Budbäraren, oktober 2014 by Budbäraren

efs.nu

OKTOBER 2014

Otto Hesselbom – predikant med penseln i handen Att våga vara – existentiell hälsa i Möllebackskyrkan

Bönefokus på barn i Etiopien budbäraren

· juli 2012

LEDARE

BILD: JONAS NIMMERSJÖ / OTTO HESSELBOM / JONAS NIMMERSJÖ

EFS MISSIONSTIDNING BUDBÄRAREN Utges av EFS Missionstidning årgång 181, Budbäraren årgång 158, De Ungas Tidning årgång 115, efs.nu årgång 14 Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material Ansvarig utgivare: Johan Ericson 018–430 25 21

Behoven är ofattbart stora ÅSIKTER OM LEDAREN? KONTAKTA BUDBÄRAREN PÅ: BUDIS@EFS.NU

skrivande stund så har Se be ge inbringat över 900 000 kronor och jag vågar lova att när du läser detta så har vi passerat miljonen. Jag önskar att jag kunde vara nöjd och luta mig tillbaka, fokusera om och gå vidare. Men så är det inte, situationen i Irak och Syrien gör sig ständigt påmind. I DAG HAR jag tillsammans med vår internationella avdelning lyssnat till läkare som varit nere och arbetat i området runt Dahok i irakiska Kurdistan. Mötet var ett led i den pågående planeringen av vår egen insats. Den bild som de gav är identisk med den som vår nyss hemkomne frilansmedarbetare Bengt Sigvardsson förmedlar i detta nummer av Budbäraren. Behoven är ofattbart stora – upp emot 1,8 miljoner flyktingar (enligt UNHCR) är utspridda i över 1 000 läger av varierande storlek och kvalitet. Tyvärr verkar många av lägren, som ofta består av enkla och slitna tält, helt sakna fungerande sanitära anläggningar som toaletter och tvättmöjligheter. Dessutom får många flyktingar inte plats i lägren utan bor utanför, i halvfärdiga hus, i dräneringskulvertar, under broar eller bar himmel. Och snart

budbäraren

· oktober 2014

kommer vintern. Läs mer om situationen i vår intervju med Bengt på sidan 11. Det blir allt tydligare att många, alltför många, inte kommer att nås av några hjälpinsatser. En, två eller rentav tre miljoner kronor blir i det perspektivet en droppe i havet och vi behöver därför maximera effekten av varje krona. Därför överväger vi att själva förmedla en större del av hjälpen och etablera en närvaro för att följa upp insatsen. Vi har beslutat, som ett första steg, att stötta en lokal vårdcentral som i dagsläget betjänar ett läger med över 60 000 flyktingar. Hjälpen består inledningsvis av mediciner och medicinskt förbrukningsmaterial som de lider akut brist på. OCH SIST MEN inte minst, ett viktigt påpe-

kande: Även om vårt fokus är förföljda trossyskon så vänder sig vår insats såklart till alla – yazidier, muslimer som kristna. Glöm inte att se, be och ge!

Johan Ericson, EFS kommunikationschef

Vi har beslutat, som ett första steg, att stötta en lokal vårdcentral ...

REDAKTION Chefredaktör: Johan Ericson 018–430 25 20 Redaktör/reporter/redigerare: Viktor Jonsson 018–430 25 21 Missionsredaktör: Sofie Siverman 018–430 25 37 PRENUMERATION OCH ANNONS Sverige och övriga Norden: helår 420 kr, taltidning 470 kr, halvår 230 kr, kvartal 115 kr, lösnummer 35 kr Övriga utlandet, B-post: helår 530 kr (A-post till utlandet kan erhållas) Gåvoprenumeration till sjukhus, vårdhem och dylikt: helår 260 kr Studerande: helår 360 kr För EFS-medlemmar: gratis. Prenumeration: Gunnel Karlsson 018–430 25 16 Annonsbokning, annonsmaterial: annons@efs.nu 018–430 25 23 Familjeannonser: Martin Nilsson nyttilivet@efs.nu 018–430 25 23 ADRESS Besöksadress: Prästgatan 11 Uppsala Postadress: Budbäraren, Box 23001 750 23 Uppsala Fax: 018–55 04 03 Webbplats: efs.nu/budbararen E-post: budis@efs.nu eller fornamn.efternamn@efs.nu Tfn EFS exp: 018–430 25 00. Gåvor bankgiro: 900–9903 Övrigt plusgiro: 509 22–4 Tryckt hos Ljungbergs Klippan, 2014

BILD: JONAS NIMMERSJÖ

Detta nummer i urval:

KORTNYTT

VITTNESBÖRD: Tron måste få spela roll även för en politiker �� 4–5 LOKALT: Kyrka på barnens villkor �� 6–7 LOKALT: Att våga vara �� 8–9 GLOBALT: Intensivt böneliv i Blå Nildalen �� 12–13 DEBATT: ”Vi vill ha tydliga svar om hbtq” �� 14 TEOLOGI: Bör vi anpassa oss för evangliets skull? �� 16–17 KULTUR: Otto Hesselbom – en förkunnare med pensel i hand �� 21 INFO: Nominera till EFS riksstyrelse �� 23 Omslag: Barn i Blå Nildalen.

Omslagsbild: Jonas Nimmersjö.

Res med Salt till Burma BURMA. För första gången anordnar Salt en Outreach till Burma. Salt har kontakt med en organisation i Burma som heter Disciple Making Mission (DMM). De är totalt tio personer och arbetar i Burmas största stad Yangon med bland annat engelskundervisning för barn och unga som inte har råd med lektioner. Nu har du möjlighet att tillsammans med ett ledarlett team från Salt åka till Burma för att möta, inspireras av och inspirera våra kristna syskon där nere. Du får tränas och utvecklas i tro, ledarförmåga och lärjungaskap. En chans att möta burmeser, besöka och bidra i husförsamlingar och utbyta tro och vardag med en helt annan kultur än vår svenska. Outreachen pågår 2–16 januari 2015. Totalt tolv dagar på plats i Burma och en avslutande dag gemensamt i Uppsala. Är du intresserad av att följa med? Du behöver vara minst 20 år för att åka, men ingen övre åldersgräns finns. Resan sker till självkostadspris (ungefär 6000 kronor) och sista ansökningsdag är 7 november. Läs mer på salt.efs.nu/outreach.

EFS-präst får stipendium STIPENDIUM. EFS-prästen Mikael Grenstedt hedras med evangelistfondens stipendium. I motiveringen kan man läsa: ”… människonärhet, kreativitet och initiativrikedom kännetecknar hans person och hans arbetssätt …” Grenstedt är verksam som ungdomspräst i samarbetskyrkan Bäckbykyrkan i Västerås. Där har antalet besökare ökat från 75 till 113 personer på fem år. En av anledningarna till tillväxten är alphakurserna. Dessa Mikael Grenstedt hedras. har de kört i 20 terminer och i våras räknade de till 65 deltagare under en av kvällarna. Men han säger att det har krävts uthållighet i flera år för att nå dit. – I början var det tre, fyra deltagare vissa terminer men vi fortsatte och nu ser vi människor komma till tro, bli helade och fyllda av Anden varje termin, säger han. Bäckbykyrkan har även arbetat med verktyget NFU, Naturlig församlingsutveckling, för att ta reda på kyrkans styrkor och svagheter. Genom den analysen har de kunnat förbättra svåra områden och på senare år har det gett resultat. Bäckbykyrkan har tre ledord som de arbetat utifrån: gemenskap, Jesus och frivillighet. – Man kommer till kyrkan av olika skäl, men stannar av ett – gemenskap.

Studenten Turungo Hinsesu deltar i utbildningsprogrammet om kvinnans roll i Etiopien.

Utbildning av kvinnliga ledare växer KVINNOPROJEKT. På Mekane Yesus-kyrkans utbildningscentrum Mekanissa i Addis Abeba har det sedan 1996 bedrivits en utbildning för kvinnor som är ledare för kvinnogrupper i olika kyrkliga instanser. Det är en utbildning som vill stärka kvinnornas självkänsla och öka kunskapen om deras förmågor och motivera dem i deras roll som ledare i kyrkan. Antalet studenter har nu vuxit så pass att de ansvariga för utbildningen har beslutat att dela upp den och flytta den till två nya orter. Detta löser även ett annat stort problem, nämligen språkförbistringen. Utbildningen sker för närvarande på tre språk: engelska, oromo och amarinja. De som talar oromo flyttar till bibelskolan i Nakamte och de som talar amarinja till Hossana. Det är ännu oklart när flytten ska ske. Läs mer om utbildningen i Budbärarens majnummer 2014, artikeln Utbildning för kvinnors rätt.

FAKTA. EFS är en självständig organisation inom Svenska kyrkan, med betoning på mission, lekmannaengagemang och vardagskristendom. Rörelsen består av cirka 14 800 personer som är medlemmar i någon av de 352 föreningar och grupper som finns spridda över landet. Det gemensamma målet är att hjälpa människor att leva nära Jesus Kristus i vardagen. EFS missionstidning Budbäraren/efs.nu är en medlemstidning som skickas till alla EFS-hushåll. Den kan också prenumereras, se redaktionsrutan. Tidningen finns även som pdf-fil på www.efs.nu och kan laddas i mobilen med QR-koden.

Gåvor bg 900–9903 Bg 901–0026 används endast när du har en avi med personligt OCR-nummer.

budbäraren

· oktober 2014

VITTNESBÖRD

Hans Josefsson har blandade känslor inför riksdagsvalets resultat. Han är glad över att Socialdemokraterna nu får bilda regering, men beklämd över Sverigedemokraternas resultat.

Budbärarens tidigare chefredaktör:

Tron måste få spela roll, även för en politiker För Hans Josefsson har det löpt två röda trådar genom livet: tron och politiken. Parallellerna mellan trådarna är många, menar han. – Både min gudstro och mitt politiska engagemang bottnar i tanken om alla människors lika värde, liksom vår uppgift att värna om skapelsen. TEXT OCH BILD: VIKTOR JONSSON

unchen är över, människor skyndar tillbaka till kontoren med blickarna fästa på mobiltelefonernas lysande skärmar. En äldre kvinna tigger på sina knän utanför Sveavägen 68 i Stockholm, men ingen tycks ta någon notis om henne, tiggarna har liksom blivit en naturlig del av stadsbilden. Det är två veckor efter riksdagsvalet och Stefan Löfven är som mest upptagen med att bilda regering. I valspurtens efterdyning har lugnet infunnit sig på Socialdemokraternas anrika högkvarter. Om den intensiva kampanjen som nyss nått sin ände vittnar nu närmast ingenting – det är tomt i receptionen, med undantag för en dörrvakt och en receptionist som hälsar glatt. Kanske har några tagit ut semester efter vad som kan antagas ha varit en övertidens månad. Hans Josefsson är i alla fall på plats på kontoret, som lig4

budbäraren

· oktober 2014

ger några våningar upp. Sedan i år är han ny förbundssekreterare för Socialdemokrater för tro och solidaritet – en organisation som i 80 år velat förena tro med politiskt engagemang. Men de flesta EFS:are känner nog igen Hans som EFS tidigare informationschef tillika chefredaktör, fastän han spenderat de senaste 13 åren på Svenska kyrkans nationella nivå. Det kyrkliga engagemanget tog vid när Hans som åttaåring kom i kontakt med EFS scoutarbete i hemstaden Borås. – Vi var några kompisar som gick dit av ren nyfikenhet och blev väl omhändertagna av duktiga ledare, så det blev naturligt för mig att vandra vidare in i tonårsgruppen och ungdomsgruppen. Någonstans på vägen blev min lilla barnatro mer seriös och aktivistisk. Gud hade blivit konkret och min tro fick konsekvenser, säger han.

VITTNESBÖRD

De scoutledare som Hans med kamrater mötte som åttaåringar gick sedermera in som ledare i ungdomsarbetet, för att på så vis kunna fortsätta vägleda den scoutgrupp som de fått så bra kontakt med. – De var ett viktigt stöd för oss. Det var ju inget litet kliv för en 13-åring att gå från kvarterslokalen med scouterna till den stora, läskiga tonårsgruppen i kyrkan, säger han och fortsätter: – Men där fick jag verkligen möjlighet att växa som människa. Jag var ju egentligen en liten blyg pojke, men i takt med att jag blev betrodd kunde jag utveckla nya egenskaper hos mig själv. Jag lärde mig dessutom väldigt mycket om föreningsteknik, som jag kommit att ha stor användning för senare i mitt liv. Enligt egen utsago var han en ”usel scout”, men efter några år gick Hans själv in i rollen som scoutledare och därefter ungdomskonsulent för EFS Västsverige. 1985 flyttade han till Stockholm för att arbeta som redaktionsassistent på Budbäraren, vars dåvarande chefredaktör Torbjörn Arvidsson ville föryngra redaktionen. – Jag var redan känd inom rörelsen och förhoppningen med min ankomst var att göra tidningen mer angelägen för ungdomar. UNGEFÄR SAMTIDIGT FÖDDES Hans politiska

engagemang. Han upptäckte en värld utanför kyrkan och blev intresserad av samhällsfrågor. Inte minst Palmemordet gjorde stort intryck hos honom. Hans började fördjupa sig i Palmes liv och fascinerades över Palme som talare och fredsmäklare. – Han kunde formulera sig vasst och hade alltid människors lika värde för ögonen. Han stod upp mot diktaturer, till och med mot stora starka USA – och han gjorde det utan att be om ursäkt. I början av 1990-talet blev Hans chefredaktör för Budbäraren. Han hade ingen tidningserfarenhet med undantag för de två åren som redaktionsassistent. Däremot hade han något som ansågs vara av ännu större vikt: ett brinnande engagemang för rörelsen. – Åren som chefredaktör var de mest dynamiska, frustrerande och fantastiska i mitt arbetsliv. Vi försökte tala om tro och vardag på ett sådant sätt att det hela gick ihop. Vi ville komplicera tillvaron, vilket uppskattades av många och avskyddes av många. Hans förklarar att Budbäraren bland annat gjorde ett nummer om homosexualitet. För över 20 år sedan ansågs numret vara kontroversiellt inom rörelsen. Inte

mycket har förändrats på den punkten, konstaterar han. – Jag blev bekymrad och beklämd över att se att samma fråga levde kvar på samma sätt i senaste numret av Budbäraren, säger han. Efter chefredaktörskapet blev Hans informationschef för EFS, men började då känna att någonting inom rörelsen var på väg att förändras. Bland annat möttes utvecklingen mot att betona inomkyrkligheten tydligare, något Hans var en aktiv förespråkare för, av motstånd. EFS och Hans växte åt olika håll. År 2000 klev han av EFS-engagemanget på riksnivå. – Jag kände mig inte längre hemma och upplevde att teologin försnävades. EFS var förvisso brett, men bredden började försvinna från den ideologiska debatten. Jag kände mig inte längre som den brinnande EFS:aren jag en gång varit.

Jag kan inte lägga undan min tro och bär därför alltid med mig den, även när jag arbetar politiskt.

