Page 1

efs.nu

mars 2014

Hur hanterar man stressen? Extra bilaga: Smultronställen Etiopien och Eritrea:

Radiomission som förändrar liv budbäraren

· juli 2012 

1  


LEDARE

BILD: erik johansson, Vasiliki Jansson, SXC

Hur många åsikter ryms i en kyrka? åsikter om ledaren? kontakta budbäraren på: budis@efs.nu

H

ur många personer ryms det i en Volkswagen? Så löd i min barndom en gåta med många variationer. I dag är i stället frågan, seriöst formulerad: Hur många åsikter ryms det i en kyrka? Många, får vi hoppas. Bristen på åsiktsskillnader karaktäriserar ofta en sekt. Til�låtna åsiktsskillnader i vissa frågor men inte i andra, kan vara ett sätt för sekten att dölja sin verkliga natur. I en kyrka behöver vi inte vara överens om allt. Men vi behöver tro, att vi delar samma tro. Vi behöver kunna tillbe treenig Gud tillsammans, och tro att vi tillsammans i någon mening gestaltar denne Guds kropp på jorden.

I en kyrka behöver alla inte ha samma

uppfattning om till exempel alkohol, homosexualitet eller abort. Men alla är vi skyldiga varandra den respekt, med vilken Jesus mötte människor under sin tid. Om du inte förstår vad som menas – studera evangelierna. Och, med rapporter från en ekumenisk ungdomshelg i färskt minne: I en kyrka ska ingen behöva lämna en gudstjänst gråtande med känslan av att varken hon eller hennes tro duger i Guds ögon. (Här syftar ”hon” på människa, man eller kvinna.) EFS är inte en kyrka. Vi är en åsiktsgemenskap. Vi delar åsikten att Gud kallar oss alla till mission. Det är en åsikt som hämtar näring djupt ur Bibeln och öser

2 

budbäraren

· mars 2014

upp inspiration från kyrkans långa historia. Vår tro riktar sig till treenig Gud, inte till mission. Vår åsikt är att missionen är så viktig för att Gud vill den. Det går att ha andra uppfattningar och ändå tillhöra samma kyrka. Den som är av annan uppfattning behöver tålamod att lyssna in EFS missionsdialekt och förstå denna glöd ur vilken vi hämtar hetta i samtal och debatter om tro och uppdrag. Vi själva behöver insikt i att alla inte är vana vid denna vår missionsdialekt. Så kan den som till exempel är av åsikten, att religionsdialog är av vikt i en tid av konflikter mellan olika folkgrupper, tycka att en EFS:are uttrycker sig väl kategoriskt om andra religioner. Medan EFS:aren otåligt framhåller missionsperspektivet utan att se till ett geografiskt sammanhang där behov av dialog överväger. Hur många åsikter ryms i en kyrka?

Oändligt många. Men bara en tro. Hur många åsikter ryms i EFS? Väldigt många. Men bara en som håller ihop organisationen: Att mission är oändligt viktigt. EFS har en unik ställning, som självständig missionsorganisation inom en ännu stor och generös kyrka. Låt oss värna detta!

Erika Cyrillus, kommunikationssekreterare

I en kyrka behöver vi inte vara överens om allt. Men vi behöver tro, att vi delar samma tro.

EFS MISSIONSTIDNING BUDBÄRAREN Utges av EFS Missionstidning årgång 181, Budbäraren årgång 158, De Ungas Tidning årgång 115, efs.nu årgång 14 Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material Stf ansvarig utgivare: Viktor Jonsson 018–430 25 21 REDAKTION Redaktör: Erika Cyrillus 018–430 25 20 Reporter/kulturredaktör/ redigerare: Viktor Jonsson 018–430 25 21 Missionsredaktör: Sofie Siverman 018–430 25 37 PRENUMERATION OCH ANNONS Sverige och övriga Norden: helår 420 kr, taltidning 470 kr, halvår 230 kr, kvartal 115 kr, lösnummer 35 kr Övriga utlandet, B-post: helår 530 kr (A-post till utlandet kan erhållas) Gåvoprenumeration till sjukhus, vårdhem o dyl: helår 260 kr Studerande: helår 360 kr För EFS-medlemmar: gratis. Prenumeration: Gunnel Karlsson 018–430 25 16 Annonsbokning, annonsmaterial: annons@efs.nu 018–430 25 22/23 Familjeannonser: Erika Cyrillus nyttilivet@efs.nu 018–430 25 20 ADRESS Besöksadress: Prästgatan 11 Uppsala Postadress: Budbäraren, Box 23001 750 23 Uppsala Fax: 018–55 04 03 Webbplats: efs.nu/budbararen E-post: budis@efs.nu eller fornamn.efternamn@efs.nu Tfn EFS exp: 018–430 25 00. Gåvor bankgiro: 900–9903 Övrigt plusgiro: 509 22–4 Tryckt hos Ljungbergs Klippan, 2014


BILD: Peo hedin

KORTNYTT

Detta nummer i urval: Vittnesbörd: Inger fann ett hem i Furulundskyrkan���������������������������������������� 4–5 ekonomi: Att skriva testamente��������������������������������������������������������������������������������������������� 6 sverige: ”Gör alla folk till lärjungar”��������������������������������������������������������������������������������� 8 tema: Radiostationen som förmedlar tro ��������������������������������������������������������������� 9–12 bön: Bönefolder�������������������������������������������������������������������������������������������������������������������� 13–14 debatt: Om EFS och Svenska kyrkan����������������������������������������������������������������������������� 15 västsverige: Vår Fader, du som är i pisten��������������������������������������������������������������� 22 norrbotten: Böneliv i Tanzania���������������������������������������������������������������������������������������� 24 Omslagsbild: Yewondwesen Alemu på Radio Voice of the Gospel.

Sveriges stöd till Uganda hålls inne HBT. Regeringen har beslutat att tills vidare hålla inne det ekonomiska stödet till Uganda. Anledningen är landets nya lagstiftning som diskriminerar och kränker HBT-personers mänskliga rättigheter. Enligt biståndsminister Hillevi Engström (m) kommer regeringen att hålla inne 6,5 miljoner kronor i det så kallade ”stat till stat-stödet”. Det är en tredjedel av det totala biståndet till Uganda. Samarbetet med Uganda ska nu ses över. Engström hoppas att den nya strategin ska läggas fram under våren.

Malawibesök live från EFS kansli Webbteve. Hösten 2013 körde EFS internationella avdelning igång öppna temakvällar. Dessa äger rum på EFS kansli i Uppsala en gång i månaden. Det brukar vara en blandad skara som kommer och lyssnar på föredrag, vittnesbörd, ber tillsammans och fikar. Tack vare Uppsalas goda kommunikationer är det möjligt för missionsintresserade från en stor del av landet att delta i dessa kvällar. Men april månads ”internationella kväll” sätter inga geografiska gränser, då den kommer att direktsändas på EFS webb-tevekanal. Temakvällen kommer att handla om arbetet i den lutherska kyrkan i Malawi, ELCM. Biskop Joseph Bvumbwe och generalsekreterare Mabel Madinga, som då är på besök i Sverige, kommer att berätta om verksamheten i kyrkan. Jonas Nimmersjö, som är EFS webbredaktör och sakkunnig i frågan om TV och film, ser detta som ett test av tekniken. – Det vore trevligt om vi kunde göra det fler gånger, säger han. Sändningen kan du se den 10 april klockan 18.30 på adressen: http://efs.solidtango.com

bild: erik johansson

Lyssna till ELCM:s generalsekreterare Mabel Madinga den 10 april

Frank Ådahl och Röke blås står för musiken under EFS årskonferens första kväll.

Frank Ådahl och Röke blås kommer till årskonferensen Årskonferens. På EFS och Salts årskonferens första kväll kommer Frank Ådahl och storbandet Röke Blås att göra en konsert tillsammans. De kommer att spela i Qpoolen i Hässleholm torsdagen den 29 maj klockan 21.00. Konserten kommer att bjuda på ett brett och varierat program där både Ådahls egen musik kommer att framföras tillsammans med klassiker från Röke Blås repertoar. Inträde till konserten är gratis för dem som har betalat deltagaravgift till årskonferensen. Övriga har möjlighet att köpa konsertbiljetter via Hässleholms turistbyrå eller i konferensbyrån i Qpoolen. Frank Ådahl är bland annat känd för att ha vunnit Melodifestivalen 1990 med låten Som en vind. Sedan dess har han etablerat sig som ett välkänt namn i den svenska musikvärlden.

Rättelse hålland. I januarinumret av Budbäraren smög det sig in ett fel i artikeln om Hållands folkhögskola. U-linjen fick felaktigt den förlegade benämningen U-landslinjen, då bokstaven ”U” i själva verket står för ”utveckling” och inget annat. Vi beklagar detta. Som det framgick i artikeln delades linjen upp i två utbildningar inför kommande läsår. Värt att nämna är att dessa går under namnen Karibu Tanzania och Indien väntar. För mer information, besök Hållands folkhögskolas hemsida: http://www.holland.fhsk.se

fakta. EFS är en självständig organisation inom Svenska kyrkan, med betoning på mission, lekmannaengagemang och vardagskristendom. Rörelsen består av ca 14 800 personer som är medlemmar i någon av de 352 föreningar och grupper som finns spridda över landet. Det gemensamma målet är att hjälpa människor att leva nära Jesus Kristus i vardagen. EFS missionstidning Budbäraren/efs.nu är en medlemstidning som skickas till alla EFS-hushåll. Den kan också prenumereras, se redaktionsrutan. Tidningen finns även som pdf-fil på www.efs.nu och kan laddas i mobilen med QR-koden.

Gåvor bg 900–9903 Bg 901–0026 används endast när du har en avi med personligt OCR-nummer.

budbäraren

· mars 2014 

3  


VITTNESBÖRD

Hemlös i 13 år

Inger fann ett hem i Furulundskyrkan Efter 13 år som hemlös och ett helt liv med alkoholmissbruk i olika perioder kom Inger Andersson till Furulundskyrkan. Där har hon fått en tro på Gud och det stöd hon behövt för att kunna resa sig och leva ett nyktert liv. – Det livet jag fått de här fyra åren hade jag aldrig kunnat drömma om, säger hon. text och bild: Ulrika Nilsson Lokrantz

V

i möts i Inger Anderssons lägenhet i Vallhamra, i Partille kommun utanför Göteborg. Ute är det snöglopp och Inger har haft en hemmadag för att vila efter en intensiv helg. Hela helgen har hon serverat mat till deltagarna på konferensen Mission Possible – Guds hjärta för ungdomar, som hållits i Furulundskyrkan. Nästan varje dag brukar hon annars åka till Ria (en del av Hela människan – kyrkans sociala arbete på kristen, ekumenisk grund) i Partille centrum där hon hjälper till med lite av varje, som att ordna frukost och tala med gästerna. Många är hennes gamla kompisar från tiden då hon satt på torget i Partille med en ölburk i handen. – Jag vill gärna ställa upp tillbaka, det ger ju också så mycket, säger Inger om sina frivilliga engagemang i kyrkan och på Ria.

Lägenheten har hon haft i snart tre år och den är hennes första efter åren som hemlös. Hon sveper med handen mot möblerna, förklarar att hon fått allt av en församlingsmedlem. Flytten gick som en dans med hjälp av vänner från Furulunds-

Jag frågade honom varför Gud hade tagit min son ifrån mig. Han hade inget bra svar .... kyrkan, men när hon tackade ja till lägenheten var hennes plan att byta efterhand eftersom den ligger på bottenvåningen. – Jag var jätterädd när jag skulle flytta in här, jag tänkte att massa människor skulle titta in. Men när Anders-Petter och hans medhjälpare kom hit så välsignade de och bad för lägenheten och mig. Sedan

Att ge av sig själv ger mycket tillbaka, menar Inger, apropå sitt ideella engagemang.

4 

budbäraren

· mars 2014

har jag aldrig varit rädd för att bo här, säger Inger med bestämt tonfall. Men första kontakten med Furulundskyrkan var frostig. Inger bodde på Öjersjöhemmet, ett temporärt boende för hemlösa som kommunen betalar i väntan på att de boende hittar något mer långvarigt. Dit kom prästen Anders-Petter Sjödin och hans team med både anställda och frivilliga från Furulundskyrkan i Partille för att måla om den slitna byggnaden. När kyrkan fortsatte kontakten med en samtalsgrupp för de boende på Öjersjöhemmet var Inger Andersson med, skeptisk men ändå nyfiken. Vad gick den där prästen Anders-Petter för egentligen? – Jag frågade honom varför Gud hade tagit min son ifrån mig. Han hade inget bra svar, så jag tyckte han var dum i huvudet, minns Inger. Ingers äldste son Anders gick bort 2009 i samma veva som hon kom till Öjersjöhemmet. Han var en av 104 blödarsjuka personer som i mitten av 1980-talet infekterades med hiv genom ett läkemedel framställt av smittat blod. Händelsen har följt Inger genom livet. Mer än 20 av de drabbade var barn och familjerna har hållit samman genom träffar – och begravningar. – Jag har varit på så många begravningar för dessa pojkar och jag har sett hur sjuka de varit. Anders var den siste som dog, han levde på övertid, säger Inger. Tårarna fyller hennes ögon när hon talar om sin äldste son. Inger Andersson föddes 1949 och växte upp i Malmö som yngst av 13 syskon. Mamman arbetade som städerska och pappan på betongfabrik. Båda föräldrarna var alkoholister och från att Inger var nio år gammal förgrep sig hennes pappa sexuellt på henne. Som 15-åring träffade hon en sju år äldre man och blev snart med


VITTNESBÖRD

Inger beskriver hur den varma atmosfären hon mötte i kyrkan är olik allt hon tidigare upplevt.

