Page 1

Bibliotekschefen:

”Jaga bildning i stället för poäng!” En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017


I detta nummer SIDAN 5

SIDAN 16

Vad gör distansarbetet med oss?

Treåringar fotograferade sin vardag När treåringarna fick låna varsin digitalkamera för att fotografera sin vardag på förskolan framträdde en helt annan bild av verksamheten än den man fann i verksamhetsrapporterna. Det som fångade barnens uppmärksamhet var inte det som fångade personalens.

SIDAN 9

SIDAN 18

Visionär, entreprenör och bibliotekschef Maivor Hallén har utvecklat bibliotekssystem för hundratals bibliotek i Norden, varit egen företagare, studerat med avsevärd bredd efter att inte ha kunnat bestämma ett ämne, tältat i regn i veckor med väldigt lite mat på Sidas biståndsutbildning i Sandön. Men då hon redan klarat några svältveckor under ramadan var det inga problem för Högskolans bibliotekschef.

2

Det kan vara både praktiskt och bekvämt att arbeta hemifrån under vissa omständigheter. Men det saknas mycket forskning om vilka följder det kan få. Är det exempelvis svårare att stänga av datorn vid arbetsdagens slut hemma än på arbetsplatsen? Och på vilket sätt kan detta påverka oss? Det ska ett forskningsprojekt försöka ta reda på..

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

Nya forskarskolan GRADE Forskarskolan GRADE har sett dagens ljus. För 12 miljoner kronor från Vetenskapsrådet ska 12 doktorander ta sig an användandet av digitala teknologier i skolan ur flera olika perspektiv, inte minst det pedagogiska. Högskolan i Gävle, som kläckte idén, och ytterligare fem lärosäten ingår.


Forskare förklarar världen

N

är jag började det här jobbet för tjugo år sedan kände jag inte en enda forskare. Jag kom från ett annat håll och hade arbetat som reporter och tidningstecknare och forskarvärlden var mig ganska främmande. Starten haltade lite. Jag fick en nyckel, dator, en telefon och ett tomt klassrum i Markan, längst bort på campus, och P-böter. Campus Kungsbäck var självklart en dröm för en nyfiken

hjärna. Åtminstone när forskningen tog fart något år senare. Jag såg det inte som min uppgift att meddela att det forskades i byggnaderna, utan vad det forskades om. Det är ju viktigare att berätta vad våra skatter används till än bara att dom används. Allmänbildning gör det roligare att fundera på saker, man gör bättre inpass på festen och kan lätt sänka den livfullaste diskussion. Att veta lite om mycket är partytricket. Som skribent får jag möjlighet att ställa mina egna frågor

även om de inte knyter an till ämnet för intervjun. Ett exempel: är bilder något som kommer till våra ögon eller är det ögonen som liksom hämtar bilderna som vi ser? Svaret att det finns olika uppfattning i frågan duger för mig.

Vad en bärvåg är inom den trådlösa radioteknologin be-

svarades med berömvärt pedagogisk privatlektion.

En märklighet jag upplevde under tradiga lektioner i hög-

stadiet sedan följt mig var att jag kunde så att säga ”krympa” omgivningen så att läraren och miljön runt denne ner fick ett dockskåps storlek. Jag kan inte förklara det på annat sätt och så beskrev jag det för ögonforskaren. ”Aha”, svarade han, ”det finns beskrivet i en bok från 1920-talet…”.

Förklaringen till varför en viss doft utan dröjsmål framkal-

lade bilden av min första gitarr fick sin förklaring i psykologiforskningen. Dofter går raka vägen förbi alla kontroller – tvärt emot syn och hörsel som tolkas innan reaktionen – och öppnar omedelbart minnen från

barndomen och tonåren. Det bara är så. Intressant blir det att åka hiss eller röra sig i folksamlingar exponerad för olika doftförnimmelser och kastas tillbaka till en speciell trappuppgång på Frösön 1964 eller klassrummet i ettan. Naturligtvis inser jag att forskningens uppgift inte är att

roa mig, men inget hindrar att den gör det.

Jobbet har också lärt mig att akademiker räknar ord och

redaktörer bokstäver, akademiker räknar veckor eller månader och redaktörer dagar. Samt att akademiker gärna betraktar nästa tryckfärdiga artiklar som utkast och utan vidare kan göra om alla citat i en text till löptext under en korrekturläsning en vecka efter deadline. Samt att redaktören bestämmer, vilket många gånger har glatt mig. Vi är bra på olika saker.

Så tack för de här 20 åren, varav 17 som fast anställd, de

har berikat mig och vemodet finns där. Och att mötas med viss uppskattning eller respekt i de här vackra gamla regementsbyggnaderna är lite tungt för en kille med tillkämpad frisedel.

En av de funderingar som jag får fortsätta att leta svaret till

är hur det kan komma sig att fluor skyddar tänder mot karies genom att man låter vätskan skölja runt i munnen i två minuter då de molekyler som antagligen ska skydda ju byts ut hela tiden…

LEVE! återkommer i mars under nytt redaktörskap.

God Jul och Gott Nytt År!

Ove Wall redaktör

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

3


4

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017


JU NU

I barnens ögon

Treåringar fotograferade sin vardag I fotografiska dokumentationer om eller beskrivningar av förskolans verksamhet brukar alltid den vuxnes perspektiv råda. Men vad finner man om man vänder på det hela, och låter barnens perspektiv gälla?   Det har forskaren Lena O Magnusson gjort och fram träder en helt ny bild, befolkad av stängsel, kvisthål, leksaker, rönnbär, hjälpande personal och en och annan rumpa. Text och foto: Ove Wall

L

ena O Magnusson har i sitt avhandlingsarbete erbjudit barn, samtliga tre år gamla, på två förskolor att få låna en kamera. – Jag har erbjudit dem kamerorna utan att säga hur de ska använda dem men jag har svarat på deras frågor hur kamerorna fungerar men inte mer än så. Jag har inte velat påverka hur de ska använda kamerorna och inte heller gett dem förmaningar om hur de skulle handskas med dem. Risken hade varit att barnen inte vågat använda kamerorna.

