Page 1

ELIN HILDERBRAND

28 somrar Översättning Maja Willander

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 1

2021-04-30 09:58


Av Elin Hilderbrand har tidigare utgivits på svenska Det perfekta paret  2019 En sommar att minnas  2020

Lovereads, Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Amerikanska originalets titel: 28 Summers Copyright © Elin Hilderbrand 2020 Utgiven enligt överenskommelse med Ulf Töregård Agency AB Omslag: Nebojša Zoriċ Omslagsbild: Shutterstock Tryckt 2021 hos ScandBook, EU isbn 978-91-88803-09-2

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 2

2021-04-30 09:58


Till minne av Dorothea Benton Frank (1951–2019) Jag älskar dig, Dottie. Och jag saknar dig.

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 3

2021-04-30 09:58


Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 4

2021-04-30 09:58


Prolog

Femtioårsåldern

l

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 5

2021-04-30 09:58


Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 6

2021-04-30 09:58


Sommar #28: 2020 Vad pratar vi om 2020? Presidentvalet. Ett delat land. Starka åsikter på båda sidor. Det är överallt: på nyheterna, i alla intervjuprogram, i tidningarna, online, online, online, i samtalen på cocktailpartyn, på college-campus, på flygplatser, i kön på Starbucks, runt baren på Margaritaville, på gymmet (killen som använder löpbandet klockan sex på morgonen slår över till Fox News på teve nummer fyra; kvinnan som kommer in klockan sju slår genast över till MSNBC). Barn slutar prata med sina föräldrar på grund av det; par skiljer sig; grannar hamnar i fejd med varandra; konsumenter bojkottar, anställda säger upp sig. Vissa känner sig lyckligt lottade som lever i en sådan spännande tid; de höjer volymen, blir beroende. Andra är urless på det; de trycker bort ljudet, de slutar engagera sig. Om en enda person till frågar om de har registrerat sig för att rösta … Det visar sig att det finns en historia i år som ingen har hört än. Det är en historia som tog sin början för tjugoåtta somrar sedan och som först nu – sommaren 2020, på en ö nästan fem mil från kusten – tar slut. Slutet. Med tanke på rådande omständigheter känns det som den enda vettiga platsen att börja. Mallory Blessing säger till sin son, Link: Det ligger ett kuvert i skrivbordets tredje låda. Till vänster. Den som sitter fast. 7

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 7

2021-04-30 09:58


Alla sitter fast, tänker Link. Hans mammas stuga ligger på en landremsa mellan havet och en damm; det är den goda nyheten. Den dåliga nyheten är … fukt. Det här är ett hus där dörrarna inte går att stänga ordentligt och handdukar aldrig torkar, och om man öppnar en påse chips är det bäst att äta den i ett svep för inom en timme kommer chipsen att vara mjuka. Link kämpar med lådan. Han måste lyfta upp den och vicka den från sida till sida för att kunna öppna den. Han ser kuvertet som ligger ensamt i lådan. På framsidan står det: Snälla ring. Link är förbryllad. Det här är inte vad han förväntade sig. Vad han förväntade sig var sin mammas testamente eller ett hurtigt brev fyllt med kloka råd eller instruktioner rörande hennes minnesgudstjänst. Link öppnar kuvertet. Inuti ligger en tunn pappersremsa. Inget namn, bara ett nummer. Vad är tanken att jag ska göra med det här? undrar han. Snälla ring. Okej, tänker Link. Men vem kommer att svara? Och vad ska Link säga? Han skulle fråga sin mamma, men hennes ögonlock är slutna. Hon har somnat igen. Link går ut genom stugans bakdörr och följer den sandiga vägen längs Miacomet Pond. Det är juni på Nantucket – soligt och nitton grader, så kvällarna och de tidiga morgnarna är fortfarande kyliga, även om svärdsliljorna blommar bland vasstråna och han ser ett svanpar på dammens blå vattenspegel. Svanar håller ihop hela livet, tänker Link. Det har alltid fått dem att verka moraliskt överlägsna andra fåglar, även om han någonstans läste att svanar är otrogna. Han hoppas att det var en internetbluff. I likhet med de flesta barn som fötts och tillbringat sin uppväxt på 8