barn. Hennes äldsta son Anders föddes 1965. 1967 fick paret dottern Tina. Men förhållandet sprack och Inger träffade en ny man, som hon 1972 fick sonen Mikael med. Det var tillsammans med den mannen som hon på allvar började missbruka alkohol. – Vi drack ihop och han misshandlade mig varje dag i 10 år, berättar hon. 1980 flyttade Inger till Hammarkullen i Göteborg. Här träffade hon sitt livs kärlek, John. Drickandet fortsatte de dock tillsammans med, tills paret en dag insåg att de befann sig i en utförsbacke och att de inte kunde fortsätta så. De bestämde sig för att sluta dricka och under sju år levde de nyktra tillsammans med stabila jobb och ordning på tillvaron. Men en dag kom Inger hem och fann sin John död på golvet. Han hade fått en hjärtinfarkt. – Då blev mitt liv fullständigt splitter. Jag började dricka igen och under 13 år var det bara rus hela tiden. Jag förlorade lägenheten och bodde lite varstans, hos kompisar. Det kunde bli 20–25 starköl om dagen. När sonen Anders dog i aids 2009 kände Inger att hon lika gärna kunde supa ihjäl sig. Samtidigt började hon gå till Ria där föreståndaren Jenny såg hur hon gick ner sig allt mer. Jenny ordnade så att Inger fick en plats på Öjersjöhemmet. – ”Om du nu dricker på min semester, då förstör du min sommar”, sa Jenny strängt. De där orden fastnade i mig, jag fick sådan respekt och slutade att dricka tvärt, berättar Inger. Kontakten med Anders-Petter och Furulundskyrkan ledde till att Inger började församlingens Alphakurs. Hon hade inte någon erfarenhet av kyrkan och kristen tro sedan tidigare, och trodde egentligen

inte att det skulle vara något för henne. – Men när jag kom till kyrkan var det precis som, wow, här hör jag hemma, säger Inger och slår ut med armarna. Jag hittade en väg som jag ville gå. Den kärleken och atmosfären som jag mötte, det var något jag aldrig upplevt i hela mitt liv. Inger fullföljde Alpha-kursen och fick en

tro på Gud. Nu känner hon en stor trygghet i att Gud alltid är med henne, att hon kan be när helst och om hon känner sig rädd, orolig eller deppad. Inger utstrålar glädje och uttrycker om och om igen en stor tacksamhet när hon, på bred malmöitiska, berättar om all omtanke och kärlek hon mött i kyrkan. Genom församlingen har hon tagit emot mycket förbön och fått hjälp att bearbeta de svårigheter hon gått igenom. Hon beskriver det som att ryggsäcken hon bär på har släppt mer och mer, och numera har hon heller inga problem att tala om sin bakgrund. – Jag har inget att skämmas för. Det som är gjort är gjort och kan inte ändras på. Varför inte berätta för andra om det kan hjälpa någon? säger hon. Sedan Inger blev nykter har hon återupptagit kontakten med sin dotter som bor i Luxemburg, en kontakt som var bruten i 20 år, och hon har mycket bättre relation till sin son Mikael i Stockholm och hans barn. Inger tar fram ett kort hon fått från sina barnbarn och visar: ”Min farmor, en kvinna att vara stolt över”. – Sådant betyder så mycket. Och frågan hon utmanade AndersPetter med, den har funnit sin vila. I en märklig händelse i kyrkan för något år sedan upplevde Inger hur en ängel svävade förbi henne och vinkade. Hon tolkar det som att det var Anders som hälsade. – Han har sagt hej och han har det bra. Det vet jag nu. n

– Jag har inget att skämmas för. Det som är gjort är gjort och kan inte ändras på. Varför inte berätta för andra om det kan hjälpa någon?

GÅVA: Alpha • Du kan stödja arbetet med Alpha genom EFS bg 900–9903. Ange projektnr 4012 i meddelanderutan. Tack för din gåva!

budbäraren

· mars 2014 

5  


EKONOMI

För EFS utgör testamentsgåvorna en avsevärd del av gåvomedelsintäkterna.

Att skriva testamente:

Ske din vilja ... Att skriva sitt testamente är i dag den enda möjligheten man har att påverka arvsordningen. Nu medverkar EFS, tillsammans med ett trettiotal andra idéburna organisationer, i kampanjen Goda testamentet. text: ULRIKA NORDSTRÖM  Bild: JONAS NIMMERSJÖ

V

arje år skänker en stor mängd människor pengar till EFS. Somliga ger genom direkta gåvor medan andra väljer att testamentera delar av eller hela sin kvarlåtenskap till EFS. Att skriva sitt testamente är att uttrycka sin vilja och det är i dag den enda möjligheten man har att påverka den arvsordning som gäller enligt lag. Kanske kan den sista viljan skänka hopp åt andra människor än odelat den närmaste familjen.

Enligt SIFO har bara 36 procent av svenskarna mellan 40 och 65 år skrivit ett testamente, och av dessa har bara fyra procent tagit med en ideell organisation som arvtagare. Samtidigt är det värt att notera att testamentsgåvor finansierar en dryg femtedel av alla ideella hjälpinsatser världen över. Så testamentsgåvorna behövs och gör skillnad för många människor både i Sverige och internationellt. Sedan januari 2014 medverkar EFS, tillsammans med ett trettiotal andra idéburna organisationer, i FRII:s* kampanj Goda testamentet. Kampanjen syftar till att bidra till en mer öppen och positiv testamentskultur i Sverige där man vill avdramatisera frågan om att uttrycka sin sista vilja samt inspirera fler att faktiskt sätta sig ner och skriva ett testamente som bidrar till en ljusare framtid för fler. – Vi vet att viljan att skriva testamente finns, men det är inte alla som vet hur man gör, och många skjuter det på fram-

6 

budbäraren

· mars 2014

tiden, säger Martina Hallin, projektledare för Goda Testamentet. Vi vill avdramatisera frågan och bjuda allmänheten på kunskap och inspiration. Goda testamentet innefattar även en etisk kod där de ideella organisationerna förbinder sig att hantera testamentsgåvor med stor ödmjukhet och enligt tydliga etiska och juridiska riktlinjer. Ambitionen är att organisationerna samråder och strävar efter en enhetlig hantering. Några generella råd som FRII ger är att skriva testamente tidigt i livet och gärna ha med en ideell organisation som arvtagare. Som exempel på detta kan nämnas att det i EFS fall vore värdefullt om givaren valde att testamentera till EFS mission – där det bäst behövs. Om så gjordes skulle gåvan användas där behovet vore som störst vid den aktuella tidpunkten.

Vi vet att viljan att skriva testamente finns, men det är inte alla som vet hur man gör, och många skjuter det på framtiden.

För EFS utgör testamentsgåvorna en avsevärd del av gåvomedelsintäkterna och utan dessa skulle inte verksamheten kunna bedrivas i samma utsträckning som i dag. När någon väljer att testamentera till en ideell organisation som EFS så kan mandirekt se konsekvenser av detta genom att hjälpen når fler och det långsiktiga arbetet får en annan ekonomisk garanti. n Fotnot: FRII är en branschorganisation som genom kvalitetsarbete, kompetensutveckling, opinionsbildning samt stöd och råd i insamlingsfrågor vill öka förtroendet och förutsättningarna för insamling till goda ändamål.

Martina Hallin, projektledare för Goda testamentet.


NYHETER

När stressen ökar:

Dags att ifrågasätta normerna? Stressen i arbetslivet ökar och det påverkar oss negativt som människor, men i stället för att bejaka samtidens ideal är det kanske dags att ifrågasätta normerna? Den frågan ställer Annika Borg, utvecklingsledare på studieförbundet Sensus. text: viktor jonsson

D

en existentiella hälsan måste sättas på kartan. Vi blir allt mer stressade och pressen på oss ökar. Ibland glöms det bort att vi inte bara är människor på fritiden, utan också på våra jobb. Människor uttrycker ett behov av att stanna upp och reflektera över vad det faktiskt innebär att vara människa, säger Annika Borg, präst och utvecklingsledare på studieförbundet Sensus. Med anledning av den utveckling Annika Borg beskriver har Sensus utvecklat konceptet LEE. Förkortningen står för ledarskap, etik och existentiell hälsa och fokus ligger på att lyfta fram just dessa, inte minst på arbetsplatser, ofta förbisedda frågor. – Det är viktigt att vi tillsammans reflekterar kring yrkesroller och värderingar. Även på en kristen arbetsplats kan människor ha olika värdegrunder, som lätt kan kollidera med varandra. Om man för ett levande samtal kan många konflikter undvikas.

En bra början kan vara att i grupp invente-

ra vad som uppfattas vara samtidens ideal, menar Annika Borg. Prestationsångesten brukar vara ett återkommande tema. – När vi upptäcker att vi inte är ensamma om våra känslor är det lättare att arbeta med motbilder. Är de ideal vi lever efter egentligen så kloka? Går det att förhålla sig till tillvaron på ett annat sätt? ”Att få livspusslet att gå ihop” – måhända ett slitet uttryck, men inte desto mindre en utmaning många kämpar med. Annika Borg presenterar tanken om att det kanske är så att livspusslet inte är tänkt att gå ihop. Att strävan efter balans i tillvaron kanske är ouppnåelig. Att det är idealen det är fel på, snarare än människan som försöker leva upp till dem. – Mer än någonsin tidigare matas vi med stora mängder information varje dag och denna cyberspacetillvaro ger fantastiskt rika möjligheter, men den är inte oproblematisk. De budskap vi möter är inte oskyldiga. De definierar det perfekta

livet och hur vi ska vara som människor. Till slut förväntar vi oss att livet ska vara perfekt, när det i själva verket är ganska krokigt till naturen. En annan förklaring till den ökade pres-

sen, menar hon, är uppluckringen av de gemensamma normerna. Den dominerande tanken är att ”vi alla är vårt eget universum”. – Det är visserligen positivt att ingen trycker på oss hur vi ska tycka och tänka, men det kan också skapa en vilsenhet. Om allting står och faller med mig, så blir det en stress i sig. Vi behöver känna att vi delar någonting och att vissa värden är eviga. Här spelar tron en viktig roll. Det kan röra sig om en gudstro, men även en tro på samhället eller framtiden kan hjälpa oss att förstå att allting inte vilar i våra händer. Det skapar en trygghet och en upplevelse av mening och sammanhang. – När vi kan dela denna tro med andra människor känner vi oss mindre ensamma. Det är väldigt få av oss som passar in i rollen att totalt självständigt armbåga sig fram genom livet. Enligt undersökningar är var tredje person på arbetsmarknaden introvert och dessa missgynnas oerhört av samtidens ideal.

Annika Borg vill lyfta fram den existentiella hälsan.

Annika Borg hoppas att arbetsplatser ska

ägna mer tid åt de existentiella frågorna eftersom de berör oss alla. Men hon vill också betona att jakten efter mening och sammanhang inte får bli ytterligare ett krav. – Tanken är ju inte att vi ska känna att så fort mening och sammanhang saknas, så kommer allt att gå åt pipsvängen. Mening och sammanhang är nog snarare något vi kan få glimtar av i livet. Livet är inte strålande och meningsfullt hela tiden och det är helt normalt att bejaka de känslorna. Om vi konstant ska känna frid, harmoni och innerlighet så stressar vi ihjäl oss av blotta tanken. Men som människor har vi en förmåga att skapa mening om och om igen. n

budbäraren

· mars 2014 

7  


SVERIGE

”Gör alla folk till lärjungar” Hur får vi människor, inklusive oss själva, att inte bara bli ordets görare? Martin Alexandersson, EFS utvecklingskonsulent, resonerar kring lärjungaskapet.

M

ånga utav oss har uppfattningen att vårt uppdrag som Kristi kropp handlar om att bygga den lokala församlingen och att när den är tillräckligt bra kommer människor att komma och bli lärjungar. Själva ”lärjungagörandet” tror vi ofta är något som sker per automatik när människor finns i den lokala församlingen. För egen del blev jag rejält utmanad i mitt synsätt för ett par år sedan då jag mötte en man som läste två, mycket välkända, bibelord. Det första är Jesu ord till Petrus, efter att han har bekänt att Jesus är Messias: ”Du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka” (Matt 16:18). Och det andra är Jesu avskedsord i det vi brukar kalla missionsbefallningen: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” (Matt28:19).

Frågan till oss måste då bli: Hur får vi människor, inklusive oss själva, att inte bara bli ordets görare? Det finns inget universalsvar på frågan, utan utmaningen för oss alla måste vara att söka Gud och tillsammans fundera: Hur växer vi själva i lärjungaskap och hur gör vi andra till lärjungar? Det som i alla fall är tydligt är vad den kristne sångaren Keith Green sa: ”Du blir inte kristen för att du går i kyrkan. Lika lite som du blir en hamburgare om du går till McDonalds.”

Dessa bibelord blev en riktig ögonöppnare. Jesus definierar sin

Det ingår ett mått av aktiva val och handlingar för att vara lärjunge, menar Martin Alexandersson.

del av uppdraget, ”jag ska bygga min kyrka”, och ger oss uppdraget att ”göra alla folk till lärjungar”. Det är lätt att inse att vi är många som har tagit Jesu plats och uppdrag – att bygga kyrka – och lämnat vårt eget uppdrag – att göra lärjungar – och att många församlingar mer försöker bygga kyrka än att göra lärjungar. För en del är själva ordet lärjunge inte något vi använder, utan vi pratar om oss som kristna och vi använder uttryck som ”att växa i tro” eller att ”bli mer Kristuslik” i stället för lärjungaskap. Vilka ord vi använder spelar ingen roll, men det orden beskriver spelar däremot stor roll. Inom konsten pratar vi också om lärjungaskap. En kännare kan se på en tavla och säga att den är målad av en Rembrandtlärjunge. Den är alltså målad av en annan konstnär, men avtrycket av läromästaren Rembrandt är så tydligt att det syns i verket. Detta kan vara en hjälp för oss när vi ska göra lärjungar. Det handlar om att både i våra egna liv, och hos de vi är kallade att göra till lärjungar, så ska läromästaren Kristus lysa igenom. En vanlig missuppfattning är att lärjungaskapet enbart är en passiv handling där allt handlar om att Den Helige Ande helgar oss och gör oss mer Kristuslika utifrån devisen ”man blir som den man umgås med” och det enda som vi behöver göra är därför att umgås med Herren. Det är förvisso sant att det är Anden som gör oss Kristuslika men det är också tydligt i evangelierna att det ingår ett mått av aktiva val och handlingar för att vara lärjunge. Jesus berättar den välkända liknelsen i Luk 6:48f om mannen som inte byggde sitt hus på grus, utan på berget. Orsaken till liknelsen är Jesu ord till de som följer honom: ”Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger?” (Luk 6:46). Och han fortsätter i följande vers: ”Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – vem han är lik, det skall jag visa er”. För Jesus verkar det onekligen vara viktigt att inte bara höra, utan också om att följa och handla. Eller för att citera en vän: ”Det handlar inte om hur många bibelord du kan när du dör, utan hur många du har levt”.

8 

budbäraren

· mars 2014

martin alexandersson utvecklingskonsulent EFS


TEMA

Inspelning av hälsoprogram på språket oromo. I studion syns producent Daqa Benti och doktor Dawit Milkiyas.

