{' '} {' '}
Limited time offer
SAVE % on your upgrade.

Page 1

#1/2020 STOCKHOLM

Iman Ehsani:

”Jag kan inte få nog” |

Full fokusering med digitalt skapande Vitala seniorer löser lärarbrist

|

Tyst i klassen på ny skola ”Varför hade de inte tränat inrymning?”


Verktyg, lärresurser, nätverk, forskning, evenemang, artiklar ...

Allt i din hand, pĂĽ nya pedagog.stockholm


FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

STOCKHOLM #1/2020 Sex gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p ­ ersonaltidning.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stock­ holms stad och utkommer med fem nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbild­ ningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 3A. Chefredaktör: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se. Ansvarig utgivare: Sofia Oliv. Medverkande skribenter: Annelie Drewsen, Agneta Berghamre­ Heins, Johanna Lundeberg, Lina Pilo, Marianne Hühne von Seth, Marika Sivertsson, Karin Södergren och Ingela Ösgård. Grafisk form: Blomquist ­Communication — blomquist.se. Tryck: Åtta.45, Järfälla, 2020. ISSN: 1654-7330. Upplaga: 18 500 exemplar. Tidigare LÄRA-nummer hittar du på pedagog.stockholm/lara.

8

Man behöver inte bli pensionär bara för att man är senior. Det är läraren Kerstin Franzén Gradin på Grimstaskolan ett tydligt exempel på. ”Jag blir kvar så länge det är kul. Det känns som om jag är en trygghet för många.” FOTO: ALEXANDER MAHMOUD

FOTO: MARC FEMENIA

FOTO: ULRICA ZWENGER

För kostnadsfri prenumeration, kon­ takta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@edu.stockholm.se.

#1/2020 STOCKHOLM

14

Iman Ehsani:

”Jag kan inte få nog” |

Full fokusering med digitalt skapande Vitala seniorer löser lärarbrist

|

Tyst i klassen på ny skola ”Varför hade de inte tränat inrymning?”

Omslag: Iman Ehsani, förstelärare på Enbacksskolan, fotograferad av Ulrica Zwenger.

I en krissituation kan skolledningen följa vad som händer i lokalerna på ISSR, Stockholms internationella skola vid Skanstull.

26

På nya Bobergsskolan gör den ljud­ dämpande inredningen att det är tyst i klassen. Gradängen används för genomgång och filmvisning.

32

”Vi vuxna måste prata med barnen och inte lämna dem ensamma på nätet”, säger Kristina Alexanderson på Internetstiftelsen.

DESSUTOM ... Fullt fokus på Hammarbyskolan södra Här blir akademiker behöriga lärare

4 10

Spjutspets inom språkintroduktion

22

Östra Real äntligen hemma igen

24

Enkät: Vem är den bästa läraren du haft?

11

Klara, 17, gillar sitt gymnasium

30

Iman Ehsani: Därför är jag lärare

12

Han vill ge eleverna hopp

33

Krönikör Lina Pilo om inrymning

13

Läs, tävla och vinn!

34

”Likvärdiga betyg är en utopi”

16

Elevdebatt i tjusiga Rådsalen

34

Lyckad satsning främjar närvaro

21

Ny seriestripp av Maria Jernberg

35


DIGITALT LÄRANDE

Adam Barkijevic i årskurs 8 gillar att arbeta digitalt. ”Det är utmanande och jag känner mig alltid glad när jag skapat någon egen musik.”

4

LÄRA #1/2020


DIGITALT LÄRANDE

Fullt fokus På Hammarbyskolan södra skapar eleverna sin musik mer och mer på digital väg. Musikläraren Hanna Eriksson kan fortfarande bli förundrad över koncentrationen och tystnaden som råder i rummet. TEXT: AGNETA BERGHAMRE HEINS FOTO: MARC FEMENIA

LÄRA #1/2020

5


DIGITALT LÄRANDE

”Det gör gott för självförtroendet när eleverna får uppleva att de skapat något helt på egen hand”, säger musiklärare Hanna Eriksson på Hammarby­ skolan södra.

H

anna Eriksson ser över instruk­ tionerna på skrivtavlan en sista gång innan hon öppnar dörren och 15 förväntansfulla elever tar plats. – Använd er gärna av key­ board, börja med ett beat och kom ihåg att välja ett bra tempo. Till nästa vecka ska ni ha hunnit 16 takter in i låten, säger hon och förklarar att hennes elever i årskurs 8 är oerhört självgående. – Oftast går de direkt till keyboardarna och tar vid där de slutade förra gången. Musiksalen är klassisk på många sätt: en lång rad gitarrer på väggarna, notblad och trumset. Dominerar gör raden av keyboardar, dit e­ leverna skyndar efter genomgången, kopplar in de egna datorerna och sätter på sig lurar. Sedan blir det ovanligt tyst för att vara på en lektion. När elev­erna räcker upp handen och frågar så viskar de.

6

LÄRA #1/2020

– De är extremt koncentrerade, konstaterar Hanna Eriksson och säger att hon vid varje lektion i digitalt musikskapande förundras över denna tystnad i klassrummet. – Jag ser ofta hur eleverna liksom blir uppslu­ kade av sina uppgifter. Visserligen pratar de och samarbetar med varandra, men de är alltid oerhört fokuserade och lågmälda. Det är helt fantastiskt. Men även om eleverna arbetar självständigt så är det hon som sätter ramarna. – I årskurs 8, som de här eleverna går i, är uppgiften att skapa en kort låt som ska innehålla ett intro, en mittendel och ett outro och bestå av minst 28 takter. De senaste fem åren har Hanna Eriksson gått

över till att mer och mer arbeta med d ­ igitala verk­tyg i sin musikundervisning. Under h ­ östen gick hon även en fördjupningskurs i digitalt


DIGITALT LÄRANDE

musikskapande på Medioteket för att få ny ­inspiration. – Jag har använt mig rätt länge av d ­ igitala verktyg i undervisningen, men kursen på Medio­ teket gav en nytändning. Jag fick nya idéer och bra tips, framför allt när det gäller att lägga på sång och mixning av musikslingor. Men det var också en jättebra möjlighet att få träffa andra musik­ lärare i staden och känna att jag är på rätt spår. Ett stort plus, menar Hanna Eriksson, var att alla deltagare fick låna med en uppsätt­ ning digitala verktyg för att testa under de egna ­lektionerna på skolan. – Det fanns mickar och annat som jag t­ estade. Men som musiklärare på den här skolan har jag bra resurser. Skolledningen ser odelat p ­ ositivt på att eleverna får möjlighet att utveckla sitt musik­ skapande med hjälp av digital teknik.

vad hon tycker om hans takt i slingan. – Super, säger hon och ger samtidigt rådet att försöka upprepa ett beat i en slinga. – Ju äldre eleverna är, desto mer kan jag ut­ mana dem. Inom vissa givna ramar kan jag släppa dem fria i sitt skapande, men det sker a ­ lltid med utgångspunkt i läroplanen. Att arbeta med digi­ tala verktyg i musikundervisningen i­ nnebär att vi hela tiden lär och inspireras av varandra, säger Hanna Eriksson innan hon går bort till Matilda Fröberg som stolt räcker över hörlurarna där låten hon just komponerat tonar fram. n

Jag ser ofta hur eleverna liksom blir uppslukade av sina uppgifter.

På Hammarbyskolan södra har alla elever fått

egna datorer för skolarbetet. – Det gör att de alltid kan fortsätta jobba hemma med musiken eller visa vad de skapat för andra, även utanför skoltiden, säger Hanna Eriksson. – Den stora fördelen med att skapa musik med hjälp av digital teknik, är att det passar de flesta elever. Man kan hela tiden nivåanpassa undervisningen och eleverna får alltid uppleva att det verkligen blir något av det. Det räcker att arbeta med några få toner, rytm och några ack­ ord, så har eleverna en enkel musikslinga, något de skapat helt på egen hand. Det gör gott för självförtroendet. – Självfallet arbetar vi även med vanliga instrument, men det är ett mer långsiktigt arbete och innan en elev känner att det ger resultat kan det gå rätt lång tid. Eleverna är väldigt dator­ vana, så de hittar snabbt i de digitala musikpro­ grammen. De gillar att lära sig och testa olika funktioner på mina lektioner, säger hon och blickar ut över salen där fem elever sitter med fullt fokus och spelar på sin keyboard, testar i musikprogrammet Soundtrap och lyssnar på resultatet. Adam Barkijevic i årskurs 8 tycker att det är väl­

digt lärorikt att få använda digital teknik på musiklektionerna. – Det är roligt men ändå utmanande hela tiden. Här får jag skapa musik utan exakta instruktioner och använda de instrument jag vill. Det blir alltid ett eget verk och jag känner mig väldigt glad när jag skapat något. När man väl lärt sig programmet är det rena dopamin­ kicken, säger han och frågar Hanna Eriksson

Naima Holzer i årskurs 8 jobbar med grunderna till sin egen låt i musikprogrammet Soundtrap.

LÄRA #1/2020

7


ATTRAKTIV ARBETSGIVARE

Vitala seniorer löser lärarbrist Det råder lärarbrist i hela landet, och Stock­ holms stads skolor är inget undan­tag. Ett sätt att komma till rätta med problemet är att anställa seniora lärare, som fortsätter att arbeta långt efter pensionsåldern.

– Jag kände inte att jag är någon p ­ ensionär! Min man jobbar dessutom fortfarande, så vad ska jag göra hemma? Det frågar sig Kerstin Franzén Gradin som har arbetat på Grimstaskolan i Väl­ ling­by i 16 år. Egentligen skulle hon ha gått i pension för flera år sedan, men när det började bli dags var valet att f­ ortsätta arbeta enkelt. I dag arbetar hon 60 p ­ rocent, tre dagar i veckan, och har tillsammans med en annan lärare hand om en mindre grupp elever som går i fjärde klass. – Det behövs ofta stöttning i klasserna, och där kan vi seniora lärare bidra. Jag tror också att skolor som vill locka seniora lärare att stanna behöver tänka flexibelt. Jag vill arbeta kvar men samtidigt ha möj­ lighet att vara ledig lite mer för att kunna resa, så i början av höstterminen arbetade jag heltid under en månad och sedan var jag helt ledig en vecka. Att skolan har för­ ståelse för sådana lösningar tror jag är vik­ tigt, säger hon. Utbildningsförvaltningens kompetens­ försörjningsenhet har noterat samma sak. En del av de seniora lärarna vill inte ha vare sig klassansvar eller helt fasta arbets­ tider under terminen, utan vill framför allt arbeta med undervisning och även ha tid för fritidsintressen och resor. För dem som vill ha en än mer flexibel tillvaro finns ock­ så möjlighet att ingå i den vikariebank som Stockholms stad sedan ett och ett halvt år provar att bygga upp och där det också finns behov av lärare för både längre och kortare perioder. Den genomsnittliga pensionsåldern är

65 år, men i dag arbetar också 200 lärare som är 66–68 år samt 40 lärare som är 69 år 8

