Page 1

1/2006

nummer magasinet för västra ångermanland

västerut


västerut

magasinet för västra ångermanland

innehåll 3 Annonser 4 Hänt i västra 5 Hänt i västra 6 Lokala Råden 7 Lokala Råden 8 Näsåker Nipor 9 Näsåker Nipor 10 Krönnika 11 Annonser 12 Hoting Unlimited 13 Hoting Unlimited 14 Shopping, produkter från området 15 Shopping 16 Stefan Sundström

17 Stefan Sundström 18 Nyinflyttade i Västra 19 Nya Ramneåbor 20 Naturlig Hälsa & Bokrecension 21 Annonser 22 Fiskeparadis som försvann 23 Fiskeparadis som försvann 24 Möte med en av AKTUS medarbetare 25 Möte med en av AKTUS medarbetare 26 Öppna landskap 27 Nipakademin 28 Gästtyckare Göran Mårskog 29 Annonser 30 Annonser

Produktionen är ett samarbete mellan design lena & lena, Lena Dalgren & Lena Strandqvist och pcklippoklistra, Christer Borg & Per Sahlström.

Ansvarig utgivare: design lena & lena Redaktionsråd: Christer Borg, Per Sahlström, Lena Dalgren & Lena Strandqvist Annons/text: Christer Borg Foto/text: Lena Dalgren Idé och form: Lena Strandqvist Tryck: Sollefteå Tryckeri AB Redaktionena förbehåller sig rätten att redigera i insänt material. Detta är ett GRATISMAGASIN som finns att hämta på dessa utlämningsställen: Edsele - Edselehallen • Junsele - ICA - Konsum - OKQ8 • Näsåker - ICA - Konsum - Bilisten Ramsele - Cetehallen - Turistbyrån, SVAR-huset • Sollefteå - Turistbyrån - Sollefteå Muséum Backe - Färg & Presenter • Rossön - Sport & Färg • Hoting - Statoil & Turistbyrå.

Prenumeration av 4 nummer/120 kronor kan beställas på följande vis: • insättning av 120:- på bg: 5763-7373 • maila prenumeration@vasterut.se • fyll i formuläret på hemsidan www.vasterut.se. • skicka ett kort med namn och adress till Västerut Storgatan 54 880 40 Ramsele • ring design lena & lena tel: 0623-71071 Information om magasinet finns på vår hemsida www.vasterut.se.

sid 2

innehåll

västerut nummer 1/2006


Go west... Go west... Lena Dalgren

Kommer ni ihåg den gamla discodängan med Village People? Jag har haft låten snurrande i mitt huvud några dagar sedan en mig närstående person tyckte att det borde bli magasinets ledmotiv. Mest på skoj kanske, men jag kunde inte motstå att leta reda på den och lyssna. Och jag kan ju inte låta bli att tycka att texten faktiskt passar väldigt bra. Jag tar mig friheten att översätta. (Med reservation för att översättningen inte är möjlig att sjunga till melodin.) Åk västerut, livet är fridfullt där (det får vi väl hålla med om) Åk västerut, massor av frisk luft (det kan vi skryta med) Åk västerut, för att börja ett nytt liv (kanske vi kan inspirera till) Åk västerut, det är det vi ska göra (ja det tycker jag ni ska göra)

Lena Strandqvist

Åk västerut, sol på vintern (vårvinter med snö och sol, kan det bli bättre?) Åk västerut, vi kommer att få det bara fint (helt klart!) Åk västerut, där himlen är blå (i alla fall vissa dagar) Åk västerut, detta och mer vill vi göra (just det)

Dessa rader sammanfattar på ett sätt vår målsättning med Västerut. Vi vill beskriva hur det är att leva här i västra. Berätta om en del av de kreativa människor som bor här och har hittat ett sätt att få en utkomst av sina idéer. Tipsa om ställen att besöka och visa på företeelser som är intressanta, även för oss som bor här. Kanske några av er som läser magasinet blir inspirerade och nyfikna på att tillbringa kortare eller längre tid i området.

Läs i detta nummer till exempel om BrittMarie i Hoting som köpt ett helt hyreshus och fyllt det med aktivitet. Eller om människorna i Näsåker som genom kraft och vilja förändrar hela landskapet. Jag måste bara som avslutning få berätta om en fantastisk artikel jag läst. Den är från 50-talet och ger råd till hemmafruar om hur de ska få tid över till sig själva. Om man genomför städande, matlagning, inköp, tvätt och andra hushållssysslor (som då ansågs som en heltidssysselsättning, märk väl) enlig ett speciellt veckoschema, skulle man enligt artikeln få tid över till vila mitt på dagen. Då rekommenderas det att “Byt miljö. Varför sitta i köket? Nej, ta kaffekoppen och sätt dig i vardagsrummet och känn att du kopplar av från dina vardagliga sysslor” Det är precis det jag tycker att ni ska göra nu. Ta kaffekoppen, byt miljö, lägg upp fötterna och låt dig roas en stund av Magasinet Västerut. Och för dig som inte redan bor här varför inte... Go west...

Junsele

Ramsele

Edsele

n ma ger en älv

ledare: lena dalgren

Ån

ven

västerut nummer 1/2006

Näsåker

äl Fax

Christer Borg

För er som redan bor här är jag helt säker på att ni hittar artiklar om människor och ställen som ni inte hade en aning om, eller bara hört talas om. Man blir så lätt hemmablind, och det är långt mellan gångerna då vi undersöker något nytt i vår närmiljö.

sid 3


Skidor från

Rossön till hela Sverige I Rossön med cirka 280 hushåll finns en av Västernorrlands största sportaffärer. I alla fall om man räknar i antalet sålda skidor på en säsong. Man behöver ju inte räkna långt förrän man inser att även om alla invånare i Rossön köpte nya skidor varje säsong så skulle det inte räcka långt. Ove Bryntesson på Rossöns Sport & Färg har insett detta och därför bestämt sig för att utöka sin marknad. Och det har han gjort rejält. Från Umeå i norr till Varberg i söder. Genom goda kontakter med skidklubbar har han byggt upp en trogen kundkrets som återkommer och sprider ryktet om den unike skidförsäljaren i Rossön vidare.

Konst - & musik– veckan i Junsele

Årets ”vecka” äger rum den 4-8 juli. Inledningskonserten står en orkester från Makedonien för. Övrigt musikprogram är ännu inte fastställt. Men i vanlig ordnig blir det god musik på flera platser. Konst i olika former visas på Forum

Utveckling i Resele När affären i Resele hotades av nedläggning, tog byborna saken i egna händer och bestämde sig för att Resele ska utvecklas inte nedläggas. Ove Litorell från Skara, med sommarhus i Resele, är en handlingarnas man, och på hans initiativ inleddes arbetet med Resele Utveckling. Man samlade sig i ett stormöte och delade sedan in sig i arbetsgrupper utifrån intresse. En av grupperna arbetade med möjligheten

sid 4

hänt i västra

att behålla affären och det lyckades man också med. Butiken ägs och drivs idag av Anna Sjödin som tidigare jobbade som anställd. Hon arbetar tills vidare ensam i butiken och sköter även hela den administrativa delen själv. Att kunderna är glada över att butiken får finnas kvar och att de är köptrogna, gör att orken räcker till och det känns roligt att kunna serva byborna med dagligvaror. Övriga arbetsgrupper jobbar bland annat med, samordning av aktiviteter, boendeutveckling, service- och omsorg och lokal produktion. Ett hundratal personer har arbetet i grupperna och materialet ska nu sammanställas i en utvecklingsplan. Det som är lite ovanligt med arbetet i Resele är att det sker helt med hjälp av ideella och frivilliga krafter. Inget projekt ligger bakom utan det är bybornas egen kraft och vilja som driver utvecklingen framåt. Västerut kommer att följa arbetet i Resele, vars så säker.

Kaffestopp på Inlandsbanan

I sommar kommer Inlandsbanan att göra sitt frukoststopp i Hoting. Den som åkt Inlandsbanan kommer ihåg kaffekorgarna som man kunde beställa och få i bland annat Hackås och Ulriksfors före restaurangvagnarnas tid. Korgarna ser fortfarande likadana ut, även om stoppet flyttats till Hoting. För den som vill stanna längre i Hoting erbjuds flera aktiviteter och övernattning på Hoting Unlimited. Besök på bilmuséet, en titt på forntidsutställningen eller spa-behandlingar är bara något av det som finns att välja på.

västerut nummer 1/2006


Sången om den

eldröda blomman 1956 spelade Svensk Filmindustri in filmen ”Sången om den eldröda blomman”. Många är de som fortfarande minns inspelningen som bland annat skedde på Bröderna Nordins gård i Mo, Resele samt på flera platser längs både Ångermanälven och Faxälven. Eftersom Olof i filmen, spelad av Jarl Kulle, ansluter sig till ett flottarlag, finns många sådana scener i filmen där lokala flottare agerar statister. Sverigepremiären ägde rum på Logens bio i Ramsele, med samtliga skådespelare närvarande. Det sägs att representanter från svensk filmindustri uttryckte missnöje över att premiären ägde rum på ”Sveriges sämsta biograf”.

34 mil på skoter En lördag i februari var Faxälvdalens turist- & servicecentra i Edsele målet för en lång skoterutflykt. Efter åtta timmar på skoter anlände 25 stycken trötta skoteråkare. Det är ett arbetsgäng från Carstets bilar och Bilbolaget i Ö-vik som för sjätte året gör denna tur. I år var turen mer strapatsrik än tidigare år på grund av att vissa delar av skoterledan hade så lite snö. Att man har servicebil med sig var tur för den åkare som fick haveri på sin skoter och fick åka bil sista biten med skotern på släpet. I Edsele serverades middag och underhållning innan det var dags att sova för att sedan följande morgon påbörja samma resa tillbaka.