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 8

2021-04-30 09:58


den här ön gör han sig skyldig till att ta utsikten för given. Link har också gjort sig skyldig till att ta sin mamma för given, och nu är hon döende, vid femtioett års ålder. Melanomet har bildat metastaser i hennes hjärna; hon är blind på ena ögat. Hon kommer att flyttas till ett vårdhem i morgon bitti. Link bröt ihop och började gråta när doktor Symon pratade med honom, och likadant när han ringde till vårdhemmet på Nantucket. Den ansvariga sjuksköterskan, Sabina, hade ett lugnande sätt. Hon uppmuntrade Link att vara närvarande i varje ögonblick han tillbringade ihop med sin mamma ”genom hennes förvandling”. Det var svaret Link fick då han medgav att han inte visste vad han skulle göra utan henne. ”Jag är bara nitton”, sa han. ”Oroa dig inte för det som kommer sedan”, sa Sabina. ”Ditt jobb nu är att umgås med din mamma. Låt henne känna din kärlek. Den tar hon med sig dit hon går.” Link matar in telefonnumret i sin telefon. Det är ett obekant riktnummer – inte 206, Seattle, där hans pappa bor. Han har ingen aning om vem det går till. Links morföräldrar är döda och hans morbror Cooper bor i Washington. Coop och hans fru Amy ska skiljas; det är hans morbrors femte skilsmässa. Förra veckan, när Mallory fortfarande hade ögonblick av klarhet och humor, sa hon: Coop gifter sig och skiljer sig som andra äter flingor. Coop har erbjudit sig att komma upp hit så fort det blir för mycket för Link att hantera på egen hand. Det kommer att bli snart, kanske redan i morgon. Har hans mamma några vänner utanför ön? Hon slutade prata med Leland redan när Link gick i nian. Hon är död för mig. Kanske är det här Lelands nya nummer. Det vore logiskt; de borde sluta fred innan slutet. Men en man svarar i telefonen. 9

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 9

2021-04-30 09:58


”Jake McCloud”, säger han. Det tar Link en stund att ta in det. Jake McCloud? Han lägger på. Han är så förbryllad att han skrattar, innan han kastar en blick mot stugans bakdörr. Är det ett skämt? Hans mamma har helt klart humor, men hon är mer för ordvitsar än att spela någon ett spratt. Att be Link att ringa till Jake McCloud när hon ligger på sin dödsbädd känns inte som något Mallory skulle göra. Det måste finnas en förklaring. Link jämför numret på papperet med numret på sin mobil och kollar sedan upp riktnumret, 574. Det är i Indiana – Mishawaka, Elkhart, South Bend. South Bend! Link skrockar. Han låter galen. Vad är det frågan om? I samma ögonblick ringer hans telefon. Det är 574-numret som ringer upp. Link är frestad att låta samtalet gå direkt till telefonsvararen. Ett stort misstag har begåtts. I alla sina intervjuer framstår Jake McCloud som en extremt trevlig kille. Link skulle kunna förklara situationen: Hans mamma är döende och av någon anledning har Jake McClouds nummer hamnat i hennes skrivbordslåda. ”Hallå?” säger Link. ”Hallå, det här är Jake McCloud. Någon från det här numret ringde till mig?” ”Ja”, säger Link och försöker låta professionell. Vem vet, kanske kan Link använda sig av det här underliga missförståndet för att få en praktikplats hos Jake McCloud – eller hos Ursula de Gournsey! ”Jag är ledsen, jag tror att det var ett misstag. Min mamma, Mallory Blessing …” ”Mallory?” säger Jake McCloud. ”Vad är det? Är allt bra?” Link fokuserar på svanarna som glider förbi, stolta i sin hållning, kung och drottning över dammen. ”Jag är ledsen”, säger Link. ”Det 10

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 10

2021-04-30 09:58


här är väl Jake McCloud? Den Jake McCloud, vars fru …” ”Ja.” Link skakar på huvudet. ”Känner du min mamma? Mallory Blessing? Hon är engelsklärare på ön Nantucket?” ”Är allt bra?” frågar Jake McCloud igen. ”Det måste finnas ett skäl till att du ringer.” ”Det finns ett skäl”, säger Link. ”Hon gav mig ditt nummer, i ett kuvert, och bad mig ringa dig.” Link blir tyst en stund. ”Hon är döende.” ”Hon …” ”Hon har cancer, malignt melanom som har bildat metastaser i hjärnan. Jag har ringt till ett vårdhem.” Det är plågsamt att uttala orden högt och Link kan inte låta bli att känna att han slösar bort dem. Varför skulle Jake McCloud bry sig? Det blir tyst i andra änden och det enda Link kan föreställa sig är att Jake McCloud inser att han har fått ett telefonsamtal som var ämnat för någon annan och nu undrar hur han ska kunna ursäkta sig på ett vänligt sätt. ”Snälla, säg till Mal …”, säger Jake McCloud. Mal? tänker Link. Är det möjligt att Jake McCloud, vars fru har mer än bara en hyfsad chans att bli USA:s nya president, känner Links mamma? ”Hälsa henne … att jag kommer så fort jag kan”, säger Jake. ”Säg åt henne att kämpa.” Han harklar sig. ”Snälla. Hälsa henne att jag är på väg.”