Radiostationen som förmedlar tro Årsapporter från internationella projekt har sällan ett nyhetsvärde. Det rör sig mestadels om fakta kring anslag, budget och framtida behov. Men årets rapporter om radioarbetet i Etiopien och Eritrea innehåller många intressanta fakta och lyssnarbrev. text: martin nilsson

R

bild: erik johansson

adioarbetet i Etiopien har under 2013 sänt program på sju olika språk: amhariska, afan, oromo, sidamo, kembata, hadiya, afar och somali. Etiopien är ett land med många fler språkgrupper, men de flesta nås genom just dessa språk. På kontoret i Addis Abeba arbetar tjugo fasta medarbetare och tre frilansare. De får brev, telefonsamtal och personliga besök som vittnar om vad programmen betyder. Så här skriver en man från Afambo: ”Jag lyssnar troget på radioprogrammen. Förut var jag muslim, men i dag är jag kristen. Jag har tipsat mina vänner och många andra muslimska killar om ert radioprogram”, skriver han och fortsätter med att berätta om den problematik som en konvertit kan få uppleva: ”En dag satte jag som vanligt på radion och inbjöd några muslimska killar till att lyssna. Då började de stena mig och

lämnade mig först när jag blivit medvetslös. Jag vaknade upp på sjukhuset. Men prisa Gud för orsaken till min stening – att många ska bli räddade genom tron på Jesus som Messias.” Radioprogrammen når mer än tolv miljoner människor, men hur många som lyssnar är svårare att avgöra. Under 2013 fick man 3 792 återkopplingar från lyssnare och de kom från protestanter, ortodoxa kristna, muslimer och traditionella religionsutövare. Avsändarna är bland andra studenter, soldater, lantbrukare, lärare, fångar och människor boende långt ute på landsbygden. Kommentarer och frågor om det andliga livet, äktenskapet, sociala problem, vädjan om förbön, önskemål om litteratur och önskesånger är återkommande. Enligt den feedback man fått kan det konstateras att mer än 373 personer har blivit kristna. Radiomedarbetarna är ofta ute på olika möten för att möta lyssnarna, ta del av deras frågor och synpunkter inför komman-

budbäraren

· mars 2014 

9  


TEMA

de program. Rapporten räknar upp en rad platser spridda över hela Etiopien som de besökt: Jinka, Bale, Ziway, Ambo, Sululta, Waliso, Dese, Desie, Gondar, Bahir Dar, Nekemte, Nejo, Aira och Dembi Dolo. Som en grund i Mekane Yesus-kyrkan ligger devisen ”hela evangeliet till hela människan”. Det betyder att man inte bara kan predika evangelium, utan man måste också hjälpa de sjuka, skapa förutsättningar att få vatten, förmedla kunskap om jordbruk, utbildning, et cetera. Cirka 60 procent av programmen har social karaktär och 40 procent är andliga program. Det är kvinnoprogram, ungdomsprogram, evangeliserande program, bibelstudier, program om hiv och aids och andra hälsofrågor. Under 2013 har det sänts sammanlagt 1 768 program, cirka 33 program i veckan. Programmen är i regel 15 eller 30 minuter långa. Under året har förberedelser för två nya programserier inletts. Barnprogrammet Samuel och Bibeln på tigrinya förväntas sändas under 2014. Även om bara 25 procent av lyssnarbreven kommer från kvinnor räknar man med att många kvinnor lyssnar. Ett halvtimmesprogram som kallas Kvinnors hopp sänds varje vecka på oromo och amhariska. I Hannahprogrammen tar man upp olika frågor som särskilt berör kvinnans situation i samhället. Genom programmen och lyssnarkontakten kommer många kvinnors svåra situation upp till ytan. Det finns även flera bönegrupper på olika platser i landet, och med bön följer ofta handling. Bland annat har bönegrupperna hjälpt femton fattiga kvinnor som opererats för fistulaproblem. I ett lyssnarbrev från 2012 skriver Amarech: ”Jag älskar att lyssna på radion och jag försöker också få min familj att lyssna varje dag. Det är välkänt att kvinnor på landsbygden står inför många utmaningar, som könsstympning, nekad skolgång, matförsörjning och lång väg för att hämta vatten. Tack vare era radioprogram är jag säker på att många lyssnare har fått kunskap i hur man kan förhindra negativa tankar om kvinnor. Många föräldrar och äkta män får en förändrad syn och börjar leva utifrån Bibelns undervisning. Gud välsigne er alla.” Programteamet har även varit på fängelser för att möta kvinnorna där. En nystartad programserie inom det så kallade Hannahprogrammet är Somali Women of Hope, som riktar sig till somaliska kvinnor och deras familjer. Även via detta program har några blivit kristna. Rapporten berättar om att de fyra

10 

budbäraren

· mars 2014

veckoprogrammen på 15 minuter, som riktar sig till de boende i afarområdet i norra Etiopien, har inneburit mirakler. Detta är ett område dit kyrkan inte nått på samma sätt som i övriga delar av landet. Programmen, med deras sociala och andliga innehåll, har inneburit att 63 lyssnare bekänt sig till kristen tro. Programproducenten besöker området regelbundet för att följa upp de olika kontakterna. En shejk skriver: ”Jag var Iman i en moské tills jag blev avsatt genom min bekännelse. Sedan jag blev en regelbunden radiolyssnare lärde jag mig att det som vi hört om de kristna var falskt. Kunskaperna jag fick gjorde att jag tog kontakt med producenten som lärde mig mer om denna sanning. Nu är jag en efterföljare till Isa Al Masih (Jesus, reds. anm.). Jag har varit Iman i många år och när jag hade tagit emot Jesus så sa jag en dag i moskén att det muslimerna sa om de kristna är falskt. Moskéns ledare grep då mig och jag fängslades i tre dagar, men sedan myndigheterna granskat mitt fall blev jag frisläppt. Nu fortsätter jag att gå till moskén men inte för att tillbe samma Gud som jag bad till tidigare. Jag tillber Jesus. Jag undervisar i hemlighet utanför moskén och stödjer dem som tror i deras nya liv. De ger mig ett litet ekonomiskt bidrag varje månad och jag är mycket angelägen om att undervisa mina muslimer från Afar att Jesus är den sanne Guden.” Nästan alla de brev som medföljer årets rapport är från lyssnare med en muslimsk bakgrund. Radion ändrade under året programinnehållet och programmet Sanningens väg har nått många. Det sänds på både oromo och amharis-

Alemayehu Dawit är studiotekniker på radiokanalen.

ka och förklarar vad Koranen säger om Bibeln och om Jesus. Programmen har inneburit många samtal och diskussioner bland muslimer. De får nu en möjlighet att höra om Guds ord utifrån en ingångsväg de kan förstå. På grund av bristande ekonomi har många av programmen fått bantas ner från 30 till 15 minuter. Lyssnarna har reagerat och vill ha tillbaka de längre programmen. I radioprojektet ingår nu även ett 30 minuter långt teveprogram varje vecka. Det är olika innehåll och början till en ny gren av arbete. För övrigt vill man fortsätta att utbilda personalen, satsa på läsarkontakterna och producera litteratur, sånger och filmer. Radioarbetet i Eritrea arbetar under andra förutsättningar än i Etiopien. Det finns ingen studio i landet, så sedan innehållet skrivits i Eritrea, skickas det till Nairobi eller Sverige för inspelning. Själva utsändningen sker, liksom för Etiopien, från Sydafrika. Genom de tre språken tigrinya, tigré och kunama når man de flesta i landet och eftersom halva befolkningen talar tigrinya sänds de flesta programmen på detta språk. Tigrinyaprogrammen har fyra olika programinriktningar. Familjeprogram, som har en biblisk, social och vetenskaplig inriktning; ungdomsprogram och litteraturprogram samt lyssnarprogram, där man tar upp lyssnarbrev, önskesånger och kommentarer från lyssnarna. På kunama och tigré sänds ett 30-minutersprogram varje vecka med ungefär samma innehåll. I tigréregionen bor de flesta muslimerna som kan nås via radioprogrammen.


TEMA

Exteriör från Mekane Yesus-kyrkans (EECMY) kommunikationsenhet Yemisrach Dimts Communication Service (YDCS).

Rapporten räknar upp en rad olika programrubriker som ger en bra fingervisning om innehållet: • Familjerelationsfrågor. • Lyft fram barnen och visa dem en väg i livet. • Ta hand om de svaga och gamla. • Konsekvenser av aids/hiv. • Driva småskaliga inkomstbringande projekt. • Hur man förebygger infektioner • Bönen ”ge oss i dag vårt dagliga bröd”. • Att leva ett kristet liv och vara ett föredöme. • Lära känna Andens gåvor. Lyssnarbrev kommer från studenter, unga i armén, lantbrukare, nomader, fångar, socialarbetare, lärare och kvinnor som arbetar hemma. Varje månad får man cirka 50–60 brev, de flesta från icke-lutheraner, men också några få muslimer hör av sig. En lyssnare från Tserona skriver: ”Jag är en ung soldat vid fronten. Inte bara soldat i armén utan också för Jesus Kristus, marscherande med mina medbröder. När jag var i staden så lyssnade jag bara en eller två gånger i veckan, men nu i vildmarken, när man inte kan delta i gudstjänst eller gemenskap, är lyssnandet på Guds ord ännu mer nödvändigt. Jag uppskattar undervisningen i programmen. Förvånande är att några av mina kamrater visar intresse för programmen. Kom ihåg oss i era böner så att mina vänner vill besluta sig för att följa Jesus som sin frälsare och ha gemenskap med honom.” Breven från lyssnare som kommit till tro på Jesus, när de lyssnat på programmen, är många. De frågar ofta om familj, könsroller, hälsovård och kultur. En lyssnare från Ali-Ghider skriver:

”Vi är en grupp på fem personer som delar på två rum. Vi har olika religiös och etnisk bakgrund och kommer från olika platser för att söka arbete. Platsen där vi bor saknar skola, kyrka och moderna bekvämligheter. Invånarna är mestadels muslimska gästarbetare som söker föda för sina djur. Det är ingen vänlig plats och vädret är inte heller tilltalande. (…) En i vår grupp lyssnade på radion och han delade med sig av de välsignelser han fick hela tiden. Efter att ha hört hans lovord beslutade vi oss för att köpa en bättre radio. Vi lyssnade, diskuterade och delade våra personliga upplevelser. Vi bad tillsammans och delade utmaningar. Gud förde oss samman för att vi skulle få lära känna honom och vi hyllar nu Gud varje dag.” Rapporten beskriver avsaknaden av egen studio och resurser men konstaterar att ”radioarbetet behövs i Eritrea mer än på någon annan plats i världen”. Man vill sprida evangeliet till människor i olika åldrar, man vill hjälpa människor till ett bättre liv och se möjligheter och ge hopp. Särskilt vill man nå de som bor i avlägsna områden, där det inte finns möjlighet till församlingsgemenskap, bibelundervisning och gudstjänster. n

Jag har varit Iman i många år och när jag hade tagit emot Jesus så sa jag en dag i moskén att det muslimerna sa om de kristna är falskt.

GÅVA: Radioarbete • Du kan stödja radioarbetet i Eritrea och Etiopien genom EFS bg 900–9903. Ange projektnr 3107 i meddelanderutan. Tack för din gåva!

budbäraren

· mars 2014 

11  


BILD: JONAS NIMMERSJÖ

TEMA

Hallå där Erik Johansson, EFS internationelle missionssekreterare Gennet gläds åt radioarbetets årsrapport.

Så startade radiomissionen Gennet Awalom i Uppsala var en av de tidiga förgrundsgestalterna för radioarbetet i Etiopien. text och bild: martin nilsson

G

ennet Awalom, som nu bor i Uppsala, hade avslutat en utbildning i USA och fortsatt med en bibelskola. – Jag fick då frågan om jag ville arbeta med Radio Voice of The Gospel, som skulle starta i Addis Abeba, säger Gennet. Jag gick ju i en bibelskola i Seattle och såg möjligheten att kunna få fortsätta med att sprida evangeliet genom radion. Sedan följde ytterligare två års mediautbildning på Bostons universitet och under 1962 var Gennet med och planerade för starten den 15 februari 1963. Gennet blev inte bara programredaktör, utan även sångare, översättare och intervjuare. – Det var viktigt att läsa alla manus noga och kontrollera fakta för att inte blanda oss i känsliga politiska frågor. Enligt överenskommelsen med staten skulle programmen vara till 70 procent socialt och kulturellt anknutna, och 30 procent evangeliserande. I början var vi bara 8–10 personer i en liten studio och det enda språk som var tillåtet var amharinja. Det var först 1991 som fler språk tillkom.

Arbetet växte med fler sändningstider och mängden lyssnarbrev ökade. Radio Voice of the Gospel sände inte bara i Etiopien, utan som mest på 17 olika språk över Afrika, Asien och Mellanöstern. 1977 blev Radio Voice of the Gospel i stället Radio Voice of the Revolution, när den nya regimen i Etiopien tog över radiostationen och konfiskerade allt. Först flera år senare gavs viss kompensation för detta, vilket blev grundkapital för att byg-

12 

budbäraren

· mars 2014

ga den nuvarande lokalen. Detta innebar dock inte slutet på radioarbetet, utan redan samma år samlades 60 delegater från 25 olika länder i Zambia för samtal om fortsättningen. Med tiden växte andra vägar fram och 1979–1980 arbetade till exempel Gennet halvtid med att producera program som spelades in i Kyrkans hus i Uppsala, den andra halvtiden var en tjänst för Lutherhjälpen. – Vi spelade in programmen som skickades till Seychellerna för sändning. Hur känner du när du nu läser årsrapporten? – Jag är jätteglad över att arbetet fortsätter. Särskilt att få läsa lyssnarbreven nu när till och med muslimer vågar skriva. Radion når ju långt in i områden dit kyrkan inte når, men även om det finns kyrkor så är det inte så lätt för en muslim att vara med på kyrkans gudstjänster. EFS har från början varit med och understött arbetet men hur är intresset att stödja det lokalt? – Vi tog tidigt upp frågan inom kyrkan i Etiopien och uppmaningen till församlingarna var att ta upp en kollekt varje år till radioarbetet, säger Gennet. Men jag är glad att EFS varit med som understödjare under alla år. Frånsett de fyra år när man bedömde att det skulle påverka arbetet i Etiopien om man var understödjare till program som sändes utanför landet. I den senaste ekonomirapporten ser man att det finns ett mindre lokalt bidrag, men att det mesta är anslag från främst Sverige, Norge, Danmark och Finland. n