Gymet i Näsåker Som vi skrev i förra numret fanns det planer på att flytta fritidsgården i Näsåker för att i de lokalerna bygga ett gym. De planerna är nu skrinlagda, och i stället har man idén att få till ett gym i de lokaler där Älgens förskola tidigare höll till i Centrumhuset. Tanken är att detta gym ska vara tillgängligt för alla; både allmänhet och företag som ska kunna erbjuda friskvård under

västerut nummer 1/2006

arbetstid i lokalerna. De som driver frågan är lokala rådet i Näsåker, och kommunens ansvariga har bjudits in till möte angående vad de kan ställa upp med. ÅSK har fått frågan om de är intresserae av att sköta driften, vilket man sagt sig vara intresserade av. Fortsättning följer.

Ove Bryntesson på Rossöns Sport & Färg

Ny ordförande i Urkult Urkult hade årsmöte den 24/2 på församlingshemmet i Näsåker, och valde då bland annat en ny ordförande, Thomas Eklund, fd biodlare från Undrom. Andra nya ledamöter är Lars Enberg från Sollefteå, Karin Nelson från Näsåker, Karin Annersten från Betåsen och Karin-Malin Ekström också hon från Sollefteå. – Det blir bra, säger Maggan Alton om valet av ny ordförande, han har suttit med länge i styrelsen. Ett speciellt inslag på årets festival är Clowner utan gränser, en organisation som gör uppträdanden i flyktingläger, och Urkult har också avsatt pengar till denna grupps verksamhet. I och med att det är Mångkulturåret har man också beslutat att enbart ha artister som bor i Norden, detta för att visa på mångfalden som finns här.

Anna Sjödin Handlar´n Resle

Gruvdrift i Edsele Slit och enträgenhet brukar ge resultat, så även i detta fall. Edsele Intresseförening med Torbjörn Wilhelmsson i spetsen har under ett tiotal år lagt ner massor av energi och arbete på att försöka få igång den gamla gruvan i Edsele. Gruvdriften där upphörde 1983 och på den tiden bröt man kvarts men nu är det fältspat som är av intresse. Vecka 12 kommer Norrbottens Bergteknik för att skriva kontrakt och därefter skall en täktansökan till Länsstyrelsen in. Förhoppningen och planerna är att gruvan skall vara i bruk igen redan sommaren 2006. Köpare av denna fältspat blir då porslinsfabriker i Polen.

hänt i västra

Sången om den Eldröda blomman

Gruvan Edsele

sid 5


Lokala

Råden junsele • näsåker • ramsele

en demokratisk plattform – julia milder

Det känns långt till makten och besluten ibland. Idén om ett lokalt råd som skulle öka den lokala demokratin växte fram i Junsele för några år sedan. Men olika orter har olika förutsättningar och vill lösa demokratifrågan på olika sätt. Det framkom när kommunen tog modellen från Junsele och applicerade den på Ramsele och Näsåker i år. Det hela började med projektet ”Junsele – service över gränserna” som initierades för några år sedan. Junseleborna saknade något. Många tyckte att avståndet mellan ortens invånare och kommunens beslutsfattare blivit för stort. Man efterfrågade bland annat bättre samhällsservice och ansökte om och beviljades ett EU-projekt i samarbete med Junsele Byalagsforum och Sollefteå kommun. Tillsammans tog man fram en modell utifrån de synpunkter och önskemål från Junseleborna som framkom i en enkätundersökning. Enligt målbeskrivningen ville man bland annat ”… öka den lokala demokratin och ge invånarna möjlighet att ta ansvar för utvecklingen”. Det är här det Lokala rådet kommer in. Enligt kommunen ville man skapa en demokratisk plattform. Medlemmarna skulle vara demokratiskt valda representanter från sex olika samhällsgrupperingar; från lokala företagarföreningen, föreningsrådet, turistnäringen, byalagsforumet, ungdomar och lokala politiker. Dessa skulle representera lokalbefolkningen gentemot Sollefteå kommun. Eine Styf var projektledare i Junsele under åren 2003-2004 och han förklarar att man inom projektgruppen ville ha alla kategorier byinvånare representerade i Lokala rådet: – Vi ville ha ett tvärsnitt av Junseles befolkning. Och jag har fått väldigt positiva reaktioner om projektet. Jag upplever det som att invånarna stod bakom det, och jag har inte hört något negativt om det sedan dess, säger han. Så långt verkar allt bra. Men dessutom ska, enligt målbeskrivningen ”model-

sid 6

len kunna minska sårbarheten i orter av liknande karaktär”. Kommunen ville kopiera och använda samma modell i de närliggande orterna Ramsele och Näsåker, utan att först se till dessa orters förutsättningar. Men först en snabb tillbakablick. Nuvarande Sollefteå kommun bildades under 70-talet då stora kommunsammanslagningar gjordes. Ramsele kommun, Helgum, Långsele, Junsele, Ådalsliden, Resele och norra delen av Boteå kommun slogs ihop till Sollefteå kommun. Kanske hade man behövt ett Lokalt råd då, för dryga 30 år sedan, då makten centraliserades till tätorten. I tomrummet som uppstod i Näsåker mellan beslutsfattare och bybor växte istället ”Vi Vill-kommittén” fram. Efterhand utvecklades den till Byalaget Näsåkers Samverkan. Styrelsen är demokratiskt vald av Näsåkers invånare och består av representanter från företag och föreningar, infödda Näsåkersbor och nyinflyttade, i alla åldrar. I tjugo års tid har man fört Näsåkersbornas talan och agerat i vitt skilda frågor som rört byn. I somras togs ett beslut i kommunstyrelsen i Sollefteå om att Ramsele och Näsåker skulle få ett Lokalt råd, med samma typ av representanter som i Junsele. Efter nyår ägde det första mötet med det Lokala rådet rum i Näsåker. – I början var en del kritiska till ett Lokalt råd i Näsåker eftersom de tyckte att Byalaget redan fyllde den funktionen här. Men nu har vi kommit fram till en gemensam lösning som vi inte fått några negativa reaktioner på, säger Elisabeth Molinder som är kommunal tjänsteman på Medborgarkontoret i Näsåker.

lokala råden

västerut nummer 1/2006


Anders Pettersson är ordförande i Byalaget Näsåkers Samverkan. Han håller inte med Elisabeth Molinder. - Vi i byarna har den bästa inblicken och möjligheten att se lösningar på lokala problem. Alla försök att uppifrån ge direktiv till byarna leder bara till tråkig stämning och en dålig relation mellan kommunhuset och bybor. Anders Pettersson anser att det Lokala rådet hotar Byalagets ställning. Det uppstår ett demokratiskt glapp, man hamnar långt ifrån de som beslutar, vilket leder till frustration. Han pekar också på betydelsen av att ha ett forum som är partipolitiskt och religiöst obundet. – Det är en förutsättning för ett riktigt engagemang i byn. Många drar sig för att hänga på om det hela får en politisk färg, menar han. Urban Sjödén är socialdemokratisk lokalpolitiker och sitter som ordförande i Lokala rådet i Näsåker. Han tycker inte att det finns något negativt med en organisation som har partipolitiska förtecken. – Vi ska inte driva någon partipolitik i det Lokala rådet, säger Urban Sjödén. Jag tror inte att invånarna känner sig överkörda. Kanske ett par stycken, men det får stå för dem, fortsätter han. Näsåker februari 2006. Det råder minst sagt delade meningar om Lokala rådet. Många negativa röster har höjts. Man känner sig hotad ur demokratisynpunkt, att man ska bli styrd under de lokala politikerna. Byalaget startades på gräsrotsnivå och varje år sker demokratiska val till styrelsen. Men kritiken mot Byalaget har varit att det bara är cirka 5 procent av bybefolkningen som verkli-

västerut nummer 1/2006

gen kommer och röstar varje år. Är det mer demokratiskt med ett Byalag än att låta förtroendevalda politiker representera ortsbefolkningen? - Det finns ingen annan representation i just Näsåker. De lokala politikerna som sitter i Lokala rådet är ju representanter för kommunen i stort, menar Anders Pettersson. I Ramsele däremot har samma modell fungerat bra hittills. Åke Wikström som är vice ordförande i RamseleEdsele företagarförening är snabb med svaret på frågan varför Lokala rådet mottagits så olika på de olika orterna. - Näsåker har ett starkt Byalag och det har inte Ramsele längre. Ytterorterna tappar sina positioner gentemot centralorten. Vi hade ett behov av en samlande kraft som kunde ta tillvara ortens intressen och föra fram dem till kommunen, säger Åke Wikström. Tillbaka till Junsele och Eine Styf som var projektledare när idén om Lokala rådet lades fram. - Detta är kommunpolitikernas svaghet, de gör det enkelt för sig genom att applicera samma modell på olika orter. Projektet vi gjorde var utifrån Junseles förutsättningar och varje ort här är ju unik. Det kanske skulle ha sett ut på ett annat sätt i Ramsele och på ett tredje sätt i Näsåker, säger han. Lokala rådet är än så länge bara i startgroparna i Näsåker och Ramsele. Framtiden får utvisa hur utvecklingen kommer att se ut på de olika orterna.