LÄRA #1/2020

eller äldre i stadens skolor. Med den lärar­ brist som råder, inte bara i s­ taden utan över hela Sverige, har en viktig del av personal­ försörjningen blivit att framför allt behålla och utveckla redan anställda lärare. På Grimstaskolan har man haft turen att ha låg personalomsättning, berättar rektor Marita Svahn som under medarbetarsam­ talet diskuterar frågan med de lärare som närmar sig pensionsåldern: – Vi har inte behövt övertala eller locka någon att stanna kvar, utan flera blivande seniorer har själva tagit upp idén om att fortsätta. Sedan har vi resonerat om vad de har tänkt sig, vilka ämnen och i vilken om­fattning samt vad vi har behov av, säger hon. För skolan betyder det inte bara en möjlig­

het att fylla eventuella luckor i lärarkolle­ giet. Det innebär också att behålla kompe­ tens som fler kan ha nytta av genom ett ständigt erfarenhetsutbyte i personalen. – Man tappar ju inte sin erfarenhet för att man når en viss ålder. Tvärtom har seni­ ora lärare ofta ett gediget referens­material som de kan använda sig av och resonera med kolleger om. De har ofta vidareutbil­ dat sig och skaffat en rik palett, säger Marita Svahn. Det ska å andra sidan ställas mot argu­ mentet att yngre förmågor behöver få möj­ lighet att komma in på arbetsmarknaden för att säkerställa att det finns lärare även i framtiden. – Vi vill gärna ha en mix av unga och gamla, av olika kön och från olika länder så att lärarkåren speglar samhället. Och det är klart att även nya måste få ta plats. Men just nu finns det en brist, och då måste vi göra vad vi kan för att ha en god personalförsörjning, säger Marita Svahn. När LÄRA är på besök står programme­ ring på schemat i Kerstin Franzén Gradins klass, ett initiativ som hon själv har tagit. Hennes intresse för ämnet vaknade på

allvar för många år sedan när hennes son lärde sig engelska tack vare olika dator­ program. I dag har digitalt lärande blivit ännu viktigare och är ett av stadens prio­ riterade områden i skolan. Ändå kan det tyckas lite lustigt att just en lärare som vuxit upp utan datorer är en av de drivande bakom ämnet. Kerstin Franzén Gradin skrattar. – Jag tycker om att lära mig nytt och har gått flera kurser i ämnet. Man kan inte bara återanvända sådant som man gjorde tidigare. Det kommer ju hela tiden ny forskning, och den måste man hänga med i så att både jag själv och eleverna utveck­ las. Vi måste komma ihåg att eleverna ska ut i en annan verklighet som vi inte vet så mycket om, och det är vår uppgift att för­ bereda dem för den. Eleverna sitter koncentrerade f­ ramför var sin skärm. Med hjälp av så k ­ allad block­ programmering ska de animera visan ”Imse vimse spindel”. De skapar bilder,


FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Läraren Kerstin ­ ranzén Gradin på F Grimstaskolan ger ­Muzamil Abdukar i klass 4D åter­koppling på de bilder han har animerat under ­lektionen.

rörelse och ljud som de bygger ihop till en enhet. Men programmeringsämnet går även in i de andra ämnena, förklarar Kerstin Franzén Gradin. – Det är ett sätt att locka även de elever som inte är så roade av att läsa att ändå göra det. De förstår att om de ska klara uppgiften så måste de först läsa instruk­ tionen. Vi har också diskussioner om käll­ kritik och nätmobbning.

På Grimstaskolan finns fyra seniora lärare. Den äldsta har hunnit fylla 77 år. Kerstin Franzén Gradin närmar sig 70 men är fortfarande pigg. Hon säger att hon räk­ nar med att bli kvar ännu ett tag. – Jag blir kvar så länge jag orkar och så länge det är kul. Jag tycker att jag gör skill­ nad, och det känns som om jag är en trygg­ het för många. n JOHANNA LUNDEBERG

Utbildningsförvaltningen har i dag 8 140

tillsvidareanställda lärare. Stadens tioårs­ prognos visar att man varje år behöver anställa ytterligare 1 600 lärare, och då är även förskolan inräknad i prognosen. – Jag hoppas att fler söker sig till s­ kolan, för jag tycker att det mest givande man kan göra är att jobba i skolmiljö. Och under den tid som vi jobbar med frågan ska vi inte ha lärarbrist. Då har vi god nytta av de seniorer som gärna vill jobba lite längre, säger Marita Svahn.

STORT LÄRARBEHOV ■ Sedan årsskiftet är pensionsåldern 68 år, och år 2023 höjs den till 69 år. ■ Den genomsnittliga pensionsåldern för lärare i Stockholms stad är i dag 65 år. ■ Enligt dagens prognos behöver staden årligen anställa 500 lärare i förskolan, 900 i grundskolan och 200 i gym­nasiet.

Behöver du orkesterpop eller en robotdiktator? Det finns massor av kulturaktiviteter att välja bland på kulan.stockholm.se. Där kan du som är pedagog i Stockholms stad boka med en premie som gör det billigare. Du hittar bland annat upplevelser och workshoppar som passar allt från förskolan till gymnasiet.

Läs mer på kulan.stockholm.se


ATTRAKTIV ARBETSGIVARE

Här blir akademiker ­behöriga lärare FOTO: ULRICA ZWENGER

— I skolan kan man göra skillnad, säger Niklas Karsten som valde bort civilingen­ jörsyrket för att bli behörig lärare.   Genom ett samarbete med Teach for Sweden ger Stockholms stad akademiker möjlighet att utbilda sig till lärare och arbeta på skolor där de behövs som mest.

– Jag trodde aldrig att man kunde få en så bra relation mellan lärare och elever. Utan att egentligen ha något speciellt ärende kan de komma in i klassrummet för en pratstund. Niklas Karsten, som gått i skolan i Finland, är uppriktigt förvånad när han berättar om sin erfarenhet som lärare på Hjulsta grundskola. – Nej, så var det inte på min tid i skolan, intygar också Raoul Joshi, som dock har en svensk skolbakgrund. De är båda kolleger på skolan och undervisar i matematik, NO och teknik. Niklas Karsten är snart behörig lärare efter två år på Teach for Swedens (TFS) ledar­ skapsprogram och en pedagogisk utbild­ ning på Luleå tekniska universitet. Raoul Joshi började på samma TFS-program i höstas. Stiftelsen TFS arbetar för en likvärdig skola genom bra ledarskap i klassrummen och erbjuder akademiker med ämnes­ behörighet ett särskilt ledarskapsprogram. De som antas får, med lön, i två år under­ visa 80 procent av tiden i årskurs 7–9 på skolor som har störst behov av skickliga ledare. Samtidigt läser de in en lärar­ examen på distans. I grunden är Niklas Karsten och Raoul

Joshi examinerade civilingenjörer i industriell ekonomi, ett område där det knappast råder arbetslöshet. Ändå har de valt att gå en utbildning som ger lärarbehörighet. 10

LÄRA #1/2020

”Utbildningen på Teach for Sweden inleds med att alla åker bort i två veckor och bor tillsammans. Då blir man en sammansvetsad grupp”, menar Niklas Karsten (till vänster) och Raoul Joshi.

– Det praktiska arbetet med eleverna känns roligare än att vara civilingenjör, och här kan man göra skillnad. Mitt mål är att lösa samhällsproblem, säger Niklas Karsten. Raoul Joshi nickar bekräftande. Båda är övertygade om att enda sättet att nå fram med sin undervisning är att först skapa en god relation till eleverna. – De är tonåringar, då har man mycket annat i huvudet. Men jag vet att eleverna vill göra rätt för sig, och för mig som lärare känns det viktigt att också ta tiden att prata

om det som är bra, inte bara om vad de kan förbättra, säger Raoul Joshi. I arbetslaget får de stöd och hjälp av sina lärarkolleger. – Här finns ju en stor erfarenhetsbank. När jag beskriver något jag behöver hjälp med kan de ge mig tips på hur jag ska han­ tera situationen, säger Raoul Joshi. Men vad kan de själva, som kommer

från en annan värld, bidra med till sina lärarkolleger?


ELEVENKÄT

FOTO: MARC FEMENIA

– Tja, på KTH har vi ju lärt oss hur man gör tjusiga presentationer på datorn som vi kan dela med oss av, säger Niklas Karsten lite skämtsamt. Men han har också ett tips på hur han får eleverna att hålla sig skärpta under ­lektionerna: – Jag har en skål med glasspinnar där jag skrivit namnet på alla elever. När de ska svara på en fråga väljer jag inte dem som räcker upp handen utan drar slump­ mässigt en glasspinne. Raoul Joshi har en app som han gärna tipsar sina kolleger om. – Med den kan jag stå i dörren och snabbt pricka av eleverna så att de kom­ mer i tid till lektionen. Numera kommer de ofta springande i korridoren. Ingen vill komma för sent. Det är fjärde året som Hjulsta grundskola

tar emot blivande lärare från TFS och biträdande rektor Ninni Forsberg är mer än nöjd med sina adepter. – De som tas in är väldigt ämnes­ kompetenta, men sedan ska de också ha pedagogisk fallenhet och kunna fungera som ledare och lärare. Samtidigt betonar hon att det inte bara handlar om att bli utvald, utan också om att vilja vara i en skola med många elever med invandrarbakgrund. Det här läsåret har skolan två lärare som går programmet. – Tidigare har det bara varit fokus på matematik och NO, men nu har vi faktiskt för första gången också en journalist med ämnesbehörighet i svenska, säger Ninni Forsberg. n INGELA ÖSGÅRD

TEACH FOR SWEDEN ■ Stockholms stad samarbetar med TFS sedan 2013. För varje år har utbildningen vuxit. ■ Sammanlagt 50 personer har gått eller går programmet. ■ Ansökan till TFS:s ledarskapsprogram är öppen till och med 28 februari 2020. Läs mer på teachforsweden.se.

Vem är den bästa läraren du haft? — Meriam Sahar, min mentor här på skolan. Hon bryr sig om oss elever på ett speciellt sätt. Jag känner mig sedd av henne och hon ger oss alltid tid om vi behöver prata. Hon är en bra förebild. 

Max Svensson, år 3, Midsommarkransens gymnasium

David Aldelemi, år 3, Midsommarkransens gymnasium — Mathias Liljhammar, som jag har i a ­ ffärsjuridik och kursen rätt och samhälle. Han är trevlig och tydlig och ser till att vi lär oss mycket. Samtidigt är han noga med att lyssna och anpassa studietakten så att vi hinner med.

Arsenii Gilvanov, årskurs 8, Hammarby­ skolan södra — Det är Andreas Sweid­ quist som jag har i SO här på skolan. Han är rolig och har intressanta lektio­ ner, så man lär sig mycket. Han förklarar så att man förstår och är alltid så hjälpsam och bryr sig om oss.

Cora Fromm, år 3, Kungsholmens ­gymnasium — Camilla Druid, som jag hade på högstadiet i Sjöstadsskolan. Hon var pedagogisk och rättvis. Hennes lektioner var engagerande och väckte mitt intresse för svenska och samhällsämnena, speciellt historia.

Smilla Lönnberg, år 3, Kungsholmens ­gymnasium — Min mellanstadielärare Helena Ljungblad på Norra Ängby skola. Jag fick reda på att jag hade dyslexi då och hon hjälpte mig så att jag fick allt det stöd jag behövde. Hon var en bra pedagog. TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #1/2020

11


DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE

Iman Ehsani är förstelärare på Enbacks­ skolan i Tensta.

Iman Ehsani på Enbacksskolan har föresatt sig att hans elever ska besegra segregationen. Han har lyckats med det själv och det ger energi och motivation. Nyligen fick han utmärkelsen Årets högstadielärare i Stockholms stad. Han är läraren som leder eleverna över den gräns som markerar att vissa yrken bara är för vissa människor. Ingen av hans elever praoar på någon släktings restaurang. Iman Ehsani har fixat praoplatser på företag som är attraktiva som arbetsgivare. Gensvaret har varit starkt, han har dragit in prao­plat­ ser till andra lärares klasser också. Men inget kommer gratis, han jobbar i stort sett jämt. — Men det inspirerar mig. Jag älskar mitt arbete och kan nästan inte få nog, säger han med eftertryck.

