Page 1


2


V a k s a l a g a t a n 2 8, Uppsala tel 018 - 65 03 70 mĂĽndag-fredag 10 -18 lĂśrdag 10-15 email info@valamagasinet.se www.valamagasinet.se 3


Vilsen i bankvärlden? Låt Maria sätta dig på plats.

Bättre koll på dina bankaf färer I år fyller Uppsalas yngsta bank tio år. Ända sedan starten har vår idé varit att erbjuda de bästa banktjänsterna genom brett utbud, korta beslutsvägar och skräddarsydda kundlösningar. Men framförallt genom duktiga medarbetare. Därför har vi alltid varit noga med att fylla våra stolar med personer som vi vet kan göra en skillnad för våra kunder. Senaste i raden är Maria Carlberg på kundservice och Maria Hallberg på företagssidan. Båda två kan ge dig en ny syn på hur en bank ska vara. Är du nyfiken på att veta hur? Sätt dig på en stol nära dem. Välkommen till Östra Ågatan 31 så berättar vi mer. Vi har en stol för dig.

4

Åtta för d


Innehåll 7 Gäst(in)ledare 8 Femhundra år i exil 12 Ulrika Knutsson 14 Uppsala är näst bäst 20 Med Himla runt hörnet 24 I mormors hus 30 Dagens husman 36 Nu är det konstens tur 46 Lars Holm 52 Design som ekonomisk drivkraft 56 Stadsteaterns dekormåleri 64 In Japan – i Thunbergs fotspår 74 Maria Masoomi 80 Phorm 84 Kontakt sökes! Ansvarig utgivare: Stewen Quigley Redaktion nr 6: Lillemor Berg, Susanne Lundström, Stewen Quigley, Johanna Uddén Skribenter: Anna-Lena Holmström, Andrea Dahlkild, Ulrika Knutson, Lillemor Berg, Per Olov Qvist, Liselotte Forslin, Johanna Uddén, Mia Ulin, Sophia Paulin, Stewen Quigley, Sara Åkerlind, Lars Lambert Projektledning: Lundström & jag Bilder/illustrationer: sid 23 Ann Lindberg, sid 40 Metod Arkitekter, sid 86-87 Nils Bergendal, sid 92-95 Henry B Goodwin. Omslagsfoto och övriga bilder: Stewen Quigley Formgivare: Bosse Rosander Original: Bosse Rosander Annonsörer i detta nummer: Vålamagasinet, Upplandsbanken, Sirius, Synsam, Musik i Uppland, Trio redovisning, Cajsas kök, Öhrlings PwC, Sallén, Uppsala stadsteater, Uppsala Nya Tidning, Sigtunahöjden, Bildformatet, Skandia. Annonsering och prenumeration: BIZ&ART AB, Övre Slottsgatan 6, 753 10 Uppsala. Tel 018-26 26 00, Fax 018-26 26 06 kontakt@bizart.se, www.bizart.se Tryck: Trydells Tryckeri AB, Laholm ISSN-nr: 1654-5370 Miljömärkning: Trydells Tryckeri AB är miljöcertifierat enligt ISO 14001. Hela produktionen inklusive distribution i miljövänlig plast är miljömärkt med Lic nr 341091. För icke beställt material ansvaras ej. Tidningen får ej kopieras. Citera gärna men ange källan.

89 Mat & dryck 90 Uppslag 92 Bildhistoria

Biz&Art kom på tredje plats i Svenska Designpriset 2008, i kategorin redaktionell print.

®

Numera är Biz&Art varumärkesregistrerat. Kul!

5


6


Jag är stolt över att jag är bra på att kommunicera. Jag är stolt över att vara en bra mamma och jag är stolt över att jag är bra på att få människor runt omkring mig att le. Man ska vara stolt. Över sig själv, över sina nära och kära, över laget, över sin stad. Jag har inte alltid varit stolt över att vara Uppsalabo, det måste jag erkänna, men nu är jag mer än stolt. Jag ser varje hål i gatan, varje avspärrning, varje byggställning och varje tillfällig avstängning av körfält som ett spännande och fantastiskt positivt tecken på vår stads utveckling och nybyggaranda. Stolthet är underskattat. Den som är stolt presterar bra och mår bra. Men stoltheten har en mäktig fiende – Jante. Hur många gånger har det inte hänt att någon vågat vara ”öppet stolt” för att i nästa ögonblick bli korrigerad och tillrättavisad av någon med Jante i blick. – Vem tror du att du är? – Eget beröm luktar illa. – Det där var väl inget att skryta om. Mitt förslag är att vi gör upp med Jante en gång för alla. Vi besegrar honom som bröderna Lejonhjärta besegrade Tengil. Död och begraven behöver vi inte vara rädda för honom längre. Slaget mot Jante får ske stegvis. Börja med att berätta för andra hur bra de är! Precis som ljuset kunde sprida sig i sagans Törnrosdalen efter det att ondskans mörker förgjorts, kommer stolthetens kraft och ljus sprida sig i Uppsala när Jante är borta. När vi alla vågar vara öppet stolta över det som vi själva och andra i vår närhet är, gör och presterar, får vi vara och bli de vi vill vara. Låter det religiöst? Det bjuder jag på. Tänk dig ett Uppsala där det är okej att låta stoltheten svämma över. Att det är okej att berätta att du jobbat hårt och fått löneförhöjning, att din son är generös och hjälpsam och att du har kommit på en smart affärsidé som du vill förverkliga. Ett sådant Uppsala skulle få mig att svämma över av stolthet.

gäst(in)ledare

Stolt

ANNA-LENA HOLMSTRÖM

Anna-Lena Holmström Projektledare Fri företagsamhet/ Svenskt Näringsliv

7


Femhundra år i exil av Johanna Uddén

8


– Vad gör du här? sa jag till Maria. Är du ledsen? Ska vi prata? Jag blev totalt golvad. Det händer ibland att konsten slår till och då är jag helt oförberedd. De personliga omständigheterna i kombination med konstverkets uttryck och konstnärens ödmjukhet styr upplevelsen. Och jag blev verkligen tagen av Anders Widoffs Maria i domkyrkan när jag såg henne första gången. Konstnären låter oss möta Maria i all sin tydlighet. Hon står där, helt självklart, runt hörnet bakom altaret och är i samma stund stark, sorgsen och nyfiken. Det är klart man vill prata med henne. Jag träffar Anders Widoff på Galleri Christian Larsen i Stockholm, i hans senaste utställning Flamma, fall. Här har han placerat enkla ting, stenar, pinnar och lerfigurer i olika konstellationer på podier gjutna av vanliga tomkartonger. Genom att sätta vardagliga föremål i ett konstnärligt sammanhang vill han ge dem monumentalitet och själ. Utställningen känns sakral och vacker och ger samma känsla av ödmjukhet som i mötet med Mariaskulpturen i Domkyrkan. Finns det alltså en likhet mellan stenar, pinnar och Maria, kan man undra. – Kanske har de samma enkla outgrundlighet? De manar till att se att något är större än oss. Jag vill göra sådant som växer av sig självt, som bygger på att betraktaren lockas att omfamna det med hela sitt sinne, förklarar Anders Widoff. Det har han definitivt lyckats med när det gäller Maria, både intellektuellt och fysiskt. Det händer att besökare i domkyrkan kastar sig runt halsen på Maria, trots att man inte får röra henne. – Även om skulpturen egentligen inte tål det, så förstår jag. Jag har medvetet velat göra Maria mindre

upphöjd än vanligt. Hon ser ut som någon man kan träffa på ICA. Hon är en av oss samtidigt som hon är en stark symbol för kvinnor och för moderskapet, säger han. Anders Widoff var en av de konstnärer som 2003 bjöds in till en tävling för att ta fram förslag på en skulptur föreställande Maria. Medeltida avbildningar av Maria fanns traditionellt i Domkyrkans östra kor, som under medeltiden var helgat åt henne och då kallades Vårfrukoret. Under reformationen när Maria fick mindre betydelse, togs hon bort och gav plats åt Gustav Vasa. K G Hammar, dåvarande ärkebiskop och en av initiativtagarna till tävlingen, hade en stark önskan att återföra Maria till Domkyrkan genom att låta göra en modern gestaltning av henne och placera i anslutning till koret. Av de inbjudna konstnärerna valdes fem stycken ut att lämna in skisser och Anders Widoff vann. – Det var ett speciellt uppdrag eftersom det inte enbart handlar om konstnärligt arbete, utan om en tolkning av Maria. Jag ville ta ner henne från den upphöjdhet som hon brukar få. Jag försökte tänka mig henne som den kvinna hon verkligen var. Det blev viktigt för mig att ge henne värdighet som kvinna och som mor, berättar Anders Widoff. Hans förslag blev en levande, modern Maria som plötsligt stannat till i skuggan av krucifixet och sin döde son. Hon har nästan otäckt realistiska drag och vanliga, tidlösa kläder. – Hållbarheten var en viktig förutsättning, men jag ville verkligen inte göra en stenskulptur. Jag ville särskilja henne från kyrkan och övrig kyrkokonst och få henne att i viss mån verka som en besökare, ett levande vittne, säger Anders Widoff. Maria är uppbyggd av en stadig stomme i polyester och glasfiber och skulpturen är förankrad i en golvplatta. För att få känslan av porer har Anders Widoff använt silikon och gjutit av händer och ansikte på en modell. Därefter har han bearbetat och förskjutit formerna. Allt synligt hår är äkta, även i ögonbryn och ögonfransar. – Det tog lång tid att komma på hur man skulle

9


göra för att få rätt struktur och känsla i materialet. Jag hade aldrig använt någon sådan teknik förut. Under ett helt år arbetade jag och min assistent med skulpturen som invigdes 2005, berättar han. Anders Widoff är intresserad av uttryck som skildrar såväl historia som framtid och nutid. Kläderna som Maria bär ger ett intryck av både tidlöshet och internationalitet. En mörkgrön kappa täcker den enkla tunikan som är sydd av en altarduk och som refererar till kyrklig tradition. Maria brukar traditionellt avbildas klädd i blått och Anders Widoff har gett sin Maria en blå huvudduk. Den skyddar mot sol och kyla och knuten på ett sätt som inte binder den vid någon särskild religion. – Huvuddukens blå färg är den enda symbolik som jag anammat i skulpturen. Kappan hittade jag efter

10

mycket letande på Skärholmens loppmarknad i ett libanesiskt stånd. Broderierna på kragen och ärmarna ger kappan ett speciellt uttryck, men det är ändå försiktigt. Man ska inte koppla kläderna till något särskilt mode, säger han. Vår tids Maria har också rejäla skor på fötterna, något som gör det lättare för oss att identifiera oss med henne. Det är en Maria som befinner sig i vårt land. – Hon blev utvisad ur kyrkan under reformationen och har fått komma tillbaka 500 år senare, till en kall kyrka i Uppsala. Klart hon inte ska frysa om fötterna. Hon är inte riktigt hemmastadd här efter så lång tid i exil, därför riktar hon blicken utåt, förklarar Anders Widoff. Även under medeltiden skildrades Maria med en fjärrskådande blick. Hon skulle inte titta på sitt barn och inte på betraktaren, utan i stället lämna utrymme för egna tolkningar. Blicken var ett uttryck för Marias vänliga och tankfulla ideal. Men Anders Widoff har dessutom lagt till smärtan och utanförskapet. – Marias roll tas för given i Bibeln. Men jag tror Maria, som alla mödrar, också hade det jättejobbigt i förhållande till Jesus. Hon var inte mer än ett barn när hon fick honom. Och hans gärningar kan inte bara ha varit lätta att förhålla sig till. Det snackades nog en del i Nasaret. Till slut måste hon se honom lida och dö på korset. Det kräver en enorm styrka att klara av det, menar han. Och många kvinnor i nöd och i sorg världen över vänder sig till Maria för att få stöd. Hon kan fungera som en lyssnande och inkännande väninna. Någon som varit med om svårigheter och som kan förstå. – Den Maria jag skildrar är i första hand sig själv, en självständig kvinna. Därför ville jag ge henne en värdighet som inte är bokmärkessöt. Maria är en av oss. Jag har velat plocka ner auktoriteten, som inte ligger inte i det yttre utan i vad man vill spegla i henne. De egenskaper man ger henne måste man ge alla. Det är min tolkning av Maria. Och vi äger ju världen, vi äger vår kyrka, vi äger rätten till vår berättelse, säger Anders Widoff. n


När någon spelar teater heter det filmning på fotbollsspråk. Idrott är kultur och fotboll är en kul idrott. Vårt lag slåss för en plats i eliten. Vi tycker nämligen att Uppsala behöver fler konststycken i den högsta divisionen.

