Page 1


Dövas bladet: Utgiven av Finlandssvenska teckenspråkiga r.f.

Kansliet: Brändövägen 10 00570 Helsingfors Texttelefon & Fax: 09-67 11 69 E-post: info@svenskadova.fi

Adress: Brändövägen 10 00570 Helsingfors E-post: dovasbladet@svenskadova.fi

Föreningskanslist: Johan Hedrén Mobil: 040-747 25 26 3G: 040-747 25 26 E-post: johan.hedren@svenskadova.fi

Nr 1 2 3 4

Projektkoordinator Kompetens 2008: Lena Wenman Mobil: 050-405 76 58 3G: 045-136 69 87 Mobilfax: 050-840 576 58 E-post: lena.wenman@svenskadova.fi

Manusstopp fre 31 mars fre 9 juni fre 22 sept fre 8 dec

Utgivning fre 28 april fre 23 juni fre 6 okt ons 20 dec

Håkan Westerholm Ansvarig utgivare E-post:hakan.westerholm@svenskadova.fi

Styrelsen: Ordförande: Håkan Westerholm Mobil: 050-410 21 37 3G: 050-410 21 37 Mobilfax: 050-841 021 37 E-post: hakan.westerholm@svenskadova.fi

Redaktion: Johan Hedrén Ansvarigredaktör och layout E-post: johan.hedren@svenskadova.fi Svenska Dövas blad utskott: Lena Wenman E-post: lena.wenman@svenskadova.fi

Vice Ordförande: Åke Uusimäki Mobil: 050-517 66 28 3G: 050-517 66 28 E-post: ake.uusimaki@svenskadova.fi

Berit Kinnunen E-post: berit.kinnunen@surfnet.fi

Sekreterare: Simone Ekblad Mobil: 045-136 00 91 3G: 045-136 00 91 E-post: simone.ekblad@svenskadova.fi

Eva Sahlström E-post: eva.sahlstrom@pp.inet.fi Brita Peura E-post: brita.peura@svenskadova.fi

Ledamot: Jorma Tarvonen Mobil: 050-337 04 17 3G: 050-337 04 17 E-post: jorma.tarvonen@svenskadova.fi

Föreningens fakta: Grundades: den 6 Juni 2002 Registeras den juni 2002 Medlemmar: 128 st

Ledamot: Brita Peura Mobil: 050-331 83 01 3G: 050-331 83 01 E-post: brita.peura@svenskadova.fi

Medlemskap: 11€ / år Familjemedlemskap: 30€ / år 2€ i anslutningavgift

Kassör: Utomstående Johan Hedrén Mobil: 040-747 25 26 3G: 040-747 25 26 E-post: johan.hedren@svenskadova.fi

Vill du bli medlem? Kontakta medlemskrivare Johan Hedrén Mobil: 040-747 25 26 Fax: 09-671169 E-post: medlem@svenskadova.fi

2


Hej på er medlemmar. Sedan januari till nu har vi satsat helhjärtat på att besöka hos olika politiker och beslutfattare och skapa ett kontaktnätverk för att få teckeneko bli permanent verksamhet. Det är inte lätt att få medel till teckeneko. Ifjol fick vi fondpengar för 4 månaders projekt som gav STORT positiv resultat och pengar tog slut vid årsskifte, vi hade hoppats på att få permanent pengar från kommun, staten eller liknande men det var svårare än vi trodde innan. Trots många uppvaktningar hos olika insatser det hjälpte inte så mycket, det kan bero på okunskap hos beslutfattare samt flesta tycker att 300 finlandssvenska teckenspråkiga är för lite och är inte värt att satsa på. Fast finlandssvenska teckenspråkiga ska ses som lika värt som andra och inte strunta en minoritet grupp. Viktigt att alla ska vara lika och må bra, därför kämpar vi ännu lika hårt som förut. Vi sätter mål att teckeneko kommer tillbaka i september även om vår ekonomi är lite stramt och få teckeneko bli permanent i minst några år. Det är mycket viktigt att ni finlandssvenska teckenspråkiga får lika information som alla andra på sitt eget modersmål. Det är det vi kämpar hela tiden helhjärtat på även om det inte syns så mycket att vi gör det. Och det andra, det är stort överraskning att finlandssvenska teckenspråkiga fick 100 års medalj från Finlands Dövas Förbund under förbundsmöte i Vasa den 9 juni med anledning av våra insatser under 2005. Det är stort ära för oss att få den då föreningen är fortfarande 4 år ung. Det är ett fint resultat tillsammans med er medlemmar att vi fick den. Ni ska ha eloge för att ni hjälper oss att genomföra olika saker med oss. Nytt för i år är att vi trycker så mycket vi kan. Bland annat verksamhetsberättelse, där vi har märkt mycket positiv effekt då vi träffar beslutfattarna och dom gillar tryckt version mycket bättre än kopierad version. Kvalitet är viktig för att det visar också hur verksamhet är. Ni har också märkt att svenska dövas blad trycks också efter att många har klagat på att kopierad version gav dålig bild och kvalitet. Nu när vi trycks detta då det gav mycket bättre och tydligare bilder och annat i tidningen. Vi satsar hårt på svenska dövas blad att den ska förbättra rejält framöver. Även om vi får större bidrag i framtiden så det finns möjlighet att tidningen blir helt i färg. Jag önskar er medlemmar stort tack för all samarbete som har skett under året och förbättra på finlandssvenska teckenspråkiga rf verksamhet. Även de som har ställt upp i kulturdagar som teckenkör och diktsång ska ha stort eloge. Trevlig sommar till er alla. Ta vara på er ledigheten och njuta av solen så mycket. Håkan Westerholm Ordförande