12

LÄRA #1/2020

Hans grundläggande insikt är att SOämnena i själva samhället är praktiska, medan gängse undervisning är väldigt teoretisk. Därför är hans egen undervis­ ning samhällsnära. Den främsta plattformen är SO-verkstan i klassrummet. Här gör eleverna podd, skol­radio och skoltidning. Undervisningen sker enligt en egen metod, som han kallar progressdidaktik. Under tre år med meto­ den har han fått se hur eleverna presterar mycket höga resultat. I dag ligger 21 av klassens 36 elever på A- eller B-nivå. — Jag jobbar med olika fokus i olika års­ kurser. I årskurs 7 är det studieteknik, då lär jag känna varje elev, med förmågor och behov. Sedan kan jag anpassa studie­ materialet efter var och en. I årskurs 8 fort­ sätter vi med kvalitet, och i nian är det fokus på självständighet.

Återkommande teman är målen och bedömningen. Eleverna ska i korthet för­ stå och behärska förutsättningarna för att använda sina förmågor på bästa sätt. Det är Iman Ehsanis egen erfarenhet av utanförskap som har format honom som lärare. Hans mamma var den enda som bar hijab i Åkersberga på 80-talet. Hon dog ung. Med ett cancerbesked som gav henne 14 dagar kvar i livet gick hon tillbaka till sin klass för att undervisa in i det sista. — Det lilla klädesplagget fick opropor­ tionerligt stor inverkan på hennes förut­ sättningar i samhället. Men hon klarade att bli lärare och hon gjorde allt för sina elever. Det här priset bevisar att jag också klarar det. Jag hoppas att jag är en före­ bild för eleverna. n MARIKA SIVERTSSON

FOTO: ULRICA ZWENGER

”Jag kan nästan inte få nog”


KRÖNIKA

SIGNERAT: LINA PILO

Varför hade de inte tränat inrymning?

2

020-talet. Nu är det här. Det har gått hundra år sedan bil­ dandet av Nationernas För­ bund och dess första samman­ träde och det är drygt två år kvar till Sveriges nästa riks­ dagsval. Det råder en stämning av Aldrig Mera Krig. Förlåt. Det rådde. Jag gjorde ett tids­hopp där. Det var ju för hundra år sedan man kände så. Det var då man tillbringade sin tid tillsam­ mans med sin vän jazztobak och det var då Mahatma Gandhi inledde sin icke-våldskam­ panj. Om du inte, när du läser detta, bär ett hårband med pärlbroderi, lite fjädrar eller en tygblomma så vet du att du är i det andra århundradet. 2020. Nu heter inte jazztobak jazztobak längre utan är i stället en vara som mellanstadiebarn gärna kan sälja till bättre bemedlade för att dryga ut familjekassan. Lite som jultidningar. Så att det blir någon vinter­ jacka i år. Aldrig mera krig? Under höstterminen kom min alldeles egen tolvåring hem och var … lite upprörd. De hade haft brandövning i skolan. Hon konstaterade att hon fortsättningsvis behövde ha i­ nneskor, så att hon slapp gå ut i strumplästen nästa gång de behövde utrymma. Inte om. Nästa gång. Trots att det var en övning. Trots att hon går i en exemplarisk skola i ett så skyddat område att jag ibland rodnar. Men hon tänkte så. Nästa gång. Upprördheten härrörde dock inte från de fuktiga strumpbyxorna, utan från något helt annat som jag i hennes ålder helt omöjligt hade kunnat forma mina läppar till och ännu mindre känna: Hon undrade varför de inte hade tränat inrymning. Det är ett fenomen som inte fanns när jag var tolv år. Åtminstone inte i sådan

utsträckning att jag snappade upp det eller att det var något som man tränade i skolan. Det kanske inte behövdes då? Behövs det nu? Vi kan bygga nya skolor. Inreda trygga och stimulerande lärmiljöer. Vi kan följa upp elever som skolkar. Alla ska med. Aldrig mera krig. Vi ska bara se till att du vet hur du gömmer dig under en bänk om någon kommer med ett vapen. Det kanske är en skolkamrat som trött­ nat på att aldrig bli sedd. Kanske en av alla så kallade incels, alltså män som lever i o ­ frivilligt celibat, som träffats i nätforum och lärt sig hata den gemenskap, kärlek och allt, allt det där vackra som barnen har – för att de är födda av kvinnor. Kvinnor som valt någon annan än dem. När jag växte upp fick man information om att det gick utmärkt att dricka av det vatten som lagrats i toalettstolens vattentank. Jag kan inte ha varit gammal då men jag minns. Hotet fanns och man visste vilket håll det kom ifrån. Vad kommer våra barn att minnas? Kanske skulle det vara naivt att inte träna inrymning. Kanske är den känsla av osäkerhet och bedövande brist på framtidshopp som följer med övningen något man får stå ut med för att också få en skärva av en känsla av … trygghet. Men nu står vi här. 2020-talet. Det har gått hundra år sedan bildandet av Nationernas För­ bund och det är drygt två år kvar till Sveriges nästa riksdagsval. Det råder en stämning av Aldrig Mera Krig. Om vi vill. n

Aldrig mera krig. Vi ska bara se till att du vet hur du gömmer dig under en bänk om någon kommer med ett vapen.

LINA PILO ÄR KOORDINATOR FÖR GYMNASIET PÅ IKT-ENHETEN

13


SÄKERHET I SKOLAN

Vaksamhet är grunden Det kallas sambandsrummet. Här finns en monitor med livebilder från övervak­ ningskameror på skolan. Här finns också högtalarsystem med mikrofon, och mobil­ telefoner med kontantkort och extra lad­ dare. Ett tryck på larmknappen stänger branddörrarna.   International School of the Stockholm Region på Södermalm är väl rustad för en attack.

Säkerhetsfrågorna blir allt viktigare i Stockholms stads skolor. Terror, hot och våld kan bli verklighet var som helst och då gäller det att skolorna är förberedda. Byggnader och lokaler måste kunna låsas inom loppet av några minuter och skydda alla som finns där. Eller tvärtom kan s­ kolan behöva utrymmas på lika kort tid, helst snabbare. Då handlar det kanske om en brand eller ett utsläpp. International School of the Stockholm Region (ISSR) ligger långt framme i säker­ hetsarbetet. Namnet till trots är skolan kommunal med utbildning både på grund­ skole- och gymnasienivå. Men det svenska skolsystemet är utbytt mot ett internatio­ nellt som är gångbart i hela världen, kallat International Baccalaureate (IB). − Vi tar emot elever med 60 olika moders­mål och all undervisning är på engelska. Eleverna är i huvudsak barn till föräldrar med tidsbegränsat arbete i Sverige som exempelvis diplomater eller forskare. De kommer ofta från länder med högre säker­ hetstänkande än här, men hittills har alla varit nöjda med hur vi hanterar dessa frågor, berättar rektor Karin Henrekson Ahlberg. Något riktigt dramatiskt har inte i­ nträffat

på ISSR, även om attentatet på Drott­ning­gatan i april 2017 blev en generalrepeti­tion av de väl fungerande säkerhetsrutinerna som sitter i ryggmärgen på all personal och som också eleverna i stor utsträckning får träna på vid förberedda övningar. − Då gjorde vi en mjuk inrymning, ­vilket innebär att skalskyddet trädde 14

LÄRA #1/2020

i kraft, alla entréer låstes och inga elever fick lämna skolan. De sista lämnade s­ kolan först sent på kvällen och vår krisgrupp arbetade med att skaffa information och att informera vårdnadshavare, säger Katharina Granslätt som är administrativ chef på ISSR. Det är hon och rektor som är nyckelper­ sonerna i säkerhetsarbetet och det märks att de är samspelta och verkar ha planerat för de flesta eventualiteter. Till sin hjälp har de en krisgrupp, där bland andra de biträdande rektorerna och elevhälsan ingår. Vi står i sambandsrummet som l­ igger anonymt och kunde ha varit vilken liten skrubb som helst. Karin Henrekson Ahl­ berg och Katharina Granslätt pekar vant på redskapen de ska arbeta med. De tittar koncentrerat på den stora tv-skärmen där vi ser tomma trapphus och suddiga figurer på några av bilderna. − Kamerabilderna är ovärderliga inte bara

i en akut nödsituation. I vardagen kan det handla om att ha koll på var en inkräktare befinner sig. Vi hade till exempel under en period en påverkad person som återkom gång på gång, men det upphörde, säger Katharina Granslätt. Just vaksamheten, att se till att inga in­kräktare rör sig i skolan, är själva g ­ runden i säkerhetsarbetet. Förutom att alla entréer är låsta har ISSR en receptionist på plats hela dagarna. All personal och alla elever är drillade att inte släppa in okända perso­ner, och om de möter någon ska de ta kontakt med ett ”Kan jag hjälpa till med något?”. Mer dramatiskt blir det om hot eller våld skulle inträffa. Det kan handla om liv eller död och inte bara rektor utan alla skolans medarbetare kan tvingas fatta snabba beslut, som kanske strider mot instruktionerna. Det går ju inte att förut­se varje tänkbar situation och därför har alla medarbetare också mandat att fatta svåra beslut. Kanske att lämna s­ kolan trots att regelverket säger att man ska stanna kvar. Kanske att hämta en elev på en toalett,

trots att alla egentligen ska stå knäpptysta utmed väggarna i k ­ lassrummet. Omstän­ dig­heterna avgör. − I en sådan situation har vi en hård inrymning. Instruktioner för hur den ska gå till sitter inplastade precis innanför dör­ ren i alla klassrum och både elever och personal vet hur de ska agera, säger Karin Henrekson Ahlberg. Det första som händer är att hon eller någon av de närmaste medarbetarna beger sig till ledningsrummet och trycker på larm­knappen. Då stängs branddörrarna i båda ändar av korridorerna och ingen kan kom­ma vare sig in eller ut. Det finns dra­ perier i klassrummen framför fönstren ut mot korridorerna och dessa dras för. Alla telefoner ska stängas av. Elever och lärare tar skydd genom att ställa sig utmed väg­ gen längst bort från fönstren så att de inte syns utifrån och inte heller från korridoren. − Samtidigt som vi sätter på l­ armet informerar vi i högtalarna om vad som har hänt och vad som ska hända. Vård­nads­ havarna ska kontaktas, det svåraste är att säga till dem att de inte får komma och de får absolut inte ringa sina barn. Skolan övar flera gånger om året, och då

deltar även eleverna. Detta är dock inte självklart. Skolverket avråder i sitt material om systematiskt säkerhetsarbete, efter­som det kan skapa oro och väcka tankar på att det faktiskt kan uppstå farliga situationer på den egna skolan. − Därför har vi aldrig oförberedda övningar utan de är alltid a ­ nnonserade i förväg. Vi upplever inte att eleverna upp­ fattar dem negativt, säger Karin Hen­rekson Ahlberg. Det är hon ensam som fattar besluten som rör säkerheten, men utbildningsför­ valtningens expertis har en ovärderlig råd­ givande och stödjande roll. − Vi har haft mycket stöd av säkerhets­ samordnare Niclas Öberg på förvaltnin­gen. Han har hjälpt oss att styra upp krisgruppen. Närmast ska vi utbilda oss i bemötande och


SÄKERHET I SKOLAN

förhandlingsteknik. Det kan gälla hur man avvisar en aggressiv person på ett profes­ sionellt sätt, säger Katharina Granslätt. Niclas Öberg har ett mångårigt för­ flutet som säkerhetssamordnare i Kriminal­ vården (tidigare Kriminalvårdsverket), där han utbildade inom krisledning, insats­ styrkor och gisslanförhandlingar. I sitt ­arbete på utbildningsförvaltningen är han särskilt intresserad av säkerhetskulturen i skolans värld. − Vi försöker se till att alla har samma attityd och kunskap och att alla förstår ­vikten av att efterleva de regler som finns. I ett skarpt läge måste vi också förlita oss

på att eleverna följer personalens instruk­ tioner. Han påminner om att en vanlig anled­ ning till att säkerhetsarbetet rullar i gång kan vara hot mellan elever och mot perso­ nal. Det finns också vårdnadshavare som hotar beslutsfattare. − Då har vi säkerhetssamtal med ­drabbad personal. Just nu har unge­ fär 30 anställda personlarm i våra kom­ munala skolor. Vi diskuterar också hur, och om, polisen ska involveras, säger Niclas Öberg. Utbildningsförvaltningen arbetar just nu med att ta fram exempelmallar

till s­ kolorna. Att utarbeta krisplaner och säkerhetsrutiner är i dag ett tidskrävande arbete för skolorna. Med mallar som kan anpassas efter lokala förhållanden blir kvaliteten högre och tidsvinsten stor. − Vi tittar också på möjligheten att få fram ett nytt system för snabb infor­ mation till berörda anställda vid kris. En app som kan laddas ner valfritt till mobil, läsplatta eller dator skulle vara effektivare än dagens sms. I appen kommer infor­ mationen oavsett var du befinner dig och ­systemet är säkrare än sms. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

FOTO: ULRICA ZWENGER

Med ett knapptryck stänger administra­ tiva chefen Katharina Granslätt effektivt alla passager vid en nöd­situation. I spe­ geln syns rektor Karin ­Henrekson Ahlberg.