text: julia milder foto: lena dalgren

sid 7


Näsåkers Nipor – Har du vandrat i Näsåkers Nipor någon gång? Om inte kan jag varmt rekommendera detta, du får en stärkande promenad och samtidigt en ”lektion” i vad samarbete kan uträtta. För när du går på stigarna i området ska du för din inre syn föreställa dig att du går i slybevuxen mark, med dålig eller ingen utsikt över Ångermanälven. Så såg det nämligen ut år 2001 när projektet med Näsåkers Nipor startade. De lägdor som i hundratals år varit betade och hållits öppna av slåtter höll nu på att fullständigt växa igen. – Näsåkers själ höll på att försvinna, som Nils-Erik Humlesjö, projektledare sedan starten, uttrycker det. Utsikten från Turisthotellet försvann i rask takt med slyets ohämmade tillväxt. Jag frågar Nisse om hur det hela startade, och varför man ville göra något åt det hela. – Vi var några stycken som blev arga på resultatet av ett i sig vällovligt EU-projekt, där Skogsvårdsstyrelsen skickade hit några gubbar för att röja i Nipan och snygga upp. Resultatet blev i stället att träd fick ligga kvar, och slyet fick ännu större förutsättningar att växa. Vi kände att vi måste göra något åt det hela, och tog kontakt med arbetsförmedlingen, och de ställde upp med två man som gick på ”stämpel”pengar. Bosse Nilsson på Fritidskontoret i Sollefteå kommun ställde också upp med 16 000 kronor till driftskostnader första året, och Skogsvårdsstyrelsen ställde upp med stängselmaterial. Detta var år 2001, och från start var Nisse, Ulf Breitholtz, Anders Näsström, Lars Englund och Lage Sundberg med och funderade på hur man skulle gå tillväga. Första året lånade man in djur för att beta, för man insåg från start att det behövdes djur för att hålla landskapet öppet. Utan betning skulle snart allt vara övervuxet igen

sid 8

ett naturvårdsprojekt med goda bieffekter

med sly. Man lånade hästar från Jenny Staaf, kor och ungdjur från Kent Asplund och Lage Sundberg, och får från EvaLotta Breitholtz. – Det här gick så bra att arbetsförmedlingen hjälpte till med anställningsstöd för två personer under andra säsongen, säger Nisse. Vi fick också Bygdeavgiftsmedel till att köpa in en liten skogstraktor, så vi kunde börja röja i nipan. Första året gjorde vi bara lite slyröjning, och vi såg till att området blev någorlunda tillgängligt för våra promenadgäster.

skapa ett öppet naturskönt landskap Projektet, som heter ”Näsåkers Nipor” och som drivs under Byalaget Näsåkers Samverkan, har sedan dess bara rullat på, och man har hela tiden fått hjälp av arbetsförmedlingen som stöttat projektet. Målsättningen är att skapa ett öppet och naturskönt landskap med förbättrad tillgänglighet för såväl lokalbefolkning som tillresta turister. Förutom att man bygger och återskapar gamla stigar och vandringsleder, arbetar man också aktivt för minskad rasrisk i niporna. Rasrisken har länge varit ett stort problem i niporna, och genom djurens bete skapas en tjock grässvål som binder jorden. Man arbetar också med att utveckla olika upplevelseinriktade verksamheter som t ex. fågel och blomstervandringar samt exkursioner med anknytning till hällristningsområdet ute på Nämforsen och de arkeologiska utgrävningar som pågår inom området varje säsong.

text: christer borg foto: per sahlström

västerut nummer 1/2006


En annan effekt är att ett ko-kooperativ har startats där man håller Scottish Highland Cattel som betar i niporna. Människorna i Näsåker har också fått ett område för motion och rekreation att njuta av, och de som besöker oss varje år får möjlighet att studera hur niplandskapet kunde te sig på 1940-talet, när det fanns småbönder överallt med djurbesättningar som fick ströva fritt och beta i landskapet.

I dag är cirka 40 hektar inhägnat, där man sommartid håller hästar, får och kor i bete. Under säsongen 2005 röjde och stängslade man in Prästnipan runt hembygdsgården, och vägen ned till Bastuvallen iordningsställdes också. – Att vägen ned till Bastuvallen nu är klar, betyder att vi kan fortsätta våra planer på funktionshinderanpassning av området, menar Nisse. Vi har beslutat i gruppen att om möjligt försöka göra området tillgängligt även för människor med olika typer av funktionshinder. För de människorna finns idag ett sorgligt litet utbud av natur- och kulturområden i landet. Tanken är att man som funktionshindrad ska kunna ta sig igenom hela området ända till hällristningsområdet, och där ta sig upp till vägen igen. Vi har även initierat idén om en handikappanpassad grävplats vid de arkeologiska utgrävningarna, och då blir det den första av det slaget åtminstone i Sverige, rent av Europa. – Under 2006 ska en funktionshinderanpassad torrtoalett och en vedeldad bastu färdigställas vid Bastuvallen, säger Nisse. Och om vi lyckas med vår ambition att återställa Blomsternipan, vilket ska påbörjas i år, finns chansen för besökare att även få studera Nipsippan, som tidigare växte där, men som nu försvunnit. Nytt för i år är också att vi fått pengar av arbetsförmedlingen för att anställa arbetslösa ungdomar, vilket är spännande, tycker Nisse. Dessutom har vi fått möjlighet att ha en koordinator, Elisabeth Sellgren, vilket känns bra. Överhuvudtaget beror framgången i projektet på ett mycket bra samarbete med de medverkande, både anställda och ideellt arbetande.

västerut nummer 1/2006

Den lilla gruppen människor som träffades och formerade projektet runt sin idé för fem år sedan, har nu utvecklat sig till att bland annat bli ett projekt som genererar arbetstillfällen för arbetslösa. En annan effekt är att ett ko-kooperativ har startats där man håller Scottish Highland Cattle som betar i niporna. Människorna i Näsåker har också fått ett område för motion och rekreation att njuta av, och de som besöker oss varje år får möjlighet att studera hur niplandskapet kunde te sig på 1940-talet, när det fanns småbönder överallt med djurbesättningar som fick ströva fritt och beta i landskapet. I vintras hölls ett seminarium på SVAR i Ramsele, (beskrivet på annan plats i detta magasin), där man bland annat tog upp lokala slakterier och andra idéer som kanske kan förverkligas i samarbete mellan de nipprojekt som drivs i kommunen. – Varje år har vi också vandringar med ledare, bland annat blomster- och fågelvandringar. Vid senaste fågelvandringen kunde vi höra mer än femtio olika arter, säger Nisse. En annan, mycket exklusiv upplevelse är isflakssafarin, som har ett begränsat antal deltagare. Vi sågar helt enkelt ut ett stycke is vid lämplig tidpunkt på våren, och glider sakta ned för älven, självklart under nogsamma säkerhetsåtgärder i form av flytvästar eller flytoveraller, ler Nisse. Så nästa gång du passerar Näsåker, ställ bilen en stund och ta en promenad i Näsåkers Nipor, det blir garanterat en skön upplevelse.

text: christer borg foto: per sahlström

sid 9


www.arnedahl.net

k

krönika

Mitt “Saltbacken” mellan Västerrå & Myre

Jag skriver kriminalromaner. Jag skriver mycket annat också, fast då under ett annat namn. Vid närmare eftertanke är det mitt riktiga. Ibland glömmer jag bort vilket som är mitt riktiga. Det är det pris man betalar för en pseudonym. Jag, Jan Arnald, skriver en massa annat också, bland annat en roman om författarparet Maria Wine och Artur Lundkvist. Den kommer ut om ungefär en månad och heter helt enkelt Maria och Artur. Men jag, Arne Dahl, skriver faktiskt bara kriminalromaner – och en och annan kriminalnovell. Mina kriminalromaners poliser finns i Stockholm, även om de tillhör rikskriminalen, och alltså pysslar med brott i hela landet, och dessutom ägnar sig åt internationell brottslighet, och alltså pysslar med brott på hela jordklotet. De rör sig alltså frisk mellan miljöerna, i regel dock med Stockholm som bas. Den sjunde boken, Dödsmässa, som nyligen kom i pocket, är mycket urban. Den utspelar sig bara i storstäder, i Stockholm, Venedig, Berlin, Stalingrad. Det är en sorts uppdaterad spionroman i kalla krigets efterdyningar. Efter den sökte jag något betydligt mindre urbant. Jag ville beträda okänd mark, ge mig ut på landsbygden. När jag skrev min senaste kriminalroman Mörkertal behövde jag ett ställe som kunde stå i bjärt kontrast till både Internets hypermoderna härjningar och Stockholms storstadslojhet. Jag behövde ett stycke redig svensk landsbygd, helst med stora, fina, djupa skogar. Valet föll på er hembygd, kära läsare. Jag hittade på en by, Saltbacken, längs Ångermanälvens sträckning mellan Sollefteå och Näsåker. Jag skulle tro att den kan placeras någonstans i ödemarken mellan Västerrå och Myre. Men det är klart att den inte finns. Vad var det som lockade mig hit, till er? Jag behövde en plats som var både vacker och skrämmande, ett stycke natur så långt bort från Stockholm som möjligt. Jag hade ett minne från min barndom av Ångermanlands skogar, av en ganska så rasande Ångermanälv. Jag lät barndomsminnet leda mig rätt. Därför lät jag den sega skolklassen från Eriksdalsskolan i Stockholm förlägga sin skolresa, den så avgörande, just till era nejder. Det är i era skogar den fjortonåriga Emily försvinner. Och det drar igång en stor kriminell kedja, till stor del på Internet. Jag kan alltså inte göra några som helst anspråk på att ha beskrivit er natur på ett riktigt sätt. Mitt ”Saltbacken” är en produkt av min fantasi och mycket gamla minnen. Kanske finns det vissa saker ni känner igen, men allt är rent fabulerande. Det vore dock mycket trevligt att någon gång få besöka mitt Saltbacken och se om jag hade någorlunda rätt. Den svenska landsbygden är fantastisk överlag – först på gamla dagar börjar jag inse det, jag som mest har rest utomlands i mitt liv, från storstad till storstad. Och för mig kunde jag inte hitta något mer mytiskt, något mer magiskt, något mer levande, vitalt, naturligt än Ångermanland. Ert Ångermanland, kära läsare. Och jag är tacksam för att jag fick låna det en liten stund.

