Page 1

Go?ingesa?gner omslag.qxd:Snapp omslag OK.qxd

09-11-09

08.22

Sida 1

om vådan av komma för tidigt till kyrkan. Vi får också reda på hur man kan klara sig ur en sådan situation.

Göingesägner

I sägnen om de dödas julmässa i Broby kyrka berättas

Boken illustreras med foton av Steve Anderson.

Läs spännande och fascinerande berättelser – intressanta för både

Per Gustavsson, bosatt i Göinge, har i 20 års tid berättat sagor och sägner i hela Sverige och uppträder ofta som den legendariske berättaren Mickel i Långhult. Han har skrivit ett 25-tal böcker med berättelser, om seder och bruk och muntligt berättande. isbn 978-91-89336-56-8

Bokpro

Per Gustavsson

gammal och ung. Sägnerna är alla knutna till platser i Göinge. Från Jättegäddan i Kraxasjö i väster till Svartkonstskolan i Björkhult i öster, från Örsjöns korpar i norr till trollen i Göingeholm i söder. På det sättet blir boken en resa till spännande utflyktsmål i Göinge. Det blir samtidigt en resa bakåt i tiden till vardagslivet i det gamla allmogesamhället. Möt modiga pigor, grymma herremän, frimurare, kloka, märkvärdiga präster, fattiga torpare. Här härjar krig och ond bråd död, pest och sjukdomar. Men här finns också drömmen om att en gång få det bättre och finna silverskatten.

Per Gustavsson

Göingesägner


Per Gustavsson

GÜingesägner Foto av Steve Anderson

Bokpro


Tidigare böcker av Per Gustavsson Ormsoppa och andra sägner,  • Spöken, hemska historier,  Julberättelser i vintermörkret,  • Påskkärringar, historier om påsken,  Ritsagor,  • Mickels sagor,  • Röster i Småland (red),  Astrid Lindgren och folkdikten (red),  Midsommar, historier om kärlek och trolldom,  Det ska jag göra nästa gång,  När djävulen hoppade från kyrktornet,  Fler ritsagor,  • En liten bok om gårdstomten,  Utflykter i Småland,  • Den förtrollade pissepottan,  Frågvisa sagor,  • Skära och skäppa – sagor om ting,  Den öppna gylfen – moderna vandringssägner,  Väck inte den björn som sover,  • Skatten i berget,  Småländska sagor,  • Surt sa räven – sagor om talesätt,  Sägenresan,  • När svanarna flög ikapp,  Blod från sju bröder, dvd  • Läskiga vidunder och sällsamma djur, 

Bokpro Box    Bjärnum -  www.bokpro.se

© Per Gustavsson och Bokpro  © Foto Steve Anderson  Omslag: Rikard Arvidsson Sättning: Bokpro Tryck: Kristianstads Boktryckeri AB,  isbn ----


Innehåll

Välkommen med på en sägenresa!  ”Di gamle, di var så hugkomsna”  Vittsjö Trätoskogen  När Jerusalems skomakare besökte Högholma  Jättegäddan i Kraxasjön och trollkunniga bröder  Det sista trollet i Skåne  Den hjälpsamme goenissen  Visseltofta Varför det inte finns braxen i Bodarpssjön  Den dagen korparna försvinner från Örsjön går jorden under  Verum Grebbebröde i Gubbarp  Det grymma herrskapet på Skeingeborg  Farstorp Huvudlös gubbe och andra spökerier i Sparrarp  Svärjarhålorna i Tofta  Norra Åkarp Hur Vittsjö och Norra Åkarp befolkades efter digerdöden  Pengakitteln i Blekebacken  Altarstenen  Vankiva Rövarerör  Flickorna som fångades av snapphanar – två skilda öden  Suggan i Sparreken som jagades av vargar 

Röke En vådlig storm i Röke  Bäckamannen i Rökes sjöar  Västra Torup Torupsgölarnas mörka hemlighet  Den fattige bonden som lånade pengar av jätten i Håkantorpshall  Hörja Trollen i Vedema hall och näcken i Barsjön  Matteröd En jätte, en gudlös herreman och två sjöar  Brönnestad Nyckeln till Hovdala silver  Brönnestads präst  Norra Mellby Den kloke Mölle-Jinsen  Silverskatten som möjliggjorde gårdsköpet  När djävulen huserade i Norra Mellby kyrka  Sösdala – de sju systrarnas dal  Tjörnarp Skövsnuan i Korsarödskogen  Häglinge Trollen i Göingeholmsberget  Maran i Häglinge  Vinslöv En otrolig vårflod i Vanneberga och ett ovanligt fynd i bäcken  Ringelislätt och Rövarkulan på åsen  Den store karln som bytte skjorta på Åraslövs klint  –5–


Brudehall Skeingeborg

Göinge

Svärjarhålorna Altarstenen Högholma Trätoskogen Tattarestenen

Kristusstenen

Grebbebröde

S S

Örsjön

Bodarpsjön Sparrarp Smörby liar

Kraxasjön Boabjär Lönsholma jär Blekebacken Rövarerör Änglarp

Sparreken Bobacken Masjön Vedema hall Barsjön Kattamöllan Stoby kyrka Galgbacken Lilla Tockarp Håkantorpshall Grösjön Isakstorp Hovdala slott Myrarp Brönnestad Djupadals kvarn Asmoarp Norra Mellby Korsarödskogen

Ilasjön Högaberg

Röe gård

Häglinge Göingeholmsberget

R Van Galg


nen

ön

d

Snoggerör Snokabacken

Olatorp

Biskopskällan

Jössehall

Örkened kyrka Prästastenen Esseboda skog Gastabacken i Ekhult Svenarp Trollabackarna Svartkonstskolan i Björkhult Kattarp Ormstenen Vejlön Nordanå gård Breanäs Hallasnärje Stenkeslycke gård Sjön Immeln Broestorp Dönhult Ljumma backe Krämarebacken Tydingen Emmislöv Käringbacken Kanehall Östregårds strandängar Gryts kyrka Kyrkbacken i Solberga Sjunkna herrgården Ekamöllan Norra Sandby kungsgård Gumlösa kyrka Hälleberga backe Torsebro krutbruk

Broby kyrka Gästgivargården

Åby källa Orelyckan Åraslövs klint Käringabacken Rövarkulan Vanneberga bäck Galgbacken Attarp

Kristianstad Östra Göinge, Osby och Hässleholms kommun samt Tjörnarps, Önnestads, Färlövs och N. Strö socken Kartunderlag: T-Kartor Sweden AB, Kristianstad


Nävlinge Huvudet som steg för steg föll nerför trappan 

Broby De dödas julotta i Broby kyrka  Den Barnekowska ringen  Hur Kattarp fick sitt namn 

Hässleholm och Ignaberga Tre hugg måste räcka – Galgbacken i Röinge och i Attarp 

Glimåkra Herr Paul i Glimåkra  Trollen i Trollabackarna  Den fruktade ormen 

Stoby Den modiga pigan som gick till Stoby kyrka på natten  Den mystiska Masjön  Spöket i Kattamöllan 

Hästveda När Stenkeslycke gård brann  Osby Kristusstenen  Den siste hedningen i Göinge  Öarna i Osbysjön 

Norra Sandby Orelyckekäringen  Tocke-möllaren i Ekamöllan  Timmermannen som skar till skjorttyget med ett enda yxhugg  Gumlösa Trollen i Hälleberga backe och de osynliga matgästerna i Norra Sandby kungsgård  När klockaren hoppade från Gumlösa kyrktorn och den döde krävde igen sin skalle  Önnestad Käringabacken i Önnestad och mjölkhararna  Färlöv Lortatyg vid Torsebro krutbruk  Den undergörande källan i Åby 

Örkened Bonden som lånade en dödskalle från kyrkogården i Örkened  Jössehall  Gastabacken i Ekhult  Svartkonstskolan i Björkhult  Den sjunkna bondgården på Vejlön  Hjärsås Tunnbindaren som gömde sig under bykekaret för att undkomma vargarna  Bonden som överlevde en vinter på sjöbottnen  När pesten kom till Stora Dönhult  Ollonsvinen som dödade en krämare  Den snåle torparen i Hjärsås 

Knislinge Näckens polska  Den sjunkna herrgården i Helge å vid Knislinge  Gryt Kanehall, Käringbacken i Gryt och en lockande kvinna  Kyrkbacken i Solberga och stenkastet mot Gryts kyrka  Emmislöv Brorstorpagubben som försvurit sig åt hin onde  Bonden från Emmislöv som blev rik och de gudlösa frimurarna 

Loshult Sju barn på Olatorp med hästfötter och lika ger lika  Hur Hansingen i Loshult blev förmögen 

… och mer finns det att berätta …  Källhänvisningar och lästips  Litteratur och tryckta källor  Sakregister  Platsregister  Sockenregister 

–8–


Välkommen med på en sägenresa!