THE ORIGINAL DANISH DESIGN lIndbErg Eyewear from 1.9 g. - 40 design awards

Sirius Fotboll är stora fans av Uppsalas ansökan till Kulturhuvudstadsåret 2014

glasögonspecialisten synsam dragarbrunnsgatan 42 · uppsala · 018-13 96 80 synsam aspekt sysslomansgatan 6 · uppsala · 018-69 2211 89 synsam trend dragarbrunnsgatan 31 · uppsala · 018-13 04 73


Ulrika

12


Knutson av Andrea Dahlkild Ulrika Knutson har just kommit hem från en lyckad vistelse i Armenien – en “nöjes- och studieresa” enligt henne själv. Som frilansare är man aldrig riktigt ledig. Ulrika har med andra ord inte varit riktigt ledig på sex år, för ungefär så länge har hon varit sin egen chef. Vi känner henne som kulturpersonlighet, karismatisk radioröst, författare, vass krönikör och skribent i otaliga tidningar samt programledare i TV. När hon valdes till ordförande för Svenska Publicistklubben i april var det inte minst tack vare sin sällsynt breda mediekompetens. Ulrika Knutsons intresse för journalistik började tidigt. – Jag lekte journalist när jag var liten, och som 15åring fick jag praktisera på en tidning. Jag minns min första kändisintervju, det var med Delta Rythm Boys, bandet som sjöng in Flickorna i Småland med engelsk brytning. Det kändes stort! Redan då var det mötena som lockade mig till journalistyrket. Möjligheten att få träffa olika sorters människor och besöka vitt skilda platser. En av de tidigaste och mest lärorika yrkeserfarenheterna var jobbet som redaktör på UNT:s lokalredaktion i Enköping. – Det var svårt och jobbigt eftersom man var tvungen att kunna allt. Jag fick en självförtroendekris, och bestämde mig för att utbilda mig till lärare istället. Men så blev jag erbjuden jobbet som nöjesredaktör på samma tidning. Det passade mig bättre. Nöje och kultur kunde jag. I mitten av 80-talet började Ulrika på Sveriges Radio där hon gjorde Godmorgon, Världen! och Kulturradion. Därefter tog hon steget till TV, närmare bestämt till

SVT:s Kulturen och så småningom Filmkrönikan. I sistnämnda produktion fick hon ärva en programledarstol som fortfarande var varm efter Nils Petter Sundgrens dyra bakdel. – Jag började med TV innan alla kanaler fanns. Det man gjorde märktes! Folk kände igen mig, vilket var lite av en chock. 1993 lämnade Ulrika televisionen och började arbeta på tidskriften Månadsjournalen. – Där fick jag lära mig att skriva långt. Om det inte varit för tiden på Månadsjournalen hade jag nog inte kunnat skriva böcker. Och Augustpris-nominerade Kvinnor på gränsen till genombrott från 2004 hade följaktligen aldrig blivit skriven. Fortfarande åker Ulrika Knutson runt och håller föredrag om kvinnorna på Medborgarskolan i 20-talets Fogelstad. – Jag älskar att stå på scen och och tala inför en engagerad publik. Det beror nog delvis på en skådespelarlusta, och på att jag tycker att det är så roligt att prata. Att hitta formuleringar, snacka strunt och citera andra – ja jag knycker gärna om det är bra. Just nu kan man läsa hennes krönikor i UNT, och höra henne i Kulturnyttt och Godmorgon, Världen! i P1. Ulrika har bott i Uppsala i trettio år. För BIZ&ART har hon skrivit en text om fördelar och nackdelar med vår stad. – Det fanns en tid då jag längtade till Stockholm och var på väg dit, men min man ville inte det. Nu är jag glad för det. Uppsala har en sådan karaktär! Det är både en liten storstad och en stor småstad. n

13


Uppsala är näst bäst av ulrika knutson

I tjugo år dagspendlade jag till Stockholm. Det är inte världens muntraste syssla. Men varje gång jag klev av vid Uppsala central blev jag full i skratt. Det är duktigt av en offentlig skulptur att ha den effekten. För så är det. Man blir på gott humör av Bror Hjorths Näckens polska. Det är en tung sak, sex meter i granit och brons, och hela denna tunga klumpighet dansar, inte bara det lilla brudparet högst upp. Näckens självklarhet och fräcka grin gör en gråblek pendlare inspirerad eller impotent, beroende på dagsformen, och Huldran är inte en bit bättre. Lystet blickar hon in mot staden. Uppsala saknar trots allt inte möjligheter... På skämt sa Bror Hjorth att han hoppades att Uppsalas borgarfruar och småflickor skulle samlas kring Näcken och pryda hans pick med sina halsband och armsmycken, fritt efter Frö-kulten i Gamla Uppsala. Vad jag vet har denna trevliga sed aldrig permanentats. Tyvärr. Men kanske kan det bli av, det finns ju en hunger efter nynationella sedvänjor.

14


Näcken och Huldran stöder sig mot tre gigantiska solrosor, ”tre pittar”, som konstnären uttryckte det. I nästan 30 år slet han med sina tre pittar, placerade om dem, höljde dem i bladverk, rensade bort, organiserade dem efter gyllene snittet och gav upphov till vandringslegender: ”Är det sant att han tänker förgylla Näckens penis?” viskade en chockerad professsorska. När skulpturen stod på plats 1967 krävde en ilsken insändare i Upsala Nya Tidning att en särskild gångväg inrättades för ”barn och omyndiga” så att de slapp konfronteras med Näcken. Just nu är hela centralplan en gräslig bygggrop, och vi får ge oss till tåls till 2011, men mitt i röran håller Näcken ställningarna (ha ha). Det är skojigt att en stad av lärdom, klerker och offentlig förvaltning har en potent näck som portvakt. Men varför inte? Uppsala är ju en stad av paradoxer. Första gången Uppsala nämns i litteraturen är 1077. Det är prästen Adam av Bremen, som skvallrar för sin biskop. Han skriver andtrutet om stadens hednatempel. I detta tempel, “helt och hållet prytt med guld, dyrkar folket bilder av tre gudar...”. Där sker barbariska offer; i skymningen dinglar de slaktade kropparna av hingstar, bockar och män, från blodiga galgar vid högarna i Gamla Uppsala. Uppsalas första uppgift i Europa var alltså att tjäna som avskräckande exempel. I all sin hedniska förfärlighet skulle Uppsala inspirera hela den kristna världen till fromt motstånd. Svearna själva resonerade ungefär likadant, när de byggde den kristna domkyrkan på vår blodiga ort. Domkyrkan hukar som en jättelik kanin, med vaksamma öron till torn, som syns på flera mils håll över slätten. Vi har också Sveriges äldsta universitet, lika svårt att komma undan som domkyrkan. Universitetet är en del av det paradoxala Uppsala. Det väcker både stolthet och förargelse. Tag Erik Gustaf Geijer, till exempel, som står hög och bredbent i universitetsparken, med Tanken knäande vid sina fötter. Tanken naturligtvis i kvinnoskepnad. En

15


16


17


18


staty patriarkal så man pustar. Men många städer har värre patriarker på sina piedestaler. Geijer var inte bara en pösmunk, få filosofer har bidragit så mycket till den moderna svenska demokratin som han. När kulörta lyktor lyser upp kända Uppsalafasader i novembermörkret kunde även Geijer få en rosa strålkastare riktad mot sig några nätter. Fast Geijer själv vantrivdes i Uppsala, han längtade hem till Värmland. Det är en annan av Uppsalas paradoxer, att så många har suttit här i stan och längtat någon annanstans. “Uppsala är bäst”, skrålar Glunten och Magistern i Slottsbacken. Det är sant bara i förhållande till Lund. I själva verket är Uppsala näst bäst. Sedan 1477 har universitetet sugit upp begåvade bondestudenter från vischan. De var Uppsalas första immigranter. Efter andra världskriget har Uppsala vuxit snabbt, från bondhåla till modern storstad. Uppsala är faktiskt rikets fjärde stad med mer än 170 000 invånare – vem tänker på det? Men är Uppsala en liten storstad eller en stor småstad? Det är svårt att säga. Men en stor invandrarstad är det. Av studenter, gästforskare, anställda i vård och service, flyktingar och drömmare. Få Uppsalabor är infödda, de flesta av oss har rötterna någon annanstans, i Västerbottens inland, i Småland, i Iran eller turkiska Kurdistan. Vi är många som har sökt oss till Uppsala för att få utbildning och upplysning. Öppenheten mot omvärlden hör till de akademiska dygderna, eller borde göra det. Därför var det extra hårt för många under trettiotalet att Uppsalas studentkår vid det ökända “Bollhusmötet” varnade för att släppa in judiska forskare och studenter i landet.

En stor minoritet skämdes över det beslutet: “Kan man tala om Uppsala som en intellektuell stad efter detta”, undrade en kritiker bittert. Bland de nazikritiska rösterna märktes bland andra feministen Karin Westman Berg, och Gösta Knutsson. Den timide Pelle Svanslös skapare var ingen mes! Själv har jag efter mer än trettio år som Uppsalabo blivit allt mer fäst vid min stad. Visst har det sköna Stockholm huvudstadens värdighet, visst fläktar det friskare i Göteborg, och visst ligger lilla Kalmar vackrare, vid Östersjön. Men jämfört med dem alla är Uppsala näst bäst, vilket sammantaget ger en topplacering! Och bara Uppsala har egen Näck. n

tack Ulrika!

19


20


Med Himla runt hörnet av Lillemor Berg

Det är alltid roligt och inspirerande att kika in i någon lyxig design- och heminredningsbutik, speciellt om man är på resa utomlands. En favorit är Illums Bolighus i Köpenhamn. Senast i somras gick jag på strövtåg där bland Konglig dansk och Jacob Jensen-skapelser. Dansk form i all ära, men det känns som om lokalpatriotismen ökar med avståndet. Man måste helt enkelt stanna till för att extra ömsint stryka handen över en fluffig badhandduk av varumärket Himla. Det svenska heminredningsföretaget Himla har återförsäljare runt om i världen men kärnan av verksamheten hör ändå hemma på Överby Gård i Uppsala och har en driftig uppländska i spetsen. Annica Högström, kraften bakom Himlas framgång, är en fullblodsentreprenör. För det tilldelades hon 2008 års entreprenörsspris av Uppsvenska Handelskammaren. Annica Högström har, lyder motiveringen, genom ett visionärt och målmedvetet arbete etablerat och utvecklat en av regionens mest framgångsrika importverksamheter. Med tydlig målfokusering, en framsynt satsning på design och ett starkt varumärke har Himla etablerat en ledande position i Norden och Europa. – Jag är så klart jätteglad och stolt över priset, säger Annica, som trots ett pressat schema tagit sig tid för en pratstund över en enkel lunch. – Det är så bra timing att få den här uppmärksamheten just nu när företaget är på väg mot en ny nivå.