MEN DEN AKTIVISTISKA TRON, den som en

gång föddes i den där lilla scoutgruppen i Borås, lever i allra högsta kvar. Inom jobbet som förbundssekreterare på Socialdemokrater för tro och solidaritet får han ta med sig denna tro in i politiken. Egentligen rör det sig om olika sidor av samma mynt, förklarar han. – Både min gudstro och mitt politiska engagemang bottnar i tanken om alla människors lika värde, liksom vår uppgift att värna om skapelsen. Om vi tror att det finns en gud som ligger bakom allt och som skapat oss till sin avbild, då tror jag att vi har särskilda förutsättningar att förstå dessa tankar. Hans talar om en beröringsskräck för religion i samhället och i sitt nya uppdrag hoppas han kunna visa att religion faktiskt kan vara en god kraft i samhället. Ett exempel på det är det arbete Socialdemokrater för tro och solidaritet genomför på konflikthärjade Cypern. – Där har vi fått de högsta muslimska och kristna företrädarna att samtala med varandra, ta avstånd från våld och erkänna varandras existensberättigande. Eftersom religion är en sådan stor del av det cypriotiska samhället får sådana uttalanden stor effekt. Det finns de som hävdar att religion och politik bör hållas långt isär. Hur ser du på det? – Först och främst så ska lagar inte stiftas utifrån gamla religiösa urkunder, men däremot berör min tro hela mig och mitt liv. Jag kan inte lägga undan min tro och bär därför alltid med mig den, även när jag arbetar politiskt. Politiker måste också få vara religiösa och tron måste få spela roll. n

FAKTA: Hans Josefsson • Ålder: 52 år. • Hemort: Storvreta utanför Uppsala. • Yrke: Förbundssekreterare på Socialdemokrater för tro och solidaritet. • Familj: Fru och två utflugna barn. • Gör på fritiden: Har svårartad ångest över Elfsborgs äventyr i Allsvenskan.

budbäraren

· oktober 2014

Kyrka på barnens villkor

Stor och liten samlas när det nalkas Messy Church.

I småländska Rydaholms församling har kyrkorådet beslutat att prioritera verksamhet för barn och unga. Därför var det givet att nye komministern David Olsson introducerade Messy Church efter inspiration från anglikanska kyrkan. Även om Messy Church vänder sig till alla åldrar sker allt på barnens villkor. Vårens första två samlingar, som erbjöds både i Rydaholm och i Horda, blev en succé. TEXT: ERIKA CYRILLUS

gentligen innehåller Messy Churchkonceptet ingenting nytt. Men upplägget är fast: två timmar efter skola/fritids/dagis/arbete mellan 16.30 och 18.30, späckade med innehåll. Välkomst-mingel-fika, presentation av dagens tema som får prägla 40 minuters kreativa aktiviteter – pyssel/lek/snickrande/legobygge eller något annat. Det går att stanna i en station, och man får också gå runt mellan stationerna. Så samlas man i kyrkorummet för 25 minuters gudstjänst med mycket rörelser, dans och sång. Förkunnelsen är kort och kreativ, och följer det tema som grupperna arbetat kring. Gudstjänsten avslutas med att alla sjunger en bordsbön och sedan serveras en måltid med husmanskost. Barnen får efterrätt och vuxna får kaffe eller te. – Det bygger förstås helt på frivilliga krafter. På sändlistan inför planeringen står tolv personer, berättar David Olsson. En av de engagerade är Göran Ganekind, ordförande i kyrkorådet. Han snickrar med barnen. 6

budbäraren

· oktober 2014

– När söndagsskolan försvinner måste vi ju hitta på något nytt, säger han. Hans fru Gun, som är barn- och körledare, var den som från Göteborg ”hämtade hem” en annan barnverksamhet, nämligen barncafé. Det är ett café för barn 0–4 år, deras mammor och eventuella syskon. Hon finns också med i Messy Church. – Detta är barn och vuxna tillsammans. Vi vill engagera människor, komma bort från uppträdande och passiva åskådare, säger David. Gun Ganekind berättar entusiastiskt om hur 16-årige Samuel ledde en pysselsamling för tonåringar senast. – De gjorde fantastiska halskors med hästskosöm. Under sin förra tjänst på västkusten fick David Olsson möjlighet att arrangera studieresor till England för friviliga, anställda medarbetare och förtroendevalda. Fältstudier utfördes i en församling som arbetat med Messy Church i fyra år. – Några av de vuxna deltagarna hitta-

Detta är barn och vuxna tillsammans. Vi vill engagera människor, komma bort från uppträdande och passiva åskådare.

de till den traditionella gudstjänsten, men de startade också en eftermiddagsgudstjänst på söndagar, Four O’clock Church, som mer följer Messy Church-stilen med servering av kvällsmat. VAD SOM BLIR skörden av Messy Church

i Rydaholm och Horda vet ingen ännu. Ambitionen är att ha 6–7 samlingar per år på varje ort. – Men barnen kommer tillbaka som konfirmander och sedan hittar de förhoppningsvis in i kyrkan. Det blir en motivation till att stanna kvar som medlem, resonerar Göran Ganekind. – Konceptet Messy Church har vi förpliktat oss att följa när vi använder namn och logotyp. Den teologiska bearbetningen har gjorts av Church of England, och i grunden finns en holistisk syn på tron och människan som kropp, själ och ande. Dessutom inbjuds familjen som helhet över generationsgränserna – både barn och vuxna deltar tillsammans. Messy Church är mission som vilar på två ben, evangelisation och diakoni.

David Olsson beskriver det som en evangelisationssatsning som möter diakonala behov. Messy Church är kristuscentrerat, för alla åldrar, och står för kreativitet, välkomnande och gästvänlighet samt ett firande av evangelium med den gemensamma gudstjänsten som en naturlig höjdpunkt – Vilken vanlig församling som helst kan starta detta för att nå nya grupper. Messy Church är egentligen inga nya påhitt. Men helheten har ”extra allt”, säger han. OCH SJÄLVKLART ÄR det avgiftsfritt. Den

enda regeln är att barnen inte får komma utan någon vuxen. – En del föräldrar är kvar på jobbet eller på väg hem när vi startar halv fem. Men vi har sett att då är det ibland mor- och farföräldrar som kommer med barnen, direkt från dagis eller fritids, säger Gun. Det är åtta kilometer mellan församlingens kyrkor i Horda och i Rydaholm. Man kör samma program på båda orterna, en torsdag på det ena stället och följande tisdag på det andra. n

Vilken vanlig församling som helst kan starta detta för att nå nya grupper. Messy Church är egentligen inga nya påhitt.

EFS i Östersund söker

Präst 100%

Vi är en förening med cirka 160 medlemmar, som drivs av och arbetar utifrån en gemensam vision: närmare Gud, närmare varandra och närmare andra. Vill du stå med oss i vår vision? Sista ansökningsdag 15 november. För vidare information se www.efsostersund.se/jobb

Pastor 100 % Equmeniaförsamlingarna i Östersund och Brunflo söker en pastor och församlingsföreståndare. Vi söker dig som är en utåtriktad person och som vill bo mitt i Sverige med närhet till fjällen och vacker natur.

Vad brinner Du för? Berätta för oss! Kontakt: Mia Peterson, Östersund 070–600 08 20 och Helén Bergman Persson, Brunflo, 070–540 59 40

Ny bok om Israel Israel - landet som berör

Israel

- landet som berör KG Larsson

Få personer kan predika och skriva om Israel utifrån vad som står i Bibeln som den kände förkunnaren och reseledaren KG Larsson. Boken behandlar brännaktuella ämnen och författaren fångar läsarens intresse från första bladet. Göran Duveskog

KG Larsson 2014-07-15 14:08:48

Beställ boken genom att ringa 073-159 62 02 eller maila till bokbestallning@hotmail.com. Uppge namn och adress så skickar vi boken till ett pris av 180:- + porto.

Salt – barn och unga i EFS söker:

BARN- OCH SKATTEN-KONSULENT

75%

Salt arbetar sedan tre år tillbaka med en nationell söndagsskol satsning med namnet skatten – på äventyr med Gud. Tjänsten inbegriper samordning, produktion och administration kopplat till detta material. Läs mer på www.salt.efs.nu/riks/omsalt/ledigatjanster Kontakt: Generalsekreterare johanna.bjorkman@efs.nu / 0721-580 084

Sista ansökningsdag är 7 november.

budbäraren

· oktober 2014

LOKALT

Att våga vara ”Våga vara” är ett projekt för att hjälpa personer som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden till existentiell hälsa. Lunds stift har EU-stöd för att hjälpa församlingen och EFS i Karlskrona med denna 16-veckorskurs med samling en dag i veckan. Inspiration kring begreppet existentiell hälsa har hämtats från prästen och religionspsykologen Cecilia Melder, som talar om själens sjukgymnastik. TEXT OCH BILD: ERIKA CYRILLUS

et är tisdag i Karlskrona. Klockan nio denna soliga morgon samlas i Möllebackskyrkan ett antal ideella och diakon Britt Jonasson. Här finns nämligen på tisdagar en Våga Vara-grupp som hjälper deltagarna till bättre existentiell hälsa. Dagens tema, berättar Britt, är Meningen med livet. – Vem gör vad i dag? Margareta visar rubriker ur en dagstidningsserie för något år sedan, som tog upp livets mening. Hon refererar: – De skrev om hur man kan se filosofiskt på det. Här finns inga svar, bara frågor. Så hur fortsätter samtalet utifrån den serien, som inte nådde ända fram? De ideella ledarna har också tillgång till kort med samtalsfrågor. Dagens samling ska också innehålla basal kroppskännedom, ett föredrag om hur hjärnan och kroppens system för stress fungerar så att man kan tyda signalerna. En av volontärerna kokar dagens soppa, med rödbetor som huvudingrediens. Också maten sätts in i ett sammanhang.

BRITT JONASSON LÄGGER sina 25 procent i huvudsak på kontakt med myndigheter och intervju av presumtiva deltagare. Alla ledarna är pensionärer. Några kommer från EFSföreningen, i vars lokaler Våga Vara-gruppen samlas. Några kommer från Svenska kyrkans församling. Och snart förstår Budbärarens utsända att de här ideella krafterna är en professionell, kvalificerad resurs: här finns medicinsk, psykologisk och kurativ kompetens. Många yrkespersoners samlade erfarenhet kommer till nytta för människor som deltar i Våga Vara. Carina är socionom. Eva och Ewa är båda sjuksköterskor, Margareta sjukgymnast. Jan har arbetat inom socialtjänst och kriminalvård i 45 år. Den fina logotypen för projektet har Katarina, grafisk formgivare, gjort. För att ta några exempel. När volontärernas genomgång inför dagen är klar, väntar EFS-prästen Glenn Sjö-

budbäraren

· oktober 2014

EFS-prästen Glenn Sjöberg leder mässa i kyrkrummet.

berg i kyrkrummet. På en kvart firas en kort mässa, tidebön med nattvard. Mässan ligger precis i anslutning till Våga Vara-starten, och några av deltagarna kommer i förväg för att vara med. Annars är den officiella starten klockan tio. Denna start är mjuk med fika, vilket möjliggör ”drop in”. Det är inte så många som kommer i dag. Någon är sjuk, en annan bortrest. Några vet vi inget om. Men fem eller sex deltagare är med. Samtalet går lite trögt, detta är av olika anledningar sköra människor. Men efter en stund talar vi intensivt om skräckfilmer. Då är det plötsligt färdigfikat och Britt går igenom dagens program. Projektet utgår från åtta grundstenar i existentiell hälsa: hopp, harmoni, helhet,

meningsfullhet, förundran, andlig kontakt, personlig tro (behöver inte vara gudomlig tro) samt andlig styrka. Med sexton träffar hinner man ägna två gånger åt varje grundsten. Annika bjuder oss till sofforna vid öppna spisen, och introducerar dagens byggsten med Ulf Lundells Öppna landskap. Vi lyssnar med slutna ögon. Sedan startar hon om skivspelaren och vi får sjunga med. – Att vara rädd om jorden är en del av livets mening för mig, säger Annika. Margareta fyller på med citat från artikelserien. – Mening, det är att se mönster i det som sker. Insikten att vi är dödliga är viktig för att leva ett gott liv. Hon hoppar från Aristotiles till Kirke-

LOKALT

gaard, att meningen inte finns utan skapas. Existentialister som Sartre och Camus hade en ateistisk syn på meningen. Att människan väljer hur hon hanterar olika givna förutsättningar. – Nihilister påstår att det inte finns någon mening. Kanske blir detta lättare för den som är religiös? SAMTALET BLIR FRITT och efter en stund talar flera ivrigt i munnen på varandra. Om hopp, tvivel och annat stort. Det finns ingen tydlig samtalsledare. Vi sjunger ytterligare några sånger. Reflektionen fortsätter i Målarrummet, där det finns en mängd bildkort utlagda på bordet. Vilket kort kan berätta om hur jag ser på meningen på mitt liv just nu? I smågrupper samtalar vi om detta. Det finns inget givet facit till livets stora frågor, men deltagarna lotsas och tränas till bearbetning. Stämningen är varm, varsam och barmhärtig. När den mustigt doftande och ädelstensskimrande rödbetssoppan landat på

borden, får vi också ett kort föredrag om maten och ingredienserna. Grönsakerna är inte bara goda i gommen, de har också olika hälsofrämjande egenskaper. EFTER LUNCH SKA gruppen plantera och så

kryddor och grönsaker i pallkragar på sydsidan av fastigheten. Britt Jonasson passar på att berätta mer om Våga Vara. – Några av ledarna fick inspiration till projektet och har även gått en utbildning i Existentiell hälsa på teologiska högskolan i Bromma. Processen att starta projektet har pågått under ett par års tid. Det här är ett nytt sätt att arbeta med människor som inte nås av det vanliga diakonala arbetet. De har gått igenom arbetslöshet och/eller sjukskrivning och hela vägen genom alla åtgärder som finns. Vi vill hjälpa dem att hitta sig själva. Vi ser detta som ett komplement till annat, exempelvis terapi, säger Britt. Man kämpade länge för att hitta finansiering, och har fått en del från EU:s sociala fond. Nu har Lunds stift inlemmat Karlskrona-verksamheten i ett större

EU-projekt där elva församlingar ingår. När deltagarna planterat färdigt och tvättat jorden av händerna, sätter vi oss i en ring för Margaretas föredrag om basal kroppskännedom. – Hjärnan är treenig. Hjärnstammen ger livskraft, det limbiska systemet livslust och storhjärnan livsmål, börjar hon. Sedan får vi veta hur sympaticus, systemet för aktivitet och ansträngning, kamp och flykt, och parasympaticus, lugn och ro-systemet, behöver vara i balans. Långvarig stress leder till obalans. Margareta ritar upp en bild där muskelspänningar, värk/smärta, psykiska spänningar och vegetativa symptom alla samverkar med varandra. För att bryta denna onda cirkel är muskelavslappning en ingång till helande. HELT LOGISKT ÄR att vi efter föredraget re-

ser oss för lugna kroppsövningar, rörelser som liksom andra sinnesintryck stimulerar hjärnbarken. Så tar dagen slut, nästa gång har våren kommit längre och då blir det utflykt. n

EFS kansli i Uppsala söker

Insamlings strateg 100 %

Vi söker dig som kan tänka strategiskt och kan jobba självständigt och i team. God kännedom om EFS är ett stort plus. Vi kan erbjuda insamlingsutbildning. Läs mer på www.efs.nu. Upplysningar: Johan Ericson, chef för kommunikation och insamling 018–430 25 20. Facklig representant för Vision Ekumeniska: Stefan Nordström, 073–541 77 82.

Din sista vilja kan betyda nytt hopp för någon annan

BIBELSKOLA med två spår Teologi/församling & Idrott Läs mer på www.johannelund.nu

budbäraren

· oktober 2014

9-14 november 2014 Ignatiansk retreat

I samarbete med föreningen Kompass. Ledare: Bertil Hanberger, präst, Britt Sandberg, pastor. Sön 19.00–fre 10.00. Pris: 4 300 kronor i enkelrum. Det finns fortfarande ett antal platser kvar.