Du har varit på ett partnermöte i Nairobi för radioarbetet i Etiopien och Eritrea. Vilka övriga organisationer var med? – Det var representanter för Norea i Norge och Danmark samt Sansa, en finsk mediamissionsorganisation. Det här var dock den sista gången vi möttes på det här sättet. Varför då? – Jo, nu är vårt uppdrag att förvalta det kapital som funnits för radioarbetet slut. Ett kapital som uppkom när ett hus i Kenya från den tidigare organisationen Gospel Brodcasting Service, GBS, såldes. De pengarna är nu slut. Innebär det att radioarbetet avslutas? – Nej, bidrag från det kapitalet var bara en del av de gemensamma kostnaderna. Nu behöver vi inte mötas för förvaltningen, utan varje organisation kan ge stöd direkt till det fortsatta arbetet. Det kommer dock att bli lite mindre resurser för radioarbetet. EFS kommer under 2014 att ge ett bidrag på 300 000 kronor till produktionskostnader i Eritrea och Etiopien, medan Norea och Sansa bidrar till sändningskostnaderna. Det är så att sändningskostnaderna är drygt tre gånger högre än produktionskostnaderna, trots att vi får bra rabatter av Trans World Radio, som ansvarar för sändningen. De är därmed också bidragsgivare. Men kan EFS bidrag räcka till alla kostnader i Etiopien och Eritrea? – I Etiopien ingår radioarbetet i en mediaavdelning som producerar och säljer litteratur så radiodelen bekostar därmed inte hela programuppföljningen. Hur ser framtiden ut, vad är visionerna? – Jag skulle gärna se att de tevesändningar som man har en gång i veckan kunde få utvecklas. Kanske kan EFS med sina kontakter med Sat-7 hjälpa Etiopienkontoret att utveckla teveproduktionen. Kanske skulle någon kameraman eller tekniker få arbeta en period på Sat-7 så att man får nya impulser. Kanske skulle även vi partners mötas en gång till och då på Cypern för att se det arbetet. – En spännande liten arbetsgren som man börjat med i Mekane Yesus-kyrkan är att man köper in Mega Voice, små mp3-spelarbyggsatser från Israel. De är solcellsdrivna och man laddar dem med inspelade program, bibelläsningar, med mera. De köps sedan av olika intressenter som delar ut dem. martin nilsson


budbäraren

· mars 2013 

13  

• Bär dagens böneämne i ditt inre och nämn det spontant i bön under dagen. En bönesuck behöver inte ta tid! • Förvandla en av dina vardagsrutiner till bön. Kanske någon av dessa: -  En stund vid frukostbordet. -  När du ändå går till bussen. -  I bilen på väg till jobbet. -  En bönepromenad på lunchen. -  En bönestund i stället för TV på kvällen, kanske under en uppfriskande promenad. -  En ”godnattbön” innan du somnar.

• Introducera veckans bönetema på söndagens gudstjänst och bed i gudstjänsten. • Avsätt en extra bönestund tillsammans vid annan tidpunkt. Kanske en halvtimme före gudstjänsten eller en kväll under veckan. • Bestäm en tid och bed enskilt där ni är. Det finns en styrka att veta att fler ber med mig just nu. • Ta ett speciellt böneansvar som styrelse. • Bed för EFS och Salt i övrig veckoverksamhet i föreningen som barngrupper, syförening, kör, smågrupper et cetera. Det ger också en möjlighet att dela EFS vision för Sverige och andra länder.

(fotograf: Markus Holmström)

EFS och Salt, Box 23001, 750 23 Uppsala, 018–430 25 00, info@efs.nu, www.efs.nu

Vill du ha dagens böneämne direkt i din mobil? Skicka in ditt mobilnummer till sms@efs.nu. Följ EFS och Salts böneblogg med böneämnen, artiklar och vittnesbörd om bön: www.bon.efs.nu

Personlig bön

Gemensam bön

Låt böneperioden bli ett redskap till förnyad böneglädje för dig personligen och för er som kristen gemenskap. Om du får tankar när du ber, dela gärna med dig till oss. Gud kan tala på olika sätt. Här nedan finns några tips på hur bönefoldern kan användas.

Hur kan bönefoldern användas?

Stefan Holmström Missionsföreståndare EFS

Olof Edsinger Generalsekreterare Salt

Det känns fantastiskt att vi i EFS och Salt har kunnat avsätta hela 2014 som ett bönens år för våra rörelser. Vi gör det efter de goda erfarenheter som vi bär med oss efter de senaste årens böneperioder. Men framför allt gör vi det för att vi vet att vi i allt som vi gör är beroende av Gud. Vad vore vi som rörelser utan Guds närvaro, kraft och vägledning? Låt gärna hela detta år – och inte minst böneperioden inför årskonferensen – bli till ett tillfälle då du frågar Herren: Vad ligger på ditt hjärta för EFS och Salt? Hur vill du använda oss – och hur vill du utmana oss? Vilka nya initiativ vill du se växa fram i våra rörelser under detta och kommande år? Vad vill du att vi ska lägga ned? Be också om frimodighet, glädje och beskydd över alla oss som på olika sätt utgör EFS och Salt på förenings-, distrikts- och nationell nivå. ”Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?” (Rom 8:31).

EFS och Salts böneperiod 20 april–29 maj 2014

Tillsammans i Bön!


Varje dag ber vi för: • EFS styrelse och ledning (lokalt/distrikt/riks), om lyhördhet, mod och kreativitet. • alla anställda inom EFS (lokalt/distrikt/riks). • något av våra distrikt: Norrbotten, Västerbotten, Mittnorrland, Mittsverige, Västsverige, SydöstSverige eller Sydsverige.

Vi ber för: 20 – 26 april Hela EFS Sön EFS framtid och att vi som rörelse har ett gemensamt missionsfokus lokalt, i distrikten och på riks. Mån att missionens Herre ska förlösa frimodighet, gåvor och kreativitet, så att många vill ta små och stora initiativ för att räcka evangeliet till nya människor. Tis att Gud får ge oss andlig fördjupning och förnyelse och stärka bönen, bibelsamtalet och vittnesbördet. Ons allt diakonalt arbete som utförs lokalt i EFS, om glädje, uthållighet och helig fantasi att möta behov. Tor det evangelisationsarbete som pågår i EFS, särskilt ber vi för alla Alphagrupper och ”pannkakskyrkor”. Fre rekryteringen av nya ledare inom rörelsen – anställda såväl som frivilliga. ­Vi ber för vårt gemensamma insamlingsarbete. Lör Välsignelse för Svenska kyrkan och ingång för EFS vision och kallelse.

27 april – 3 maj EFS internationella mission Sön evangelisationsarbetet som bär bud om Jesus Kristus till nya platser och på nya sätt. Mån hälso- och sjukvård vid sjukhus och hälsostationer, viktiga platser där människor får hjälp kroppsligen och kommer inom hörhåll för evangeliet. Tis radio- och TV-sändningar in i otillgängliga områden och till länder där evangeliet inte til�låts höras. Ons utbildning vid prästseminarier, högskolor och TEE-utbildningar, där många rustas för tjänst i Guds rike. Tor barn och ungdomar vid barnhem, skolor och dövskolor som genom kyrkornas arbete får uppmuntran, vägledning och utmaning att följa Jesus in i framtiden. Fre kvinnor som tjänar och bär, men som ofta hamnar i skymundan, att de får utbildning, uppmuntran och kraft att ta initiativ. Lör EFS missionärer, både de som redan är i tjänst och de som förbereder sig för tjänst i framtiden.

4 – 10 maj EFS Sverigearbete Sön EFS utvecklingsarbete, om nya vägar och redskap för mission, om mod, ledning och klarsyn. Att EFS ska få vara en resurs i Svenska kyrkan. Mån alla EFS missionsföreningar, stora som små, om växt och framtidshopp och för EFS utvecklingsarbete. Tis Tillväxt- och nyplanteringsakademin och Växtkraftdagar 1-2-3 som har till syfte att rusta EFS-föreningar, för tillväxt och fördjupning. Ons EFS på platser där verksamheten avtar, om att hitta nya sätt att samlas och nå ut.

Tor alla nystartade EFS-sammanhang som tillkommit de senaste åren. Drygt 30 nya sammanhang är nu anslutna eller på gång. Bed om uthållighet och vishet. Fre att det ska startas minst fem nya EFS-sammanhang under året i form av EFS-grupper i Svenska kyrkan, gudstjänstfirande EFS-föreningar, samarbetskyrkor, hemgruppsnätverk etc. Lör att det ska förlösas medel till Pionjärfonden för att kunna stödja fler nyplanteringar.

11 – 17 maj Utbildningar och information inom EFS

Sön Guds ledning i utvecklingen av utbildningar och kurser vid Johannelund så att de får bli till rik välsignelse i Guds rike. Mån alla studenter och all personal vid Johannelund. Bed om Guds beskydd, ledning och välsignelse för var och en. Tis alla som studerar på EFS folkhögskolor och tacka för att de får finnas på en folkhögskola där hela människan kan utvecklas. Ons att folkhögskolorna, dess styrelser, personal och ledning får inspiration och arbetsglädje att möta framtidens utmaningar och uppgifter. Tor att tidningen Budbäraren ska inspirera till tro och andlig växt. Fre att nya kommunikationsvägar ska nå nya människor med evangelium. Lör att hela EFS-rörelsen finner glädjen i att bära missionsuppdraget ekonomiskt.

18 – 24 maj Salt – barn och unga i efs

Sön alla barn, ungdomar och ledare i Salt. Mån om glädje och inspiration för de lokala Saltföreningarna. Tis Salts satsning på söndagsskola genom Skatten, samt det ekumeniska söndagsskolnätverket och planeringen av barnledarkonferensen 2015. Ons sommarens Patrullriksläger och utvecklingsarbetet kring Salts scoutverksamhet. Tor lanseringen av barnkörarbetet Soul Children samt utvecklingsarbetet kring Salts framtida ungdomsläger. Fre Salts internationella arbete genom volontärprogram och outreach. Lör Team Jesus Generation och Salts arbete med att rusta nästa generation ledare.

25 – 28 maj EFS och Salts årskonferens i Hässleholm

Sön kraft, frid och arbetsglädje till alla som arbetar med konferensen. Mån att Jesus ska möta, förnya och utrusta var och en som deltar i konferensen. Tis barn- och ungdomskonferensen: om glädje och trygghet och att Jesus får vara i centrum. Ons att goda och bra beslut ska fattas på EFS och Salts årsmöten.

Torsdag 29 maj och under konferensen

att Jesus Kristus genom sin Ande ska förnya och utrusta oss alla för fortsatt gemenskap och tjänst. Vi ber konkret om 70 nya initiativ under konferensen kring att nå nya människor.

Alla som vill får gärna avsätta måndag den 26 maj som en böne- och fastedag för EFS och Salt och vår framtid. Fasta är ett redskap som kan läggas på olika nivåer: allt från matfasta en dag, till att hoppa över en enstaka måltid eller varför inte mediefasta.

26 maj fastedag

· mars 2013

budbäraren

14 


DEBATT

I månadens debattinlägg är Svenska kyrkan ett hett ämne. Olof Edsinger anser att den blivande ärkebiskopen uttrycker sig motsägelsefullt, medan Eskil Jonsson är bekymrad över EFS lednings intolerans mot Svenska kyrkan.

Edsingers replik till Ferm angående Antje Jackelén:

Den postmoderna motsägelsefullheten

K

med trosbekännelsens ord. Å andra sidan tonar hon i samma text ned jungfrufödselns historiska tillförlitlighet på ett sätt som i mitt tycke relativiserar just denna bekännelses innebörd.

För det första är jag ju inte den ende som har reagerat. Professorn och ledamoten i Svenska kyrkans läronämnd, Eva Hamberg, reagerade på ärkebiskopshearingen genom att utträda ur Svenska kyrkan. Barbro Matzols på Kyrkans Tidning (KT) frågade sig i en ledare om Kristus i Svenska kyrkan är på väg ut i marginalen. Från det ateistiska lägret kom reaktioner på vad man uppfattade som ”dunbolsterteologi” – omöjlig att på ett sakligt sätt bemöta. Vad är det som dessa och andra personer reagerar på? Själv skulle jag vilja beskriva det som den postmoderna motsägelsefullheten. Å ena sidan skriver Jackelén i KT att hon gärna bekänner sin tro

I ett annat inlägg från samma datum kal�lar Jackelén frågan om huruvida Jesus ger ”en sannare bild av Gud än Muhammed gör” för en ”tipspromenadsfråga”. Hon talar om Jesu ord om att han är vägen, sanningen och livet som hoppfulla, men säger samtidigt att de inte ger oss rätten att ”begränsa eller kontrollera Guds vägar med hela skapelsen”. Personligen kan jag inte tolka detta på annat sätt än att Jesus visserligen är vägen för oss kristna, men att han inte behöver vara det för andra. Något som i praktiken innebär att mission bland exempelvis muslimer – en central del i EFS internationella arbete – blir extremt svår att motivera. Enligt Kyrkoordningen ska man som biskop ansvara för att ”evangelium förkunnas rent och klart”. Är det inte motsatsen som sker när människor både i och utanför kyrkan tycker sig höra biskopen

enneth Ferm uttrycker sin förvåning över alla de människor, inte minst inom EFS, som har kommit med synpunkter på Antje Jackeléns uttalanden om jungfrufödseln och kristendomens relation till andra religioner. Eftersom jag själv tillhör dem som offentligt har problematiserat dessa vill jag här ge en förklaring till detta.

säga att Jesus inte behöver ge en sannare bild av Gud än Muhammed, att vi inte ska tänka oss jungfrufödseln som något biologiskt och att alla ärliga gudssökare i slutändan kommer till himlen? Kenneth får det att låta som att denna typ av invändningar skulle vara påhopp mot Antje Jackelén som person. Men det är varken min eller (tror jag) ovanstående personers intention. Vad jag har velat fokusera på är i stället det läroansvar som Svenska kyrkans ärkebiskop har fått sig anförtrott. Enligt min mening kan nämligen inte detta spelas ut mot aldrig så goda kvalitéer hos en person i övrigt. Slutligen vill jag säga att orsaken till att jag engagerar mig i dessa frågor inte är att jag tror mig kunna påverka Svenska kyrkans ledning i dess teologiska praxis. Däremot hoppas jag få uppmuntra och stödja alla dem runtom i Svenska kyrkan, EFS och kristenheten i stort som har en klassisk syn på Bibeln och bekännelsen. Borde inte detta vara en uppgift för EFS som helhet? Olof Edsinger

EFS-ledningens intolerans stärker inte samverkan

I

Budbärarens februarinummer och Kyrkans Tidning (KT, nr 8) sägs att EFS i sin remiss avfärdar förslaget till ny kyrkohandbok, men som de flesta övriga församlingar säger sig vara positiva till. Nu kan jag inte närmare gå in på yttrandet, men jag hoppar till ordentligt när det till exempel på sidan 6 i KT står att ”EFS är också kritiskt till att gudstjänstfirare tillskrivs känslor som de inte självklart har: Texterna talar om känslor som kärlek, värme och glädje och det kan skapa svårigheter att identifiera sig och i värsta fall leda till hyckleri”. Vad menas egentligen? Är det inte just

känslor av kärlek och glädje som både gudstjänstfirare och andra längtar efter? Vidare efterlyses en ”Kristuscentrerad

teologi”. Men är det inte kärleken som finns i centrum av denna teologi. Samtidigt är jag inte helt förvånad då EFS i flera debattartiklar och yttranden både i KT och Budbäraren i andra sammanhang ofta uttryckt kritik som går i liknande riktning när det gällt Svenska kyrkans förmenta brist på mission och evangelisation och även skarp kritik mot den nyvalda ärkebiskopen Antje Jackelens förkunnelse. Jag undrar hur många i EFS som egentligen ställer upp på denna ensidiga kritik. I Budbäraren 2014/2 hävdar Kenneth Ferm, som också är ledamot av EFS styrelse, en helt igenom positiv uppfattning om den nya ärkebiskopen, som jag helt instämmer i. Det som särskilt stör mig är när EFS ledning och andra vill framställa sig själva

som mycket mer evangeliska, bibeltrogna och lutherska än vad Svenska kyrkan är. För det är inte sant. Prästen Tobias Herrström som skrivit Budbärarens ledarartikel i samma februarinummer vill också varna oss för att ”äga” sanningen. Som engagerad i både EFS och Svenska

kyrkan är också jag bekymrad då denna intolerans från EFS ledning knappast stärker samverkan för fred, enhet, kärlek och global rättvisa – som är såväl kristocentriskt som lutherskt och evangeliskt och faktiskt går som en röd tråd genom hela Bibeln. Det är ju Guds mission det handlar om, och inte Svenska kyrkans eller EFS mission. Eskil Jonsson Uppsala

budbäraren

· mars 2014 

15  


TEOLOGI

När tron får konsekvenser ”Om vi var lite mer rädda om våra skor skulle de hålla ytterligare ett år och vi kunde lägga ännu en tusenlapp till missionen”, skriver prästen Elias Tranefeldt i månadens teologitext.