Himla är inne i en stark tillväxtfas med satsning på en bredare etablering av varumärket internationellt. Idag har företaget drygt fyrtio anställda och god lönsamhet, men siktet är inställt på att fördubbla omsättningen inom de närmaste tre åren. – Det behövs förstärkta strukturer för att bära en långsiktig och stabil tillväxt, menar Annica, mycket nöjd med att ha fått in Novax, ett erfaret och väletablerat företag i Axel Johnssongruppen, som delägare i bolaget. Genom att rekrytera en extern styrelse och vd hoppas Annica Högström kunna frigöra energi för att syssla mer med den kreativa kärnan i verksamheten, varumärket och produktutvecklingen. – Jag är ingen förvaltare eller rättare sagt, jag nöjer mig inte med att bara förvalta. Jag gillar förändring och utveckling, att det händer något hela tiden. Den projektinriktade Annica Högström har drivit företag i hela sitt vuxna liv. Men när hon tog över ägarskapet för Himla 1996 hade hon ingen erfarenhet av just den branschen. – Heminredningsbranschen var något helt nytt för mig men jag upptäckte ganska snart att jag hade näsa för trender och breda koncept som säljer. Himla strävar inte efter att göra extremt nischade modeprodukter, då vore det inte Himla. Tanken är att produkterna ska ge utrymme för kunden att tänka och skapa själv. Våra

21


färgkoordinerade kollektioner med accessoarer och textilier i naturmaterial av god kvalitet har lång livslängd och passar in i många olika stilar. Hur förhåller sig Himla till den ekologiska trenden och till frågor om rättvisemärkning, har företaget någon policy, ett program eller en målsättning i det avseendet? Alla de här frågorna hör ihop med begreppet kvalitet, menar Annica Högström. – Det är ett tänk som vi haft hela tiden. Men vi har nog inte profilerat det tillräckligt i vår marknadsföring. Större delen av vår tillverkning sker i Europa, vilket garanterar att produktionen sker enligt reglerade arbetsoch miljölagar. Och vi satsar på långsiktiga relationer med producenterna. Det ger god insyn. Vi har till och med stöttat några ungdomar i Litauen, som jobbade på en ganska eländig textilfabrik, att starta eget och de är idag ett stort bolag med många anställda. Men det finns alltid mer att göra på alla områden. Att det alltid finns mer arbete att utföra, är inget som skrämmer en sprudlande energisk person som Annica Högström. Tvärtom, ser hon ut att trivas utomordentligt gott med att befinna sig mitt i turbulensen. Himla genomsyrar förstås hela Annica Högströms liv men är ändå inte det enda hon sysslar med. Hundar är ett stort intresse. – Jag har alltid haft hundar, säger Annica som föder upp och ställer ut spaniels. Fast just nu har jag bara fjorton. Det råder fortfarande brist på kvinnliga förebilder, som likt Himlas ledande Lady kan uppvisa en extraordinär karriär som entreprenör och företagsledare. Innebär detta att hon ofta får förfrågningar om att föreläsa eller ställa upp som mentor? Svaret kommer tveklöst. – Jag tackar alltid nej. De insatser som krävs för att driva ett framgångsrikt företag ger inte så stort utrymme för ytterligare engagemang. Entreprenörskap är en extremt aktiv livsstil som inte har någon skiljevägg mellan fritid och arbete. Allt går i ett – liv och rörelse hela tiden. – Jag älskar att arbeta, säger Annica med övertygande entusiasm. Framtiden ser alltid ljus ut för den som älskar att

22

arbeta. Resultaten låter inte vänta på sig. Himla växer så det knakar och drar till sig mer kompetens med nya rekryteringar. Kunderna, här hemma likaväl som ute i världen, kommer med all säkerhet fortsätta inspireras av Himlas sobra kollektioner. Och som Uppsalabo behöver man inte åka till Illums i Köpenhamn eller andra metropoler utomlands. Himla finns runt hörnet. n

Fakta om Himla 1990 Himla grundas. 1996 Annica Högström blir huvudägare. 2007 Novax går in som delägare i Himla. Fredric Ankarcrona utses till ny vd och Annica Högström intar rollen som creative director. Himla omsätter drygt 75 miljoner kronor och har cirka 40 anställda. Återförsäljare i Uppsala: Trolltyg AB, Östra Ågatan 25 Tyg & Rum, Dragarbrunnsgatan 18 Våla Magasinet, Vaksalagatan 28 SOVA, Rapsgatan 1D


23


24


Vi vill gärna återvända till barndomen. Det är en tanke som kanske får större tydlighet ju äldre vi blir. Att genomströva dess landskap om så bara i minnet. Men ibland också på ett mer konkret sätt genom att uppsöka platser som haft betydelse. Det har berättats att för en del år sedan sågs en mystisk person som gick omkring på bakgården till huset Trädgårdsgatan 12 i Uppsala. Det visade sig vara ingen mindre än Ingmar Bergman som gick omkring och tittade på en miljö där han tillbringat mycket tid av sin uppväxt, just under de år som brukar sätta en mycket stark prägel på vilka vi är och vilka vi blir.

av Per Olov Qvist

I mormors hus På denna adress bodde hans mormor Anna Åkerblom som varit änka sedan 1919 då Bergmans morfar, den förre trafikchefen vid Södra Dalarnas Järnväg, Johan Åkerblom, avlidit. De hade tidigare bott i Hedemora där Bergmans mor Karin och hennes bror fötts. I början av seklet flyttade de hit, först Anna med barnen och något senare Johan sedan han pensionerat sig. I huset bodde också några halvsyskon till Karin och hennes bror, barn som den mycket äldre Johan hade från tidigare äktenskap. Anna skulle leva i ytterligare femton år och det är under denna tid den unge Ingmar med jämna mellanrum kom att vistas här. Orsaken har ofta angetts till att mamma Karin, som var utbildad sjuksköterska, skickade hit barnen när något av dem blivit sjuk och inte ville att de andra skulle bli smittade. Det var ju en tid då barnsjukdomar fortfarande var något allvarligt. Ingmar föddes på Akademiska sjukhuset och det framgår av hans mors dagbok att han var ett mycket klent barn. Det fanns kanske därför skäl till många vistelser borta från hemmiljön. Men vistelserna här hos mormor blev något mer än en bara en plats för fysisk återhämtning. De erbjöd också något av en fristad, fjärran från prästhemmet på Östermalm i Stockholm med dess strikta krav på lyd-

25


26

Långt innan han på ett mer handfast sätt återskapade detta i sitt sista stora biograffilmepos Fanny och Alexander, skulle han enligt vad han själv skrivit fått sin inspiration till sin film Smultronstället av detta. Han skulle ha stått utanför huset och föreställt sig hur det skulle vara om det kom till liv igen med alla dess invånare. Senare medgav han att han kanske bara hittat på det hela men att det var en vacker lögn och även en sådan kan innehålla en djupare sanning. Kanske får vi här en nyckel till Bergmans hela konstnärskap och det universum han gjorde till sitt eget. Kanske kom Uppsala och miljön på Trädgårdsgatan att spela en mycket större roll än vad vi kan ana för tillkomsten av detta och hans fortsatta konstnärskap. Det blev en Madeleinekaka som han ständigt tog en tugga av när han gjorde sina filmer, där det ofta finns nyckelscener där man återvänder till barndomen, där man minns en oskuldsfull tillvaro. Där finns alla dessa filmscener där han målar upp en trygg, rikt dekorerad borgerlig värld med tjänsteandar. Då är det våningen på Trädgårdsgatan som går igen. Texten om mormors hus handlar inte bara om idyll utan har också några mer skrämmande inslag men där trollen till sist spricker i ljuset. Även detta finns i övermått i hans filmer när solen går upp och ersätter nattens demoni. Långt senare skulle han upptäcka en annan särpräglad miljö, Fårö, som blev något av en hemvist för de ”dämoner” som hemsökte honom. Mot detta stod ändå alltid en trygg fristad, en mormorsvåning, som det alltid fanns möjlighet att återvända till. n

Trädgårdsgatan 12. Övriga bilder från inspelningen av Fanny & Alexander 1982.

nad och disciplin. Detta var också, som han själv säger i sina egna personberättelser, inte bara ett hem utan också en offentlig scen där församlingen var åskådare. Det har också blivit känt senare, inte minst i hans egna verk som Enskilda samtal och Trolösa, att föräldrarnas äktenskap inte var särskilt harmoniskt. Den sociala skillnad som fanns mellan de två makarna lät sig inte utplånas trots allt. Fadern Erik Bergman visade också tecken på nervös åkomma. Så mycket tryggare då att vara hos mormor i det fjärran Uppsala och med henne bland annat få upptäcka filmens magiska värld på stadens biografer. På Slottsbiografen i det närbelägna kvarteret fick han till och med komma in i maskinrummet. Man kan tänka sig vilken upplevelse detta var för den teknikintresserade pojken. Även själva huset på Trädgårdsgatan var en speciell miljö. När Bergman i slutet av 1940-talet påbörjat sin karriär så var han också dramatiker. Han skrev en pjäs, Staden, som tog sin utgångspunkt Uppsalamiljön. I samband med premiären i Göteborg skrev han ett förord om ”mormors hus”. Det är en intressant liten text som kanske är mer central för förståelsen av hela Bergmans universum än vad man först kan ana. Här återberättas en värld full av mystik och magi, av spöken på vinden och ting som tycks vara besjälade av magiska krafter. Redan här målar han upp hela den scenografi som skulle återkomma i Fanny och Alexander med sina möbler, tickande klockor och annat som skapade en så speciell atmosfär i filmen.


27


MUSIK I UPPLAND SÄSONGEN 08/09 American tunes

TORSDAG 18 SEPT 2008 KL 19.00

TORSDAG 27 NOV 2008 KL 19.00

TORSDAG 18 SEPT 2008 KL 19.00

ONSDAG 3 DEC 2008 KL 12.00

FREDAG 19 SEPT 2008 KL 19.00

ONSDAG 10 DEC 2008 KL 12.00

LÖRDAG 20 SEPT 2008 KL 18.00

TORSDAG 15 JAN 2009 KL 19.30

Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

TORSDAG 25 SEPT 2008 KL 19.30

TORSDAG 22 JAN 2009 KL 19.00

Puccinifest Uppsala Kammarorkester Solister: Charlotta Larsson, sopran och Aleksandrs Antonenko, Tenor Dirigent: Paul Mägi Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

TORSDAG 9 OKT 2008 KL 19.00

LÖRDAG 24 JAN 2009

Linnékvintetten Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

TISDAG 28 OKT 2008 KL 12.00

SÖNDAG 25 JAN 2009

Naturlyrik Uppsala Kammarorkester Solister: Lena Jonhäll, klarinett. Sven Aarflot, fagott. Sarah Lindloff, flöjt. Dirigent: Franck Ollu Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

TORSDAG 6 NOV 2008 KL 19.00

TORSDAG 29 JAN 2009 KL 19.30

TORSDAG 13 NOV 2008 KL 19.30

TORSDAG 5 FEB 2009 KL 19.30

TORSDAG 20 NOV 2008 KL 19.30

SÖNDAG 8 FEB 2009

Text och musik: Paul Simon Trio X och Gunnar Danielsson Reginateatern

I nordisk ton

Uppsala Kammarorkester Solist Lars Frykholm, cello. Dirigent: Paul Mägi Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

