Närhetsliv #7

BRA SAKER OM BODEN • OKTOBER 2020

En tidskapsel i Gunnarsbyn

FORSBERGS G:A HANDELSBOD / S. 6

60-tals villa with a view

EN TOTAL HOME MAKEOVER / S. 24

Konsten att leva på konsten ULRIKA LUNDMARK LYCKADES / S. 40

334 dagars närhetsliv OCH MYCKET MER / MED EN BREDSLADD GENOM NÄRHETSLIVET / 5 NYA VINNARSKALLAR / DET HÄSTNÄRA LIVSPUSSLET / POLKA & PUNK /

2 / # N Ä RH ETS LIV / O KTO BE R 2 0 20

Ställ in, ställ om, håll ut MATS BERG / KOMMUNCHEF I förra numret skrev jag om möjligheter.

Det var i början av mars och vi hade börjat få rapporter om ett virus som spred sig oroväckande snabbt. Nu ett halvår sen-are lever vi i en helt annan värld där allt och alla har påverkats.

P

andemi, epidemiologer och hålla avstånd är numera allt för välbekanta begrepp som satt sin prägel på vår tillvaro. Vi tvingas nu leva med konsekvenserna av detta i allt från det högst personliga till det vi numera möter dagligdags i vår delvis nya vardag.

Boden har som stad och plats också förändrats på olika sätt och vi har på kort tid till viss del tvingats ändra vår livsstil. Förändringar och skeenden som förmodligen skulle ta betydligt längre tid har nu forcerats fram där vissa med stor sannolikhet kommer att bestå. På gott och ont.

Många av våra lokala företagare har drabbats otroligt hårt vilket gett en rekyl genom hela vårt samhälle. Det känns därför bra att vi Bodensare visat att vi värdesätter våra lokala handlare, att vi handlar nära, nu när det verkligen gäller och kan göra skillnad.

Vi lärde oss att hemestra på hemmaplan när en stor del av vår starka besöksnäring ställde om.

De återkommande publiktäta evenemangen ställdes också in vilket resulterade i att Boden Event under sommaren skapade och gemomförde konceptet Popupsommar. Många små event, med max 50 i publiken, av mer uppsökande karaktär.

Där vill jag särskilt lyfta de insatser som gjordes på våra äldreboenden vilket var enormt uppskattat av en grupp som drabbats hårt av pågående pandemi.

Jag skulle tro att Popsupsommar kommer att leva vidare i någon form även nästkommande år.

Trots allt detta ser vi ändå framåt, lyfter blicken, stretar på och håller ut. Det är kanske viktigare nu mer än någonsin. Vi kommer inom kort att se byggkranar i centrala Boden, villatomterna i Sävast säljs i en rasande fart och företag söker sig hit till Boden. Många av våra föreningar är inne i en brytpunkt där en del avslutar och andra påbörjar sina säsonger. Vårt föreningsliv är starkt och även det är viktigt i dessa tider.

Jag vill avsluta med att ge mina kollegor inom äldreomsorgen en stor eloge för den insats och det uppoffrande arbete som utfördes under extremt tuffa förhållanden i våras.

Trevlig läsning!

#NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 3

B R A SAK E R OM B O D E N / OK TOBER 2 02 0 / INNEHÅL L

SIDAN 6 / HANDELSBODEN SOM BLEV EN HELT UNIK TIDSKAPSEL Sedan 1934 har inget bott här. Nu sjuder forna Forsbergs handelsbod åter av aktivitet och öppnas varsamt upp för världen anno 2020.

SIDAN 12 / SNYGGT SORTERAT

SIDAN 28 / HÄSTLIV DELUXE Karriär, hästgård och en växande familj. Sandra Eriksson berättar ärligt om en kanske inte helt lätt livsekvation som kostat på men som löste sig.

SIDAN 34 / BODENS STÖRSTA TILLFÄLLIGA KONSTVERK

En tydlig hållbarhetsinsikt parad med ett starkt entreprenöriellt driv resulterade i företaget Sortify.

En framgångsaga, två eldsjälar med miljoner idéer.

I somras uppfördes en muralmålning på en fastighet i centrala Boden som kommer att rivas. Det tillfälliga konstverket har redan gjort stort avtryck.

SIDAN 14 / I VÄNTAN PÅ VINTERN

SIDAN 38 / SMYGER I KULISSEN

11 månader är 334 dagar. Så länge ska Kajsa och Patrik göra sin värnplikt på I 19 här i Boden. Två förväntansfulla soldater med närhetslivet framför sig.

SIDAN 18 / GÄSTKRÖNIKÖR Ibland måste man flytta bort för att kunna flytta hem. Det och andra självklarheter får vi ta del av via Johan Janssons väg hem och tillbaka.

SIDAN 19 / VINNARSKALLAR De finns i olika former och i olika åldrar. Här möter du några av alla våra vinnarskallar. Det finns gott om dem i Bodens fantastiska föreningsliv.

SIDAN 22 / RALLYSTADEN Rallykulturen i Boden är gammal, anrik och högst levande. Vi träffade Robert Widgren som är en del av den kultur där adrenalinpåslaget alltid är nära.

SIDAN 24 / RENOVERA MERA Emmy och Mattias blev med hus snabbare än förväntat. En 60-tals villa i nära nog originalskick med en enastående utsikt bakom en rejäl häck. Och resten är en ständigt pågående renoveringshistoria.

Bodentjejen Anja Lindström har fått in en fot i filmbranschen som teamkoordinator. Vi tittade in bakom kulisserna på inspelningen av Lasse-Majas Detektivbyrå här i Boden.

SIDAN 40 / KONSTEN NÄRA Det är få förunnat att leva på sin konst. Men Ulrika Lundmark gör precis det. En aktiv konstnär som har funnit sitt konstnärliga epicentrum i Sävast.

SIDAN 44 / POLKA & PUNK Att ett dragspel kan brygga över både generationer och musikgenrer är lite oväntat. Men inte desto mindre riktigt kul. Vi mötte några brobyggare.

När den här QR-koden dyker upp finns det även filmat material kopplat till reportaget. QR-koden är länkad till webben där du kan ta del av några av alla kortfilmer vi producerat. Beroende på fabrikat på din mobiltelefon kan du antingen scanna in direkt via kameran eller via en app du gratis laddar ner.

#NÄRHETSLIV produceras av KOMM (Kommunikationskontoret) Bodens kommun 2020 FOTO: Mats Engfors / Fotographic, KOMM / Bodens kommun • TRYCK: Lule Grafiska 2020 • PAPPER: Amber 150 g TYPOGRAFI: Stag och Flama • ANSVARIG UTGIVARE: Jens Andersson / jens.e.andersson@boden.se OMSLAGSBILD: Kajsa Lindqvist, Norrbottens Regemente, I 19 / Mats Engfors

4 / # N Ä R H ETS LIV / O KTO BE R 2 0 20

S / 24

S / 28 S/6

S / 14

S / 34

S / 40

S / 44 #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 5

Som om tiden stått stilla Forsbergs gamla handelsbod i Gunnarsbyn har stått orörd sedan 1934. Mogens Amstrup Jacobsen och Lena Malm har väckt liv i den gamla grosshandlarvillan och för nu historien vidare.

E

n sommardag för sju år sedan blev prästparet Mogens Amstrup Jacobsen och Lena Malm inbjudna på en kopp te hos grannarna. Föga anade de att besöket i själva verket var ett fastighetsaffärsmöte.

Huset hade då stått obebott i 80 år, sedan 1934, och bara besökts någon gång per år. De fyra fastighetsägarna, barnbarn till grosshandlare Carl Forsberg, hade kommit upp i åren och berättade att de ville sälja.

– Vi kanske såg väldigt förskräckta ut för de återkom aldrig, säger Mogens.

Han och Lena tyckte att det var ett väldigt vackert hus med gamla möbler och fint porslin, om än lite nedgånget. Nästa sommar kom huset ut till försäljning och paret la ett bud. Mäklaren ringde upp och ställde en lång rad frågor kring vad de planerade att göra med huset och Mogens berättade

om alla idéer. Efter tre veckor kom beskedet att de fick köpa det, trots att de inte lagt högsta budet.

SEX ÅRS RESTAURERING Ett massivt renoveringsarbete tog fart och paret jobbade på i sex år, ända fram till den 13 juni 2020.

Då ägde premiären av Norrbottensteaterns sommarturné rum på gården.

– Vi har försökt repa huset på ett ursprungligt sätt, bara använt handsmidda spikar, spårskruv och gamla fönsterglas som vi hittade på lagret i handelsboden. I dag framstår det som en grosshandlarvilla på 20-talet, och det tar tid, säger Mogens.

De har varit runt bland anrika färgaffärer i hela Skandinavien och lyckats få tag på tapeter från 1905 till 1910 till de rum som behövde nya ytskikt.

De flesta möbler och saker i huset fanns kvar, men de har även köpt och fått en del. #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 7

– Det som är så tur är att när familjen har varit här om somrarna har de liksom bara makat undan det som var från 1934 lite och lagt ner sina tidningar från -64 eller -83 bredvid, säger Lena.

– Det gör något med en och med hela evenemanget, man får lite rakare hållning i den där åtsittande klänningen, säger Lena.