Lena O Magnusson är bildpedagog och har länge arbetat som förskollärare och hennes avhandling har skrivits i ämnet estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap, vid Göteborgs universitet. Men resultaten i avhandlingen kan också säga förskolpedagoger och andra en hel del om barnens intressen, nyfikenhet och deras sätt att se på vardagen som annars kanske inte är helt uppenbart.

Att hon valde just treåringar beror på att dessa befinner sig i en utvecklingsmässig mellantid. – Jag ville att de ännu inte skulle vara inskrivna i så här gör du med en kamera och treåringar använder en kombination av kroppsliga, verbala och känslomässiga uttryck och jag ville ge dem tillgång till en visuell röst tillsammans med kameran. En av utgångspunkterna för avhandlingen är att vi lever i ett aldrig tidigare skådat visuellt flöde av bilder. Och bilderna, oavsett om det handlar om grafik, foton eller konstnärliga bilder, har nästan alltid syftet att påverka oss i någon riktning, kommersiellt, religiöst, politiskt eller journalistiskt. Detta kräver förmåga att tolka vad man ser. – De barn som går i förskolan och skolan får ofta med sig redskap för att tolka och förstå skriven text, men mer sällan visuella mediers budskap och uttryck. Det är den ena ingången i projektet. En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

5


Den andra handlar om att det pågår

mycket dokumentation om förskolans verksamhet och den bildliga delen består då av att personalen riktar kamerorna mot barnen, barnens lärande och utveckling. – Jag tänkte på vad som kunde hända om barnen i stället fick fotografera. Jag har inte sagt något om vad jag ville att de skulle fotografera utan bara att jag var intresserad av vad de gör på sin förskola.

Lena O Magnusson filmade även barnen och fann att de hittade andra användningsområden för kameran. – De kunde då till exempel se kameran som ett slags seendeapparat då de gick omkring och betraktade omgivningen och detaljer genom kamerans display i stället för direkt, men utan att ta några bilder. Jag kallar det för pågående stillbilder. Vissa av barnen utvecklade kameraan-

vändningen med mer avancerad teknik. Hon såg att de kunde skapa små berättelser med seriefotografering. Bland annat närma sig ett rönnbärsträd och ta bilder under närmandet för att avsluta med bilder på själva rönnbären. Stillbildsfotografering som visar kontinuitet i handling och tid. – Jag ser det också som ett exempel på hur barnen visar något som jag kallar estetisk attraktion. Att barnet ser något och tilltalas av i det här fallet rönnbären. Jag kallar det som sker i dessa situationer som rönnbärhet, när det händer något mellan barnet och motivet, genom kameran. Ett annat barn fotograferade när det fick hjälp att knyta skosnörena där skorna var i fokus medan ett annat förevigade när det fick blöjan bytt av en personal.

6

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017


JU NU

I barnens ögon

Barnen fick fotografera i treveckorsperioder, kameror hade utrustats med mycket stora minnekort, och hela tiden dyker barnens perspektiv upp ur bilderna, perspektiv som berättar det som barnen kanske inte själva kan berätta med ord. – Där finns många bilder på personalens rumpor, eftersom de ju oftast befinner sig barnens ansiktshöjd. Det betyder ju att de små barnen måste titta uppåt för att kunna påkalla uppmärksamhet av vuxna genom ögonkontakt.

”Bilderna visar sådant som vi vuxna inte vet.” Lena O Magnussons forskning rör alltså

bildpedagogik men riktar sig till förskolpersonal i allmänhet. – Jag menar att vi genom min studie kan få syn på barnen perspektiv i sina liv och att förskolan därigenom har

möjlighet att få syn på saker som vuxna ännu inte vet, om barnets sätt att se i sina vardagsliv. Ytterligare en sak som hon lagt märke till som skiljer barnen fotograferande mot vuxnas, är att de nästan alltid frågade först om de vill fotografera en person. Hur hon går vidare efter avhandlingen, treåringar, kameror och förskola – en serie diffraktiva rörelser, är ännu inte bestämt. Men möjligheten att följa en förskola där man låter barnen fotografera och dokumentera kan vara en fortsättning, menar hon. – Det här är spännande. Vad kan vi se av skolan till exempel, vad blir fritiden och vad blir hemmet och vardagen som vi inte tänkt på, genom en sådan här dokumentation? Att låta barn fotografera inne på försko-

komma att användas i avhandlingen. – Jag har också frågat barnen flera gånger under tiden om jag får se deras bilder och om jag får visa dem för andra. Barnen har också fått säga till mig om de ville att jag inte skulle filma, då har jag slutat med det. Jag bjöd ju in barnen i demokratiska möjligheter och några av barnen utnyttjade det. Etiken är väldigt viktig och bottnar starkt inte bara i en reglerad forskningsetik utan också i min nära relation till barn under så många år i yrket. Alla fotografier som togs betraktas som forskningsmaterial. Lena O Magnussons studie fyller förmod-

ligen ett vitt område på forskningskartan om treåriga barn. – Jag har inte funnit någon liknande forskning så mig veterligen är den här studien den första större insats som görs inom det här området.

lorna krävde vissa forskningsetisk hänsyn. Bland annat har föräldrarna till samtliga barn fått skriva under ett medgivande om att barnens bilder kunde En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

7


IAKTTAGET

Ny bok: En framgångssaga Nu är de senaste 14 åren av Högskolan historia samlade i bokform. Det är Hans-Gunnar Johansson som fyllt i åren från 2002 där tidigare rektor Birgitta Stymne avslutade sin historieskrivning. Och det är händelserika år som avhandlas.