LÄRA #1/2020

15


SAMTALET

16

LÄRA #1/2020


SAMTALET

”Vi behöver nya riktlinjer” Likvärdiga betyg är en utopi, enligt bedömningsforskaren Anders Jönsson. Men med tydligare riktlinjer skulle det gå att få betydligt större samstämmighet i betygsättningen. Priset är mindre frihet för läraren, vinsten ett mer rättvist betygssystem. TEXT: KARIN SÖDERGREN FOTO: ULRICA ZWENGER

S

lumpen och ett för litet pedagogiskt friutrymme ledde Anders Jönsson till bedömningsforskningen. Han jobbade som lärare i naturveten­skap­ liga ämnen på komvux i Kristianstad när det så kallade k ­ unskapslyftet avslutades. Lärarna blev utposterade till olika skolor. Anders Jönsson hamnade på en högstadie­ skola där han tyckte att tiden hade stått stilla sedan skolan byggdes för länge sedan. – På min tidigare arbetsplats var de väldigt fritänkande och man hade goda möjligheter till pedagogisk utveckling. Nu kom jag till en skola med helt andra ideal. Lärarna ville att vi skulle ha gemensamma matematikprov och göra allt likadant på ett sätt som inte alls passade mig. En utlyst doktorandtjänst på Malmö högskola blev räddningen. Att det blev just bedömnings­ frågor var en ren tillfällighet. – Men det visade sig vara vansinnigt intres­ sant när man väl började gräva i det. På den tiden fanns nästan ingen svensk bedömnings­ forskning alls på klassrumsnivå. Så det fanns mycket att göra.

År 2008 kom avhandlingen om bedömning inom lärarutbildningen. I dag är Anders Jönsson professor i didaktik på Högskolan Kristianstad med inriktning mot naturvetenskapliga ämnen. Han har bland annat varit med och tagit fram nationella prov i NO för årskurs 6. Men hans huvud­fokus är fortfarande bedömning och be­ tygsättning. När vi ses på ett kafé i centrala Stockholm är han på tillfälligt besök för att föreläsa om bedömning i NO-ämnen på en stor konferens för lärare. Betyget A på en skola är inte samma sak som betyget A på en annan skola. Utvärderingar har också visat att lärare på skolor med högpreste­ rande elever är mer restriktiva i betygsättnin­gen medan lärare på skolor med lågpresterande elever är mer generösa. På vilket sätt är det ett problem?

– För att vi använder betygen som grund för urval. Det blir inte rättvist för eleverna. Hade vi inte använt betygen för urval hade det inte varit några problem. Vad beror den bristande likvärdigheten på?

– Bland annat på att kunskapskraven är

>>

LÄRA #1/2020

17


SAMTALET

svårtolkade, men också på att lärare utgår från helt olika underlag och dessutom sammanväger det på olika sätt. Lärare är därför nästan aldrig överens om bedömningar. De är inte överens med varandra och inte heller med sig själva över tid. Om en lärare rättar ett och samma prov en gång till efter några veckor blir bedömningen ofta en annan. Menar du att godtyckligheten ligger inbyggd i de mål- och kunskapsrelaterade betygen?

– Ja, delvis. Mål och kriterier är alltid svårtol­ kade, men i Sverige har vi valt en särskilt besvär­ lig variant. Du ska som lärare bedöma om ett resonemang är enkelt, utvecklat eller välutveck­ lat. Det är glidande skalor. En skala med tydligt avgränsade kategorier som till exempel gult, grönt eller blått är betydligt lättare att särskilja än om kategorierna är azurblått, himmelsblått eller klarblått. – Dessutom är beteckningarna i kunskapskra­ ven lika i alla ämnen. Det innebär att de inte all­ tid är förankrade i lärarnas ämnesspråk, vilket ibland gör det svårt för lärarna att tolka dem. Vilket är det vanligaste felet lärare gör när de sätter betyg?

– Att man blandar ihop bedömning och betyg­ sättning. Det leder till att man lägger för stor vikt vid enskilda detaljer i betygsättningen. Det kan också leda till att elever får återkoppling på en uppgift i stil med ”ditt resonemang är inte väl­ utvecklat”. Men de grovkorniga k ­ unskapskraven är inte till för att bedöma en enskild uppgift. De är bara konstruerade för betygsättning. För enskilda uppgifter behövs däremot en mer detal­ jerad, finmaskig bedömning. Vad är skillnaden mellan betyg och bedömning?

– Betygsättning är en sammanvägning av det som eleven presterat under hela terminen eller kursen, bedömningen handlar om enskilda uppgifter. En anledning till att det har blivit en sammanblandning är att kunskapskraven är så detaljerade och därför påminner om bedöm­ ningskriterier. Vilka lösningar ser du för att få lärare att bedöma mer likvärdigt?

– Man behöver dels specificera vad som ska ingå i betygsunderlaget, dels införa regler för hur betygsättningen ska gå till, till exempel hur under­ laget ska sammanvägas. Det har vi inte i dag. Så du menar att lärare får göra som de vill när de sätter betyg i dag?

– Ja, mer eller mindre. Vi räknar på något sätt med att lärarna ska göra likadant utan att de har några riktlinjer att hålla sig till. Inom andra pro­ fessioner har man standardiserat vissa förfaran­ den eller formulerat riktlinjer för vissa typer av 18

LÄRA #1/2020

Vi räknar på något sätt med att lärarna ska göra likadant utan att de har några riktlinjer att hålla sig till.

myndighetsutövning, men betygsättningen är i stort sett oreglerad, kanske för att vi tycker att det annars inverkar för mycket på lärarnas f­ rihet. Ligger det inte något i det?

– Jo, men man bör även här skilja på bedöm­ ning och betygsättning. Lärare har full frihet att planera och genomföra undervisningen, att bedöma elevernas kunskaper och hjälpa dem framåt. Men i det ögonblick som läraren ska sätta betyg behöver vi ha en snävare process än i dag om vi vill ha mer likvärdiga betyg. Menar du att undervisning och betygsättning borde vara mer frikopplade från varandra?

– I vissa avseenden ja. Det du väljer att sätta betyg på kommer förstås i viss mån att påverka undervisningen. Men det kan man balansera och avgränsa på olika sätt. Vad ska ingå i betygsättningen för att den ska bli mer likvärdig?

– Det finns olika modeller. En är att införa obligatoriska uppgifter. Det innebär att man spe­ cificerar vilka uppgifter som läraren ska sätta betyg på under en viss termin. I biologi kan det till exempel vara en laborationsrapport, en argu­ menterande text, ett rollspel och ett begrepps­ prov om genetiken. Skillnaden mot nationella prov är att de här uppgifterna är vidare och nor­ malt ingår i undervisningen. Finns det inte en risk att eleverna bara fokuserar på de uppgifterna och struntar i resten?

– Absolut. Ett sätt att komma runt det är att Skolverket varje år slumpar ut vilka uppgifter som ska ingå i betygsättningen och att varken lärare eller elever vet vilka det blir på förhand. Du har också fört fram idén att lärare ska granska varandras betygsättning. Hur skulle det gå till?


SAMTALET

– Modellen finns i vissa länder och går ut på att det finns ämnesansvariga lärare utsedda på skolnivå, på huvudmannanivå och på n ­ ationell nivå. Som betygsättande lärare kan du då bli ombedd att redogöra inför de ämnesansvariga lärarna på vilket underlag du har satt ett visst betyg. Det kan handla om att du lämnar in en portfölj med uppgifter från tre elever som fått olika betyg. Du får sedan en återkoppling på om du behöver sänka eller höja nivån på dina bedömningar eller om du ligger rätt. Genom en sådan granskningsprocess skapas en högre grad av likvärdighet. Vilka fördelar har en sådan modell?

– Fördelen är att man hjälps åt att hitta en gemensam tolkning av styrdokumenten och enas om en rimlig nivå för varje betygssteg. Dessutom känner du att du har andra lärare i ryggen. Det innebär också att det blir professio­ nen som står bakom hur betygen ska sättas och betygsstegen tolkas, inte den enskilda läraren. Du och dina forskarkolleger har undersökt hur lärare gör när de sätter betyg. Hur gick det till?

– Vi jämförde två olika sätt att betygsätta på samma underlag. Det ena gruppen fick ge betygsomdömen på enskilda elevuppgifter löpande och sedan väga ihop omdömena till ett betyg i slutet av terminen. Det är ett ganska vanligt sätt att betygsätta. Den andra gruppen gav inga betygsomdömen på enskilda u ­ ppgifter under terminen utan gjorde en s­ ammanvägning mot slutet. I den första gruppen, som satte betygs­ omdömen löpande, var lärarna ö ­ verens om betygen i två tredjedelar av fallen, i den andra var de överens i 45 procent av fallen. Vad drar du för slutsatser av det?

– Att det spelar stor roll hur sammanvägnin­gen går till, även när man utgår ifrån samma under­ lag. Det innebär också att vi, genom att välja vissa sätt, kan närma oss en mer likvärdig betyg­ sättning. Hur ser den vanligaste metoden ut som lärare använder när de sätter betyg?

– Det är en väg. Baksidan är att en sådan l­ ösning styr undervisningen kraftfullt. Det finns många forskningsstudier som visar på detta samband. Vilka risker finns med det?

– Det är bara vissa saker som går att testa på nationella prov. Du kan inte ha fältstudier på nationella prov, inte heller samarbeten, inte vissa muntliga övningar. Vi vet att lärare tenderar att skala bort sådant som inte testas på proven. Varför?

– Alla lärare vill förstås att deras elever ska lyckas på proven. Om du som lärare gör saker som inte testas tar du tid från det som skulle kunna göra att eleverna presterar bättre på provet. Men då får man också ett fattigare ämne eftersom eleverna bara får med sig den kunskap som är testbar. Vissa ämnen är känsligare än andra för en sådan urholkning. Hur påverkar det fria skolvalet likvärdigheten?