FLERA VERKSAMHETER

Under de guidade turerna berättar Mogens och Lena om familjen som en gång bodde i huset. Det är de tidigare ägarna som har skrivit grunden till den historia som nu förs vidare.

– Carl Forsberg utsågs till handelsföreståndare i Gunnarsbyn 1901 och öppnade handelsbod här.

1907 gifte han sig med chefens dotter Lydia. Enligt ryktet ska hon ha fått med sig en miljon svenska kronor som hemgift. Och så lät hennes far bygga det här huset, berättar Mogens.

Innan dess ska Carl Forsberg också ha varit två vändor till USA och jobbat som fotograf i New York.

Hans immigrantbevis, biljetter och amerikakoffertar finns kvar och Lena och Mogens har hittat mängder med brev och tidningar på franska, engelska och tyska som visar på att även Lydias världsbild var vid.

– Det som är så fantastiskt är att allt finns kvar.

Och om ryktena stämmer var det här en av Sveriges rikaste familjer, med koppling till riksdagen och som också gjorde många resor söderut. Och så hamnar de i Gunnarsbyn av alla ställen, säger Mogens.

På den tiden fanns bara enstaka små gårdar här, torp med ett rum och kök. Så denna pampiga boning med 200 kvadratmeter boyta var unikt.

Redan 1901 drogs det in elbelysning i utedasset, här fanns byns första telefon och Norrbottens första centralvärme i ett privat hus.

I sommar har makarna drivit café på gårdsplanen om helgerna, med kokkaffe och småkakor som Mogens bakat efter en receptbok som fanns i huset. Platsen har även varit scen för flertalet kulturevenemang och huset är nu ett museum där man kan boka guidade turer. Allt slit har gett utdelning, ofta har det varit fullsatt och besökarna har lämnat fin respons.

– Folk har varit otroligt positiva och byborna är glada att man kan se huset och att det händer saker här, säger Mogens.

För hundra år sedan låg en del av handelsboden i bostadshuset. I gårdslängan såldes byggmaterial och här fanns också färg- och limtillverkning samt en iskällare.

– Affären stängdes 1933 och då bar man ut lagret till längan och där har det stått, så hela handelsbodens lager finns kvar. Nu har vi låtit grosshandeln återuppstå och vi har även lite försäljning.

Vår son är 11 år och har tyckt att det har varit roligt att vara bodbiträde, berättar Mogens och visar en låda full med putsmedel och en annan med kakao.

De har köpt in 25–30 uppsättningar kläder från 20- och 30-talet som kan hyras tillsammans med huset för olika evenemang. En gång anordnade ett företag en champagneprovning i huset där alla gäster kläddes i smoking eller vackra klänningar.

EN FAMILJEHISTORIA

#NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 9

LÄMNADE BYN – De fick två barn, Sonja och Börje. När de skulle börja realskolan i Luleå flyttade hela familjen dit 1922. Lydia skrev i ett brev till en väninna att hon saknade möjligheten att gå ut på caféer och restauranger, men om det var drivkraften eller om det var barnens väl och ve vet vi inte, berättar Mogens.

Några år senare flyttade Lydia och barnen till Uppsala för vidare studier. Carl återvände då till huset i Gunnarsbyn och fortsatte driva handelsboden fram till 1933, med familjen på besök under loven. Året därpå avled han.

– Det är därför allt finns kvar så intakt. Familjen hade redan bott på annat håll i tolv år, säger Mogens.

Allra bäst bevarat är Carls och Lydias sovrum på övervåningen. Allt är i original sedan 1907, samma gardiner hänger i fönstret och sängarna står där de stått. Här inne finns också en trave tapeter som man tvingats byta ut. På baksidorna finns tidningssidor daterade 1933.

– När de stängde igen handelsboden tog man tillfället i akt och tapetserade om i vissa rum. Här kan vi läsa om ett planerat attentat mot Hitler och att hakkorset införs som nationalflagga i Tyskland.

Det är historiens vingslag, säger Mogens.

MER ATT UPPTÄCKA Varje skåp, byrålåda, resväska och pappkartong gås igenom noggrant och systematiskt. Kvar finns allt ifrån handelsbodens liggare och barnens broderiarbeten till familjens nattskjortor och underbyxor.

Mogens har också hittat ett brev adresserat till Sonjas man från Finlands president och en mycket sällsynt bok.

– När jag började bläddra i den upptäckte jag att den är tryckt 1576 och skriven av en av Luthers lärljungar. Jag googlade och såg det att finns sex kända exemplar i världen, fyra på bibliotek och två i privata samlingar. Så det är bok nummer sju och det är ju häftigt, säger Mogens.

Nu är boken dock inlåst i ett bankvalv. Än finns många outforskade utrymmen att upptäcka, både i huset och ute i handelsboden.

– Vi har inte hunnit gå igenom allt där ute, vi har nog hälften kvar. Det finns två förråd som vi inte har börjat på än. Vi hittar saker hela tiden, säger Mogens.

Han har många idéer för hur huset och verksamheten kan utvecklas, kanske kan det bli ett Amerikamuseum eller Cluedohelger här framöver.

Vilka fler historier som kommer att skrivas här, det får framtiden utvisa. #

#NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 1 1

Nära källsortering överallt

N

är Victoria och Stefan Strömbäck träffades var de båda fattiga studenter. De drömde om att bli företagare men saknade en idé.

– När vi bestämt oss för att starta ett företag började vi brainstorma varje morgon vid frukostbordet. En skulle komma med en idé och den andra skulle omintetgöra den. Processen tog cirka ett halvår, tills vi kläckte fram en papperskorg som skulle tillåta källsortering i offentlig miljö utomhus, fortsätter Victoria.

Den idén gick inte att slå hål på. De hade inget att förlora så de satsade och sålde allt de ägde, det vill säga Stefans motorcykel. Victoria skrev en affärsplan som vann regionfinalen i Venture Cup, de fick innovationsbidrag från länsstyrelsen och finansiell hjälp från Bodens kommun. Och så började de utveckla sin första prototyp.

1 2 / # N Ä RHE TS LIV / O KTO BE R 20 20

STÅR PÅ TRE BEN Den första papperskorgen med samma namn som företaget (Sortify, från sortera i fyra) kom ut på marknaden för elva år sedan. Sedan dess har produktkatalogen vuxit och verksamheten står i dag på tre lika stora ben; papperskorgar för utomhusbruk, offentlig inomhusmiljö och hotellrum.

– Det är en sån glädje och tillfredställelse att se något du skissat på en servett, sand eller snö bli till verklighet. Det är en helt fantastisk känsla, säger Victoria.

Varje år åker paret på sex Sverigeturnéer där de träffar befintliga och nya kunder. Det blir tre månader på hotell varje år.

– Man får ju en arbetsskada och börjar utvärdera varenda papperskorg som finns. Vi började reta oss på hotellpapperskorgarna och speciellt plastpåsen som pryder dem. Så vi bestämde oss för att ta fram

Var du än befinner dig ska du kunna källsortera. Det är idén bakom Bodenföretaget Sortify. Som nu är starkare än någonsin.

en papperskorg som tillåter källsortering och som är påsfri. För plastpåsarna ska bort, säger Victoria.

STORT AVTAL Resultatet blev Papaya som kom 2017. I vintras skrev Sortify på ett stort avtal med Nordic Choice Hotels som ska köpa in dem när de bygger nya hotell, renoverar eller gör om.

– Det var tre års kamp för att ro i land det avtalet och det är väldigt stort för oss, säger Stefan.

Avtalet ledde också till att företaget i vintras flyttade till en ny och större lokal och planerar att anställa fler.

Omsättningen har stadigt pekat svagt uppåt och det är väl de senaste tre åren som vi verkligen har fått lön för mödan när kurvan pekar spikrakt uppåt, säger Stefan.

MISSIONÄRER Han och Victoria tror att framgången dels beror på deras fokus på försäljning men också på produktutveckling utifrån feedback från kunderna. Papperskorgarna har börjat sälja sig själva och paret märker av en positiv förändring i samhällets syn på källsortering.

– Vi bedriver något slags missionsarbete, konstant. Vi har källsorterat hemma, i skolan och på jobbet i decennier i vissa kommuner. Det måste

finnas en möjlighet att göra det oavsett var man befinner sig, säger Victoria.

Miljöfrågan är en stark drivkraft och hållbarhetskonceptet finns genom hela produktionskedjan. Papperskorgarna Papaya tillverkas i Sverige av återvunnen plast och aluminium, de håller länge och är helt återvinningsbara. Även kartongerna köps tillbaka från kunderna för att användas igen och Sverigeturnéerna sker med en elbil.

STANNAR I BODEN Bland kunderna finns både offentlig sektor och privata aktörer och den största marknaden finns i södra Sverige. Därför fanns ett tag en idé om att flytta söderut.

– Men ju mer vi har rest desto mer hemmakära har vi blivit. Vi har ett bra klimat, vi har naturen och våra stugor. Vi ska inte flytta. Vi har sett hela Sverige och vi ska vara här, säger Stefan.

– Det handlar om livskvalitet, det tempo vi trivs med och hur människor är, säger Victoria. # TIPS Stefans och Victorias råd till dig som vill starta företag.

1 / Våga testa. Var inte rädd för att misslyckas och stå med en skuld för du lär dig väldigt mycket, precis som när du går en utbildning och tar studielån.

2 / Var inte för hemlighetsfull. Berätta om idén och ta vara på all feedback du kan få.

3 / Lyssna inte på dem som vill ta ner dina ambitioner. #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 1 3

» Jag pallar mer än jag trodde «

1 4 / # N Ä R HE TS LIV / O KTO BE R 2020

En natt utomhus i världens oväder, noll egentid, massor av skratt och ett stärkt självförtroende. Det är några av erfarenheterna som hittills mött Kajsa och Patrik, rekryter på Norrbottens regemente, I 19.

I

somras ryckte drygt 560 personer in för att göra värnplikten i Boden. Två av dem är Kajsa Lindqvist från Sundsvall och Patrik Meyer från Stockholm. De är båda 19 år så de anlände till Norrbottens regemente, I 19 strax efter studenten.

– Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra här uppe så jag var jättenervös. Men redan andra dagen hade jag hittat polare så det var ju tur det, säger Kajsa.

De är här i elva månader, varav de första tre vigdes åt den militära grundutbildningen. Där fick de lära sig allt som varje soldat ska kunna och det var en stor variation med både teori och praktiska övningar.

– Det roligaste var när vi skulle träna olika förflyttningar med vapen och skjuta lös ammunition i skogen, säger Patrik.

MÖTER UTMANINGAR Men allt har inte varit en dans på rosor, självklart har det funnits svåra stunder.

– I början, ska jag erkänna, så var det ganska tufft. Man är nästan aldrig själv, har nästan inget privatliv och slängs in med en massa helt nya människor. Men nu tycker jag att det är jättekul.

Jag har kommit jättenära min grupp och vi hittar på saker utanför tjänstetiden, säger Kajsa.

Patrik minns tillbaka på överlevnadsdygnet, när de skulle bygga en gruppbivack av grenar och granris att sova i och det spöregnade och åskade

hela natten.

– Det blev väldigt blött och det var nog det jobbigaste vi gjort hittills men samtidigt gjorde man det ihop och skrattade åt det i efterhand. När det jobbiga är gjort så tycker man mest att det är coolt och roligt, säger Patrik.

CHEFAR ÖVER NYTT FORDON Nu är de några veckor in på befattningsutbildningen till pjäsgruppchef för de helt nya GRKPBV 90 (granatkastarpansarbandvagn 90), vilket i praktiken är ett Stridsfordon 90 med inbyggd granatkastare.

Denna dag ska de köra hinderbana i terrängen för första gången.

– Jag tycker att det känns jättespännande. Jag har drömt om den här dagen sedan jag fick mitt mönstringsresultat i januari, säger Kajsa.

Vagnarna rullar mullrande ut på Bodens södra skjutfält under en regngrå hösthimmel. Genom luckor uppe på fordonen sticker Kajsas och Patriks huvud upp och de talar med besättningen med hjälmarnas mikrofoner.

– Förarna får lära sig köra i lite svårare terräng och vi guidar dem för vi har lite bättre uppsikt där vi sitter. Jag ska se till att vagnen framförs på ett säkert sätt när vi förflyttar oss och ska också se till att vi skjuter på ett säkert sätt. Vi har inte fått skjuta än men det kommer och det ska bli häftigt.

Det är väldigt kul än så länge och jag tror bara att det kommer att bli roligare, säger Patrik. #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 1 5

1 6 / # N Ä R HE TS LIV / O KTO BE R 20 20

Runt fältet går en lerig bana och vagnarna turas om att köra runt och ta sig över olika hinder, gropar och kullar. Här är utmaningen att ta det så lugnt och säkert som möjligt så att alla i vagnen kan utföra sitt arbete utan att åka omkring. Kajsas leenden är som störst när vagnen når toppen av en jordhög och börjar vända nedåt.

MÖNSTRADE FRIVILLIGT Kajsa var en av rekordmånga tjejer som ryckte in och hon upplever att den könsneutrala mönstringsplikten har gjort det mer normaliserat för kvinnor att göra lumpen. Även om hon själv inte blev pliktad utan sökte frivilligt så var det allt prat kring mönstringen som gjorde att hon tog steget. Hennes pappa är med i hemvärnet och har många berättelser från Försvarsmakten och hon såg fram emot att kunna dela erfarenheterna med honom. Och så ville hon utmana sig själv och se vad hon gick för.

– Det jag kommer att ta med mig är att jag klarar av mer än vad jag trodde när jag ryckte in.

Dels psykiskt men också det här med laganda och att leda, det har jag märkt bara på de här få månaderna. Jag pallar mer än vad jag trodde, nu har jag bevisat det för mig själv, säger Kajsa.

Patrik har alltid varit intresserad av att göra lumpen, mönstrade frivilligt och tyckte att Boden lät som ett bra alternativ när han fick förslaget.

Båda två är nöjda med sina upplevelser av Försvarsmakten så här långt.

– Jag hoppades på att träffa en massa nya kompisar och det har jag gjort. Jag tycker att det är hur bra som helst alltihop, säger Patrik.

– Jag tycker att det har varit jättehäftigt. Det har varit tufft, det har varit roligt, ibland har man mått dåligt, ibland har man skrattat, gråtit, allt

möjligt. Det har varit väldigt spännande att alltid ha känslan av att det kan hända vad som helst, säger Kajsa.

PROVAR PÅ NÄRHETSLIVET På fritiden och lediga helger brukar de umgås med kamraterna på soldathemmet eller logementet, gå ner på stan och äta eller kanske spela bowling.

De har bland annat besökt Försvarsmuseum och Patrik fascineras över hur präglad staden är av Försvarsmakten.

– Jag tycker att Boden är en jättemysig liten stad. Jag gillar när man kan gå till allting – gå och fika, gå och käka, gå på stan. Det går väldigt snabbt att ta sig runt, säger Kajsa.

Hon besökte Boden första gången när hon tävlade i O-ringen 2013, men då såg hon mest skogarna runt omkring.

– Jag tycker att skogen är jätteviktig att ha nära till. Att lätt kunna gå ut och promenera, springa, åka skidor eller bara vara i skogen tycker jag är allmänt mysigt, säger hon.

VINTERN NÄRMAR SIG Det som både Kajsa och Patrik ser mest fram emot är de stora vinterövningarna efter årsskiftet.

– Boden är ju en vinterstad och vi är på ett subarktiskt förband så att få se hur vagnarna och hur vi presterar under vintern ska bli riktigt spännande, och att få uppleva den här kalla vintern som jag har hört att ni har, säger Kajsa.

– Nu är vi väldigt individuella och alla lär sig sin grej. Det ska bli häftigt när alla börjar göra saker ihop, när vi samarbetar hela bataljonen, säger Patrik. # @i19norrbottensregemente, @granatkastarpluton_i19

#NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 1 7

Vackrare än jag mindes och mycket intressantare JOHAN JANSSON / GÄSTKRÖNIKÖR

Ibland kan en enkel fråga bana väg för stora förändringar. Johan Jansson minns en episod i ett litet vitt hus i Övre Svartlå som för fem år sedan fick honom att återvända till sin hembygd.

H

ur fan kunde du flytta ifrån det här?!

Vi sitter i bilen någonstans mellan Sandnäset och Unbyn. Landskapet har öppnat sig mot Luleälven och det är som ett vykort. Jag har precis hämtat VD:n på ateljé Lyktan som landat med morgonplanet. Han är här för att besöka mig, Boden och Norrbotten. Bevaka sina intressen. Jag har redan varit uppe en vecka och börjar längta hem till Lotta och barnen i Mariefred.

Vi svänger höger in mot Bodforsen, åker över kraftverksdammen och tar oss in mot mitt dåvarande showroom på gamla Ing 3. Jag minns inte vad jag svarar, kanske något om äventyret som en gång lockade. VD Richard vill att vi besöker Bolaget innan vi beger oss mot mitt hus i Svartlå.

– Vi ska dricka grogg, Jansson! Det gör ni väl här?

Jag invänder med att säga att det var rätt länge sedan jag drack grogg här, men han skrockar, som om jag nyss levererat dagens skröna och jag styr in mot centrum. Det är ju trots allt en önskan från chefen och hårfint nära en befallning.

På vägen mot Svartlå fortsätter han förundras över hur någon vettig människa skulle vilja flytta ifrån denna vackra nejd. Jag roas över hans entusiasm och faller rätt snart in i guidens roll, alltmedan jag förlänger vägsträckan med sidospår och berättelser om de platser vi passerar. Så småningom kommer vi fram till mitt lilla vita hus, kåken som jag och min sambo förvärvat ett par år tidigare. Ett litet nätt ställe att vara på när vi besöker släkt och vänner och en basstation under mina säljarresor i Norrbotten.

Den kvällen äter vi oss sprickfärdiga på älgskav och mjukkaka, ingen potatis. Och så dricker vi då grogg.

Jag inser att min VD haft en dold agenda inför sitt besök när han frågar mig om jag kanske ska 1 8 / # N Ä R HE TS LIV / O KTO BE R 2020

ringa mina barns mor och upplysa henne om att det nog är dags att dra upp bopålarna ur den sörmländska jorden och styra kosan norrut. Där och då tycker även jag att det är en fullt rimlig och god idé.

Så jag ringer Lotta.

Det vore lögn att påstå att vi bestämde oss för att flytta den kvällen, men min chef hade sått ett frö och därtill lockat med ett litet köttben om jag ville etablera företaget mer uppe i norr. Lotta, som vid tiden var mitt uppe i filmandet med en barnserie för SVT, anade nya möjligheter med en flytt till Norrbotten. Några månader senare, efter att ha sonderat terrängen lite mer ingående, beslutade vi oss för att packa våra pinaler, hänga Mariefreds-nyckeln på kroken och tacka för oss.

Och tänk vad märkligt det var att återvända till min barndoms plats. Älvdalen var mycket vackrare än jag mindes den, utmaningarna spännande och tillvaron i stort mycket intressantare. För mig var det att återvända, men liksom till något nytt! För Lotta som är bördig i Stockholm innebar flytten mer ett äventyr. Fyra år senare, med bopålarna nerkörda nära Harads intill Luleälvens strand, med getter och höns springande kring hasorna, har jag kanske svaret på den där frågan: – Hur fan kunde du flytta härifrån?

Det var ju för att jag skulle uppskatta att flytta tillbaka. #

Vinnarskallarna och närhetslivet Cheer Futures framtid ter sig ljus med orädda tjejer som 8-åriga Matilda Lindberg i föreningen. Matilda är 8 år och är med i laget Alphas. En stolt mamma Marlene kan intyga att dottern älskar att stå på mattan och när musiken går igång och publiken är på plats slår dottern alltid på det lilla extra.

Här presenterar vi några av våra många lokala talanger som är på väg upp i både seriesystem och karriärer där det börjar bli på allvar. Där det faktiskt kan underlätta att vara just en vinnarskalle.

EMANUEL SWEDI (-04) BBK fotboll / En ödmjuk och talangfull 16-åring som redan inför pågående säsong plockades upp i A-lagstruppen.

Att Emanuel också blivt uttagen till regionalt landslagsläger samt utvecklingslägret i Halmstad tyder också på att grön tröja #8 är en talang utöver det vanliga.

2 0 / # N Ä R HE TS LIV / O KTO BE R 20 20

ELLA TOWNSEND (-05) Bodens GK / Uppvuxen ett par rejäla utslag från klubbhuset i Sävast är Ella resulatet av både arv och miljö. Addera en stor talang, en vinnarskalleinställning och vi kommer nog få se en hel del av Ellas golfspelande i större sammanhang.

RASMUS WICKBOM (-98) Orientering, Vittjärvs IK / Trots sin relativt unga ålder är Rasmus rutinerad orienterare. Som många andra Wickbomare har han hittat sin väg genom terrängen sedan barnsben. Och för säkerhets skull tävlat i JVM i skidorientering också.

SANDRA HEDLUND (-00) Luleå Basket / Via en miljon skott på garageuppfarten, Bobas ungdomsverksamhet och Basketgymnasiet i Luleå spelar nu Sandra i ett av Sveriges bästa damlag alla kategorier. Att följa Sandras framfart under korgarna blir spännande.

#NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 21

Full gas genom närhetslivet

2 2 / # N Ä RHE TS LIV / O KTO BE R 2020

Robert Widgren har bara kört sedan i vintras men han redan gjort sig ett namn i rallysvängen. Fort går det och oftast blir det pallplats. “Vi har jäkligt kul och bra fart i bilen” säger han.

A

tt Robert Widgren kom in på det här med rally är svärfar Dick Olanders förtjänst.

Robert hängde med honom för att titta på tävlingar och fick prova köra isbana.

– Jag fick erbjudandet att låna hans bil på en tävling i vintras. Det gick väldigt bra och var riktigt roligt. Jag köpte bilen och så har vi kört sedan dess, säger Robert.

Robert har varit motorintresserad hela livet och alltid tyckt att det är roligt att få gasa på. När han tänker på känslan i rallybilen skiner han upp.

– Det bästa är adrenalinpåslaget när man får dra iväg, det är en härlig känsla, säger han.

Med sig i bilen har han sin kartläsare Marcus Morat. Han hade inte heller någon erfarenhet av rally men nappade när Robert ställde frågan och fastnade han också. Marcus beskriver vägen med hjälp av noter så att Robert får en bild av hur det ser ut i förväg.

– Det blir lite ansvarstagande, det går ju fort åt fel håll om man säger fel. Det är spännande och väldigt roligt, säger Marcus.

Robert och Marcus lärde känna varandra för tio år sedan och tillsammans har de åkt många mil i bil, på skoter och cross. Att de är nära vänner gör samarbetet enkelt och de läser av varandra bra.

– Vi har hittat en väldigt bra tajming, det funkar mellan oss och vi har så jäkla kul ihop i bilen, säger Robert.

MÅNGA PALLPLATSER Tillsammans har de kört sex rallytävlingar längs särskilda sträckor på skogsvägar och en rallysprint på en utstakad bana.

– Jag skulle väl inte säga att jag är den lugnaste utan jag har en ganska hård körstil. Jag försöker åka så fort som möjligt med den erfarenhet jag har. Än så länge har det gått bra, vi har inte åkt av eller voltat men det kommer väl en dag när det händer, säger Robert.

De har vunnit sin klass tre gånger, tagit två andraplatser och en tredjeplats så resultaten har verkligen varit med dem.

– Det är roligt när man känner att man ha lyckats med det man börjat med. Att vi får pallplaceringar är pricken över i, säger Robert.

I september körde de en SM-deltävling i Sandviken och där fick de prova tävla i motvind.

Tidigare har allt funkat problemfritt men nu rasade kopplingen och de åkte dessutom på en punktering.

– Vi kom på en fjärdeplats ändå, av drygt 20 bilar i vår klass. Det gick bättre än förväntat, vi for ju dit med målsättningen att försöka åka topp fem, säger Marcus.

FAMILJÄR STÄMNING Robert kör en Volvo 940 i klassen VOC, Volvo Original Cup och tävlar för NMS Boden. Mellan tävlingarna ska bilen repas och förberedas. Här är det en stor fördel att Robert själv är bilmekaniker och kan skruva själv. Under tävlingsdagarna har han med svärfar eller sin pappa i depån. Roberts sambo Jenny och deras dotter på 10 månader brukar också hänga med på tävlingar i närheten, det blir riktiga familjesammankomster.

– Hon har själv åkt som kartläsare med sin pappa i många år så hon tycker också att det är roligt.

Hon vet exakt vad det handlar om och brukar komma med tips, säger Robert.

– Alla har ju samma intresse så det är kul att fara på tävlingar, inte bara körandet utan allt runtomkring, hela gemenskapen, säger Marcus.

Nästa tävling blir på hemmaplan 8-9 januari, när NMS Boden arrangerar årets första SM-deltävling.

– Det känns väldigt kul. Man har kanske lite fördel på hemmavägarna efter alla år man varit och åkt efter dem, säger Robert.

Boden har tillsammans med Luleå, Kalix, Piteå och Region Norrbotten ansökt om att få arrangera Svenska VM-rallyt. Tävlingarna har gått i Värmland i 70 år men där kan man inte längre räkna med vinterväglag.

– Vilken grej om vi skulle få det hit, det vore väldigt mäktigt. Boden är ju en stor rallystad. Jag tror att det skulle gynna Boden och hela Norrbotten, säger Robert. # #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 23

Närhetsliv med sjöutsikt Bodenprofilerna Emmy Nordmark och Mattias Bergqvist tog chansen och köpte ett renoveringsobjekt med guldläge. Tillsammans har de gjort en sliten 60-talsvilla till ett modernt drömhem med sjöutsikt.

D

et var läget som gjorde att Emmy Nordmark och Mattias Bergqvist valde just den här tegelvillan på Torpgärdan. De bodde i en lägenhet i centrala Boden och hade inte en tanke på att bli husägare. Men när Emmys mormor tipsade om ett billigt hus nära henne gick de förbi och tittade. Och de fastnade direkt.

– Det var en torsdag. Så vi ringde mäklaren, fick en visning på fredagen, var på banken på måndagen, la ett bud och köpte det på tisdagen. Och vi hade inte ens pratat om att köpa hus, säger Emmy.

Just då fanns i och för sig ingen utsikt alls. Intill huset växte en fem meter hög häck men strax nedanför börjar Svartbyträsket och paret såg potentialen.

Huset var i slitet originalskick sedan 1963 med röda medaljongtapeter och korridorkök. De började från scratch med både tomten och huset. De röjde,

rev och bytte fönster, el, värme, vatten och avlopp.

– Det var vi väldigt glada att vi gjorde för när de började bila i källaren upptäckte vi att avloppsrören var trasiga, säger Emmy.

Väggen mellan kök och vardagsrum slogs ut för att öppna upp planlösningen och badrummet på entréplanet byggdes ut.

– Emmys pappa kapade bort hela väggen i badrummet, puttade den en meter och satte fast den igen, ungefär som att du sitter vid datorn klipper ut och klistrar in. Det var det sjukaste jag sett, det tog 20 minuter att flytta väggen en meter, säger Mattias.

Lägenheten såldes snabbt så första tiden bodde paret hos Emmys mormor. Efter jobbet fick de middagen serverad, kastade i sig den, åkte på sina träningar och tillbringade sedan varje ledig minut i huset. Efter fyra månader var de redo för inflyttning. #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 25

kranbilarna från andra sidan Svartbyträsket. Hon ringde för att höra vad det var frågan om och Mattias tvingades hitta på en vit lögn.

– Men vi lyckades i alla fall överraska och få in fönstren innan helgen var över. Det blev en jättestor skillnad och man började se hur det skulle bli, säger Mattias.

Nu går fönstren från golv till tak längs hela väggen vilket ger den glittrande utsikten över sjön en absolut huvudroll i rummet. Utanför finns en väl tilltagen altan med samma slående kuliss.

– Det är väldigt harmoniskt att bo så här nära vattnet, säger Emmy.

400 METER KRYPNING

– Vi hade väl ingen aning om vad det egentligen skulle innebära. Men hade vi inte haft hjälp av Emmys morfar så hade vi varit med i Arga snickaren för länge sedan. När vi monterade köket var vi 13 personer här samtidigt, säger Mattias.

EN PÅGÅENDE PROCESS Sedan dess fortsätter hemmaprojekten att avlösa varandra. På sju år har de flesta rummen gjorts om två gånger och Mattias beskriver huset som en ständigt pågående process. Inredningen är skandinaviskt minimalistisk med inslag av naturmaterial som trä och sten. Ett exempel är det nya soffbordet som Emmy byggt av en vägtrumma, kvartsstav och en rund stenskiva.

– Inredning är mitt stora intresse så jag spanar mycket på internet och får tips och idéer. Nu vill jag få in mer jordnära och varma toner. Jag tycker om att göra om och producera själv och får jag en idé så gör jag det på en gång, säger Emmy.

Efter en helg på resande fot kom Mattias hem till platsbyggda garderober och en inbyggd tv i sovrummet. Bakom sängen sitter en brunbetsad sänggavel av smala träribbor som Emmy också byggt. Hon fick inspiration från Pinterest, åkte till närmaste bygghandel och fick hjälp med att klyva och kapa allt i rätt storlek.

Mattias å sin sida bytte fönster i vardagsrummet när Emmy var borta på handbollsmatch. Innan resan åt Emmy middag hos sina föräldrar och såg 2 6 / # N Ä R HE TS LIV / O KTO BE R 2020

Källaren inrymmer bland annat klädkammare, tvättstuga och ett stort badrum med bastu och badkar. Här har Emmy snickrat en trävägg som kontrasterar mot det betonggrå kaklet, efter inspiration från Arctic Bath.

Hela huset har golvvärme och för att slippa kompromissa med takhöjden spårfräste Mattias in värmeslingorna i källargolvet.

– Vi kröp runt och la 400 meter slang och höll på en hel helg. Du kan tänka dig att ta dig runt Björknäsvallens bana och du har tre dagar på dig.

Det var ganska tröstlöst där i mitten någonstans kände jag. Men det blev två centimeter bättre takhöjd, säger Mattias.

Gravid i vecka 37 bestämde Emmy att det var dags att göra om badrummet på övervåningen för andra gången. Väggar och golv är nu klädda i grå granitkeramik med matt och halkfri yta, likadant som golvet i hallen.

– Det skulle ta tre dagar trodde Emmy, men det tog hantverkarna två och en halv vecka så det var ju ändå väldigt snabbt. Det var klart en vecka innan Bosse föddes, säger Mattias.

Det är nu lite drygt fyra månader sedan Emmy och Mattias blev föräldrar och 60-talshuset blev ett hem för en hel familj. Graviditet, förlossning och första tiden har gått väldigt bra och nu har lilla Bosse fått ett eget rum.

– Vi spenderar mycket tid hemma och är lyckliga i vårt hem, säger Mattias.

– Här har vi nära till alla som betyder något, säger Emmy. # FAKTA Familjen / Emmy Nordmark, 31 år, egenföretagare (enpunkt) och handbollsspelare, Mattias Bergqvist, 36 år, affärsutvecklare (Boden Business Park) och operativ chef (Wanderword) och så sonen Bosse, 4 månader.

Hemmet / Helrenoverad enplansvilla med källare byggd 1963, på 96+96 kvadratmeter, på Torpgärdan i Boden.

#NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 27

SANDRA ERIKSSON OM FAMILJELIVET PÅ HÄSTGÅRDEN

»En fantastisk miljö«

Det är fullt möjligt att bli mamma mitt i travkarriären och komma tillbaka starkare än någonsin. Det vet Sandra Eriksson och hon vågar göra om det. “Jag är gravid igen”, meddelar stjärnkusken.

D

et blev en riktigt framgångsrik säsong för Sandra Eriksson. Hon kom tillbaka till sulkyn på heltid efter föräldraledigheten med flera travlopp i veckan och goda resultat. Dessutom har stallet fyllts upp av hästar som ska nå sin fulla potential i Sandras tömmar.

– Nu tycker jag att jag har kommit tillbaka till samma nivå. Det har gått bra. Jag håller ungefär samma procent och inkörda pengar per start, säger Sandra.

Men resan hit har inte varit helt lätt. För ett par år sedan lämnade Sandra Boden för Eskilstuna.

Hon tränade och skötte om nio hästar, hade roligt och lärde sig mycket. Det till ett pris av att hon jobbade 12-13 timmar om dagen och nästan aldrig var ledig.

– Jag är ganska säker på att jag nådde den berömda väggen men när man håller på med hästar har man inte tid att gå och söka hjälp för sånt. Jag kom hem och kunde ta det lugnare i några månader och sedan fick jag tillbaka energin. Dit ska jag inte igen. Nu håller jag det på en nivå jag klarar av och mår bra av, säger Sandra.

I Eskilstuna hittade hon kärleken vid namn Simon Cederborg. Han spelade hockey i Enköping och planen var att han skulle spela klart och komma upp till Boden när säsongen var slut. I stället blev det så att han flyttade upp tidigare då Sandra blev gravid.

– Vi hade inte varit tillsammans jättelänge och vi bodde inte ens ihop, så vi gick från att vara nykära

till att dyka in i det värsta. Jag var galet trött, mådde väldigt illa och blev nedstämd när hormonerna slog slint. Det var ju jättejobbigt för mig men också för Simon. Det ska ju vara den lyckligaste tiden i ens liv och så ville jag bara spy över allting, minns Sandra.

COMEBACK Paret tog sig igenom den tuffa tiden, lille Philip föddes i augusti 2019 och livet tog en helt ny vändning.

– Det är lika bra nu som det var dåligt då, säger Sandra.

Hon tog in hjälp i stallet för att kunna vara föräldraledig men hade också möjlighet att träna vissa hästar och köra lopp tack vare hennes mamma som tog hand om Philip.

– Första gången jag körde efter att jag hade fått Philip så vann jag ett 100.000 kronorslopp på Bodentravet. Det var jättekul att jag fick vinna ett sånt lopp när det var comeback. Det var en månad efter att jag hade fått honom.

Sandra hade sett andra framgångsrika kuskar som trappat ned när de bildat familj och hon trodde att det kunde bli så även för henne. Hon var rädd att hennes tid och energi inte skulle räcka både till hästar och barn.

– Men nu har jag ju fått mitt första barn och det går ju faktiskt jättebra, mycket bättre än jag vågade tro. Och jag känner mig starkare efter att jag fick barn än jag gjorde innan, säger hon.

Det tog ett tag innan hon fick tillbaka lika mycket #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 29

styrningar som innan graviditeten men det gick.

Hästar innebär en hel del tungt arbete och kvällsjobb men Sandra kan också ha lugna veckor, styra över sin tid och hämta tidigt på förskolan. Nu vet hon att det går att kombinera travkarriär med familjeliv.

– Nu är jag gravid igen så nu får det bli en liten paus igen.

Barnet väntas i januari och det börjar vara svårt att köra lopp av praktiska skäl, men hon hoppas på att vara tillbaka i sulkyn i februari eller mars. Vikarie är löst och Simon kommer också vara hemma mer denna gång.

– Det känns som att det kommer att gå ännu lättare att komma tillbaka den här gången. Jag tror att folk förstår att det är bara några månader och sedan är jag tillbaka, säger Sandra.

HÄSTNÄRA HEM En förutsättning för att Sandra ska kunna leva det här livet är hästgården där familjen bor, mitt i Hästbyn strax söder om Boden. Gården byggde Sandra för åtta år sedan tillsammans med dåvarande sambon Petter Lundberg.

– Vi hade hästarna inne på Bodentravet och ville erbjuda mer till våra hästägare. Vi hade en dröm om att ha en egen sandbana och lite grönhagar.

De började med att titta på gårdar att hyra in sig på i södra Sverige men fick genom Sandras pappa snart nys om kommunens planer att skapa en hästby i Boden.

– Det var det bästa alternativet eftersom det finns närhet till körslingor, travbana, ridhus och ridbanor, berättar Sandra.

Nu behöver hon bara gå ut genom dörren för att vara på jobbet.

– Det är en fantastisk miljö, att kunna leva så nära djuren. Jag kan gå ut och pyssla själv en stund eller så går vi ut tillsammans och Philip kan springa runt. Det är en bra miljö för honom att vara i.

GÅR SIN EGEN VÄG Sandra hyr gården av sin pappa och föräldrarna är en stor hjälp i Sandras liv. Men när Sandra var liten fanns ingen relation till hästar i familjen. Det var i stället en klasskompis som tog med Sandra till ett stall första gången och hon kunde inte slita sig därifrån. Det var då hon insåg att hon ville ha hästar i sitt liv.

– Jag har fått gå min egen väg. Mina föräldrar har varit snälla och skjutsat mig men ändå varit hårda med att jag ska klara mig själv. Det är jag väldigt tacksam över, att jag har fått lära mig att lösa problem själv.

Om fem år hoppas Sandra att hennes tränarverksamhet är större, att hon fortsätter köra lopp och gör det ännu bättre.

– Alla hästar jag får in vill jag göra det bästa av och få dem att tävla så bra som möjligt. Det som driver mig att fortsätta är kärleken till hästarna. De är helt fantastiska djur. Kombinationen med tävling gör det ännu lite roligare. # FAKTA Sandra Eriksson / Ålder: 30 år.

Gör / Kusk och travtränare.

Familj / Sambon Simon Cederborg, 30 år, sonen Philip, 1 år, och en bebis i magen.

Bor / Hästgård i Hästbyn strax söder om Boden.

Stall / 20 stallplatser och ytterligare 24 lösdriftsplatser, stora hagar och en sandbana för travträning. @sandraeeriksson

3 0 / # N Ä R HE TS LIV / O KTO BE R 2020

#NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 3 1

LEAVE YOUR SOX ON i TOPPFORM Bodensaren Lisa Mannberg leasade i början av året det fyraåriga varmblodet Leave Your Sox On tillsammans med sin pappa Tomas och sin hockeyspelande bror Daniel. En riktig vinstlott för familjen då hästen tagit fem raka seger och en tredje plats på totalt sju starter. #

NY GLASS NÄRA DIG

Precis när utomhussäsongen för glass tagit slut kan vi glädja oss åt en ny, väldigt lokal produkt, när inomhussäsongen tar fart på allvar.

Det är Emma och Sebastian Gröndal som via sin nya satsning, Tegelbrukets hantverksmejeri, tillverkar oerhört lokal och otjorvig glass. Gjord av gårdsmjölk från Heden och bär från Mockträsk finns den just nu i olika smaker på en ICA affär nära dig. # @tegelbrukets

POPUPSOMMAR WAS HERE 2020 Ställa om var ledordet för sommaren, att arrangera tryggt och ge guldkant på tillvaron i så väl byar som i centralorten var det fundamentala tänket. Med en omställd Allsång på Örat som drog på turné var det möjligt. Boden Event bjöd fyra olika boenden för äldre på en gemensam musikstund på avstånd.

Med sång, nyckelharpa, kontrabas, piano, trummor och gitarrer blev det stämningsfulla stunder på innergårdarna med Rosa på bal, Dans på Brännö brygga och annat ur den svenska visskatten. #

» We looked around the world and in Europe specifically and couldn’t find a better site than the one in Boden, Sweden.

It is a beautiful and serene part of the world, a ’can do’ place where trust and long term relationships are important.” « David Rowe / Founder and CEO, Hydro66 /

MINECRAFT I BODEN Seattlebaserade House of How, med Russ McMackin (Founder/CEO) i spetsen, som har en satellitstudio på Boden Business Park, anställde tio personer som under sommaren jobbade med att skapa innehåll till Minecraft. Extra roligt är att dem de anställde är/har varit studenter på indiespelutbildning på Boden Gamecamp. #

3 2 / # N Ä RHE TS LIV / O KTO BE R 20 20

STIPENDIUM

Vad händer

PÅ 25.000:- TILL hösten 2020?

ROBERT WESTIN

BURKAR STADSHUS HONUNG

Sparbanksstiftelsen Norrbottens stipendium, på 25 000 kronor gick i år till Robert Westin, Arctic Adventure. Bakgrunden är att Sparbanksstiftelsen Norrbotten verkar för en långsiktig hållbar ekonomi, som skapar tillväxt i Norrbotten.

Stort Grattis ! #

David Thomelius Bodenpadel

FAVORIT i REPRIS Ronny Eriksson gör en ny show med sina bästa och mest älskade nummer – som alltid även med nyheter och reflektioner från spelorten, landet och världen. En kväll med musik, satir och bekymrad ståupp! I januari är han åter i Boden, med sig har han Benneth Fagerlund på piano. Möjliggörare och arrangör är Bodens riksteaterförening. #

104

Vad händer i höst?

- Efter det fantastiska intresset och mottagandet för padeln i Boden så bygger vi en till hall intill vår första. Där får vi fyra nya dubbelbanor samt en singelbana. Byggandet är i full gång och ambitionen är att invigning sker runt mitten av december. Bildande av padelförening och uppstart av ungdomsträning ligger också i pipen.

Seriespel i Padel?

- Efter en lyckad sommarstege där spelare fick spela om placeringar så startade vi nu i höst upp en serie, JIAB Padel League. Herrserien består av 66 lag fördelat på 11 divisioner och damserien 30 lag fördelat på 5 divisioner, dvs 6 lag per division vilket ger 196 spelare!.

Ivarje division spelas enkelmöten (fem matcher) över tre set. Vinnarna i respektive division avancerar medan de andraramlar ner. Positionerna två och fem kvalar upp respektive ner, sista laget åker ur.

Serien kommer köras fyra-fem gånger per år och vid varje omstart så finns möjligheten för nya lag att anta utmaningen.

Varmt välkommen! #

Hösten 2019 placerades en bikupa på Stadshusettak som en symbolhandling i jobbet med Agenda 2030*. Nu ett knappt år senare kan vi konstatera att de verkas trivas bra där uppe.

Cirka 25 kilo honung har skördats och landat i 104 burkar. De ska fungera som gåvor för kommunens räkning. #

* Agenda 2030 med 17 globala mål för hållbar utveckling. Pollinatörer och insekter, som är en livsviktig del av vårt ekosystem, gynnas av en biologisk mångfald som dessutom är mål nr.15 (Ekosystem och bilogisk mångfald).

Succé för Bodens nya väggmålning

3 4 / # N Ä R HE TS LIV / O KTO BE R 2020

Oskar Mannberg och Victoria Sundqvist skapar konst på både hud och hus. I somras gav de Boden ett nytt ansikte med sin muralmålning på Brogatan. Det gav mersmak för bodensarna så nästa år planeras ännu mer gatukonst.

O

skar Mannberg och Victoria Sundqvist är 32 år och växte upp tillsammans i Bodforsen. De gick lågstadiet tillsammans, sedan gymnasiet och valde samma yrkesbana som tatuerare. Victoria flyttade till Stockholm men de återförenades på en tatueringsmässa i Umeå för något år sedan och har hållit kontakten sedan dess.

I januari kom hon hem för att hälsa på och gästjobbade några dagar i Oskars studio. När de satt där fick Oskar upp en bild av Victorias väggkonst på Instagram. Han såg sina vita väggar och kläckte idén om att måla något tillsammans i studion, eller kanske en vägtunnel.

Han ringde kommunen och så var bollen i rullning. På kommunikationskontoret hade man funderat i just dessa banor ett tag så det blev napp direkt och ambitionsnivån höjdes. Första förslaget var att måla en vägg på Sandenskolans idrottshall. Senare visade det sig att underlaget inte passade så bra och det gällde att ordna en ny vägg illa kvickt. Svaret blev en popupmålning på Brogatan 11-13, ett av husen i kvarteret Narcissen mitt i Boden som ska rivas om några månader.

– När de kontaktade mig om den andra väggen sa jag: ”Givetvis, nu kör vi”, säger Oskar.

MÅLAR MED SPRAYBURK Victoria har spraytekniken väl inarbetad i kroppen, om vintrarna målar hon tavlor och om somrarna målar hon väggar. Hennes senaste muralmålning gjorde hon under gatukonstfestivalen No Limit: Artscape Edition Borås i september.

– Det jag gillar med spraymålning är att det är så fritt och stort. När du tatuerar är allt smått och nära men när man målar en vägg blir det väldigt stora rörelser och mycket konstnärlig frihet, säger Victoria.

För Oskar var tekniken något helt nytt. Inför det stora uppdraget köpte han hem några sprayburkar med olika munstycken för att öva hemma i garaget.

– Det var första gången jag höll i en sprayburk.

Andra gången var på väggen. Jag gillar ju sånt där, när det är ett svanhopp ut och man inte vet vad man landar i. Jag stod som ett frågetecken halva första dagen, jag var praktikanten, säger Oskar.

Väggen målades under fyra intensiva dagar i juli och första dagen bjöd himlen på strålande sol. #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 3 5

3 6 / # N Ä R HE TS LIV / O KTO BE R 20 20

Då målades den gröna bakgrunden och de olika motiven skissades upp i sin fulla storlek. Sen slog vädret om och i tre långa dagar kämpade konstnärerna mot kyla, regn och vind.

– Sprayburk och blåst var ingen jättebra kombo, det var lite jobbigt men man fick vara uppfinningsrik. Det var en häftig upplevelse att gå från att få upp något på huden som man kan se från en halvmeter till att blåsa upp en räv som är två meter hög och försöka förstå proportionerna. Det var mycket som jag upptäckte under tiden jag jobbade.

Det är en helt annan metod än jag är vad vid men det lyckades, säger Oskar.

NATURNÄRA MOTIV Oskar löste det praktiska på plats med kommunen och Victoria stod för skiss och layout.

– Jag försökte ta med betraktaren genom ett landskap och anpassa målningen efter alla fönster och balkonger genom att ha med många olika motiv. Vi försökte göra något färgglatt som man blir glad av att titta på, och djur och natur ligger ju bodensarna varmt om hjärtat, säger Victoria.

Båda två har definierade stilar som återkommer i både deras tatueringar och väggmålningar. Oskars signum är verklighetsnära texturer och han väljer gärna motiv från skogen. Victorias stil är gulligare, med storögda djur, fåglar och insekter bland favoritmotiven. Några av hennes alster har under sommaren även synts i form av gnuggisar som ska hjälpa barn att låta bli att klia på sina myggbett. Ofta beskrivs hennes färgstarka stil som new school i tatueringsvärlden.

– New school har vuxit fram från graffitiscenen när man började göra karaktärer till texten med tjocka linjer och klara färger. Så jag testade måla en gång för fem-sex år sedan och blev fast, säger Victoria.

Victoria är konstnären bakom nyckelpigan, snigeln, fågeln, jordgubbarna och svamparna medan Oskar målade räven, skogen bakom den och skalbaggen.

– Även om vi har olika stilar känns det som att de gifter sig väldigt bra och det skapas en grafisk kontrast, säger Victoria.

GLADA TILLROP De är båda väldigt nöjda med resultatet och det verkar bodensarna också vara.

– Det var jätteroligt att få måla i min hemstad tillsammans med en av mina absolut äldsta vänner.

Det var väldigt kul att bodensarna var så positiva och engagerade, många kom och tittade och hejade på och kändes genuint glada, säger Victoria.

De hade inte riktigt förväntat sig så mycket fin respons, det blev lite av en överraskning.

– Vi fick så många kommentarer om hur fantastiskt det blev att man svävade på moln flera dagar efteråt. Att förstå att det lilla vi gjorde har skänkt så mycket glädje till andra, det är en fantastisk känsla. Och det är lite det som gör att man vill göra mer, säger Oskar.

EN FAVORIT I REPRIS Just nu är fastighetsförvaltningen på Bodens kommun i färd med att inventera kommunens fastigheter för att hitta lämpliga väggar att måla på. Planen är att Oskar och Victoria ska få måla fler muralmålningar i Boden på byggnader som inte ska rivas.

– Att få komma tillbaka och göra fler permanenta avtryck känns jättekul, det vore magiskt, säger Victoria och Oskar känner likadant.

De har många idéer på hur de kan följa upp stadens långa tradition av väggmålningar med modern gatukonst som ger känslan av Boden som det är i dag. Men exakt hur det blir återstår att se.

– Motiv och idé brukar växa fram i samband med att man får se väggen, man vill att motivet ska harmonisera med omgivningen. Men jag gissar att det blir lite samma tema när vi ska försöka porträttera essensen av Boden, det kan säkert bli något friluftslivsnära motiv, säger Victoria. # @vickanart, @kingstreettattoo #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 3 7

Bakom kulisserna

S

om teamkoordinator under en tv-serieinspelning är det Anja Lindströms uppgift att ringa runt och ordna transport och logistik.

Att till exempel skådespelarna kommer från en plats till en annan och att alla får lunch och boende.

– Om de behöver allt ifrån en skylift till en vattenskoter så fixar jag det. Man vet aldrig vad som händer, ibland måste man rycka ut och sätta upp ett partytält i spöregn, säger Anja.

Till LassaMaja har hon bland annat ordnat fram två madrasser från Hildursborg, en paddleboard från Bodens camping & bad och en traktor från en bonde i Harads. Anja är född och uppvuxen vid Brännastrand i Boden och har stor hjälp av lokalkännedom och kontaktnät.

– Jag upplever att folk är mer sugna på att ställa upp och tycker att det är roligt att få vara med, säger Anja.

Just Brännastrand råkar också vara med i serien, det vet alla nyfikna som gick förbi där i mitten av september. De flesta av inomhusscenerna har spelats in i Sudio Nord på Boden Business Park och ett par våningar upp har Anja sitt kontor. Hon klev in under förproduktionen i mars och serien spelades in från juli till september. Familjeserien ska gå på TV4 kring jul.

– Det har varit otroligt kul, jag har lärt mig otroligt mycket. Det bästa tycker jag är att få jobba med så många nya människor.

Jag är så besatt av hela filmoch tv-serievärlden så bara att få vara med en bråkdel tycker jag är kul.

FÖRSTA FILMJOBBET Efter gymnasiet läste Anja det treåriga filmprogrammet på Örebro universitet. Andra sommarlovet var hon hemma i Boden och fick tag på en praktikplats på

I höst har tv-serien LasseMajas Detektivbyrå spelats in på Studio Nord i Sävast.

Anja Lindström, 24, är en del av inspelningsteamet och hon ser ljust på framtiden som filmare i Boden.

skulle få tag på en död älg till en scen i ovan nämnda film, frakta den på ett diskret sätt, frysa ned den och sedan tina upp den.

– Jag blev inslängd i en jätteknäpp värld och hade aldrig kunnat ana hur det skulle vara att jobba på riktigt. Men jag kände att det var rätt. Det är roligt att få vara tillsammans med kreativa människor. Vi alla är ju en aning speciella, det är därför vi jobbar med det här, men jag tycker om att det är kaos och att vi skapar något av ingenting, säger hon.

STORA FILMDRÖMMAR

inspelningen av Jonas Selberg Augustséns Den längsta dagen som spelades in här.

– Jag trodde att jag var tvungen att flytta från Norrbotten för att få jobba med film, men det var tvärtom. Det finns otroligt mycket filminspelningar och projekt som är igång nu så det har bara rullat på med jobb sedan dess.

Hennes både märkligaste och svåraste arbetsminne är när hon

Anjas målbild är att berätta sina egna historier, att skriva manus och regissera på heltid.

– Det är så viktigt att kunna få försvinna i en värld och det har betytt så mycket för mig när jag har vuxit upp. Jag vill hålla det vid liv och göra det för andra.

Hon har skrivit manus och ska regissera en film som spelas in i Boden i slutet av oktober.

Filmen ska heta En buss bort och bygger på en verklig historia, om när hennes farbror i god tro hjälpte en äldre kvinna komma på bussen hem till Luleå. Men sedan visade det sig att hon i själva verket var brukare på ett demensboende i Boden.

– Det är en humoristisk historia som tacklar civilkurage och vad man borde göra och inte göra. Jag tror att vi svenskar oftast inte vill lägga oss i så det är roligt att leka med tanken att det blir värre om vi hjälper till, säger Anja.

Filmen är Anjas första finansierade produktion tack vare medfinansiering från projektet Talang AC/BD som ska utveckla talanger och öka samarbetet mellan filmskapare i Norr- och Västerbotten.

– Om tio år hoppas jag att jag har en egen långfilm under bältet. # #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 3 9

I konstnärens ateljÊ

Ulrika Lundmark har blivit ett etablerat namn i Norrbottens konstvärld. I ateljén hemma i Sävast testar hon lerans gränser i en ständig framåtrörelse.

U

tanför de stora fönsterna glittrar Luleälven och höstsolen får Ulrika Lundmarks showroom att bada i ljus. Det senaste året har utställningarna avlöst varandra och nu trängs kvarlevorna på hyllor och bord. Här finns keramikskulpturer i form av fåglar, båtar, skålar, ansikten, figurer och mycket mer.

– Jag jobbar mycket med raku, det här krackelerade. Jag tycker att det är roligare att kavla än att dreja och det blir mycket skulpturer. Jag provar ju på det mesta men det är oftast keramiken som är i fokus, säger Ulrika.

Lite längre in börjar ateljédelen av lokalen och det är här magin händer. Ulrika står vid en arbetsbänk och öppnar en tryckform av gips. Hon har lagt ett pussel av lera i olika färger, kavlat och tryckt ut i formen. Nu tar hon försiktigt ut en spräckligt mönstrad häst och börjar putsa till skarvarna.

– Just nu håller jag på med att färga in lera med olika färgkroppar och oxider så att själva grundstommen blir flerfärgad. Sen ska jag lägga på en transparent glasyr och bränna det i raku. Jag vet inte riktigt hur det kommer att bli, det är lite av ett experiment, säger Ulrika.

EN UTFORSKANDE RESA Hon tittar gärna på hur andra konstnärer arbetar och får inspiration till nya metoder. Hon testar, misslyckas, tar lärdom och får nya idéer under arbetets gång.

– Misstagen, det är de som är de bästa. Det är som ett sökande, jag söker nya sätt att göra på hela tiden. För mig är konsten ett utforskande i hur jag kan göra olika saker och hur långt jag kan spänna bågen i lerans möjligheter.

Ju mer hon jobbar och testar desto fler idéer får hon. För Ulrika handlar arbetet inte om att följa en vision till punkt och pricka, utan snarare om resan framåt och det som händer längs vägen. Kanske blir resultatet ett helt annat än grundidén och det tycker Ulrika är roligt.

– Raku kan du inte påverka till hundra procent.

