Troféerna teaser

Värmdölandet 1978

!Emil! stod vid fönsterbrädan och såg bakluckan på Volvokombin bli

mindre och mindre på grusvägen, tills den slutligen försvann ur sikte. Storasyrrans och morsans upprörda röster hade klingat bort.

Huset var ovanligt tyst, bara tvättmaskinen mullrade dovt från groventrén. Det var första gången morsan lämnat honom ensam hemma. Hon skulle bara vara borta i trettio minuter, sa hon.

Han hade fyllt sju år och börjat skolan, då är man ganska stor och klarar att vara själv en halvtimme, tyckte morsan. Hon orkade inte dra runt på alla som skulle köras hit och dit. Det räckte att ha med lillsyrran. Emil höll med, visst var han stor. Men i magen fladdrade det oroligt, han kände sig liten i det stora huset. Minuterna gick långsamt. Han kunde inte klockan men visste att om han räknade lagom snabbt ända upp till sextio, då blev det en minut … ettan, tvåan, trean, fyran … Gjorde han det tillräckligt många gånger skulle hon snart vara tillbaka. Utan sura Pernilla och på bättre humör förhoppningsvis? … femman, sexan, sjuan … Det immade på glaset när han räknade högt. Han ville inte bo i denna bråkiga familjen. Ville Pernilla att det skulle bli gräl eftersom hon alltid krånglade? … åttan, nian, tian … Värst var det på helgerna och på loven när farsan var hemma … elvan, tolvan, tretton … Då började bråken redan innan frukost … fjorton, femton, sexton …

Farsan förstod inte att om han sa till i en vänlig ton, då skulle det gå bättre. När han röt åt dem och blev arg så ville inte kroppen göra som farsan sa, då blev den tvärtemot. När Pernilla och farsan hade bråkat blev han ofta dum mot honom med, fast han inte hade gjort någonting. Så fort de satte igång knöt det sig i magen på honom … sjutton, arton, nitton …

Det var halt ute idag, hade morsan sagt. Tänk om de krockade på väg till gymnastiken, eller körde av vägen? … tjugo, tjugoettan, tjugotvåan …

Pulsen steg och oron spred sig ut i varje del av kroppen. Tänk om de dog och aldrig mer kom hem igen?…tjugotrean, tjugofyran, tjugofemman… Var skulle han ta vägen då, om det bara blev han och farsan kvar? Benen dallrade som gelé och magen slog en volt i kroppen. …tjugosexan, tjugosjuan, tjugoåttan…Han skulle ha följt med i bilen! Ville inte vara kvar här, alldeles ensam.

Nu hördes ett dånade ljud från farstun, vad var det? Kroppen stelnade till. Försiktigt kikade han ut i hallen, med riktning mot !9

tvättstugedörren. Bullret ökade, det lät som att tvättmaskinen var på väg att explodera! Med hjärtslagen hamrande i bröstet tog han mod till sig, närmade sig tvättrummet och öppnade dörren.

Ladugårdsdoften slog emot honom och han spärrade upp ögonen.

Hela maskinen skakade, den var på väg att hoppa ut ur rummet, mot honom! Hjälp, hur stängde man av den, vad skulle han ta sig till? Både väggar och golv vibrerade, snart skulle det vara för sent!

Huset skakade, tänk om det var på väg att sprängas? Kläderna i maskinen for runt med en enorm hastighet, han blev alldeles yr när han tittade på den. Tvättmaskinen måste ha flippat ur och den fortsatte att skaka av den vansinniga farten. Han hade hört farsan prata om kortslutning häromdagen, man kunde få el i sig och det var farligt. Maskinen hade säkert fått kortslutning, han måste hämta hjälp! Snabbt halade han på sig allväderstövlarna för att springa över till grannarna, Börje och Greta. Han fumlade med jackan och mössan. Precis när han dragit igen dragkedjan på jackan och tryckt handen mot handtaget för att springa ut, så slutade maskinen skaka.

Han frös till i rörelsen, stirrade på maskinen som nu lugnt snurrade varv efter varv som om inget hade hänt. Det dånande ljudet var borta. Golvet hade slutat vibrera. Han stod stilla vid ytterdörren, vågade inte röra sig, ifall den skulle bli galen och börja hoppa runt igen. Men nu var den normal. Runt, runt åkte kläderna, precis som de skulle. Han sjönk ner på golvet. Hjärtat bultade och benen kunde inte sluta darra. Han satt där en stund och hämtade andan.

Nu hade maskinen stannat, den verkade ha gått klart. Faran var över och han pustade ut, ljudligt.