Den här boken tar dig till sägenomspunna platser i Västra och Östra Göinge härader. Turen går till rövargrottor och trollberg, jättekast och skattgömmor, medeltida kyrkor och heliga källor, borgruiner och platser för ond bråd död, hemlighetsfulla sjöar och åar där näcken spelar, nattliga kyrkogårdar och ställen där osaliga andar går igen. I alla tider har människor älskat att berätta och lyssna till historier. Berättelserna har gått från mun till mun. En del berättelser har glömts bort, andra har berättats i hundratals, ja ibland tusentals år. Det är sådana gamla historier du hittar i den här boken. Vi kallar dem sägner. De handlar om märkvärdiga händelser, ovanliga personer och övernaturliga upplevelser mitt i vardagslivet. Det är de mest spännande och mest häpnadsväckande historierna som överlevt längst. Sägnerna är ofta knutna till bestämda platser. En resa i sägnernas fantasifulla landskap blir därför också en resa till spännande utflyktsmål i Göingebygden. En del platser är välkända, men en dramatisk historia kan göra platsen än mer lockande. Kanske för berättelserna i den här boken dig till ställen som du annars inte hade upptäckt. Till den lilla oansenliga sjön med dyigt vatten där ett slott en gång sjönk ner i djupet. Till backen där påskkäringarna samlades innan de flög iväg till Blåkulla. Till svartkonstskolan långt in i mörka skogen där trollkarlar fick lära sig nya knep och konster. För att underlätta för dig att hitta platserna anger jag gpskoordinater för varje berättelse. Eftersom berättelserna är gamla blir det också en resa till livet förr i tiden. Sägnerna ger en bild av människors vardagsliv för  år sedan eller ännu längre tillbaka i tiden. Säden tröskas för hand på logen och smöret kärnas i smörkärnan. Folk tvistar om ägogränser och drängar tävlar om –9–


flickors gunst. Torpare sliter hårt för att få mat för dagen och förtrycks av rikt herrefolk. Pest och andra sjukdomar härjar i byarna. Barn dör unga och en del blir borta i skogen. Tjuvar och rövare gör trakten osäker och de många krigen medför mycket lidande. Är sägnerna då sanna? Har det som berättats verkligen hänt? Åtminstone ville berättaren få lyssnaren att tro detta och berättaren trodde säkert ofta själv på historien. En del händelser har inträffat, men inte riktigt som det berättas. Andra berättelser har levt vidare kort och gott för att de är bra historier. Idag kan vi le åt tron på tomtar och troll och andra väsen. Men för  år sedan kunde just dessa väsen förklara saker som hände: Om någon drunknade i sjön hade näcken varit framme. Om kon mjölkade dåligt hade säkert en häxa stulit mjölken med hjälp av trollkonster. Gick det bra för en bonde berodde det säkert på att det fanns en liten hjälpsam tomte på gården. I en mening är sägnerna sanna, de berättar om människors drömmar, förhoppningar och livsuppfattningar. I sägnerna finner vi levnadsregler och moral. Det fina med dramatiska berättelser är att de har en sällsynt förmåga att ge liv åt det förflutna. Som lyssnare vandrar vi snart tillsammans med berättaren på historiens stig, ser miljöerna för vårt inre, hör rösterna och känner dofterna. Boken riktar sig både till större barn, ungdomar och vuxna. Den som vill kan helt enkelt nöja sig med att läsa själva berättelserna. Den som vill veta mer kan fortsätta med mina kommentarer som följer efter varje sägen. Där berättar jag om sägnernas bakgrund, varför de berättades och redovisar också liknande sägner från andra socknar i Göinge, från Skåne och ibland också från andra delar av Sverige. Den vetgirige kan också ta del av min inledning ”Di gamle, di var så hugkomsna” där jag berättar utförligare om muntligt berättande, sägnernas världsbild och ålder samt om insamlingen av sägner i Göinge. Den som vill veta än mer kan studera vidare med hjälp av mina källor och litteraturtips. Jag har letat sägner i gamla sockenbeskrivningar, i hembygdsböcker och äldre sägensamlingar. Framförallt har jag systematiskt gått igenom – 11 –


alla sägner från Göinge i Folklivsarkivet i Lund och Folkminnessamlingen vid Nordiska Museet i Stockholm. En översiktlig genomgång av arkivmaterialet vid Dialekt-, ortnamns- och folklivsarkivet i Göteborg gav någon enstaka okänd sägen. Eftersom jag inte bara vill ge en bild av vad som berättades, utan också hur det berättades, har jag bemödat mig om att vara trogen mina källor, samtidigt som jag strävat efter att återberätta sägnerna så att de blir levande idag och intressanta att läsa och lyssna till. Men det är också viktigt att komma ihåg att uppteckningarna sällan gör den muntliga berättelsen rättvis. Den som vill ta del av sägnerna såsom de en gång upptecknades hänvisas till mina källor. I min resa i sägnernas spår genom Göinge har jag haft ovärderlig hjälp av tjänstvillig arkivpersonal, bibliotek som försett mig med kompletterande litteratur, hembygdsföreningar och enskilda hembygdsentusiaster. Ett stort tack till er alla! Boken ger ingen uttömmande bild av hela sägentraditionen i Göinge. Många sägner har berättats utan att vara knutna till en bestämd plats och ibland är platsangivelsen diffus. Med något undantag har jag uteslutit alla dessa sägner. Det innebär att sägner om till exempel varulvar saknas. De finns, om än inte så många. Jag har försökt få en ganska jämn spridning av sägnerna över de två häraderna. Ibland har jag avstått från att berätta sägner om välkända platser för att ge plats för mindre kända och kanske helt bortglömda sägenplatser. Det har inte alltid varit lätt att välja sägner eftersom förekomsten av uppteckningar varierar kraftigt mellan socknarna och även om jag hittat sägner från alla Göingesocknar har de inte alltid erbjudit spännande besöksmål. Men om mitt urval lockar till protester och att andra spännande sägenomspunna platser lyfts fram ur anonymiteten är det bara bra. Och får du lust att själv prova att berätta med munnen blir jag än gladare. Själva ordet sägen kommer från fornsvenskan och betyder utsaga, yttrande och är släkt med säga. En sägen ska alltså berättas muntligt. Först då börjar berättelsen riktigt leva. Glöm då mina ord och berätta sägnen med dina egna, så som berättare i alla tider har gjort. – 12 –


Varför det inte finns braxen i Bodarpssjön

Bodarpssjön ligger i Visseltofta socken nära gränsen mot Verum. I mitten av -talet ägde den myndige bonden Sven Nicklasson Sjötorpet, som är beläget precis väster om sjön, som på den här tiden också kallades för Sjötorpasjön. Skogarna var fulla av villebråd och i Bodarpssjön vimlade det av fisk. Särskilt braxen trivdes i sjön. Sven Nicklasson jagade och fiskade ofta tillsammans med sin vän bonden Bengt Torkelsson i Stavshult. Nu närmade det sig tiden för braxens lek och under en hel vecka lagade Sven och Bengt näten och gjorde fiskedonen i ordning. När lördagen kom la de ut näten i sjön. På söndagen skulle de tillsammans ta upp näten och fördela fångsten, men först skulle de bevista högmässan i Verums kyrka. Sven kom till kyrkan men när halva gudstjänsten var till ända stod Bengts stol fortfarande tom. Sven anade att Bengt hade svikit honom och lämnade kyrkan, selade på hästarna och körde hem så fort de bara förmådde springa. Väl hemma kastade han tyglarna till en dräng och skyndade ner till sjön där han såg Bengt i färd med att ta upp näten. Han rodde ut till kamraten och förebrådde honom för löftesbrottet. Snart övergick ordväxlingen i handgemäng och de slog varandra med årorna. De fortsatte tills de avsvimmade föll i vattnet och drunknade. Båtarna drev i land och det sägs, att där båtarna flöt fram fryser sjön aldrig till is, hur kall vintern än är. Eftersom de drunknade inte fick begravas i vigd gjord då de hade mördat varandra, fick de ingen ro, utan gick igen ute på sjön. Vid väderombyte hördes ofta skrik och väsen från sjön. ”Nu blir det snart regn, för jag