American tunes

Text och musik: Paul Simon Trio X och Gunnar Danielsson Reginateatern

American tunes

Text och musik: Paul Simon Trio X och Gunnar Danielsson Reginateatern

Uppsala Kammarsolister och Björn Gäfvert, cembalo

Lunchkonsert: All You Need is Love

Evergreens Trio X Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Uppsala Kammarsolister Uppsala Konsert & Kongress • B-salen 28

Mozart Uppsala Kammarorkester Solist och ledare: Nils-Erik Sparf, violin Solist: Susanne Magnusson, viola Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen Jullunchkonsert Linnékvintetten Missionskyrkan

Jullunchkonsert Trio X Missionskyrkan

Uppsala Kammarsolister och Anders Kilström, piano Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Stjärnsopran Uppsala Kammarorkester Solist: Eva Mei Dirigent: Gérard Korsten Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen Musik Direkt

Lokala uttagningar i Uppland Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Musik Direkt

Lokala uttagningar i Uppland Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Trio X möter Linnékvintetten Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Uppsala Kammarsolister möter tonsättaren Åke Parmerud Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Musik Direkt

Lokala uttagningar i Uppland Uppsala Konsert & Kongress • B-salen


Brahms och Nielsen Uppsala Kammarorkester Solist: Terés Löf Dirigent: Paul Mägi Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

Trio X & Bengan Janson spelar Allan Edwall Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Musik Direkt Lokala uttagningar i Uppland Joar Blå Enköping

Musik Direkt Lokala uttagningar i Uppland Joar Blå Enköping

Svenska klanger

Uppsala Kammarorkester Allmänna Sången Dirigent: Cecilia Rydinger Alin Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

Musik Direkt

Lokala uttagningar i Uppland Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Mnozil Brass Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

Uppsala Kammarsolister och Christina Högman, sopran Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Musik Direkt Länsfinal Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

Hopp och förtvivlan Uppsala Kammarorkester Sopran och regi: Ibba Andersson. Dirigent: Staffan Larsson. Presentatör: Ulrika Knutson. Kostym: Johan Glaumann Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

TORSDAG 12 FEB 2009 KL 19.00

SÖNDAG 22 MARS 2009 KL 15.00

TORSDAG 19 FEB 2009 KL 19.30

TORSDAG 2 APRIL 2009 KL 19.00

LÖRDAG 28 FEB 2009

TORSDAG 16 APRIL 2009 KL 19.30

SÖNDAG 1 MARS 2009

TORSDAG 23 APRIL 2009 KL 19.30

TORSDAG 5 MARS 2009 KL 19.00

TORSDAG 7 MAJ 2009 KL 19.00

SÖNDAG 8 MARS 2009

TORSDAG 21 MAJ 2009

SÖNDAG 8 MARS 2009

FREDAG 22 MAJ 2009

TORSDAG 12 MARS 2009 KL 19.30

LÖRDAG 23 MAJ 2009

Jazzrazzia Trio X Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Giganter från öst

Uppsala Kammarorkester Solist: Klara Hellgren Dirigent: Paul Mägi Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

Opera och Musikal Linnékvintetten Uppsala Konsert & Kongress • B-salen

Romantiskt och nyskrivet med Uppsala Kammarsolister Alfvénsalen

Unga talanger

Uppsala Kammarorkester Dirigent: Eva Ollikainen Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

Musik Direkt Riksfinal • Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

Musik Direkt Riksfinal • Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

Musik Direkt Riksfinal • Uppsala Konsert & Kongress • Stora Salen

SÖNDAG 15 MARS 2009 TORSDAG 19 MARS 2009 KL 19.00

www.miu.se 29


30


Dagens husman av Liselotte Forslin

Anna Åstrand är mästare på husmanskost. Ärlig och god mat som ligger i tiden.

När jag träffar Anna rör hon i en jättegryta med trattkantareller. Hon kommer ihåg mig, vi jobbade ihop på Pharmacias personalmatsal i tidernas begynnelse. Hennes yrkesval var spikrakt – det var kock hon skulle bli medan jag velade mellan reklambranschen och grytorna. Nu är det i Katalins kök på Östra station som hon regerar. Hon har arbetat inom den här branschen i hela sitt yrkesverksamma liv och är mycket dedikerad. Bland de bästa luncher som serverats i den här stan har Anna haft ett finger med i spelet. Då snackar vi husman, riktigt bra sådan utan genvägar. För Anna har alltid haft en slev i den även när hon jobbat med annan mat. Äkta och ärlig mat som mamma lagade från grunden, säger Anna.

På frågan varför så många krogar serverar usel lunch och inte husman tror Anna att det beror på att man inte vågar använda enkla råvaror och att kunskapen inte är tillräcklig. Man kan inte grunderna inom matlagning. Om fler vågade satsa på svensk mat i säsong skulle många bli glada. Exempelvis pasta med rostade rotfrukter och svamp på hösten istället för en geggig mjölsås eller soltorkade tomater. – Husmanskosten idag ser givetvis annorlunda ut nu. Nu räknas väl även spaghetti med köttfärssås och pizza in, skrattar Anna. Men återkomsten i stugorna tror inte Anna på. – Det finns inte den tiden. Kanske med hjälp av schyssta halvfabrikat. Men en tråkig söndag blir rolig om du sätter på ett kalopskok eller steker ett gäng

31


strömming. Det tar egentligen inte lång tid, det gäller bara att planera. Kockyrket har fått enorm status de senaste åren med hjälp av kocktävlingar och tevekockar. Anna säger att hon tycker att det känns lite ”too much” men att det är bra för yrkets status. Från att yrkesutbildningen var ett val för den som inte hade så höga ambitioner har det idag blivit svårt att komma in. Förebilder? För Anna är det Karin Fransson, örtkocken på Öland. – Hon är självlärd och enormt kreativ. När jag jobbade hos henne blev jag så inspirerad. Men i mina unga år var det Karl-Erik Wakander och Lennart Carlsson på Gillet här i stan. De lärde mig bland annat att alltid krydda kalopsen med en ansjovisfilé, och ha lite sirap i stuvningar, ler Anna. Att jobba för Katalin är också inspirerande. Det är vällagat, enkelt och gott som gäller. Anna gör Kattis berömda gulasch men Kattis har alltid en sista koll. Jag går därifrån och drömmer om Biff Lindström och fläsk med löksås och konstaterar att husmanskost är en het trend som jag hoppas består. n

FAKTA ANNA ÅSTRAND Anna Åstrand, 47 år Familj: Singel, sonen Kalle 10 år Född: Björklinge Bästa tips till singelmamman: Förbered maten kvällen före men skäms inte för hämtpizza ibland. Kockografi: 1981 restaurangskola, Bolandsskolan Elev på Gillet, sedan anställning Säsongsarbete på Utö värdshus Sturehof i Malmö Karin Fransson på Öland två säsonger Hallen Saluhallen hos Gudmund Mathiasson på 80-talet Köksmästare på Uplandia, cirka 10 år Pub 19 Nu på Katalin

32


33


Ett traditionellt julbord med nya läckra smaker I årets kreativa julbuffé får de klassiska julrätterna sällskap av de exotiska. Fantastiska delikatesser från våra egna trakter, möter spännande smaker från fjärran. Prinskorv på lamm från vårt lokala charkuteri serveras med raita (orientalisk gurkyoghurt). Den rökta laxen får smak av chili, äpple och mango. Det är bara två av många rätter i vår kreativa julbuffé. Menyn i sin helhet finner du på cajsas-kok.se. God smakrik jul!

Cajsa´s Creativa Julbuffé 245 kr/person Catering från 15 personer

Dessert ingår vid beställning senast 30/11 Glöggkryddad chokladmousse med fikon- och aprikoshack (ord. pris 50 kr) 34 Beställ på 018-130 190 • cajsas-kok.se

Cajsa´s Creativa Catering


hej Vi är auktoriserade redovisningskonsulter och blir gärna din extraresurs vid års- eller månadsbokslut, vid rapportering eller budgetarbete, när ekonomistyrning och intern-

Monica Forslund

redovisning skall utvecklas eller för att överbrygga vid personalbyten.

CATHARINA JARL

Ingmari Löfberg

TRIO

sturegatan 1 018-56 62 80 www.trioredovisning.se

35


Nu är det konstens tur av Johanna Uddén

36

Ett verk i serien Sleepwalker av den amerikanska konstnären Toni Matelli från utställningen på Uppsala konstmuseum den 25 oktober-30 november.


Su-Ens performance som invigde försommarens performancefestival i Uppsala var mycket talande för hur otillgänglig konsten kan vara, kanske symboliskt men också rent fysiskt. Fyra äldre personer med rullatorer tog sig mycket långsamt, irriterande långsamt, uppför backen mot slottet och när de nådde slutet av backen slog de ut med armarna och utbrast i ett gemensamt ”Hurra!”. Det är inte utan att man känner igen sig. Slottsarkitekt Hans Matells tanke med ombyggnaden av Uppsala slott i början av 90-talet hade sina poänger. Han ville skapa ett kulturellt centrum där konstmuseet och universitetets institutioner med kulturell inriktning skulle nära varandra. Nu, sexton år senare, har institutionerna flyttat ut och det är bara konstmuseet kvar. Konstmuseets lokaler är knepiga – med publika utrymmen på olika våningsplan och kompakta väggar som man knappt får röra på grund av strikt kulturminnesmärkning. När man arbetar med utställningar är flexibilitet nödvändig. Och så är det läget. Ett konstmuseum kan vara hur bra som helst, men vad hjälper det om inte besökarna orkar ta sig dit? Ett museum är aldrig bättre än sin publik och därför är tillgängligheten viktigast. Ett konstmuseum ska förstås finnas mitt ibland oss! Glädjande nog har kulturnämnden satt igång en process för att utreda möjligheterna för en flytt av verksamheten. – I Uppsala har det satsats mycket på kulturen under senare år och nu har kulturnämnden fått uppdraget att titta över möjligheter att visa konst på annan plats än i Slottet. Det finns visioner om ett Konstens hus som inrymmer ett konstmuseum med rejäla utrymmen för både utställningar, hörsalar och verkstäder för skapande verksamhet. Ett riktigt attraktivt kafé ska givetvis ingå liksom kanske också andra utställningsverksamheter än kommunens egna, förklarar Lisen Hessner på kulturkontoret, som är ansvarig tjänsteman för den kommande utredningen. Allt är ännu i sin linda och många idéer passerar på vägen mot den utredning som en konsult ska arbeta med när kravspecifikationerna är utarbetade. Här

måste man ta hänsyn till utrymmesmöjligheter, flexibilitet, tillgänglighet och naturligtvis också ekonomin. – Vi har hittills tittat på fyra alternativa byggnader – Paleontologen, Riksbanken, Svettis och Slottsfabriken. Paleontologen är inte längre så aktuell, men de övriga är fortfarande med i leken. Allt hänger på vad det finns för möjligheter att bygga om och hur man kan anpassa lokalerna. I nuläget är Riksbanken och Slottsfabriken kanske de mest intressanta alternativen, men om utrymmen i anslutning till Svettis också skulle kunna anpassas till de konstverksamheter vi tänker oss, då är Svettisalternativet självklart mycket intressant, säger Lisen Hessner. Konstmuseets chef Elisabeth Fagerstedt ser fram emot utredningen som hon hoppas kommer att ta avstamp i en idé om vilken konstverksamhet kommunen vill bedriva. – Lokalerna är jätteviktiga och måste svara upp till den konstverksamhet man vill ha. Grunden till bra utställningsverksamhet är just ytan. I ett idealiskt konstmuseum måste man kunna växla mellan det storskaliga och det intima. Här tycker jag att bottenvåningen i