Sprickorna beror alldeles på vilken temperatur det har när du plockar ut det, hur länge det är i luften och hur länge du har det i sågspån så att det får brinna. Man kan försöka påverka det men inte fullt ut. Det gillar jag.

#NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 4 1

4 2 / # N Ä R HE TS LIV / O KTO BE R 20 20

» Jag uppskattar att Boden inte är så stort och att det är nära till större städer, om man vill det. Men att bo nära naturen, det är det bästa. «

BUBBLANDE KOPPARFÄRG Ulrika tar fram ett gäng vita skålar som bränts en gång, glaserats vita och nu ska få mer färg. Hon blandar handtvål, vatten och kopparkarbonat i en mugg och blåser sedan i vätskan med ett sugrör.

Stora bubblor bildas och faller ner på skålarna. Vid andra bränningen flyter den gröna färgen ut och bildar ett drömskt skimmer.

– Favoritmomentet är väl alltid att öppna ugnen, när man undrar hur det gick och kan börja kika in.

Det är spännande, säger Ulrika.

Sedan är skålarna med namnet Norrsken över snö redo att levereras och just dessa har beställts av Bodens kommun som officiella gåvor.

HOBBYN BLEV KARRIÄR Ulrika har en yrkesbakgrund på lönekontoret på Bodens kommun men det konstnärliga intresset fanns med redan när hon var barn och hon gick sin första keramikkurs i 20-årsåldern. Det dröjde dock tills hon var 35 innan hon gjorde slag i saken och började läsa konstlinjen på Sunderby Folkhögskola.

Det tredje året valde hon tredimensionell inriktning och hon trivdes så bra i skolans kreativa miljö att hon fortsatte med pedagoglinjen. Efter utbildningen sa hon upp sig och började frilansa och vikariera som konstpedagog samtidigt som hon skapade egen konst på fritiden.

– Sedan 2015 har jag hållit på med det här på heltid. Jag har alltid tyckt att det här är det roligas-

te och jag kände att om jag ska göra det så måste jag göra det nu. Man kan inte hålla på och vänta till det perfekta tillfället, säger Ulrika.

INFLUERAT AV LIVET Tittar man runt bland Ulrikas samlade verk så ser man en del av hennes liv och det som influerat henne. På en piedestal finns en grupp vitklädda apor samlade runt en som ligger ner. De blev till efter Ulrikas pappas begravning. På en annan vägg hänger tavlor föreställande båtar och ansikten i olika kombinationer.

– Man blir ju färgad av det man ser på nyheterna och jag tyckte att det var så hemskt med alla de små barnen som drunknade i de här båtarna. Så det blev mycket båtar och ansikten.

Här finns också många fåglar och hästar som Ulrika fascineras av och guldglänsande vass efter inspiration från växtligheten kring älven nedanför.

– Att vara ute i naturen är ett bra tips. Jag har det bra här där jag bor. När jag går ner till vattnet kommer jag ner på en lugn nivå. Jag tror att om man har det trivsamt så är det lättare att jobba också, säger Ulrika.

Ateljén ligger i ett gårdshus intill huset där hon bor i Sävast. Här har hon nära till stan och kan enkelt ta sig med buss, bil eller cykel. Dessutom bor hennes barn, mamma och svärmor alldeles i närheten. # @karinulrikart #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 4 3

Från polka till punk

Eva och Rolf Lindström fascineras av dragspelets mångsidighet.

Nu för de den norrbottniska spelmanstraditionen vidare till Jesper Forsberg, 26 år, och möts över genregränserna.

D

et var musiken och kärleken till dragspelet som förde samman Eva och Rolf Lindström på 90-talet. Rolf lockade då in Eva till Bodens dragspelsklubb och lite senare även till sitt hjärta.

I dag är de 70 respektive 83 år och spelar fortfarande gärna ihop. I olika konstellationer har de spelat på många äldreboenden, midsommarfiranden och spelmansstämmor men i dessa tider följer de rekommendationerna och håller sig på hemmaplan.

– Vi har spelat mycket de senaste åren så nu känns det lite tomt. Det är mycket roligare att vara flera. Man blir lite modigare, törs ta ut svängarna mer och blir inspirerad av de andra, säger Eva Hemma väljer Eva och Rolf gärna Evert Taube eller klassiska dragspelslåtar från Norrbottens spelmanstradition och när de spelar ute blir det mycket svensk musik från 40- och 50-talet. Det känner publiken igen och kan sjunga med i.

4 4 / # N Ä RHE TS LIV / O KTO BE R 20 20

– Dragspel är ett fantastiskt instrument. Du kan spela Livet i finnskogarna och Kalle Skeven och sånt men du kan också spela klassiskt och jazz. Du kan spela väldigt vackert, vi har flera jättefina visor i olika stämmor.

NÄSTA GENERATION De dukar fram kaffe och kanelbullar på den inglasade verandan när nästa generations dragspelare kliver in genom skjutdörren. Det är Jesper Forsberg som går som elev hos Eva sedan i vintras.

– Vi är ett stort kompisgäng med många duktiga musiker, framför allt gitarrister. Jag ville lära mig spela men insåg att hur duktig jag än blir på gitarr så kommer jag aldrig bli bäst. Så jag började fundera över vilka instrument ingen kan spela, säger Jesper.

Han gillar ett punkband som inkluderar dragspel i vissa låtar och förstod att instrumentet går att

använda till mer än folkmusik. Dragspel fick det bli så han åkte och köpte ett. Youtube gav inga tips så genom dragspelsklubben fick han kontakt med Eva. Första gången han kom hit visade det sig dock att dragspelet han köpt hade rysk fingersättning och knapparna på helt andra ställen. Det var helt omöjligt att spela för Eva, än mindre kunde hon undervisa på det. I stället fick Jesper låna ett av Rolf som han sedan köpte.

De började med enkla övningar för att Jesper skulle öva upp koordinationen och klara av att göra olika saker med höger och vänster hand, eller “splitta på hjärnhalvorna”, som han uttrycker det.

– Jag har ju en sambo och son som inte var så förtjusta i början så jag satt ute i stugan och övade och övade och övade och övade. Till slut lärde jag mig, nu kan jag Boeves Psalm som var mitt mål och några andra låtar, säger Jesper.

GENERATIONER OCH GENRER MÖTS Eva och Rolf har försökt få in yngre förmågor men oftast är nybörjarna över 50, så de är väldigt glada att Jesper dykt upp.

– Det har varit väldigt roligt. Han frågar mycket och jag får verkligen tänka efter och läsa på, så jag

har fått lära mig mycket också, säger Eva. – Jag är imponerad av killen, han har lärt sig blixtsnabbt, säger Rolf.

Jesper har börjat ta ut melodier själv och testar instrumentet i allt från hårdrock till tv-serieintron.

Nu har dragspelet en given plats i hans punkband.

Nästa steg blir att lära sig ta ackord och prova på Bodenklassiker som Vals från Lakaträsk eller Korpforsens Brus.

– Om ni inte spelar ett instrument, börja! Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Det utvecklar hjärnan och det är så jäkla kul. Att ha en privatlärare är få förunnat och nu har vi blivit polare, säger Jesper.

Under våren har de haft många träffar online.

Det blir en tidsförskjutning som gör att de inte kan spela tillsammans men de kan prata, visa och lyssna. I dag får de chans att spela ihop igen. Jesper börjar, Eva hakar på och sedan instämmer Rolf. Så sitter de där, en dryg meter från varandra och lyfter taket på verandan. Den uppsluppna stämningen går inte att ta miste på, det händer något alldeles särskilt när musiker möts och låter tonerna styra. # @kingfope #NÄ R H E TS L I V / O KTO B E R 2 0 2 0 / 4 5

Visa ditt #närhetsliv Närhetslivet i Boden är unikt. Med hjälp av dig sprider vi bilden av en plats där solen ofta ler. Vi har bara skrapat på ytan. Här finns mer, mycket, mycket mer. Bidra gärna genom att använda #närhetsliv och följ @narhetsliv på Facebook och Instagram, för att visa allt bra med Boden.

Och sedan kan vi lägga ut bilder som vi är hashtaggade i samt tagga er i inlägget.

4 6 / # N Ä RHE TS LIV / O KTO BE R 2020

#NÄ R H E TS L I V / MA R S 2 0 2 0 / 4 7

Gunnarsbynejden är ett globalt resmål i en nära mix av natur, årstider och avskildhet, inramat av ett värdskap i världsklass. Här är närheten en tillgång och en framgångsfaktor i ett helt unikt ekosystem. Alla känner alla, Jenny Engström med hjärtat i Valvträsk möter de flesta.

Fransyskan Fanny från Dijon reste runt mycket och landade här, fastnade och lever sin dröm som företagare i turistnäringen. Jonas lockades från Afrika till Lassbyn. Här låter han nu långväga gäster glampa, bo på bastuflotte och snart även flyga luftballong.

Här har vi nära till det som är viktigt och lite till. Vi kallar det #närhetsliv.

Jonas Gejke/Aurora Safaricamp, The Outpost • Fanny Collas/Passion Laponie • Jenny Engström/RåEk

Boden.se • @narhetsliv

KOMM / BODENS KOMMUN • FOTO / MATS ENGFORS • FOTOGRAPHIC

HÄR HAR VI NÄRA TILL ALLT SOM ÄR VIKTIGT OCH LITE TILL.