Boken finns att läs a i sin helhet här: www.hig.se/ hogskolan40arbok

Text: Ove Wall Foto: Britt Mattson

Boksläppet hölls i den fullsatta Krusenstiernasalen den 26 oktober då författaren själv berättade om arbetet med boken. Han beskriver perioden som en framgångssaga, vilket bibliotekschef Maivor Hallén inleder med att korrigera:   – Det är ingen saga utan verklighet, sa hon. Givetvis handlar framgången om fler studenter, större personal, lokaler och inte minst mer forskning. Hans-Gunnar Johansson berättar om den remarkabla ökningen av forskningen i början av seklet då KTH-institutionen Byggd Miljö i Gävle inlemmades med HiG. Något år senare, 2003, sökte sig forskningsinstitutet Belastningsskadecentrum, BSC, själv till HiG från Arbetslivsinstitutet.

8

– I början tyckte jag att det var konstigt om vi i Gävle hade en del av oss uppe i Umeå. Men sedan slog det mig att detsamma gällde Lantbruksuniversitet och andra och blev det en alldeles utmärkt idé. Det medförde att forskningen vid HiG ökade med ungefär det dubbla i ett slag eftersom forskningscentrat tillförde en icke avsevärd egen del av forskare och forskningsmedel. Tidigt knöts även Vårdhögskolan till HiG och den fanns redan på Campus varför det kändes dubbelt naturligt. Utvecklingen har gett HiG två vetenskapsområden; Byggd miljö samt Hälsofrämjande arbetsliv, med rätt att utbilda egna forskare.

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

HiG var mycket tidigt ute med distansutbildning och i dag ges hälften av utbildningen på distans. Han berättar även om de tre rektorer han arbetade under de 20 år han var här. Först nämnda Birgitta Stymne vars arbetskapacitet var häpnadsväckande och som brukade hävda att högskolerektor är det roligaste arbete man kan ha. Stymne följdes av den lugne Leif Svensson som tyckte att det där med organisation var en aning överdrivet. Han följdes av Maj-Britt Johansson som också visade stor arbetskapacitet och stort engagemang i Högskolan som hon redan under anställningsintervjun kallade ”sin”.


NÄRGÅNGET Maivor Hallén, bibliotekschef

Visionär, entreprenör och bibliotekschef – bildning är målet Hon önskar att vi kunde sluta att jaga poäng och stämplar och istället börja upptäcka bildningen och alla möjligheter som finns runt omkring oss. Kanske skulle det kräva ett annat samhälle. Bibliotekschef Maivor Hallén ser nog inte detta som ett oöverkomligt hinder och hennes egna studiemeriter gör det inte heller. Text: Ove Wall Foto: Britt Mattsson

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

9


J

ag är ju så väldigt nyfiken, säger hon. Grundskolan i den lilla byn Marby öster om jämtländska Storsjön var inte alltid någon höjdare. – Jag hade ju vissa brister när jag började där, jag var vänsterhänt och kunde redan multiplikationstabellerna. Det tyckte fröken inte om, så jag var nog inte så populär hos min första lärare. Men i slutet av fyran fick jag i alla fall läsa sexans matte. Studieivern kom inte från pappa, som

var statsanställd färjekarl, eller mamman som visserligen läst på gymnasiet, men däremot kunskapstörsten, bildningsivern. Hon beskriver dem som skärpta och menar att hon föddes ny-

10

fiken. Vilket inte alltid är en dans på rosor ens i den akademiska världen. – För min del betydde det att när jag fick uppgiften att läsa en bok så var jag tvungen att läsa tio till för av nyfikenhet. Det kan låta som skryt, men Maivor säger senare i intervjun att hon inte alls ser sig som speciellt duktig på någonting, varvid jag påminner henne om hennes offentliga halvtimmeslånga intervjuer med nyblivna forskare som hålls i biblioteket. Oavsett ämne kan Maivor ställa engagerade och initierade frågor och lägga motkommentarer. – Kappan, alltså sammanfattningen som inleder alla avhandlingarna, ska ju vara författad på ett begripligt språk så där får man veta syftet med innehållet. Ändå, där bland radiovågor, sjukvårdsmetodik, företagsekonomi och annat hittar man humanisten som sätter in i sammahang och visar att människan är navet som allt kretsar omkring. Maivor sätter sig lätt in vad som helst i ett mänskligt sammanhang och hon tillstår att hon en gång tänkte bli journalist. Nu blev hon i stället bibliotekarie tills hon knoppade av sig från Högskolan i Växjö efter att i flera år förgäves försökt få medel av rektor för att datorisera högskolans bibliotek och sedan beviljades medel från UHÄ (Universitets- och högskoleämbetet) för datorisering av sitt och flera andra högskolebibliotek. Hennes idé var att PC-baserade system skulle räcka, stordatorlösningar behövdes inte längre. Hon fick blodad tand och startade eget

tillsammans med två kollegor. Pcdatorer började hantera bibliotekssystem i Sverige och hon samverkade även med bland annat Norge och Danmark.

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

Det var lite speciellt att både vara kvinnlig företagare i IT-branschen och akademiker i företagsvärlden. – Det var inte så vanligt att företagare hade akademisk examen på 1990-talet så jag fick väl inte så himmelens mycket stimulans från företagarkollegor. Men våra kunder uppskattade kompetensen. De var ju fack- och specialbiblioteken, bland annat domstols-, musik-, sjukhus-, myndighets- och museibibliotek, som till exempel Nordiska Museet. Datoriseringen var alltså massiv men efter

ett antal år gick det upp för Maivor att ”solen i mitten” inte var bibliotekssystemet utan det hon kallar sökportalen med länkar till e-resurserna och fulltexter. – Plötsligt var ju bibliotekssystemen lite perifera. Men jag tycker att jag lärde mig jättemycket som företagare, från de första kunderna och första fakturan, allting om lagen om offentlig upphandling, hur man förhandlar med kunder och leverantörer. Men när jag började med kravspecifikationer på nästa generations system var det inte lika roligt längre.

”Lärde mig mycket som företagare.” Hon hann datorisera ungefär 400 biblio-

tek innan längtan tillbaka till den akademiska världen tog över. Vid Högskolan i Borås utvecklades tankarna på ett system som på egen hand kunde kategorisera innehållet. Sortimentet av kurser för bibliotekarier var tämligt glest och vida spritt och som den person hon är hade hon svårt att stanna vid något ämne.