19–22 mars 2015 Ignatiansk introduktionsretreat i samarbete med föreningen Kompass. Ledare: Veronica Widell präst och samtalsterapeut, Kjell Davén, föreståndare och andlig vägledare. Tor 17.00–sön 10.00. Pris: 2 400 kronor i enkelrum. Möjlighet till individuella retreater med självhushåll finns. Anmälan till retreater: Sue Davén, sue.daven@efsmittsverige.org, 073–856 94 30 Boka konferens/planeringsdagar nu för 2015. Uthyrning av stugor, bed and breakfast året runt.

www.akerogarden.com · info@akerogarden.com · 0176-410 62

BIBELSKOLA med två spår Teologi/församling & Idrott Läs mer på www.johannelund.nu

Hammerdal

www.wiksmobler.com 0644–711 54

PERFEKTA of Sweden®

Gruppförsäkring för EFS:are • Livförsäkring med barnskydd – Prisexempel: 10 pbb (440 000:-) från 288:-/år

Vätskebälten av elastiskt material med kardborrelås och hållare för 1, 3, 4, 5 eller 8 flaskor. Storlekar S, M, L o XL.

• Olycksfallsförsäkring – Prisexempel: vuxen 20 pbb (880 000:-) från 456:-/år • Sjuk- och olycksfallsförsäkring – Prisexempel: 30 pbb (1 320 000:-) från 1 260:-/år • Barn- och ungdomsförsäkring (omfattar alla familjens barn) – Prisexempel: flerbarnspremien 30 pbb (1 320 000:-) 1 476:-/år • Sjukvårdsförsäkring (privat sjukvård – inga köer) – Prisexempel: 16–65 år 2 820:-/år Säkra Uppsala, Björn Skogholt 018–444 30 30, uppsala@sakra.se, www.sakra.se/uppsala

Elastisk ficka med dragkedja finns på vissa bälten och även som tillbehör. Gerry Rönnmark AB Russvägen 12, 152 57 Södertälje office@perfekta.nu www.perfekta.nu

2011

Gås– och Farsdagsmiddag

9/11

Jul på EFS-Gården En idyll vid sjön. Kurs - Konferens - Läger

Välkommen! 0435-460054

budbäraren

Julmarknad

· oktober 2014

12-14/12

med underhållning

info@efsgarden.com

Begravningsbyrån Bengt Gustavsson

29/11

Julbord

Julfirande

Formade flaskor som rymmer 16 cl och har en behaglig lyfttopp.

23-27/12

efsgarden.com

Vi skriver nya testamentet! – testamenten och boutredningar –

begis.se

KULTUR

GLOBALT

”Extremt dåliga förhållanden i Irak” I förra numret av Budbäraren publicerades ett reportage från flyktingläger i irakiska Kurdistan. Journalisten Bengt Sigvardsson har nu återvänt till Sverige och beskriver de katastrofala levnadsförhållandena. TEXT: VIKTOR JONSSON BILD: BENGT SIGVARDSSON

är Budbäraren når Bengt Sigvardsson har han befunnit sig på svensk mark i en vecka. Under sin reportageresa hann han besöka stora delar av irakiska Kurdistan. Trots att han befunnit sig i många flyktingläger under sina tidigare resor, blev han chockad över vad han fick se. – Många lever under extremt dåliga förhållanden och bor i fallfärdiga hus, om de ens har tak över huvudet. Eftersom flyktingarna är utspridda på över 1 000 olika platser är det svårt att nå ut med hjälpen. Bengt Sigvardsson har sett åtskilliga tecken på posttraumatiskt stressyndrom hos de människor han möter. Han beskriver en närmast onaturlig uppgivenhet. – När inte hjälpen når fram tappar många motivationen. Överlag är hälsan dålig. Det finns inga mediciner alls mot kliniska sjukdomar och hygienanrättningarna är usla. Jag talade med en läkare som befarade att det kunde bryta ut en koleraepidemi, säger han.

tingar. Frågan är hur länge lokalbefolkningen orkar vänta på hjälporganisationernas och världssamfundets ingripande. Bengt Sigvardsson upplever att yazidierna är hårdast drabbade men tillägger att kristna inte har det mycket bättre. Minoritetsgruppen yazidierna saknar den världsvida kyrkans resurser, säger han. – De kristna har kyrkorna att söka skydd i. Yazidierna försvinner i mängden. Det finns en stor risk för ytterligare flyktingströmmar beroende på hur Islamiska statens frammarsch fortgår. Inom kort planerar Bengt Sigvardsson att återvända till Irak. n

GÅVA: Se be ge – för förföljda • Du kan stödja arbetet för hjälp till de förföljda via EFS bg 900–9903. Ange ”Se be ge” som meddelande. Du kan också använda dig av septembernumrets inbetalningskort. Tack för din gåva!

Hundratals kristna flyktingar från Nineveslätten bor i, och kring, den kaldéiska kyrkan Mar Yousef i den kristna förorten Ainkawa i Irbil.

NU STÅR VINTERN inför dörren och kalla nätter med snöfall förväntas. Detta gör att en del flyktingar förflyttar sig till varmare områden, något som försvårar hjälparbetet ytterligare. Bristen på varma kläder är total. – Folk flydde i de kläder de bar för stunden, så nu behövs inte bara varmare kläder utan även kaminer till tälten. Att förse de fallfärdiga byggnaderna med värme blir desto svårare, när det inte ens finns några väggar. Skolbyggnader har fungerat som härbärgen för tusentals människor. Skolstarten har skjutits fram gång på gång, men nu har vissa skolor börjat avvisa flyktingarna utan att kunna erbjuda nytt boende. Samtidigt betonar Bengt Sigvardsson att kurderna har visat och fortsätter att visa en stor genorositet och empati mot flyktingarna. – Utan alla privatpersoner hade det varit kört, men flyktingarströmmarna belastar de lokala välfärdssystemen. En stad med 15 000 invånare har nu 70 000 flyk-

budbäraren

· oktober 2014

GLOBALT

Intensivt böneliv i Blå Nildalen Budbärarens Martin Nilsson och Jonas Nimmersjö har besökt den snabbt växande kyrkan Mekane Yesus i Etiopien och beskriver här hur en gudstjänst i Blå Nildalen kan gestalta sig. TEXT: MARTIN NILSSON BILD: JONAS NIMMERSJÖ

odetta predikar i etiopiska landslagets fotbollströja. Han är en 25-årig lekmannapredikant och en av dem som brukar predika när den ordinarie pastorn inte är hemma. Det händer ganska ofta eftersom pastorn har hand om åtta församlingar i Didessadalen.

GODETTA ÄR EN livfull predikant med sto-

ra rörelser. Han predikar omväxlande på oromo och på bertafolkets språk. Om han fick välja, så skulle han vilja utbilda sig till präst. – Jag har fått lite utbildning genom kyrkans projekt men sedan är jag självlärd genom att läsa Bibeln. Tyvärr har jag bara läst upp till femte klass och det räcker inte som grundutbildning för att kunna läsa till präst. Vägen ner till Dalati är slingrig men betydligt bättre än förr, då man kunde bli tvungen att flyga med missionsflyget ända ner till Blå Nildalen på grund av det dåliga vägunderlaget. Då kallade man folket för schankalla. Det berättades att EFS-

missionären Lydia Larsson brukade ta tre dagar på sig när hon red ner på sin mulåsna. Nu tog det knappt två timmar med bil för oss att komma fram. Bitvis kunde vandringsstigar anas. Kanske var det en av dessa som Lydia red på? Abay Dabus-synoden (ADS) ligger i Beni Shangul Gumuz-regionen som gränsar mot Sudan. Där finns åtta pastorat med 130 församlingar och det muslimskt präglade området är var sjunde invånare medlem i Mekane Yesus-kyrkan. I regionen bor berta-, gumuz-, mao- och komofolken.

Jag har fått lite utbildning genom kyrkans projekt men sedan är jag självlärd genom att läsa Bibeln.

BERTAFOLKET ÄR CIRKA tio tusen personer varav cirka 500 är kristna. De har i generationer livnärt sig på jakt, frukter, vildhonung och annat de finner i naturen. Dalati är en by i vilken regeringen försöker få invånarna mer bofasta genom att tilldela mark för odling. – Det är fler hus här nu än förra gången, berättar EFS missionär Jonas Nordén, som besökte området för ett år sedan. När vi kommit fram till byns huvud-

Efter den inledande körsången bes det för barnen. Små barn bärs fram för förbön, de lite större barnen följer efter.

GÅVA: Blå Nilen • Du kan stödja arbetet med evangelisation bland folket i Blå Nildalen via EFS bg 900–9903. Ange projektnr ”3227”. Tack för din gåva!

budbäraren

· augusti 2014

GLOBALT

Sången är central i den etiopiska gudstjänsten.

gata, där det finns ett litet café, tar vi av mellan husen, där det egentligen inte är någon väg. Vi snirklar runt flera småhus med inhägnad för boskapen och passerar över en fotbollsplan innan vi når Mekane Yesus-kyrkan. DEN ENKLA KYRKAN, som byggts genom bidrag från EFS, har plåttak och lerväggar med träluckor för fönstren. Vi sitter på enkla träbänkar av bambu – inte så stabilt. När någon bänk rasar ihop ordnar man snabbt fram en ny så att det går att sitta igen. På altarväggen hänger ett enkelt träkors och bredvid är en Jesusaffisch uppsatt på snedden. Det lilla altarbordet och altarringen är också av bambu, klädda med grönt tyg och röda kors. På samma sätt dekoreras talarstolen. I dag är det inte nattvard men det finns 70 nattvardsberättigade i församlingen. Gudstjänsten har börjat. En av församlingens tre körer sjunger med stor inlevelse. De har gula och lila kördräkter med kors på oket. Efter körsången är det bön, ett av många bönetillfällen i gudstjänsten. Man ber först för barnen, små barn bärs fram för förbön, de lite större barnen går också fram. Hela församlingen är med i förbönen som avslutas med ett allmänt ”amen”. Det är en ung för-

samling med många barn och ungdomar. När vi fått ge en hälsning blir det mer bön, lång intensiv bön. Många stämmer in med ”amen”, högre och högre. Då och då hör vi ”shii, shii” – ett intensivt väsande ljud, som är till för att stänga ute den onde, Satan, han som vill störa. Martin Nordfeldt berättar i boken Bland abessiniens gallaer (1935) om shankallafolket som ett av Etiopiens urbefolkningar. ”De

Om det var många och långa böner i början så blir det än mer i slutet ... äro rena hedningar. Några koptiska kyrkor förekomma ej. I varje by eller åtminstone i varje större by finnes en trolldoktor.” Många trolldoktorer har sedan dess blivit kristna men än har kampen mot det onda tydliga inslag i gudstjänsten. PREDIKOTEXTEN ÄR JOHANNES 17:1–8 där Jesus talar om förförelse, om kvarnstenen, om att förlåta sju gånger och om tron som har kraft som ett senapskorn. Många följer med i sina biblar och stämmer in med amen när man vill uttrycka sitt samtycke. Utanför dörren går en ko förbi och i fjärran hörs en åsna skria. Värmen stiger

mer och mer i lokalen. En av körmedlemmarna ammar sitt barn medan en försångare tar upp en ny sång. Här märks inget av den västerländska musiken utan det är traditionell musik, med trummor, dans och handklappningar. Man sjunger från handskrivna textböcker. Under körsången tas kollekten upp och många vill dela med sig till Guds verk. Om det var många och långa böner i början så blir det än mer i slutet, innerlig bön med mer ”shii, shii, shii”, ackompanjerad av trummor, halleluja och amen. Kyrkkaffe har de inte möjlighet till efter gudstjänsten, men många stannar och samtalar efteråt och vi får tillfälle att träffa Godetta lite närmare. DETTA FÖRSAMLINGSARBETE ÄR ett exempel på ett av alla de områden där Mekane Yesuskyrkan växer. Nu planeras för ytterligare ett par enkla bykyrkor som ska byggas med stöd av EFS. I projektet som leds från Abaya Dabur-synodens kontor i Mendi finns inte bara kyrkobyggande utan, som på alla andra platser där kyrkan etableras, också undervisning om hälsovård och annat som rör vardagen. I projektredovisningen finns rapport om stöd till kvinnor i ett särskilt program och flera evangelisationsutbildningar. n

budbäraren

· oktober 2014

DEBATT

Förra månadens debatt kretsade kring EFS och Salts syn på samkönade äktenskap. Nu fortsätter debatten med slutrepliker.

”Vi vill ha tydliga svar”

varet från Salt om tryggheten för hbtq-personer i organisationen säger inget på den avgörande punkten: vilka värderingar grundar sig verksamheten på när det handlar om homo-, bi- och transsexuella personer? Utifrån vår tro, teologi och värdegrund är det en självklarhet att alla oavsett kön eller sexuell läggning är välkomna att gifta sig i kyrkan, att både ha en kristen tro och samtidigt leva i en parrelation, att Gud som vi möter i Jesus Kristus inte gör skillnad på homo-, bi-, trans- eller hetero, inte heller när det kommer till livsstil, samliv, relationer och familjebildning.

(Beslutet om samkönad vigsel togs 2009). Har Salt samma utgångspunkt? Om inte så säg det. Då kan människor välja sammanhang och undvika osynliggörande, kvävande tystnad, förflugna kommentarer eller rena kränkningar genom åsikter, material, predikningar, andakter och liknande. VÅRA FRÅGOR GRUNDAR sig på faktiska händelser där barn och unga blivit kränkta i en kyrklig kontext. Vi vill inte främst ha debatt, vi vill ha trygghet för de barn, unga och familjer som kommer till kyrkans verksamhet. Därför vill vi ha tydliga svar.

Vilka värderingar grundar sig verksamheten på när det handlar om homo-, bi- och transsexuella personer?

GABRIELLA JOHANSSON

DET ÄR OCKSÅ Svenska kyrkans beslut i Kyr-

KONFIRMAND- OCH UNGDOMSANSVARIG

komötet 2005: ”Kyrkomötet förtydligar sitt ställningstagande och tar avstånd från fördömande, skuldbeläggande och diskriminering på grund av sexuell orientering” citatet från Svenska kyrkans hemsida.

Slutreplik från Salt:

terigen vill vi betona att Salt givetvis ”tar avstånd från fördömande, skuldbeläggande och diskriminering på grund av sexuell orientering” likaväl som annat som kan ligga till grund för att människor inte behandlas lika och med respekt. VÅRT SYFTE OCH dit allt vårt arbete strävar

är att barn och unga ska får lära känna, komma till tro på och följa Jesus Kristus. Med detta menar vi att alla barn och unga ska få en möjlighet att förstå vem Jesus är och att han vill ha en personlig relation till oss var och en. Salts längtan är att barn och unga på ett personligt sätt tar ställning för den kristna tron, och väljer att leva som lärjungar till Jesus, där vi hela tiden utmanas att låta Jesus och hans vilja påverka vårt sätt att tänka, tala, handla och prioritera. Vi anser att diskriminering självfallet går stick i stäv med detta mål och syfte för Salt. Ett viktigt värde i vårt arbete är därför att alla ska behandlas lika. JOHANNA BJÖRKMAN GENERALSEKRETERARE SALT – BARN OCH UNGA I EFS CHARLOTTE ERDTMAN ORDFÖRANDE SALT – BARN OCH UNGA I EFS

budbäraren

· oktober 2014

OSCARS FÖRSAMLING HANS-CRISTIAN NYSTRÖM ANSVARIG FÖR BARN OCH FAMILJ OSCARS FÖRSAMLING

Har du något viktigt att säga? Välkommen att mejla debattartikel eller insändare till budis@efs.nu Tänk på: Skriv så kort som möjligt (max 3 000 tecken inklusive mellanslag) och undvik personangrepp. Ditt namn och adress ska finnas med. I undantagsfall hanterar vi också bidrag på papper. Adress: Budbäraren Box 23001 750 23 Uppsala.