J

ag satt och talade med en man från Etiopien som bott i Sverige i två år. Han undrade varför kristna här var kristna ”hemligt”. Jag förstod inte hur han menade: i Sverige behöver vi ju inte hemlighålla tron. Men det var inte det han var ute efter. Han saknade det han upplevde som vanliga yttringar för kristen tro i en gudlös värld: att inrätta sitt liv efter kyrkoåret, försaka sådant som inte har med Herren att göra och offra sin egendom till förmån för Guds rike. Att tron i stället stannar i huvudet och sällan har någon inverkan på mitt dagliga liv beror i vår kultur kanske på rädslan att uppfattas som lagisk. Vi blandar helt enkelt ihop helgelse och frälsning, något Luther aldrig gjorde sig skyldig till. I vandringen med Herren utmanas vi dock ofta att agera på ett sätt som inte överensstämmer med den rådande kulturen. Faktum är att historien är full av sådana exempel och en av orsakerna till att vi alls är kristna här i Sverige.

När de fornkristna vägrade tända rökelse inför kejsarens byst gjorde de något obegripligt och oerhört politiskt inkorrekt: alla andra gjorde ju det. Det var så man visade att man var en del av rättsstaten Rom där fred, välfärd och expansion gjorde medborgarnas liv till ett mycket njutbarare liv än de skulle haft utanför Roms gränser. Som medborgare var man stolt över sin stat och det visade man med att betyga kejsaren sin lojalitet genom att tända lite rökelse. Att då vara så rebelliskt inbilsk att man trodde att en gud skulle ha något emot det sågs som oerhört efterblivet och på tvärs med hela samhällsbygget. Vad vore Rom utan sin gudomlige kejsare? Hur skulle rikets värderingar och enhet bestå om alla tänkte som de kristna? Ändå valde de hellre döden, då denna lag visserligen var ett litet men ändå mycket tydligt uttryck för ett samhällsbygge som satte människan på Guds plats och som därmed också gödde en obiblisk syn på människans tre stora fallgropar: makt, sex och pengar. Mina tankar går ofta till Anna på Ha-

16 

budbäraren

· mars 2014

gen – den fattiga kvinna som i början av 1900-talet donerade sitt torp Sandviken till EFS och som i dag är en av våra lägergårdar. Om Anna berättas att hon gick barfota åtta kilometer till gudstjänsten i Brunskogs kyrka för att inte slita sina skor. Då kunde hon lägga undan ytterligare några ören till missionen. Den typen av mentalitet ger bestående och slående resultat – en mentalitet jag längtar förtvivlat efter men som mitt sekulariserade jag vänder sig emot. Nu i fastetid blir det kanske extra tydligt hur sekulärt vi lever. I vår alltmer rotlösa västvärldskristendom innebär fastan i stället (om den alls finns närvarande) ofta att avhålla sig från onödigheter som Facebook och godis i stället för livsnödvändigheter som mat och dryck. Det är förstås en obiblisk omdefinition av den grundläggande trosyttring som fasta är tänkt att vara. Att avstå från onödigheter och onyttigheter skall vi göra som en del av helgelsen och detta skall pågå året runt. Att avstå från livsnödvändigheter som mat är däremot att tidsbegränsat påminna sin kropp om att det finns något som är än mer nödvändigt för mitt liv än föda: relationen till Herren. På hebreiska heter fasta tsum och har tro-

ligtvis bildats genom att i själva uttalet av ordet (pröva att säga det högt) visa vad som förväntas ske: man tömmer sig och kniper ihop läpparna. Sedan får man bli påfylld av Herrens tilltal i stället för mat. Därför var det självklart för urkyrkan att viktiga skeden också föregicks av fasta (till exempel Apg 13) och inför alla högtider där man festade på mat fastade man för att ha rätt fokus under den påföljande festen. I ett gudfruktigt sammanhang är det av högsta intresse att vara Gud till behag och då är fasta en viktig och naturlig manifestation av detta. Det är dock oerhört långt från hur de flesta av oss västvärldskristna lever. Vi fastar allt mindre och festar alltmer, rycker Jes 58:5 ur sitt sammanhang och låtsas som att Gud där avskaffar fastan till förmån för medmänsklighet. Ids vi inte läng-

Det är dock oerhört långt från hur de flesta av oss västvärldskristna lever. Vi fastar allt mindre och festar alltmer ...


TEOLOGI

re leva i försakelse till förmån för Guds rike? Om vi – som Anna och de andra i väckelsen – var lite mer rädda om våra skor skulle de hålla ytterligare ett år och vi kunde lägga ännu en tusenlapp till missionen. Är det möjligt för oss att tänka så? I ett samhälle som inte känner Gud gäl-

Vilken utmaning vi har här: att genomskåda den livsstil som säger att njutning är livets mening och i stället vända våra hjärtan till det som Bibeln säger att vi finns till för: tillbedjan och lovsång! Ett led i det måste väl rimligtvis vara att försöka sluta leva hemligt och att vår tro får praktiska konsekvenser. Vågar jag prioritera gudstjänst framför OS? Vågar jag vänta med sex tills jag gift mig? Kan

jag försaka nästa nöjesresa till förmån för missionen? Vågar vi ens säga sådana saker till varandra? Inte för att vi skall bli hämmade och bittra över att ingenting ha gjort och upplevt, utan glada över att faktiskt ha gjort sådant som har betydelse på riktigt. För är det inte så att jag i min ande desperat längtar efter att få kasta allt det som vår njutningsorienterade västvärldskultur uppfattar som värdefullt på sophögen i utbyte mot att få stå alldeles naken och uttömd på allt mitt eget inför Honom som vill låta mig uppstå med honom och fylla mig med liv. Evigt liv.

elias tranefeldt präst

Bild: Elisabet Andersson

ler det däremot att behaga sig själv. Fasta och försakelse är vansinne. I stället ägnar man sig åt direktstimulans av det egna jaget och vi viger ofattbart mycket tid och pengar åt mat, resor, kläder med mera. Är inte det egentligen väldigt långt ifrån Jesu utmaning i bergspredikan? Fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? säger Jesus vidare (Matt 6:25ff) och avsvär sig därmed

idén om lyx och njutning som livets mening. Det nödvändiga däremot skall den som söker rättfärdighet få av den himmelske Fadern (Matt 6:33) och det svåra blir inte att tillskansa sig, utan snarare att göra sig av med de jordiska välsignelserna till förmån för Guds rike och den skatt vi har möjlighet att samla där (Matt 19:21).

budbäraren

· mars 2014 

17  


Bild: jonas nimmersjö

INFORMATION

Gåvoresultat februari 2014 jan

feb

jan

feb

Mål: 26,5 miljoner

Insamlat januari–februari: 3,8 miljoner mar

apr

maj

jun

jul au g

sep

okt

nov

dec

EKONOMI. Gåvoresultatet till och med februari månad är 3,8 miljoner kronor. Det är 255 000 kronor bättre än budget. Det kan delvis förklaras genom att vi nu dragit en tidigare gräns för avslut av gåvor som bokförts på 2013, men som kom till vårt bankkonto under början av 2014. En bidragande orsak till den goda gåvostarten är en extra stor gåva som vi känt till skulle komma och därför har detta lagts in i månadsbudgeten för februari. En del personer ger större gåvor när de är i livet, och andra genom ett testamente. I båda fallen är det viktigt att poängtera att om man har värdepapper eller fastigheter som man vill sälja för att ge bort behållningen av, så är det bättre att inte lösa in aktier eller sälja fastigheten själv – det blir då beskattat. Om EFS istället får sälja till exempel aktier blir det ingen beskattning, och gåvan blir därmed större. Varmt tack för alla gåvor.

Följ mig i Uppsala Missionskonferens. Den 15–17 augusti arrangeras EFS och Salts gemensamma missionskonferens Följ mig i Lötenkyrkan i Uppsala. Det blir ett tillfälle att lära sig mer om mission både i Sverige och internationellt och att bli utmanad i vårt gemensamma missionsuppdrag.

Rune Persson undervisar en TEE-grupp i Tanzania.

Han har uppstått påskinsamling. Årets påskinsamling gäller EFS mission och uppdraget att sprida påskbudskapet om den uppståndne Jesus till oss i Sverige och ut över världen. Låt oss under påsktiden stödja våra systerkyrkor, nya initiativ i Sverige och våra missionärer, både ute och hemma, i förbön. Låt oss tacka för alla dem som får möta evangeliet genom kyrkor, barn- och ungdomsgrupper, sång, musik, skolor, sjukhus, diakoni och andra verksamheter. Tack för din gåva! EFS bg 900–9903

Krönika:

Svenska kyrkan och EFS – ett äktenskap

S

å var det det medelålders paret där kvinnan klagade på sin man: ”Du säger ju aldrig längre att du älskar mig, varför är det så?”. Mannen svarade: ”Det har jag ju sagt en gång, och blir det någon ändring så säger jag till”. På många platser i vårt land fungerar samarbetet och kärleken mellan EFS och Svenska kyrkan väl. Det är en ömsesidig kärlek till varandra, med ett uppskattande av varandras roller som gör att samverkan fungerar bra. Precis som i ett äktenskap är vi olika, men trivs med varandra och förmår att uppskatta olikheterna.

På några få platser har samarbetet däremot gått i stå eller rent av upphört. Det är beklagligt och kan naturligtvis ha enkla förklaringar. När vi samtalar om samarbetet mellan EFS och Svenska kyrkan i styrelsen, är det påfallande ofta som det noteras att där det gnisslar beror det ofta på att man slutat visa varandra uppskattning. Det blir som med det medelålders paret, man tar varandra för givet. Om EFS bara ser Svenska kyrkan som någon som skall ge ett ekonomiskt bidrag, eller Svenska

18 

budbäraren

· mars 2014

kyrkan bara ser EFS som några som går sin egen väg och sällan vill samverka, ja då är det inte konstigt om samarbetet kärvar. Samarbetet mellan Svenska kyrkan och

EFS bygger på officiella uttalanden och beslut. Det är vad som står på pappret. För att de pappren skall bli levande dokument, behöver man ofta ta upp dem och samtala om vad de skall få betyda på just vår ort. Det är som ett äktenskap – det är en sak vad som står på vigselbeviset, men en annan hur relationen byggs och fördjupas. Att hela tiden ha krav och förväntningar på den andre, men själv inte bjuda till, leder sällan till en bra relation. Jag är hoppfull över att vi tillsammans kan åstadkomma något betydelsefullt för Guds rike i vårt land. Svenska kyrkan har med sin folkkyrkotanke ett stort förtroende bland människor. Det skall vi vara rädda om. I svåra stunder söker människor sig till Svenska kyrkan, som har en ingång hos människor som andra kristna gemenskaper har svårare att finna. EFS har mycket som man kan bidra med; engagerade människor som vill och kan ta

ansvar, för både små och stora. Men också uttrycksformer för tron, att människor kan få växa och utvecklas som Jesu lärjungar. Missionsglöd och glädje över Bibeln, är andra kännetecken som jag hoppas EFS fortfarande kan beskrivas med. Min fru och jag deltog en gång i en äktenskapsvårdshelg. Det var ovant men fint att få prata om ömsesidiga förväntningar, besvikelser och uppskattningar. Allt avslutades med en stund då vi fick förnya våra löften till varandra. Det kändes stort och viktigt. Kanske är det dags för Svenska kyrkan och EFS att på våra respektive orter sitta ner en god stund och samtala om våra ömsesidiga förväntningar och besvikelser, men också visa varandra uppskattning och på nytt förnya våra löften till varand-ra. Där vi bygger relationer i förtroende genom ord och handling, där växer kärleken.

STEFAN SVENSSON Ordförande efs styrelse


INFORMATION

Boka nu: Barnledarkonferens 2015! konferens. Förra året lanserades den första ekumeniska barnledarkonferensen i Jönköping. Över 1 000 barnledare från så gott som alla samfund samlades med ett fokus: Jesus till barnen! Nu planeras det för fullt för nästa konferens. Boka redan nu in 6–8 mars 2015 så att du säkert kan komma. Även denna gång blir konferensen i Jönköping.