Vad lång tid det tog för morsan att köra Pernilla till gymnastiken, han hade varit hemma i en evighet nu. Andhämtningen började återgå till det normala och det gick att stå på benen, även om de kändes slaka. Stövlarna sparkades av och hamnade i en hög på golvet, tillsammans med jackan. Det knorrade i magen, han var sugen på något gott, något sött. Undrar om morsan hade bakat några kakor? Han gick tillbaka in i köket, öppnade frysen, kikade på de uppstaplade tupperwareburkarna. Där fanns en stor grön plastlåda, en sådan som morsan brukade förvara kakor i när de skulle ha kalas. Under det mjuka locket låg det knäckflarn. En favorit. Han tog en, nej två, kanske skulle hon inte märka något om han tog tre?

Mmm, spröda och sega, nästan godare frysta. När han blev vuxen skulle han inte bjuda på kakor, utan på deg. För det var ju det som var godast. Några till åkte in i munnen, sedan åkte lådan kvickt in på sin plats i frysen igen innan han hann ångra sig. Om mamma !10

märkte att han tjuvåt hennes kakor skulle hon bli galen. Han mumsade på kakorna och när de tog slut pillade han i sig smulorna som låg kvar i knäet. Varenda en åt han upp, inte ett spår lämnade han av kalaset. Nu hade den värsta oron släppt taget, det var inte så farligt att vara hemma ändå.

!

Köket var stort, till och med så rymligt att farsan hade plats för ett eget skåp. Pernilla, Emil och Angelica hade också egna lådor, med ritpapper, kritor och annat. Men farsans var mer spännande, för han hade sagt till dem tusen gånger att det var hans och däri hade de inget att göra. Snart skulle nog morsan vara tillbaka, men ingen skulle ju veta om han bara tittade lite snabbt, utan att röra. Den ena förbjudna luckan öppnades och sedan den andra. Med luckorna på vid gavel tittade han in, där fanns mest papper och staplar med tidningar. Pulsen slog hårt när han nyfiket tog den översta. Tidningen Land, en hel trave. Emil satte sig ner på golvet, och då föll blicken på en annan hög med tidningar på hyllan under. Det var något annat än Landtidningarna. Framsidan på den översta tidningen blottade en tjej och hon hade nästan inga kläder alls på sig! Stora bröst putade ut över den smala magen och hennes mun var halvöppen.

Spänningen steg ytterligare och ett pirr spred sig genom hela hans kropp. Skulle han hinna titta lite? Bara lite snabbt och sedan lägga tillbaka tidningen precis som den låg innan, då skulle farsan inget märka. Rapport kunde han läsa med stora bokstäver på tidningens framsida. Fanns det fler sådana bilder i tidningen? Ivrigt sträckte han sig efter tidningen, under den låg ännu en, även den med en nästan naken tjej. Hon hade rumpan mot honom och benen brett isär. Hennes trosor var bara en tunn tråd mellan skinkorna. Det var allt hon hade på kroppen. Lektyr, stod det på den. Andhämtningen blev snabbare och där fanns en längtan, att se mer av de avklädda tjejerna, få veta mer.

!

Han lyssnade ut mot gården, ingen bil hördes. Sida efter sida bläddrades förbi. Hur såg de ut därnere mellan benen och vad gjorde de med varandra i tidningen, utan kläder? Gjorde de det där, som de stora killarna i skolan skojade om, knullade de? Emil blev full i skratt över hemligheten han funnit, nu skulle han minsann ta reda på hur det gick till! Bilderna avslöjande allt och minsta detalj var synlig, i närbild. Hur många tidningar hade farsan egentligen?

Farsan skämtade ofta om bröst och rumpor, så detta måste vara hans allra bästa tidningar. Visste morsan om att de låg här, massor !11

av nakna kvinnor i hennes kök? Hon tyckte inte om att farsan hade tapetserat väggarna i garaget med planscher på Dolly Parton. Hon hade två stora bomber till bröst och en pyttesmal midja. Sådan kropp hade inte morsan, hon var mer oformlig. Kanske var det därför farsan samlade på sådana här tidningar istället, för att han gillade runda rumpor och bröst.

!

Emil vände blad efter blad, upphetsningen och värmen spred sig i kroppen. Han såg hur de gjorde det, de var inne i varandra och de kunde göra det på massor av olika sätt! Det dunkade och pulserade.

Och han njöt, av att vara ensam hemma och göra det förbjudna.

Han var inte ett dugg orolig längre. Ville inte ens att morsan skulle komma hem, inte än. Han tittade länge på varje sida, insöp allt och det han fick se var närbilder på sådant han aldrig sett förut. Bilderna visade stora snoppar som reste sig styvt, precis som hans gjorde ibland, speciellt på morgonen när han vaknade. Det var en glimt in i en ny värld av nakna tjejer och killar och vad de gjorde tillsammans. Han satt fullkomligt uppslukad när det brummande ljudet från morsans bil hördes, när hon svängde in på gården. Snabbt, som om tidningarna brändes, låg de på plats igen precis i samma ordning som när han tog dem. Så sköt han igen de vita skåpdörrarna. Hädanefter ville han vara ensam hemma varje gång Pernilla åkte till gymnastiken.

!! !! !! !! !! !! !! !! !

!12