INFORMATION

”Rimligt att agera utifrån styrelsens uttalande” EFS missionsföreståndare Stefan Holmström kommenterar diskussionen om samkönade äktenskap. – Det handlar i grund och botten om bibeltolkning och vilka slutsatser man drar utifrån sin förståelse av Guds ord, säger han.

tefan Holmström tar emot inne på sitt kontor. Frågan på bordet är den debatt som fyllde två uppslag i senaste numret av Budbäraren. Det handlar om EFS syn på samkönade äktenskap. Han betonar att det finns en bredd i uppfattningen om samkönade äktenskap inom rörelsen. Åsikterna går isär – inte bara bland medlemmarna, utan även bland prästerna och i riksstyrelsen. Detta är viktigt att respektera, menar Stefan Holmström. – Samtidigt var riksstyrelsen i sitt uttalande om välsignelseakt 2005 enig om att värna äktenskapet mellan man och kvinna, även om några av ledamöterna kunde tänka sig en välsignelseakt också för samkönade par. Detta uttalande har vi fortfarande att förhålla oss till och jag tror att majoriteten av rörelsen står bakom detta, säger han.

DÅ MENADE RIKSSTYRELSENS majoritet att

en välsignelseakt för samkönade par ”inte går att förankra i Guds ord”, något som gjordes med tillägget att man som EFSanställd, EFS-medlem eller EFS-förening inte måste dela den åsikten. ”Det är inte positivt om det utvecklas en tystnadens kultur där vi tiger i frågor bara för att vi inte har samma åsikt. Det är inte heller önskvärt att olika åsikter leder till splittring”, skrev riksstyrelsen då. – Det handlar i grund och botten om bibeltolkning och vilka slutsatser man drar utifrån sin förståelse av Guds ord, säger Stefan Holmström. Får den enskilde EFS-prästen i EFSföreningen viga samkönat om detta är dennes övertygelse? – Ja, som prästvigd av Svenska kyrkan har du möjlighet att viga samkönat och likaså möjlighet att avstå från att viga samkönat, men jag tycker att det är rimligt att som anställd inom EFS agera i linje styrelsens uttalande. Skulle det innebära några konsekven-

ser för den EFS-präst som väljer att viga samkönat? – Om det mot min förmodan skulle ske så har vi ingen åtgärdsplan men det är i alla lägen viktigt med förtroendefulla samtal. Eventuella konsekvenser beror mycket på hur det lokala sammanhanget reagerar. Däremot är Stefan Holmström oroad över de konsekvenser som befaras drabba de präster inom Svenska kyrkan som avstår från att viga samkönat. Med anledning av denna oro skrev EFS ledningsgrupp ett brev till biskopsmötet, som efterföljdes av ett möte med biskoparna. – På ett sätt blev jag lugnad av mötet. EFS ryms med vår linje och Svenska kyrkan respekterar att det finns olika hållningar, men jag har börjat höra från präster att inställningen till samkönade äktenskap spelar roll vid anställning. Detta gör mig orolig för kyrkans enhet och andliga liv eftersom vissa präster i så fall inte får utrymme att betjäna kyrkan med sina gåvor. Det är allvarligt

för den växande missionsutmaning vi står i. Oron lugnas ju i första hand inte av vad Svenska kyrkan säger, utan vad de gör. Vi får se hur framtiden ser ut men just nu kan EFS vara frimodiga där vi står. Stefan Holmström förklarar att det inte är oviktigt hur EFS förhåller sig gällande samkönade äktenskap, då han menar att det kan påverka rörelsens relation till de internationella systerkyrkorna. – Om präster i EFS viger samkönade par så kan det skapa problem i relationen till våra systerkyrkor. Det skulle inte gagna evangeliet och det viktiga arbete vi får vara del av där. Från olika håll hör vi att homosexuella inte känner sig hemma i EFS och somliga har till och med mottagit hot på grund av sin läggning. Vilket ansvar har EFS i att motverka detta? – Det är verkligen beklagligt. Nedsättande kommentarer eller utfrysning är illa nog och vad gäller hot råder självklart nolltolerans. n

EFS missionsföreståndare Stefan Holmström tar emot inne på sitt kontor. BILD: JOHAN ERICSSON

budbäraren

· oktober 2014

TEOLOGI

Bör vi anpassa oss för evangeliets skull? Hur villiga är vi att lägga våra egna preferenser åt sidan för att komma underifrån och möta människor med evangeliet på ett sätt och i en form som de förstår och känner sig hemma i? TEXT: MARTIN ALEXANDERSSON

är Gud väljer att bli människa så gör han det på ett tjänande och utgivande sätt. Jesu frivilliga offerdöd på korset är det tydligaste exemplet på detta. Men också när han förkunnar att Guds rike har kommit, och inbjuder människor till det, så gör han detta med en attityd av att komma underifrån. Jesus sätter sig inte hemma i sitt hus och väntar på människor utan han ger sig ut på vandring för att möta dem. Vid flera tillfällen bjuder han in sig själv i människors vardag (Matteus, Sackaios eller kvinnan vid Sykars brunn) och annars är det på offentliga platser. Språket som han använder är ett vardagligt språk med liknelser från människornas vardagsliv, som ockuperade judar i en jordbrukskultur. Det verkar alltså vara Jesu pedagogik att dels prata så att människor förstår honom och dels göra det på en plats där människor känner sig så hemma och trygga som möjligt. Jesus skalar av mycket av dåtidens religiösa paket och det som människor ska anamma eller avfärda är Jesus själv och inbjudan till efterföljelse av honom.

PAULUS FÖLJER JESU exempel av att anpassa

sig för att nå nya människor med evangeliet. Hans attityd är att bli ”allas slav för att vinna så många som möjligt” och han fortsätter med att han har varit som en jude för att vinna judar och han avslutar med ”allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några”. I vår tradition kan vi se Luthers återgång till Jesu tre attityder. För det första handlade det om att återupptäcka att vi är frälsta av nåd genom tron på Jesus. För Luther handlade det om att Jesus själv och vad han har gjort skulle bli tydligt och att det inte fick skymmas av allt religiöst runt omkring. För det andra handlade det om att människor skulle förstå det som sades. För Luther var det att predikningar och biblar skulle vara på tyska och inte på latin. För det tredje var det att människ-

budbäraren

· oktober 2014

or skulle känna sig så hemma som möjligt när de kom till kyrkan. Luther skrev därför ny text till dryckesvisorna som man sjöng på krogen och dessa spelades inne i kyrkan med orgeln som också hade sitt ursprung från krogen. Allt enligt devisen

Luther ville inte att Jesus skulle bli skymd av det religiösa ”runt omkring”.

TEOLOGI

att vara som en jude för att vinna judar eller att vara som en medeltida tysk för att vinna medeltida tyskar. Ovanstående torde vara självklarheter. Ingen skulle hävda att vi vill prata så att människor inte förstår, att vi vill ha massa religiösa attribut som skymmer Jesus eller att vi vill skapa en ogästvänlig församling. Men hur ser det ut i våra lokala församlingar? Är vår praxis lika utmanande som det Jesus, Paulus och Luther gjorde? HELGELSEFÖRBUNDETS EMIL GUSTAFSSON lär ha sagt: ”Predika Kristus – inte om Kristus”. Det kanske kan vara en talande utmaning till oss även i dag. Det är lätt för oss att Jesus skyms av evangeliets konsekvenser eller att vi som kristna bygger församlingar där utsidan blir viktigare än vad Jesus får göra med vårt inre. Jag tror att vi är många som behöver ställa den rannsakande frågan: vad har vi som skymmer Jesus i vår gemenskap? När det gäller språket så tog vi över Luthers attityd och inte lösning och därför är det svenska och inte tyska som vi predikar på. Men även om det är samma språk som vi talar så är frågan: Förstår de som vi vill nå vad vi säger? Och vad signalerar vi med Evangeliska FosterlandsStiftelsen? Risken är att vi pratar vid sidan om människors liv när vi pratar om nåd, synd, rättfärdiggjord och offerlamm. Lösningen tror jag inte handlar om att stryka dessa ord och försöka hitta (mer eller mindre) korrekta synonymer utan att, som Jesus, hitta beröringspunkter i svenskens vardag. Det ställer högre krav på oss som förkunnar, leder gudstjänster, hemgrupper eller barngrupper men jag tror det är vad som krävs för att nya människor ska kunna få möta och få en relation till Jesus. IBLAND PRATAR MAN om företagskultur och på samma sätt kan man prata om församlingskultur. Jag brukar tänka att kultur är ”det som sker när ingen leder”. Det märks till exempel i entrén när någon ny kommer till kyrkan. I en församlingskultur där det är självklart att välkomna nya människor så hälsas det på nykomlingen utan att någon behöver påtala det. I en församlingskultur där tjänande är självklart blir det naturligt att hjälpa varandra och där vi har en kultur av omsorg blir människor sedda och bekräftade. Risken är dock att församlingskulturen blir intern och introvert och att det är svårt för nya människor att bli accepterade och känna sig hemma. En annan del av församlingskulturen är musiken. I Guds församling är tillbedjan av honom alltid central, men hur den

ska se ut har förändrats över tid. Luthers inställning att ta in populärmusiken anammades också av Frälsningsarméns William Booth som undrade: ”Varför ska djävulen ha all bra musik?”, men vi vet samtidigt att det råder delade meningar i många församlingar om hur musiken i gudstjänsten ska gestaltas. Inom alla tre ovanstående punkter så är vi många som trivs med hur det är. Och det är viktigt att påpeka att vi inte behöver förändring för sakens skull. Däremot så behöver vi utgå från Jesus och Paulus attityder av att komma underifrån och med en villighet att anpassa oss själva utifrån de människorna vi är kallade att nå. Jag är övertygad om att Paulus hade egna preferenser hur han ville leva, tillbe Gud och gestalta evangeliet. Men han väljer aktivt att lägga dessa åt sidan för att vara allt ”inför alla, för att åtminstone rädda några”. Den utmanande frågan till oss i EFS blir då hur villiga vi är att lägga våra egna preferenser åt sidan för att komma underifrån och möta människor med evangeliet på ett sätt och i en form som de förstår och känner sig hemma i?

Skulle vi vara villiga att byta namn på Evangeliska FosterlandsStiftelsen om det innebar att människor lättare skulle kunna möta Jesus?

I FOTBOLL PRATAS det ofta om fördelen att

spela på hemmaplan och motsvarande nackdel på bortaplan. En del av denna fördel förklaras av publiken, en annan del av att man slipper resa till matchen och så finns det en fördel i att det just är hemmaplan. Det är samma gräs som man tränar på som man nu spelar match på, det är samma omklädningsrum som man byter om i och det är samma bollar som man värmer upp med. Allt detta skapar en trygghet för spelarna vilket gör att de statistiskt vinner fler matcher. Om vi tar ovanstående princip och applicerar Paulus ord att vara ”allas slav för att vinna så många som möjligt” så blir frågan: hur kan vi göra vår församling till så lite hemmaplan som möjligt för oss så att bortalaget (de som ännu inte känner Jesus) kan få komma hit och känna sig så hemma som möjligt? Hur kan de få möta Jesus utan att annat skymmer vem han är och vad han har gjort för dem? Konsekvenserna av ovanstående blir riktigt utmanande. Skulle vi vara villiga att fira gudstjänst på en badplats istället för i kyrkan? Skulle vi kunna sätta annan text på snapsvisan Helan går och sjunga den i gudstjänsten? Skulle vi vara villiga att byta namn på Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen om det innebar att människor lättare skulle kunna möta Jesus? n

budbäraren

· oktober 2014

I BÖN

v EFS & Sal a l t

d En

. .. EAR_ BON 2014

Sök Guds ansikte

. _ .. EA R BON

JAG ÄR MYCKET tacksam till Gud för den här helgen. Ibland tror jag

att vi glömmer bort vem det är som ska bygga Guds rike. Det är inte vi som ska göra det i egen kraft, utan det är Gud som vill göra det genom oss, genom den helige Ande. Vi kan inte åstadkomma frukten i egen kraft utan bara när vi förblir i Jesus. ”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig” (Joh 15:4). Därför var det nyttigt för mig personligen, och jag tror också för föreningarna, att vi fick stanna upp och bara vara inför Guds ansikte. Under lördagen hade vi en enkel bönegudstjänst där vi bad specifikt för varje förening och lyssnade in Guds tilltal tillsammans. Jag pratade med flera som var mycket uppmuntrade över vad Gud fick göra och tala om.

2014

r be

för EFS & Sa

r EFS & S ö f r a

. .. EAR_ BON lt

När vi vågar släppa kontrollen, stanna upp och lyssna till Guds röst får vi riktning framåt ...

J ag

ag har precis kommit hem från Hortlax där jag och vännerna Maria Smeds och Annika Coen fått tillbringa helgen tillsammans med sex föreningar: Hortlax, Blåsmark, Högsböle, Storfors, Hemmingsmark och Bergsviken. Tillsammans har vi fått söka Gud i bön, lyssnande och lovprisning. Temat för helgen har varit Sök Guds ansikte och det är ett initiativ som växt fram i bön under böneåret. Inför den här helgen har föreningarna haft tre bönesamlingar för dem som vill, där de bett och lyssnat in Gud för sina sammanhang – och vi från Uppsala har bett och lyssnat härifrån. Den här helgen (26–28 sepFS & Sa mötas allihop, förberedda för vad Gud ville göra. tember) av E fick vi

2014

NÄR VI VÅGAR släppa kontrollen, stanna upp

och lyssna till Guds röst får vi riktning framåt och får fyllas av hans liv och kraft. Det är Han som vill bygga sitt rike och vi får vara med i det Han gör! Är din förening intresserad av en Sök Guds ansikte-helg? Kontakta bon@efs.nu. Herre, tack för att Du vill leda oss där vi går bedjande fram. Tack för att det är Du som vill bygga Ditt rike. Förlåt mig när jag står i vägen och tror att allt hänger på mig, när det är Du som vill förvandla människors liv. Tack för att jag får lägga ner mitt liv inför Dig och säga: Använd mig som Du vill! I Jesu namn, Amen.

J ag

. _ .. EA R BON 2014

ELIN IHLBERG RESURSPERSON UNDER BÖNEÅRET

budbäraren

· oktober 2014

”Sök Guds ansikte” avslutades med vittnesbördgudstjänst i bönehuset i Hortlax tillsammans med Svenska kyrkan. Det var uppmuntrade av att höra om vad Jesus gjort under helgen.

KULTUR

Våga vara lojal mot dina syskon

i är många som då och då när vi satt oss ner i flygfåtöljen, hälsats välkomna till flighten med ett antal säkerhetsinstruktioner om ”olyckan skulle vara framme”. En sådan instruktion är att, om kabintrycket faller befinner vi oss i livsfara. Vi uppmanas då att ta hjälp av syrgasmasken. Formuleringen brukar vara: se till att du först själv får på dig masken för att du sedan skall kunna hjälpa ditt barn eller medpassageraren bredvid. Det låter egoistiskt, men är snarare en förutsättning för att vi inte ska gå under allesamman. JUST NU UPPLEVER vi en av de största krigs-

katastroferna sedan världskrigen. Skillnaden den här gången är att krigen också innebär gigantiska folkomflyttningar och en nästan osannolik flyktingsituation. Skillnaden är också att det i hög grad handlar om rena religionskrig. Det vore att blunda att inte inse att snart tre år av inbördeskrig i Syrien är krig mellan sunni- och shiamuslimska falanger, där den gemensamma fienden förutom kurder och presidenten Assads egen religionsgrupp, främst är de kristna i Syrien.