3


tutet i Örebro, Sveriges television i Leksand, Västanvik folkhögskolan i Leksand, SDRs administrativ avdelning i Leksand och Dukis i Stockholm, Sverige, 31.5-2.6

Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. representerar •

Håkan Westerholm, Johan Hedrén och Lena Wenman besökte justitieministeriet och diskuterade om olika möjligheter för teckenspråk i lagen, Helsingfors, 3.5 Håkan Westerholm, Johan Hedrén och Lena Wenman var i åland och besökte bland annat viking line, eckerö linjen, ålands tidning, ålandsbank och kulturminister, Mariehamn, Åland, 810.5

Lena Wenman och Johan Hedrén deltog på Finlands Dövas Förbundets Svensk utvecklingsutskott möte, Helsingfors, 19.5

Håkan Westerholm, Johan Hedrén och Lena Wenman besökte Rundradio och pratar om FSTs digitaltv och möjligheter, Helsingfors, 30.5

Håkan Westerholm, Johan Hedrén, Lena Wenman, Dawn Jani Birley och Marianne Aro åkte på studieresa till Sverige och besökte Specialpedagogiska insti-

Lena Wenman var på satakieli seminarium, Helsingfors, 5.6

Johan Hedrén, Alf Bjong och Lena Wenman var med på Förbundseminarium som ordnades av Finlands Dövas Förbund, Vasa, 8.6

Johan Hedrén och Alf Bjong deltog i Finlands Dövas Förbunds förbundmöte som representanter från Finlandssvenska teckenspråkiga rf, Vasa, 9-10.6

Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. informerar Finlandssvenska teckenspråkiga rf’s styrelse har haft styrelsesammanträde den 19 maj i Villa Rurik, Helsingfors Totalt 8 personer kommer att åka till Island för kulturfestivalen via Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. Finlandssvenska teckenspråkiga rf’s styrelse planerar sin nästa sammanträde i sluten av september. 4


Förundsmöte i Vasa Totalt 53 representanter från 35 olika föreningarna reste till Vasa för att delta med i Finlands Dövas Förbunds förbundsmöte den 10-11 juni. Från Finlandssvenska teckenspråkiga representerade Johan Hedrén och Alf Bjong. Under lördag presenterade Finlands Dövas Förbund om sin verksamhetsberättelse, bokslut, verksamhetsplan och budgetsförslag. Det var också stora diskussion om motioner då det har kommit totalt 14 motionerna till årets förbundsmöte. Därav 5 av dem är insänt från Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. om bland annat arbetsombudsman och habiliteringssekreterare, svenskspråkiga i förbundet, lägerverksamhet, ändra förbundsmöte till förbundskongressen och ändra på antal styrelsemedlemmar. Även i början av förbundsmöte delade ut förbundets 100-års medaljer till de som var verksamma under 2005 då förbundet fyllde 100 år. Det överräcktes totala 9 st medajler till olika personer från styrelse, anställda inom förbundet. Men dom delade också ut 6 st medaljer till föreningar som har gjort bra resultat ifrån sig under 2005. De föreningar som fick medaljer var Finlandssvenska teckenspråkiga rf, Länsi-Pohjan Kuurot ry, Mikkelin Kuurojen Yhdistys ry, Tampereen Kuurojenyhdistys ry, Kuopion Kuurojenyhdistys ry, Etelä-Karjaan Kuurot ry.

Liisa Kauppinen i aktion

När förbundsmöte har tagit uppehåll för att fortsätta på söndag började de olika utskotter diskutera om olika saker som har tagit upp på förbundsmöte. Det blev väldigt pressat diskussion hos alla utskotter eftersom möten har dragit ut tiden och alla hade bråttom att förbereda sig inför mottagning hos stadshuset i Vasa.