NÄRGÅNGET Maivor Hallén, bibliotekschef

MAIVOR vid sidan om Namn: Maivor Christina Hallén Titel: Bibliotekschef Ålder: 61 år

– Så jag läste olika kurser inom biblioteks- och informationsvetenskap, organisationsteori och ledarskap. Innan min bibliotekarieutbildning hade jag läst språk, juridik, ekonomi och litteraturvetenskap. Jag ville inte bestämma mig, skrattar hon. Men detta i ryggsäcken blev hon bibliotekschef vid HiG 2009. Från sitt arbetsrum under taket fyra våningar upp har hon en makalös utsikt över läsplatserna och bokhyllorna. 4 000 kvadratmeter golvyta, 87 000 pappersböcker och över 150 000 elektroniska titlar i ett bibliotek som är öppet för alla och som ständigt förnyas, ofta med Maivor som idéspruta. Hennes tankar går fort, på en enkel fråga vem hon föreslår för en intervju i ett speciellt spörsmål kan hon på ett ögonblick skapa ett helt scenario med paneldebatt med tv-sändning och inbjuden media. Hon är bibliotekschef och var under ett

par år samtidigt tillförordnad chef för Avdelningen för kommunikation. Hon sitter i högskolans ledningsgrupp och i arbetsgruppen för Dagermanseminariet med bland annat den succéartade seminarieserien om hur vi skapar en hållbar demokrati. Hon är projektägare för ”Nätbaserat lärande” (se LEVE! nr 3-2017). Dessutom deltar hon i regio-

nala, nationella och internationella samverkansprojekt samt är även chef för Högskolans Kansli för samverkan, internationalisering och innovation. En period under 80-talet gick hon även SIDA:s u-landsförberedande biståndsutbildning på Sandö under ett halvår tillsammans med sjukvårdspersonal. Orsaken var att hon ville hjälpa till att bygga/återuppbygga universitetsbibliotek, som hon ansåg borde ingå i biståndsarbetet. Det var hårda strapatser, bland annat tältboende i skogen under regniga höstveckor med väldigt lite mat. – Men jag visste att jag skulle klara det. Efter att ha varit gift med en man från Marocko, hade jag lärt mig att klara av Ramadan. Nyfikenhet och entreprenörskap gör henne

till en bildningsapostel och slår hon ihop de två egenskaperna ser hon en helt öppen högskola, där kunskapen spelar större roll än poängen. – Det skulle sänka trösklarna och därmed höja kunskapsnivån i hela samhället. Tillsammans med dagens stora mängd open source-lösningar och gratis programvaror inom IT skulle man sänka kostnaderna för högre utbildning avsevärt.

Familj: Dottern Anna och dvärgpudeln Zebbe Bor: Villa utanför Gävle Lyssnar på: Pop, klassiskt och gärna femtiotalsjazz, men framför allt Miles Davis, som jag även fått autografen och en puss på kinden av vid konserten i Umeå 1985. Fritid: Ser bra filmer med dottern, läser feel good-romaner och gärna som ljudböcker, påtar i jorden när säsongen tillåter, åker på semesterresor, gärna i Europa, England är ett av favoritländerna. Böcker: Som vetgirigt barn på 60-talet gillade jag framför allt Fokus uppslagsbok. Reseskildringar tillhör favoriterna, som P O Sundmans Ingenjör Andrées luftfärd. Bra böcker ska sätta tydliga spår i läsaren och jag påverkats av bland annat Dostojevskijs Brott och straff och Vilhelm Mobergs Utvandrarserien. Jag tycker också mycket om nutida svenska författare, som Torgny Lindgren. En viktig fackbok är Jan Carlzons Riv pyramiderna från 1985. Boken blev ett paradigmskifte inom ledarskapsområdet och har sålts i miljontals exemplar runt om i världen. Citatet ”SAS flyger inte flygplan, de flyger kunder, annars blir det inga affärer” är lika viktigt för oss inom högskolan. Vi behöver förenkla byråkratin, inte öka den, så att vi kan satsa pengarna på våra studenter.

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

11


12

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017


HÅLLBART Hållbart nu och i framtiden

Demokratins försvar: Samtal eller vapen? Text: Anna Hellqvist Foto: Ove Wall

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

13


I den näst sista delen av den mycket välbesökta seminarieserien ”Hållbar demokrati” var det dags att behandla frågan ”Samtal eller vapen?”. En fråga som ställs i en tid då vi åter rustar oss militärt samtidigt som vi säger att vi inte vill ha krig utan hellre ser en lösning på konflikten med samtal.

G

äster den här gången var författaren och journalisten Anita Goldman, som nyligen kom ut med sin bok Jerusalem & jag, och Pierre Schori, politiker och diplomat. Moderator vid samtliga seminarier i serien har varit dramatikern och debattören Stina Oscarsson. Så även denna gång.

Nyligen gick journalisten, politikern och numer även diploma-

Anita Goldman tog i sitt anförande upp exempel från bibeln där

samtal förs redan i öppningsberättelsen mellan Abraham och den nya Herren, samtal där Abraham uppmanas att gå mot sig själv, gå mot den du ska bli. Vidare menade hon att vi varje dag möts av demokratiska samtal då vi öppnar tidningen och ställer oss frågan hur det kommer sig att oskyldiga får lida. I vår historia finns berättelser om män som ger sig ut i krig, samtidigt som en antropolog har svårt att övertyga en urinvånare i till exempel Australien att det finns folk som anordnar organiserade angrepp på andra.

ten Håkan Juholt ut i Svenska Dagbladet med åsikten att Sverige håller på att avveckla demokratin och att det finns ett hot om att vi går allt mer mot ett expertstyre där vi inte låter landet styras av medborgarna. Reaktionerna blev inte en debatt om det han faktiskt sa utan snarare har man valt att läxa upp Håkan Juholt och låtit debatten handla om hur han sa det och hur han borde ha sagt, ”Då tror man på berättade Stina Oscarsson. som lösning.” – Istället för att försöka förstå, så missförstår man medvetet, och det är detta som bidrar till just det som Håkan Juholt oroar sig för.