– Det är ett problem att en skola kan vinna fördelar genom att visa upp höga betyg. Det blir en extern faktor som påverkar läraren och vi människor är olika känsliga för sådan påverkan. Att förvänta sig att betygen ska vara likvärdiga i ett sådant system är ganska utopiskt. Vilket ansvar har lärarutbildningarna?

– Många lärarstudenter får nästan alla sina kunskaper om betygsättning under den verksamhetsförlagda utbildningen ute på skolorna. Det innebär att många lär sig detta av någon som inte heller har haft en explicit utbildning i det.

Om en lärare rättar ett och samma prov en gång till efter några veckor blir bedömningen ofta en annan.

Så du menar att det finns lärarutbildningar som inte utbildar blivande lärare i betygsättning?

– Vi vet att lärarutbildningarna är väldigt olika. På många får du läsa akademiskt om betyg, men det är inte samma sak som att du får lära dig hur du gör när du sätter betyg i praktiken eller att du får öva på det. Du har skrivit en bok om formativ bedömning tillsammans med norrmannen Per Lauvås. Den heter ”Ren formativ bedömning”. Vad är ert budskap?

– Den är att gå på intuition, tillsammans med insamlat underlag. Som lärare skapar man sig en känsla för eleven under terminen och när det är dags för betygsättning stämmer man av in­ samlat underlag mot denna känsla. Men genom forskning vet vi att det här kan leda fel, om man låter den allmänna känslan för eleven få för stort utrymme. Läraren blir lurad av sin känsla. Elever som är mer engagerade i skolarbetet kan få högre betyg trots att deras kunskapsnivå inte är högre.

– Det vi ser ute på skolor är att det är vanligt att lärare har många små summativa bedömnin­ gar som är betygsgrundande. Det gör att eleverna inte får tillräckligt med tid att öva och lära sig innan de blir bedömda. Men f­ ormativ bedöm­ ning innebär att eleven ska få många chanser att öva och bli bättre och bättre och att den summa­ tiva bedömningen kommer först efteråt.

Många pekar på möjligheten att koppla b ­ etygen hårdare till de nationella proven. Skulle det vara en väg mot ökad likvärdighet?

– Eleverna känner sig övervakade och vågar inte visa sina svagheter eftersom det kan påverka betyget negativt. När de inte vågar

Vad riskerar många summativa bedömningar att få för konsekvenser?

>>

LÄRA #1/2020

19


SAMTALET

Ett sätt att komma runt det är att Skolverket varje år slumpar ut vilka uppgifter som ska ingå i betygsättningen.

ställa frågor och visa läraren vad de inte förstått är risken stor att deras kunskaper inte fördjupas.

Skulle ett återinförande av de relativa betygen vara bättre?

Vad kan man som lärare tänka på för att inte hamna där?

– Målrelaterade och relativa betyg är bra på olika saker. Finessen med målrelaterade betyg är att du som lärare kan följa vad eleven kan och lär sig. Normrelaterade betyg handlar i första hand om en jämförelse och en rang­ ordning. Problemet med de målrelaterade ­betygen är att vi använder dem för urval, vilket egentligen relativa betyg är bättre för. Men ­eftersom urvalet sker i slutet av utbildningen finns det ingen anledning att ha relativa betyg innan dess.

– Det gäller att tydligt skilja på bedömningar för formativa och summativa ändamål. Vi före­ slår i boken att summativa bedömningar ska användas så lite som möjligt och att man inför zoner i undervisningen som är helt fria från betygsättning och summativ bedömning. Det kan till exempel vara att man jobbar några veckor med ett nytt område. Först därefter kollar man vad som satt sig hos eleverna och gör en summa­ tiv bedömning. Den uppdelningen mellan forma­tivt och summativt bör även vara tydlig för eleverna, just för att de ska våga visa vad de ännu inte kan. Vad tycker du om förslaget till nya kunskaps­krav?

– På plussidan är att de är kortare. Men de kommer inte nödvändigtvis att öka likvärdig­ heten. Principerna med den glidande skalan och de standardiserade värdeorden är ju fortfarande desamma. Regeringens särskilda utredare Jörgen Tholin har fram till i maj på sig att hitta förslag på hur glädjebetygen ska stoppas. Vad hoppas du att han kommer fram till?

– Jag hoppas framför allt att utredningen görs förutsättningslöst och att man inte tar en lösning med styrande nationella prov för given. Det gäller att titta på olika alternativ och väga deras för- och nackdelar mot varandra. Går det att nå likvärdiga betyg eller är det en chimär?

– Helt likvärdiga betyg går troligen inte att få med målrelaterade betyg, men vi kan komma betydligt längre än i dag.

För högpresterande elever är betyg ofta en drivkraft, visar forskning. För lågpresterande elever får betygen ofta en motsatt verkan, de tappar motivation och lägger ibland helt ner sina ansträngningar. Med tanke på att nästan alla elever kommer in på sitt förstahandsval till gymnasiet kan man fråga sig varför betygen behövs i grundskolan. Vad tror du skulle hända om grundskolan blev betygsfri?

– En grundskola utan betyg skulle frigöra enorma mängder av tid och resurser som i dag används för att försöka göra betygen likvärdiga. Resurserna skulle kunna användas för under­ visning och till att fånga upp de elever som slås ut av utbildningssystemet i dag. Kanske skulle undervisningen dessutom bli bättre om vi som lärare var tvungna att skapa motivation genom att ha spännande, intressanta och meningsfulla lektioner i stället för att förlita oss på betygen som piska eller morot. Och baksidorna?

– En del tror att det skulle bli katastrof om man tog bort betygen, att det skulle kunna leda till att elever kom in på gymnasiet utan tillräck­ liga kunskaper. Men samtidigt vet vi att elever mår mycket bättre av att få vara kvar i skolsyste­ met än att stängas ute. Och då är det kanske bättre att lägga pedagogiska resurser på att fånga upp dem där de är. För de elever som söker till populära gymnasieskolor eller program skulle man kunna ha frivilliga prov. Vad tycker du om förslaget att införa tidigare betyg?

– Jag ser inte riktigt poängen med tidigare betyg, dels för att det inte finns någon urvals­ situation, dels för att lågpresterande elever ten­ derar att prestera sämre över tid när de får betyg. En del vill ha betyg som ett sätt att motivera men också för att disciplinera elever. För egen del är jag mer intresserad av frågan om vi kan skapa en skola som eleverna upplever som så meningsfull att de vill vara där för att lära sig, och om vi den vägen kan skapa ordning och reda. n 20

LÄRA #1/2020


SKOLFRÅNVARO

”Viktigt att utgå från eleven” FOTO: ULRICA ZWENGER

Med Nytorpsmodellen och en utbildning i ryggen ska skolorna komma till rätta med de svåraste formerna av elevfrånvaro.   — Nu kommer vi att bli ännu bättre på att främja närvaro och förebygga och åt­ gärda frånvaro, säger skolkurator Veronica Rapp och speciallärarna Ulrika Wik och Susanne Brännström på Rödabergsskolan.

Med de övriga i elevhälsoteamet deltar de i utbildningsförvaltningens projekt för att höja grundskolornas kompetens vad gäller elever med problematisk skolfrånvaro. I satsningen har förvaltningen tagit hjälp av Nytorpsmodellen, som beskriver ett ar­ betssätt i Salems kommun som varit lyckat både för att öka elevernas närvaro i skolan och för deras möjligheter att nå målen. Utbildningen leds av Anna Borg, som har utvecklat arbetssättet och tillsammans med psykologen Gunilla Carlsson Kendall skrivit en bok om Nytorpsmodellen. Under det här läsåret träffas deltagarna fem gång­ er, däremellan får de arbetsuppgifter att utföra på skolan. En första viktig del är ett kartläggningsarbete där inte bara eleven utan också vårdnadshavaren och skolan får ta ställning till 20 frågor. Specialläraren Ulrika Wik betonar att frågorna är objektiva och inte dömande. De handlar om hur situationen i och om­ kring skolan ser ut för eleven, exempelvis vad eleven klarar eller inte när det gäller inlärning och skolarbete, hur eleven upp­ lever raster, om eleven är i tid till olika ­aktiviteter. – Sedan sammanställer vi allt i en graf som skapar en bild av hur de tre par­ terna har besvarat frågorna. Den bilden blir ett bra underlag för ett samtal när vi träffar eleven och vårdnadshavaren, säger Ulrika Wik. Veronica Rapp konstaterar att orsakerna

till en elevs frånvaro kan se väldigt olika ut. – Det kan vara skolfaktorer, sociala faktorer eller individfaktorer. Ofta är det också en kombination av dem. Ibland hit­ tar vi mönster som att eleven inte kommer på måndagar eller inte till lektioner i ett särskilt ämne.

Rödabergsskolan har kommit en bra bit på väg i arbetet med att främja elevnärvaron. Från vänster skolkurator Veronica Rapp samt speciallärarna Susanne Brännström och Ulrika Wik.

Ytterligare en uppgift för teamet är att kartlägga vilket nätverk som finns runt eleven. – Nytorpsmodellen är bra på det sättet att den lyfter fram alla personer i elevens närhet som kan ge trygghet. Det finns ju ofta andra närstående än vårdnadshava­ ren. Det kan vara en tränare eller en fri­ tidsledare som kan hjälpa till att skapa motivation för skolarbetet. Eller kanske en mormor eller morfar, säger Ulrika Wik. De tre från elevhälsoteamet betonar att Rödabergsskolan redan tidigare har gjort en hel del för att så tidigt som möjligt ­upptäcka och hjälpa elever med myck­et frånvaro. – Bland annat har vi stöd av utbild­ ningsförvaltningens åtgärdstrappa med riktlinjer för vad som ska göras när skolan märker att elever har en hög frånvaro. Ju tidigare upptäckt, desto lättare är det att hjälpa eleven, säger Susanne Brännström. Ulrika Wik nämner också boken ”Främ­ ja närvaro” av Malin Gren Landell som elevhälsoteamet använder. – I boken finns en checklista över vad som är viktigt att tänka på för att skolan

ska få en överblick och kunna arbeta struk­ turerat med att främja elevernas närvaro. Rödabergsskolan har kommit en bit på

väg i ett systematiskt arbete med eleven i fokus. – I det här arbetet är ordvalet viktigt. Om man kallar eleverna för hemmasittare så läggs ansvaret på dem. Vi föredrar att säga att vi ska ha en närvarokultur på sko­ lan, så att eleverna inte missar någon un­ dervisning, säger Ulrika Wik. Alla årskurs 7–9-skolor och flera F–6skolor i Rinkeby-Kista och på Norrmalm deltar i utbildningsförvaltningens projekt för minskad skolfrånvaro. Grundskolechefen Happy Hilmars­ dottir berättar att hon redan förra året till­ sammans med rektorerna började följa upp frånvarosiffrorna. – Det här är ett led i arbetet att nå elev­ er med hög frånvaro och hjälpa dem att få ett bättre skolresultat. Målet är att alla skolor ska ha en uttalad strategi och ar­ beta systematiskt med de här frågorna, summerar hon. n INGELA ÖSGÅRD

LÄRA #1/2020

21


NYANLÄNDA ELEVER

Spjutspets inom språkintroduktion Vad innebär det att vara modig? Och kan motsatsen heta omodig? Det får eleverna fundera på när Thomas Arvidsson håller lektion i en språkintroduktionsgrupp på Blackebergs gymnasium. Här går 116 ny­ anlända elever i gymnasieåldern för att få grundskolekompetens.