11

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 11

2021-04-30 09:58


Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 12

2021-04-30 09:58


Del 1

Tjugoårsåldern

l

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 13

2021-04-30 09:58


Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 14

2021-04-30 09:58


Sommar #1: 1993 Vad pratar vi om 1993? Belägringen i Waco i Texas; bombningen av World Trade Center; Arthur Ashe; R.E.M.; Lorena Bobbitt; Robert Redford, Woody Harrelson och Demi Moore; frihandelsavtalet NAFTA; River Phoenix; EU; reklamkampanjen för ökat mjölkdrickande; Nor­ dicTracks träningsmaskiner för hemmet; Rabin och Arafat; Monica Seles; Sömnlös i Seattle; World Wide Web; Buffalo Bills som förlorar Super Bowl för tredje gången på raken; Jerry, Elaine, George och Kramer; Whitney Houston som sjunger ”I will always love you”. När vi först träffar vår tjej, Mallory Blessing (och det är inget snack om saken, Mallory är vår tjej; vi står vid hennes sida i framgång och motgång), är hon tjugofyra år gammal, bor på Upper East Side i New York ihop med sin allra bästa vän, Leland Gladstone, som hon börjar förakta lite mer för varje dag som går. De hyr en lägenhet på femte våningen utan hiss, i en byggnad med en fransk restaurang i gatuplanet, och på vardagarna ger kockarna Leland den confiterade anka och de lammlägg som blivit över vid stängningstid. Leland erbjuder sig aldrig att dela denna kulinariska fallfrukt med Mallory; hon ser den som sin eftersom hon hittade lägenheten, hon förhandlade fram hyresavtalet och hon gjorde sjutton besök på ABC Home för att köpa möbler. 15

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 15

2021-04-30 09:58


Det enda skälet till att Mallory ens bor i New York är att Leland råkade kasta ur sig (när hon var full) att hon kanske ville ha en rumskamrat, och att Mallory så desperat ville komma ifrån sina föräldrars hus i Baltimore att hon feltolkade det som en ren inbjudan. Mallory betalar en tredjedel av hyran (till och med det är en så astronomisk summa att Mallorys föräldrar står för hela kalaset), och i utbyte tillåts Mallory sova på en tunn madrass i hörnet av vardagsrummet. Leland har köpt en kopia av en kinesisk skärmvägg som Mallory kan ställa upp för att få vara i fred, men det brukar hon sällan bry sig om. Det här leder till det första grälet. Det visar sig att Leland inte alls köpte skärmen för att Mallory skulle få vara i fred utan för att Leland inte ska behöva se Mallory läsa romaner insvept i det hemska kalikåtäcket från sitt flickrum. Det är … ovärdigt, säger Leland. Vad sägs om lite självrespekt? Men ämnet skärmen orsakar bara mindre slitningar i jämförelse med ämnet jobbet. Leland flyttade till New York för att jobba i modebranschen – hennes dröm var att ”göra något kreativt” på Harpers Bazaar – och när Leland berättade för Mallory om en öppning som redaktionsassistent på Bard and Scribe, den hetaste litteraturtidskriften i staden, ansökte Mallory genast till tjänsten. Blotta tanken på ett sådant jobb förändrade Mallorys uppfattning om vad New York skulle kunna vara för henne. Om hon blev redaktionsassistent på Bard and Scribe skulle hon få nya, konstnärliga, bohemiska vänner och leva ett spännande liv. Mallory visste inte att Leland redan själv hade sökt jobbet. Leland fick komma på intervju, sedan en andra intervju och sedan erbjöds hon jobbet, vilket hon hastigt tackade ja till medan Mallory tyst såg det ske, bestört men ändå inte det minsta förvånad. Om New York vore en klänning skulle den passa Leland perfekt, medan Mallory alltid 16

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 16

2021-04-30 09:58


skulle dra i den och försöka rätta till den i sin strävan att känna sig mer bekväm. Varje morgon beger sig Leland iväg till Bard and Scribes redaktion, som är belägen i en rymlig vindsvåning i SoHo, komplett med en takterrass där man anordnar smakfulla soaréer för folk som Carolyn Heilbrun, Ellen Gilchrist och Dorothy Allison. Medan Mallory jobbar som receptionist på ett bemanningsföretag, en tjänst hon erbjöds eftersom hennes egen ”karriärkonsult” tyckte synd om henne. Men den 16 maj 1993 får Mallory telefonsamtalet som förändrar hennes liv. Det är en söndag, halv tolv på morgonen. Mallory har joggat i Central Park och sedan stannat för att dricka kaffe och äta en bagel med vitlöksost, och hon känner sig upprymd då hon kommer hem och lägenheten är tom. Det här händer bara korta stunder – vid de få tillfällen då Mallory kommer hem från jobbet före Leland eller åker hemifrån efter henne – och känslan av frihet är berusande. Mallory kan låtsas att hon är godsdamen i stället för en 1990-tals-Manhattanversion av Sara Crewe, som bor i vindsrummet och inte har någon kol att elda med. På morgonen den 16 maj befinner sig Leland på Elephant and Castle och äter brunch med sina nya Bard and Scribe-vänner. Hon var generös nog att bjuda in Mallory också, eftersom hon visste att Mallory inte hade råd och därför skulle tacka nej. Telefonen ringer, och innan hon svarar går Mallory till stereon för att sänka volymen på ”Everybody hurts” med R.E.M., som hon spelar på repeat. Det är hennes favoritlåt det året, men hon får inte spela den när Leland är hemma eftersom Leland anser att Michael Stipes röst är som att dra naglarna mot en griffeltavla. ”Hallå?” ”Raring?” Mallory slår sig ner på en av de chica men obekväma kaféstolarna 17