Vidare berättade Stina Oscarsson om ett tillfälle då hon satt med

i en debatt om Nato där pajkastning förekom från båda sidor och man frågade sig hur det skulle vara möjligt att komma vidare. Istället för att föra ett samtal på plats hade en av deltagarna ägnat tiden åt att twittra under hela debatten och där uttryckt sina åsikter. – Om man gör det tar man inte samtalet som en möjlighet att lösa konflikten, menade hon. Det väcker tanken på om det kan vara så att om man inte tror på samtalet som en konfliktlösning så tror man på våldet som en lösning.

14

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

våldet

Stina Oscarsson tog också upp exempel från historien där man fasade för militärtjänst och berättade om människor boende på landet som rapporterade nyfödda pojkar som flickor. Hon nämnde också att man funnit att rädslan för att döda var större än rädslan för att dö.

I sin slutrapport i FN 2004 betonade Pierre Schori hur Irakkriget

hade startat och hur det kommer att ge bestående konsekvenser för alla. Irakkriget, menade han, är fadern till IS, Islamiska Staten. – Bushadministrationen lämnade ett tungt arv efter sig som lett till det Mellanöstern vi har idag, och nu har vi en ny administration som försöker övertrumfa detta. Han beskrev också hur man genom att lägga endast en procent bistånd på att bekämpa vattenbrist och ge människors framtidstro motverkar krig, i stället för att lägga två procent på militär upprustning.


HÅLLBART Hållbart nu och i framtiden

Vad är då orsaken till att man börjar lösa konflikter på det sättet, frågade Stina Oscarsson sina gäster under paneldiskussionen. – Om vi pratar om ursprungsbefolkningar och det hierarkiskt centraliserade större samhällen så ser vi att när det uppstår ett överflöd så finns det ett mervärde att försvara. Vi har komplexa samhällen där vi samtidigt ser en styrka i lokala initiativ som gör att man kan ha ett lokalt samarbete och samtidigt vara uppkopplade på större enheter, sa Anita Goldman.

Pierre Schori ville vända lite på frågan och istället prata om

lösningen. Som exempel tog han upp ett samtal mellan Einstein och Freud, där Einstein hade fått uppdraget att ägna tanken åt varför krig uppstår. Efter många samtal där de bland annat tagit upp de två basala drivkrafterna, dödslängtan och kärlekens eros som kan leda till destruktivitet, enades Einstein och Freud om att lösningen för att motverka människans drivkraft är kultur och utbildning. – Vi har tillgång till kultur och utbildning, men vi behöver ta debatten om vad som utbildas och hur det förvaltas, sa Stina Oscarsson.

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

15


Vad gör distansarbetet med oss? Att arbeta hemifrån kan vara både skönt och praktiskt. Men frågan är hur hälsosamt det är. Det kanske kan visa sig att det är svårare att avsluta arbetsdagen när man inte har en fysisk arbetsplats att lämna. Med en hela tiden ökande andel distansundervisning vid universiteten och högskolorna krävs forskning som berättar något om villkoren för hemarbete. Detta är något av det som doktoranden Linda Rickardsson ska ta reda på i sin avhandling. Text och foto: Ove Wall

A

tt arbeta på distans innebär att man utför sina arbetsuppgifter på annan plats än på sin arbetsplats. Det innebär antagligen oftast att man sitter hemma och jobbar. Bland lärare vid universitet och högskolor finner man förmodligen de allra flesta distansarbetarna. Det beror inte minst på att just den yrkeskategorin arbetar i en särskilt tillåtande organisation. Som lärare inom akademin har man stora möjligheter att själv bestämma över sin arbetssituation och därmed också över sin arbetsmiljö. – Sitter man och rättar tentor kan det vara skönt att sitta hemmavid och göra det. Och med dagens tekniska möjligheter kan man ganska lätt också sköta undervisaningen hemifrån om det handlar om distanskurser, säger Marina Heiden, forskare vid Avdelningen för Arbetshälsovetenskap och som även handleder Linda Richardsson. Att arbeta hemifrån är inte helt nytt. Däremot säger Arbetsmiljölagen numera att ”teknik, arbetsorganisation 16

och arbetsinnehåll ska utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall”. Arbetsgivaren har ansvaret för arbetsmiljön oavsett om arbetet utförs på huvudarbetsplatsen eller på annan plats, till exempel i arbetstagarens hem. Arbetstagarna ska dock medverka till att skapa goda arbetsmiljöförhållanden. En av frågorna som forskarna utgår ifrån, bara för att nämna

Marina Heiden och Linda Richardsson

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

något åskådligt, är att man kanske har svårare att stänga av datorn och avsluta arbetet när man sitter hemma och alltså inte behöver lämna ”arbetsplatsen”. Men huvudfrågan är bredare och gäller hur man fysiskt påverkas av att arbeta hemma. – Projektet består av fyra delar. I den första gör vi en enkätundersökning där omkring 500 adjunkter, lektorer och professorer svarar på mängder frågor om hälsa, balans, arbete, fritid, arbetsmotivation samt hur mycket man arbetar på distans.


DISTANSARBETE Arbete i hemmet

Att man enbart vänder sig till lärare vid universitet och högskolor beror på att deras arbetsuppgifter och ansvar är ungefär likartade och att dessa yrkeskategorier i regel har stora möjligheter att välja själva hur och var de utför arbetet. – I den andra delen ska vi göra fysiska mätningar. Då sätter vi utrustning på personerna och den ska bäras en hel arbetsvecka. Vi väljer då en vecka då personerna arbetar både hemma och på arbetsplatsen i ungefär lika stora delar. Mätutrustningen, en så kallad accelerometer, består av små

dosor som fästs på kroppen. Dessa registrerar flera gånger i sekunden försökspersonens rörelser liksom kroppsställning, exempelvis om personen står, går eller sitter, vilken vinkel arm och ben har i förhållande till kroppens lodlinje och så vidare. – Utöver detta kommer vi även att mäta försökspersonernas puls via elektroder som fästs på överkroppen och genom salivprov mäta kortisolnivåer för att undersöka förekomst av stress, berättar Linda Rickardsson. Alla mätdata sparas automatiskt och kan laddas ner till en dator för senare analys.