22

LÄRA #1/2020

Rektor Magnus Silfverstolpe har själv en

bakgrund som lärare i svenska som andra­ språk. Han gläds åt utvecklingen där Blacke­bergs gymnasium blivit en spjut­ spets i och med den kompetens och erfa­ renhet som är resultatet av att de under lång tid har tagit emot så många elever. − Första dagen testas alla nya för sven­ ska som andraspråk, d ­ ärefter f­ öljer tester i engelska och m ­ atematik. Placeringen i någon av de sex huvudgrupperna är base­ rad på vilken nivå eleven befinner sig i svenska som andraspråk, berättar Magnus Silfverstolpe. Ett viktigt hjälpmedel är ”Bygga svenska”, ett bedömningsmaterial som används för att kartlägga elevens nivå, och Thomas

Arvidsson tycker att det är ovärderligt för att snabbt placera eleverna i rätt grupp, på rätt nivå. − Det är ett omfattande och ganska komplicerat material och vi har lärare som arbetar särskilt med det inom ramen för sin tjänst. Genom att varje klass har två lärare i svenska som andraspråk, varav en är men­ tor, som gemensamt planerar undervis­ ningen blir arbetet både inspirerande och utvecklande, vilket gagnar eleverna som får genomarbetade och noggrant förbe­ redda lektioner. Tre av de sex språkintroduktionsgrupper­na

läser med inriktning mot nationella pro­ gram, två mot högskoleförberedande och den tredje mot yrkesförberedande studier. Övriga grupper har inte nått så långt att de kan läsa mot betyg. Eleverna har ingen placering i någon av skolans ordinarie klasser, men Thomas Arvids­son betonar att det ändå råder en hög grad av integration där språk­introdu­ktionsprogrammets elever är en lika självklar del i skolans gemenskap som eleverna på gymnasieprogrammen. − Vi försöker hitta b ­ eröringspunkter och olika samarbeten. Inom ”Ung i Stock­ holm” jobbade en klass på språkintroduk­ FOTO: ULRICA ZWENGER

− Den stora utmaningen är individanpass­ ningen för att alla ska få den stöttning de behöver, säger Thomas Arvidsson, lärare i svenska som andraspråk, som leder ett arbetslag med tio lärare, skolsköterska, kurator och bibliotekarie samt studie- och yrkesvägledare. Blackebergs gymnasium i v­ ästra Stock­ holm har stor erfarenhet av att ta emot ny­anlända och är en av de Stock­holms­skolor som har flest grupper. De 116 eleverna är fördelade på sex grupper, alla med egen mentor. Det är ålder och inte skolbakgrund som avgör om eleven placeras på ett gymna­sium i stället för i en grundskola. Nivå­grup­pe­rin­gen sker sedan på respektive gymnasie­skola. − Eleverna är i åldrarna 16–20 år och gruppen är långt ifrån homogen. De har varit här olika länge och de har olika skol­ bakgrund från sina hemländer. En del har ämnesbetyg som kan valideras här men de har inte svenskan, säger Thomas Arvidsson. I ett klassrum möter vi de 20 eleverna i klass Spri D som den här dagen ska arbeta med en novell. Thomas Arvidsson introdu­ cerar uppgiften med ett dramatiskt anslag som väcker elevernas nyfikenhet: – Tänk er att ni möter en mörkklädd man i mörkret en sen kväll utanför en hambur­ gerrestaurang. Han talar hotfullt och högt i sin mobil och säger: ”Maria, jag kommer nu. Jag ska lära dig.” Vem är mannen? Vad ska han göra? Vem är kvinnan? Vad ska den som hör sam­talet göra?

Mohammed Hammar från Marocko är 17 år. Han har varit två år i Sverige och pratar bra svenska. Han föreslår att man som vittne ska följa efter mannen och se vart han tar vägen. Någon annan tycker att man ska ringa polisen. Thomas Arvidsson hakar på och u ­ ndrar hur många som skulle våga följa efter. Kan det vara farligt? Är det modigt att följa efter? En diskussion följer om vad en modig män­niska är och vad som utmärker den som är feg. Innebörden är inte helt självklar, för den som vågar kan ju också vara dumdristig. En av hörnstenarna i Thomas Arvids­ sons undervisning är cirkelmodellen som länge använts i moderna språk och även har en framskjuten plats inom svenska som andraspråk. Tillämpad på dagens novelltema innebär modellen att lektionen inleds med att skapa förståelse med hjälp av exempel. Sedan en gemensam läsning av en modelltext, där eleverna lär sig hur en novell kan vara upplagd. Därefter är det dags att skriva en novell gemensamt i grup­pen. Cirkeln sluts med den fjärde upp­gif­ ten: att skriva en egen novell i­ ndividuellt.

”Vi har tagit emot många elever under lång tid”, säger rektor Magnus Silfverstolpe.


NYANLÄNDA ELEVER

FOTO: ULRICA ZWENGER

Eleverna Ravan Jafarli från Azerbajdzjan och Oliva Nansubuga från Uganda, båda i klass Spri D, får stöd i lästräningen av läraren Thomas Arvidsson.

tion och en klass på samhällsprogrammet tillsammans under två terminer, bland annat med ett filmprojekt, berättar han. Och på den årliga skidresan till Romme i Dalarna kastar sig språkintroduktions­ eleverna ut i backarna med sina svenska kamrater som skidlärare. Elever på gym­ nasieprogrammen har också på eget ­ini­tiativ arrangerat läxläsning för språk­ introduktionsklasserna. − Vi har även fadderklasser, där elever träffas för att exempelvis baka bullar, säger Thomas Arvidsson. Han och övriga lärare på språk­introdu­ktion ingår i ett nätverk som drivs av Cecilia Rosengren på utbildningsförvaltningen. − Syftet är erfarenhetsutbyte, s­ amtal och utveckling. Ursprungligen fick jag ett skolverksuppdrag för att öka k ­ valite­ten och likvärdigheten, säger Cecilia Rosengren.

Hon arbetar med att hitta strukturer och stödmaterial och att se till att eleverna får det som är lagreglerat. Den tillfälliga gymnasielagen är exempel på klurig juri­ dik som ska omsättas i praktik och Cecilia Rosengren arbetar nära skoljuristen. − Det pedagogiska nätverket t­ räffas en gång i månaden. Vi brukar ha en fokus­ fråga, det kan exempelvis vara studie­hand­ledning eller modersmål. Cecilia Rosengren beskriver språkintro­

duk­tionen som komplex eftersom det handlar om en heterogen grupp. Den stora gruppen ensamkommande ungdomar har ställt stora krav på lärarna. Skolorna har behövt tydliggöra vad som är lärarnas uppdrag och vad som är elevhälsans. − Nätverket har då betytt mycket för lärarna som kunnat utbyta erfarenhet och

få prata om arbetet med ungdomarna, säger Cecilia Rosengren. Också hon betonar arbetet med ”Bygga svenska” som en viktig kvalitetsfaktor, ett material som Stockholms stad var tidigt ute med. − ”Bygga svenska” är det första bedöm­ ningsmaterialet för andraspråkstalare och där kan vi mäta hur nybörjarspråket utvecklas. Materialet utgår från ett förhåll­ ningssätt till andraspråkstalare, att elev­ erna ska ha sitt modersmål som stöd när de lär svenska, säger Cecilia Rosengren. När eleverna själva får betygsätta sin språkintroduktion är de väldigt nöjda med sina lärare och undervisningen, enligt en brukarenkät som ­utbildningsförvaltnin­gen genomfört. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

LÄRA #1/2020

23


SKOLANS IDENTITET

Anrikt läroverk med ny vision När Östra Reals gymnasium nyligen flytta­ de tillbaka till Karlavägen efter renovering var det inte bara skolbyggnaden som hade fräschats upp. Skolans identitet och varumärke har också fått nytt innehåll.

Rektor Ann-Sofi Pettersson och lärarna Ann Hedman och Sofie Frid släntrar över skolgården för första gången på ett och

24

LÄRA #1/2020

ett halvt år. Att få återse den egna skolan är uppskattat efter en lång evakuering till Kungsholmen. Läroverket Östra Real i handslaget tegel ritades av Ragnar Östberg i natio­ nalromantisk stil och stod klart 1910. Byggnaden är en del av skolans identitet och återflytten var efterlängtad. Men den som tror att allt återgår till det gamla tror

fel. Skolans grundmurade varumärke som ett klassiskt läroverk med tonvikt på tradi­ tioner ska få konkurrens av en annan och modernare vision. − Vi ser oss som ”Stockholms mest motiverande gymnasium” och den visio­ nen fyller vi nu steg för steg med innehåll, säger Ann-Sofi Pettersson. Hon och hennes medarbetare poäng­ terar att skolans identitet inte sitter i väg­ garna utan det är människorna innanför väggarna som gör skolan till vad den är. Att Östra Real ville delta i utbildningsför­ valtningens satsning på att låta stadens gymnasieskolor få hjälp med att skapa en tydligare identitet väckte viss förvå­ ning. Östra Real har inga problem med att rekrytera elever, tvärtom. − När jag började här 2002 kom elev­


SKOLANS IDENTITET

Varken Ann-Sofi Pettersson eller medarbe­

tarna Ann Hedman och Sofie Frid skulle beskriva Östra Real som en ”finare” skola med lite snobbprägel utan menar att den bilden är baserad på fördomar och inte fakta. Men den positiva laddningen som lig­ ger i ordet läroverk vill skolan ta tillvara och läroverk blev ett nyckelord när den första visionen växte fram. – Med hjälp av utbildningsförvaltning­ ens kommunikatörer och en kommunika­ tionsbyrå hade vi då genomfört ett antal workshoppar, där vi fick börja med att

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

erna fortfarande från närområdet på Östermalm. I dag kommer de från runt 140 olika skolor i och runt Stockholm, säger Ann Hedman.

räkna upp vad som är bra på s­ kolan. Dess­ utom gjorde vi själva en omfattande med­ arbetarenkät, säger Ann-Sofi Pettersson. Nu pågår arbetet internt med att för­ verkliga visionen att vara ”Stockholms mest motiverande gymnasium”. Först när de interna förändringarna är på plats kom­ mer den externa kommunikationen, den som kommer att möta blivande elever när de ska välja gymnasieskola, enligt AnnSofi Pettersson. Vilka konkreta förändringar handlar det om?

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

− Ämnesutvecklingen är viktig. Undervisningen i miljömedvetande och konsumtionsmönster är ett utvecklings­ område, säger Ann Hedman, förstelärare och gymnasielärare i företagsekonomi och juridik. Hennes kollega Sofie Frid, gymnasie­ lärare i svenska och religionskunskap, ­lyfter fram värdegrundsarbetet: − Vi arbetar för att stärka elevdemo­ kratin. Eleverna får större möjlighet att påverka, bland annat genom skolrådet. Nytt är också att vi träffar elevkåren en gång i månaden och har börjat stödja deras aktiviteter mer än tidigare. Det faktum att Östra Reals gymnasium inte längre har en homogen elevsamman­ sättning har också lett till rent fysiska för­ ändringar. Vi står i en korridor framför de sprillans nya rostbruna elevskåpen, ton i ton med tegelväggarna. − Vi har nu organiserat för att man ska mötas här. Tidigare fördelades skåpen pro­ gramvis och klassvis. Eleverna mötte vid skåpen skolkamrater de redan kände eller kände till, förklarar Ann-Sofi Pettersson.