– 43 –


har hört möringarna skrika i Sjötorpasjön”, sa folk förr i tiden. Sedan denna händelse vilar det en förbannelse över Bodarpssjön och det har inte funnit någon braxen i sjön.  Den här sägnen publicerade i tidningen Norra Skåne . I samma nummer av tidningen, till och med på samma uppslag, rapporterades det om märkliga ”Fornfynd i Bodarpssjön”. I sjön hade man funnit tre stockbåtar, två gjorda av urholkade furustammar och fem meter långa och en halv meter breda. Den tredje var tre meter lång och gjord av en ekstam. Artikelförfattaren menar att de troligen är från stenåldern och visar på en tidig bebyggelse i trakten. Fyra år senare berättade -årige Per Kristensson samma sägen för en upptecknare från Folklivsarkivet i Lund. Det är intressant att se hur berättelsen har förändrats. Det är uppenbart att Per Kristensson läst artiklarna i Norra Skåne eller hört sägnen berättad av någon annan som sett båda artiklarna i tidningen. De av varandra oberoende artiklarna har kopplats samman och sagesmannen berättar ”att det här hände säkert för länge sedan, på den tiden då man färdades fram på sjön i urholkade ekstockar. Kring  hittade man två sådana båtar i sjön, och det var ju underligt att det var två. Båtarna kan man nu se i hembygdsparken i Broby.” Fynden av stockbåtar tas som belägg för att händelsen med de två tvistande fiskarna verkligen har ägt rum. Ännu en detalj som talar för att den tryckta versionen i Norra Skåne är förlaga till den som berättades fyra år senare är att de namngivna bönderna blivit två bröder. Sägnen i Norra Skåne inleds nämligen med en utredning av Sjötorpets historia och att gården en gång delades mellan två bröder och det redovisas också i detalj hur delning gick till. Denna inledning hör egentligen inte alls till sägnen. När sägnen traderats vidare har det varit mycket lättare att komma ihåg ett dramatiskt brödramord än namngivna bönder som levde på -talet och som ingen mindes på -talet. Sägnen är i själva verket en vandringssägen som förklarar varför fisket i en sjö har försämrats eller är dåligt. En liknande förbannelse sägs ha drabbat Luhrsjön, efter det att två bröder blev ovänner i samband med fiske en söndag. En broder fick en rik fångst, medan den andre inte fick en enda fisk. Den missgynnade blev så förtörnad att han sköt ihjäl brodern. Det är orsaken till att man idag får lite fisk i Lursjön i jämförelse med i gamla tider. I Immeln blev trollkungen Ljumma gubbe en gång ovän med en fiskare som var ute för att fånga sik. Ljumma gubbe blev så arg att han drev bort all sik från sjön och sedan dess har det inte funnits sik i Immeln. Förklaringen till att det finns ont om braxen i Gårdsjön invid Vesslarp i Glimåkra socken och i andra sjöar i närheten är att en finnkäring nekats bröd och sovel i Vesslarps Södergård. I ilskan tog hon en stor sten och kastade den i sjön och sa: ”Så länge

– 44 –


den stenen är våt, ska det inte finnas braxen i sjöarna häromkring.” När sjöarna sänktes kring sekelskiftet  sägs det att braxen kom tillbaka. Men när uppteckningen gjordes  sa sagesmannen, att braxen åter minskat, så förmodligen hade finnkäringens sten börjat bli våt igen. Men hur är det med de funna stockbåtarna från Bodarpsjön? Mycket riktigt finns det flera stockbåtar i hembygdsparken i Broby, men tyvärr är dokumentationen var de kommer ifrån bristfällig.

– 45 –


Den dagen korparna försvinner från Örsjön går jorden under

Gränsen mellan Skåne och Småland, och därmed också mellan Västra Göinge och Sunnerbo härader går rakt över Örsjön i Visseltofta socken. Det finns en spådom som säger att den dag korparna försvinner från Örsjöns stränder är domedagen kommen och med den en ragnarök. Då går jorden under. Den spådomen utslungades av självaste asaguden Oden för länge länge sen. På den tiden bodde två jättar på varsin ö i Örsjön. En jättepojke höll till i berghallen på Ekö och en jätteflicka i berghallen mittemot på norra Bökö. Det här var för så länge sen att Oden då och då färdades trakten förbi. Han brukade passa på att vattna sin åttafotade häst Sleipner mellan de två bergsbranterna, som stupade ner mot vattnet och därmed fick dessa heta Odens hallar. Jättarna var som sagt var inte fullvuxna och en gång tog de sig till att driva gäck med Oden och skrämma hans häst. Men Oden tyckte inte det var det minsta lustigt, utan blev rasande och sa: – Ni ska inte skoja med gamla gudar. Som straff ska ni nu vara i era berg i evinnerlig tid och aldrig se dagsljuset och möta varandra, utom på nyårsafton och midsommarafton. Det var ju en fruktansvärd dom, men den stod fast och Oden satte sina korpar Hugin och Munin att vakta över jättarna. Så snart de försökte bryta mot Odens dom skrek korparna gällt och högt. Men de två helgdagsaftnarna fick jättarna träffas och då höll korparna tyst. Folk som bor kring Örsjön har inte heller hört korparna de här två dagarna.

– 47 – Foto: Brutus Östling


 Odenshall på Bökö är känt som gränsmärke mellan Danmark och Sverige sedan . Men sträckningen av den gamla riksgränsen, som idag utgör landskapsgränsen, har varit omtvistad ända fram till , då Högsta domstolen i en dom fastlade gränsen. Vid gränskartläggningen  beskrevs hallen som ett gråstensberg. Hallen heter egentligen Uttrahall eller Oderhall och har i själva verket fått sitt namn efter djuret utter som på gränsbygdens dialekt heter oder. Först på -talet dyker benämningen Odenshall upp.

– 48 –


Det grymma herrskapet på Skeingeborg

Skeingeborg ligger på en liten ö i Skeingesjön i Verums socken. Borgen byggdes i slutet av -talet, men övergavs troligtvis redan i mitten av -talet. Då blev Björkeberga gård på fastlandet mittemot Borgön egendomens huvudgård. Borgen är unik genom sin åttakantiga ringmur som är  meter lång. Muren är delvis raserad, men gör fortfarande ett mäktigt intryck. En smal öppning i muren leder in på borggården, där hus har legat utefter ringmuren och en större byggnad mitt på borggården.

Julnatten när Skeingeborg brann En gång ägdes Skeingeborg av en adelsman som hette Peder Oxe. Han var en bondeplågare av värsta sort och hans fru var ännu värre. I hela Verums socken som lydde under borgen blev bönderna ohyggligt pinade och utsugna. Borgherren förtryckte dem med godtyckliga pålagor, gjorde som han själv ville med deras egendom och for särskilt illa fram med deras skördar. Han tog deras säd eller så brände han upp den. När han gav sig ut på jakt red han ibland på sin häst genom sädesfälten och fördärvade grödan. De som knotade eller satte sig till motvärn kastades i borgens fängelsehålor. Borgfrun var gräslig. Då någon bondhustru fått barn sände frun på Skeingeborg efter den nyblivna modern och tvingade henne att ge di åt de många hundvalpar, som man födde upp på borgen för jakt. Till slut stod bönderna inte ut längre, utan sände en man till kungen för att klaga över den grymme Peder Oxe. Kungen svarade att lagen inte längre skulle skydda borgherren och tillät bönderna att göra med honom vad de önskade. – 52 –


Bönderna väntade tills vintern kom och isen bar över till Borgön. Det inträffade på själva julnatten. Budkavlen gick i Verums socken och alla bönder samlades vid sjöstranden. Från var gård kom man med ett lass ris. Riset kördes över till ön och staplades kring borgmuren och så tände bönderna på riset. Invånarna på borgen överraskades helt av det nattliga anfallet och rusiga som de var av allt julölet förmådde de inte göra något motstånd. Bönderna höll vakt runt omkring och Peder Oxe och hans husfolk brändes inne. Den hatade borgfrun lyckades dock smita ut ur den brinnande gården och kom över till fastlandet innan hon upptäcktes. Förföljarna hann upp henne vid västra sidan av sjön. Nu fick hon själv smaka på sin egen grymhet. Bönderna hängde henne i ett träd med huvudet nedåt och där fick hon hänga tills hon dog. Platsen där detta skedde kallas sedan dess för Fruelund.

