa kommer med kåsan fylld av saft. Hon skäms för sina fantasier men som tur är så syns de inte på utsidan. När pappa vill veta vad hon tänker på i bilen på väg hem så blir hon argsint.

38


* Den grundläggande situationen här är att ingen vet vad den kommer läsa i nästa ögonblick. Alla läser vidare och ingen kommer ta initiativ för att forma framtiden annorlunda. Alla inväntar nästa ord. Vi gör allt enligt devisen: Lyssna på rösten och glöm dig själv. Det har Wolfgang sagt.

39


KAPITEL 8 * Sätt upp ett protokoll som tvingar dig att tänka som du inte brukar. Fiska för ett annat sorts liv. Skriv som att du vill ändra hela världen. Som att du vill att alla ska gå med i det jag skriver. Skriv som om du har en supporterklubb.

40


KAPITEL 9 * Killjoy Det är något med det ordet. Rätt att va tråkig. Rätt att ha tråkigt. Tystnad. Att inte veta vart man ska. Killjoy kan vara ett namn. Hon heter Killjoy.

41


*

Hur kommer det sig att hon blivit så mycket den där Killjoy? Att hon kan så mycket? Hur kommer det sig att hon är så bra, att hon är så självsäker och så vacker? Hur kommer det sig att hon inte orkar någonting just nu? Hon måste specialicera sig den där Killjoy. Är så fladdrig den där Killjoy. Kommer aldrig få nåt färdigt.

42


KAPITEL 10 * Det här är en plats där ni kan vila. Där Killjoy kan vila. Inte från att tänka och reflektera utan från att konsumera och att göra. Det här är en stund där vi kan slippa se och slippa konsumera. Det är en flykt från systemet. Det här är ett rum för alla som vet att världsläget - att katastrofen redan är här. Och som redan arbetar dag ut och in för att överleva. För att leva.

43


* Välkomna till det här konstverket. Till det här rummet. Här utövas en praktik som kallas Praktiken. Den är påhittad av konstnären som använder sig av olika fiktionslager för att förmedla ett sätt att vara i världen. Det innebär teori om världsläget som katastrofalt, det innebär en startpunkt i och en genomskärande blick på kroppen, den egna kroppen. Det innebär ett förhållande mellan en röst och en kropp. Det kräver att ni koncentrerar er men vill ni, så kan ni gå eller småprata. Sitta, ligga, eller stå. Vända er runt. Ta en annan position. Det finns hursomhelst ingen, förutom ni själva, som kan bli avbruten eller störas av era rörelser eller röster här inne. Ni lyssnar till en förinspelat band och ni läser en förskriven text som rätt ut sagt skiter i er. Nu går vi in i en fiktion. Välkomna till praktiken. Här utför vi en praktik som kallas Praktiken. Det är den enda som behövs. Den praktiseras genom lyssning och självvalda rörelser. Som exempel finns det en kropp. (räck upp handen) som illustrerar texten.

44


* ”If you want to know the taste of a pear you’ll have to change the pear by eating it yourself.” Det har Mao sagt.

45


* Det här är en försmak av framtiden. Det här är en del i ett större arbete för att skapa en ännu icke existerande typ av träningscenter där vi tränar oss på är att få en plats att kommunicera ifrån. En plats i världen. Centret kommer att bli en väg för att göra detta arbete, som redan pågår ute bland er, synligt och mer sanktionerat av kulturen att ägna tid åt.

46


* Liberalismen är här! Den är mitt ibland oss! Hur långt kan en komma som självständig? Bli självständig, känna sig självständig, ha makt över sitt eget liv, vara lycklig, veta vad en har här att göra, vara i sin kropp, välja vem som påverkar en, inte bli sviken, vara lojal mot sig själv, älska sig själv och trivas i sin egen fantasi, vilja det man vill. Hur långt är det möjligt? Här på centret säger vi att frågan är fel ställd.

47


* Vad är frihet mamma? a)Min kropp fungerar bra för att plocka blommor. Jag plockar blommor. Det är frihet. b)Jag står på ett fält. Jag gör det min kropp är bra på. Det spelar ingen roll vad som gjort att den är bra. Min kropp är inget slagfält. Jag står på ett fält. Jag tar mig loss. Det är frihet. c)Ta dig loss från all strävan som inte är det gemensammas strävan, nu på momangen! Det är frihet. d) Du föds i en vikingaborg. Du känner att stöld av andras svampar är ett brott. Du står emot pressen att bli ny hövding. Det är frihet.

48


* Och så här står det på baksidan av dvdn: Hon är en kvinna. Hon lever i en värld där hon fått makt av att ta nytta av män, att umgås med män, att vara den enda kvinnan bland män. Hon vill sluta med det eftersom hon inte vet om det alltid kommer att finnas män som är på hennes sida runt henne. Hon har märkt att det är svårt att vara ärlig och samtidigt ha dem på sin sida. Det är svårt att tänka. Och hon vill lära sig att hantera möten med tjejer. Hon längtar efter skogen. Hon längtar efter att slippa resa sig. Hon kämpar för att få stanna här inne. Hon vill inte vilja göra kvinnogöra men det vill hon.

49


* Det är inte det att vi inte ska arbeta här. Vi arbetar. Att inte arbeta är mer arbetssamt än att arbeta. Människorna utanför det här rummet De strävar efter lycka De arbetar Jag är inte munnen för dessa öron, sa Zarathustra. Upprepa till du kan svara med vänlig hälsning en tibetansk munk. Varför känner du dig lycklig av att vara i skogen i grottan? Varför känner du dig lycklig av att tänka på Astrid Lindgren? Varför känner du dig lycklig av att tänka att allt redan är för sent? Varför känner du dig lycklig av att ge upp mot golvet? Jag blir färdig.

50


KAPITEL 11 EPILOG * I en byrålåda ligger alla dagböckerna Från alla åren. Alla tidigare år. Där finns önskningarna som gör att jag känner igen mig själv.

51


* Jag skriver vidare i dagboken: Chatarine Altin är världens bästa träningsinstruktör. Hon säger saker vid rätt tillfälle. Hon förklarar så det passar just min kropp. Hon har sin egen stil. Ryggen är ovanligt vältränad. Efter hennes pass känner jag lycka och stor sorg. En gång grät jag i duschen efteråt. Allt var så sorgligt, det var så skönt. På gymmet kan man stänga dörren om sig. Ingen märkte något. Ljudet dränkte tårarna. Efteråt såg jag uttröttad ut. Av träning eller gråt? Det kunde folk bara gissa. Chatarine Altin är världens bästa träningsinstruktör men i slutet av passet säger hon tomma glädjesord. Jag undrar varför hon behöver dem.

52


* Jag skriver: Mitt m책l 채r att kunna v채nda mig om och lita p책 att jag kan ta det jag ser.

53


* Jag skriver: Gick hem på lunchen för att hänga tvätt. Började tänka på min barndom. Grät på balkongen. Gick tillbaka. Träffade folk och fick bra grejer med mig hem.

54


KILLJOY