Distansarbete visar inga tecken på att minska, tvärtom, och då är det viktigt att ta reda på vilka förutsättningar som gäller och vilka följder det kan föra med sig. – När man kan börja ställa högre krav på arbetsmiljön kan det vara viktigt att ha den här typen av studier att luta sig mot, säger Marina Heiden. Linda som bor i Malmö jobbar själv på distans en vecka då och då och upplever själv skillnaden i exempelvis hur man sitter och på den tekniska utrustningen. Men hon vill också stryka under frånvaron av kolleger som hon menar kan vara väldigt oinspirerande vilket är nog så viktigt för motivationen. Delarna tre och fyra i projektet gäller djupintervjuer med först

försökspersonerna och därefter med personernas chefer, bland annat om hur det är att leda personer som befinner sig någon annanstans. – Målet är att kunna få fram rekommendationer som fungerar för alla i de aktuella yrkesgrupperna, avslutar Linda Rickardsson.

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

17


SAMVERKAN Nationell forskarskola

12 miljoner från Vetenskapsrådet till nya forskarskolan GRADE Ytterligare en forskarskola ser snart dagens ljus vid HiG genom forskarskolan för digitala teknologier i utbildning – med akronymen GRADE efter den engelska översättningen GRDduate school for Digital technologies in Education. Forskarskolan bygger på samverkan mellan de sex medverkande lärosätena Högskolan i Gävle, KTH, Umeå universitet, Göteborgs universitet, Mittuniversitetet och Högskolan Väst. Vetenskapsrådet skjuter till 12 miljoner kronor. Text och foto: Ove Wall

18

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

F

orskarskolan planerar att anta 12 doktorander under 2018 och därefter fylla på med nya antagningar vartannat år. Ambitionen är att skapa ett nationellt centrum för forskning om digitala teknologier i för- grundoch gymnasieskolan.

Att Vetenskapsrådet utlyste medel för en forskarskola inom

detta område har att göra med att man sett behovet av ökad forskningen kring digitalisering i utbildningssammanhang och hur det förändrar förutsättningar för undervisning, lärande och samverkan. Att just GRADE fick 12 miljoner hade att göra med ansökans kvalitet och ambitioner, uttalad tvärvetenskaplighet och den nationella samlingen. Bidraget ska finansiera byggandet av infrastruktur, seminarier och konferenser och till utvecklandet av kurser och koncept – Att vi under längre tid haft samarbeten i olika konstellationer och att vi även hade en långsiktig plan utöver forskarskolan var nog också en trolig anledning till att vi vann konkurrensen om pengarna, säger professor Göran Fransson, HiG, den som först kastade fram idén om forskarskolan. Det vetenskapliga rådet med internationellt väletablerade och erkända forskare vilket ska garantera hög vetenskaplig kvalitet, bidrog sannolikt också.


I PRAKTIKEN Effektivt alternativ Med konstruktionen där flera lärosäten samverkar kan vart och ett bidra med den egna speciella expertisen. Det ger bland annat lärosäten som inte har forskarutbildningsrätt inom ett visst område, möjlighet att i samverkan med andra lärosäten ändå delta i och skapa en utbildningsmiljö för forskarutbildning. HiG har för närvarande två områden med rätt att ge forskarutGöran Fransson bildning, Byggd miljö och Hälsofrämjande arbetsliv, och har även huvudmannaskapet för forskarskolan REESBE om energieffektiv resursanvändning i byggd miljö. När REESBE bygger på att doktoranderna är placerade på olika företag och organisationer, finns möjligheten att GRADEdoktoranderna placeras i olika kommuners utbildningsverksamhet eller inom lärarutbildningen. Tvärvetenskapligheten i forskarskolan GRADE består bland annat i ett brett spektrum av kurser inom ämnesområdena didaktik, pedagogik, informatik, tillämpad IT och medieteknik. De flesta kurser är obligatoriska men där finns naturligtvis valbara kurser som borgar för den egna specialiseringen. Frågan om digitala teknologier och tillämpningar i utbildnings-

sammanhang kommer rimligtvis inte att minska i omfattning i framtiden – snarare tvärtom. De kurser, seminarier, konferenser, och den handledning som ges inom ramen för GRADE, sker både på campus och genom olika former av distansöverbryggande tekniker och arbetsmetoder och plattformar för samarbete. – Och till dessa plattformar kommer även andra doktorander och forskare från andra universitet att vara välkomna. Det kommer att skapa en dynamisk, kollektiv och intellektuell miljö. – Hos oss på HiG kommer det att finnas minst en doktorand de första två åren, därefter kan det mycket väl bli fler. Syftet med GRADE är ju i förlängningen att skapa ett nationellt centrum för forskning om hur digitala teknologier påverkar utbildningssammanhang.

Energibesparingar och digitalisering av maskiner Sedan 2016 har forskare vid Högskolan i Gävle genom projektet Energig hjälpt ett femtiotal små och medelstora företag i Gävleborg att effektivisera sin energianvändning. Nyligen strålade man samman till konferens för att gå igenom vad som hänt med den utlovade energibesparingen på minst 10 procent.   – Det visade sig att företagen gjort besparingar mellan 5 och 35 procent energi jämfört med tidigare, säger Nawsad Mardan, universitetslektor i energisystem. Ett femtiotal representanter från olika företag, Energimyndigheten, Länsstyrelsen och Region Gävleborg strålade i november samman på HiG.   – Flera företag presenterade hur de kom med i projektet och hur det har utvecklats. Även om bara en fjärdedel av rapporten är klar än kan vi säga att det visat sig att merparten av företagen gjort besparingar på mellan fem och 35 procent beroende på hur effektivt de har arbetat med energieffektiviseringen, berättar Nawsad Mardan. Företagen har arbetat i kluster där de delat erfarenheter och löst problem gemensamt. Varje kluster har letts av en forskare, lärare eller doktorand. Inledningsvis har de på egen hand fått göra en energikartläggning. Därefter har man utarbetat en långsiktig energistrategi för både operativa som tekniska åtgärder. I ett samarbete med industriföretagen SSAB i Borlänge och Svenska Fönster i Edsbyn ska forskarna utveckla ett smartare sätt för underhåll av maskinerna. Genom att studera maskinerna hela tiden, mäta de ut- och indata som finns runt omkring dem och skapa en virtuell modell av maskinen, kan man studera och jämföra online med den riktiga maskinen. Genom att tidigt upptäcka att en maskin inte beter sig precis som den borde, enligt den ideala modellen, kan man i förväg veta när någonting i maskinerna behöver åtgärdas och till exempel slippa större haverier.

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

19


Solcellsdriven laddstation Bilden från invigningen av den solcellsdrivna laddstationen för elcyklar som uppfördes av gymnasietraineer vid hus Freja våren 2017. HiG mottog då även pris för en cykelvänlig arbetsplats. Efter det har ytterligare en station uppförts, då vid hus Heimdall.

Beröm och utvecklingsförslag från Universitetskanslerämbetet 20

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017


HÅLLBART Hållbart nu och i framtiden

Högskolan i Gävle profilerade sig tidigt inom hållbar utveckling. Under året har Universitetskanslerämbetet, UKÄ, granskat samtliga lärosäten utifrån perspektivet hållbar utveckling i utbildning och ger en positiv bedömning av Högskolans hållbarhetsarbete. Men där finns också förslag till ytterligare utveckling. Text och foto: Ove Wall

UKÄ:s utvärdering av de 47 lärosätenas arbete för att främja hållbar utveckling, HU, syftar till att bidra med kunskap om hur man kan utveckla detta arbete. Utvärderingarna bygger på insamlade självvärderingar från lärosätena. Bedömargruppen är i stort sett nöjd med situationen vid HiG och nämner till exempel att det finns en god struktur och organisation för att främja hållbarhetsarbetet. Rapporten beskriver att det sker kontinuerlig kompetensutveckling för att säkerställa den pedagogiska och forskningsbaserade kompetensen hos berörd personal, samt att möjligheterna till det i god utsträckning säkerställs genom att forskningsledare undervisar och att examensarbeten är kopplade till pågående forskningsprojekt. Vidare tar man upp att alla kurser bedöms gentemot ett kriterium som handlar om integration av hållbar utveckling och arbetssätt redan innan kursplanerna fastställs. Däremot skulle UKÄ gärna se större studentsamverkan redan i

utvecklingsfasen av kurser och program, samt att HiG kan visa en fördjupning och en uppföljning av denna i kommande självvärderingar. – Anledningen till det är att det enligt UKÄ inte räcker att studenterna är representerade i olika organ, till exempel utbildningsråd, utan de måste också engageras redan då nya kurser och program planeras och utvecklas, och vi måste kunna visa exempel på det, säger Kaisu Sammalisto som är vicerektor för HU och välkomnar förslag på hur studentinflytandet kan ökas ytterligare.

Ytterligare saker som uppmärksammas av bedömargruppen är att initiativ till HU i allt högre grad kommer från de anställda själva, något som tyder på ökat engagemang.

Inom ramen för utformning, genomförande och resultat av verksamheten konstaterar UKÄ att HiG uppfyller merparten av vad som efterfrågas även om de i självvärderingen saknar en beskrivning av de tre Akademiernas och programansvarigas uppföljning av integreringen av HU i utbildningen. UKÄ skriver dock att HiG har en väl utvecklad process för arbetet med HU inom utbildningen när man ser till aspekterna utformning, genomförande och resultat. Rapporten säger också att flera lokala initiativ, som exempelvis

inrättandet av hållbarhetsmålen för 2017–2020 vid Akademin för Utbildning och Ekonomi, visar att ambitionerna är fortsatt höga. Man konstaterar även att HiG varit miljöcertifierad enligt ISO 14001 sedan 2004, vilket medför en årlig Miljöledningsrapport, samt att ledningsgruppen träffas för fördjupade diskussioner två gånger om året om högskolans hållbarhetsarbete. Vidare konstaterar UKÄ att forskningen har kopplingar till både samverkan med arbetslivet och HU genom de två forskningsprofilerna Byggd miljö och Hälsofrämjande arbetsliv. – Sammanfattningsvis har vi kommit långt i utveckling och förankring av arbete för att främja hållbar utveckling i hela verksamheten. Det är dock en kontinuerlig resa eftersom forskningen visar nya utmaningar som vi och våra studenter ska kunna möta i dag och i framtiden. Därför finns fortsatta utvecklingsbehov och UKÄ:s synpunkter kan hjälpa oss i olika framtida tematiska utvärderingar, säger Kaisu Sammalisto.

Kaisu Sammalisto

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

21


Bra forskning? Högskolans mest centrala uppdrag är att bidra till att skapa och återskapa ett demokratiskt samhälle.

D

et uppdraget operationaliseras på olika sätt, bland annat genom regleringsbrev och statlig finansiering av utbildning och forskning. Givet uppdraget är det relevant att fundera över vad som karakteriserar bra forskning, dvs forskning som bidrar till att utveckla det demokratiska samhället. • Bra forskning är nyskapande • Bra forskning är kontraintuitiv • Bra forskning är relevant • Bra forskning provocerar

En approximation för bra forskning kan vara att den är intres-

sant. Sociologen Murray S. Davis diskuterar i sin artikel ”That’s Interesting!” från 1971 vad som gör teorier inom sociologi intressanta. Han menar att intressanta teorier ifrågasätter förgivet tagna föreställningar medan teorier som inte är intressanta bekräftar förgivet tagna föreställningar hos läsaren. Ett sätt att göra forskningen intressant som Davis

22

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

Svante Brunåker, chef Akademin för utbildning och ekonomi

tar upp är att beskriva hur det som tidigare setts som en enhet, bättre kan förstås som olika delar, alternativt att det som tidigare uppfattats som olika delar bättre kan förstås som en helhet. Det är också värt att fundera på vad som inte är bra forskning. Här har vi nog alla vår egen favorit. Men kraften som finns i motstånd, alltså att inte gilla något, ska inte underskattas. Inte heller när ogillandet blir en drivkraft att formulera sin forskning på ett intressant och bra sätt. Forskningen vid Akademin för utbildning och ekonomi ligger

inom de samhällsekonomiska och humanistiska vetenskapsområdena. Det betyder att forskningen i huvudsak är riktad mot en praktik eller en yrkeskår. I den meningen är kriteriet relevans av betydelse, samtidigt som nyskapande forskning kan vara nog så svår att få gehör för i traditionsbundna yrkeskårer. I förväg kan vad som helst provocera, i efterhand är allting självklart.


