Page 33

resumé

De små sakerna i vardagen stärker den mentala hälsan Man kan inte helt och hållet förbereda sig för motgångar i livet. God mental hälsa är en resurs, som hjälper en att klara av de svårigheter man möter. Den mentala hälsan kan man stärka med hjälp av små saker i vardagen, så som att äta och sova bra. | TEXT TUIJA ESKELINEN Skribenten är psykoterapeut, chef för Rauman kriisikeskus och huvudföreläsare vid CP-förbundets vårdagar 2018.

D

et är en tidig vårmorgon i april då min telefon ringer. Jag befinner mig på ett hotell i Helsingfors på grund av ett arbetsseminarium. Jag vaknar av telefonsignalen. Jag vet genast vad det är fråga om. Vem som helst skulle inte ringa den här tiden. Budskapet är klart. Min mamma har avlidit under natten. En lång, utmattande sjukdom fick övertaget och vann. Vi hade önskat det tillsammans många gånger, eller åtminstone jag hade önskat det. Ibland undrade jag för vems skull, min egen? Det hade varit tungt att se på hur mammas livslåga sakta falnade. Samtalet är kort, sköterskan berättar några praktiska saker. Vi kommer överens om att jag ska gå för att tömma mammas rum nästa dag. Vi kommer överens om att sorgeflaggningen ska ske då. Till minne av mamma. Jag äter frukost. Det finns

många slags delikatesser, men det smakar inte riktigt. Jag lägger märke till en kollega. Jag blir glad. Vi hälsar på varandra och jag berättar om morgonnattens samtal. Jag får tröst och empati, stöd. Det känns som ett privilegium att få ha ett arbete, där man kan dela med sig av sina personliga saker, från födelse till död. På eftermiddagen börjar jag bli rastlös. Jag orkar inte koncentrera mig på kriser och förluster. Jag har ju själv förlorat en av mitt livs allra viktigaste människor bara några timmar tidigare. Jag går till Sandudds begravningsplats. Där har många av vår tids bemärkta personer blivit begravda. Min mamma var också en sådan, en bemärkt person för mig och min avkomma. Också för många andra. Det står klart, då jag berättar den sorgliga nyheten. Det var lätt att hitta till begravningsplatsen. Då jag steg in

genom porten sken solen och värmde mig. Fåglarna sjöng. Jag vandrade i över en timme från den ena graven till den andra, medan jag inombords tackade min mamma för allt. Jag kör längs motorvägen till Åbo mot den vårdinrättning, där min mamma tillbringade sina sista år. Jag känner mig bedrövad, kanske också lite tom. Jag vill inte ta något åt mig själv från mammas rum. Jag har våra gemensamma minnen och de räcker bra just nu. Mina barn ringer mig, tar hand om mig, frågar hur jag mår. Det känns bra. Jag mår nog bra, även om jag bär sorg inom mig. Min mamma var skicklig på att göra saker med sina händer. Hon målade porslin och handarbetade. I hennes rum hittar jag ett par porslinsfåglar som hon målat för flera år sedan. De är blå. Fåglarna påminner om att mamma var en naturmänniska. Hon älskade skoCP-LEHTI 2 | 2018 | 33

CP-lehti 2/2018  

Suomen CP-liiton jäsenlehti kertoo ajankohtaisista asioista, ilmiöistä ja uutisista.

CP-lehti 2/2018  

Suomen CP-liiton jäsenlehti kertoo ajankohtaisista asioista, ilmiöistä ja uutisista.

Advertisement