37


Uppsala konsert & kongress är bra. Det är ett utrymme som är mycket flexibelt, säger Elisabeth Fagerstedt. En synlig och praktisk bildverkstad, riktig hörsal, museibutik och servering är andra allmänna utrymmen som Elisabeth Fagerstedt nämner som nödvändiga för en bra verksamhet. – En viktig del i museets publika verksamhet har blivit att ta emot bokade grupper, till exempel företag och deras kunder. För att kunna göra det måste vi ha ett eventutrymme där vi kan samlas och ordna kaffe eller lunch. Förutom de allmänna ytorna krävs bra kontorsyta med bibliotek och mötesrum, magasin och lager med verkstad samt bra transportmottagning, menar hon. Under hösten har Metod arkitekter på helt eget initiativ tagit fram ett förslag på nytt konstmuseum genom om- och tillbyggnad av Svettishuset. – Det hela började med att Uppsala Studenters IF vände sig till oss för att få ett förslag på ny idrottsarena. Frågan om föreningens tennishall kom upp och vi diskuterade möjligheten att inlemma en tennishall i

38


39


6

5

71 8

2

PLAN 1

3

1 Utställningshall 2 Ateljé

4

3 Vinterträdgård 4 Reception

1

5 Multisal 6 Skulpturpark 7 Café/restaurang 8 Shop

PLAN 3

1

1 Utställningshall/Entresol 2 Kontor/konferensrum

2

40


deras nya arena. Och med ens började jag fundera på om man kunde riva den gamla hallen från 30-talet och rita om Svettis till något annat. Här borde det finnas en publik verksamhet, så varför inte ett konstmuseum? säger Ulf Segerlund som är initiativtagare till projektet på Metod arkitekter. Han visar upp en plan över staden där Domkyrkan, Slottet, Uppsala konsert & kongress och resecentrum är utmärkta. – Läget är perfekt. 500 meter från Stora torget och med alla sevärdheter inom gångavstånd. Där har du ett fint kulturstråk i staden. Dessutom kan man koppla ihop åsidorna genom en bro mot den nya arena som kan komma att hamna på den östra sidan, mitt emot Studenternas IP. När idén om ett nytt konstmuseum hade dykt upp kontaktade Metod arkitekter dåvarande ägaren Akademiska hus som inte hade något emot att de ritade ett förslag. Och nu i juli förvärvades fastigheten av Sh Bygg Fastigheter AB som också är positiva till idén. – Vi köpte Svettis för att det är ett vackert hus med

stor potential. Just nu håller vi på att utreda vad man får göra rent antikvariskt. Huset är klassat som byggnadsminne, berättar Lena Svensson som är fastighetsägarens vd. Hon förklarar att de gärna ser en lösning där tennishallen, som idag ägs av Uppsala Studenters IF, kan samexploateras med resten av huset. Så länge det är olika ägare är det svårt. – Verksamheten i huset pågår fram till slutet av 2009 och en ombyggnad av huset kommer att påbörjas 2010. Då hoppas vi på en lösning med tennishallen och vi vill gärna öppna upp åtminstone entréplanet för allmänheten. Metods förslag är bra och vi kan tänka oss en ombyggnad till konstmuseum. Men jag vill poängtera att för oss är det en ekonomisk fråga. Vi måste ha vinst på våra fastigheter, säger Lena Svensson. Uppsala universitets gymnastik- och idrottsinstitution är ritad av Ture Stenberg och invigdes 1910. Byggnaden är typisk för sin tid med sin ljusa fasad och jugendstilens asymmetriska former. Platsen var given – byggnaden skulle ligga i anslutning till studenternas

41


skapas av träden i Stadsparken. Förslaget innehåller också en utställningshall i entréplan och en i stora idrottshallen samt rejäla kontorsutrymmen. Man tänker sig också kafé och shop i den vinterträdgård som kopplar ihop tillbyggnaden med det ursprungliga Svettishuset, samt en verkstad för pedagogisk verksamhet i den gamla bassängen. Förslaget som Metod tagit fram är inte antaget, men det öppnar upp till diskussion om var ett nytt konstmuseum ska ligga och vad det ska innehålla. Kulturnämndens utredning kommer att göras under 2009 så det finns all anledning att återkomma till frågan. Kommer konstmuseet att vara kvar i slottet, kommer det att ligga i byggnadsminnet Svettis med en ny tillbyggnad, Riksbanken med sitt centrala läge och med möjlighet till utbyggnad, Slottsfabriken med sin tillåtande arkitektur och sina generösa ytor eller blir det rent av ett nybygge? En sak är i alla fall säker – nu är det konstens tur. n

idrottsplats som ritades av samma arkitekt. Och läget var avgörande när Metod arkitekter började skissa. – Stadsparken har så mycket potential, men är ganska livlös idag. Tanken är att man tar bort parkeringen och knyter ihop byggnaden med Svandammen. Här har vi en härlig och central yta, menar Ulf Segerlund. Han får stöd av Michel Östlund, konstnär och ägare av reklambyrån Hera, som varit rådgivare åt Metod arkitekter under skissarbetet. – Området kring Stadsparken är unikt. Och jag vill gärna lyfta museitanken genom att skapa en bro, ett stråk, från Stadsparken upp till Odinslund som är Uppsalas äldsta promenadpark. Jag jobbar för att fastigheterna Odinslund 5, ska bli stipendieateljé för utländska kulturutövare. Både Strindberg och Boye har koppling till platsen, så det vore fint att fortsätta traditionen, menar han. Metods förslag bygger på en tillbyggnad i glas för tillfälliga utställningar och programverksamhet, där den bärande konstruktionen inspirerats av de linjer som

42


43


Isblommor Att ge ut vackra böcker som ger avtryck i människors liv, är Artéa förlags målsättning. Isblommor är en sådan bok. Fotografen Björn Ullhagen har tagit bilder av blommor infrusna i is och poeten Anna Franklin har fritt tolkat uttrycken i diktform. Björn Ullhagen är frilansfotograf från Tierp som ofta jobbar i projektform inom olika motivområden. Anna Franklin är journalist från Uppsala och har medverkat i flera konstprojekt, där hon tolkat konstnärers verk i diktform. I Isblommor räddar de tillsammans frusna ögonblick ur förgängligheten med bild och ord. I isen stannar tiden. Med det inre örat kan man höra hur minnet av liv knäpper och krispar under isen. Och emellanåt utvecklar dikterna en värme som förvandlar orden till smältande droppar. Det existentiella temat får ett mycket konsekvent utförande som bildar ram för tanken. Det känns vackert att tänka sig flyktiga tankeskärvor och minnesglimtar tillfälligt bevarande i isform.

TRYGGARE FÖRETAGARE VISIONSBYRÅN Vi vet hur det känns. I en värld som snurrar allt fortare känns det tryggt med professionell rådgivning. Med kontor på 125 orter finns vi alltid nära. Vi är naturligtvis fortfarande Sveriges största experter på revision och hjälper dig med alla funktioner du behöver för att utveckla din affär, dina drömmar och visioner. Ta steget in i framtiden och gå in på www.visionsbyran.se eller ring 018-481 86 00.

www.visionsbyran.se 44


Tre smaker – tre kök Canadaköket, Hagaköket och Sundbornköket erbjuder tre olika inriktningar på sortiment, luckval och lösningar. Gemensamt för dem alla är den extra omsorg som lagts på detaljer i konstruktionen, sådant som ger mer kvalitet för pengarna och en längre livslängd.

45 Fyrisborgsgatan 2 | 018-16 06 00 | Vard 10-18 | Lörd 10-15 | www.sallen.se


lars holm av lillemor berg

46


Akvarellmåleri förknippas ofta med ödsliga landskap i pastelltoner. Men det är längesedan nu, som konstnären Lars Holm botaniserade i den motivkretsen. Landskapsmålare är han inte, men på ett sätt ändå en utforskare av alltings topografi. Lars Holms måleri är lätt och snabbt, luftiga färgformationer och säkra linjer sveper fram utan minsta tvekan i penseldragen. Betraktaren får fundera en stund, motiven är inte alltid helt självklara. – Man behöver inte berätta allt, säger Lasse. Om man inte lämnar utrymme för åskådaren att göra upptäckter, blir det gärna ganska ointressant. De allra senaste alsterna i akvarell är flyktigt fångade ansikten, så lätta och skira som om de andats fram ur dis och imma. Porträtten är inga avbildningar av verkliga personer. Ansiktena är liksom sprungna direkt ur den konstnärliga skapelseprocessen, kanske ett slags avtryck av själar. Eller handlar det även här om studier av naturens terräng, det mänskliga ansiktets geografi? Lars Holms hem med ateljé i Börjetrakten är en ljuv idyll som besannar varje romantisk föreställning om rätt miljö för ett konstnärsliv. Så kan det bli, när konstnären själv är en händig och praktisk man, lika bekant

med snickarverktyg som med penseln. Hustrun Gun är förstås också inblandad, i synnerhet trädgården är enligt Lasse hennes verk. När man kliver in i hallen möts man av en serie krokier i tusch och akvarell. Kropparna är reducerade till ett fåtal bestämda linjer och fält. De liknar nästan kalligrafi, en skrift som synes ha tillkommit med samma flyhänta skicklighet som krävs för att forma kinesiska tecken. – Jag har gjort massor av sådan här studier, kommenterar Lasse medan jag betraktar bilderna. Arken är lövtunna men lägger man alla ovanpå varandra blir det nog en hög på minst en meter. Upphissad mot taket i ateljén hänger en moped av märket Crescent, modell 2000, som designades av Björn Karlström och tillverkades på Nymans verkstäder mellan 1956–1959. Där jobbade Lasses farfar, far och farbröder. Själv tänkte han som ung ge sig in på något hantverksyrke eller möjligen bli slöjdlärare. – Först utbildade jag mig till möbelsnickare och höll på med det ett tag men kände snart att det inte var helt rätt, berättar Lars. Jag visste inte bestämt vad jag ville göra men började med att tänka ut vilken arbetsplats som skulle passa mig. En teaterverkstad, kom jag på,

47


skulle ge tillfälle till att syssla med både snickeri och måleri på ett kreativt sätt. Lasse fick syn på en platsannons. Uppsala Stadsteater sökte en telefonist. Vid anställningsintervjun bekände Lasse att telefonist inte var riktigt vad han tänkt sig utan ett arbete i verkstaden. Så blev det, först diverse arbeten bakom scenen men efterhand alltmer med scenografi och dekormåleri. Lars Holm kom att syssla med design av scenlösningar i nära trettio lärorika år. Det där, att bli konstnär, var inget som omedelbart föresvävade Lasse. Men en kurs i akvarellmålning arrangerad av Gerlesborgsskolan i det natursköna Bohuslän gav en rejäl skjuts i den riktningen vid mitten av åttiotalet. – Jag upptäckte att akvarellmåleriet på sätt och vis liknade dekormåleriet, fast i mindre skala och att det var en teknik och ett uttryck som passade mig. Det märkliga är, att jag inte vet vem som anmälde mig till kursen. Själv gjorde jag det inte, efter vad jag kan komma ihåg. Konstnärsbanan har snirklat sig fram med nedslag i många slags verksamheter, som snö- och isdesign vid ishotellet i Jukkasjärvi och som uppskattad och flitigt anlitad lärare i akvarellmåleri. – Färglära eller den strikta metodik, som traditionellt förknippas med akvarellmåleriet, är inget som jag lär ut. Det handlar mer om lust, att våga experimentera och bli av med rädslan för att göra fel. Lars Holm håller kurser cirka tolv veckor om året, bland annat vid Gerlesborgsskolan i Bohuslän men också på mer exotiska platser som i Abisko och på Svalbard. – Just nu är kurserna mitt arbete. Konsten är mer som en fristad för sökande och experiment. Det är så jag vill ha det, konstaterar Lasse. Det har sin poäng att inte vara beroende av måleriet som födkrok. Med en annan försörjningsgrund behöver man inte riskera att pantsätta sin konstnärliga frihet. Och Lars Holm trivs med att undervisa. Även läraren inspireras och tränas av kurserna, som ger gott om tillfälle att finslipa tekniken. – Många deltagare är otroligt duktiga. Det sporrar

48

en att själv bli bättre. Dessutom tvingas man formulera vad det är för uttryck man vill få fram. På så sätt får man ett språk också för sitt eget sökande. Mångsyssleriet verkar inte hindra Lars Holms konstnärliga produktivitet. Han jobbar snabbt, petar aldrig med detaljer. En otalig mängd skisser föregår de magiska ögonblicken, när uttrycket träder fram med bestämd klarhet. Det är lite speciellt med tågordningen inför en utställning. Lasse vill se utställningslokalen först, för att sedan göra målningar specifikt för det rummet. Det är ett sätt att se och tänka som kan härledas från det mångåriga arbetet med scenografi. Lars Holm är mycket angelägen om själva hängningen. Konstupplevelsen är intimt integrerad med hela sammanhanget. Lokalen, egna och andra konstnärers verk ingår i en installation. – Rummet är otroligt viktigt för upplevelsen, menar Lars Holm. Jag jobbar alltid med helheten. Och hur verken ska hängas för att skapa rätt rytm och stämning, är lika väsentligt som varje enskild målning i sig. Upplevelsen är inte delbar. Konstnären är en vänlig man med lågmäld framtoning, som ger intryck av att äga en beredvillighet att gå alla till mötes. Men på en väsentlig punkt finns inga kompromisser – när det gäller den konstnärliga integriteten. n

Fakta i korthet om Lars Holm Född 1953 och bosatt i Uppsala. Konstnär med akvarell som huvudsakligt uttryck. Verksam från 1976 med teatermåleri, scenografi och kostym vid bl.a Uppsala Stadsteater och Gefle Folkteater. Har designat och byggt ismiljöer vid Icehotell Jukkasjärvi under flera säsonger sedan 2001. Undervisar i akvarellmåleri vid Gerleborskolan i Bohuslän, Nordiska Akvarellmuséet, Edsviks konsthall, Abisko turiststation, Landskapsarkitektsutbildningen vid SLU i Uppsala och ger kurser på Svalbard. Tilldelades Torgny Segerstedts kulturstipendium 2005. Källa: http://www.larsholm.nu/


49


> > BLÅMÄRKEN A V MARIA BLO M

> > D E S S U T O M SP ELAR VI: L Ö J T N A N T E N FRÅN INISHMORE - SPLATTERTEATER. OTÄCKT UNDER H Å L L A N D E . R I G O L E T T O / D JU RISK ÅTRÅ - OPERA UTAN OPERASÅNGARE Z O R R O - F A M IL JEUNDERHÅLLNING PÅ STORA SCENEN G Ö S T A B E R L I NG S SAGA - SOM DU ALDRIG SETT DEN FÖRUT G Ö R A N S J U L S HO W - FINALEN > > B I L J E T T E R /I NFORMATION: 018-14 62 00 W W W .50U P P S A L A ST ADSTEATER.SE


51


Design som ekonomisk drivkraft 52

av Mia Ulin


Allt fler företag förstår att corporate design är bra för affärerna. Men visste du att idéerna fanns redan i början på 1900-talet? Filosofie doktor Helena Kåberg har forskat kring svensk formgivnings- och arkitekturs betydelse ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, och ger nu också den internationella designvärlden möjlighet att ta del av svensk formgivningshistoria med en bok utgiven av Museum of Modern Art i New York. Medvetenheten om den ekonomiska betydelsen av formgivning och arkitektur ökar inom näringslivet, inte bara när det gäller produktdesign utan även för välbefinnande och stolthet bland medarbetarna. Och inte minst för att uttrycka status och befästa marknadspositioner. – Begreppet corporate design är i ropet men redan i början av förra seklet fanns dessa tankar och begrepp – både i Sverige och andra länder i Europa, menar Helena Kåberg, filosofie doktor i konstvetenskap och intendent vid Nationalmuseum.

Utmaning mellan ekonomi och konst Den stora utmaningen, då som idag, var att finna kombinationer mellan ekonomisk vinst och samhällsnytta i ett djupare perspektiv. De som ville förändra och föra in skönheten och konsten i samhället utgick från idéer om estetik och drevs av sitt samhällsengagemang. De ville driva den sociala utvecklingen framåt och förbättra tillvaron för alla men var tvungna att uttrycka sig i ekonomiska termer för att få gehör. Det måste gå att göra vinst på idéerna.

Formgivning kulturhistorisk yttring 2003 disputerade Helena på Uppsala universitets konstvetenskapliga institution i Uppsala slott. Helenas specialitet är att kombinera konsthistoria och ekonomisk historia för att studera hur formgivning har använts i marknadsföring. – I min forskning spelar ekonomi och samhällsperspektiv stor roll. När jag pratar om formgivning och arkitektur vill jag belysa den djuplodande process som ligger bakom den slutliga gestaltningen. Jag vill försöka förstå vilka konkreta och abstrakta faktorer

som påverkar formgivningen för att kunna förklara varför föremålen ser ut på ett visst sätt. Formgivning är mycket mer än estetisk yta.

Kan skönhet vara rationellt? Helena studerade i sitt avhandlingsarbete kontorsbyggnader från 1950-talet med syftet att se om rationalitet kan vara något annat än det vi praktiskt kan mäta. I avhandlingen Rationell arkitektur: Företagskontor för massproduktion och masskommunikation ställer hon frågor om vad rationell företagsarkitektur är och vilka aspekter som gör en kontorsbyggnad konkurrenskraftig, både som funktionell arbetsplats och som reklamsymbol.

Vill arkitekturen något? Arkitekturen vill skapa bilder av modernitet bildmässigt och reklammässigt, menar Helena. Stora och framgångsrika företag med ambitioner uppförde gärna egna iögonfallande kontor som både var funktionellt moderna och fungerade som bilder av modernitet. Bilder av nya kontor figurerade ofta i företagens reklammaterial. Om ett Stockholmsföretag inte hade möjlighet att bygga ett eget modernt kontor gav det förmodligen status att till exempel hyra ett kontor i de nybyggda höghusen vid Hötorget. Efter avlagd doktorsexamen åkte Helena till New York för att bland annat undersöka idéer om svensk designidentitet; hur Sverige och svenska produkter utomlands marknadsförts med hjälp av design. Helena har undervisat i arkitektur- och designhistoria på Uppsala universitet, Konstfack och New York-institutionerna Cooper-Hewitt National Design Museum och The Bard Graduate Center for Studies in the Decorative Arts, Design and Culture. – När jag undervisade i svensk designhistoria i USA, upplevde jag att det var svårt att hitta litteratur på engelska som verkligen gick på djupet. De texter som finns är ofta utdrag där det hänvisas till källor som innebär att man måste kunna svenska för att läsa dem. En del texter vill också gärna styra läsaren till att tycka det ena eller det andra. Då föddes en önskan att ge även

53


icke svenskspråkiga möjlighet att läsa texterna i sin helhet och dra egna slutsatser, inte få dem tolkade åt sig.

Tre grundläggande texter Önskan blev verklighet. Tillsammans med Museum of Modern Art i New York samt kollegorna Lucy Creagh och Barbara Miller Lane, gav Helena Kåberg sommaren 2008 ut en bok med titeln Modern Swedish Design: Three Founding Texts. Boken innehåller översättningar av tre för svensk designhistoria viktiga texter; Ellen Keys Skönhet i hemmen (5:e upplagan, 1913), Gregor Paulssons Vackrare vardagsvara (1919) och funkismanifestet acceptera (1931). Helena och hennes två kollegor har skrivit essäer, fackgranskat översättningarna och skrivit noter.

Svensk formhistoria i internationellt sammanhang – Att jag ville översätta texterna motiverades inte av att jag vill fortsätta bygga myter om svensk design, jag vill ge internationella läsare en chans att avgöra själva. Läser man ursprungstexterna upptäcker man till exempel att idéerna hör hemma i en internationell debatt, många av dem har paralleller i till exempel Tyskland. Så vad är egentligen svenskt? Och är det verkligen svenskhet som är det verkligt intressanta i formfrågor?

En bild av samhällsutvecklingen Författarna till texterna, som tillhörde sin samtids absolut främsta inom arkitektur, konsthistoria, inredning och samhällsdebatt, framförde teorier och idéer om att design inte bara handlar om estetik utan också om ett samhälleligt engagemang. Det är både designhistoria och ekonomisk historia och ger en bild av det moderna samhällets utveckling. – Min förhoppning med boken är att den ska vidga synen på svensk arkitektur och form och sätta in det som vi uppfattar som typiskt svenskt i ett internationellt sammanhang, avslutar Helena Kåberg.

54

Fakta Modern Swedish Design: Three Founding Texts Redaktörer: arkitekt Lucy Creagh, fil.dr Helena Kåberg, prof.em Barbara Miller Lane. Publikationen har gjorts möjlig genom bidrag från The Barbro Osher Pro Suecia Foundation, Kerstin och Pontus Bonnier och The International Council of The Museum of Modern Art. Ytterligare stöd har getts av Svenska konsulatet i New York, Estrid Ericsons Stiftelse och Konsthistoriska institutionen vid Uppsala universitet. Utgiven av The Museum of Modern Art, New York, juli 2008.

Fakta om Helena Kåberg Född i Västmanland Biokemist på Uppsala Universitet 1989 Började läsa konsthistoria 1992 Disputerade 2003 Post doc i NY 2003-2004 Sedan 2006 intendent på Nationalmuseum Var 2007 utställningskommissarie för utställningen Förfärligt härligt om 1800-talsdesign.


Om Skönhet i hemmen (5:e upplagan, 1913)

Om Vackrare vardagsvara (1919)

Ellen Key (1849-1926) var en författare som kämpade för yttrandefrihet, fred, individens rätt och en mer positiv tro på livet och kärleken än den dömande kristna tron. Hon hade ett stort intresse för kvinnofrågor och hade idéer om att kvinnan utvecklat känslomässiga och intellektuella egenskaper som skiljer henne från mannen och kan gynna samhället, inte minst för att utveckla det i en mjukare och mer fredlig riktning. Key drev även frågan att skilsmässa i kärlekslösa äktenskap skulle bli accepterat, hon kritiserade skolan för en för auktoritär och likformig uppfostran och arbetade för en lag för att avskaffa barnarbete. I olika skrifter skrev hon om skönhet, särskilt i heminredning. Hennes filosofi var att vi människor mår bättre, blir vänligare och gladare genom att i hemmen ha ting med vackra former, funktionell enkelhet och klara, rena färger. Skönhet i hemmen är en av uppsatserna i Skönhet för alla som första gången gavs ut 1898. Skönhet i hemmen hade en social funktion att fylla; att skapa hem där familjen kunde känna trygghet och utvecklas. – Skönhet är inte lyx menar Ellen Key, en vacker omgivning kan få oss att må bättre i vardagen.

Gregor Paulsson (1889–1977) var konsthistoriker, intendent vid Nationalmuseum, vd i Svenska Slöjdföreningen och professor i konsthistoria i Uppsala samt generalkommissarie för Stockholmsutställningen 1930. Gregor Paulsson anses som den svenska konstindustrins främsta teoretiker och var övertygad om konstens djupare dimension som bärare av ett känslouttryck och skulle bidra till estetisk, ekonomisk och social utveckling. Många av hans verk är skrivna ur ett socialhistoriskt perspektiv, det handlade aldrig om skönhet enbart för skönhetens skull. I skriften Vackrare vardagsvara, beskrev han hur konstnärer skulle ut på fabrikerna för att ge en konstnärlig kvalitet till de maskintillverkade vardagsvarorna. Genom detta knöts till exempel många av våra idag kända designers till glasbruken Orrefors och Kosta samt porslinsfabriken Gustavsberg och lade grunden för den svenska designens framgång både i Sverige och internationellt.