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 17

2021-04-30 09:58


som Leland köpt på ABC Home. Det är Mallorys pappa. Realistiskt sett kunde det bara ha varit en av en handfull människor: hennes föräldrar; hennes bror Cooper; hennes ex Willis, som undervisar i engelska i Borneo (han ringer Mallory på söndagarna när det är billigast att ringa, för att skryta om sitt nya, exotiska liv) eller Leland, som säger att hon glömt sitt bankomatkort och kan Mallory vara snäll och ta tunnelbanan och komma förbi med det? ”Hej pappa”, säger Mallory, och hennes röst kan bara med nöd och näppe dölja hur besviken hon är. Till och med att höra Willis berätta om komodovaraner hade varit bättre. ”Raring?” säger hennes pappa. Han låter så nedslagen att Mallory piggnar till. Mallorys pappa, Cooper Blessing Sr – som av Mallory och hennes bror bara kallas ”Senior” – är auktoriserad revisor och äger fyra revisionsbyråer i Baltimoreområdet. Som man kan förvänta sig av en sådan man är hans sätt reserverat. Han kan mycket väl vara den enda människan i världshistorien som är född utan känslor. Men nu är hans röst allvarlig. Har någon dött? Hennes mamma? Hennes bror? Nej, bestämmer hon sig för. Om något hänt hennes mamma skulle hennes bror ha ringt. Om något hade hänt hennes bror skulle hennes mamma ha ringt. Men Mallory får ändå en olycksbådande känsla. ”Har någon dött?” frågar hon. ”Pappa?” ”Ja”, säger Senior. ”Din faster Greta. Greta gick bort i … fredags, tydligen. Jag fick veta det först för en timme sedan. Gretas advokat ringde. Du har ärvt något av henne.” Händer sådant här i verkligheten? Tydligen. Mallorys faster Greta drabbades av en massiv hjärtinfarkt. Hon var hemma i Cambridge på fredagskvällen och lagade pasta puttanesca från The Silver Palate Good Times Cookbook, tillsammans med sin ”rumskamrat” Ruthie. 18

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 18

2021-04-30 09:58


Rumskamrat är Seniors ord, som om Greta och Ruthie vore två unga vuxna i The Real World. (Detaljen rörande puttanescan är något som Mallory hämtar ur sin egen fantasi eftersom hon ofta har besökt Greta och Ruthie i deras hus i Cambridge över helgerna och vet att på fredagskvällarna lagar de mat hemma, på lördagar går de på museum följt av middag på restaurang – och ibland en teaterföreställning – och söndagarna innebär bagels och The New York Times, innan de äter kinamat framför någon gammal film på teven.) Ruthie ringde efter en ambulans men det fanns inget att göra. Greta var borta. Ruthie ordnade så att Greta skulle bli kremerad och kontaktade deras advokat, en kvinna vid namn Eileen Beers. Det var Eileen Beers som ringde till Senior. Senior och Greta hade inte träffats på tio år, vilket var så lång tid som gått sedan farbror Bo gick bort och faster Greta flyttade ihop med en Radcliffe-kollega, dr Ruth Harlowe, som var mer än bara en rumskamrat. Eileen Beers informerade Senior om att Greta hade testamenterat den förbluffande summan hundra tusen dollar och sin stuga på Nantucket till Mallory. Mallory börjar gråta. Det var bara Mallory som hade hållit kontakten med Greta sedan farbror Bo gått bort. Hon skrev brev en gång i månaden och ringde i hemlighet varje jul; hon bjöd Greta till sin examensceremoni trots att hennes föräldrar protesterade; hon hade suttit fyra timmar på bussen från Chinatown för att tillbringa de där perfekta helgerna i Cambridge. ”Är det sant?” frågar Mallory Senior. ”Är Greta död? Har hon testamenterat pengar och stugan till mig? Är pengarna och stugan mina? Alltså verkligen mina?” Mallory vill inte att det ska låta som om hon bryr sig mer om pengarna och stugan än om att hennes faster gått bort. Men hon kan heller inte ignorera det som kan vara det livsomvälvande slutet på hennes ständiga otur. ”Ja”, säger Senior. 19