sid 10

krönika

Arne Dahl/Jan Arnald

västerut nummer 1/2006


Vad är en påsk utan besök i din kyrka? ,

Lars Karlsson 070-377 97 79

Skärstorsdag

Påskdagen

17:00 Junsele 18.00 Resele 19.00 Ådals-Liden 19:30 Ed

09.00 Junsele 11.00 Ådals-Liden 11.00 Ed 13.00 Resele

Långfredag

Annandagen

11.00 Resele 11.00 Ådals-Liden 13.00 Ed 15.00 Junsele

11.00 Eden 11.00 Tängsta 15.00 Lissgården

Ådals-Lidens, Junsele, Resele och Eds försam lin ga r

Se även predikoturer i Tidningen Ångermanland

STURES RÖR

Utför allt inom VVS branschen. Även försäljning från lager. Lidgatu 140 880 30 Näsåker Tel. 0622-101 86, 101 00 Mobil. 070-649 39 81

västerut nummer 1/2006

annonser

sid 11


Hoting Unlimited AB Möjligheternas hus

Lillgatan 2 830 80 HOTING Telefon: 0671-10070 www.hotingunlimited.se

Vissa människor ser problem med det mesta. Sedan finns det de som ser möjligheter i allt. En sådan är Britt-Marie i Hoting. Det här är kvinnan som inte kunde slå sig till ro, som tanken var efter flera års hårt arbete med att bland annat driva café på hembygdsgården i Strömsund, utan efter ett tag ”började klättra på väggarna”. Efter lite funderingar på att köpa ett hotell i Dorotea slutade det med att hon köpte ett hyreshus i Hoting. Ett hyreshus från 50-talet känns ju inte som den mysigaste av miljöer. Men Britt-Marie har lyckats att få sitt hus att kännas både gemytligt och hemtrevligt. Dessutom har hon gjort det till ett möjligheternas hus, där flexibilitet och anpassning efter besökarnas önskemål är det allra viktigaste. Låt mig ta er med på en rundvandring i huset. Först har vi restaurangen. Här serveras dagens lunch varje dag, à la carte varje kväll och dessutom beställningar för större sällskap. Det finns både en liten och en stor matsal, båda smakfullt inredda på ett välkomnande sätt. I köket jobbar under lunchtid Doris från Dorotea, men för övrigt sköts matlagning, servering och allt övrigt av Britt-Marie själv. Vi får inte heller glömma hustomten Cenneth som hjälper till med allehanda göromål.

sid 12

På övervåningen finns en konferenslokal samt ett Safarirum där du kan läsa eller se på TV. Mitt emot konferenslokalen finns butiken. Här säljs hantverk, antikviteter och delikatesser av olika slag. Ett exempel på flexibiliteten är att Britt-Marie nu gör om ett av rummen i butiken till svit. Efterfrågan på gamla saker blir mindre, men flera gäster frågar efter rum med egen dusch. Då anpassar man sig efter det. Efter besöket i butiken är det dags för spa-avdelningen. Det är det senaste tillskottet i huset. En fantastiskt fin avdelning med bubbelbad och bastu, relaxavdelning och spa-butik med allt från hudvårdsprodukter till läckra underkläder från USA. Här bokar man ”bubbel” för små och stora grupper. Det finns också möjlighet att boka massage, zonterapi och hudvårdsbehandlingar. Näst på tur här är ett ljusrum och ett gym. Vi fortsätter till Renfällan, som är en pub med fullständiga rättigheter. Här kan man ta sig en drink i ”isbaren”, titta på storbilds-tv eller slå sig ner i ett lugnare rum och bara prata. Mysigt värre! Konferensrum finns det flera stycken. Stora och små och naturligtvis anpassas de efter gruppen som kommer. Flera lägenheter i huset fungerar som vandrarhem. När jag frågar hur många bäddar det finns får jag till svar att det beror på hur man räknar.

text & foto: lena dalgren

västerut nummer 1/2006


– Om det inte är bokat för behandlingar kan jag sätta in sängar där, och om det behövs ett större ljusrum så använder jag ett av sovrummen till det. Om någon vill bo enskilt stänger jag butiken och så får de använda hela den lägenheten. Ja, ni förstår. Bara möjligheter och inga hinder. Besökarna kommer från närområdet, kusten samt från hela landet. Målsättningen är att få flera konferenser som nyttjar helhetskonceptet. Britt-Marie marknadsför sitt hus som ett Må Bra Hus. Hit ska man åka för att njuta av god mat, få massage, bada och relaxa, samtala i puben och övernatta i 50-talsmiljö. Men det är också ett möjligheternas hus. En vistelse här gör att man åker hem med inställningen ingenting är omöjligt!

västerut nummer 1/2006

text & foto: lena dalgren

sid 13


Lokal producerade Produkter från västra området Konsumenternas efterfrågan på säkra livsmedel har ökat avsevärt. Detta har lett till att det ekologiska

Mjöl stenmalt från Nässjö Kvarn 15:-/kg Finns på Hantverkshuset i Ramsele.

jordbruket har ökat de senaste åren. Här presenteras några av produkterna som finns här i Västra.

Sylt hjortron, lingon & blåbär 1,7 kg 225:Styckfrysta lingon & blåbär i 5 kg förpackningar. Ranab tel: 0623-10655 www.ranab.com

Ägg ekologiska 50:-/karta (30st)

Grönsaker morötter m.m

Finns att köpa på Ramneå Lantgård i Edsele Tel: 0623-204 69, 0730-36 66 63 Även knäckta ägg 0,50:-/st.

sid 14

Ekologiskt odlade grönsaker under säsong. Helena Toss Tel: 0622-106 77

shopping

västerut nummer 1/2006


Trattkantareller 20 gr 25:Finns hos Tara Naturprodukter Junsele tel: 0621- 200 91 och Hantverkshuset i Ramsele.

Kråkbärssaft 70 cl 40:Krusgubbssylt 400 gr 30:- Tranbärssylt 200 gr 40:Älgörtssaft olika volymer varierade priser Finns hos Tara Naturprodukter tel: 0621 -200 91 och på Hantverkshuset i Ramsele.

Getost & Getmese Bertil Olsson Bertil Olsson Ovanmo tel. 0623-108 71 och på Hantverkshuset i Ramsele.

Honung Lungsjöns Bigårdar Lungsjöns Bigårdar Tel: 0623-0623-401 10. Finns även på Cetehallen.

västerut nummer 1/2006

Potatis & Jordgubbar ekologiskt odlade Mari & Petter Åsmon tel: 0622-301 49

shopping

sid 15


“– Kan inte säga hur många gånger jag varit på Urkult, men det är nog inte mer än tre gånger, men är det något jag skulle vilja göra i sommar så är det just det. Jag tycker bra om den festivalen, man känner sig hemma liksom, verkligen”

www.stefansundstrom.se

Stefan Sundström

För många är Stefan Sundström välkänd, denna Stockholmsgrabb som fått ett flertal utmärkelser i musikbranschen. Han har jämförts med Evert Taube, Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström, och han har fått Bellmanpris, grammis för bästa manliga rockartist, Västerviksfestivalens Fred Åkerströmpris, Cornelisstipendiet, och Gröna Lunds Evert Taubepris. Men att han till och från vistas här uppe i Ångermanland kanske inte är känt för alla. Han har gjort flera spelningar på Kulturhuset på Skogsnäs, och även på Urkult har han uppträtt ett antal gånger. Jag hade planerat att träffa Stefan en stund när han i januari besökte sin syster i Nyland, men tiden ville inte räcka till för vare sig Stefan eller mig, så vi hörs på telefon i stället. Hans stockholmsdialekt är genuin och ”äkta vara” när han svarar i telefon. Vad är din anknytning till Ångermanland, frågar jag. – Jag är ofta här sedan syrran flyttade upp, hon flyttade hit i början på åttiotalet. Sedan har jag varit i Skogsnäskollektivet och lirat massor av gånger, sedan mitten av nittiotalet. Det var ett gäng på Café 44:an i Stockholm som flyttade upp, och några från Husnallarna i Göteborg, i slutet av punkåren. Vi samtalar vidare och på frågan om hur många gånger han varit på Urkult och spelat svarar han: – Kan inte säga hur många gånger jag varit på Urkult, men det är nog inte mer än tre gånger, men är det något jag skulle vilja göra i sommar så är det just det. Jag tycker bra

sid 16

om den festivalen, man känner sig hemma liksom, verkligen. Den är ju väldigt välkomnande sådär. Stefan är uppvuxen i Högdalen och Farsta i Stockholm, och många av sångerna handlar om barndomen. Det var med punken som Stefans artistkarriär startade, men även om han tycker att den spelade en stor roll både för honom och för musiklivet i stort, lämnade han den 1983 då han köpte en akustisk gitarr och började skriva visor. Ett femtontal skivor har han gjort, och priserna och de positiva omdömena har varit välförtjänta. Jag undrar hur han tacklar den hybris som jag förmodar måste dyka upp i spåren av alla utmärkelser. – I början var jag sådär antitacksam på något konstigt sätt, men det kändes till slut som tonårigt. Nä, man blir väl glad, säger Stefan uppriktigt. Sedan är det så att den som har ska vara givet i de där lägena tycker jag, det finns ju en grej bland stipendiekommittéer att de läser ju tidningarna, och tänker, ”nä, vi måste ha något som är aktuellt”. Det är inte säkert att det är något som är värt det, det ska man inte tro. Cornelisstipendiet känns schysst, det tycker jag känns bäst nästan. Jag har varit mycket inspirerad av Cornelis. Däremot tog det lång tid innan jag tog till mig Taube. Han är ju jävligt häftig alltså, sensualist, han gillar livet, han skriver om det sköna i livet, och det är föredömligt tycker jag. Det är nästan det svåraste, att skriva om när det är bra.

text: christer borg foto: från hemsida

västerut nummer 1/2006


Första tanke när jag säger Nyliberal? Anders Björk Vad tänker du på när jag säger Kommunism? Lenin. Kina? – Kinesiskt vin, ska prova på söndag. Vi har några polare som bjudit in oss på vinprovning, de ska börja importera kinesiskt vin.