Om acceptera (1931) Skriften acceptera är ett sammanfattande försvarsmanifest för funktionalismen, som presenterades för en bred publik i Sverige på Stockholmsutställningen 1930. Funktionalisterna ville spegla samtiden, det moderna samhällets verkliga behov, och hade ett starkt socialt engagemang. De tog avstånd från det tidigare sirliga formspråket och ansåg att historiska stilar reflekterade dåtid och förlegade samhällsförhållanden. acceptera är skriven av samtidens tongivande svenska arkitekter och funktionalister; Gunnar Asplund (bl.a Skogskyrkogården och Stockholms stadsbibliotek), Wolter Gahn (bl.a Kanslihuset i Stockholm), Sven Markelius (bl.a Vällingby centrum och Sverigehuset), Eskil Sundahl (bl. a chef för Kooperativa Förbundets arkitektkontor) och Uno Åhrén (bl.a chef för Svenska Riksbyggen och den som introducerade Le Corbusiers idéer i Sverige) samt konsthistorikern Gregor Paulsson (se ovan). Författarna menade att man måste rita byggnader och utforma samhällen för folket, inte för eliten, och bygga ett hälsosamt, ljust och rättvist samhälle för alla. n

55


56


stadsteaterns dekormåleri av sophia paulin

Att vara dekormålare på Uppsala Stadsteater innebär inte bara att måla stora fondväggar och scengolv. Man måste även kunna skulptera, slöjda, svetsa, gjuta, sy och en massa mer. Att ständigt experimentera med olika material och former tillhör en dekormålares vardag. I den nya verkstadslokalen i Boländerna sprudlar kreativiteten. Det är högt till tak och de stora golvytorna skiner fortfarande blanka. En trappa i metall leder upp till betraktningsbalkongen varifrån man kan blicka ut över den stora lokalen. Den är lika stor som den förra, det vill säga cirka 2 200 kvadratmeter, men genom mindre lagerutrymme och mer golvyta kommer dekormålarna nu att ha större arbetsyta när de ska arbeta med flera fonder samtidigt. – Ofta jobbar vi med parallellt med två till tre pjäser. I den förra lokalen blev det ofta trångt, säger Hannelore Schwartz, en av verkstadens dekormålare. Totalt är de fyra stycken; Hannelore, Ulf, Mattias och Åsa. I den nya verkstadslokalen arbetar precis som i den

förra ett tiotal skickliga hantverkare med olika yrken, snickare, smed, tapetserare och dekormålare. Till skillnad från många andra teatrar i landet där dekormålarna endast jobbar med stora fondväggar och andra större ytor medan en annan yrkesgrupp, attributmakarna, står för tillverkningen av rekvisitan, de specialtillverkade föremål som behövs till en föreställning, arbetar dekormålarna på Uppsala Stadsteater inom de båda områdena vilket gör jobbet mycket varierat. Vissa dagar är det stora penseldrag på gigantiska väggar som ska målas och andra dagar tränas fingermotoriken uppe i attributateljén som ligger på verkstadens övervåning. Ingen dag är det andra lik. Det är det som är det roligaste med jobbet, att det är något nytt varje dag. Det här är absolut det roligaste jobbet jag haft, säger Mattias Johansson, som arbetat här i snart ett år och är dekormålarteamets senaste tillskott.

57


Hannelore som har jobbat som dekormålare i cirka femton år håller med. – Dekormålaryrket är ett spännande och udda yrke som är baserat på hantverk. Jag hoppas verkligen att yrket kommer att få vara kvar även i framtiden även om tekniken går framåt och det numer går att trycka fonder och tapeter. Trots ny teknik och ständigt nya erfarenheter ställs dekormålarna dagligen inför nya utmaningar. Hur gör man till exempel en verklighetstrogen stenvägg i ett material som är lätt att transportera? Och hur får man en nytillverkad stol att se gammal och sliten ut? – Få känner till hur komplext jobbet är. Vi jobbar med färg, struktur, glans och patinering även på enkla ytor som man kanske inte tänker på när man går och ser en pjäs. Ljussättningen gör också mycket. Den kan både ta fram och ta död på måleriet, säger Ulf Alsén, som har

58

drygt 30 år som dekormålare på Uppsala Stadsteater bakom sig. Dekormåleriet handlar till den största delen om att kopiera scenografens idé som tillsammans med regissören har kommit överens om hur det ska se ut på scenen. Scenografen gör sedan en miniatyrmodell som presenteras för de olika yrkesgrupperna på verkstaden vars uppgift är att i verklig storlek tillverka det som behövs till scenen. – Vi har ingen konstnärlig frihet när vi jobbar, fast visst visas personligheten i det man gör även om målet är att göra det som scenografen vill. Jag lägger ofta in min egen tolkning, säger Hannelore. Ulf poängterar att de ofta får större frihet när det gäller attributjobben. Då är det vanligare att de själva får hitta färg, form och material. – Ett av de roligaste uppdrag jag har gjort var en lomgädda, berättar Ulf entusiastiskt. Den skulle an-


59


60


vändas till operetten Rucklarens väg och se ut som en blandning mellan en fågel och en fisk. Genom att testa olika material fick jag leka mig fram till något som jag själv tyckte liknade en lomgädda. Det fanns ingen bestämd bild över hur den skulle se ut så jag fick använda min egen fantasi. – Att få prova sig fram och använda egna tolkningar och lösningar är yrkets charm, men de är alla överens om att de ibland ställs inför näst intill omöjliga uppdrag. Hannelore ler till minnet av ett projekt som gav henne många sömnlösa nätter. – Jag skulle göra en jättestor fond som skulle vara fotorealistisk med tre olika skikt. Ett skikt förställde ett träd, ett annat en flagad vägg och det tredje en persienn. Jag fick förlagan precis innan semestern och jag var helt förstörd under min ledighet. Det var verkligen en skräck. Men jag och en kollega hjälptes åt och det blev jättefint till slut. – Det man inte dör av blir man starkare av, fyller Ulf i och skrattar. Dekormålaryrket är kreativt och ombytligt men det

innebär också stora påfrestningar för kroppen och psyket. Ofta sker arbetet i obekväma arbetsställningar och under stress innan premiärer. Det gäller därför att ha både slitstark kropp och psyke. Men det är också viktigt att vara lyhörd för scenografens behov. En dekormålare måste hela tiden våga ge sin in på olika uppdrag och vara tusenkonstnär. Att kunna samarbeta och komplettera varandras kunskaper är också viktigt. – Vi tillsammans gör en grej. Man jobbar mycket inpå varandra och diskuterar lösningar och resultat. Det är både lärorikt och stärkande. Vi kompletterar varandra. Tillsammans kan vi mycket mer än den enskilde medarbetaren. Och så är det ju kul att ha någon att prata med medan man jobbar. Trots mycket slit är det ytterst sällan som dekoren omnämns i recensioner. Efter en pjäs slängs dekoren och attributen ofta bort, i brist på plats för förvaring. – Vi brukar säga att vi slaktar en pjäs. Då tar vi hand om de bitar vi tror kan komma till användning i någon annan pjäs. Resten går till soptippen. Men det är något man lär sig, säger Ulf och ler eftertänksamt. n

61


service

Vinnare 2007-2008

east meets west effektiva möten med inspiration från Kina

möten

6-180 personer

vila

98 rum 127 bäddar

sigtunahojden.se


service

Vinnare 2007-2008

east meets west effektiva möten med inspiration från Kina

möten

6-180 personer

vila

98 rum 127 bäddar

sigtunahojden.se


IN JAPAN

av Andrea Dahlkild

I slutet av 1700-talet går Carl Peter Thunberg i land i Nagasaki för att på uppdrag av Carl von Linné kartlägga den japanska floran. 200 år senare gör tre unga studenter från Uppsala en liknande resa. Inte för att plocka blommor, men för att upptäcka världen och visa sig för den, precis som sin föregångare.

64


När Carl Peter Thunberg befann sig mitt ute på Sydkinesiska sjöns lynniga vatten, ångrade han kanske att han tackat ja till tjänstgöringen som läkare på det holländska skeppet med destination Japan. Kompaniet hade skickat två fartyg, varav ett märktes så illa av orkanvindarna att det fick vända om. Men Carl von Linnés siste lärjunge hade turen på sin sida. Han befann sig på det skepp som nådde ända fram, och i juni 1775 kunde han äntligen börja koncentrera sig på botaniken. Hans upplevelser i Japan finns beskrivna i en av 1700talets märkligaste svenska reseskildringar. Japan var ett slutet rike på den tiden. Interna oroligheter hade fått kejsaren att stänga portarna för nästan alla utlänningar, med undantag för ett fåtal kinesiska och holländska köpmän. Européerna visste knappt något om området, vilket gjorde Carl Peter Thunberg till en värdefull brevduva för Sverige och Linné. Det enda sättet för honom att hålla sig kvar i landet var att uppträda som holländsk läkare. Att han var en Christoffer Olofssonsom hade lätt fördomsfri och sällskaplig personlighet

för att vinna andra människors förtroende, hjälpte förstås. Dessutom talade han flytande holländska. Vid det här laget får man anta att japanerna var medvetna om Thunbergs bedrägeri, men trots att de sägs vara långsinta av naturen fanns inga hard feelings. Faktum är att Thunbergs Flora Japonica innebar början på en lång vänskap mellan Japan och Uppsala. Den japanske kejsaren har donerat stora summor till Uppsala universitet tack vare sitt intresse för Carl von Linné och lärjungen som var en av de allra första att dokumentera landets flora. Lite mer än 200 år efter Thunbergs expedition går tre andra Uppsalastudenter; Indra Shama, Andreas Macura och Disa Dahlman, i hans fotspår. De reser bekvämare än sin föregångare men delar hans motiv – att botanisera. Medan Carl Peter Thunberg intresserade sig för växter och insekter, är det det japanska samhället som vår tids lärjungar vill undersöka. De har åkt till Tokyo för att studera språket och göra sina Niclas egna särskilda avtryck i ett Gillberg mycket utvecklingskraftigt

65


66


67


Andreas Macura land. Jämfört med situationen på 1700-talet är Japan nu öppet som en kameliablomma. Japanerna är ett av världens mest resande folk, och deras populärkultur omfamnas av den västerländska. Hälsofilosofier, animerad film eller rå fisk inrullad i alger – är signaturen japansk vill vi ha det. Ändå kan Japan vara minst sagt krångligt att närma sig, fortfarande. Disa väntade i tre månader på att få en fungerande mobiltelefon, och den fick hon först efter att ha visat upp sitt hyreskontrakt. Att i Japan rusta sig med tålamod är alltså att rusta sig väl. Det märkte Thunberg där han satt fast på handelsön Deshima utanför Nagasaki, utan tillstånd att lämna hamnkvarteren. Växter kom han över genom att rota i hölass eller få dem smugglade till sig. Först efter lång tid och mycket lirkande fick han tillstånd att utforska öns omgivningar, men bara i sällskap med en stor grupp japaner som han dessutom måste betala för mödan. Den personliga ekonomin hölls flytande med hjälp av pengar han tjänade på att sälja afrodisiakum. Men även om japanerna såg till att Thunbergs frihet var minst sagt begränsad, upplevde han dem som ett mycket vänligt folk. Han förundrades över det faktum att människor som isolerat sig från omvärlden ändå kan vara så artiga och nyfikna. Indra Shama har noterat samma drag. – De är intresserade av utlänningar och vill gärna lära ut sin egen kultur. Om man står i tunnelbanan är det inte ovanligt att någon kommer fram och erbjuder sin hjälp. Ganska otroligt i en så stor stad som Tokyo! Indra har en indisk pappa och en colombiansk mamma. Hennes föräldrar träffades när de båda pluggade vid Uppsala universitet. – Jag har rest ända sedan jag låg i mammas mage och tror att det är omöjligt för mig att sluta. Jag antar att det är vad som följer den så kallade rotlösheten, även om jag tycker att rotlöshet är fel ord. Jag ser det som att jag har rötter lite överallt. Efter tre år på civilingenjörsprogrammet i Uppsala bestämde sig Indra för att slå rot i Tokyo. – Asien är en del av världen som utvecklas i en otrolig fart. Jag vill gärna vara med när saker och ting händer. Förr åkte vetenskapsmän till Japan för att de