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 19

2021-04-30 09:58


När Leland kommer tillbaka från brunchen har hon en Bellinilyster; hennes hud ger faktiskt ett persikoskimrande intryck under den nya frisyrens asymmetriska lugg. Det tar Leland ett ögonblick att bearbeta det som Mallory säger: Efter att Mallory har sagt upp sig från bemanningsföretaget kommer hon att flytta. Hon ska till Nantucket. ”Jag förstår fortfarande inte varför du vill lämna centrum i den civiliserade världen för att bo på en ö nästan fem mil från kusten”, säger Leland. Nu är det två veckor senare, söndag den 30:e maj. Leland bjuder Mallory på en farvälbrunch på Coconut-grillen på 77th Street. De sitter vid ett bord ute på trottoaren i den stekande solen, så att killarna med uppfälld krage och Ray-Ban-solbrillor på väg till J.G. Melon för att äta burgare och dricka bloody mary ska lägga märke till dem. Ett sådant exemplar – klädd i en mintgrön Lacoste – fäller ner solbrillorna för att kunna spana in Leland. Han ser ut som en välklädd mördare. Leland låter perplex och även ledsen. Upplysningen om Mallorys omedelbart förestående avresa har återställt kärleken och tillgivenheten mellan de två vännerna. Under de senaste två veckorna har Leland varit rar. Hon inte bara tolererar åsynen av Mallorys slarviga säng utan sitter dessutom på kanten av madrassen och för långa, skvallriga samtal. Och Mallory kan iaktta förändringarna hos sin vän – till att börja med den nya, tuffare frisyren, skinnjackan inköpt för svindlande niohundra dollar på Trash and Vaudeville, bytet från utspätt vin på Bartles & Jaymes till riktiga flaskor med Russian River chardonnay – utan att känna sig förbittrad eller sviken. Mallory och Leland kommer att sakna varandra. De har varit vänner så länge de kan minnas och växt upp tre hus ifrån varandra på Deep­ dene Road i villaområdet Roland Park i Baltimore. Deras uppväxter hade varit idylliska; de cyklade till Eddie’s market för att köpa kara20

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 20

2021-04-30 09:58


meller; de lyssnade på filmmusiken till Grease på Lelands skivspelare, stoppade in sockor i sina sportbehåar och sjöng i sina hårborstar; de satt i familjen Gladstones bubbelbadkar när det snöade ute; de tittade på Sjukhuset efter skolan i Lelands familjs vardagsrum och spelade kort på ryamattan under reklamen. De hade varit riktiga små änglar ända fram till high school, när deras busstreck började. Lelands pappa, Steve Gladstone, köpte en Saab cabriolet när tjejerna gick sista året. Leland hade lånat den utan att fråga, svängt in på Mallorys uppfart mitt i natten och kastat sten på hennes fönster tills Mallory gick med på att åka en tur. De hade hissat ner taket och kört hela vägen till Inner Harbor medan kassettbandspelaren skrålade Upstairs at Eric’s, med Yazoo. De blev påkomna, förstås. När de kom tillbaka till Deepdene Road med hår som blivit trassligt i vinden stod alla fyra föräldrarna på familjen Gladstones uppfart. Vi är inte arga, sa de. (Det måste ha varit Steve Gladstones påverkan; han var den mest överseende av dem.) Vi är besvikna. Mallory hade fått utegångsförbud i två veckor, minns hon. Leland hade också fått utegångsförbud, men hon slapp ut efter tre dagar. ”Jag behöver prova på något annat”, säger Mallory nu medan hon doppar en sötpotatis-pommesfrites i siraps- och majonnässåsen. ”På egen hand.” Dessutom är centrumet i den civiliserade världen redan en kittel, och det är inte ens juni. Asfalten smälter, soptunnorna vid hörnet stinker och det finns ingen plats som är mindre trivsam än tunnelbanestationen. Vem skulle inte vilja åka till Nantucket över sommaren? Eller för alltid? Sex veckor senare, när Mallorys bror Cooper ringer för att berätta att han har friat till Krystel Bethune, sin flickvän sedan tre månader tillbaka, och att de kommer att gifta sig till jul, är Mallory så förtrollad av sitt nya öliv att hon glömmer att bli lämpligt chockerad. 21