KG Larsson Israel – landet som berör Bok (Marcus förlag) RECENSION. I åtminstone en bemärkelse är KG Larsson profetisk: När han gav sin bok titeln Israel – landet som berör. I skrivande dagar går debattens vågor höga kring nya statsministern Stefan Löfvens regeringsförklaring med ett erkännande av Palestina som stat. Det har väckt internationell uppmärksamhet, och anledningen är förstås att Israel berör.

Utrotningen av kristna där håller på att fullbordas. Död, lidande och nöd är vardagen. I Egypten avslutades den arabiska våren med muslimska brödraskapets fortsatta terror, mord och förföljelser av cirka tio miljoner kristna kopter. Framtiden är oviss trots den nye presidenten. Egyptens kristna behöver allt stöd.

för de lidande kristna, och just nu dem i mellanöstern. I svenska medier har man slutat tala om förföljda kristna och använder i stället ordet minoriteter. Det är bara svensk kristofobi! Internationella medier, till exempel CNN, vågar. Där kunde vi i veckan följa hur IS-förföljda kristna får skydd av kristna i St. Marys Church i Amman.

SÅ KOMMER DEN brutalaste versionen av områdets religionskrig, Islamiska statens avskyvärda handlingar i Islams namn i Irak. Återigen är de kristna den första måltavlan. Ett skräckvälde upprättas i Guds namn. ”Gud är större” ropas efter varje huvud som skärs av, och Kalifatet, islams världsherravälde, proklameras. Flyktinglägren växer lavinartat, nöden, uppgivenheten, hopplösheten är det enda som återstår. Men inte helt. Många kristna har burits av sin tro till överlevnad. Nu väntar de bara på sina trossyskons stöd och hjälp. Är vi beredda? Är vi beredda att dessutom hjälpa våra kristna syskon först? Som en mor först vill rädda sitt barn? Är inte det osolidariskt? Nöden har väl ingen religion? Det är sant. Men jag ser en tendens i svensk kristenhet att inte helt våga stå upp

TROSSYSKONEN TAR SITT syskonansvar. De

Nu skriver den forne EFSprästen, numera pingstpastorn KG Larsson, inte om staten utan om landet. Hans fokus är bibliska påståenden om landet. Jag har, som många andra kristna, svårt för den bibelsyn som läser hela Bibeln med Israel i stället för Jesus som ”kärna och stjärna”. Bortsett från det tycker jag också att det blir bekymmersamt att i vissa fall sätta likhetstecken mellan (varierande) historiska judiska riken och den nu 66-åriga staten Israel. Extremfallet är när kristna förkunnare uppmuntrar till antistemitism för att få alla judar att lämna övriga världen och flytta till Israel – för då och först då kommer Jesus tillbaka. Nu hör KG Larsson inte till de extrema, och hans bok har förtjänsten av att i jämförelsevis lågmäld ton ändå samla den typen av israelmärkt eskatologiskt resonemang som många väckelsekristna uppskattar. Själv är jag Israelvän av sekulära skäl, inte av religiösa. ERIKA CYRILLUS

prioriterar ungefär som Paulus i Romarbrevet 12:13–14: ”Hjälp de heliga … visa gästfrihet … välsigna dem som förföljer ...”. Det finns alltså ett program, ungefär som flygvärdinnans: Se till att du ansvarar för din egen säkerhet först. Hjälp sedan den som är dig nära. Paulus är realist. Flumma inte ut solidariteten i allmänfilosofi. Våga vara lojal mot dina syskon. Därför måste det vara en plikt och kristen solidaritet att på olika sätt stå upp för utsatta medkristna. Det ger kraft att hjälpa också andra.

SIEWERT ÖHOLM FRISTÅENDE JOURNALIST, KRÖNIKÖR I VÄRLDEN IDAG, DEBATTÖR

David Melling Konrad vill leka Bok (Marcus förlag) RECENSION. Konrad vill leka, men ugglan sover och fåren bara hoppar runt. Detta gör den lilla björnen ledsen, men som tur är kan han bli tröstad av barnet som hör sagan.

Denna korta berättelse är söt, men det är handdockan som gör storyn. Och om man låter den göra jobbet så blir det en fin interaktiv saga som barnen kan gilla. Den kan även ge ett tillfälle att tala om olika känslor och om att man kan trösta varandra. SOFIE SIVERMAN

budbäraren

· oktober 2014

KULTUR

Otto Hesselbom:

En förkunnare med pensel i hand Som konstnär är han världsberömd, men som EFS:are desto mer anonym – möt landskapsmålaren Otto Hesselbom. TEXT: VIKTOR JONSSON

är historien är skriven och kanon etablerats, kan det vara svårt för de redan förbisedda att bryta sig igenom nostalgibruset. Lina Sandell, Carl Olof Rosenius och Oscar Ahnfelt, ja, vi återkommer ständigt till denna anrika trio när vi talar om EFS-gestalter vars rykte spritt sig vida kring vår jord. Detta gör vi förvisso med rätta, men kanske är det så att det ibland finns anledning att, om inte revidera, åtminstone komplettera listan. Ett sådant, i det närmaste försummat, namn tillhör konstnären Otto Hesselbom – en av Sveriges främsta landskapsmålare. Om honom har det sagts att han var en förkunnare med pensel i hand, en predikare ”om det goda, sanna och sköna, om en natur, som i sin upphöjda ro och sin mystiskt förtätade stämning uppenbarar något av gudomen själv”, som kyrkoherde E. O. Nyström i Östra Ämtervik en gång uttryckte det.

I DAG ÄR HESSELBOM död sedan ett sekel till-

baka, men hans gärning lever i allra högsta grad vidare i form av representation på bland annat Nationalmuseum och flertalet muséer utomlands, däribland i Wien, Budapest och Venedig. Den som vill köpa sig en egen Hesselbom att hänga på väggen får gräva djupt i fickorna, hans tavlor klubbas för stora summor i och utanför landets gränser. Konstnären Hesselbom är med andra ord på intet sätt någon doldis, men kan vi hävda samma sak beträffande EFS-predikanten Hesselbom? Han föddes den 13 juli 1848 i Slobol i Ånimskogs socken i det Dalsland han så många gånger skulle komma att avbil20

budbäraren

· oktober 2014

da på målarduken. Fadern Johannes var mångsidigt begåvad och tog sig fram i livet i egenskap av lantbrukare och kommunalman, ett liv i åtnjutande av hög status och stort förtroende i bygden. När han lämnade jordelivet 1854 fick modern Stina slita desto hårdare för sitt och de sju barnens uppehälle. Hon beskrivs som en god och nobel kvinna, som genom sin lyhördhet och omsorg betydde mycket för den blivande konstnärens personliga utveckling. Otto ansågs vara något ”eljest” av sina kamrater, men modern tycks ha sett potentialen i denna särart och lät pojken blomma ut i egen takt. Han läste redan innan han började skolan och sysselsatte sig med att göra fat, grytor och gökar av lera. DE EXISTENTIELLA GRUBBLERIERNA var många. Otto funderade mycket på hur det gick till när Gud skapade jorden. ”Då han gjorde stenar, tänkte jag, att han gjorde på samma sätt som jag, då jag rullade lerkulor”, skrev han många år senare i sin självbiografi. ”Himlen tänkte jag mig såsom den synes liksom ett hvalf. Stjärnorna tänkte jag mig som små hål på detta hvalf, genom hvlika himmelens härlighet lyste. O, så ljust och härligt därinnanför! Och o, så vackert änglarna sjöngo sedan!” Otto redde sig, inte oväntat, bra i kristendomsundervisningen i skolan. Han blygdes inte att göra egna reflektioner och citerade frimodigt bibelställen under lektionerna. Tanken om att ”bli salig” engagerade honom, varför han kastade sig över religiös litteratur, såsom Fjellstedts Bibelvännen och allehanda postillor, med stor aptit. De övriga läxorna skulle förstås

också läsas, men dessa passade han på att läsa då han vallade kreaturen. Även de konstnärliga anlagen framträdde tidigt. När han inte hade ynnesten att komma över en blyertspenna gjorde han penslar av björkpinnar och använde blåbärs- och lingonbärsaft som färg. Motiven var av varierande karaktär: gubbar, käringar, kyrkor, ja till och med städer som han aldrig satt sin fot i trädde fram i bärsaften. Efter skolgången var det så dags att välja yrke. Böjelsen för att måla fanns fortfarande kvar, så han sökte sig sommaren 1866 till målarmästare August Johansson i Änimskog och fick följa med ut på olika arbeten under somrarna. ”Jag hade då ej fullt klart för mig att det var en stor skillnad mellan målaryrket och konsten. Dock – båda är ju lika aktningsvärda”, skrev han. MISSVÄXT OCH EN tilltagande urbanisering

drev folk till städerna och 1868 hamnade även Otto i Stockholm för att bli målarlärling. Dialekten och moderns hemsydda kläder vittnade med all tydlighet om att Otto inte var en stadsbo, något som de infödda lärlingarna fann så underhållande att de tog varje tillfälle i akt att driva med honom. ”Hvad jag fick lida af råa pojkar och gesäller är svårt att beskrifva. Jag blef ibland slagen både gul och blå. De sade: ’Det har kommit en bonne, som är läsare, den ska vi klå’”. Trots den mobbning han fick utstå skötte han sitt arbete till belåtenhet och fick goda rekommendationer, men Otto siktade än högre än ”plankstrykeriet” och sökte in på Slöjdskolan (nuvarande Konst-

KULTUR

fack) där han kom att studera bland annat linearritning, frihandsteckning och landskapsteckning. För att få djupare skolning inför det hägrande konstnärsyrket begav han sig till Kungliga Akademien för de fria konsterna för att höra sig för om inträdesmöjligheter, men Otto saknade både behörighet och ekonomi. År 1870 blev han utlärd målargesäll – Konstakademien fick vänta tills senare. MEN SOM GESÄLL var det svårt att få peng-

arna att räcka till och under Ottos tredje vinter i Stockholm fann han sig utblottad. Goda råd var dyra, något drastiskt behövdes göras. Kanske var det inte exakt vad han drömde om, men det blev i alla fall så att den aspirerande konstnären fick plats som springpojke på EFS bokförlag. Otto hade haft förbindelser med EFS tidigare och det ena ledde till det andra, som det brukar heta. Lönen var inte så mycket att hänga i granen, men med 15 kronor i månaden och fritt husrum slapp han åtminstone svälta. ”Intet ärligt arbete är att förakta”, skrev han om upplevelsen, som övergick till måleri igen framåt våren. Under denna period upplevde Otto sitt stora religiösa genombrott. Efter ett gästframträdande som predikant på hemorten kom han i kontakt med de ledande männen i Norra Dals lutherska missionsförening, som uppmuntrade Otto att söka sig till predikantyrket, så till den grad att de skrev ett intyg till EFS ledning i Stockholm. ”Behovet att få höra Guds ords predikan vaknar alltmer bland folket. Därföre önskade vi, då vi funnit målaren Johan Otto Hesselbom från Slobol i Änimskog socken äga kristligt sinne och vandel samt gåfvan att förkunna Guds ord, att han måtte vinna inträde i Fosterlands-Stiftelsens kolportösskola för att sedan verka inom vår förening. Emedan förening är fattig, kunna vi ej förbinda oss att underhålla honom i skolan utan önska att han, om möjligt, måtte få friplats, då vi vilja med hvad vi kunna bidraga till frielevsfonden.” Hösten 1874 inledde Otto sin kolportörutbildning. Skolan var inrymd i en större villabyggnad Johannisberg i Brännkyrka cirka 7–8 kilometer från huvudstaden, men flyttade 1876 till Johannelunds missionsinstitut vid Ulvsundasjön. Lärokursen omfattade två år och i den ingick biblisk historia, bibelkännedom, svenska språket, svensk historia, räkning och annat som skulle styrka Otto i sitt stundande yrke. Efter genomförd utbildning blev det inte något Dalsland för Otto, utan i stäl-

let blev han skickad till Norrbotten, som börjat te sig som något av ett framtidsland med dess industriella rikedomar av skog, malm och älvar. På den andliga fronten tedde sig framtiden inte fullt lika optimistisk, det ansåg i alla fall några präster som på förekommen anledning önskat kolportörer av EFS. Den 15 augusti 1876 anlände räddningen – Otto – med ångbåt och han kunde ganska snart efter ankomsten konstatera följande, i en något modfälld ton, i en rapport till EFS: ”Stadens folk är (religiöst sett) både fientligt och likgiltigt – de äro i staden högst få, som vilja höra Ordet af lekmän. De som ej fräckt förkasta Guds dyra ord – hvilket förskräckligt nog många göra –

Otto Hesselbom, självporträtt 1895.

äro dock invaggade i säkerhet, troende sig hafva allting så bra, därföre att de äro döpta samt hafva ren lära, oaktadt de – högst smärtsamt att säga – tyckas vilja ostraffadt lefva efter som ’köttet och sinnet ’lyster’”. Det kunde förstås ha börjat bättre, kan man tycka. Otto var inte ens någon större bokförsäljare. Men trots den ganska tröga starten vände lyckan snabbt. Det började med att Otto gifte sig med en ung kvinna som han träffat i gamla bönhuset på Stationsgatan. De flyttade till Gäddvik och därefter dröjde det inte länge förrän även den andliga framgången knackade på dörren – kolportören Hesselbom blev helt plötsligt anlitad överallt och nog kunde han börja skönja en väckelse även i det motsträviga Luleå. Men lyckan blev kortvarig. Det var kyrkostridernas tid och även Otto för-

orsakades bekymmer av att behöva välja sida. Hans nära kontakter med baptisterna väckte anstöt och en lokal präst utfärdade en varning. Ryktet om konflikten nådde ända ner till EFS styrelse och en undersökning genomfördes. När Otto lovade att sluta uppträda i baptisthuset blev styrelsen lugnad och stormen var att betrakta som bedarrad. Åtminstone för stunden. Otto kände ett växande svårmod och sökte sig därför till sin gamla hobby, måleriet, för att försöka koppla av, men det hjälpte föga. Det kalla klimatet gjorde honom svag och bräcklig, så den enda lösningen var att flytta söderut. Det gjorde hela skillnaden och hälsan kom åter. Däremot blåste det på nytt upp till storm i relationen till EFS. På grund av Ottos ändrade uppfattning om försoningsläran avfördes han från kolportörernas antal av EFS styrelse. Själv hade Otto gärna fortsatt i EFS tjänst förutsatt att EFS ville ha honom kvar, men det ville EFS inte. Den blivande konstnären sökte sig därmed till Svenska Missionsförbundet. I ett brev till sin bror beskriver Otto, några år före sin död, hur han inför uppbrottet från EFS samtalar med sin gamle kolportörslärare Ärnström: ”När jag hade för pastor Ärnström sagt min öfvertygelse, frågade jag honom, om jag finge blifva kvar i Stiftelsen trots min afvikande öfvertygelse. Då frågade han mig tillbaka: ’Skulle Hesselbom ha samvete att vara kvar i Stiftelsens tjänst, när han inte kan hålla kyrkans bekännelse?’ Däpå svarade jag: ’Ja, när jag ärligt har sagt öfvertygelse, så har jag samvete därtill, om Stiftelsen vill ha mig kvar’. Det kunde naturligtvis inte ske. Då gick jag fram gråtande och tackade för det att han alltid hade varit så god emot mig. Ty jag såg upp till pastor Ärnström som till en andlig fader. Gud välsigne honom! Han syntes ock mycket rörd och sade: ’Det går nog bra för Hesselbom ändå’. Och bra har det gått, äfven under bedröfvelse”. EPILOG:

Via kontakter på Nationalmuseum kommer Otto in på Konstakademien som 40-åring. Professorerna fattar intresse och ger honom en vägledning och uppmuntran som stärker honom i att våga finna sin egen självständiga stil, inte minst som landskapsmålare. År 1900 blir han upptäckt, då han deltar i de internationella utställningarna i Berlin och Paris. Resten är konsthistoria – på sätt och vis EFS-historia likaså. n Fotnot: Som underlag till historiken i denna artikel har Karl Jäders Otto Hesselbom – Ett konstnärsöde (1952) använts.

budbäraren

· oktober 2014

INFORMATION

Gåvoresultat för EFS september 2014 jan

feb

mar

apr maj

jun jul aug sep

Insamlat jan–sept: 15,2 miljoner Mål: 26,5 miljoner

jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov

dec

EKONOMI. September månads gåvoresultat blev cirka 1,6 miljon kronor. Det är 200 000 kronor lägre än månadsbudgeten. Det underskott mot budget som varit hela året är därmed ett minus på 464 750 kronor. Totalt insamlat hittills för året är 15,2 miljoner kronor. Till Johannelund har inkommit 402 000 kronor och till Salt 353 000 kronor under hela året. Insamlingen till Se be ge för förföljda minoriteter och som ligger utanför budget är till och med 7 oktober uppe i 905 000 kronor. Följ redovisningen på www.efs.nu/sebege. Vi hoppas att tacksägelsedagsinsamlingen i år ska minska den brist som nu uppstått och att det blir rikliga insamlingar under oktober och sedan november då den viktiga rikskollekten i Svenska kyrkan infaller.