Tack för era rapporter

Om årskonferensen hässleholm. EFS och Salts årskonferens 2014 hålls i Hässleholm mellan 29 maj och 1 juni. De flesta samlingarna är i Qpoolen. Seminarier och andra träffar hålls i lokala kyrkor i närheten. Barnkonferensen träffas i Linnéskolan nära Qpoolen. Ungdomskonferensen Avtryck hålls i Pingstkyrkan. Varje dag under konferensen får vi samlas till gudstjänst under temat Inget annat namn! Varje dag leds lovsång och tillbedjan av Lennart Albertsson med team. Torsdag 29 maj har du chans att träffa konferensens gäster från Etiopien och Tanzania tillsammans med våra missionärer som berättar om arbetet. Kvällskonsert med Röke blås och Frank Ådahl. Fredag 30 maj kommer vi bland annat att få lära oss mer om Nya sätt att vara kyrka för evangeliets skull med undervisning om Fresh Expressions of Church. Medverkande är Bob och Mary Hopkins. Lördag 31 maj följs EFS årsmöte av gudstjänst och konsert med Glimåkra Gospel. För mer information om program och anmälan besök vår konferenssida konferens.efs.nu

Böneskola för EFS och Salt bön. Kornhill, Halmstad 25–27 juli, med möjlighet till boende hela vecka 30. Från 15 år. Delvis separat program för Salt-deltagare. Mer information: bon.efs.nu, be2014@efs.nu

salt. Väl kämpat. Härmed vill vi rikta vårt varma tack till alla Saltföreningar som har rapporterat in sina medlemsuppgifter till distrikten. Det arbete ni har lagt ner på detta är av stor betydelse för vårt gemensamma arbete! Mer information om medlemsantalet kommer i nästa nummer av Budbäraren.

Ta chansen som volontär mission. Som volontär får du fördjupas i ditt lärjungaskap och visa på Jesu kärlek på ett konkret sätt i det land du kommer till. I höst sänder vi volontärer till Argentina och Burma på ett fem månader långt utbyte. Vi försöker att anpassa praktikplatsen efter dina gåvor, utbildning och intressen. Det är också ett tillfälle för dig som vill pröva din kallelse som framtida missionsarbetare. Mer information finns på www.salt.efs.nu. Du kan även kontakta Salts missionskonsulent Emelie Westin på emelie.westin@efs.nu eller 0660– 159 88.

Följ Jesus – ut ur bekvämligheten! tjg. Att gå Team Jesus Generation är livsförvandlande. Under ett år får du vara i en levande församlingsmiljö med förebilder, personlig handledning och undervisning. Du får möjlighet att testa på olika utmaningar, vara kamratstödjare på en skola, möta ungdomar, växa i dina gåvor, få goda andliga rutiner med mera. Dessutom får du ju vara med i ett team med andra spännande människor! Ansök till Team Jesus Generation senast 30 april. Du hittar mer info på www.tjg.nu där du också kan läsa teamarnas blogg! Du kan också kontakta: vincent.ihlberg@efs.nu

LEDIGA TJÄNSTER EFS Norrbotten,

2014–03–25

EFS Piteå – Präst 100 % från augusti 2014

EFS Mittsverige, Betlehemskyrkan, Stockholm – Präst/pastor 75–100 % Sankta Clara, Stockholm – Diakon 100 % EFS Västsverige, Betlehemskyrkan, Kristinehamn – Präst/pastor 50 % EFS Hisingen – Präst 50–75 % EFS Sydöst-Sverige, Västrabokyrkan, Växjö – Distriktspräst 100 % EFS Sydsverige

Kristofferkyrkan, Karlshamn – Pastor 50 %

Glimåkra folkhögskola, Kursföreståndare och lärare på Baslinjen för personer med utvecklingsstörning, 100 %, från 2014-08-01 Vidare upplysningar om tjänsterna genom respektive distriktsexpedition eller genom EFS kansli, Box 23001, 750 23 UPPSALA, 018–430 25 00. www.efs.nu, www.salt.efs.nu

budbäraren

· mars 2014 

19  


KULTUR

Läsa Bibeln i ficklampssken

J

ag har minst tolv biblar i min lägenhet. Som dräller runt. Olika svenska översättningar, studiebiblar, specialutgåvor för olika målgrupper, biblar på engelska, arabiska och somaliska. Till detta kommer bibelkommentarer, bibeluppslagsverk och annan kristen litteratur av uppbygglig och undervisande karaktär. Mina dagar skulle kunna vara fyllda av bibelstudier. Nyfikenhet skulle kunna stillas genom läsning, frågor stimuleras genom studier, min törstiga själ skulle kunna dricka fritt och för intet av det levande Ordet. Ändå är det inte ovanligt att det går långeliga tider mellan mina ”skov” av bibelläsning.

Organisationen Open Doors arbetar med

att kartlägga världens förföljda kristna, att på olika sätt stödja dessa, samt försöka upplysa resten av världen om deras situation, och i februarinumret av deras medlemstidning stod att läsa hur en eritreansk militär tvingas gömma sin bibel ute i skogen. Klockan ett varje natt smyger han ut, gräver upp sin bibel, som en skatt ur mar-

Peter och Joel Halldorf Trons vittnen Bok (Libris förlag) recension. På ett lättillgängligt sätt har Peter och Joel fört in kyrkans fäder i vår vardag. Boken är skriven som en andaktsbok, eller en bok för daglig betraktelse. Varje dag får du som läsare bekanta dig

20 

budbäraren

· mars 2014

ken, och läser den i ljuset av en ficklampa. Från en eritrean till en etiopier: hovmannen i Apostlagärningarnas åttonde kapitel sitter i sin vagn och läser Gamla testamentets profeter. Det verkar som att han i både tid och otid läser, söker kunskap, griper vart tillfälle till fördjupning. Som utan att tveka bjuder Filippos upp i vagnen för att kunna ta del av vad denne enkle jude kan lära honom, sin egen höga ställning till trots. Vittnesbördet, baserat på de profetiska texterna, leder till tro. Han låter döpa sig samma dag. Etiopien och Eritrea – EFS äldsta missionsländer. 1866 sändes de första missionärerna, som i väntan på att nå in till gallafolket inne i vad som i dag är Etiopien, bedrev så kallad ”väntansmission” vid kusten – dagens Eritrea. Detta med övertygelsen om att budskapet om Jesus, sanningen, världens ljus, måste komma alla människor till del. Kanske hade de svenska missionärerna aldrig fått se ett genombrott för evangeliet om inte den etiopiske hovmannen tusen-

med ett vittne från kyrkohistorien. Och då menar jag inte att det bara är fornkyrkans vittnen som fått ta plats i boken. Även personer som betytt något för kyrkan och som nyligen lämnat finns med. På 366 dagar får man inte plats med alla vittnen och dagarna delas dessutom av vissa av kyrkoårets helger. Vi får den sjätte januari lära oss om uppenbarelsens ljus, epifania, och den andra februari om Jesus frambärande i templet, kyndelsmässodagen. En del dagar är ägnade åt grupper av personer, som dagen för Armeniens martyrer, en del dagar delas av två personer. Trons vittnen komma från öst och väst och de komma från syd och nord. Det finns vittnen från alla kyrkor och samfund. Som EFS:are får vi läsa om Carl Olof Rosenius och Lina Sandell. Pingstvänner kan läsa om Lewi Pethrus, T.B. Barratt och William Seymor. I boken finns William Booth, Paul Petter Waldenström, Nathan Söderblom, Ewa Spångberg, John Wesley, David

tals år tidigare läst sin bibel, och därmed genom sin tro, sin rättfärdighet, sin bön lagt en pusselbit i den grund, som den etiopiska väckelsen bygger på? Det vet bara Gud. Men hur som helst; då som nu är vittnesbördet som är nedtecknat i Bibelns böcker centralt i arbetet med att sprida budskapet. Så, Åter till den eritreanske soldaten som sitter i ficklampans sken och läser sitt exemplar av Bibeln. Att påstå att hans situation och min är vitt skilda åt vore ingen överdrift. Och då tänker jag inte främst på antalet tillgängliga biblar och mått på frihet att bruka dem. Den största skillnaden ligger i min jämförelsevis mycket blygsamma passion för Guds Ord. Trots att det dräller av biblar hemma hos mig. Minst tolv stycken.

johanna lundström lärare

Livingstone, C.S. Lewis, Dietrich Bonhoeffer och många, många fler. Vi kan läsa om hur Johann Sebastian Bach vid 48 års ålder kom över en kopia av Luthers bibelöversättning och hur han inte kunde slita sig från denna nyvunna skatt. Vi får läsa om Vladimir av Kiev, som blev martyr under oktoberrevolutionen i Ryssland. Focas trädgårdsmästaren är en intressant person vi också får lära känna. Jag tycker boken är lätt att ta till sig. Om det beror på att jag gillar böcker om ökenfäder och patriarker vet jag inte. Men boken innehåller inte bara sand och grus eftersom det är en stor bredd i urvalet av vittnen. Jag tyckte det var spännande att läsa om, för mig, okända personer, och att åter möta personer jag hört talas om eller läst om tidigare. Men det i boken som gladde mig mest var att jag åter fick möta en gammal bekantskap, Symenon den nye teologen.

Utmanad – Sundsgårdens folkhögskola 75 år Gunnel Andersson, redaktör Bok (Sundsgården)

jonas nimmersjö

Johanna Björkman

Recension. Jubileumsböcker kan ibland bestå av interna minnen och historier men Utmanad är ett fantastiskt exempel på hur en jubileumsbok kan få ge input och utmana långt fler människor än de som har koppling till Sundsgårdens folkhögskola. Med utgångspunkt i olika temaområden är bokens texter indelade i olika tidsepoker: Dåtid, Samtid och Framtid. Indelningen bidrar till att balansen mellan skolan och samhället blir väl avvägd och det blir en intressant resa genom de 75 åren även utifrån ett samhällsperspektiv. Till inspirerande texter kan läggas en fräsch design som känns rätt i tiden. Kort sagt, Utmanad är en bok som är väl värd att läsas.


SALT

Salt fortsätter prioritera mission för barn

”D

– Vi ser Skatten som ett missionsprojekt och det är också ett av de projekt som delfinansieras av Barn i alla länder. Det betyder att vi prioriterar det högt och låter det kosta pengar, berättar Olof Edsinger, generalsekreterare på Salt. Under de två första åren har Salt sponsrat projektet med flera hundra tusen kronor. – Även om det får kosta pengar har vi förstås som mål att Skatten ska bära sig ekonomiskt. Men hittills har vi inte fått vare sig så många abonnenter eller så mycket gåvor som vi skulle behöva för detta, något som naturligtvis tynger Salts budget. Men vi upplever ändå Guds välsignelse i detta och siktar på att teckna nytt avtal med Søndagsskolen Norge om att fortsätta vårt samarbete. På riksnivå fortsätter alltså Salt att prioritera barnen. I samma anda har vi precis varit med och lanserat den nya resurshemsidan http://jesustillbarnen.se för barnledare från hela Sveriges kristenhet. Om du vill vara med och stödja Salts satsningar på barn och Skatten får du gärna bidra med en gåva – antingen som engångsgåva eller som månadsgivare. Du kan också hjälpa till att sprida information om Skatten till församlingar och kristna förskolor i din närhet.

fem månader av fordjupat larjungaskap :

När Salt för några år sedan lade om kursen och prioriterade ner några av sina program för ungdomar för att kunna satsa mer på barnen var det precis sådana här vittnesbörd som man ville skulle bli resultatet. Salt ville ge redskap och underlag för att lyfta fram barnverksamheten och söndagsskolan i finrummet. Skatten är också det enskilt största projektet i Salts historia. Materialet är en verktygslåda för barnverksamheten, upplagt som en prenumeration där i dagsläget nästan 300 abonnenter får nytt material för sin barn- och söndagsskoleverksamhet varje termin. Materialet har en genom-

tänkt teologi och pedagogik som utrustar ledaren att inte bara ”klara av” en samling utan att verkligen kunna hålla en gudstjänst med barnen.

:

et är så inspirerande med lite nytänk när man som jag har jobbat i barngrupper i 25 år.” Citatet kommer från en församlingsassistent i Kinna församling i Göteborgs stift. De började prenumerera på söndagsskolmaterialet Skatten i höstas och hörde för en tid sedan av sig till Salts kansli för att berätta hur mycket det har betytt för dem. I Ansgarskyrkan i Linköping, som är en samarbetskyrka mellan EFS och Svenska kyrkan, har Skatten-materialet förändrat hela gudstjänsten. Fler familjer söker sig till kyrkan och de som funnits med tidigare kommer oftare. Barnen vill gå och drar med sig föräldrarna. Och i Larsmo i Svenskfinland planerar laestadianerna att börja använda Skatten för sina 400 söndagsskolebarn, med start till hösten.

VO LO N TÄ R P R O G

RA M M E T

ANSÖK SENAST 1 APRIL

www.salt.efs.nu

tkr

800

Budget

Insamlat

600 400 200 0

Markus Holmström

gåvorapport: Salt (2013) Söndagsskolmaterialet Skatten är det enskilt största projektet i Salts historia.

• Salt är EFS barn- och ungdomsorganisation. Vi vill att barn och ungdomar ska få lära känna, komma till tro på och följa Jesus Kristus. Som självständig organisation har vi vår egen ekonomi, och tar inte emot några bidrag från EFS. Välkommen att stödja oss både med dina gåvor och med dina förböner – vi behöver det! • Insamlingsbudget för 2013: 700 000 kr Insamlat under 2013: 678 000 kr • Gåvor till Salt kan sättas in på EFS bg 900–9903. Skriv ”Gåva till Salt” i meddelanderutan.

budbäraren

· mars 2014 

21  


VÄSTSVERIGE

Bra sammanhållning när ett gott gäng med ungdomar och ledare var tillsammans på en veckas Sportlovslägret i Åre.

Vår Fader, du som är i pisten Vecka 7 hade EFS och Salt Västsverige sitt klassiska Åreläger. Denna gång blev lägret fullsatt redan någon timme efter att anmälan var öppnad och totalt 54 personer gosade ihop sig i buss och minibuss när de tillsammans tågade upp mot Jämtlands fjällvärld. text och bild: Robert Campbell Sjödin

Å

re bjöd på en varm och ganska blåsig vecka. Sista dagen sken solen till lite extra och vinden mojnade för att låta oss bestiga skutans topp och njuta av de vackra vyerna över Åresjön. Värmen i luften gick dock inte upp emot värmen som kändes i andakter, lovsång och gemenskap på lägergården. I det ganska lilla samlingsrummet delade ledare ur sina egna liv och gick igenom lägrets tema som var Vår Fader; denna fantastiska bön som betts av kristna i 2000 år fick ligga som grund och inspiration för veckan. Under samlingarna fick varje strof bli sin egen andakt och personliga erfarenheter blandades med Bibelundervisning. Vi som var där kände att Gud inte bara var i himlen, utan med oss hela veckan både på gården och i pisten.