På kvällen var det mottagning hos stadshuset i Vasa där alla representanter kom med och njöt av mini bankett, dock man får hämta mat på egen hand, som består av några små delikatesser. Samt man kan också titta på olika historiska utställning som fanns där. Förbundsmöte återupptog på söndag då fick alla utskotter presentera sin förslag om bland annat verksamhetsberättelse, ekonomi, verksamhetsplan, kentauri och motion. Det blev snabba och lugna beslut. Nästan alla förslag från utskotter godkändes utan något ytterligare diskussion förutom ekonomiutskottens förslag om att medlemsavgift till

EKO uppstår som EKO-Island under perioden 10-16.7 på adressen www.teckeneko.fi Vi visar olika händelse och intervju m.fl. från kulturfestivalen i Island. Besök och kolla vad som händer i Island. WWW.TECKENEKO.FI 5


förbundet höjer med 5€ på varje punkt röstades majoritet mot. Därefter var det ordförandesval det stod mellan valutskottens förslag Annukka Hiekkanen och Jaana KeskiLevijoki. Även Rami Lehtinen deltog i kamp om ordförandeposition då Kuopio föreslog honom som extra kandidat. När rösträkningen var räknad visade det sig att Jaana KeskiLevijoki vann med flest röster. Nu var det styrelseval, det var många som kandidatera dit då alla tre förgående styrelsemedlemmar avgår. Nya styrelsemedlemmar som blev vald i förbundsmöte är Markus Aro, Helsingfors, Jarkko Helminen, Nya och gammal ordförande Reso och Hannele Ilomäki, Kuopio. Innan förbundsmöte avslutades avtackades Markku Jokinen för hans mångårig ordförandeskap, många lyckönskade honom framöver som nya verksamhetsledare och hoppas på en bra framtid. Även dr. Liisa Kauppinen fick mottaga många tack för hennes insatser som verksamhetsledare då hon går i pension i sluten av augusti. Vasa dövas förening visade upp en lilla dans och framförde sin hälsning till dr. Liisa Kauppinen. Efteråt var det bara lite kaffe och tårta samt lite diskussion i korridor innan alla åkte hem.

Gamla styrelsemedlemmar tackade alla för en framgångsrik förbundsmöte

6


Finlands Dövas Förbunds förbundsmötesresolution SAMHÄLLETS TJÄNSTER BÖR ANPASSAS FÖR TECKENSPRÅKIGA Kommunreformen och omläggningen av samhällets servicestruktur påverkar medborgarnas välfärd, hänsynen till rättigheterna och tillgängligheten till service. Dagens syn på en döv människa baserar sig på ett människorättsligt perspektiv, som innebär att en dövs rättigheter görs gällande genom användning av teckenspråk. Den grundläggande förutsättningen för teckenspråkigas välfärd och deltagande i samhället är att service och information står till buds på det egna språket. För att trygga och säkerställa välfärden krävs att teckenspråkets ställning och användningen av teckenspråk i vid omfattning beaktas i samband med de reformer som nu pågår. Fungerande välfärdstjänster som är tillgängliga för alla på det egna språket förebygger utslagning och de utgifter det medför för samhället. Finlands Dövas Förbunds förbundsmöte fäster uppmärksamhet speciellt vid följande frågor: *Det finländska samhället bör genom praktiska åtgärder, förbättrad lagstiftning och tillräcklig resursstyrning bygga upp all offentlig service så att den lämpar sig även för teckenspråkiga. Teckenspråkiga döva bör tillförsäkras möjligheten att självständigt och aktivt direkt påverka kommunernas beslutsfattande och verksamhet. Den teckenspråkiga servicen bör utgöra en naturlig del av de allmänna välfärdstjänsterna. För dövorganisationerna bör man säkra goda förutsättningar för olika projekt där man genom samarbete i nätverk arbetar för att främja välfärden. *De teckenspråkiga tolktjänsterna bör i samband med revideringen av handikapplagen utvecklas så att döva garanteras möjligheten att jämlikt med andra befolkningsgrupper sköta sina ärenden och delta i samhället. Man bör särskilt fästa uppmärksamhet vid att antalet timmar för vardagstolkning är tillräckligt samt vid att förbättra tolktjänsterna i samband med arbetsliv och utbildning. Som en del av den tolktjänst som avses i handikapplagen och förordningen bör en riksomfattande distanstolkningsservice, som sköts gemensamt av flera olika aktörer, startas med statligt stöd. *Dövas tillgång till information och teckenspråkig kommunikation bör utvecklas och förverkligas på bred bas. I dessa åtgärder ingår bl.a. att utveckla den nuvarande videomeddelandeservicen, som kommunerna anordnar som köpt tjänst, att förverkliga det statsfinansierade teckenspråkiga biblioteksprojekt som nu är i planeringsskedet samt att utvidga och utveckla Rundradions teckenspråkiga program och öka andelen textade program. Kommunernas egen information till teckenspråkiga bör utvecklas bl.a. genom upprättandet av teckenspråkiga webbtjänster. *Teckenspråkets ställning i servicestrukturen bör utgöra en princip som följs inom alla förvaltningsområden. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid teckenspråkets ställning när det gäller tjänster som skapar en grund för livet, såsom förskola och utbildning, samt inom sysselsättnings-, hälsovårds-, social- och mentalvårdsservicen. För äldre bör man säkerställa tillräckliga möjligheter till interaktion och till olika former av service inom äldreomsorgen på det egna språket. Kamratstöd håller på att bli en allt viktigare välfärdsfaktor i samhället. Också för att organisera kamratstödstjänster och frivilligarbete för teckenspråkiga, och skapa träffpunkter, behövs samhällets och kommunernas stöd. Vasa 11.6.2006 Finlands Dövas Förbunds förbundsmöte