RIKSKOLLEKT. Den 9 november är det rikskollekt i Svenska kyrkan till EFS. Förra året blev den rikskollekten senarelagd i flera församlingar på grund av en katastrofinsamling. Detta påverkade resultatet betydligt för EFS del. I år tar vi nya tag och hoppas att EFS föreningar och medlemmar lokalt har möjlighet att delta och kanske medverka i Svenska kyrkans gudstjänst och därmed synliggöra EFS arbete. Kollekten går till EFS hela arbete med ett informationsfokus på lekmannaengagemanget.

Lediga tjänster 2014–10–21 EFS Västerbotten EFS-kyrkan, Skellefteå – präst 75–100 %. EFS Mittnorrland EFS Östersund – präst 100 %. Distriktets barn- & ungdomskonsulent med Jämtland som fokusomr. 30 %. EFS Nordingråvallen – präst 100 % (70 Nordingrå + 30 annat område). EFS Mittsverige Distriktsexpeditionen, Stockholm – informatör 10 %. Vikarierande personal- och organisationssekreterare 80 %. EFS Västsverige Betlehemskyrkan, Kristinehamn – präst/pastor 50 %. Lutherska Missionskyrkan, Göteborg – barn- och ungdomsledare 50 %. Matteuskyrkan Majorna (EFK/EFS) – vik pastor/präst/föreståndare 50–100 %. Johannelunds teologiska högskola – rektor 100 %. Vidare upplysningar om tjänsterna fås genom respektive distriktsexpedition.

Insamlingsperiod för Salt KOLLEKT. Under november är det insamlingsperiod för Salt, med söndagen den 16 november som föreslagen kollektdag. Vi inbjuder de lokala missionsföreningarna att vid något/några tillfällen ta upp kollekt till Salt riks arbete. Salt är en självständig organisation med egen ekonomi och vi är beroende av gåvomedel för att kunna utföra det som vi tror att vi är kallade att göra: Skatten-satsningen, sommarläger, volontärprogram, Livskraft-läger, utvecklande av barn-, scout- och musikarbetet, ledarmaterial med mera. Vår förhoppning är att det finns många människor runtom i vårt land som vill stå med oss i detta. Kollektupprop och affischer kommer snart att sändas ut till missionsföreningarna, men kan även laddas ned på www.efs.nu.

KRÖNIKA:

Vågar du utmana dig själv till växt?

n av de första benämningarna på de kristna efter Jesus död, uppståndelse och himmelsfärd var ”vägens folk”. Att det blev just vägens folk har förmodligen att göra med att de första kristna följde, och ansågs tillhöra Vägen (Apg 9:2), alltså Jesus Kristus, som benämnde sig själv som just vägen, sanningen och livet (Joh 14:6). FÖR MIG BLIR gemenskapen med de första

kristna väldigt påtaglig när jag tänker att även vi i dag tillhör Vägen, att också vi är vägens folk. Det finns en kontinuitet i detta. Vi hör samman med de första lärjungarna genom vår gemensamma längtan att vandra med Gud och att låta Jesus forma oss så att vi blir mer lika honom. Längs vägen upptäcker vi ständigt mer av vem Gud är och vilka vi själva är samtidigt som vi lär oss möta och uppskatta människor som är eller tänker på andra sätt än vi själva. Att vara vägens folk sänder också signalen att vi som är troende är på en resa. Vi strävar framåt, vi längtar och vi drömmer om hur det ska bli. På denna väg, i Jesus fotspår, öppnar sig nya perspektiv och vi inser att det finns så mycket mer att upptäcka.

budbäraren

· oktober 2014

Men resan är inte alltid lätt, det finns utmaningar för kyrkan och kristna i vår tid. Vi lever bland annat i en kontext och i ett samhälle där generationerna lever mer och mer åtskilda, vi gillar olika, gör olika, umgås olika och pratar olika. Kyrkan har länge varit en motpol till denna trend men tyvärr verkar ålderssegregeringen smyga sig in också i kyrkan. Vi ser också att väldigt många unga kristna försvinner från kyrkan när de passerar tjugo. Självklart finns det olika faktorer som bidrar till att de inte blir kvar. En orsak är att det i den här åldern är vanligt att man byter stad för att plugga eller jobba, med konsekvensen att de vänner som man tidigare haft runt omkring sig och som varit ”draghjälp” till den kyrkliga gemenskapen inte längre finns där. I STÄLLET BLIR det vännerna i klassen eller på jobbet som utgör basen för det nya umgänget och kyrkan försvinner lättare ut i periferin. Även för dem som väljer att inte flytta förändras förutsättningarna och man går från det kristna ungdomsgruppens gemenskap till en kanske betydligt mer begränsad gemenskap – i alla fall om man ser till människor i sin egen ålder.

En annan orsak till att unga försvinner är att man inte längre upplever sig rymmas i kyrkan. Man kanske använder sig av olika sätt att uttrycka tron i ord och handling än äldre personer och som ung väcks en rädsla för att bli ”ljummen”. VI ÄR INTE ensamma om de här utmaning-

arna utan svensk kristenhet i stort brottas med samma frågor. I ljuset av dessa utmaningar har det de senaste åren vuxit fram en längtan att hitta former för yngre och äldre att mötas, medvandrarrelationer. Dessa relationer innebär i de flesta fall att en ung kristen får träffa en äldre kristen några gånger under en termin för att samtala om livs- och trosfrågor, läsa Bibeln och be tillsammans. Förhoppningen med medvandrarskap är att människor i olika åldrar ska få upptäcka varandras sätt att uttrycka tro och i det också själva få växa i tro. Det är ju trots allt inte helt ovanligt att det är i mötet och i samtalet med andra som vi utmanas till växt. Vågar du utmana dig själv till växt?

JOHANNA BJÖRKMAN SALTS GENERALSEKRETERARE

BILD: JONAS NIMMERSJÖ

INFORMATION

Inbjudan till rådslag och byggplats

EFS styrelse fotograferad vid årskonferensen 2014. Bengt Gustavsson och Jan-Olof Hedström saknas på bilden.

RÅDSLAG. EFS inbjuder representanter för distrikten till rådslag om organisationen 10–11 januari 2015. Salt och EFS tillsammans bjuder in unga inom våra organisationer till forum Byggplats samma helg. Arrangemangen blir på samma plats så att frågan om EFS framtida organisation kan diskuteras tillsammans. Ett konkret förslag på organisation kommer att utgöra underlag för arbetet den helgen.

Nominera ledamöter till EFS riksstyrelse

EFS framtida organisation

VALBEREDNINGEN. Inför EFS årskonferens i Umeå den 14–17 maj 2015 är det nu hög tid att nominera ledamöter till EFS riksstyrelse. Det är viktigt att nomineringen sker till valberedningen redan under hösten för att de ska kunna göra ett gott arbete. Förslagen ska lämnas till valberedningens ordförande Hans Nordin senast den 20 november. – Vår utmaning har de senaste åren varit att hitta kandidater som är villiga att ställa upp. Jag har mina rötter i bonderörelsen och där är det lättare att få med folk i olika styrelser, säger Hans Nordin. Hans vill att EFS som rörelse lyfter statusen på att engagera sig i styrelser och betonar vikten av reflektion kring hur vi leder vår rörelse. Därför hoppas han nu att många nomineringar skickas in till valberedningen. – Det som är bäst med EFS är att vi har så otroligt många duktiga människor, trots att vi är en liten rörelse. Jag tror att Gud försett oss med folk av olika kvaliteter, för att vi ska kunna hjälpa till att föra ut budskapet. Det gäller bara att motivera dem, säger han. Valberedningen är tacksam för namnförslag – någon ytterligare motivering krävs inte, även om det kan underlätta. – Det är inte säkert att vi vid vår kontakt med vederbörande upptäcker allt det goda som finns hos respektive. För att vi ska kunna prata med de flesta förslagen och sedan bilda oss en uppfattning så vi kan ge rekommendationer till årsmötet, så behöver förslagen komma så snart som möjligt. Ta gärna kontakt med ledamöterna i EFS valberedning 2014/2015:

ORGANISATION. Hallå Jan-Olof Hedström, du sitter med i projektgruppen som arbetar med EFS framtida organisation, kan du berätta vad ni gör? – Bakgrunden är att vi upplever att de gåvomedel som finansierar EFS verksamhet måste användas så effektivt som möjligt. Nu har vi sju distrikt som var och ett är en egen juridisk person, med egen styrelse, stadgar och administration. För att skapa en effektivare administration så behöver de upphöra som juridiska personer men såklart finnas kvar som en funktion i organisationen. – Vi har genomfört rådslag i alla distrikten och nu senast även på årskonferensen och vi upplever en mycket positiv respons över hela linjen. – Nu tar vi nästa steg i processen och börjar finna ut olika detaljlösningar för att så småningom kunna presentera en färdig plan, säger JanOlof Hedström. Jan-Olof Hedström, styrelseledamot från Norrbotten i EFS riksstyrelse.

Mittnorrland: Hans Nordin, valberedningens ordförande, hans@hkl.se Tfn: 073–0396870. Adress: Lövsjö 105, 894 93 Överhörnäs Norrbotten: Per Pettersson, alterdal@home.se Västerbotten: Karin Paulsson, karinpaulsson3@hotmail.com Mittsverige: margareta.e.eriksson@gmail.com Västsverige: eva.johansson1@gmail.com Sydöst-Sverige: larsharrysson@telia.com Sydsverige: claes.vetterlein@svenskakyrkan.se Utnyttja den demokratiska rättigheten att påverka styrelsens sammansättning. Vi vill också uppmuntra till bön i det gemensamma uppdraget att finna styrelsekandidater.

Kallelse till EFS årsmöte 2015 ÅRSMÖTET. Härmed kallas till årsmöte lördagen den 16 maj, EFS årskonferens hålls i Umeå den 14–17 maj 2015. Enligt EFS stadgar ska motioner till årsmötet inges till EFS styrelse senast fyra månader före årsmötet. Gäller motion stadgeändring ska den inges senast sex månader före årsmötet. Styrelsen ska avge yttrande över varje motion. Rätt att väcka motion tillkommer: • Revisorerna • Ansluten EFS-förening eller EFS-grupp • Direkt medlem i ansluten EFS-förening eller EFS-grupp • Enskild medlem i EFS riks- eller distriktsorganisation. Motion skickas till: EFS styrelse, EFS, Box 23001, 750 23 UPPSALA

Stödmedlem i Salt? STÖD. Är du inte själv aktiv i Salts verksamhet? Vill du trots detta stödja Salts arbete bland barn och unga? I så fall kan du bli stödmedlem! Detta går till så att du sätter in 200 kronor på Salts bankgiro 5790–5184 samtidigt som du skriver namn, adress och ”stödmedlem för Salt” i meddelanderutan. Som stödmedlem får du varje termin ett särskilt utskick med information om och aktuella böneämnen för Salts arbete.

budbäraren

· oktober 2014

VÄSTSVERIGE

Lovisa Fryxelius, Oscar Oders och Joel Nilsson.

budbäraren

· oktober 2014

Salts Peppardag 13 september samlades ungdomar och ledare från olika föreningar i distriktet på Ekhagen i Borås för att inspirera och peppa varandra. TEXT: ROBERT STRAND

ör att en god maträtt ska smaka ännu lite bättre behöver saltet ibland kompletteras med lite peppar. Med det i åtanke arrangerades i mitten av september Salts Peppardag. Okej, matliknelsen fungerar kanske inte riktigt. Men för att vi ledare inom Salts barn- och ungdomsgrupper ska kunna vara just salt för vår jord (Matt 5:13), behöver vi uppmuntras, inspireras och peppas för att kunna behålla vår sälta. Just detta var syftet då Saltledare från hela distriktet strålade samman till Ekhagen utanför Borås. Dagen var fylld med seminarier, fikastunder, bibelstudium, festmiddag och andakt. Och gemenskap. En hel massa gemenskap. Jag tror att många kan intyga att det var upplyftande att få möta andra ledare som står i liknande uppgifter som en själv. Att få jubla över andras glädjeämnen och känna igen sig i svårigheter vi alla ställs inför. Att få upptäcka all den

BILD: ROBERT STRAND

MEDARBETARE. Peter Styrman är nyanställd hos EFS Karlstad och det är med stor glädje han återser EFS. Peter prästvigdes år 2010 och har varit engagerad i kyrkan sedan konfirmationstiden i Ångermanland. – Det allra viktigast för en Peter Styrman. kristen församling är gudstjänsten; det regelbundna mötet med Guds Ord och sakrament. Peter brinner för att tillsammans med församlingen ta tillvara de verktyg som kyrkan förvaltat i tusentals år, främst liturgi och musik. Dessa två, liksom exegetik, ”läran om Bibelns Ord” är de färger han helst väljer i kyrkans stora palett. Peter bor i Lysvik med hustru Katharina och dotter. Han spelar diverse flöjter, gärna barockmusik, och framträder ibland vid musikgudstjänst eller konserter tillsammans med hustrun. Hanna Berglund har nyligen flyttat till Göteborg tillsammans med sin man Henrik och deras son Benjamin för att arbeta som präst i EFS Hisingen. Prästvigning kommer att ske i januari. Hanna Berglund. Hon kommer ursprungligen från Skellefteå men har de senaste åren bott i Lycksele och arbetat som sjuksköterska. – Förutom att det känns roligt att få ägna sig åt predikan och undervisning i större utsträckning än jag kunnat göra tidigare, så uppskattar jag att jag nu får bo och arbeta i ett mångkulturellt område. Det är både något jag trivs med och något jag tror ligger i linje med Jesu befallning och min längtan att ”göra alla folk till lärjungar”. Vi här även glädjen att presentera ytterligare tre nya medarbetare i EFS Västsverige: Lovisa Fryxelius har jobbat i distriktet tidigare och är nu återigen anställd som ungdomsledare och musiker hos EFS i Karlstad. Oscar Oders är nyanställd i Lutherska Missionskyrkan i Borås som ungdomsledare. Joel Nilsson vikarierar för Matilda Lundin hos Kornhill EFS i Halmstad som administratörsassistent.