Oljekris? – Tystnad.

Grönisar? – Min syrra. Sjuttiotal? Stefan skrattar. – Uhhmm..., sexualångest. Skratt igen. – Självupplevd, det var svårt att bli vuxen. Nittiotal? – Musik.

Associationsfrågor Senaste skivan heter ”Stolt men inte nöjd”, och kom i januari 2005. – Vi släppte inte den med buller och brak direkt, det kändes som om ”Hjärtats Melodi” som kom ett halvår innan var en viktigare platta egentligen. Stolt men inte nöjd var mer en platta med ihopsamlat material och folk jag gillar att lira med liksom. ”Hjärtats Melodi” jobbade vi med i två år sådär. Anders Burman producerade den, Cornelis gamla producent. Han jobbar inte egentligen, är uppåt åttio år nästan, men han är jävligt rolig för han är fortfarande nyfiken, lyssnar på Hellacopters och gillar distade gitarrer. Ovanligt vital människa, och det gick skitbra. En viktig snubbe på den plattan är pianisten, Martin Hederos som färgat plattan mycket med sin stajl. Nästa skiva ska Stefan göra hemma, han har köpt ljudkort och mikrofon och planerar att ta hem medmusikanterna. Han arbetar just nu med material till den och även till en ny bok med lite längre noveller. Den första boken hette ”Mjölkens symbolvärde”, och är en samling krönikor från tidningen ETC. Stefan bor sedan 1987 på Mälaröarna utanför Stockholm tillsammans med Karin Renberg, som han också har barn tillsammans med. Hur får man kombinationen med turnerande musikerliv och familjeliv att hålla så länge, det är ju inte ovanligt med skilsmässor i den här branschen? – Kanske att hon spelar också, kan jag tänka mig. Vi delar vått och torrt. Stefan har också varit engagerad i kampen för gömda flyktingar, och bland annat medverkade han med låten ”Om jag kommer opp till Jesus” på skivan ”För dom vi skickar tillbaks”. Om refrängen i låten berättar Stefan: – Ja, det är en präst som jag känner, en gammal barnbekant till mig som sa så där att om du kommer upp till Jesus så kommer han inte att fråga om fel och rätt, han kommer att fråga om du har älskat allt du pallar. Det tycker jag är bra. Vi börjar prata om fildelning och att folk tar hem musik på nätet som man inte betalar för. – Jag laddade hem en låt av mig själv på kul, det är schysst att ha en hackad platta med sig själv! Stefan skrattar igen, vilket han ofta gör under det halvtimmeslånga samtalet. Men han tillägger eftertänksamt att han märker att han blivit drabbad av fenomenet nu, men samtidigt så kan man inte äga saker som inte finns fysiskt tycker han.

västerut nummer 1/2006

Blogg? – Linda Skugge, har aldrig tittat på den, bara hört talas om. Men att just mediapersoner skulle vara mer än intressanta är andra vet jag inte. En del gör jävligt bra bloggar, journalisten Dan Josefsson har en bra blogg. Om man har ett syfte annat än att vara exhibitionistisk kan det ju vara intressant.

Farsta? – Min mamma. Jag hjälpte henne att flytta för ett halvår sedan, från Farsta till Sköndal. Sedan dess har jag inte åkt till Farsta. Stefan säger att han tycker om att besöka Farsta, hans gamla ”barndomsland”, att det känns som att gå omkring i en dröm med de gamla parkvägarna som han cyklade på.

– Det blir jävligt knepigt när man börjar ta patent på torskgener, jag tror nog att jag tycker så här; man kan inte äga en tanke eller en låt eller en visa. Innan vi avslutar samtalet frågar jag vad han tycker om sin hemstad Stockholm. – Det håller jag på att skriva en låt om faktiskt. Nä, jag tycker inte det är så kul. Jag tycker Stockholm har blivit en av de tristaste städer som finns. Jag var i Berlin för ett tag sedan, det var en rolig stad jämfört med Stockholm.

Vet inte varför, men det känns som folk brukar säga om Stockholm, det har blivit kyligt liksom. Vi avslutar samtalet och jag nynnar hela dagen på en av mina favoriter från Stefans produktion, ”Babyland” från skivan med samma namn. Låten utspelar sig på 94:ans buss, som gick i en evighetsslinga genom natten i Stockholm, en given plats för de som inte hade någonstans att bo. ” Sabina sa till mej Det är inte hennes grej Att åka 94:an Längst bak där satt alla som inte var så balla och inte kunde pröjsa hyran Hon hade hamnat där för hon va ung o hon var kär Ettor och nollor i en dator kan knappt beskriva sånt där. Men det kändes som att hitta Jesus i en andrahandsaffär...”

text: christer borg foto: från hemsida

sid 17


Nyinflyttade i “VÄSTRA” under 2005

Under förra året flyttade ett hundrafemtiotal nya invånare till västra området. Här nedan finns en uppställning på hur många som flyttade till respektive ort och by!

EDSELE

Meåstrand Näs Ramneå Vägersjö Ödsgårdsmon

antal personer 4 4 8 9 1

Junsele Junsele Bölen Röån Gårelehöjden Gårdsele Tara Tarsele Vallen Västbyn

24 3 3 1 1 1 1 1 2

Ramsele Ramsele Forsmo Håsjön Högberget Imfors Imnäs Meåfors Nordantjäl Ovanmo Rensjön Sundmo Strömnäs Västvattnet Västansjö

sid 18

15 3 1 1 1 3 1 1 2 2 1 2 1 2

Ådalsliden Näsåker Gåsnäs Holme Mo Myre Rödsta Strand Tängsta Norrmofflo Sörmoflo Betåsen Forsås Söderfors

text & foto: lena strandqvist

17 4 1 2 1 1 1 2 5 4 3 5 1

västerut nummer 1/2006


Byn Ramneå, ca: 4 km från “Edselecentrum” och med ca: 13 km till Ramsele är beläget på Faxälvens södra sida. Detta är en av de många byar vars invånarantal halverats under en femtonårsperiod. Fler och fler av husen har övergått till att nyttjas endast för fritidsboende. Men helt plötsligt vänder allt och det blir det en smärre “invasion”, det kan man väl säga när nästan 10 % av husen i byn byter ägare och inflyttandes kommer åtta personer och 4 hästar. Medelåldern sänks rejält, det blir åter liv och rörelse i

Familjen Angefur/Hjalmarsson

och runt gårdarna, hoppet kommer

– Linköping/Ramneå Från ett centralt boende med tre mil till Linköping - Söderköping och Norrköping flyttade Sara, Tomas och sonen Kalle till norrlands inland. Efter ett besök i Wilhelmina där båda fascinerats av naturen började de bevaka all husförsäljning i Västernorrland och Jämtland via internet. De var trötta på att flytta runt i hyrda gårdar, vilket de redan hade gjort fem gånger under deras tid tillsammans. Vid sin första resa upp för att titta på hus kom de i kontakt med ägaren till det som är deras nuvarande, huset fanns då ännu inte ute till försäjlning. Men efter några telefonsamtal var affären uppgjord och de kunde glädja sig över att ha blivit lyckliga fastighetsägare. Dessutom till ett humant pris, vilket var en förutsättning för köpet. Skulle de en dag ångra sig eller något annat inträffa som gör att de måste flytta tillbaka kommer inte detta hus att utgöra stoppklossen.

Det “röda huset i kurvan” i Ramneå har varit i familjen Johanssons ägo i många, många år och använts som fritidsställe. Här har de tillbringat massor av lov och ledigheter. Fredrik har alltid trivts här och har många vänner och bekanta från orten. Dessutom har han alltid sagt att någon gång i livet skall jag flytta upp till Ramneå vilket han nu alltså har gjort. Kanske inte så vältajmat egentligen eftersom han så sent som förra året köpte ett hus utanför Stockholm. Men för tillfället innebos det av syrran så än behöver han inte ta ställning till om hur han skall göra med det framledes.

västerut nummer 1/2006

tillbaka spiralen har vänt!?

Våren 2005 gick flyttlasset till Ramneå med tre stycken hästar, hundar och katter. Sara hade fått tjänst som sjuksköterska på sjukhuset i Sollefteå och Tomas som kyrkovaktmästare i Näsåker där de började ganska omgående. De blev väldigt väl mottagna och fann sig snabbt tillrätta, Kalle fick faktiskt flera jämnåriga kompisar på nära håll här än vad han tidigare haft. Flytten upp till norr var inte så poulär hos de nära och kära som var kvar i Linköping. Varken Saras mamma eller Tomas tre nästan vuxna söner gillade beslutet. Men vid 19-åriga Rickards och 18-åriga Roberts första besök som skulle vara i en vecka, blev vecka till månad och slutligen sex veckor, vilket talar sitt tydliga språk. Hela familjen stortrivs och är glada åt att ha lämnat det allt hådare storstadsklimatet i utbyte mot livskvalité och som Sara säger ett “framåtdrivande klimat” som hon tycker råder här. Människorna har en helt annan inställning, spontanitet och uppmuntrar och peppar varandra istället för tvärtom.

I Stockholm har han jobbat som entreprenör under företagsnamnet “Ramna entreprenad” med affischering av stora reklamtavlor och borrning för bergvärme under flera år. När han strax före jul blev erbjuden jobb hos TSB Entreprenad var saken avgjord Fredrik tog sitt pick och pack och flyttade upp. Efter att ha bott här i dryga två månader har lappsjukan inte hunnit satt till på allvar ännu. Eftersom arbetsdagarna är långa och kamraterna många så är det absolut inget problem att fylla vardagen.