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 21

2021-04-30 09:58


”Det är ju toppen!” säger Mallory. ”Tänker du inte fråga om hon är gravid?” säger Cooper. ”Är hon gravid?” ”Nej”, säger Cooper. ”Jag är bara galet förälskad och vet att jag vill tillbringa resten av livet ihop med Krystel, så jag tänkte, varför vänta? Låt oss gifta oss så snart som möjligt. Inom rimliga gränser. Jag menar, jag vill inte rymma. Senior och Kitty skulle mörda mig. De är upprörda nog som det är.” ”Jag förstår”, säger Mallory. ”Hur var det ni träffades, nu igen?” ”Krystel var min servitris”, säger Cooper. ”På Old Ebbitt Grill.” ”Det är inget fel med att vara servitris”, säger Mallory. Mallory jobbar själv som servitris tre dagar i veckan på poolbaren som tillhör hotellet The Summer House i Sconset. ”Har hon gått på college? Jag menar, ens ett år?” ”Hon gick på UMBC ett tag”, säger Cooper. Det var vagt, tänker Mallory. Betyder ett tag några terminer eller några veckor? Det spelar ingen roll. Mallory tänker inte döma någon; det har de sin mamma till. Kitty Blessing är helt fixerad vid utbildning, uppfostran och samhällsposition. ”Ni gifter er till jul”, säger Mallory. Det är ett fenomen som hon aldrig har begripit sig på – julen är redan så hektisk och ångestfylld; varför göra det ännu värre? Men återigen, hon tänker inte döma någon. ”Var gifter ni er?” ”I Baltimore”, säger Cooper. ”Krystels mamma har inga pengar och hennes pappa finns inte med i bilden.” Mallory försöker föreställa sig sin mammas reaktion på nyheten. Kitty har förlorat kriget men vunnit ett viktigt slag. Krystels familj är en besvikelse, så några dynastier blir det inte tal om att bygga. Men det betyder att Kitty inte får någon konkurrens i fråga om bröllopsplaneringen. Hon kommer att insistera på temat smakfull jul (vita lampor, 22

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 22

2021-04-30 09:58


vinröda sammetsrosetter, Händels Messias) till skillnad från smaklös jul (tomtenissar, polkagrisstänger, ”Jingle Bells”). ”Jag är glad för din skull, Coop”, säger Mallory. För kanske första gången i sitt liv menar hon allvar. Under alla sina tjugofyra år i livet har Mallory lidit av kronisk syskonavundsjuka. Cooper är guld och Mallory är silver. Han är chokladkakan och hon är havrekakan, och folk tycker om havrekaka, bara aldrig riktigt lika mycket. ”Så, nu kommer delen där jag ber dig om en tjänst”, säger Cooper. ”Åh”, säger Mallory. Vill han att hon ska göra honom en tjänst? Det var något nytt. Cooper är politiskt sakkunnig på Brookings Institution, en tankesmedja i Washington. Hans jobb är viktigt, till och med prestigefyllt (även om Mallory inte tänker låtsas förstå vad det är han egentligen gör). Vad kan han vilja ha av henne? ”Vad som helst för din skull, det vet du.” ”Jag skulle vilja ha en svensexa … Inte direkt någon fest, men en weekend. Inget galet, bara jag, Fray, uppenbarligen, och Jake McCloud.” Fray, uppenbarligen, tänker Mallory och himlar med ögonen. Och Jake McCloud, den mystiske Jake McCloud, Coopers fadder i den manliga studentföreningen Phi Gamma Delta – Fiji – som Mallory aldrig har träffat. Men hon har haft några spännande telefonsamtal med honom. ”Jaså?” säger hon. ”Och jag tänkte att jag kanske kunde ha svensexan på Nantucket, under Labor Day-helgen?” Han tystnar. ”Om du inte har något emot tre killar som sover på soffan … eller golvet … eller var som helst.” ”Jag har två gästrum”, säger Mallory. ”Har du?” säger Cooper. ”Så det är ett riktigt hus? Jag har alltid fått intrycket att det var mer som ett, jag vet inte, ett skjul?” ”Det är inte ett hus-hus men det är bättre än ett skjul”, säger Mallory. ”Du får se när du kommer hit.” 23

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 23

2021-04-30 09:58


”Så det går bra då?” säger Cooper. ”Labor Day-helgen?” ”Visst”, säger hon. Labor Day-helgen, tänker hon, är den helg då Leland sa att hon kanske skulle komma, men de planerna är i bästa fall provisoriska. ”Mi casa es su casa.” ”Tack Mal!” säger Cooper. Han låter upprymd och tacksam, och efter att hon lagt på drar Mallory med handen över de blankslitna brädorna på trädäcket och tänker på hur bra det känns att till sist ha något som är värt att dela med sig av. Den dag då det här samtalet utspelar sig är vår tjej så solbränd att hennes hud påminner om polerat trä, och hennes råttfärgade hår blir allt ljusare. Från vissa håll ser det nästan blont ut. Hon har tappat fyra kilo – det är en uppskattning; det finns ingen våg i stugan – men hon är definitivt mer vältränad tack vare att hennes enda transportmedel är en tioväxlad cykel som hon hittade bland radannonserna i The Inquirer and Mirror. Faster Gretas stuga är nu Mallorys stuga. Gretas advokat, Eileen Beers, tar hand om överlåtelsen och namnändringen på fastighetsskatt och försäkring. Underskrivet och klart. Men något tynger Mallory, en fråga som hon inte var modig nog att ställa till Senior men som hon ställer till Eileen. ”Borde inte stugan gå till Ruthie? De var …” Hon kommer inte att använda ordet rumskamrater, men hon kommer inte på någon mer passande beskrivning. Flickvänner? Ett kärlekspar? ”… livskamrater.” ”Ruthie fick huset i Cambridge”, säger Eileen. ”Hon föredrar livet i stan. Och din faster var väldigt tydlig med att hon ville att du skulle ha stugan på Nantucket. När hon skrev testamentet sa hon att det var en magisk plats för dig.” Magisk. Mallory besökte ofta Nantucket om somrarna som barn – ända tills 24