ALUMNPORTRÄTTET Namn: Daniel Wiklander Utbildning och examensår: Energisystemingenjör Co-op, 2014 Ålder: 31 år Nuvarande arbetsplats och yrke: ÅF Infrastructure, Energiingenjör (energikonsult). Berätta kort om ditt yrke: Jag arbetar i dag framförallt med energikartläggningar med tillhörande handlingsplan för att minska energianvändningen. Det gäller allt ifrån bostadsfastigheter till industrilokaler. Det yrkesval jag gjorde kom sig av att jag ville vara med och förändra hur företag ser på energifrågor. Speciellt inom den tunga industrin har, historiskt sett, energi- och miljöfrågor kommit i andra eller tredje hand. Det finns därmed stor potential till förbättring och effektivisering. Vad är det bästa med ditt yrke? Det bästa med mitt yrke är att det kan variera väldigt mycket från vecka till vecka. Ena veckan kan jag stå i ett smutsigt stålverk i Värmland och den andra utreda energibehovet för ett hotell på en skidort i Jämtland. Sedan är sammanhållningen med arbetskamrater och mycket kundkontakt viktigt för mig också.

Hur har dina studier vid HiG påverkat dig i ditt val av yrke och vägen dit? Under studietiden fick jag upp ögonen för energi- och miljöfrågor. För att klara de energioch miljömål som finns samt vikten av att ha ett hållbart samhälle måste samhället arbeta hårt mot gemensamma mål. Det var något jag fick stor förståelse för under studietiden. Känner du att du har nytta av din utbildning i ditt yrkesliv? Absolut, väldigt mycket av det jag gör i dag var sådant som jag läste om på HiG. Vad minns du särskilt från din studietid? Vi hade bra sammanhållning i klassen och umgicks väldigt mycket på fritiden, oavsett ålder. Vi hade också väldigt bra utbyte av varandra när det gällde studierna. Vi spenderade många kvällar tillsammans, antingen med nöjen eller nedsjunkna i skolböcker inför tentorna. Vilka är dina framtidsplaner? Jag har egentligen inga speciella framtidsplaner. Att fortsätta arbeta med energifrågor och hållbarhet, men kanske på ett högre plan än i dag.

Dina erfarenheter från studietiden är viktiga för oss att ta del av. Om du vill tillhöra vårt alumnnätverk så titta in här: www.hig.se/alumn eller mejla oss på alumnkoordinator@hig.se.

En tidning från Högskolan i Gävle • Nr 4 • December 2017

23


Är gräset grönare på andra sidan? En tidning från Högskolan i Gävle 801 76 Gävle Besöksadress Kungsbäcksvägen 47 Telefon 026–64 85 00 Webbadress www.hig.se/leve Ansvarig utgivare Maivor Hallén Redaktör Ove Wall E-post till redaktionen owl@hig.se Telefon direkt 026–64 89 17 Grafiskt original Avdelningen för kommunikation Högskolan i Gävle Omslagsfoto Britt Mattsson Tryck BrandFactory, Stockholm Upplaga 2 200

Högskolan är miljöcertifierad enligt ISO 14001:2015

D

et är svårt att föreställa sig hur mitt liv hade sett ut om jag följt min barndomsdröm och blivit bibliotekarie eller om jag direkt efter studenten börjat jobba på snabbmatsrestaurangen Quick China? Två saker vet jag. Det ena är att jag alltid har varit oerhört nyfiken och haft en stark vilja att utvecklas. Det andra är att jag inte riktigt har fått detta att fungera ihop med mitt yrkesliv. När jag i början av 2000-talet satt i bilen

utanför en potentiell framtida arbetsplats och äppelträden stod i full blom ringde jag hem och konstaterade att ”Här vill jag arbeta!”. Jag tackade ja till tjänsten som forskningskoordinator. Vilken lycka att få lämna lektorstjänsten med 100 procent undervisning och arbeta enbart med forskningsrelaterade frågor. Gräset var verkligen grönare på denna sida.

Men gräset vissnade delvis även här. Jag

har och har haft så lätt att dras med i saker som är roliga, utvecklande och kunskapsuppbyggande. Jag är oerhört stolt över allt jag åstadkom i samarbete med kreativa och kompetenta forskarna och kollegor. Men dagen då ambulansen hämtade mig för att det gjorde så ont i ryggen att jag inte kunde andas eller röra mig fick jag omvärdera saker. Kanske fanns det ett grönare gräs någon annanstans.

Att arbeta inom akademin var inte aktuellt. Barndomsdrömmen började göra sig påmind. Folkbibliotekarie var målet, men livet ville något annat. Mina erfarenheter och färdigheter från forskningens förlovade land har jag nu kombinerat med nyvunna kunskaper, i vetenskapens tjänst. Men var då gräset grönare här? Ja, faktiskt! Jag befinner mig fortfarande i en akademisk miljö, där samma skeenden pågår, men lite på sidan om. Idag är gräset grönare på min sida om staketet. Nyfikenheten vattnar jag med forskningsresultat som publiceras vid Högskolan. Utvecklingsviljan gödslar jag med arbete för att skapa bra förutsättningar för forskningen. Kanske kan det leda till att gräset blir lite grönare för någon annan. Malin Almstedt Jansson, forskningsbibliotekarie

LEVE! 2017 4  
LEVE! 2017 4  

University of Gävle