Fredrik Johansson Huddinge/Ramneå

annonser

sid 19


Bokrecension

Mörkertal

Bokens handling utspelar sig i Stockholm och på en liten ort i Ångermanland i närheten av Näsåker som heter Saltbacken. Den handlar om en fjortonårig stockholmsflicka som försvinner under sin klassresa till Ångermanland, försvinnandet sätts i samband med eventuellt utlandsregistrerade bilar. Parallellt med detta försvinner en hantverkare i Stockholms stad

där även en annan man hittas mördad. Boken är skriven utifrån författaren och vartannat kapitell utspelar sig i Stockholm och vartannat i Ångermanland. En bra berättad och riktigt spännande kriminalroman vilket gör det bäddat för sträckläsning. Denna bok ingår i en serie böcker som handlar om en s.k A-grupp inom Stockholmspolisen. För dig som gillar deckare, missa inte denna.

Naturlig Hälsa 073-835 01 29 www.linne.edsele.nu,

Nystartat företag med naturlig hälsa som inriktning. Att finna kraft och energi i naturen på ett lustfyllt och kravlöst sätt. KASAM – känsla av sammanhang - är viktigt för varje individ – att känna sig i rätt kläder. Som småföretagare på landsbygd/glesbygd får man vara uppfinningsrik och se till att ha flera ben att stå på. Nätverk mellan männinskor är också en viktig del när det gäller småskalig turism. Utöver skogliga vandringar erbjuder jag tjänsten att komma hem till dig och laga mat över öppen eld – på muurrikkapanna och baka bröd. Till efterrätt fixar vi till något medans kaffet står och kokar på stubben/kubben. Dragspelet kommer fram liksom skrönor, historier speciella för dagen. Samarbete har påbörjats med LRF (lantbrukarnas riksförbund) där jag i egenskap av naturlig laddare – den första

sid 20

naturlig hälsa

certifierade laddaren i norrland – medverkar och utformar en Värdskapsutbildning. Utbildningen vänder sig till människor som håller på med turism. Värdskapsutbildningen ska ge värdarna likvärdig stomme att stå på och skapa en extra trygghet för turisten som kommer. Att gästen ska känna sig väntad när man kommer fram till ”målet ”. Att bli väl mottagen kan vara en av de saker som ger ett bestående minne. Värdskapets olika roller när människor möts. Både när man själv är närvarande och när man känner sig välkommen till en plats. Utbildningarna kommer att startas upp under våren runt om i landet. Känner man sig intresserad kan man vända sig till mig eller en annan kvinna med många ben att stå på, Marianne Hansson i Ramneå Edsele.

Anette Linné

västerut nummer 1/2006


Lasarettsvägen 11 • 880 50 BACKE • 0624-100 01 • info.vastra@dina.se • www.dina.se

Byggmästare i Ramsele till

er tjänst

Kent-Olas Byggtjänst 0623-102 02, 010-260 79 46

Fjällsjöälven Handel & Service Nordantjäl 0623- 301 07, 0730-44 49 38

Mail:info@urkult.se Tel:0620/100 96

Röjning, plantering och huggning utföres Jakt & Montering av gärdesgårdar fritidskläder från Woodline

Hos oss hittar ni det mesta i hantverk! Nu har vi dessutom en hemsida där ni kan få lite fler smakprov på vad vi säljer i butiken. Körkort-/idkortsfotografering, laminering m.m.

Hemsida: www.alltihantverk.se

för info ring

Stövlar & kängor från Le Chameau

Våra öppettider är:

tisdag & torsdag 16.00 – 19.00 fredag 16.00 – 18.00 lördag 10.00 – 14.00

Bert-Ove Ellingson 0622-300 15, 070-343 24 14, 070-202 66 09

, västerut nummer 1/2006

annonser

sid 21


Fiskeparadiset som försvann

fiskar som inte längre finns i faxälven

Faxälven var förr en av Sveriges fiskrikaste älvar och många fina forsar strömmade ned förbi områdena kring Flybrännan och Flyn ned mot Ramseletrakten och Sollefteå. Många anser ju fortfarande att fisket där är bra men det går knappast att jämföra med fisket på tiden innan kraftverket byggdes vid Flybrännan. Jag föddes i Stugun 1942, men mor och far flyttade ner till Krångede och hyrde ett litet hus på den så kallade ”Frölingsbacken” som jag hört att man kallade den. Där har jag mina första minnen och på den tiden jobbade pappa Bertil på kraftverket och körde lastbil. I Krångede föddes min lillebror Claes 1945. Från Krångede bar det av till Flybrännan och vi bodde då inhyrda i Flyn i ett stort hus mitt i byn vid den jättestora stenen som finns där på höger sida från Ramsele räknat. Jag tror att det huset brann upp senare. I Flybrännan hade pappa påbörjat ett bygge av ett eget hus och jag åkte till och från med pappa på den Husqvarna 98-kubikare som vi köpt av en farbror i Brunflo. I vardagsrummet i det nya huset föddes 1950 min lillasyster Gunilla. När jag på en ”återvändarresa” för många år sedan besökte Flybrännan av eget intresse, upptäckte jag hur litet samhället ändå var. Vi blåste förbi skylten i Storfinnforsen med bra fart och fick vända när jag upptäckte att det måste ha varit där som vi bott. Jag kände igen tjärnen, där vi fiskade abborre, norr om byn och vände där. På skylten stod det då STORFINNFORSEN? Jag som minns det som Flybrännan.

sid 22

På den tiden flottade man timmer i Faxälven och det bildades bråtar där fisken trivdes bra. Det fanns mycket mat till fiskarna i älven och det kokade av öring och harr. Insekter och larver från timret blev fin fiskföda och i lävattnet bakom bråtarna kunde man vara säker på att det nappade. Det gick aldrig en enda kväll utan att man hade så mycket fisk man kunde äta inom en rimlig tid och när vi fiskat en kväll så stod det alltid en balja med 10 -12 fina öringar och harrar i källartrappen där det var svalt. Vi är i princip uppfödda på öring och harr. Vi fiskade oftast med fluga och spinnare men även med en utterbräda som pappa byggt själv. Den kunde man gå på stranden och fiska med uppströms och jag minns hur fint vattnet strömmade på västra sidan ovan där dammen nu är byggd. Där var en fiskesträcka som var perfekt för fiske med utterbrädan. Enda problemet vara att man fastnade i en och annan timmerstock som man då tvingades försöka dra in till stranden och kroka loss. Alternativet var att slita av linan och knyta på nytt. Man lärde sig ganska snart att parera stockarna och att lyfta linan över, men ibland gick det inte. Ofta hade man två, tre fiskar på samtidigt på flugorna längs linan. Ett av de finaste fiskeställena fanns cirka 6 – 8 km upp mot Texan från Flybrännan räknat och på östra sidan älven. Dit tog vi oss på pappas MC.

text & foto: tord fröling

västerut nummer 1/2006


Dan Larsson Virkesköpare

Jan Jonsson Virkesköpare

Jan-Åke Strömkvist Avverkningsentreprenör

Tillsammans skapar vi värden på Din Skog

Jag glömmer aldrig lukten av 98-kubikaren och pappas varma skjorta som luktade blood , sweat and tears efter hårt arbete på bygget. Det var en doft som jag ännu kan känna och som stod för trygghet när man höll fast sig och värmde sig bakom ryggen på pappa som körde. Många vackra kvällar fiskade vi däruppe vid forsen, där en stor hälla ute i forsen bildade att bakvatten, där man kunde se fisken hoppa. Jag ser dom fortfarande när jag blundar. Vi gjorde alltid en lägereld där och kokade kaffe. Vi kunde sitta där i timmar och bara se på fisken som lekte därute. En kamrat till pappa som ofta var med, jag minns honom som två meter lång och skojfrisk, brukade ofta fiska med långspö och flugor som han drog över vattnet bakom timmerbråtarna. Han fick den största harr jag sett. Jag minns öringarna som ovanligt vackra i färgerna och inte alls som de havsöringar som man oftast får där jag nu bor, i Hörneå nära Öreälven. De är blanka med färre färger och prickar, något som förvånade mig när jag började fiska här. Öring skulle ju se ut som öring – från Faxälven. Guldbrun med röda och svarta prickar! Öreälven är också en fin fiskeälv men jag saknar ändå det rena fina strömmande vattnet och den fiskrikedom som fanns i Faxälven – fiskeparadiset som försvann med utbyggnaden av vattenkraften

Tord Fröling

västerut nummer 1/2006

Gallring av hög kvalitet och till bra netto! Gamla generationer la grunden genom avverkningar i djupsnö och intensiv skogsvård. Nu har du möjligheten att fortsatt fatta bra beslut för dig, skogen och kommande generationer. Jan-Åke ser till att gallringen sköts på bästa sätt för framtiden hos privata skogsägare som sålt sitt virke till Jan eller Dan. För skogsskötsel med hög kvalitet och där virkesvärdet kommer till sin rätt, kontakta din lokala virkesköpare.

Dan Larsson Tel 0621-714 90 Mobil 070-215 13 33

Jan Jonsson Tel 0620-257 39 Mobil 070-340 70 73

(och år 2025 återkommer vi gärna i nästa gallring)

SCA SKOG AB Ångermanlands Skogsförvaltning 873 80 BOLLSTABRUK www.skog.sca.com ETT SCA FOREST PRODUCTS FÖRETAG

annonser

sid 23


Aktivitetshus i Ramsele ek.för.

Besöksadress Näsåkersvägen 56 880 40 Ramsele Tel: 0623-108 20

Karin Bergvall

Möte med Karin – en av AKTUS medarbetare Efter 12 år av arbetslöshet och kortare projektanställningar är det lätt att dra sig undan och svårt att ta kontakt med andra människor. Karin Bergvall på AKTUS arbetsenhet berättar om det när jag besöker henne i syeriet. Många har nog sett hennes annorlunda lapptäcksbonader på Hantverkshuset men inte vetat vem kvinnan bakom är. Karin, som är utbildad karttekniker, arbetade 20 år i Östersund med plan- och byggnadsritningar innan hon fick känna av de tuffa åren i byggbranschen i början av 90-talet. Som arbetslös den gången valde hon att utbilda sig till bagare i Älvsbyn. Efter det fick hon jobb i Junsele under en kortare period innan hon åter blev utan jobb. I Ramsele fanns gården som hon äger tillsammans med sin bror, och hon bestämde sig för att flytta hem. Bagarstugan på gården som skulle bli sommarställe, rustades till att bli permanent boende. Som arbetssökande i Ramsele blev hon erbjuden kortare och längre projektanställningar. Bland annat på SVAR och turistbyrån. På turistbyrån fick hon också ibland passa Hantverksföreningens utställning och det var då hon lade märke till att det inte fanns någon som höll på med lapptäcksteknik. Karin som genom åren provat på de flesta hantverk och handarbeten fick sig tillskickat böcker i ämnet från sin syster i USA. Det är kanske en av anledningarna till att vi tycker att hennes alster är speciella.

sid 24

Under perioderna av arbetslöshet knåpade hon sedan på med sina bonader. Till AKTUS blev hon handplockad av Pia som är handledare och förestår syeriet. Arbetsuppgifterna är kanske i första hand att lappa, laga och byta dragkedjor i plagg som lämnas in. Men också nytillverkning av kuddar, linnehanddukar och bordstabletter. Men ibland blir det till att ta fram de gamla ritarkunskaperna när snickeriet vill ha hjälp med byggnadsritningar och dylikt. För att inte tala om den uppskattning hon får när hon tar fram sina bagartalanger och bjuder sin arbetskamrater på nybakt bröd. När Karin nu berättar om sitt jobb är det i första hand glädjen över att ha arbetskamrater som hon nämner som roligast. Att jobbet här inte är bara är ett tidsbestämt projekt utan leder fram till anställning. Här har hon fått vara med och iordningställa lokalerna och planera arbetet från första stund. Något som gör att hon känner sig mer delaktig. Att tillhöra en gemenskap är något som stärker och utvecklar människor, och det är Karin ett levande bevis på. Kvinnan med de många talangerna som ingen visste om, men som här har fått komma fram och blomma ut. Om AKTUS kan ha samma betydelse för fler så kommer det att bli en stor resurs för Ramsele.

text & foto: lena dalgren

västerut nummer 1/2006


AKTUS i Ramsele ek. för 2004

genomförde

Röda

Korset

en landsomfattande studie, kal�lad LUKS, där man kartlade vilka grupper i samhället som är de mest utsatta. För Ramseles del visade det sig vara långtidsarbetslösa och psykiskt- och socialt funktionshindrade. En förstudie gjordes med AnnaKarin Runesson som projektledare. Studien ledde till att en ekonomisk förening bildades bestående av både föreningar och privatpersoner med intresse för frågan. Arbetet ledde fram till att två enheter startade. En arbetsenhet, för långtidsarbetslösa, med bland annat snickeri och syeri. Och ett allaktivitetshus som är en mötesplats för människor som av en eller annan anledning är ensamma och kan behöva någonstans att gå en stund på dagen. Arbetsenheten sysselsätter idag nio personer, varav tre är handledare. Av dessa är två stycken anställda av den ekonomiska föreningen och resterande har s.k. aktivitetsgaranti från arbetsförmedlingen. Målsättningen är att AKTUS anställer i den takt som ekonomin tillåter, och att det hela tiden ska finns plats för tio personer från arbetsförmedlingen. Detta är alltså en av Ramseles snabbast växande företag! Allaktivitetshuset, kallat Träffpunkt Kägelbacken, är inne i sitt startskede. Verksamheten har Röda Korset som huvudman och man håller till på övervåningen på Hantverkshuset. Tills vidare har man öppet onsdagar och fredagar kl. 10-15. Då är det bara att titta förbi för den som vill. Här samarbetar man med anhörigvården, och för närvarande arbetar här två personer på deltid.

västerut nummer 1/2006

Lapptäcke aktus

sid 25


viktigt för vårt välbefinnade

betesdjur i nipor

Att ett öppet landskap får oss att må bra känner vi nog alla, men varför? Det fick vi som deltog i Nipakademins framtidsseminarium lära oss. Lisa Holmer från Länsstyrelsen berättade att människan är en savannlevande art som därför trivs med öppna ytor. Det är kanske också därför som många av oss tycker att det känns otrevligt när vårt landskap sakta men säkert håller på att växa igen. Det var Nipakademin som lockat en mängd föreläsare till seminariet. Målsättningen med dagen var att visa vägen från naturen till matbordet. Är det möjligt att vårda landskapet och samtidigt hitta en utkomst av arbetet? Arbetsgruppen för seminariet, den så kallade Nipakademin, ser som sin roll att vara inspiratörer och rådgivare. Efter önskemål kommer man att arrangera utbildningar och studieresor samt anordna kurser och konferenser. Föreläsningarna behandlade ämnen allt ifrån niplandskapet i ett naturhistoriskt perspektiv till vikten av ett gott värdskap. Men det intressantaste var nog att höra berättas om platser och projekt där man lyckats restaurera landskapet. En av de orter som påbörjat arbetet och nått stora resultat på kort tid är Näsåker. Om det arbetet kan ni läsa på annan plats i detta nummer. Ett annat är Vindels naturbeten. Här har man röjt ett 35 mil lång område utmed nationalälven Vindeln, och man har restaurerat 20 hektar naturbeten. Ett avknoppningsprojekt är Vindelälvens naturbeteskött. En ekonomisk förening har bildats och man har registrerat varumärket. Inom ramen för detta säljer man kött från slaktdjuren året runt på Maxi ICA i Umeå och Skellefteå. Andra projekt som deltagarna fick ta del av var HövenVästerå i Resele. Här har till exempel den sällsynta växten rysk drakblomma återkommit i faunan. Vindelns projekt har en hel det finansiärer, bland annat EU. I Resele har man haft hjälp av LRF och arbetsför-medlingen. Torsten Laxvik från Tjärnbotten, Edsele berättade om sin restaurering, som skett helt på egen hand utan finansiering från annat håll. Det går att börja i liten skala på egen hand menar han. Att djurhållning är en förutsättning för att man ska lyckas med restaureringen är ställt utom allt tvivel. Därför fanns till exempel Nils-Erik Humlesjö på plats för att, som distriktsveterinär och engagerad i projektet i Näsåker, berätta om sina erfarenheter av betesdjur i nipor. Om djur som naturvårdare berättade Lisa Holmer från Länsstyrelsen.

sid 26

Hon visade bland annat på fördelen med att ha sambete i niporna. Olika djur beter på olika sätt och tillsammans ger de det bästa resultatet. Ett mycket viktigt ämne talade Gullbritt Hallén från Sollefteå Kommun om, nämligen djurskydd. Man får inte glömma att djuren i sammanhanget inte bara är naturvårdare utan också levande varelser som ska ges den bästa vård och omsorg. När vi nu så småningom har röjda nipor fulla av betande djur så kommer nästa steg. Vad gör vi av de produkter vi får av djuren. Om detta fick seminariedeltagarna veta en hel del. Småskalig slakt behöver inte vara så krångligt. Trots alla bestämmelser som finns när det gäller hygien och avfallshantering så är det genomförbart utan större investeringar. Det berättade Bertil Karlsson från Järvsö. Men det gäller att noga ta reda på de bestämmelser som finns och hitta egna lösningar. Djurens skinn och ull är också värdefulla produkter som kan vidareförädlas. Eldrimner i Ås utanför Östersund har gått från att var ett regionalt resurscentrum för småskalig tillverkning av livsmedel till att vara ett nationellt resurscentrum. Bodil Cornell berättade att när arbetet började för tio år sedan, var det geten som visade vägen för den småskaliga verksamheten. Getost var den vanligaste produkten från de småskaliga livsmedelstillverkarna. Idag finns även till exempel bagerier, slakterier och förädling av frukt och bär. Eldrimner hjälper de som satsar på hantverksmässig förädling byggd på tradition och lokala råvaror. Bodil Cornell menade att den hantverksmässiga förädlingen ger unika produkter med smak och kvalité som inte industrin kan ta fram. Genom rådgivning, utvecklingsarbeten och utbildning vill Eldrimner stimulera och utveckla näringen. Man arbetar också genom att skapa nätverk och utbyten mellan företagare i hela Europa. Avslutningsvis handlade det om besöksnäringen i älvlandskapet. Christer Borg berättade om hur man i Näsåker arbetar för att anpassa besöksmålen för funktionshindrade, och Anette Linné och Marianne Hansson avslutade dagen med att visa på hur viktigt det ”goda värdskapet” är för att våra besökare ska trivas. Boende, mat och upplevelser är viktigt men kan vi möta gästen som den vill bli bemött har vi garanterat gett besökaren en vistelse att komma ihåg och en positiv bild av området. En utvärdering av dagen och en sammanställning av de enkäter man lämnat ut ska nu göras av arbetsgruppen. Efter det bestämmer man vad som ska bli nästa steg i arbetet mot ett öppnare landskap.

text: lena dalgren foto: arkiv

västerut nummer 1/2006

småskalig tillverkning

Öppna landskap


Nipakademin I samband med Nipakademins seminarie i Ramsele ställde vi följande frågor till några av deltagarna 1. Vad är det viktigaste med denna träff som arbetsgruppen Nipakademin ordnat? 2. Vad är det mest positiva med de nipprojekt som presenterats?

Anette Linne & Christer Borg

Åke Wikström, medlem i arbetsgruppen 1. När jag kom hem igen efter att ha bott på annan ort såg jag att niporna höll på att växa igen. Idén föddes då att skapa en Nipakademi som skulle kunna ta tag i detta. Jag har en slogan: Från natur till matbord. 2. Det vackra landskapet! Niporna höll alla på att växa igen.