Återseendets glädje går inte att ta miste på när Ann Hedman, Ann-Sofi Pettersson och Sofie Frid äntligen är på hemmaplan igen.

skolan ser över sin egen roll när det gäller stressrelaterade problem. − Det kan handla om att minska an­­ talet examinationer per år, exemplifierar Ann-Sofi Pettersson. Hon hoppas att den resa som Östra Reals gymnasium nu gör ska inspirera andra skolledare att börja arbeta med identitet som ett ledningsverktyg. − Det är fantastiskt att få vaska fram det fina hos oss, sedan stärka det och sist sätta upp en färdriktning. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

Förändringen innebär att skåpen numera

En blandning av gam­ malt och nytt. Rektor Ann-Sofi Pettersson (till vänster) och lärarna Ann Hedman och Sofie Frid tar sikte på framtiden.

fördelas slumpmässigt mellan å ­ rskurser och program. En elev från språk­intro­duk­ tion kan ha en elev från natur­veten­skaps­ programmet som skåpgranne. Tidigare hade varje klass ett fast klassrum, med skåpen utanför. Nu har klassrums­för­del­ ningen brutits upp så att alla elever har ­undervisning på olika håll i skolan, v­ ilket också det leder till nya flöden. Ett annat led i arbetet är att motverka betygshets. Östra Real vill förstärka fokus på elevernas studieteknik samtidigt som

VÄRDERINGSARBETET ■ Östra Reals gymnasium var 2018 en av utbildningsförvaltningens pilot­ gymnasieskolor. Syftet var att ta fram grunden till skolans egen berättelse. ■ I juni 2019 samlade skolledningen all personal för att diskutera och förankra sin nya position. Därefter påbörjades arbetet med värdegrunden. ■ Den 7 februari blir det återinvigning i Östra Reals nyrenoverade lokaler.

LÄRA #1/2020

25


LÄRMILJÖ

Tredjeklassaren Livia Hjelm (i mitten) och hennes klasskamrater arbetar här på egen hand. Sittpuffar, breda fönsterbräden samt vanliga bord och bän­ kar ger eleverna stora valmöjligheter.

26

LÄRA #1/2020


LÄRMILJÖ

Tyst i

klassen På nya Bobergsskolan är det tyst i klassen. Den ljud­ dämpande ­inredningen hjälper t­ illsammans med ­tydliga rutiner till att skapa en bullerfri och trivsam m ­ iljö för både elever och lärare. TEXT: JOHANNA LUNDEBERG FOTO: MARC FEMENIA

E

leverna på Bobergsskolan i Norra Djurgårdsstaden tassar fram med tysta steg. Här har alla mjuka inne­skor, och när rektor Cecilia Skarke går nerför trappan från övervånin­ gen påpekar en elev att hon går på fel sida. Att gå på rätt sida, och helst på led, mins­ kar krockar och stoj och därmed också ljud­nivån. Skolans personal har inte bara lagt omsorg om den fysiska miljön, utan Cecilia Skarke menar att det lika mycket handlar om att skapa rutiner för eleverna. Då minskar också ljudnivån, och det gäller även på rasten.

– Vi har strukturerat rasterna. Alla vet var de får vara och vad de får göra vid varje plats. Vi har till exempel en hörna där eleverna får läsa och en annan där de får spela basket. Det gör att rasterna blir lugnare och att eleverna är mindre stojiga när de kommer in till lektionen. Drygt 400 elever, från förskoleklass till års­ kurs 6, flyttade in på Bobergsskolan i augusti. Hela området är så nytt att arbeten i närliggande kvarter fortfarande pågår. Men inne i skolans ombonade miljö är bullret utanför ingenting som stör. De vertikala trälister som klär väggarna bidrar inte bara till att dämpa ljudet utan d ­ öljer

>>

LÄRA #1/2020

27


LÄRMILJÖ

En del blir lugnare och lär sig bättre när de sitter på golvet, i en puff eller på en matta, och andra behöver stol och bord.

också de bakomliggande ljudabsorbenterna. Möbler i både lärsalar och gemensamhetsutrym­ men är delvis klädda med flossig filt som bidrar till att sänka ljudnivån. Några traditionella korridorer finns inte, utan de allmänna utrymmena ser ut som små myshör­ nor och är en del av den pedagogiska verksam­ heten. Varje liten del av skolan ska vara en lär­ miljö. Täta dörrar hindrar ljud att fortplanta sig, och läraren Camilla Karlsson säger att hon främst är imponerad av hur bra akustiken fungerar. – Trots att vi har nästan 60 elever i klassrum­ met under samlingarna så är det inte alls samma ljudnivå här som i de tidigare lokalerna. Till och med en viskning hörs bra, så vi behöver sällan höja rösten. Det blir aldrig bullrigt eller skrikigt. På Bobergsskolan är eleverna indelade årskurs­

vis i stället för i flera mindre klasser. Under kor­ tare samlingar är de en stor grupp som måste samsas om utrymmet i den gemensamma salen. Däremellan arbetar de i mindre grupper och nyttjar de intilliggande grupprummen, vilket också gör miljön mindre stimmig. Men eleverna är unga, och det går inte att förvänta sig att ljud­ volymen alltid ska vara låg. – De glömmer förstås ibland. Men då har vi en klocka som vi plingar i. Det betyder att vi vill

säga något, och så småningom tystnar alla och först då pratar vi, säger läraren Karin Caris som även mot slutet av dagen känner att hon har ­rösten kvar. Mitt i den stora lärsalen står en rund soffa med tillhörande bord. Soffans rygg är så hög att den helt avskärmar eleverna från all aktivitet runt omkring. Här råder ett lugn som skapar en skön arbetsro. Ett rum inne i rummet, f­ örklarar Cecilia Skarke samtidigt som hon längre bak i samma rum drar fram ett draperi för att avskärma ytter­ ligare en plats så att delar av klassen ska kunna ha genomgång medan andra arbetar självstän­ digt i samma sal. De runda mattorna på g ­ olvet tar upp ljud och inbjuder också eleverna att sätta sig där eller i någon av de mjuka puffarna. Det finns också vanliga stolar och bord, med ljuddämpande material på undersidan för att minska skrapljud. – Genom att vi skapar många små öar får ele­ verna större frihet. Men ibland får vi vuxna för­ stås styra in dem till rätt plats. En del blir l­ ugnare och lär sig bättre när de sitter på golvet, i en puff eller på en matta, och andra behöver stol och bord. Då måste vi lotsa dem rätt, säger Karin Caris. De senaste två åren har eleverna haft sin hem­

vist i paviljonger utanför Hjorthagens skola,

Tack vare den höga ryggen, som dämpar ljud runt omkring, blir soffan ett eget litet rum mitt i klassrummet. Här kan eleverna arbeta gruppvis i lugn och ro.

28

LÄRA #1/2020


LÄRMILJÖ

Eleverna (medurs från vänster) Nils Olin, Blanca Huss Andujar, Estelle Arama Ström, Pontus Björklund och Livia Hjelm går tillsammans med läraren Karin Caris igenom veckans arbete. Gradängen avskärmar ljud från övriga klassrummet.

i väntan på att den nya skolan skulle bli inflytt­ ningsklar. Tredjeklassaren Estelle Arama Ström säger att det är lugnare här. – Lokalerna var mindre i förra skolan och det blev stökigare. Här är det inte så mycket ljud, och det är bra. Vi har också signaler i klassrum­ met. När det är grönt får vi prata högt, när det är gult får vi bara viska och när det är rött ska det vara helt tyst. Jag tycker att det bästa är när det är gult. Och det finns hörselkåpor och skärmar att hämta för den som vill men vi brukar inte behöva använda dem. Hennes klasskamrat Nils Olin tycker att det är roligare att jobba när han kan variera sin plats och själv välja hur avskärmad han vill vara. – Jag gillar att vi får arbeta hur vi vill och sitta som vi vill, säger han. För Cecilia Skarke startade arbetet med s­ kolans

invändiga miljö redan under byggprocessen. Tillsammans med arkitektfirman diskuterade hon fram de lösningar som syns i dag. – Jag fick komma in tidigt med pedagogik och didaktik, och det blev till och med bättre än jag vågat hoppas. Vår arbetsmiljö är i detalj genomtänkt och dessutom inkluderande. Och även om alla skolor inte har samma möj­ lighet att göra en genomgående f­ örändring, finns det enkla åtgärder som nästan alla kan göra utan att det behöver kosta så mycket, menar Cecilia Skarke. – Många har en idé om att en lärmiljö ska vara bord och stolar på rad, men prova att kasta ut dem. Lägg i stället in en matta och några puffar och låt dem bli en del av rummet. Det dämpar ljud och ger en mysigare miljö. n

PROGRAM FÖR ­SKOLLOKALER ■ Stockholms stad har tagit fram ett funktions­ program för skollokaler som innehåller både styrande krav och förtydligande råd vid ny-, om- och tillbyggnad. ■ Programmet betonar att lokalerna ska ge förutsättningar för trygghet och variation i arbetssätt. De ska vara flexibla, yteffektiva och hållbara över tid utifrån pedagogik och förändringar i elevunderlaget. ■ Funktionsprogrammet för skollokaler upp­ dateras varje år. Läs mer eller ladda ner via webbplatsen tillstand.stockholm.

LÄRA #1/2020

29


MIN SKOLA

KLARA NORBERG, 17 Midsommarkransens gymnasium ”Tre gånger i veckan börjar min skoldag med två timmars innebandy. Jag är en idrottstjej och för mig var det helt självklart att välja NIU, Nationellt godkänd idrottsutbildning, här på Midsommarkransens gymnasium. Vi har alltid gemensam träning för alla årskurser, så där­ för känner jag väldigt många här. Stämningen på skolan är avslappnad och skön, det tror jag beror på att vi är så många som delar intres­ set för idrott. Vi hänger ofta i ljushallen, där vi har fått nya, jättesköna soffor. Lärarna på skolan är bra och tar hänsyn till att vi går NIU-inriktning och tränar hårt och tävlar utanför skolan. Jag har dyslexi och är van vid att få kämpa mycket, men jag har hittat min egen inlärningsteknik och lär mig bäst genom att lyssna och titta på film. På skolan har jag alla de hjälpmedel jag behöver och får bra stöd från lärarna. Rätt ofta kan jag välja om jag vill redovisa eller komplettera proven muntligt. Mitt favoritämne efter idrott är psykologi. Genom idrotten och psykologin har jag lärt mig mycket om mig själv — det är jag ­tacksam för. När jag tänker på framtiden och val av yrke så tror jag att apotekstekniker skulle passa mig, för då får man träffa och prata med mycket folk. Något med idrott känns också troligt. Vi är en idrottsfamilj och de här åren med så mycket idrott i skolan gör att mitt intresse bara har växt. Men just nu är det mycket plugg som gäller och kvalen till junior­ landslaget i innebandy. Att få en plats där är min högsta dröm.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

30

LÄRA #1/2020


MIN SKOLA

FOTO: MARC FEMENIA

”­Jag är van vid att få kämpa”

LÄRA #1/2020

31


DIGITALT LÄRANDE

”Lämna inte barn ­ensamma på nätet” Varannan elev på lågstadiet har en egen mobil och var tredje besöker sociala me­ dier. Användningen ökar med stigande ålder och nya sätt att umgås och kommu­ nicera växer fram. Det ställer krav både på hemmen och skolan att ge barn och unga mer vägledning på nätet, menar Kristina Alexanderson på Internetstiftelsen.

Kristina Alexanderson är ansvarig för Inter­ netstiftelsens skolsatsningar och har en bakgrund som gymnasielärare. På konfe­ rensen Internetdagarna presenterade hon den del av undersökningen ”Svenskarna och internet 2019” som handlar om barns användning av internet. Redan i förskolan använder 77 procent av barnen internet, mest för att se på tv och video. På lågstadiet stiger siffran till 97 procent och hälften får en egen mobil. Var tredje elev använder sociala medier. – Det blir viktigt att prata om hur man använder mobilen på ett säkert och tryggt sätt. Här behöver hem och skola hjälpas åt, säger Kristina Alexanderson. På mellanstadiet använder elever s­ ociala medier mer och umgås med kompisar via nätet, främst via bildbaserade t­ jänster som Instagram och Snapchat. Bland tjejer är Tiktok stort och flickor är överlag mer intresserade än pojkar av bildbaserad kom­munikation. Men i takt med att elev­ erna börjar bygga sin identitet på sociala medier, ökar också risken för kränkningar. – Skolan skulle behöva bli bättre på att lära ut vad en kränkning är och vad man ska göra om man själv eller någon annan blir utsatt. Det kan handla om att gå till en vuxen, dokumentera kränkningar eller anmäla till tjänsterna de använder. Då 32

LÄRA #1/2020

minskar risken för att eleverna ska känna sig otrygga eller utsättas för näthat. – I dag vet bara knappt hälften av elev­ erna hur de ska skydda sig mot kränk­nin­ gar på nätet. I skolan finns tydliga lika­ be­handlingsplaner för kränkningar och det borde vara självklart att koppla nätet till dem, säger Kristina Alexanderson och poängterar att säkerhet vid användning ingår i teknikämnet. På högstadiet är det ännu fler som använder sociala medier och datorn blir vanligare. Sju av tio elever på högstadiet använder internet dagligen i skolarbetet. På gymnasiet använder 99 procent av eleverna sociala medier. – Var tredje elev på gymnasiet utsätts för näthat. Ingen annan åldersgrupp är så utsatt. Man tänker kanske att de är stora och klarar sig själva, men de är unga och känsliga, säger Kristina Alexanderson. Digital kompetens ingår numera i läro­

planen och Skolverket identifierar fyra aspekter: att förstå digitaliseringens på­ver­ kan på samhället, att använda och förstå digitala verktyg och medier, att ha ett ­kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt samt att lösa problem och omsätta idéer i handling. De olika delarna hänger ihop och Kristina Alexanderson efterlyser en mer holistisk syn på digital kompetens. – Internet är en integrerad del av vårt sätt att leva och vi behöver därför vara kritiskt medvetna och reflekterande. En lärares viktigaste kompetens är att kunna välja tjänster och veta varför. Men man ska också utveckla elevernas digitala kompe­ tens så att de kan bli kritiska i förhållande


DIGITALT LÄRANDE

till information och kan fatta medvetna beslut som medborgare. I en värld som blir alltmer polariserad och där olika grupper genomför koordine­ rade och storskaliga kampanjer som syftar till att undergräva förtroendet för etable­ rade medier, institutioner och forskare har skolan en viktig roll att spela. – Eleverna måste få fundera på vilka vi litar på, inte bara ifrågasätta allt. Vi behöver prata mer om behovet av tilltro och hur vi skapar tilltro till samhället och dess insti­ tutioner.

Kristina Alexanderson har tagit fram ett mate­ rial om källtillit till sajten Digitala lektioner, där eleverna får ta ställning till en rad källor och formulera kriterier för vad de litar på.

I förhållande till sökningar på nätet behövs

dock ett mer kritiskt förhållningssätt. Kristina Alexanderson lyfter fram begrep­ pet sökkritik. – Det handlar om att ställa frågor om vilka verktyg man använder för att söka efter information på nätet. Varför får jag den här sökträffen, kunde jag ha sökt på ett annat sätt? På Google bestäms mitt resultat av vem jag är, var jag bor, språk, vad jag sökt på tidigare, om jag är inloggad eller inte. Vi behöver vara kritiska mot sök­ ningarna. Skolor måste använda skolbiblio­ tekarierna till detta, för de är experter. Men bibliotekarien måste också utbilda lärarna. Statistiken visar att de flesta föräldrar har skapat användarkonton till sina barn. Men på frågan hur väl de själva känner till dessa tjänster eller använder dem är siff­ rorna lägre. – Färre än hälften av föräldrarna på mellanstadiet är väl insatta i sina barns digitala liv. Det betyder att väldigt många barn får skapa sin identitet och bygga upp internetvärlden helt själva, utan att föräld­ rarna finns där. Kristina Alexanderson varnar för att barn lämnas ensamma på nätet. – Frågan är hur vi vägleder dem i att bygga en närvaro och identitet i digitala kanaler. Vi måste prata med dem om hur man är som medmänniska på nätet och ta ställning för de demokratiska värdena. Det är både hemmets och skolans uppgift. n FOTO: ALEXANDER MAHMOUD

ANNELIE DREWSEN

På digitalalektioner.se hittar du Internet­­ stiftelsens kostnadsfria ­material för pedagoger. Även Skol­verket och Statens medieråd har ­material om digital kom­ petens för lärare.

Han vill ge elever hopp Desinformation, missvisande data och relationer människor emellan. På konferensen Internetdagarna i slutet av november varvades all­ varliga problem med framtidshopp när forskare, experter och författare presenterade sina perspektiv på internets utveckling.

Amerikanska Danah Boyd är expert på sociala medier och n ­ ätbaserad ungdomskultur och var första talare. I ett högt tempo presenterade hon en rad svagheter i datasystem och artifi­ ciell intelligens. – Det är naivt att tro att data är neutrala. Data är ett maktmedel, ­vilket vi nu har börjat erkänna, sa hon och uppmanade alla att fundera på varifrån data kommer och hur de hänger ihop. Hon gav även exempel på ren mani­pulation, bland annat från vac­ci­na­tionsmotståndare och klimat­­för­ nekare som via söktjänster styr män­ niskor in i det extrema innehållet. Boyd föreslog att fler sträcker ut en hand till varandra, så att vilsna och sårbara ungdomar inte ska bli utläm­ nade till hatiska och extrema miljöer på nätet. I det särskilda program som hand­ lade om skolan gav Måns Jonasson, digital strateg, sin syn på framtiden. Som barn på 80-talet läste han en bok som gjorde honom livrädd för kärnvapenkrig. – Var vi rädda i onödan? Nej, men var det nödvändigt att jag skulle ligga och gråta på nätterna? Jag brukar säga till elever att de kanske uppfin­ ner ett cancervaccin eller den artifici­ ella intelligens som räddar k ­ limatet. Framtidshoppet är det viktigaste vi har. Föreläsningarna filmades och finns att se på internetdagarna.se. n ANNELIE DREWSEN

LÄRA #1/2020

33


VINN BIOPRESENTKORT

DEMOKRATI I SKOLAN

”Mycket mer än bara en skoluppgift” Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till! 1. Hur har Niklas Karsten blivit behörig lärare? 1. Lärarhögskolan i Helsingfors. X. Lärarutbildning vid ­Stockholms universitet. 2. Ledarskapsprogram inom Teach for Sweden. 2. V  ar utvecklades ­Nytorpsmodellen? 1. Stockholm. X. Haninge. 2. Salem. 3. I vilken idrott satsar eleven Klara Norberg på junior­landslaget? 1. Volleyboll. X. Handboll. 2. Innebandy. 4. N  är lade professor Anders Jönsson fram sin a ­ vhandling om bedömning? 1. 2006. X. 2007. 2. 2008.

— Det står alltför många tomma, n ­ y­byggda bostäder i Stockholm, de kunde hyras ut till ungdomar i stället, menade gymnasie­ eleven Nikodem Radomski när han inledde en av slutdebatterna under årets upplaga av Ungdomsparlamentet i Stadshuset i december.

Det rådde en högtidlig stämning i Råd­ salen när cirka 70 elever från Stockholms gymnasier samlades till slutdebatt i Ung­ domsparlamentet, som ö ­ ppnades av Stock­ holms skolborgarråd Lotta Edholm (L). Det var 13:e året i rad som utbildnings­ förvaltningen anordnade Ung­doms­parla­ mentet, med syftet att öka gymnasie­ elevernas kunskaper om demokrati och politiska processer. Under höstterminen har omkring 1 000 elever från åtta gymnasieskolor ­deltagit. I flera olika steg har eleverna mejslat fram fem motioner som rör aktu­ ella Stockholmsfrågor. Före lunch hade flera motioner hunnit behandlas. Eftermiddagen började ­sedan med inledande tal, en livlig debatt och förslag till åtgärder i bostadsut­ skottet, e­ xempelvis att 70 procent av all

nybyggnation ska vara hyresrätter. – Det känns som att vi blir tagna på all­ var, att våra åsikter är viktiga och att poli­ tikerna lyssnar på oss. Det här blir mycket mer än en skoluppgift, nu deltar vi i en demokratiprocess på riktigt, sa Otto Holst, som går andra året på Kungsholmens ­västra gymnasium. Karin Aaseby är projektledare för Ungdomsparlamentet, och även hon var väldigt nöjd med dagen. – Ungdomsparlamentet är ett sätt att lära elever hur den demokratiska processen fungerar, väcka ett politiskt e­ ngagemang och få förståelse för att det faktiskt går att påverka samhällsutvecklingen. I år berörde motionen och debatten om u ­ ngdomars psykiska ohälsa allra mest. Gymnasie­ eleverna delade med sig av högst person­ liga berättelser, konstaterade hon. Elin Theorin Oja, som går på Kungs­hol­ mens gymnasium, lyfte fram att det varit en god ton i debatterna. – Alla visar respekt för varandras upp­ fattningar. Det tycker jag bådar gott inför framtiden. n AGNETA BERGHAMRE HEINS

FOTO: MARC FEMENIA

5. Vem öppnade slutdebatten i Ungdomsparlamentet 2019? 1. Stadsdirektör Magdalena Bosson. X. Utbildningsdirektör Lena Holmdahl. 2. Skolborgarrådet Lotta ­Edholm (L). Skicka din tipsrad senast den 12 februari till tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange var du arbetar och din hem­ postadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner. Vinnare i nummer 5/2019 blev Dina Asaid, Enbacksskolan, Åsa Lundin, planeringsenheten, och Hassan Salehian, Mariaskolan. Rätt rad var X, X, 2, X, 2.

34

LÄRA #1/2020

I december samlades ett 70-tal gymnasister till slutdebatt i Ungdomsparlamentet. Rådsalen är i vanliga fall kommunfullmäktiges sammanträdesrum.


FOTO: ALEXANDER MAHMOUD

n Poeten och skrivläraren Athena

Farrokhzad (bilden) efterlyser en mer lekfull inställning till ­ poesi i skolan. n Så arbetar geografilärarna med klimatförändringen. n Gubbängsskolan — vinnare av Kvalitetsutmärkelsen! n Ny boksida i LÄRA ger tips om bra böcker för skolan. … och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 27 mars.

MARIA JERNBERG: SKOLANS VÄRLD © Maria Jernberg jernbergmaria@gmail.com LÄRA #1/2020

35


Forska på din undervisning Har du och dina kolleger en didaktisk utmaning som ni vill utforska? Har ni erfarenheter av något som eleverna har särskilt svårt att lära sig? Inom Stockholm Teaching & Learning Studies, STLS, har du möjlighet att delta i FoU-projekt (ansökan 15 mars) eller i ett så kallat ramprojekt (ansökan 15 april). Läs mer på Pedagog Stockholm (sök på ”undervisning och lärande”) eller kontakta funktion.stls@edu.stockholm.se. Foto: Marc Femenia

pedagog.stockholm

Profile for blomquist

LÄRA Stockholm #1/2020  

Inspiration och information från utbildningsförvaltningen i Stockholms stad.

LÄRA Stockholm #1/2020  

Inspiration och information från utbildningsförvaltningen i Stockholms stad.

Profile for blomquist