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 24

2021-04-30 09:58


farbror Bo dog. Hon hade känt sig obekväm den första sommaren, mindes hon, eftersom faster Greta och farbror Bo inte hade några barn och, enligt Mallorys mamma, inte skulle ha en aning om hur man tar hand om ett sådant. ”Det var smart av dem att vilja ha dit dig och inte din bror”, sa Kitty. ”Du gör inget annat än läser!” En hel sida av Mallorys resväska den sommaren innehöll böcker – Nancy Drew, Louisa May Alcott, en ditsmugglad kopia av Are You There God? It’s Me, Margaret. Men under de följande åren tog Mallory inte med sig några böcker eftersom hon hade upptäckt att en hel vägg i stugan fungerade som bibliotek. På sommaren övergav hennes faster och farbror sin yrkesmässiga läsning till förmån för nöjesläsning. Under totalt sex somrar stiftade Mallory bekantskap med Judith Krantz, Herman Wouk, Danielle Steel, James Clavell, Barbara Taylor Bradford och Erich Segal. Inget var förbjudet, inget ansågs vara ”för vuxet”, och inget var viktigare än läsandet; det sågs som det heligaste en människa kunde ägna sig åt. Mallory älskade sin fasters och farbrors stuga. Vardagsrummet var ett stort rum med träbjälkar och kastanjebrun träpanel. Där fanns en dammig murad eldstad, en stenhård grön tweedsoffa, två snurrfåtöljer, en antik teve med antenner som såg ut som kaninöron, och ett njurformat skrivbord under ett av fönstren som vette mot dammen, där faster Greta skrev vykort och brev till folk som hon kände i Cambridge. Ett långsmalt klaffbord utgjorde gränsen mellan vardagsrummet och köket. Köket hade vaniljspräckliga laminatbänkskivor och kolabruna vitvaror: en svart kittel stod på spisen för jämnan. Det fanns ett badrum med små kvadratiska kakelplattor som glittrade som kattguld, och Mallorys rum hade dubbelsäng, med en sida som kändes som en marmorplatta, där hon förvarade sina böcker, och en som var något mjukare, där hon sov. Ibland gick hon in i det tredje sovrummet, men 25

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 25

2021-04-30 09:58


det hade bara ett fönster med utsikt över tomten bredvid huset, medan Mallorys sovrum hade två fönster, ett som vette mot gården och ett mot havet. Hon somnade varje kväll medan hon lyssnade till vågorna, och brisen var så pålitlig att Mallory kunde sova utan fläkt hela sommaren. Den här ön väljer sina människor, sa faster Greta. Den valde Bo och mig, och jag tror att den har valt dig också. Mallory mindes att hon hade känt sig speciell när Greta sagt så, som om hon bjöds in att vara med i en exklusiv klubb. Ja, tänkte hon. Jag är en Nantucketmänniska. Hon älskade solen, stranden, vågorna på södersidan. Nästa stopp, Kuba! ropade farbror Bo och plöjde ner i vattnet, med händerna över huvudet. Hon älskade dammen, svanarna, rödvinge­ trupialen, trollsländorna, vassen och kaveldunet. Hon älskade att fiska med kastspö och paddla kajak med sin farbror och att gå långa promenader längs stranden med sin faster, som bar med sig en bunke i rostfritt stål där de lade alla skatter de hittade – venusmusselskal, valthornssnäckor, crepidulasnäckskal och kammusslor, då och då en dolksvans, delar av sammetslen drivved, intressanta stenar, havsglas. Allteftersom dagarna gick blev de alltmer kräsna och kastade bort snäckor som var trasiga och stenar som inte skulle bli så fina när de torkat. Hon älskade de stormiga dagarna när vågorna slog hårt mot stranden och skärmdörren skallrade i sin ram. Farbror Bo tände en brasa och faster Greta lagade hummergryta. De spelade fia med knuff och läste sina böcker och lyssnade på klassisk musik från Boston på tran­ sistorradion. Det finns fortfarande ett foto i stugan som föreställer faster Greta och farbror Bo tillsammans, och Mallory hade tittat noga på det när hon flyttat in. Det är en bild på dem på stranden, de sitter i sina stolar av vävd plast, med vått hår och sandiga fötter. Efter att ha tittat på den i ett par sekunder insåg Mallory att det var en bild som hon själv hade tagit med sin farbrors kamera. Faster Greta hade på sig en röd, 26