7


Åland—Tusen öar och finlandsvenskt kultur FINLANDSSVENSKA TECKENSPRÅKIGA VÄRDAR 2008 Föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga r f har fått äran att vara värd och arrangera Finlands Dövas Förbunds kulturdagar 2008. Vi bestämde att ordna detta på en typisk plats för Svenskfinland och finlandssvensk kultur = Åland. Alla medlemmar på föreningens årsmöte i mars stödde ide att ansöka om detta; och vi var glada att Finlands Dövas Förbund gav oss förtroende att arrangera fin kulturfest för döva. Åland ligger bra till för resor från Finland och också från Sverige. Det finns många finlandssvenska döva i Sverige, och vi tror också många svenska döva är intresserade komma med och titta på våra Kulturdagar tävlingar och fest. På Åland finns 3 döva vuxna och 10-15 barn som använder tecken (teckenspråk och tecken som stöd), men man har ingen förening för döva eller en tolk som jobbar (finns tolk men är tjänstledig). Vi hoppas att en fin Kulturdagarhändelse blir uppmärksammad av många på Åland och att man förstår mer av döva och dövas kultur där. VIKTIGT ATT PLANERA VÄL Vi måste förbereda allt väl och få bra kontakter i god tid. Vi vill ha bra stöd och samarbete med föreHåkan och Dawn handlar mat i mataffär tag och människor som kan hjälpa oss. Vi tog kontakter med olika myndigheter och organisationer på Åland och bad att få träffa dem. Eckerö Linjen, Viking Line, Ålandsbanken, Chips och PAF Åland är några vi har träffat. Kulturkonsulent Yvonne Törneroos diskuterade länge med oss och också kulturchefen på Åland självstyrelse (regering) var intresserad av våra arrangemang förslag. De tyckte allt var spännande och vill gärna hjälpa oss. TÄVLINGPLATS OCH BO I MARIEHAMN: Vi såg på Baltichallen nära Mariehamns centrum. Det är en stor sporthall och där får man bra plats med publik och kan ha olika program också utomhus på stor gräsplan (fotboll plan mm). Det blir en bra plats för tävlingar och uppvisning. Man brukar ha olika musik och teater i hallen berättade de till oss.

Postbåten förbereds inför inspelning

För de som vill bo i hotell och stuga har vi redan ordnat att boka (reservera) olika boende alternativ, allt är tillsammans 1000 sängar. Vi kommer att berätta i Internet sidan adress: www.kultur2008aland.fi om olika saker som ni

8


behöver veta. Det kommer senare om hur man kan boka och ordna resor mm. FILM OM ÅLAND: Vi ville också visa vackra bilder av Åland och ha information till deltagare på kulturdagar i Finlandiahuset, Helsingfors 2006. Därför gjorde Johan Hedrén och Dawn Jani Birley en fin film med temat Postvägen och ett välkomst brev till Kulturdagarna. En äkta döv ålänning, Roine Mattsson från Eckerö, var i huvudroll som ”Postman”. Han har sin egen farfars fars postmanskläder på sig i filmen. Johan berättade att filmen var rolig men svår att göra. Det var många olika saker att tänka på, till exempel hur man filmar från en bil när Roine cyklar bakom bilen eller hur man filmar en soluppgång. Solen tog lång tid att stiga upp, det tog 4 timmar att filma det! På filmen syns bara några sekunder av solen.. Roine Mattsson kom också till Finlandiahuset i Helsingfors, och där kom han fram med det stora kuvert till Finlands Dövas Förbund ordförande Markku Jokinen. Där är ett stort brev; VÄLKOMMEN TILL ÅLAND ! Det var mycket fint. Kulturkonsulent Yvonne Törneroos från Åland Självstyrelse kulturavdelning sade också hälsning från Åland till alla döva. Ni kan se mer av det i Internet på www.kl-deaf.fi / Nyhetsarkiv (http://www.kl-deaf.fi/ page.asp?notice=1&_item_id=3948) Text: Lena Wenman Foto: Johan Hedrén och Håkan Westerholm

Roine Mattson gör sig klara till tagningen

Filmen kan ses i Internet på hemsidan WWW.KULTUR2008ALAND.FI 9


Kommun service och döv förening – framtid ?? Fredagen den 9 juni höll Finlands Dövas Förbund ett seminarium i Vasa, dagen före årsmötet, med tema kommunernas förändringar och dövföreningarnas framtid. Cay Sévon från inrikesministeriet höll ett intressant föredrag. Hon är ansvarig för kommunområdet inom inrikesministeriet och hon har följt med hela processen om kommun- och servicestruktur-reformen som det kallas. Kommunreformen – varför? Kommunerna i Finland är många, över 400 stycken. För kommunerna är det svårt att ge invånarna all service de har rätt till. De har inte ekonomi som är tillräckligt stark och ger pengar nog till alla utgifter. Därför har kommunminister Hannes Manninen och regeringen sagt att en kommunreform måste göras. Det är mycket fråga om Finlands befolkning, och att den stora gruppen åldringar växer mycket snabbt, samtidigt som folk flyttar mycket inom landet till de större städerna. Cay Sévon berättade i statistik och siffror som visade hur olika kommuner i Finland inom 10-20 år kommer att få över en ¼ av invånarna som är över 65 år gamla. Det kan bli stora problem hur de skall få sin vård och service, om kommunen inte har tillräckligt med andra personer som kan arbeta, och betala skatt som i sin tur betalar för de gamlas vård. Nu har man i många kommuner en slags samarbete med andra kommuner om sjukvården, det kallas sjukvårdsdistrikt. Men det finns andra service som till exempel dagbarnsvård, skolor och handikappservice som också ska skötas om. Det är service som alla har rätt till, var man än bor. Många kommuner i Finland har nu diskuterat om man ska gå samman i större kommuner och på det sättet få bättre ekonomi och befolkningsunderlag till olika tjänster, service för invånarna i kommunen. I Finland är det nu kommunerna som sköter välfärden. Man har sagt i kommunerna att det är svårt med ekonomi för dem därför att staten får inkomster, som borde fördelas till kommunerna bättre än de gör nu. Kanske det blir så att staten får ta på sig mer serviceproduktion, mer ansvar för olika välfärdstjänster. Cay Sévon arbetar med att gå igenom olika lagar och hur kommunreformen påverkar dem. Hon sade att man kommer att lägga fram ett förslag om kommunstrukturen och lagar som hör till nu i sommar, i juli. Både centerns och socialdemokraternas riksdagsgrupp skall behandla detta. Efter den tidtabell som presenteras kan lagen bli behandlad under 2007 och i kraft år 2008. Hon påpekade att det som är bra med reformen är att man ska ha lättare som medborgare (kommuninvånare) att förstå, veta, vart man ska vända sig i olika ärenden. Hon tyckte det är helt klart att samarbete i kommunerna behövs, då blir ekonomin starkare. Det som påverkar hur man löser samarbete är bland annat avstånden och storleken av kommunen. Allt borde göras frivilligt och så att kommunerna/storkommun får skatterätt och även allmänt ansvar. Nu vet man olika siffror för olika tjänster, det borde finnas 20.000 invånare för bas-

10


service, 100.000 för specialservice och kanske en miljon för mycket krävande fall. Hur språkförhållanden kan följas är en viktig fråga, för finlandssvenskar. Kanske Svenskfinland blir som ett ”specialservicedistrikt” – det är det redan för utvecklingsstördas service genom Kårkulla. På det Finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området säger man att adoptionsrådgivning, familjevård för barn i kris kunde finnas inom detta servicedistrikt. Om de olika kommunmodellerna talade Cay Sevón kort, det är ännu öppet hur man kommer att besluta i olika håll av Finland om det här. De olika modeller som minister Manninen har presenterat som alternativ ser ut som följande: Regionkommunmodellen: cirka 20 st, som ansvarar för social- och hälsovård, utbildning på gymnasie/yrkesnivå, planläggning och regional utveckling, och cirka 415 självständiga närkommuner (samma som idag) som sköter uppgifter som regionkommunen har delegerat (uppdragit) till dem. Man sköter val till närkommunen samtidigt som till regionkommunen. Primärkommunmodellen: större kommuner med 20.000-30.000 invånare, där man kanske också har basservicedistrikt med flera kommuner i samarbete för sjukvård mm. Distriktmodellen: man har servicedistrikt som sköter sjukvård, hälsovård och kanske undervisning för områden som har cirka 100.000 invånare, kanske med mindre områden med minst 20.000 invånare. Kanske kommuner ska slås samman så att de har över 25.000 invånare. Det finns frågor kring kommunreformen bland kommunalpolitiker och tjänstemän. En praktisk fråga är till exempel hur demokratin fungerar i en större kommun, eller regionkommun / primärkommun. Det är inte bra att slå ihop flera fattiga kommuner, det blir bara en stor fattig kommun. Då har man inte löst serviceproduktion problemet. Det finns kanske andra lösningar, via samarbete som redan finns eller prövas nu, kring social-och hälsovård som påbörjades 2002-2004. Också dövföreningarna har frågor om hur det kan påverka föreningens arbete och verksamhet. På seminariet fick vi diskutera i kretsgrupper om : tolkservicens framtid för glesbygd, och om distanstolkning, samt hur dövföreningarnas verksamhet påverkas av kommunstrukturreformen. Det är för oss i dövföreningarna intressant hur demokratin i våra verksamhetsområden fungerar – hur kan vi påverka politikerna? Hur kan vi driva intressebevakningen, att berätta för olika personer och myndigheter om våra behov och vår situation? Vi måste se hur politiken och makten kommer att ligga i framtiden. Några tror inte att det blir någon förändring, andra tror att det blir på en högre nivå än nu. Då betyder det att t ex dövföreningarnas kretsar kanske blir viktigare, att man på regionnivån tar kontakter med storkommunen, med servicedistriktet eller länsstyrelsen för att hålla koll på servicen och servicekvaliteten till oss teckenspråkiga? Cay Sévon trodde att det kan bli viktigare för serviceproduktionen i framtiden att ha god kontakt med ”tredje sektorn”, det kan betyda att vi dövföreningar kanske får sälja

11


tjänster – sälja service och stöd till döva – till kommunerna, servicedistrikten. Att vi som är ”experter” kan hjälpa andra är en bra sak. Men det behövs kanske utbildning till döva personer som ska hjälpa andra teckenspråkiga? Johan Hedrén ställde en fråga om de finlandssvenska döva; att de är som minoritet i minoriteten, både för teckenspråkigas grupp och för de svenskspråkigas grupp i Finland. Det är viktigt att ha stöd för intressebevakning och stöd för olika frågor; vem kan hjälpa finlandssvenska

döva?

Svenska Folkpartiet kämpar för finlandssvenskar, och Finlands Dövas Förbund arbetar bra för finska teckenspråkiga. Cay Sévon blev lite förskräckt då Johan sade att kommuner och organisationer säger att om man vill ha stöd och hjälp för en grupp om 300 personer i Finland, så är det inte intressant. Hon ska påpeka om saken till nya partiledaren i Svenska Folk-

Cay Sévon berättar om kommunstruktur

partiet och be dem stöda finlandssvenska döva. De närvarande representanterna för olika dövföreningar presenterade från gruppdiskussioner kretsvis flera olika synpunkter och förslag till hur man kan utveckla tolkservicen för döva i landet. När det gäller tolktillgången önskade man att det ska finnas 24timmars jour tolk, inte begränsningar i tid eller timmar då man får använda tolk. Unga teckenspråkiga har mycket svårt idag med sin utbildning efter grundskolan, eftersom de har så svårt och osäker situation med tolk till sin skola. För döva som behöver vård, sjukbesök mm är det viktigt att få tolk och teckenspråkkunnig vårdpersonal. Både utbildningsanstalter och arbetsgivare borde uppmärksamma och uppmuntra vårdstuderande och vårdpersonal att lära sig teckenspråk. Var finns ansvaret för tolkservicen i ”nya kommunstrukturen”? Det är en fråga som dövföreningar, föreningskretsarna, Dövas Förbund och de anställda där måste följa med. Samarbete mellan dövföreningar och regionteamen poängterades, att det är viktigt. Ett förslag var att ordna kretsseminarium där kretsföreningar, områdets tjänstemän inom Finlands Dövas Förbund (regionteamet) tar upp olika frågor i intressebevakning och även kan bjuda in myndigheter, kommuntjänstemän, hälso/socialvårdansvariga och ta upp olika frågor med dem. Kanske det finns möjlighet att diskutera samarbete och köp av tjänster från dövföreningarna? Det är viktigt att ha fakta att visa på, och ett bra förslag är att ordna kartläggning av döva i olika kretsar, hurdan ålder, antal, vilka servicebehov som finns, och presentera det på seminariet och till olika beslutsfattare.

12


Olika saker i vårt samhälle kan utvecklas för alla, inte minst för teckenspråkiga. Det är viktigt att vi kan påverka tele/radiobolagen att fortsätta med Internet och 3G utbyggnaden i Finland. Då kan vi alla använda webb-kamera kontakter och mobiltelefon med teckenspråkiga på samma sätt som hörande talar med varandra. Det är viktigt för distanstolkanvändningen att ha Internetkontakt som fungerar bra, och vi hoppas att 3G telefon kan användas för distanstolk också i framtiden. Föreningar som kontaktpunkt och teckenspråkigas sociala miljö är viktig i framtiden också, och det är viktigt att inte förlora kontakter till exempel för barn och ungdomar – Liisa Kauppinen berättade att i Finland finns nu 168 barn som fått CI-operation som hörapparat, och av dem är det 54 som inte alls använder teckenspråk. Så det är ändå många av dem som är teckenspråkiga också. Vi måste komma ihåg att det är viktigt med teckenspråkmiljö på olika platser som vi kan träffas och umgås på. Många är rädda att föreningarna ska stänga därför att äldre inte orkar dra verksamheten, men kanske man har glömt bort barnen och ungdomarna. Johan Hedren menade att det är viktigt att få dem intresserade av någonting, som de kan komma och delta i genom dövföreningen. En bra sak med diskussionen och alla förslag och synpunkter var att alla kunde fundera tillsammans om olika frågor som är viktiga för alla döva, teckenspråkiga. Liisa Kauppinen bad oss som var på seminariet att tänka på ordet DISKRIMINERING. Det är ett starkt ord, men viktigt för oss teckenspråkiga, att vi kan se på våra liv, och säga när, och var, vi blir diskriminerade för att vi inte kan höra, för att vi inte får information eller inte kan använda vårt eget modersmål. Alla sådana saker som vi blir diskriminerade för, är sådant som är HINDER i vårt liv, och då kan vi kämpa för att FÅ BORT DEM. Då har vi mål att sätta upp i våra föreningars, och våra egna, långsiktiga mål (PTS och KTS på finska). Föreningen kan då ha lättare att veta VAD den kan diskutera med BESLUTSFATTARE, politiker och tjänstemän.

Det var fint att seminariet ordnades och jag hoppas själv att många föreningar som kom dit, fick mycket nyttigt att tänka på av diskussioner och föreläsning. Jag hoppas också att Finlands Dövas Förbund använder något av alla förslag som kom fram. Vår förening, Finlandssvenska teckenspråkiga, hade många personer på plats (10 finlandssvenska döva), och vi ska satsa på att ha kontakt med olika kommuner om finlandssvenska dövas situation med start efter sommarsemestern. Om ni som läser detta, kommer på att det finns någonting ni tycker borde tas upp med din egen kommun för finlandssvenska teckenspråkiga, var snäll och kontakta vårt kansli! Alla frågor, eller händelser, är viktiga, stora som små. Text: Lena Wenman

13


SAG – Samarbetsgrupp försvenska medborgarorganisationer Samarbetsgruppen för att öka samarbete mellan medborgarorganisationer (sådana som är frivilligorganisation, föreningar för olika typer av intresse) och myndigheter, har börjat som ett projekt som Finansministeriet och Svenska Studiecentralen leder. Samarbetsgruppen har fått förkortning SAG, tillsattes med olika personer från olika finlandssvenska organisationer och offentliga myndigheter. T ex Ungdomsförbundet, Finlands Röda Kors, Svenska Socialförbundet och Svenska Hörselförbundet finns med i gruppen. SAG har som första ärende nu gått in för att se hur man kan få fram bra arbetsmodell för olika medborgarorganisationer att få komma med i ”hörande” = att få diskutera olika frågor, så tidigt som möjligt i den politiska processen när det gäller Handikapplagen. Finlandssvenska handikapporganisationer möttes 13.6 En kallelse kom även till oss i Finlandssvenska teckenspråkiga rf, om att delta i ett möte där en öppen diskussion om handikapplagen och hur man jobbar med processen att göra lagen skulle ordnas. Det var många som kom dit, från olika handikapporganisationer, och från Finansministeriet och STAKES. Jag lyckades få tolk och det var intensiv möte i 2 timmar. Två personer som jobbar med handikapplagens förberedande arbete kom och berättade; överinspektör Aini Kimpimäki från Social-och hälsovårdsministeriet, och regeringssekreterare Lotta Silvennoinen som sitter och skriver alla olika texterna i lagförslaget och håller i olika möten med ”referensgrupper”. Mycket intressant få veta olika saker Lotta Silvennoinen berättade att man har nu i höst planer på att lägga fram ”första del” av lagen; den som idag berör olika områden i ”lagen om stöd och service för handikappade”. Men det är viktigt att skriva rätta saker i lagen och därför menade Lotta att det är noga att få diskutera också med olika handikappförbund, och de som skriver i förberedelserna till lagtexten ville höra också finlandssvenska synpunkter. Det blir ofta olika förslag och ändringar i lagtexten, därför vill man att många olika referensgrupper ska få möjlighet att lyssna och diskutera till lagtexten, så att man kan upptäcka olika fel i tid. Lagen är viktig för att den säger till kommunerna hur de ska ta ansvaret och sköta service till sina invånare som har olika handikapp, funktionshinder. Lagen är bra, den bestämmer att kommunen måste reservera pengar i budget för service till handikappade. Men därför måste man också veta att pengar finns, både för kommun och stat som ska producera tjänster, service. Nu vet man ungefär ”rambudget” för staten år 2007-2011, men det är inte helt offentlig. Bra diskussion och många har samma problem – vi är liten grupp i Finland Det var viktig att berätta att finlandssvenska teckenspråkiga personer också vill ha viktig information på sitt eget språk, inte ”skriven svenska” eller ”finskt teckenspråk”. Det var också hörselskadade finlandssvenska förbund och utvecklingsstörda förbund som berättade om problem att få skrivtolkar och stödperson / tolk som kan hjälpa de som inte kan prata så bra på svenska. Alla olika små problem för oss i Svenskfinland finns men också på många olika platser. Många höll med om att det är viktig att få träffas och prata till varandra om hur vi ser på olika behov och service. Ett möjlighet är att ha en ombudsman för handikappade som kan övervaka att service blir förverkligad till de som behöver den – och kan hjälpa oss att överklaga om något blir fel. En annan bra sak tyckte många var att man har samordning (koordination) för olika tjänster, service till finlandssvenska handikappade, så att flera kommuner får hjälp med detta. Därför att de som talar svenska, behöver svenska, och har någon funktionshinder (handikapp, sjukdom) bor på många olika platser i landet, och då kan det vara svårt att få kommun att sköta service OCKSÅ på svenska (eller finlandssvenskt teckenspråk). Text: Lena Wenman

14


SOCIAL RÅDGIVNING – hjälp att hitta rätt I tidningen Hufvudstadsbladet den 5.6.2006 berättas om en social rådgivning som fås på adress Tredje linjen 12 i Helsingfors. Ne-Rå kallas rådgivningsbyrån, som är ett samarbetsprojekt mellan utbildningsprogram inom sociala området och Kalliola settlementförening som driver socialt arbete. Projektet har fått pengar från PAF och ska hålla igång till årsskiftet, kanske får man förlängt bidrag. På Ne-Rå finns studerande och anställda socialstöd personer som kan hjälpa folk som vill veta t ex om vilka förmåner man har rätt till, hur man fyller i blanketter eller vill skriva ett besvär (klagomål). Det har varit en bra hjälp för många personer att komma till Ne-Rå, många vet inte vilken rätt de har till olika stöd och hur de ska lösa problem som kommer till exempel om man skiljer sig eller blir arbetslös, och måste hitta en annan bostad. Vem som helst kan komma in och få hjälp. Studerande och anställda kan både svenska och finska. Rådgivningskontoret har öppet vardagar, sommarstängt i juli. Man behöver inte beställa tid i förväg. Man kan kontakta dem också på Internet; www.ne-ra.fi .

Tolkning åt döv ersätts inte under resa SAXAT FRÅN HBL 28.5.2006: ”HFD:Tolkning åt döv ersätts inte under resa Högsta förvaltningsdomstolen har tagit ställning till dövas rätt att få med sig en tolk på en utlandsresa. En hörselskadad kvinna från Esbo yrkade att Esbo stad skulle ersätta henne för att hon använt en tolks tjänster under en resa till Norge. Hon krävde också ersättning för tolkens resekostnader. Resan till Vardangerfjorden var en studieresa för den döva kvinnan som var utbildad natur- och ödemarksguide. Kostnaderna för tolken var 280 euro. Enligt HFD ersätts enligt lagen stödtjänster åt en svårt handikappad person om de är nödvändiga för att personen ska klara av vardagens normala sysslor. Till dem hör också studier och fritidssysselsättningar. HFD meddelade dock att Esbo stad enbart gått med på att ersätta tolkens timlön men inte tolkens resekostnader eller dagpenning. De senare hörde enligt domstolens bedömning till de stöd som kommunerna själva kan besluta om. (FNB)”

”Du måste vara döv för att förstå” Finlandssvenska dövas fotspår i historien. Boken finns fortfarande till försäljning för 30€ Man kan beställa via SMS: 040-747 25 26 3G: 040-747 25 26 E-post: info@svenskadova.fi Fax: 09-67 11 69

Uppge namn, adress och antal ni önskar att beställa. Portokostnad tillkommer. 15


Avsändare: Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. Brändövägen 10 00570 Helsingfors Finland

Dövas Blad #2 2006  

Dövas Blad #2 2006