När man frågar ungdomarna vad det bästa med lägret var så är svaret enhälligt: gemenskapen! Amanda Börjesson från Alingsås säger att det är att träffa nya människor som är det hon uppskattade mest och Rikard Westlander från Mölndal fyller på med att det bästa med lägret var sammanhållningen i gruppen. Han tillägger att

22 

budbäraren

· mars 2014

det roligaste minnet för honom nog ändå var att komma hem från backen en dag och upptäcka att några hade busat genom att klä in precis allt i hans rum i folie. Bus var ett återkommande inslag i just det här lägret vilket ledde till en del lustiga situationer. Efter en vecka i de vackra vidderna så var vi trötta och nöjda tillbaka på ”bästkusten” där vi hör hemma. Trots att vi med våra 206 ben var, hade totalt 11 124 ben i backarna kom alla deltagare och ledare hem välbehållna utan ett enda ben var brutet. Det tillsammans med den goda gemenskapen, den härliga lovsången och de underbara möten som vi fick ha med ungdomarna känns som tacksägelseämnen allihop. n

Åre bjöd på vackert väder.

Bus var ett återkommande inslag i just det här lägret vilket ledde till en del lustiga situationer.


VÄSTSVERIGE

I flera årtionden har barn och unga återkommit till EFS-kyrkan i DalsEd för lägerliv. Fyra dagar i februari intogs platsen återigen, denna gång av 45 lägerdeltagare och ledare från olika sammanhang i distriktet. Lydia Sundquist och Maja Persson, båda 16 år och från Hjälmared var ledare för första gången på lägret som gav dem nya perspektiv. text och bild: sofia svensson

A

tt det är bra och viktigt för barn att åka på läger är Maja och Lydia överens om. – Man lär känna andra som har en relation till kyrkan och Gud, vilket man kanske inte gör hemma, säger Maja. Det kan vara spännande att få åka iväg tillsammans med kompisar och träffa nya människor och samtidigt tror jag att man blir lite mer självständig och säkrare i sig själv. Hur var det att vara ledare för första gången på ett läger ni tidigare varit deltagare på? – Jag tycker att det var både roligt och lärorikt, säger Lydia. Man får fortsätta vara med på lägret även om man är för gammal för att vara deltagare, det är kul!

Enligt Maja var det självklart annorlunda även om det inte var så annorlunda som hon tänkt sig och väldigt roligt, hon fick se en lite annan sida. Det Lydia tyckte var roligast med att vara ledare var att hon fick vara med barnen och hjälpa till, och se hur mycket barnen har att dela med sig av vad de kan och har att berätta. – Ibland har barn ett så härligt sätt att se på saker, säger Lydia. De kan få en att se utifrån ett annat perspektiv. Det Lydia upplevde som jobbigast var

att det var väldigt mycket ljud och rörelse hela tiden men hon konstaterar att det väl bara kan betyda att deltagarna har roligt! Vad betyder det för din tro och ditt liv att vara på läger? – Att kunna visa sin tro utan att bli dömd, säger Maja. När jag var yngre var det svårare för mig att berätta att jag var kristen kanske för att jag var rädd att bli utstött. Jag tror också att man blir säkrare i både sig själv och sin tro när man får vistas med andra i sin ålder. Att lära sig mer om Jesus och Gud med andra. För mig nu är det en helt underbar upplevelse varje gång jag åker på läger. Jag var på Livskraft Syd under nyår och det var underbart att få se så många ungdomar som tror på Gud. Att få se andra än de jag redan känner uttrycka sin tro var roligt och fick mig att våga lite mer. Till exempel sluta mina ögon under bön utan att behöva känna att folk kollar konstigt på mig. Lydia har alltid tyckt att läger är jätteroligt. Där får hon träffa många nya människor och lära känna dem samtidigt som hon lär sig mer om sin tro och Gud. Lägerverksamheten i distriktet är av stor

betydelse för både barn och ledare som är med. Var gärna med och be för det arbetet, för EFS-kyrkan i Ed och andra gårdar där vi har läger. n

Lägerledaren Maja Persson menar att läger kan stärka såväl tro som självbild.

Julia ny på expeditionen medarbetare. Julia Johansson, Göteborg är ny medarbetare på distriktsexpeditionen på Hjälmared sedan slutet av januari. Hon arbetar som koordinator, en nyutformad tjänst som omfattar administrativa uppgifter och kontakter med förJulia Johansson. eningarna och att bistå distriktskonsulent och distriktsföreståndare. Här berättar Julia lite om sig själv. Läs mer om Julia på distriktets hemsida: http://www.efsvast.se/

BILD: PRIVAT

Roligt och lärorikt att vara lägerledare

Salts årsmöte årsmöte. Fredagen den 4 april klockan 19 inleder Salt Västsverige sitt årsmöte på Hjälmared folkhögskola. En ungdomssamling med idéforum kring distriktets verksamhet för unga och gudstjänst med Erik Östling, Ylva Andersson och lovsångsteam från Salt Borås. På lördagen är ungdomarna med på EFS årskonferens gudstjänst och därefter inleds årsmötet.

Medarbetardag bön. Fredagen den 4 april samlas de anställda i distriktet för gemenskap, undervisning och reflektion på Hjälmared folkhögskola. Det blir en dag i bönens tecken som inleds med att Maria Smeds, EFS riks berättar om böneåret i EFS och Salt och Mikael Kjell, Lidköping kommer att dela tankar kring pilgrimsprojektet i Lidköpings EFS. Vi kommer också tillsammans att dela tankar kring bönen och dess plats i våra liv.

Kalender 28–30/3 Tjej- och killhelg för ungdomar, Sandvikengården 4/4 Medarbetardag, Hjälmared fhsk. Salts årsmöte inleds med ungdomskväll. 5/4 EFS och Salt Västsveriges årsmöte, Hjälmared 6/4 Välkomnande av distriktsföreståndare Mikael Landgren i samband med gudstjänst i Noltorpskyrkan 17–20/4 Påskkonferens, Kornhill Halmstad 23–25/5 Scouthajk i Nabben, Ulricehamn 23–26/6 Barnläger och ledarskola, Ed Mer info på http://www.efsvast.se/ Distriktsföreståndare: Mikael Landgren 076–019 24 72, df@efsvast.se Tips eller synpunkter? Hör av dig till: julia@efsvast.se

budbäraren

· mars 2014 

23  


NORRBOTTEN

Böneliv i Tanzania Våra vänner i Tanzania ber ständigt, precis som Paulus uppmanar oss i Thess 5:17–18. text: sigrid berglund, marie edfast  Bild: thomas öberg

S

edan drygt femton år har EFS i Luleå haft Ilula församling i Iringa stift i Tanzania som vänförsamling. – De fem senaste åren har vi bett för varandra den första söndagen i varje månad. Då läser vi även samma bibelord, Psaltaren 127:1. För oss är det en stor förmån att stötta varandra i bön och att ha vänner så långt borta, berättar Marie Edfast och Sigrid Berglund från EFS Luleå.

I december reste en grupp från EFS Lu-

leå till sin vänförsamling, för att vistas där i 25 dagar och få nya erfarenheter. Måndag till lördag börjar dagen redan klockan 04.45 med kyrkklockor som kallar till morgonbön. Morgonbönen hålls på swahili och består av två kortare textutläggningar, olika böner, Vår Fader, bön ur kyrkohandboken och silent prayer, som är något helt annat än vad namnet antyder. – Inför varje måltid och fika bad någon för maten. Den i sällskapet som hade ledarrollen utsåg någon av de närvarande att be och tacka. När någon av oss blev tillfrågade var det alltid med tillägget: ”Du kan be på svenska, för

Gud förstår alla språk”, berättar Marie. – De gånger vi skulle åka iväg med bil eller buss blev någon utsedd att be för resan. Med tanke på den trafiksituation som råder där vi var, tyckte vi att det kändes tryggt och nödvändigt med Guds beskydd. Promenader föregicks inte av någon gemensam bön. Innan det var dags att sova bad vi igen. Någon tackade för dagen som varit. Det vi la märke till var våra vänners ständiga medvetenhet om behovet av Gud i vardagen. Till skillnad mot de bönestunder vi är vana vid hemifrån var det endast en person som bad vid de olika tillfällena. Undantaget som bekräftar regeln var den så kallade silent prayer. Första gången vi var med om detta var vid en körövning med Wake-upchoir i Ilula. Varje fredag avslutades sångövningen med silent prayer. Under den ställde sig alla upp odch började sedan be samtidigt och riktigt högt. Bönebruset stegrades några minuter för att sedan avta och tystna. Vi måste medge att vi blev lite förvånade över benämningen av bönen och tänkte att vi nog hade hört fel. Men när vi fick vara med om silent prayer vid morgonbönen i

kyrkan och strax innan hemfärd, förstod vi att det finns olika versioner av silent prayer. I början och slutet av gudstjänsterna bad en av prästerna en fri bön vid altaret. Under själva gudstjänsten bads många böner tagna ur boken med olika gudstjänstordningar. Ibland växlellästes psaltarpsalmer mellan präst och församling. Det blev mycket bläddrande och alla hjälptes åt att hitta rätt sida och att visa oss var i texten vi var. Ni kanske redan har räknat ut att allt var på swahili och att våra kunskaper i det språket är ytterst begränsade. Många gånger fick vi också hjälp av någon annan gudstjänstbesökare som tolkade åt oss till engelska. En märklig och mäktig upplevelse var vid gudstjänsten i Kihesa kyrka i Iringa, då vi fick predian översatt till svenska av en tanzaniansk kvinna, Adia Mbwanji. Hon bodde i Nordmaling för 20 år sedan och är gift med Japhet som är präst och också pratar svenska! Avslutningsvis en bön på swahili, som betyder Herre välsigna mig så jag får vad jag behöver: Rabi nipe baraka nipate ninalolitaka. n

– En dag fick vi lära oss bereda jorden med hacka och så majs. Det hade inte regnat på 50 dagar. När majsen var sådd bad vi tillsammans om regn och god växt. Det dröjde tre timmar. Sedan öppnade sig himlen med en störtskur. En vecka senare hade majsen tittat upp ur jorden, berättar Thomas Öberg, fotograf.

24 

budbäraren

· mars 2413


NORRBOTTEN

Ung Tanzaniaresenär

Bön och dans går hand i hand. Ilulas ungdomskör sjunger, dansar och ber.

Tema: Älskad text: anna sellén westerberg

Ä

lskad var temat för den första växtkrafdagen i Norrbotten, som gick av stapeln lördagen den 18 januari i Norrfjärdens EFS. Distriktsföreståndare Mattias Sundkvist hade förhoppningar om 50 deltagare och drömmar om 60 och blev glatt överraskad över det stora intresset för dagen. Hela 120 deltagare fyllde kyrksalen en stund före 09.00 på lördagsmorgonen. Från Uppsala hade Ingrid Lundström och Stefan Holmström anlänt dagen innan och tillsammans med Mattias Sundkvist ledde de dagens program. Målen för dagen var att stanna till och lyssna in, komma i rörelse. Få erfarenhet att det lönar sig och redskap att komma vidare. Växtkraftdagen är bara en början, ingen quick fix.

Ingrid Lundström uppmanade deltagarna att våga experimentera, våga misslyckas och våga gå. Det blir ytterligare två växtkraftdagar. Då med temat rustad respektive sänd. Mellan träffarna kommer de olika sammanhangen att träffa en handledare, men också läsa rekommenderad litteratur, och prova på en form av bibelsamtal. Innan 15 mars ska varje sammanhang arbeta fram en handlingsplan med en SWOT-analys som grund. SWOT fick deltagarna börja med redan på plats. Den går ut på att identifiera styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Utifrån detta underlag kan man sedan forma en realistisk handlingsplan för att se hur föreningen kan växa på olika sätt. Av Ingrid fick deltagarna i läxa att börja be för någon annan. Denna uppmaning har sin grund i Uppenbarelsebokens ord i kapitel 3, där Paulus säger att han öppnat en dörr för oss som ingen kan stänga. Ett sätt att öppna dörrar till folk i sin närhet kan vara att börja be för någon. Gud vet

vilka dörrar som är öppna, inte vi. Därför kan vi be Gud om ett namn på någon vi kan be för. Genom att slappna av och lita på att Gud leder kan det vara lättare att lyssna in en tanke och på så vis öppna dörrar. Stefan Holmström talade till deltagarna

om Guds möjligheter till förändring. Materialet var i huvudsak hämtat från Klas Lundström och hans bok Den mindre församlingen. Först en överblick över förändringar de senaste sextio åren. Sedan fick deltagarna själva fundera över förändringar i de lokala sammanhangen. Stefan pratade även om vanliga särdrag i en församling, om svagheter, förnyelsefaktorer, möjligheter och nya sätt att vara kyrka. Vilka kan vi nå? Vad kan små grupper betyda i vårt lokala sammanhang? Det var frågor att samtala kring under dagen. För att öva sig i ett sätt att jobba i smågrupper med bibeltexter fick deltagarna prova på utifrån en modell som Mattias Sundkvist använt sig av på bland annat personalträffar under en tid. Metoden går ut på att läsa texten först högt tillsammans i grupp, sedan enskilt och sen göra en runda, där var och en berättar om vad ordet säger till mig just nu. Det gäller att lägga bort allt man kan ha lärt sig om texten tidigare. Metoden bygger på tanken att Bibeln – Guds ord – är levande och verksamt och kan tala till oss i våra liv. Vi behöver våra öron och våra hjärtan för tilltalet. Enkla rutiner, som gör bibelläsningen lättare. Övningen avslutas med ett friare samtal om det som kommit upp första rundan. De som vill får gärna rapportera in bibelsamtalen som en studiecirkel till Sensus, som har stor del i att Ingrid Lundström kan ha sin tjänst som utvecklingskonsulent i EFS. n

tanzania. Elias Lindh var yngste deltagaren, med sina tolv och ett halvt år, på resan till Tanzania i december. Fredagen den 14 februari berättade han i EFS-kyrkan, Luleå, om sina upplevelser under resan och visade bilder. Det fanns många skillnader mot livet i Luleå. Elias fascinerades av många saker. Bland annat att alla sedlar hade djurmotiv och att 50 SEK blir 10 000 tanzaniska shilling. Det är lätt att bli miljonär på det viset. Vid en ceremoni på en av platserna man besökte tappade massajerna blod från en ko, plåstrade över hålet och drack blodet. Kon fortsatte leva som vanligt och en annan dag tog de mer blod från kossan. Han berättar också att moped är det vanligaste civilfordonet i landet (fast egentligen är det motorcyklar, så kallade lättviktare, 125 cc, om vi ska vara petiga) och att man ofta dricker Chai, som är ett slags te. Det bästa med resan var safarin i Ruaha National Park, där han fick se en massa djur. Bland annat elefanter, flodhästar, krokodiler, ödlor, giraffer, zebror, bufflar, lejon, apor, en maraboustork och en sköldpadda. En dag ordnade svenskarna lekar för barnen i Ilula och bad folk bjuda dit några barn. Det kom 60 barn. De lekte bland annat Följa John och delade ut en del leksaker som tagits med från Sverige. Innan resan hade Elias och mamma Ulrica samlat in pengar för att barnen i Ilula skulle få några nya bollar och leksaker. Elias berättar att han har planer på att utbilda sig till präst och bli missionär när han blir stor. Resan och alla upplevelser i Tanzania avskräckte inte, utan har ökat motivationen för Elias. Vi önskar lycka till!

Kalender 6/4 12/4 26/4 7–10/8 15–17/8 27/9

Distriktsrådslag, Storstrand Jesus för världen, missionsdag, Älvs- byn EFS Norrbottens årsmöte, Haparanda Blåsarläger, Lillstrand Inspirationshelg, Storstrand Växtkraftdag 2

Mer info på www.efsnorrbotten.nu

Distriktsföreståndare: Mattias Sundkvist 0920–26 49 91 mattias.sundkvist@efsnorrbotten.nu Tips eller synpunkter? Hör av dig till: info@efsnorrbotten.nu

budbäraren

· mars 2014 

25  


NYTT I LIVET

Födelsedagar Ingemar Holmquist Storvreta 80 år den 18 april

Gunnar Svensson

Harry Lundeborg Umeå 90 år den 20 april

* 3 september 1923 har i dag lämnat oss efter ett långt och innehållsrikt liv, i tacksamt minne bevarad.

Döda

Uppsala den 4 mars 2014

Min älskade Make Vår älskade Pappa, Svärfar, Farfar och Morfar

Åke Arvidsson * 31 maj 1922 har i dag flyttat hem till Jesus

Markaryd den 10 februari 2014

Märta Christer och Karin Elin och Nils André Bengt och Marie-Louise Simon och Sofia Josef och Frida Mariell och Henrik Florence Gilda, Simon Elisabeth och Bengt-Olof Magdalena och David Martin Helén och Ulf Karl, Amanda, Julia Barnbarnsbarn Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.

Joh. 11:25 Begravningen har ägt rum. Tänk på Hagakyrkan, bg 5382–5345, eller EFS mission bg 900–9903.

26 

Vår käre

budbäraren

· mars 2014

Stig-Lennart och Anne Helen och Sebastian Terese Kerstin och Nils-Fredrik Maria och Conny Viktor, Elanor, Mathilda Kristina och Tobias Matthias Stefan och Birgitta Övrig släkt och vänner

Vår Vår älskade älskade

Åke ÅkeSamuelson Samuelson **99april april 1937 1937

11januari januari 2014 †† 11 2014 I N Ingalisa GA-LISA Anders och Sofia ANDERS och SOFIA HANS och och ELIN Hans Elin Folke Viola Viola Folke ANNA Anna Släktoch och vänner Släkt vänner Bred dina vida vingar, dina vida oBred Jesu, över migvingar, Jesu, mig ocholåt migöver stilla vila låt mig stilladig. vila i och ve och väl hos i ve och väl hos dig.

TillKorrektur minne Svenska Dagbladet Gunnar Svens-

Korrektur och pris godkänt prästavoch son,

Hela vägen går han med mig, vilken kärlek hög och rik! Och till sist en evig vila ger han mig i himmelrik. När jag där får fri, förklarad, inför honom falla ned, skall med glädje jag det minnas: hela vägen gick han med, skall med glädje jag det minnas: hela vägen gick han med.

Sv. Ps 252:3 Begravningsgudstjänst i Lötenkyrkan fredag 28 mars kl 13.00. Akten avslutas i kyrkan. I stället för blommor, tänk gärna på EFS mission bg 900–9903 eller Lötenkyrkans verksamhet, bg 592–9260. Grindstolpens begravningsbyrå

Annonsera familjenyheter i EFS missionstidning Budbäraren Födelse/dop/vigsel med bild (1-spalt): 350 kr. Dödsannons: 1500 kr. Övriga radannonser: 15 kr per millimeter. Om gåva till EFS mission, bg 900–9903: gratis. Mejla nyttilivet@efs.nu

m i s s i o n ä r, avled den 4 mars i Uppsala, omgiven av sina närmaste. Han föddes 1923 i Timmele församling i Västergötland och växte upp i en stor syskonskara. Som tjugoåring kom han till Johannelunds Missionsinstitut i Stockholm för att sedan prästvigas för missionärstjänst i december 1949. Då hade han redan träffat Astrid som blev hans livskamrat fram till hennes död 2012. De gifte sig på nyårsafton 1949 och redan i mars 1950 gick färden till Eritrea för tjänst i EFS. Sin första uppgift fick de i Kunama och under åren där föddes de tre barnen Stig-Lennart, Kerstin och Stefan. Missionärstjänsten fortsatte i Asmara i ytterligare tio år med varierande ansvarsområden. Bland annat var det under denna tid som missionen integrerades inom den Evangeliska kyrkan i Eritrea, som hade konstituerats redan 1926. Tillbaka i Sverige 1967 arbetade Gunnar först som EFS

pastor i Borås och senare som distriktsföreståndare för EFS i Västsverige. EFS centrala organisation behövde hans tjänster, och nästa arbetsområde blev att leda EFS yttre mission. Under den perioden bosatte sig familjen i Uppsala. Under Gunnars ledning utvecklades missionsarbetet på många olika områden. När EFS på 1970-talet sökte vägar att bli mera aktiv i relation till den muslimska världen spelade Gunnar en nyckelroll, vilket bland annat ledde till ett stort engagemang för flyktingar i Sudan, Somalia och även i Sverige. Gunnar hade också under en tid ett uppdrag som rådgivare till Sudans kristna råd i Khartoum. Under 1970-talet hade ett samarbete kring arbetet med rekrytering och utbildning av missionärer inletts mellan EFS, Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen i en gemensam avdelning på Kyrkans hus i Uppsala och det arbetet var Gunnar ledare för, från början av 1980-talet fram till sin pensionering. Gunnar hade ett stort kontaktnät i Sverige och internationellt när det gällde frågor om mission och bistånd. Han var aktiv i bildandet av Svensk volontärsamverkan (i dag Forum Syd). Frågor rörande omsorg om personal i utlandstjänst var något som Gunnar drev och var väl lämpad för som Sankt Lukas-utbildad terapeut. Vi som i olika sammanhang haft förmånen att relatera till Gunnar i våra arbetsuppgifter har påtagligt fått erfara hans stora lyhördhet, klokhet och omsorg om oss var och en. Vi har förlorat en samtalspartner i förståelsen av olika skeenden vi varit delaktiga i. I Lötenkyrkan har Gunnar under många år betytt mycket genom både utmaningar och inspiration ända till slutet. Vi saknar honom mycket! I tacksamhet, Märta och Nils Rönnbäck, Ruth och Sture Normark


BILD: Anders runesson

BIAL

Fred!

F

ör flera barn i våra Bialländer är fred (salam) ett hälsningsord. Vi får allvarliga rapporter om krig och oroligheter i Ukraina, Syrien och Nigeria, där inte minst barnen är hårt utsatta. Där önskar jag verkligen att hälsningen om fred ska sudda ut fiendskap. Och även där vi inte har krig är fredsbudskapet aktuellt. Barnen är vår samtid och framtid, de har rätt till en trygg uppväxt. Kyrkomötet 2012 beslutade att alla beslut i Svenska kyrkan på församlings-, stifts- och nationell nivå måste föregås av en barnkonsekvensanalys. I FN:s högkvarter finns lobbyister från Rädda Barnen som bevakar barnrättsfrågorna. Jag är glad över Bials syften och mål, över alla som arbetar för att uppfylla dem på olika sätt. Tänk vilket fantastiskt insamlingsresultat vi nådde 2013, över 2 023 000 kronor. Tack för ert engagemang! Nu är vi igång för 2014 års insamling med Jesus fredsfursten i spetsen! Sofia Svensson sofia.svensson@efs.nu 076–019 24 62

Under januari och februari har ni samlat in

250 825 kronor

till Bial! Målet för hela året är 1,6 miljon.

Familjen Polback flyttade till staden Mwanza i Tanzania i december 2013. Maria Polback är vår nya Bial-missionär.

Lär känna Bial-Maria I december 2013 flyttade Maria Polback med sin familj till Tanzania för att påbörja ett diakonalt arbete för utsatta barn. Hon är vår nya Bial-missionär! Var kommer du ifrån? – Jag kommer ifrån Växjö i Småland. Vilka består din familj av? – Vi är fem personer i min familj; Min man Henrik, jag, våra tre barn Johannes, 9, Hanna, snart 6 och Ellinor, 2,5 år. Hur bor ni i Tanzania? – Vi har flyttat till staden Mwanza i Tanzania. Det är en stor stad med över en miljon människor. I vår trädgård kan vi plocka apelsiner, mango, avokado med mera, men det gäller att vara snabbare än aporna som också trivs i träden och gärna pallar frukt. Vad har du för intressen? – Jag älskar att dansa, sjunga och spela teater.

Vad ska du arbeta med i Tanzania? – Jag ska försöka att tillsammans med kyrkan här göra det bättre för barn som har det svårt. Vad gjorde du innan du blev EFS/Bial-missionär? – Jag arbetade som diakon i Växjö. Varför ville du arbeta som missionär? – Jag tycker det är så roligt att vara med olika slags människor och att upptäcka andra delar av världen. Mitt hjärta klappar extra just för barn och Afrika. Har du något favoritbibelord? – Romarbrevet 8:38–39, Guds kärlek är vår fasta punkt i livet. På Bials hemsida kan ni även läsa en intervju med Bial-Vickan.

Ny medlem i Bial-gruppen Sara Johansson, 20 år, från Bergsviken är ny medlem som Norrbottens representant i Bial-gruppen.   Gruppen, som består av en representant från varje distrikt samt Salts riksstyrelse kan ge tips om hur ni kan arbeta med Bial i era sammanhang.   Platsen är ledig för Mittnorrland och Sydöst, så hör gärna av dig till Sofia med förslag på representant. Mer info om gruppen finns på www. bial. efs. nu

Var med och be för de projekt som Bial stöttar: • Sat-7 Kids som når barn i samhällen drabbade av krig och våld med ett fredsbudskap. • Barn i Sverige som utsätts för övergrepp av olika slag i hemmet, i skolan och på fritiden.

Du kan stödja Barn i alla länder via bg 900–9903. Skriv ”Bial” i meddelande­rutan. Tack för din gåva! budbäraren

· mars 2014 

27  


Koreansk fysikdoktor blev missionär i Borlänge Kyoo-Hyun Han från Sydkorea är doktor i fysik och har arbetat som gästforskare i tre länder och vid sidan av ”tältmakeriet” även hjälpt till i kyrkor. Men i Sverige tog han steget ut att bli missionär på heltid. Han och hustrun Eun-Mee Park har upplevt Guds tydliga kallelse till Sverige, och vi möter dem i deras lägenhet i Kvarnsveden, Borlänge. text: Mats B. Jansson  Bild: Vasiliki Jansson

D

et råder ingen uppbrottsstämning, inga resväskor syns och de verkar inte stressade. Men redan nästa morgon ska de anträda 14-timmarsresan hem till Korea, där de inte varit på två år. På distans via internet har Kyoo-Hyun studerat teologi och nu återstår två månader på plats i Korea för att avsluta examen och bli prästvigd i den presbyterianska kyrkan där. Men båda två är helt inställda på att återvända till Borlänge i maj och fortsätta sitt arbete. – Vår kyrka i Korea ska be för oss när vi är där och vi ska planera fortsättningen, berättar Kyoo-Hyun.

De har varit nio och ett halvt år i Sverige.

Innan dess var Kyoo-Hyun gästforskare i Schweiz, Singapore och Tyskland. I Tyskland samarbetade han med en professor från Umeå som bjöd honom att komma dit och jobba. Han var mycket tveksam när han såg hur långt norrut det låg, men han och Eun-Mee bad över saken och fick Guds bekräftelse. Efter det blev det två år på Umeå universitet som forskare och lärare. Men från 2006 är det missionsarbete på heltid som gäller, och som utsända av en presbyteriansk kyrka i Sydkorea samarbetade de med Ungdom med Uppgift (UMU). Så kom de till Stora Skedvi, Dalarna, och därifrån till Borlänge. – Vi frågade Gud vad han behövde oss till i Borlänge, berättar Kyoo-Hyun. Det blev en internationell bibelstudiegrupp. Från början samlades fem, sex studenter från Afrika, Mellanöstern och

Kyoo-Hyun Han och hustrun Eun-Mee Park hemma i Kvarnsveden.

andra håll hemma hos dem i lägenheten, men efter 2011 hade gruppen växt till 24 personer och det blev för trångt. De frågade EFS-prästen P-O Byrskog om de fick hålla till i Jakobsgårdens kapell i stället, och de var välkomna. Så började samarbetet med EFS. Till bibelstudiegruppen kommer nu även muslimer, hinduer och många kurdiska ungdomar. Genom UMU kommer ett koreanskt team

till Borlänge varje år och hjälper till på sommaren. De evangeliserar på gator och särskilda boenden, pratar med ungdomar, gör drama och sjunger. Tillsammans med EFS har de evangeliserat på musikfestivalen Peace & love. Varannan lördagkväll går ett gäng från Borlänges kyrkor ut på stan, sätter upp små bord och bjuder på fika och bullar.

När molnen är fyllda tömmer de regnet på jorden, och ett träd som faller, mot norr eller söder, ligger på den plats där det föll. (Pred 11:3)

28 

budbäraren

· juli 2012

Kyoo-Hyun hjälper också till med matutdelning till behövande och han arbetar ideellt i second hand-affären Pärlan. Han är också engagerad i bönerörelsen 1-1-1. Det går ut på en minuts bön varje dag, en timmes bön en gång i månaden och en dags bön en gång om året. Kyoo-Hyun tycker att det i svenska kyrkor ofta är mycket av tradition och strukturer mer än verklig relation med Gud. – Men hoppet finns kvar för Sverige, säger Eun-Mee. Vi vill dela Guds kärlek. Om framtiden säger Kyoo-Hyun: – Koreas ekonomi är på nedgång, och de senaste två-tre åren har det blivit svårare för oss med understöd. Vi har också många privata understödjare, även i Sverige, men det stödet går lite upp och ned. Nästa steg blir en utmaning. Men vi vill tillbaka. n

Budbäraren, mars 2014  
Budbäraren, mars 2014  

Radiomission som förändrar liv.

Advertisement