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 26

2021-04-30 09:58


blommig baddräkt med en pappersnäsduk instoppad mellan brösten så att hon inte skulle bränna sig i solen. Hennes mörka hår, som var kortklippt som en mans, stod på ända. Hon strålade – och i hennes uttryck kunde man ana sommarens lättsinniga glädje. Farbror Bo var iklädd solglasögon och hade James Micheners Chesapeake uppslagen på sin håriga bröstkorg. De ser lyckliga ut på den bilden, tänkte Mallory. Och ändå, om hon inte missminde sig, var bilden tagen sommaren innan farbror Bo gick bort, alltså lite drygt ett år innan faster Greta blev tillsammans med Ruthie och på så sätt förstörde relationen till Mallorys familj. Givetvis har Mallory undrat om hennes faster i själva verket varit lesbisk hela tiden och om hennes farbror kanske var bög. Kanske hade de gift sig för att det var lämpligt eller för att de kände en varm vänskap för varandra, en själarnas förening om så inte kropparnas. Mallory bryr sig inte. Hon saknar sin faster och farbror, men hon misstänker att vissa andliga skärvor av dem finns kvar här, för även om Mallory ofta kände sig ensam i New York har hon inte en enda gång känt sig ensam på Nantucket. Mallory arbetar tisdagar, onsdagar och torsdagar som servitris på The Summer House. Hennes favoritkollega är en ung afroamerikansk kvinna vid namn Apple, som också råkar vara studievägledare på Nantucket High School. Mallory frågar Apple om det finns något behov av fler lärare, eller till och med vikarier. ”Jag har en examen med engelska som huvudämne”, säger Mallory. ”Du kanske har tur”, säger Apple. ”Just nu är det mr Falco som undervisar i engelska, men han har nyligen fyllt sjuttio och är döv på ena örat, så vi tror att han kanske kommer att gå i pension. I vilket fall som helst ska jag informera dr Major, vår rektor, om dina meriter i september. Vi kan behöva lite nytt blod.” 27

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 27

2021-04-30 09:58


Mallory är tacksam, även om hon inte vill önska bort sin sommar. The Summer House har en makalös utsikt över Sconset Beach och Atlanten. Gästerna kan inta sin lunch i solstolar eller sitta vid ett av borden på verandan, under ett parasoll. Maten är inte så tokig – Mallory försöker få folk att beställa burgaren, kycklingsmörgåsen eller salladen med krabbkaka – men huvuddelen av gästerna beställer bara dricka. Barens specialitet är något som kallas Hokey Pokey och som innehåller fyra sorters sprit; drinkarna kostar tio dollar och de flesta köper två eller fler. Mallory tjänar nästan tvåhundra dollar om dagen i dricks. Hon jobbar ihop med antingen Apple eller en tjej vid namn Isolde, som är något av en bitch men som kan sina saker. Bartenderns namn är Oliver. Han är söt och har en australiensisk accent, vilket gör honom till en av poolbarens viktigaste framgångsfaktorer. Oliver lockar dit de unga kvinnorna (”Ollies fjortisar”, kallar Isolde dem). Och ansamlingen av unga kvinnor i baren lockar i sin tur dit männen med pengar. Det är det bästa jobb Mallory någonsin har haft. Att arbeta tre dagar i veckan räcker eftersom hon har pengarna från faster Greta på banken. Med ett deltidsjobb har Mallory fortfarande tid att läsa, simma och sola, att utforska ön på cykel, att gå ut med Apple efter deras skift. Varje kväll innan Mallory somnar sänder hon ett tyst tack till sin faster Greta. Vilken gåva. Vilken möjlighet. Alla lider; det vet hon. Men inte Mallory, den här sommaren. Sista fredagen i augusti ringer telefonen sent en kväll. Mallory låter telefonsvararen ta samtalet – men när hon hör Lelands röst snubblar hon upp ur sängen. Hon har knappt pratat med sin vän på hela sommaren. Mallory skickade ett brev till henne efter flytten och beskrev sin stuga, sitt nya jobb och sin pågående flört med bartendern Oliver. (Vilken slutade i ett obetänksamt engångsligg som Mallorys tankar nu 28

Inlaga_28somrar_f„rdigt.indd 28

2021-04-30 09:58

Profile for Bonnierforlagen

28 somrar av Elin Hilderbrand - Läsprov  

https://www.lovereads.se/bocker/282658/28-somrar/

28 somrar av Elin Hilderbrand - Läsprov  

https://www.lovereads.se/bocker/282658/28-somrar/

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded