__MAIN_TEXT__

Page 21

DEBATT

I Budbärarens marsnummer menade Eskil Jonsson att EFS ledning ger uttryck för en intolerans mot Svenska kyrkan, bland annat genom remissvaret på förslaget till ny kyrkohandbok. Mattias Sundkvist, distriktsföreståndare för EFS Norrbotten och sekreterare i remissgruppen, ställer sig frågande till kritiken.

Gäller andra regler för EFS?

U

nder ett drygt års tid ingick jag i den grupp av fyra personer som på EFS styrelses uppdrag arbetade med ett remissvar på förslaget till ny kyrkohandbok. Av Eskil Jonsson fick vi i marsnumret av Budbäraren veta att resultatet av vårt arbete – ett remissvar med många kritiska kommentarer men alls inte i avsaknad av positiva omdömen – var ett utslag av intolerans. Det var tråkigt att läsa eftersom vi lagt ned mycket omsorg på arbetet och naivt nog levde i tron att det färdiga resultatet byggde på såväl omdöme som teologisk kompetens. DET TYCKS DOCK som att denna intolerans

inte är begränsad till EFS. Våra kritiska anmärkningar på handboksförslagets musikserier var en mild smekning jäm-

fört med den sågning som Kungliga musikaliska akademien levererade. Vår kritik mot handboksförslagets språk, som Jonsson särskilt reagerar på, delas av Svenska kyrkans teologiska kommitté (läs Kyrkans Tidning 2014:13) som menar att texterna i förslaget ”bör utsättas för en genomgripande översyn”. KAN DET VERKLIGEN vara så att EFS på grund av sin identitet som inomkyrklig men självständig rörelse har andra regler att förhålla sig till än övriga remissinstanser som antingen är inomkyrkliga eller självständiga? Förpliktigar det EFS att applådera alla förslag som ställs från Svenska kyrkans kansli i Uppsala för att inte den inomkyrkliga lojalitetet skall kunna ifrågasättas? Eskil Jonsson refererar till den rapportering i Kyrkans Tidning där det skrivs att

”handboksförslaget fått ett mycket positivt gensvar där en stor majoritet med vissa justeringar bejakar förslaget i dess helhet”. JAG SKULLE VILJA uppmuntra Eskil Jonsson till ett mer kritiskt förhållningssätt. Det berikar. Med ett sådant hade han sett att statistiken säger att åtta procent tycker att handboksförslaget kan antas medan 18,5 procent avvisar det. Den största gruppen, 73 procent, svarar att handboksförslaget kan antas först om det genomförs justeringar. Det visar sig alltså att EFS i själva verket befinner sig inom den majoritet på över 91 procent som inte anser att handboksförslaget kan antas utan justeringar. MATTIAS SUNDKVIST DISTRIKTSFÖRESTÅNDARE FÖR EFS NORRBOTTEN SEKRETERARE I EFS REMISSGRUPP FÖR HANDBOKSFÖRSLAGET

Kenneth Ferms inlägg om Antje Jackelén i februarinumret väckte debatt, när han efterlyste en större öppenhet mot människors olika tolkningar av Bibeln. ”I vår iver över att ha rätt tolkning reducerar vi Guds storhet. Både i frågan om Jesus är enda vägen till frälsning och i frågan om jungfrufödseln”, skriver han nu.

Alla är vi ett i Kristus

J

ag har precis läst Stefan Holmströms krönika i aprilnumret och blev glad över hans ord ”att vi ibland säger vad vi tror på, med respekt och med gott uppsåt”. Jag tror på respekt för varandra i den teologiska debatten. EFTER MIN FÖRRA debattartikel har jag haft samtal där jag fått frågan om jag inte tror på Bibelns ord. Mitt svar blir att ingen av oss har den absoluta sanningen om Bibelns ord, vi tolkar Bibelns ord. Det räcker med att se alla olika kristna samfund runt omkring oss för att inse detta. Problemet uppstår när några anser sig ha den enda rätta tolkningen och inte kan respektera andras tolkning. Det är då vi riskerar fundamentalism. Jag skulle vara glad om vi som kristna i Sverige i dag kunde respektera våra

olika tolkningar och försöka fokusera på vad vi har gemensamt. Som Stefan helt riktigt pekar på, håller Sverige på att avkristnas när i dag färre än 50 procent av våra barn döps. Låt oss tillsammans göra oss till lemmar i Kristi kropp, där vi med våra olikheter bidrar till Kristi rike. Alla är vi ett i Kristus. Vi är mer eller mindre karismatiska, högkyrkliga eller lågkyrkliga, då vi som människor är olika. I VÅR IVER över att ha rätt tolkning redu-

cerar vi Guds storhet. Både i frågan om Jesus är enda vägen till frälsning och i frågan om jungfrufödseln. Jag tror inte Gud är begränsad till att Jesus måste födas specifikt genom en biologisk jungfrufödsel. Vi har två evangelister som helt hoppar över denna detalj och Paulus ägnar det inte ett ord i sin undervisning av nya för-

samlingar. Själv tror jag enligt vår trosbekännelse, men exakt hur det gick till är inte för mig det centrala. Att Gud sände sin son till jorden är för mig det viktiga. GENOM JESU UNDERVISNING är vägen via honom den naturliga frälsningsvägen. Ingen kommer till Fadern utom genom mig, säger han. Därför sker vår mission genom att vi sprider det glada budskapet om Jesus. Men att hävda att det aldrig finns någon annan möjlighet till frälsning känns som att reducera vår treenige Guds storhet. Vi glömmer Jesu budskap för att träta kring formerna, jungfrufödsel och att det absolut inte får finnas någon som helst annan väg till frälsning. Vem är jag att döma här? KENNETH FERM LUND

budbäraren

· maj 2014 

21  

Profile for Budbäraren

Budbararen, maj 2014  

Utbildning i kvinnors rätt

Budbararen, maj 2014  

Utbildning i kvinnors rätt

Advertisement