Djävulen hämtade Peder Oxe Andra berättar att det inte var de förtryckta bönderna som hämnades utan att det var djävulen som kom till gården för att hämta den man som tillhörde honom. När borgen byggdes och var i bruk, var det så stor träldom i bygden att ingen havande hustru kunde bära fram sitt barn eller någon ko föda fram en levande kalv. Om det någon gång trots allt hände att en kvinna födde sitt barn till världen fick hon inte amma sitt barn. Herrskapet på borgen tvingade henne, som vi hört, att ge di åt borgens hundvalpar. Det sägs att det var därför djävulen själv en gång kom till farande till borgen i en täckt vagn dragen av hästar. Han skickade bud in till Peder Oxe, som roade sig med sina gäster, att han skulle komma ut och följa med. Peder Oxe hittade på den ena ursäkten efter den andra för att slippa, men inget hjälpte. Till slut måste borgherren befalla kusken att spänna för gårdens vagn och så slog han följe med besökaren till pinorummet. Kusken var borta i tre dagar och då han äntligen kom tillbaka frågade frun honom var hennes man var och hotade honom med hårt straff om han inte hämtade hem honom. Men kusken sa att borgherren satt i hel– 53 –


vetet och drack helsefyr. Om frun inte omvände sig, skulle hon själv komma dit. Frun ville inte tro på kusken förrän han skaffade något tecken från mannen att det var sant. Så kusken for iväg igen och kom snart tillbaka med Peder Oxes guldring. När frun fick se ringen omvände hon sig.  Den första versionen upptecknades i Verum socken på -talet. Peder Oxe är en historisk person och var en mäktig man i -talets Skåne, men han har inte ägt Skeingeborg. Däremot finns dokument från -talets första hälft som visar att bönderna i Verum klagat hos den danske kungen över herremannen Ulf Grip på Björkeberga gård och hans framfart mot bönderna, som till stora delar överensstämmer med sägnens berättelse. Men det finns inga tecken på att borgen skulle ha förstörts genom brand. Senare generationers berättelser om böndernas rättslösa och hårda tillvaro har kopplats ihop med en känd bondeplågares namn, Peder Oxes, och så har en sägen så småningom bildats som också förklarar varför borgen raserats. Skeingeborgs förstörelse har stora likheter med folktraditionen om Vittsjöborgs slut. Även här härskade en grym herreman och under ledning av bonden Annon Kulle av Ubbalt ödelade allmogen fästningen, efter vederbörligt tillstånd av landets kung. De förnämsta på borgen hängdes på den lilla ön utanför, som idag kallas för Galgön. Uppteckningen av sägnen är gjord av prästen i Norra Åkarp och Vittsjö, Hans Jöransson Feuk, och han nämner också att folk ibland sett en drake flyga mellan Vittsjöborg och Skeingeborg. Motivet med kvinnor som ammar hundvalpar är känt från andra sägner, i Skåne bland annat från borgen Vallen i Everöd. Motivet återfinns också i en sägen upptecknad i Häglinge, men här är berättelsen helt annorlunda. Det var en kvinna som hade en hund, som hon fick sex ungar tillsammans med. Ungarna såg ut som någonting mittemellan människa och hund. Kvinnan straffades för sin ogudaktiga handling och folk band hennes händer bakom ryggen. Så fick ungarna hon fått flänga och flå på hennes bröst allt vad de kunde. Både fruntimret och ungarna dog efter en tid. Sägnen om hur djävulen besöker Skeingeborg upptecknade  av prästen i Verum Lars Nilson Opman. Den anknyter till de många vandringssägner som har berättats runt om i landet om grymma herremän och herrgårdsfruar. Mest känd är sägnen om Pintorpafrun på Ericsbergs slott i Södermanland, som hämtades av hin onde. Ruinerna efter den gamla borgen i Skeingesjön har lockat till en rik sägendiktning och det finns ännu en berättelse, som förklarar varför bara rester efter fästningen återstår idag. Sonen till borgherren hade förälskat sig i en prästdotter i Visseltofta. Flickans mor hade en förfärlig dröm om att dottern förälskat sig i en man över hennes stånd

– 55 –


och att hon därför skulle råka i olycka. När modern försökte hindra äktenskapet mellan de unga röjde dessa henne ur vägen och prästdottern flyttade in i borgen. När folket i bygden fick vetskap om det grymma mordet brände de borgen och borgherren och hans unga fru brann inne. Lättast når man borgruinen genom att följa skylten från byn Jägersborg. Då kommer man till Björkeberga gård och därifrån går man över strandängarna till Borgön.

– 56 –


Huvudlös gubbe och andra spökerier i Sparrarp

Smörby liar är en brant backe mellan Sparrarp och Hästveda. Liar kommer ju av lid som betyder vägsluttning och som namnet utsäger är denna backe belägen vid gården Smörby, strax norr om gården. Vid Smörby liar har folk ofta råkat ut för hemskheter eller förnimt dåligheter, som man sa förr i tiden. Många har mött folk som saknat huvud. Orsaken sägs vara att folk i forna tider har kört och vält med lasset i backen och fått vagnen över sig och omkommit. Andra har blivit överfallna och mördade. Inte undra på att de olyckliga sedan går igen och ställer till bekymmer för vägfarande. Det hände ofta att vagnen blev så tung, att hästarna knapp orkade dra den uppför backen. Det var spökena som hejdade vagnen eller tjuvåkte. Då hade man inget annat att göra än att gå av och ta av huvudlaget av hästen och titta genom detta. Då försvann det onda. Men tro inte det är slut på spökerierna för att ekipaget lyckligt och väl passerat Smörby liar. Mellan backen och Sparrarp har folk sett ett irrande ljussken om kvällarna. En bonde i Sparrarp gav en lantmätare som skulle staka ut rågången mellan två gårdar ett par fläsksidor för att han skulle dra gränsen till bondens fördel. Lantmätaren som var fattig gjorde så, men efter döden får han ingen ro utan tvingas springa mellan ägorna och syns som ett bloss. I själva Sparrarps by kan man stöta på en annan huvudlös gubbe och ibland också en stor hund med rödglödgade ögon och som skäller något förskräckligt. Där den huvudlöse visar sig blev en bonde ihjälslagen. Gärningsmannen fängslades, men innan rättegången hängde han sig i ett par

– 57 –


byxhängslen i fängelset. Men alltsedan dess har det spökat alldeles besatt i Sparrarp och många går inte ut efter mörkrets inbrott, om man inte är absolut tvungen. Inom byns ägor ligger några rätt stora stenrösen. De är uppkastade efter ett par vallpojkar. Pojkarna var kära i samma flicka och hon hade lämnat åt de två att själva bestämma vem som skulle ha henne. En gång när de vallade kreatur och träffades i skogen började de slåss och till slut föll de båda döda ner på marken. De hade slagit ihjäl varandra. För att förhindra att de gick igen kastade folk som passerade stället stenar på platsen och så uppkom stenrösena.  Det var en allmän uppfattning att en människa som dött en hastig ond död eller utfört något orätt under sin livstid aldrig fick ro i sin grav. Spökerier utmed en landsväg och gärna i en lid, lantmätare som mätt orätt och två pojkar som slagit ihjäl varandra är alla mycket vanliga motiv i vandringssägner om spöken. Berättelsen om mordet i Sparrarp grundar sig på en verklig händelse. Sparrarps by bestod för  år sedan av sex gårdar. Byn var tättbefolkad och ofta kivade bönderna om ägorna. Den  december  hade de varit ute i skogen för att fördela ved mellan sig. På hemvägen gick de in i ett torp och där blev det munhuggning och slagsmål. Bonden Åke Torstensson förlikades med en av sina trätobröder och bjöd på brännvin. Men -årige Nils Persson som Åke slagits med vägrade förlikning. Lite senare samma kväll hittades Åke Torstensson illa slagen en bit från sitt hem. Han avled samma kväll. Året därpå blev det rättegång och den misstänkte Nils Persson ställdes inför rätta. Den häktade och starkt misstänkte Nils Persson kunde aldrig fällas för brottet och det hänsköts till hovrätten. Men händelsen blev aldrig fullt utredd eftersom den tilltalade bybon dog i fängelset hösten . Det är nog ingen slump att en vandringssägen om en lantmätare som mätt fel knutits till Sparrarp. Domböckerna från tingsförhandlingar i Västra Göinge domsaga visar på återkommande rågångstvister, både med andra byar och mellan gårdarna i byn.  fastställdes gränserna mot de andra byarna efter lantmäteriförrättning och tre tingsförhandlingar. Skiftet av byn som påbörjades  tog lång tid och först efter  års tvister och stridigheter kunde gränserna fastställas . Då hade en del ärenden avgjorts i Kungl. Maj:t. Det segdragna förrättandet av skiftet i Sparrarp var knappast ett ovanligt fall, vilket alla sägner om lyktgubbar eller lyktemän ger belägg för. Osaliga lantmätare kan man träffa på lite var som helst. Ett ställe där folk hört lantmätarens kedja slamra, eller som

– 58 –


man sa skringla, är vid rågångarna i byn Kärlingeberga nära Ballingslöv. Där har man till och med sett lantmätaren sitta på ryggningen invid skorstenen på en av gårdarna en kväll i ”skomringen”. En jättestor svart hund gjorde vagnarna tunga när man skulle in genom grinden på bygatan. Det berodde på att lantmätaren i mitten av -talet tagit mutor och mätt fel när Kärlingeberga delades. Ett annat ställe i Göinge där lantmätaren går igen är i gölen där socknarna Hörja, Norra Åkarp och Röke stöter samman. En sägen från Röke berättar om två bönder i Harastorps by som blev ovänner vid skiftets genomförande. De bestämde att mötas till envig efter döden vid en stor bok som kallades Krokens bok i Tallmo. På den här platsen har folk nattetid hört oväsen av slagsmål och sett gnistor flyga omkring och bloss lysa. Runt om i Göinge finns en hel del berättelser om män eller pojkar som har slagits och inte slutat förrän de slagit ihjäl varandra. När folk passerade ett sådant ställe var det vanligt att kasta en sten eller en gren för att förhindra den döde att gå igen. Snart bildades ett stenröse eller ett riskast på platsen. I Sösdala var det två vuxna karlar som vaktade får, trots det kallades de för fårapågar, som skar ihjäl varandra med knivar. Stenröset som så småningom bildades kallades för ”bålet”. I Häglinge ligger ett litet berg i södra delen av socknen som kallas Brödraberget. Det har fått sitt namn efter två bröder som var ”vaktepojkar” och blev ovänner och grälet slutade med att båda två dog. I en skog i närheten av Emmaljunga blev två vallpojkar kära i samma tös, började bråka och sköt ihjäl varandra med pilar från sina armborstar. I Njura dödade en vallpojke en kamrat och alltid kastade folk en kvist på platsen när de passerade förbi. En märklig, troligtvis en i sen tid diktad berättelse, upptecknad i Broby , handlar om två pojkar som blev ovänner när de plockade bär i skogen. Ett våldsamt slagsmål slutade med att den ene dog. På platsen för händelsen sprang en helig källa fram som vidgade sig och blev större och större tills det rann en å ut från källan. Den döde gossen hette Helge och ån fick namnet Helge å. Något belägg för att två vallpojkar ska ha slagit ihjäl varandra i Sparrarp finns inte i domböckerna från Västra Göinge härad. Däremot har slagsmål mellan bybor i Sparrarp eller med utsocknes slutat med tingsförhandlingar. Dokumenten visar också att det funnits en vallflicka  i Sparrarp.  påbjöds genom en kunglig förordning att endast flickor och kvinnor fick vara vallhjon. Orsaken var risken för tidelag. Men  tilläts åter pojkar som vallare, men de måste vara under  år. Åren som gått hade visat att många flickor flydde när vilda djur visade sig, istället för att skydda kreaturen.  kom den -årige Måns Hansson från Vankiva till Sparrarp och blev fäherde. Som sådan fungerade han i  år. I kyrkböckerna betecknas han som fånig och mindre vetande. De som ansågs ”odugliga till arbetet” passade utmärkt till fåraherde även om de var över  år, eftersom de annars hade varit tvungna att tigga. Efter skiftesreformen behövde byn ingen gemensam vallherde eftersom varje gård hade sina egna ägor. Att sägnerna om vallpojkar som slår ihjäl varandra ändå inte ligger så långt från

– 59 –


verkligheten visar ett brev från prosten Hans Peter Lorich i Hjärsås. Det är skrivet i december  till en prästkollega. Brevskrivaren berättar om en  år gammal gosse som vallade getter åt en bonde i Färlöv. Han hade tydligen skött sitt arbete dåligt och fick inte den utlovade kostymen som hans husbonde lovat honom. Den fick istället vallpojken som efterträdde honom. -åringen blev så uppretade att han överföll den andre ute i markerna och slog honom med stenar i huvudet tills han dog.

– 60 –


Den fattige bonden som lånade pengar av jätten i Håkantorpshall

Söder om Västra Torup kyrkby ligger många små sjöar som har förbindelse med varandra. Sydost om sjön Store damm reser sig precis vid strandkanten ett brant litet berg som heter Hallen eller Håkantorpshall, efter byn som ligger nära berget. En gång var det en bonde som gick och plöjde sin åker. Men till vad nytta, tänkte han, för han var så skuldsatt att han inte hade råd att ens skaffa utsäde till sin jord. Han blev så förtvivlad att han kastade sig ner på dikesrenen och började gråta. – Varför ligger du där och är sorgsen? hörde han plötsligt en röst som frågade. När han tittade upp fick han se en jätte. Nog blev han rädd, men hans liv var redan så eländigt att det knappt kunde bli värre, så han svarade raskt: – Jo, jag är så fattig och skuldsatt, att jag inte ens har råd att skaffa utsäde till den här åkern, och än mindre att på annat sätt reda mig med gården. – Ingenting annat, svarade jätten, kom då till mig i Håkantorpshall, så ska du få låna pengar av mig. Det må ni tro att bonden blev glad. Han var inte sen att knalla iväg till berget. Här öppnades en dörr och bonden kom in i jättens stuga och jätten mätte upp en hel skäppa pengar till bonden. Men mannen blev ängslig och sa: – Så mycket pengar kan jag inte låna, för det kan jag aldrig i tiden betala tillbaka.

– 89 –


Men jätten bara log och la några nävar till med pengar på skäppan så att den blev fylld över bredden. – Ta nu den här. Den är toppad, men du behöver bara betala tillbaka en struken skäppa och det först om tio år. Det var ju goda villkor tyckte bonden, tackade och tog emot lånet. Men bonden var en försiktig man och använde inte mer av pengarna än de extra nävarna jätten lagt på sist. Med dessa kunde han både betala sin gamla skuld och mer därtill, för jättenävar är minsann inte små. Då lånetiden var ute satt han som en rik man på sin gård utan att ha rört det egentliga lånet. Då den sista dagen på det tionde året var inne tog han skäppan med pengarna och gick till Hallen och knackade på. – Vem är du? frågade en grov röst inifrån berget. – Jo, jag är den man som för tio år sedan fick låna en skäppa pengar av jätten här och nu vill jag betala tillbaka och tacka för lånet. – Den jätten lever inte längre och hela hans släkt är utdöd, så du får behålla vad du fick av honom, svarade rösten. Med det beskedet gick mannen hem och använde pengarna på bästa sätt. Och man har aldrig hört annat än att den rikedomen bekommit både honom och hans efterkommande väl, men så har det också alltid varit en lika redlig och förståndig familj som stamfadern själv.  Företeelser som är ovanliga, såsom här ett berg som reser sig brant över sjön och omgivande natur, har alltid lockat till sägendiktning. Berget eller kullen behöver inte vara högt i meter räknat, det räcker att det avviker på ett markant sätt från omgivningen. Det finns gott om små berg i Göingesocknarna dit troll eller jättar tagit sin tillflykt. Nordost om Västra Torup socken i Hörja finns både Ranehall och Vedema hall. Och naturligtvis finns det många berättelser om jättar och troll i näraliggande Söderåsen. En karl gick en natt in i en grotta, en jättestuga, vid Skäralid och såg en jätte sitta och sova. Det var dymmelvecka och under denna vecka sover troll och jättar. Mannen blev så rädd att han inte vågade gå förbi jätten och in i det inre rummet där det fanns guld och silver i skäppavis. Riseberga vid Söderåsen sägs ha fått sitt namn efter Jätten Rise och denne ligger begraven i klosterhagen vid Herrevads kloster och ännu på -talet utmärktes platsen av två stora stenar. – 91 –


Ringelislätt och Rövarkulan på åsen

I början av -talet vaknade intresset i Sverige för gamla visor, sägner och sagor under inflytande av romantiska idéströmningar. Författare, fornforskare, språkmän och präster tecknade upp den svenska folkdikten. Många hade anknytning till Götiska förbundet som bildats  med syfte att återuppliva ”de gamla göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne”. Folkdikten sågs som en källa för kunskap om svenska folkets urgamla trosföreställningar och gav en bild av landets ärorika förflutna. En av de ledande gestalterna var författaren och kyrkoherden Arvid August Afzelius. I elvabandsverket Svenska folkets Sagohäfder, som utkom –, använder han sägner för att ge en storslagen bild av vårt lands historia. När han skriver om snapphanar och krigen mellan Sverige och Danmark under -talen låter det så här: De svåraste fiender Sverige hade i detta förfärliga strövkrig var snapphanarna. Bland dem fanns de skickligaste skyttar som, gömda i skogar och bland klippor, där krigsfolket drog förbi, avlossade mot soldaterna sina bössor och smög sig undan i sina gömslor, och aldrig red en ryttare så fort att icke snapphanens lod genomborrade hans huvud. De var till mesta delen drängar från Göinge härad. Snapphanesagorna fortleva i de danska landskapen som folkets käraste minnen. Sven Påwelson, den namnkunnigaste snapphanehövdingen i det danska kriget, beskrivs såsom en man med orubbligt mod, vighet och styrka, ägande den underbara egenskapen att kunna härma alla munarter och antaga olika gestalter, än stor, än liten och hopkrympt, än såsom man och än såsom kvinna. Hade han utspanat en väg, där någon mindre avdelning av svenska krigsmän skulle framtåga, så blåste han i en pipa och ur skogen framrusade en här av snapphanar och nedgjorde den. – 141 –


I Västra Göinge härad, i Vinslövs församling, är en by, Ringelislätt, benämnd. Här har fordom varit vilda skogen, där leker barnen nu i stenklyftor och jordstugor, som ännu kallas snapphanestugor. Över landsvägen som gått där nedanför har det stått en grind, vid vilken snapphanarna, när rov och byte var i förväntan, fäst ett snöre som gått till en ringklocka i deras läger, givande tillkänna de vägfarandes ankomst, dem de till sitt offer eller plundring hade utsett. Därför kallas byn Ringelislätt och grinden för Ringeligrind. En vinter red  svenska ryttare den vägen fram. Kulor ven snart kring deras öron och de omvärvdes av en trupp snapphanar, avväpnades och fördes bakbundna ned till en ström, där en stor vak var huggen i isen. Snapphanarna nedstötte den ena efter den andra av svenskarna under isen, där de drunknade och fördes bort av strömmen. Men den sista av ryttarna, som sett sina kamraters ömkliga färd, hade haft tid att fundera hur han på något sätt skulle kunna hämnas. Han lyckades få loss snöret som hans händer var bundna vid. När han leddes fram till vaken slog han sina kraftfulla armar omkring halsen på de två snapphanar som höll i honom och kastade sig med dem ned i djupet.  När Afzelius avslutar sin skildring av snapphanarna betecknar han dem som ”lika tappra som olyckliga fribrytare, dem de danska konungarna besoldat (avlönat) och med sina fagra löften förfört från deras plikt mot konung och fädernesland. Sedan göingarna lärt rätt känna den ärliga konung Karl (XI) och dyrt pliktat för sin tillit till den danske konungen Christian, fattade jämväl de till sin lagkrönta konung stor kärlek och blev i det följande tidevarvet räknade bland Sveriges trognaste invånare.” Ringelislätt är idag benämningen på ett område med en grupp hus öster om Vinslöv utmed vägen mot Kristianstad, omkring två kilometer från Vannebergakrysset. Uppe på åsen, lite mer än  meter från vägen, ligger den mäktiga ansamlingen av stora flyttblock som fortfarande kallas för Rövarkulan. En grotta som är drygt fyra meter djup bildar ingången till snapphanarnas gömställe. Längst in lär ha funnits en dörr som lett vidare in i berget. Afzelius nedtecknade berättelse som bygger på en muntlig tradition har i sin tur bidragit till att traditionen levt vidare och spridits från mun till mun. Lite väster om Rövarkulan har en hålväg gått fram, som troligen gått över åsen till

– 143 – Rövarkulan


Nävlinge. Där rinner också en bäck där vattnet tidigare forsat fram i en stridare ström. Runt om i hela Göinge finns det grottor, jordhålor, öar, mossar och andra platser där det sägs att snapphanarna gömde sig och som fått namn efter detta. Berättelsen är välkänd också internationellt och har ett eget nummer i den internationella sagokatalogen, ATU *. Den kombineras då med berättelsen om den fångna flickan som tvingas hushålla åt rövarna men till slut lyckas fly, se sid  i denna bok.

– 144 –


Spöket i Kattamöllan

Rättelövs by ligger vid Almaån sydväst om Ballingslöv. Där den gamla stenbron leder över ån låg förr en kvarn som kallades Kattamöllan. Idag är kvarnen borta, den revs när ån kanaliserades i slutet av -talet. Då byggdes också den nuvarande bron över ån. Bondgården som låg intill kvarnen ägdes av möllaren. De gamla sa att det spökade något rysligt i kvarnen. Folk hade sett vita skepnader i möllan, ute i vattenfallet samt även på gården. Särskilt ofta visade sig spöket i kostallet. Vad var det då för orolig varelse som gick igen? Jo, på gården hade det bott en kvinna som en gång vid nattvardsgången tagit oblaten ur munnen och smusslat med sig den hem. Väl hemma gav hon av oblaten till korna för att de skulle trivas bättre. Det här var ju en syndig handling och när hon var död, gick hon igen och varje natt var hon bland djuren och oroade dem.  Vanhelgandet av nattvardsbrödet är ett motiv som återfinns i sägnerna om de beryktade häxorna Potta Långhaka i Kullabygden och Gertrud-Jeppa i Löderup. Det var en av orsakerna att de gick igen och måste pålas ner i jorden. Kattamöllan ligger bara en halvmil fågelvägen från Orelyckan där Göinges motsvarighet till dessa häxor bodde, Orelyckekäringen. Det intressanta är att detta lilla motiv inte alls berättas om Orelyckekäringen, utan här har folkdiktningen skapat en egen liten berättelse om en möllarhustru på Kattamöllan. Kattamöllan har gamla anor, den fanns redan på -talet. När Olle Katt blev möllare omkring  fick kvarnen sitt namn. Arrendet utgjordes av en tunna öl till byamännen i Stoby och Arkelstorp.

– 157 –


De dödas julotta i Broby kyrka

För många herrans år sen red en flicka till julottan i Broby kyrka. När hon kom in i kyrkan var den full av folk, men hon lyckades hitta en ledig plats och slog sig ner. När hon suttit en stund upptäckte hon sin gudmor bland kyrkobesökarna. Flickan blev förskräckt, för hennes gudmor hade varit död i flera år. Och än räddare blev hon när den döda kom emot henne: – Vore jag inte din gudmor, sa hon, skulle jag riva ihjäl dig. Skynda dig ut härifrån. Gå baklänges och lägg kjorteln utanför kyrkdörren. Flickan gjorde detta och kom lyckligt ut ur kyrkan. Lite senare kom sockenborna till kyrkan för den riktiga julottan och då vågade sig flickan dit igen. När denna var slut och det blivit ljust fann flickan flikar av sin kjol på varenda grav. Hon förstod då, att om hon själv kommit i de dödas våld, skulle det ha gått för henne på samma sätt. Så var försiktig, kom inte för tidigt till julottan, för de döda firar sin egen julotta före människornas. Vad som då kan hända vet man inte riktigt, men att det är något ruskigt kan många vittna om.  Sägnen om de dödas julotta är mycket gammal och var känd i Tyskland på -talet. Den är upptecknad i hela landet och är i Skåne knuten till en lång rad kyrkor. En berättelse mycket lik Brobyvarianten, och efter samme sagesman, är lokaliserad till Norra Sandby kyrka. I en variant från Hjärsås har dramatiken i händelsen broderats ut. Den gamla gumman som ämnade besöka ottesången såg redan på vägen till kyrkan folk som var på väg dit, men alla i skarorna viskade och det var ett egendomligt sus och prassel omkring dem. Prästen som predikade har inget huvud och kvinnan intill sa: ”Om du ej hade varit min guddotter som du är, så hade jag nypet näsan av dig!” Sägnen slutar med orden:

– 211 –


”Sen denna tilldragelse har mig veterligen ej någon ottesång firats i Hjärsås kyrka.” I många varianter flyr den tidiga kyrkobesökaren ut genom kyrkporten på vars sidor det står två karlar, kvinnan har varit gift två gånger och överlevt makarna, och de försöker nu fånga henne. Hon lyckas vränga av sig kappan och klarar sig så välbehållen ut från kyrkan. När hon senare återvänder till kyrkan ligger flikar av kappan på kyrkans gravar.

– 212 –


Sakregister

amma hundvalpar ,  avrättning ff bergtagen , ,  bondeplågare f borg ff, , f, , f, f bortbyting , , f,  braxen , f bronsåldersröse  brud f, , , ,  bröder ovänner ,  bål, se offerkast bäckamannen (se också näcken) ff bödel ff digerdöden (se också pest) ,  djävul (se också hin onde) , f, , f, , , f, , , , f,  drake , f, ,  dödas julotta f döingeben , , ,  döskalle f finnkäringar , f,  fiskar , , f, , f, f, , , , ,  fjärde hjulet f,  frimurare f galgbacke f gastabacke  gastabloss , , f gillen , , , ,  goenisse (se också gårdstomte, tomte) f, f,  gravsten , ,  gränstvist , f, , f,  gårdfarihandlare, se krämare gårdstomte (se också goenisse, tomte) ,  herreman, grym f, , 

hin onde (se också djävul) , , f, , ,  hund , f, ,  huvudlös gubbe ,  hästfötter  häxa , , f, , ff jerusalems skomakare f jordens undergång  julnatt  julotta , f jägare , , f, ,  jättegädda , ,  jättekast , , , f, ,  katt , f,  klockare , , f, , , ,  kloka  knalle (se också krämare) f korpar ,  kors , , , , , f krämare (se också knalle) , f kvarn , , , , , ,  kyrka , , , , , , , , f, , , , f, , , , , , , f, , , , f, , , , f, f, f, f, f, , , , f, , , , f, , ,  kyrkklocka , , , ,  kyrkogård , , , , , , f, , f, f, , , , , , f, f, , ,  kyrkoherde , , , f, , , , f, , , , f,  källa , f, , , , f, ,  lantmätare f, f, f lappar , f långfredag 

– 315 –


magi , , , f mal  mara  mjölk , , , f, , , , , ff, , f mjölkhare ff mord , , , , , , ,  muntlig kultur ff, f, , , , , ,  myringaskrik f möring  noens hundar  näcken (se också bäckamannen) , , , , , , , f, , f, ,  näckens polska f odens jakt  offerkast , f ollonsvin , f ond bråd död , , ,  orm , , , ,  oxdrift f pest (se också digerdöden) , , f, f pocker (djävulen) , , f,  präst , f, , , f, , , , , ff, , f, f, , , , , , , , , , f, , , , , f, ,  rikedom , , , , f, ,  ring , , , f, ,  rövare , , , f, f, f,  sjukdom , , , , , , f, , , , , , , , , , f, f sjunken byggnad , , f, f, f  sjöar , , , , , f, f, f, , , f, , f, f, f, f, f, , , , , , , ,  , , , f, f, , , ,  skatter , , f, f, f, f, , f,  skifte f skogsbrand ,  skogsnuvan , , f, f skärtorsdag ,  slättbor f snabbspringare 

snapphanar , f, , f, f, , , f, , , , ,  snåla , , , f soldater , , , f, , , ,  spelman , f, ,  spökerier , , , , f, , , f, , , , , f, , ,  starka ,  stenar , , , , , , , , , , f, , f, , f, , , ,  stenröse , , f,  stenyxa  stilla eld  storm , f,  svartkonst , , , f, , , , , ff svartkonstbok , , f, , , , , ff svära falskt ,  tattare f, f timmerman f tjuvar , , , , , , , , , ff tomte (se också goeniss, gårdstomte) , , , f, , ,  troll , , f, , , f, , , f, ff, , ff, , f, ff, f, , ,  trollkor , f trollpacka (se också häxa) ,  trollfisk  träd , , , , , , , ,  tung vagn , , , , , ,  utter  vakta får ,  vallpojkar f den vandrande juden  vargar , , f, , , f villarpaskott  vällingklocka ff zigenare  åska slagit ihjäl trollen , f,  älvaleken (elvaleken) , , ,  öar , f, , , , , , , f,  örn 

– 316 –


Platsregister

Almaån , , ff,  Algustorpasjön , ,  Altarstenen f Arkelstorp ,  Arkelstorpsån  Aska  Asmoarp ff Attarp (Ignaberga) ff Attarp (Västra Torup)  Ballingslöv , , , , f, , ,  Barsjön ,  Besekillan  Billebjer  Biskopskällan  Bjärnum , , , f, , f, f, f Björkeberga , ,  Björkeröd  Björkhult , ff,  Björstorp  Blekebacken f Boaberg f Boabjär f Boalt  Bobacken f Bodarp  Bodarpssjön ff Borgabacken  Borgareliden  Borgön  Boråskärret  Bosarp , 

Bosarpasjön  Breanäs , , f Broestorp (Brorstorp) f Bruda buske  Brudehall (Osbysjön) Brudehall (Visseltofta)  Brödraberget  Bökebjär  Bökholm  Bökö f Djupadals kvarn ff Dopkällan  Drivån  Drängagadan  Duvhult ,  Dönaberga  Ebbarp  Ebbarps klint  Ekamöllan ff Ekhult f Ekö  Emmaljunga  Esseboda  Esseboda skog  Farmorshöl f Farstorpsån  Feleberga  Finjasjön f, ,  Fjärlöv  Fornahässle  Friskabacken  Fåraboda 

– 317 –

Galgbacken (Attarp) f Galgbacken (Broby) f Galgbacken (Röinge) f Galgön  Gammalstorps kvarn  Gastabacken  Getaberga  Glimminge  Grebbebröde ff Gräbbebråte  Grösjögylet  Grösjön ,  Gubbarp ff Gullarp f Gunnarp f Gylsboda  Gyvik ,  Gårdsjön (Glimåkra)  Gårdsjön (Röke)  Göingeholm ff Göingeholmsberget ff Hallasnärje f, ff Hagstad berg  Hamiltonhill  Hanaskog , ,  Harastorp ,  Hasslaröd f Havhult  Helge å , , , , , , , f, ,  Hillarp  Hissmossa 


Hjärsåsån  Hovdala ff,  Håkantorpshall ff Hålevik  Hälleberga backe ff,  Hässleholm , , , f,  Hästhagen ff Hästhult  Hästön  Högaberg  Högholma , f, f, Högön  Hönjarum  Ilasjön  Immeln , , , , , , , , , , f, f, , ff Isakstorp  Isakstorps sjö , ,  Jeppatorp  Jonstorp f Jägersborg  Jössehall f Kanehall  Kattamöllan  Kattarp  Kattastenen  Killeberg  Killeboda  Kirre källa  Klockehöjd  Klockehöl  Korsabacken  Korsaröd f Korsaslätt  Kraxasjön , f,  Kraxeboda ,  Kristusstenen  Kryckegården  Kryckelien 

Krämarebackarna f Krämareboda  Krögerslund  Kungskällan  Kvinnoön (Osbysjön)  Kvinnoöarna (Immeln)  Kvittinge ängar  Kyrkbacken  Kämpatorpet  Käringabacken (Önnestad)  Käringbacken (Gryt)  Kärlingeberga ,  Kärraboda  Kärråkra  Kätteboda  Körkebacken  Laxbro  Lilla Boabjär  Lilla Dönhult  Lilla Frösboholma  Lilla Matteröd , f Lilla Tockarp f Ljumma backe ,  Lommarp  Lunnahöja  Lunnom  Lursjön  Lurs ry  Långaröds skog  Läreda  Lönsboda , f, , ,  Lönsholma f Magnarp skog  Mala f, f,  Malshult  Marklunda  Masjön , f,  Loshult , , , , , , f, f

– 318 –

Misterhult  Myrarp ,  Myrdingahålan  Månsatorpet (Glimåkra)  Månsatorpet (Vittsjö)  Mördarhålan  Nedraryd  Njura  Nordanå f Nyteboda  Nytebodaviken  Näs ,  Nävlingeåsen  Nösdala ,  Odens hallar f Olatorp  Orelyckan ,  Ormstenen i Glimåkra f Osbysjön ,  Ottarpssjön  Pengabacken  Pengahålan (Asmoarp) f Pengahålan (Mala)  Pengakärret  Pengamossen  Pockers håla  Princkagården  Prästastenen (Misterhult)  Prästastenen (Örkened)  Påarpsån  Påddebäcken  Påddegyl  Ramsberg  Ranehall ,  Ranvik  Ringeligrind  Ringelislätt f Rommentorp , 


Rumperöd  Rya  Råröd  Rättelöv  Rävninge ,  Röe gård  Röe sjö  Röinge , , , f,  Röshult  Rövareberget  Rövarkulan , f Rövarerör , f Rövarestugan  Sandåkra , ff Sandåkra mölla  Sankt Hans källa  Sibbarp  Sibbhult  Sigfridskällan  Simontorp f Sinclairsholm  Sjunkaröd , f Sjunkarödssjön  Sjunnagården  Sjörup  Sjötorpasjön f Skeinge ,  Skeingeborg , , ff Skeingesjön , ,  Skoglösa  Skyrup  Skytteboda  Slättaröds skog ,  Slättsjö ,  Smörby liar f Snapphaneberget ,  Snogerups borg  Snoggerör f Snokabacken 

Solberga , f Sparrarp ff Sparreken  Stavaröd  Stavshult  Stenestad  Stenkeslycke ff Stora Boabjär  Stora Dönhult  Store damm  Storesten  Strassabögebacken  Strömsborg ,  Strönhultssjön ,  Stångaberg (Stångabjär) ,  Stångryd  Svarta skolan , ff,  Svenarp , ,  Svenskingegöl f Svinaberga  Svärjarhålorna , ,  Södra Århult  Sösdala , ,  Tallmo  Tike brus bjär  Tingshögen  Tipplesten  Tockarp (Glimåkra)  Tockarp (Stoby) Tockarp (Västra Torup)  Tofta  Tormestorpa bro  Torsebro f, ,  Torups göl (Torupasjön) ,  Tostaholm  Tranebyggagöl  Tranebygget 

– 319 –

Tranekärret  Tranetorpet  Trollabackarna ff Trollastugan , f,  Tryggaröd  Trätoskogen , ,  Tullstorp  Tviggasjö  Tydinge  Tydingen , ,  Tykarp  Tykarpsgårdarna  Ubbalt  Ubbeboda  Vannaröd  Vanneberga f Vannebergabäck f Vanås ,  Vedema hall ff, ,  Vegesjö  Vejlön  Vesslarp ,  Vieån ,  Vite sten  Vittsjöborg , ,  Vittsjön  Värsjön  Åby källa f Åraslövs klint f Änglarp ff Änglarpssjön ff Önnestad klint  Örsjön f Östanå 


Sockenregister

Loshult , , , , , , f, f Matteröd , , f, ff, , , ,  Norra Mellby , , ff, f, ff, , , f, ,  Norra Rörum  Norra Sandby , f, f, f, f, f,  Norra Åkarp , , , f, f, f, f, Broby , , , f, , f, f, , , f f, f, f, , ,  Nävlinge , , , f, , ,  Brönnestad , , , ff, ff, , Osby , , , , , , , f, , , ,  f, f,  Emmislöv , , , , f, f, f Röke , , f, f, ff, , , , Farstorp , , , f, f, , f, , , ,  , ,  Stoby , , , , , , f, , , Finja , ,  , , f, f, f, f, f, ff, , , , ,  Färlöv , , , ff, f, , f Sörby , f Glimåkra , , f, , , , f, ff, f, f, , f, , , Tjörnarp f, , f,  , , f Vankiva , , f, , f, , ,  Gryt , f, f,  Verum , , , ff, ff, f, , , Gumlösa , f, f,  , f,  Hjärsås ,, , , , , , , Vinslöv , , , ff, ff, ff,  f, , , , , , f, f, Visseltofta , f, ff, f, , , , , f, f, f ,  Häglinge , , , , , , ff, Vittsjö , f, , , f, f, f, , , f, ,  , f, f, , , , , , , Hästveda , , , f, f, , , , , ,  , ff,  Västra Torup , , , f, ff, , , Hörja , ff, f, , ,  , f,  Ignaberga f, , ff, ff,  Önnestad , f, ff Knislinge , f, f Örkened , , , , , ff, f, f, f, ff, ff, ff, , , Kviinge , , ,   Västra och Östra Göinge härader omfattar alla socknar i nuvarande kommunerna Hässleholm, Osby och Östra Göinge. Dessutom ingår Norra Strö, Färlöv och Önnestad i Kristianstad kommun, större delen av Tjörnarp i Höörs kommun. De nordligaste byarna i Norra Rörum, Höörs kommun, hör också till Göinge.


Go?ingesa?gner omslag.qxd:Snapp omslag OK.qxd

09-11-09

08.22

Sida 1

om vådan av komma för tidigt till kyrkan. Vi får också reda på hur man kan klara sig ur en sådan situation.

Göingesägner

I sägnen om de dödas julmässa i Broby kyrka berättas

Boken illustreras med foton av Steve Anderson.

Läs spännande och fascinerande berättelser – intressanta för både

Per Gustavsson, bosatt i Göinge, har i 20 års tid berättat sagor och sägner i hela Sverige och uppträder ofta som den legendariske berättaren Mickel i Långhult. Han har skrivit ett 25-tal böcker med berättelser, om seder och bruk och muntligt berättande. isbn 978-91-89336-56-8

Bokpro

Per Gustavsson

gammal och ung. Sägnerna är alla knutna till platser i Göinge. Från Jättegäddan i Kraxasjö i väster till Svartkonstskolan i Björkhult i öster, från Örsjöns korpar i norr till trollen i Göingeholm i söder. På det sättet blir boken en resa till spännande utflyktsmål i Göinge. Det blir samtidigt en resa bakåt i tiden till vardagslivet i det gamla allmogesamhället. Möt modiga pigor, grymma herremän, frimurare, kloka, märkvärdiga präster, fattiga torpare. Här härjar krig och ond bråd död, pest och sjukdomar. Men här finns också drömmen om att en gång få det bättre och finna silverskatten.

Per Gustavsson

Göingesägner

Göingesägner  

Läs spännande och fascinerande berättelser – intressanta för bådegammal och ung. Sägnerna är alla knutna till platser i Göinge. Från Jättegä...