Miriam Helgesson, Anna Persson och Anna Gerdin – deltagare på Salts Peppardag.

verksamhet med etiketten ”Salt” som bedrivs runt om i distriktet. Att få inse att man kan vara ledare i en Saltgrupp oavsett om man är 13 eller 63 år. Stärkta av dagen åkte vi sedan hem till våra lokala sammanhang – inspirerade till att göra barn och unga till lärjungar och peppade till att vara salt för vår jord. Tack Salt Västsveriges styrelse, distriktsexpeditionen och alla andra medverkande för en riktigt värdefull dag! n BILD: JULIA JOHANSSON

Nyanställda i väst

VÄSTSVERIGE

Café Annorlunda EFS i Säffle längtade efter att nå fler människor med kärlek och evangelium. I dag har de startat upp ett café dit människor med olika kultur och bakgrund kan få mötas. Lotta Okkonen Johansson berättar om EFS i Säffles resa från vision till verklighet. TEXT: LOTTA OKKONEN JOHANSSON

FS Säffle är en förening med mycket vilja och längtan att nå ut med evangeliet till fler. Vi ville skapa något sätt att öppna dörrarna till vår kyrka och låta nya människor komma in och lära känna oss, och samtidigt få en nyfikenhet på Jesus. Ur denna vision skapades Café Annorlunda på fredagkvällarna i EFS-kyrkan i Säffle. Vad är det som är annorlunda med just detta café? Först och främst bestämde vi oss för att inte annonsera och bjuda in på ett allmänt sätt. Istället gjorde vi inbjudningskort. De i föreningen som ville fick tre inbjudningskort var att dela ut till personer de redan hade en relation till. Det gjorde inbjudan direkt och personlig. Detta resulterade i att de som kom redan kände någon i kyrkan och redan hade någon som de naturligt tydde sig till som kunde möta dem. DET FANNS FLERA i gemenskapen som var vana ledare men kände sig ganska slutkörda av allt ansvar. I stället frågades ett annat gäng om de kunde tänka sig att vara nycklar. De som var vana vid kyrkans lokaler och hade en egen relation till Jesus kunde lotsa gästerna i de olika delarna av vårt Café Annorlunda. Att hälsa välkommen, umgås med gästerna och under kvällen dela tid med dem i olika grupper var mindre betungande än att ensam planera, förbereda och genomföra en verksamhet. En annan sak som är annorlunda med caféet är att det inte bara serveras kaffe och smörgås. Fikadelen, eller Bara vararummet som det kallas, är visserligen kärnan av caféet. Men det har också skapats en allt mer växande grupp tonåringar. De samlas på Övervåningen där de härjar och skrattar. Sedan är tonåringarna med och läser en text eller dylikt på andakten. Det kommer också en hel del barn som vi inte vill missa att berätta om Bibeln för, så från och med denna termin har också Skatten från söndagens gudstjänst fått flytta till caféet. Det betyder att Skaparhörnan för stora och små istället blivit veckans söndags-

Lärjungaskola LÄRJUNGASKAP. 15 november hålls en lärjungaskola i Lutherska Missionskyrkan Göteborg för ungdomar från konfirmationsålder och uppåt. Här får vi tillfälle att tillsammans ta steg vidare i tro, bibelläsning, bön och handling. Lärjungaskolan är uppdelad i tre delar och nästa tillfälle är Livskraft syd nyårsläger samt 21 februari i Lutherska Missionskyrkan Borås.

Alternativ kväll skola. För de som tycker om att sjunga så finns Låteriet som under kvällen tränar in några lovsånger som de sedan sjunger på kvällens Stilla stund eller andakt. Och evangeliet? Utöver kvällens andakt har vi Världens problem-soffan där vi pratar om tro, liv och Jesus för den som slår sig ner och är nyfiken. Var står vi i dag? Nyhetens behag har självklart avtagit något – ingen tvekan om den saken. Men när jag ser mig omkring så sprider det sig en varm känsla av tacksamhet i hjärtat. Siffror är inget, men bakom siffrorna finns människor. Och för oss är det två, tre nya människor som kommer på församlingens andra möten, och ytterligare i alla fall fem nya som regelbundet kommer på vårt café utöver våra nycklar och de ibland trettio andra som kommer då och då. Övervåningens unga har gått från två till sju eller åtta tonåringar. Låteriet lockar till sig upp till åtta, nio personer som sjunger på andakterna. De som kom förra terminen till Café Annorlunda har i dag blivit en del av vår förening på ett eller annat sätt, mer eller mindre regelbundet. Fokus nu är att fördjupa deras kunskap och relation till Jesus så att de får stabilare fäste för sin nyfikenhet och tro. Denna termin jobbar vi aktivt med detta genom att vi bland annat håller på att bygga en alphakurs. Vad är ledorden? Medveten strategi för att väcka och vattna en Jesustörst hos oss och de som kommer. Personlig inbjudan och mottagande, enkelt och i gemenskap. Buret av bön. n

SALT. Lärjungaskolan 15 november efterföljs av Alternativ kväll i Lutherska Missionskyrkan Göteborg som alla är välkomna på. Vi gästas av ett gäng från Salt Syd som står för programmet. Det blir en kväll full av humor, vänner, Gud och fika som öppnar med humorshow och café. Det efterföljs av fortsatt gemenskap i gudstjänst och lovsång.

Allhelgonaläger på Sandvikengården LÄGER. Du som vill fördjupa din kristna tro och hänga med massa sköna människor är välkommen till Sandvikengårdens allhelgonaläger 30/10–2/11. I år medverkar bland andra Carl Skarin, präst i EFS Ängelholm, och Johanna Buller, pastor i Fiskebäcks missionskyrka i Göteborg. Det bjuds på olika spår som sport, paintball, gospel och bibelskola. Här finns även vedeldad badtunna, fantastiska gudstjänster och ett höstmysigt Sandvikengården. Mer information och anmälan på www.sandvikengarden.se. Välkommen!

Kalender 30/10–2/11 Allhelgonaläger på Sandvikengården 15/11 Lärjungaskola Lutherska Missionskyr- kan Göteborg 15/11 Alternativ kväll Lutherska Missionskyr- kan Göteborg 22/11 Tacksägelsefest Sandvikengården klockan 14.00 28/12 –1/1 Livskraft syd nyårsläger på Sundsgården Mer information på www.efsvast.se och www.sandvikengarden.se Distriktsföreståndare: Mikael Landgren 076–019 24 72, df@efsvast.se Tips eller synpunkter? Hör av dig till: julia@efsvast.se

budbäraren

· oktober 2014

MITTNORRLAND

Barnkyrkan i Strömsund:

Utan kaos, ingen ordning

är vi startade barnkyrkan för tre år sedan var vi flera äldre ledare som varje vecka tränade in ett bibeldrama som jag skrev ihop. Barnmötet baserades på detta drama. Vi spelade upp och barnen tittade på. Efteråt hade vi frågesport om vad de sett.

I DAG SER våra barnmöten lite annorlunda ut. Framförallt för att barnen själva vill spela teater. Vi har även blivit färre vuxna ledare samt att det är för tidskrävande att skriva ihop och träna varje vecka. Nu gör vi så här i stället: Jag och hjälpledarna träffas 45 minuter före start. Vi pratar ihop oss inför kvällen. Stämmer och övar på våra gitarrer. Ber en kort bön. Så kommer barnen. I år har vi bland annat gestaltat Josefs liv, i tre akter. Vi lär barnen genom att själva spela upp dramat för dem. Sen kommer barnen ihåg handlingen. Vi har inga manus utan försöker att få barnen att hitta sina egna sätt att uttrycka sig. Det tar lite mera tid men har visat sig ge resultat. De både kommer ihåg och lever sig in i sin roll bättre. Jag måste medge att det ibland kan bli lite kaotiskt, men så är väl allt skapande, från kaos till nån slags ordning. Vi

budbäraren

· oktober 2014

sjunger även på våra möten. I vår har vi haft en nostalgirepertoar med Lasse Nylén, typ Jesus finns fast han inte syns och Du blir glad, du blir glad, du blir jätteglad, när Jesus i hjärtat får bo. Vi satsar på lätta sånger som är enkla att spela på gitarr och har ett rakt budskap. Det är också sånger med enkla solon där alla barn kan få vara med och sjunga. De älskar att sjunga solo och det gör att de växer. Vi slutar alltid mötet med bön. Vi har fått vara med om flera stora bönesvar det här året. I våras, för ett år sedan blev en flicka helad i sitt öra så den inplanerade operationen fick ställas in. Vi la helt enkelt händerna på henne och bad att Jesus skulle göra henne frisk, som det står i Bibeln. VI HAR ÄVEN två flickor från Azerbadjan i vår

grupp som blev utvisade till Tyskland utan föräldrar. Det har vi bett för varje gång vi samlats. Efter en lång tids kamp gav migrationsverket med sig och de har nu uppehållstillstånd i Sverige. Vad de här bönesvaren har gjort är att de främst har skapt tro bland barnen. Jag märker på deras böner att de börjar förvänta sig att Gud faktiskt kan svara och göra under. Det är häftigt.

Jag märker på deras böner att de börjar förvänta sig att Gud faktiskt kan svara och göra under. Det är häftigt.

MITTNORRLAND

Barnkyrkan samlar barn mellan 7–12 år. Är man äldre kan man få bli hjäpledare. Jag tycker om tanken med hjälpledare. Det blir ett naturligt sätt att lära upp nya ledare som får växa in i rollen. Utan dem hade det omöjligt gått. De blir också viktiga förebilder för barnen. När jag räknar antal så räknar jag aldrig barn plus ledare, eftersom vi gör det tillsammans. DET SOM VARIT spännande med barnkyrkan

är att det rör sig om barn som inte är uppväxta i kyrkan. Det är en stor möjlighet. Det är en liten men trogen skara som kommer varje vecka. De som kommer älskar att spela teater och sjunga. Jag tror även att vi samlar barn som söker en plats där de får vara den de är.

En av de stora poängerna med barnkyrkan är att få visa upp det vi lärt. Barnen är ivriga och vill verkligen spela upp inför familj och vänner. I år har hjälpledarna spelat upp Adam och Eva för 60 barn på fritids. Vi har medverkat vid bibelutdelningen för sexåringar i kyrkan. Spelat upp på Konsum mitt under fredagsrushen. Vid jul och vår avslutning har vi haft välbesökta dramagudstjänster där barnen bjudit med sina familjer och vänner. När jag tänker på barnkyrkan så ser jag framför mig en församling. Här får jag lära mig om vad Bibeln säger om Gud och Jesus. Vi ber och lovsjunger till den Guden, sist får vi gå ut och berätta. Jag tror att barn berättar bäst för barn. I barnkyrkan blir det nästan ett måste. Barnen skulle ledsna att komma om de aldrig fick spela upp vad de lärt sig. Sen om det är i kyrkan eller på Konsum är inte lika viktigt. Barnen är stolta och växer för varje framträdande. Tänk om vi vuxna vore likadana. Jag tror att vi skulle må mycket bättre om vi övade oss i att gå ut och berätta. Vi skulle växa på kuppen och den helige ande skulle med säkerhet ge oss ny glädje över att vara ett Guds barn. Församlingen kan ju få vara lite kaos. Det brukar det bli när människor träffas och måste jobba tillsammans. Men utan kaos ingen ordning, med Guds hjälp kan det nog gå.

Kallelse till årsmöte ÖSTERSUND. Kallelse till EFS Mittnorrlands och EFS Missionsfondsförenings årsmöte den 18 april 2015 i Östersund. Senast den 18 februari 2015 skall motion för EFS Mittnorrland vara inlämnad och senast den 18 mars 2015 skall motion för Missionsfondsföreningen vara inlämnad. Inlämnas till: EFS Mittnorrland, Lasarettsgatan 9, 891 33 Örnsköldsvik.

Kalender 24–26/10 Tonårshelg 7/11 Förträff konfirmander Solbacken 11/11 Sammanträde distriktsstyrelsen 21–22/1 Medarbetardagar Save the date! Missionsfest 20–22/3 2015, EFS Örnsköldsvik. Reservera redan nu datumet i din kalender! http://efsmittnorrland.se/2014/08/20/missionsfest/

MARIA NORDENMARK STRÖMSUND

FIRANDE. Söndagen den 28 september firade EFS-föreningen i Fagerdal-Gisselås 100 år. Dagen började med gudstjänst där församlingens präst predikade, därefter serverades soppa och kaffe. Jubileet började klockan 14.00, då ytterligare gäster anlände. Totalt var det 50 gäster som skrev sina namn i gästboken. Genom Gunbrit Eliasson, barnbarns barnbarn till en av dem som startade föreningen fick vi en resumé av föreningens historia. En aktivitet som dominerat de senaste åren var scouterna, som flitigt deltagit i EFS stora scoutläger. Sång framfördes av bland annat KarlAnders Roos, en släkting till Nils Roos, en av grundarna, samt kören Sista utvägen. Körens namn har sitt ursprung i att man vid ett tidigare tillfälle saknade en kör, varefter man helt enkelt valde den ”sista utvägen” och sjöng själva. Hälsning från EFS Mittnorrland framfördes av distriktsföreståndare Björn Westerlund. Dagen avslutades med stort tårtkalas. GUN-BRITT ÖRJEBO

BILD: KÄRSTIN WIK

EFS-förening firade 100

Gunbrit Eliasson, barnbarns barnbarn till en av föreningens grundare, talade.

Distriktsföreståndare: Björn Westerlund 0660–159 84 bjorn.westerlund@efs.nu Tips eller synpunkter? Hör av dig till: harriet.korvala@efs.nu http://www.mittnorrland.efs.nu/

budbäraren

· oktober 2014

NORRBOTTEN

”Vi kan inte älska Gud om vi inte älskar varandra, och för att älska måste vi känna varandra. Vi känner Gud genom brödsbrytelsen, och vi känner varandra genom brödsbrytelsen och vi är inte ensamma längre. Himlen är en festmåltid och livet är en festmåltid likaså, även med bara en skorpa, om där finns gemenskap.” /Dorothy Day

En festmåltid Vi har fått nys om EFS-kyrkan i Luleås arbete med hemlösa och har bett ungdomsledare Josh Armfield att berätta om gemenskapsmåltiderna där de lär känna och möter nya människor. TEXT: JOSH ARMFIELD BILD: JOSH ARMFIELD OCH SAYURI KIKUCHI

början av sommaren började en liten grupp av oss i EFS Luleå ett enkelt experiment. Vi började äta tillsammans. Jag vet, enkelt eller hur? Men våra måltider kanske inte är exakt vad du tänker. Vårt experiment kom från en önskan att ta Jesu ord på allvar och omsätta dem i praktiken. I Lukasevangeliet kapitel 14 jämför Jesus Guds rike med en fest, men inte någon vanlig fest med vänner och familj. På festen som Jesus beskriver kom inga rika, berömda, eller mäktiga eftersom de hade andra, viktigare saker att göra. Istället var det de fattiga som kom. Det var de blinda och handikappade och de som bodde i gränderna och på gatorna som kom. Jesus sa till sin värd, ”När du bjuder på middag eller någon annan måltid, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. Nej, när du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda. Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning; belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse.” (Luk 14:12–14) I SOMRAS BÖRJADE vi alltså att bjuda in främ-

lingar att komma och äta med oss varje vecka. Vi började med att bjuda in de som tigger, som är de mest föraktade och utblottade ibland oss. Vi började försöka se

budbäraren

· oktober 2014

Jesus i dem, att behandla dem med värdighet och kärlek som vi skulle göra för Jesus. Först var det svårt med språkbarriären, ofta var kroppsspråk vårt enda sätt att kommunicera. Men efter ett tag kom vi att förstå varandra bättre. Snart träffade vi några som tiggde och kunde tala engelska eller spanska och vi började höra deras berättelser. Sedan maj har vi ätit tillsammans. Vi lagar middag och äter, och de som vill kan använda badrummet i källaren för att ta en dusch. Nu är vi inte längre främlingar. Min vän Ioan från Rumänien säger ofta: ”Josh, vi är inte vänner, vi är bröder”. DE FATTIGA ÄR överallt omkring oss, både

de kroppsligt fattiga och de andligt fattiga, men vi föredrar att inte se dem. Det verkar vara ganska lätt för oss att gå förbi en tiggare. Vi tenderar att säga till oss själva, ”varför gör inte kommunen något åt detta?” eller ”varför gör inte EU något åt detta?” eller ”varför söker de inte jobb?”. Men när vi går förbi de fattiga glömmer vi att vi även går förbi Jesus. I Matteusevangeliet 25 säger Jesus till sina lärjungar, ”vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” Och på samma sätt, ”vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.” Detta

är hur Jesus kommer att känna igen oss när vi står inför tronen: om vi matade honom när han var hungrig, gav dryck till honom när han var törstig, eller välkomnade honom när han var en främling. NÄR MAN BÖRJAR känna de fattiga blir det

ganska svårt att ignorera deras rop på hjälp. Jag tror att vår naturliga reaktion när det kommer till de fattiga är att hålla vårt avstånd. De fattiga gör oss obekväma. Vi tycker synd om dem, och vi ger kanske pengar till organisationer som hjälper de fattiga, men själva har vi ingen kontakt med dem. Men ändå hörde vi aldrig Jesus säga, ”ge pengar till organisationer som jobbar med välgörenhet”, även om detta är en bra sak. Jesus sade bara, ”Ge åt dem som ber, och neka inte de som vill låna av dig.” (Matt 5). I somras träffade vi Andrea och hennes familj från Rumänien. Andrea talar perfekt engelska och är utbildad. Vi har lärt oss så mycket från henne om den extrema fattigdomen i Rumänien. Ofta berättar hon hur förödmjukande det är att tigga varje dag. Hon har berättat för oss hur mycket hon önskar att få arbeta, att hitta ett jobb och börja ett nytt liv här i Sverige. ”Det finns inget liv i Rumänien” har hon berättat för oss. De få gånger som hon har jobbat här i Sverige, har hon blivit utnyttjad och fått mycket dålig betalt.

NORRBOTTEN

I två dagar arbetade hon med att måla ett hus och fick bara 500 kronor för arbetet. Hennes familj har sökt efter en plats att bo i fem månader, men ingen vill hyra ut till dem. Alltså sover de i bilen.

att vi inte är så olika varandra. Vi kommer från många olika platser, från många olika kulturer och bakgrunder, men vi är på samma resa tillsammans. Vid bordet faller murarna som samhället har byggt upp mellan oss sönder, och vi ser varandra bara som människor. Vi inser att vi alla är i behov av det grundläggande väsentliga i livet: mat, vatten, arbete, tak över huvudet, vänskap och gemenskap. Och medan vi bryter bröd tillsammans känner vi igen Jesus och vi känner igen varandra och vi ser att vi inte är ensamma längre. n

OFTA FINNS DET mycket lite som vi kan göra för att hjälpa dem. Vi kan laga dem middag, låta dem ta en dusch, och erbjuda dem vänskap. Ibland spelar vi musik med dem på gatan eller sitter med dem när de tigger. Och vi försöker att tala å deras vägnar, på Arbetsförmedlingen och Skatteverket, samt ge dem en röst. Vi hoppas att våra handlingar kan påverka andra att också börja se Jesus i främlingen och vi hoppas att vi alla kan ta ett personligt ansvar för våra bröder och systrar i nöd. Vi vet att det inte är de fattigas fel att de är fattiga. Det är allas fel. Det är fel av ett system som tillåter några att ha mer än tillräckligt och att massorna går utan. Så vi fortsätter att äta tillsammans varje tisdag kväll och vi fortsätter att möta Jesus i främlingen, i både rika och fattiga, utbildade och outbildade, svenskar och osvenskar, unga och gamla. Och när vi sitter tillsammans vid bordet inser vi

Christ (A)Live i Kustkyrkan JÄVRE. Christ (A)Live anordnas i Kustkyrkan Jävre för femte året i rad detta år och är ett alkohol- och drogfritt musikevenemang med Jesus i centrum. Artister och band runt om i Sverige ombeds komma och dela med sig av sin tro på Jesus och spela sin musik som på många sätt speglar deras tro på Jesus. Vi är mycket måna om att Jesus ska vara i centrum och att de som deltar på evenemanget ska få ta med sig mer av Jesus i vardagen. För somliga innebär det att även få möjlighet att ta emot Jesus för första gången. Evenemanget riktar sig till alla människor; barn, ungdomar, vuxna och äldre, men främst de människor som inom detta åldersspann inte tror att Jesus lever och som inte tagit emot

Jesus i sitt hjärta och bekänt honom som herre och frälsare. Vi vill genom Christ (A)Live sprida Guds evangelium till alla deltagare genom bandens musik och texter samt genom en andakt. Vi vill i gemenskap med varandra och med Jesus i centrum bidra med ett evenemang där människor i alla åldrar kan utöka sitt kontaktnät, bli bekanta med Kustkyrkan och dess medlemmar samt lyssna till bra musik och allmänt ha en trevlig kväll. Och allt detta utan att behöva förtära alkohol och droger. Vi önskar få fortsätta genomföra detta projekt som ger utrymme för glädje och kärlek. Och att alla ska få känna sig välkomna, sedda och betydelsefulla.

BILD: JOHNNY BERGLUND

JOHNNY BERGLUND

Växtkraftdag HORTLAX. Det var med stor förväntan som över 100 personer samlades i EFS-kyrkan i Hortlax, för att delta på Växtkraftdag 2. Första samlingen lade grunden för dagen; att i lovsång, bön och tillbedjan ära Gud med våra liv. Rickard Lundgren, församlingsplanterare inom Equmeniakyrkan, berättade och förkunnade sedan om att vi alla är älskade av Gud, att han vill rusta oss med kraft, mod och gåvor och att han sänder oss ut. Med fascinerande berättelser om hur Gud lett både honom och hans son till människor som varit i behov av Jesus inspirerade han oss deltagare till att våga. Rickard talade om att lyssna in Gud och om en villighet att gå när han sänder oss. Att våga vara en dåre för Gud. Han själv är inte alltid beredd att tala med nya människor eller villig till att vittna om vad Jesus gjort och gör. Men någonstans lyckas ändå Gud få honom till att agera, även om det innebär att flygplan inte avgår i tid på grund av fåglar som fastnar i flygplansmotorerna. Hans morfar gav också tipset om att nämna Jesus i ett samtal, för då brukar det oftast gå bra. Att träffa och vittna för presidenter i toakö är också något som en förkunnande elektriker kan råka ut för, om man bara är öppen för vad Gud vill göra. Eftermiddagens samtal och delande uppmuntrade till att Guds verk ser olika ut i olika sammanhang. För några innebär det att vila, skala ner och lyssna in. Andra behöver agera, sändas ut och möta fler människor med evangeliet. Växtkraftdagens samtal med och förbön för varandra får nu fortsätta i våra föreningar tills nästa Växtkraftdag som är den 31 januari 2015.

Kalender 26/10 Utbildningsdag för bitr. medarbetare (lekmannapredikanter), EFS Piteå. LarsOlov Eriksson, Johannelund, medverkar. 15/11 Inskrivning av Storstrands konfirmander 27/11 Kassör- och ordförandeträff, Storstrand 30/11 Inskrivning av Sundets konfirmander 1/12 Sista ansökningsdag Fritidsledare på konfirmationslägren 28/12–1/1 “Gå med Gud” Nyårsläger Livskraft Polar i Älvsbyn 31/1 Växtkraftdag 3 Mer info på www.efsnorrbotten.nu

Distriktsföreståndare: Mattias Sundkvist 0920–26 49 91 mattias.sundkvist@efsnorrbotten.nu Tips eller synpunkter? Hör av dig till: info@efsnorrbotten.nu

budbäraren

· oktober 2014

NYTT I LIVET

Till minne BILD: KJELL-GUNNAR JONSSON

Döda

Vår älskade Vår kära

Lilly Abrahamsson

Signe Adéle Stefansson

* 31 december 1916

*15/2 1921

har stilla insomnat i tron på sin frälsare.

† 22/9 2014

Brunflo 10 september 2014 Brodern Åke Syskonbarn med familjer Övrig släkt och vänner O store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med ditt allmaktsord, hur där din visdom väver livets trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord – då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud, o store Gud! Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud, o store Gud. Sv Ps 11:1

Begravningsgudstjänsten har ägt rum. Tänk gärna på EFS Mission bg 900–9903 RÄTTELSE: Brudparet Casperssons fotograf i septembernumret var Simon Sesarini och inget annat.

har fått komma hem till Gud Ulla-Lena och Karl-Gerhard Anna-Karin och Lennart Åsa-Sara och Johan Eva-Stina och Gunnar Jan-Allan Barnbarn och barnbarnsbarn Släkt och vänner De skall möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång. De skall leka med änglar och helgon i Guds paradis. De skall dansa där. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång. (Sv. Ps 172:3)

Begravningsgudstjänsten ägde rum i Skellefteå Landsförsamlings kyrka den 11 oktober. Tänk gärna på kyrkans dövskolor i Eritrea via Svenska Kyrkans internationella arbete (projekt P12) pg 90 01 22-3 eller arbetet med gatubarn i Addis Abeba (EFS projekt 3212) bg 900–9903

Annonsera familjenyheter i Budbäraren Födelse/dop/vigsel med bild (1-spalt): 400 kr, moms tillkommer ej. Dödsannons: 1 500 kr, moms tillkommer ej. Minnesrunor får vara högst 1500 tecken med mellanslag. Högtidsdagar och övriga radannonser: 15 kr per millimeter men vid gåva till EFS eller Salt, bg 900–9903: gratis. Mejla: nyttilivet@efs.nu

budbäraren

· oktober 2014

LILLY ABRAHAMSSON

Vi medlemmar av Evangelisk-lutherska kyrkan i Madhya Pradesh (ELC in MP) har nåtts av budet om den tidigare EFS-missionären Lilly Abrahamssons frånfälle med djup sorg. Hennes själ har lämnat denna värld och vi är förvissade om att hon i enlighet med vår kristna tro vilar i sin eviga boning, vilket är en tröst för oss alla. Hon var en verklig missionär i hängivenhet och överlåtelse i sin tjänst för den allsmäktige Guden och för mänskligheten. Hon började sin tjänst som Guds tjänarinna 1946 och kom till gruvområdet Junnardeo 1949, full av kraft, andlig entusiasm och kristen kärlek för människor i nöd. Värt att notera är hennes både medicinska och evangeliska tjänst vid Junnardeo barnhem vid Sukri Mission sjukhus. Många bevis har avgivits hur hon blev till välsignelse för dem som hon mötte och betjänade. Hon hade ansvar för både medicinskt och evangeliskt arbete och arbetade hårt för människors frälsning och fred på jorden. Bland annat tog hon initiativ till evangelisationskampanjer tillsammans med bibelkvinnorna ute i byarna och delade de enkla boendeförhållandena med sina med-evangelister.

Vi vill heller inte glömma att hon vid ett tillfälle råkade ut för en olycka på hemväg från en sådan kampanj tillsammans med dåvarande biskopen Samuel Ahlad. Men genom den allmäktiges nåd kom de båda mirakulöst undan med en hårsmån. Människor såg och märkte i allt detta vilken mäktig hand vår beskyddande Herre och Frälsare Jesus Kristus har. Hon stod också mig mycket nära. Hennes böner och vägledning ledde mig till den välsignade tjänsten som kyrkans biskop. Hon gavs även det särskilda uppdraget att tjäna som föreståndarinna för skolinternaten i Chhindwara 1967–1972, där hon prisades och högaktades för sin förtjänstfulla insats. Under sitt sista decennium i missionärstjänst var hon föreståndarinna för barnhemmet i Shahpur 1972–1982. Där gav hon sig själv i överlåtelse och tjänst för de fattiga barnen så att de skulle kunna få en bättre framtid och kunna försörja sig själva. Dessa står alla i djup tacksamhetsskuld till henne och hon blev för dem alla en verklig ”Mamma Ji”, en moder med ett stort och älskande hjärta. EMMANUEL PANCHOO, BISKOP FÖR ELC IN MP

BARN

Var finns bilderna? N ågra bilder från tidningen har lämnat spår efter sig på den här sidan. Kan du hitta var i tidningen de hör hemma? Skicka in dina svar till budis@efs.nu eller Budbäraren, EFS, Box 23001, 750 23 Uppsala senast 3 november 2014. Vi lottar ut en fin barnbok!

1. 1. _______________________________

2. _______________________________

3. 3. _______________________________

4. _______________________________

5. 5. _______________________________

6. _______________________________

7. 7. _______________________________

8. _______________________________

9. 9. _______________________________

10. _______________________________

budbäraren

· oktober 2014

Posttidning B Budbäraren Box 23001 750 23 Uppsala

Etiopien – en unik möjlighet för våra anställda! EFS medarbetardagar i november 2015 kommer att förläggas till Addis Abeba i Etiopien under temat ”Levande och verksamt”. TEXT: JOHAN ERICSON

r 2016 firar EFS 150 år av internationell mission och medarbetardagarna i Etiopien är ett led i detta. Det innebär en unik möjlighet för alla EFS anställda att på ett mycket konkret sätt möta ett av våra missionsländer. Erik Johansson, internationell missionssekreterare berättar: – Etiopien är det land där EFS har haft allra mest verksamhet genom åren även om Eritrea är vårt äldsta missionsland. Och jämfört med Tanzania är det mycket lättare att åka till Etiopien där vi i Addis Abeba har tillgång till alla Mekane Yesus-kyrkans centrala funktioner. Vår förhoppning är att detta ska öppna upp för unika möten mellan EFS anställda och våra etiopiska syskon. Och så klart även möten med våra missionärer i deras vardagliga miljö. EN DEL KAN tycka att en sådan här resa är

ganska besvärlig, vi får inte glömma att Etiopien är ett land med stora utmaningar. Men vi kommer att bo mycket välordnat på Ghion Hotel med bra standard och med stora grönytor. Det är ursprungligen byggt som gästhem i anslutning till Haile Selassies palats och ligger mycket centralt i Addis Abeba. Så alla platser vi skall besöka finns inom bekvämt avstånd – det blir inga stora strapatser. Viktigast av allt är när alla dessa som varit i Etiopien kommer hem igen så blir det otroligt dynamiskt – när de delar med sig av vad de upplevt i gudstjänster, ungdomssamlingar och så vidare. Det kommer att trigga igång ett missionsengagemang som vi omöjligt kan skapa bara genom Budbäraren, webben och andra mediakanaler. n

Boendet under medarbetardagarna 2015 sker på Ghion Hotel, som ligger centralt i Addis Abeba.

TIPS: EFS medarbetardagar i Etiopien 2015 • Medarbetardagarna hålls vart femte år och för detta ändamål avsätter arbetsgivaren varje år en liten summa per anställd. Merparten av kostnaden täcks därmed av redan avsatta medel. • Dagarna är en del av EFS fortlöpande personalutbildning för de som är anställda på lokal-, distrikts- och riksnivå. Även medarbetare i våra samarbetskyrkor som är anställda av Svenska kyrkan samt anställda på EFS folkhögskolor erbjuds att deltaga. • Mer information samt en preliminäranmälan kommer att gå ut till distrikten och alla anställda under hösten.

Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta? Herren är ett värn för mitt liv, vem skulle jag bäva för? (Ps 27:1) 32

budbäraren

· juli 2012