Åke Wikström

Bertil Karlsson, Järvsö, ägare av ett småskaligt slakteri tillsammans med hustru Lillemor. 1. Att få föra ut våra kunskaper. Vi har 30 års erfarenhet med får och sambete. 2. De öppna landskapen. Jag tycker också att det var positivt att få höra om nötrasen Highland Cattle som används som landskapsförbättrare i Näsåkers Nipor. LO Eriksson och Anders Näsström från Näsåker, aktiva i Näsåkers Nipor LO: – All information och fakta som man inte hört talas om förut. Anders: – Att få träffa folk som arbetar med sådant här, och få byta erfarenheter. LO: – Att det fungerar bra på egen hand som Torsten Laxvik pratade om. Men samtidigt att få höra om det bra samarbetet längs Vindelälven mellan Länsstyrelse, kommun och andra projektdeltagare. Anders: – Vindelälvsprojektet, att man lyckas med samarbetet på en så lång sträcka som det är fråga om, 35 mil. Nils-Erik Vigren, Docksta, Käl, uppfödare och förädlare av Ryafår 1. Att få träffa likasinnade inspiratörer. Och att vi får visa våra produkter från Ryafåren som vi hållit på med så länge. Jag tror detta är rätt väg för framtiden! 2. Att man börjat! Landskapet måste vara vackert om vi ska få hit turister och inflyttare.

västerut nummer 1/2006

nipakademin

Bertil Karlsson

LO Eriksson

Nils-Erik Vigren

Ramsele

Järvsö

Näsåker

Docksta sid 27


g att äga sitt liv Göran Mårskog e-post: sarah@dancingcolours.com Under vårt arbete som sociala entreprenörer på Brännans familjeutbildning, kommer vi ofta i kontakt med skam. Skam är ett påtagligt fysiskt fenomen. Man skyggar, ögonen vill inte få kontakt, hopsjunkna axlar och rodnad är bara bitar ur ”programmet” skam. Skammen är i grunden en känsla av att vara avklädd. Integriteten är som bortblåst. Man känner sig kritiskt betraktad av någon annan som dessutom ser något i mig själv som jag inte ser. Skam borde därför vara en signal som bygger självtillit och styrka. En väg till ödmjukhet. Oftast blir det inte så. Vi blir alldeles för tagna och tappar snabbt förmågan till att använda skam på ett positivt sätt. Ställd inför det som framkallade skammen så tappar man sitt eget liv. Ett kort ögonblick. Man blir tvingad att se sig själv med andras ögon. Det kan kännas som att man omöjligt kan hitta tillbaka till sitt verkliga jag. Att åter äga sitt eget liv. Det allvarliga med den här känslan är att man drar sig undan, undviker människor, går till attack mot sig själv och även mot sina medmänniskor. Filosofen Buber utryckte det hela så här: ”Existentiell skuld uppstår när någon grovt kränker en mänsklig ordning som han själv i sitt väsen känner och erkänner som ett fundament för sin egen och varje mänsklig existens” En kränkning av människans värdighet. Tråden ur labyrinten, enligt Buber, är att man inser vad man gjort. Vi kan kalla det självinsikt. Vägen dit går igenom bekännelse som i sin tur bygger gottgörelse. Vid en resa i Indien för något år sedan inträffade något som satte en del spår i mitt liv. Vid en rondell i den bullrande, skitiga dieselstaden Jaipur i Rajastan var vi ute och gjorde en del inköp. Vi närmade oss en rondell. Ja, rondell!

sid 28

Det stod en stolpe mitt i vägen och runt den förväntas trafikanterna att köra till vänster och runt. Detta gjorde en del och en del gjorde det inte. Trafiken är inte bara livlig den är sanslös! Kameler, elefanter, före detta bilar, märkliga motordrivna fordon, bussar där mä-nniskor och djur sitter på varandra, getter på taket. Det fungerar men hur, är en gåta! Hur som helst. I mitten av rondellen, som består av en utbränd gräsmatta bor en familj. Tre barn med sina föräldrar. Jag ser igenom fönstret på vår rickshaw hur pappan helt förnöjd sitter med ett av sina barn i knät. Trafiken bullrar på och elefanterna skrålar och kamelerna är förbannade på all dieselrök. Men mitt i detta sitter pappan och ser helt förnöjd ut. Hemmet består av en tältliknande byggnad med kokkärl och annat som behövs för familjens nuvarande bostad vid en rondell i Jaipur. Det jag ser är inte roligt. Det är fattigt. Det är eländigt. Det är skitigt. Men jag ser en stolt människa som mitt i detta kaoset accepterat läget. Det som fastnade i mitt minne var just frasen: Hur acceptera läget? Är just detta vägen till förmågan att äga sitt liv? Att inte bli ett offer över dålig ekonomi, otur, avund och annat smått och gott som vi människor brottas med? Finns friheten just i att man accepterar det faktum man befinner sig i? Finns det ett värde som vi inte ser? Finns det en värdighet som inte består av västerländsk flärd? Naturligtvis! Frihet är kanske att inte trotsa eller förneka ödet men samtidigt inte heller passivt acceptera det. Frihet kan vara att erkänna ödet, bostaden vid rondellen, aktivt ta det till sig. Utforska gränserna. Tänja situationen och samtidigt sträva efter att vidga och fördjupa det läge vi är i.

gästtyckare

västerut nummer 1/2006


Smarta Thermia Diplomat Optimum

Möjligheterna att utveckla oss själva och att förverkliga oss, utnyttja våra resurser, hävda vår vilja, släppa fram våra känslor. Att acceptera innebär att leva i ett spänningsförhållande istället för att bli ett offer och lida hela livet på grund av alla orättvisor! Vad har nu detta med glesbygden och vårt samhälle att göra? Som jag ser det innebär det att ett samhälle som föraktar svaghet och helt besinningslöst hedrar framgång bygger, igenom detta, en kultur av att alltid tävla och att försöka vara nummer 1. Vem kommer ihåg den som kom fyra i OS finalen? Vem kommer ihåg de som misslyckades med sitt uppdrag? Detta alstrar skam. Raka motsatsen till detta är stolthet. Stolthet smittar. Glädjen är en oerhörd kompetens när den delas med andra. Stolhet föder glädje, demokrati och friska organisationer. Stunder då man äger sitt eget liv.

Anti-Jante lagen. Du skall veta att vi räknar med dig Du skall veta att minst 4-5 människor, dina närmaste, är beroende av dig Du skall veta att vi vet att det finns något bra och värdefullt i dig Du skall veta att du har vissa mänskliga egenskaper som vi håller av Du skall veta att vi andra också vet hur det känns att känna sig betydelselös, värdelös, ensam och misslyckad Du skall veta att du hör ihop med oss Du skall veta att vi vill göra mycket för dig Du skall veta att ditt eget liv och vårt samhälle är mycket beroende av din insats Du skall veta att vi gemensamt kan lösa problemen Du skall veta att vi alla har något att lära varandra!

Göran Mårskog Verksamhetsansvarig psykoterapeut

Minimerar energiåtgången. Sekund för sekund.

Den nya tekniklösningen med varvtalsstyrning läser av husets värmebehov för att kunna styra värmen ännu effektivare än tidigare. Optimeringen minimerar energiåtgången, maximerar värmeproduktionen, skonar miljön och ökar livslängden på värmepumpen. Enastående varmvattenproduktion Sex års kostnadsfri trygghetsförsäkring ingår (med möjlighet till fyra års förlängning) Distansstyrning via Internet med tillbehöret Thermia Online

www.thermia.se

Gö s Schakt Görans S AB

Utför: Schakt- och Planeringsarbeten Lastning – Grävning Gallring – Skogsavverkning Transporter Leveranser av sand och grus

Tel. 0622- 101 77 Tel/Fax 101 78 Verkstad, Åsmon 301 13 010-262 10 40, 0731-82 19 45, 070-685 57 59

Ängsvägen 19, NÄSÅKER

Brännans familjeutbildning

västerut nummer 1/2006

Första varvtalsstyrda bergvärmepumpen

annonser

sid 29


försäljning av hyvlade och ohyvlade trävaror, allmogelister, tryckimpregnerat m.m

Tel: 0623-100 31

www.design.ramsele.com

Vi har

tryck

DeSign lena & lena Storgatan 54 880 40 Ramsele Tel: 0623-71071 design@ramsele.com

Välkommen att kontakta oss!

web

BYGG OCH KULTUR Ring nu:

Kim: 070-383 70 68 P-O: 070-222 17 52

Psykoterapi Individ-Par-Familj-Grupp

Erfaren terapeut med grundläggande psykoterapi utbildning steg 1. Tar emot nya klienter. Kvalificerad handledning. Mottagning: Brännans Stiftelse. 0623-32043 070-343 51 72.

sid 30

annonser

västerut nummer 1/2006


Lördagar 12.00 - 15.00

Ge bort en prenumeration av magasin vasterut??

Ingen kramar mer värme ur marken!

Intelligenta värmelösningar

Världsnyheten NIBE FIGHTER sätter nytt rekord – COP 5,03*!

www.oljasanitet.nu

4 nummer á 120 kronor: • • • •

insättning av 120:- på bg: 5763-7373 maila prenumeration@vasterut.se fyll i formuläret på hemsidan www.vasterut.se. skicka ett kort med namn och adress till Västerut Storgatan 54 880 40 Ramsele • ring design lena & lena tel: 0623-71071

Box 50 – 881 22 SOLLEFTEÅ – Övergårdsv. 14 Tel: 0620-147 15

Butik: Övergårdsvägen 14, tel. 0620-144 11 Storgatan 2 – 880 40 Ramsele – 070-211 05 81

Bitter Sweat: Louise Andersson västerut nummer 1/2006

annnonser

sid 31


www.vasterut.se

Magasin Västerut Nr 1 2006  

magasin västerut