68

var intresserade av landet och för att de ville utvecklas. Det är lite samma sak för mig – jag lär mig inte bara ett språk utan ett nytt sätt att leva. Och precis som jag lär mig av Japan så lär Japan sig av mig. Det här utbytet är just ett utbyte, jag visar mig för världen. Andreas Macura fick sin första glimt av landet när han åkte tåg från flyplatsen tvärs igenom Tokyo. – Jag såg en stad som bestod av en kontinuerlig massa av mindre städer, bevuxen med en djungel av telefonstolpar, kablar, skyltar och antenner. Allting är utformat på ett mer kompakt vis; fönster är mindre, hus står närmare varandra, bilar i miniformat pressar sig fram genom de trånga gatorna. Det går att ta sig nästan var som helst i landet via det enorma järnvägsnätet. Många av de miljontals passagerarna har utvecklat ett slags sjätte sinne som gör det möjligt att upptäcka en ledig sittplats innan den blir ledig, eller utan vidare vakna upp från djup sömn precis när tåget stannar på deras station. Han tycker att japanerna påminner lite om oss svenskar.


Disa Dahlman

– Det finns likheter vad gäller sociala normer. Här trängs man visserligen mycket mer, men man håller sig till sig själv. Det är inte ovanligt att Tokyoborna kan känna stark olust inför att träffa folk de inte känner, just för att det kan uppfattas som besvärligt att spontant inleda nya bekantskaper. Efter tre år på Deshima med bara ett besök på fastlandet, tröttnade Carl Peter Thunberg på det evinnerliga smugglandet och smusslandet. Han återvände till Sverige där han efterträdde Carl von Linnés son som professor på Uppsala universitet. Med sig hem hade han inte bara ett gigantiskt herbarium, utan också berättelser om ett vänligt men reserverat folk vars kvinnor ibland färgade tänderna svarta. Även Indra, Andreas och Disa kommer att ta med sina kunskaper hem till Uppsala, så att vår värld blir både större och mindre, vidare och krångligare. Och även om vi vet betydligt mer om våra japanska vänner än man gjorde på Thunberg och Linnés tid, fascineras vi fortfarande

av anekdoter som den Disa berättar för Biz&Art: – Jag träffar regelbundet ett japanskt par för japansk-engelskt språkutbyte, och nu skulle jag träffa deras familjer. Vi avnjöt en middag vid sushirullband, som de betalade, förstås. Mamman hade mycket att göra, så henne skulle jag få träffa senare sa de. Efter middagen gick vi hem till familjen och mottogs av mamman som hade förberett fika. Jag placerades i finsoffan medan de andra satt på pallar och pinnstolar. Mamman hade övat in en lång pianokonsert som framfördes i vardagsrummet. Lite stelt, mycket speciellt och framför allt oväntat! Den kvällen ringar in mycket av det jag uppfattar som typiskt japanskt: gästfrihet, prestationsångest, sociala rollers enorma betydelse och en stor vänlighet. n

69


Indra Shama

70


71


Vi levererar kultur sju dagar i veckan.

72


P책 unt.se hittar du alltid det senaste fr책n Uppland och v채rlden.

73


Maria Masoomi

74

av Andrea Dahlkild


Hon har hyllats för sitt framgångsrika entreprenörskap och sin förmåga att tala så att folk lyssnar. I Maria Masoomis kastrull puttrar persiska delikatesser och politiska budskap i en enda färgstark röra. Maria Masoomi beskriver inlevelsefullt den måltid hon råkat inta innan fredagens fotografering för Biz&Art, den som fått hennes mage att anta en föga fotogenisk skepnad. – Det var en jätteportion, med bönor, spenat och allt möjligt gott! Jag fick hålla andan medan jag blev plåtad, skrattar hon. Maria är en typisk scenpersonlighet, av den sorten som aldrig tycks tona ned sin lyskraft, utan vars utstrålning ter sig lika stark en måndagförmiddag som vid ett offentligt framträdande. Här på Ofvandahls Café, bland blekgröna tapeter och kristallkronor som blivit genomskinliga i septemberljuset, är hon en exotisk fågel. – Jag älskar mode och att sticka ut genom hur jag klär mig. Nu på hösten när bladen skiftar färg vill jag ha varma toner – vinrött, lila och orange... Jag är inte längre oroad för att uppfattas som någon som bara går runt och är tjusig. Ändå vill Maria Masoomi ha kontroll över den bild som förmedlas av henne, hon är ju sitt eget varumärke. Det tar en stund att få ordning på titlarna som trängs på det här visitkortet. Dietist, matkreatör, samhällsdebattör, krönikör, moderator, inspiratör, kostekonom. Med det egna företaget MARIA MASOOMI har hon byggt upp en verksamhet bestående av föreläsningar, kurser och komposition av nya rätter till matindustrin. Bland de många utmärkelserna finns Årets Yrkeskvinna 2004 och tredje pris i den internationella tävlingen Gourmand World Cook Book Awards 2008 för boken Marias persiska bufféer.

I Maria Masoomis gastronomiska värld ska mat vara hälsosam, vacker, njutbar, och framförallt ett verktyg för att öka förståelsen mellan olika kulturer. Därför blandar hon friskt svenskt och etniskt. – Mat är det lättaste och trevligaste sättet att mötas på. Man kanske inte gillar italienare, men man älskar italiensk mat. God och bra mat föder en sorts respekt. Folk tänker: Den som gjort det här kan inte vara ociviliserad. Jag har gästspelat i skolor som haft problem med rasism och sett hur föräldrar som tidigare hyst agg mot varandra, plötsligt börjat samtala över faten. Krossa fördomar och skapa aha-upplevelser vill Maria Masoomi också göra i de debattartiklar som syns i UNT och SvD med jämna mellanrum. För många är hon i första hand någon sorts matprofil, men enligt henne själv är matverksamheten mest ett sätt att försörja sig. Det hon verkligen brinner för är att debattera, att skaka om människor. Hon har gjort sig till språkrör för de svaga och röstlösa. Antagligen är det i talarstolen, där hon får predika sitt budskap med stora ord och mycket hjärta, som hon når sin fulla kapacitet. – Jag har jättehöga krav på mig själv och är ofta rädd för att en dag bli en talare som åker runt och snackar rutinmässigt. Då skulle jag inte stå ut. När människor kommer fram efter en föreläsning och berättar att de fått gåshud, då är jag nöjd. Min styrka som kommunikatör är att jag har två perspektiv. Jag vet hur många människor i andra kulturer tänker och fungerar, samtidigt som jag känner till den svenska kulturen och dess outtalade koder mycket väl. När Maria var tjugo år gammal flyttade hon från Persien till Sverige för att gifta sig. Mer än så vill hon inte berätta om äktenskapet som visserligen tog slut efter 13 år, men som fick en minst sagt avgörande effekt på hennes liv. I Iran var hon en ”bortskämd prinsessa” som hon själv uttrycker det. En obekymrad tonåring som roade och oroade familjen med sin frispråkighet. – Jag har alltid varit ärlig, alltid ifrågasatt. Hemma rörde jag om i grytan genom att avslöja familjehemligheter och säga sådant som ingen annan vågade säga. Mamma surade över att jag inte var lika

75


76


77


händig som min syster. Hon kunde sy, sticka, brodera och göra allt som en drömkvinna förväntades göra. Men jag var helt ointresserad av sådant. Jag läste böcker, ofta historiska skildringar, och älskade att berätta om revolutioner och hemska slag. Däremot kunde Maria prestera i köket, och man sa att den som gifte sig med henne skulle skatta sig lycklig. Dessutom var hon mycket ekonomisk och retade gallfeber på grönsakshandlaren genom att ta bort de yttersta skalen på löken så att den skulle väga mindre. Hennes vänner skrattade och tyckte att hon betedde sig som en hemmafru, men några sådana ambitioner hade inte Maria. Hon drömde redan då om att få marknadsföra sina rätter under eget namn. Men hon sa inget till någon av rädsla för att bli utskrattad. – Jag fantiserade mycket och funderade ofta på vad tonåringar i andra länder gjorde. Jag såg framför mig hur de var friare än jag. Om Sverige visste jag bara att det var kallt, och trodde att det påminde om London eller New York. Maria blev med andra ord snopen över Borlänges

78

blygsamma fägring. Flytten till Sverige innebar en klassresa, från persisk flärd och familjens trygghet till ett hårt och ensamt liv som hon inte var rustad till. Den resan tycks hon ha tröttnat på att berätta om: – Jag avskyr att få folks empati genom att berätta om elände. Jag har alldeles för stor integritet för att dela med mig av mitt privatliv, säger hon. Säkert är i alla fall att hon fann sig snabbt i det nya kalla landet, tack vare sitt språksinne och en stark lust att kommunicera med svenskar. I flera år studerade Maria, jobbade inom vården och tog små målmedvetna steg mot sin dröm. Engagemanget för äldre finns kvar. En av de frågor hon driver är äldres rätt att så ofta som möjligt få äta mat från sin barndom på sitt äldreboende; vare sig de är svenskar eller invandrare. – Jag tycker om att umgås med gamla människor. De har slutat att bry sig om vad andra tycker och hycklar sällan. De är också generösare och inte så missunnsamma – yngre personer har mer att förlora. Maria vet att den som syns, hörs och levererar obekväma sanningar inte sällan möts av omgivningens ogillande, det har hon lärt sig den hårda vägen. – Jag har tvingats bli klokare, mer ”fjäskig”. Och med fjäskig menar jag bara att jag anstränger mig för att tiga; jag håller käften oftare och det uppskattas av somliga! En dag kanske jag kan bli en bra politiker! Maria förklarar att hennes storslagna visioner inte har ett dugg med karriärhunger att göra. Det handlar om att uppfylla barndomsdrömmar. Och liksom hon som tonåring vägrade att berätta om sina planer av rädsla för att hånas, blir hon kryptisk när jag frågar vad hon drömmer om idag. – Om jag säger det kanske folk undrar vem jag tror att jag är. Men för det första vill jag marknadsföra en serie livsmedelsprodukter under varumärket Maria Masoomi. Sedan vill jag ha ett större forum, en effektiv kanal som jag kan använda för att föra fram mitt budskap. Gärna en egen tv-show som inte bara tar upp allvarliga ämnen, utan också relationer och mode. Oprah Winfrey bor i Uppsala, om ni inte visste det. n


79


80


PHORM av Stewen Quigley

81


Ung energisk möbeldesigner från Uppsala sätter funktion i främsta rummet. Med förkärlek till färgglada strumpor, ger han oss det ultimata i form av funktionsmöbler. Vid första ögonkastet så ter sig möblerna enkla, kanske för enkla, men det finns en väl avvägd balans mellan funktion och design. Patrik Hansson är en möbeldesigner från Uppsala som tagit fram en hel serie av förvaringsmöbler med nytänkande i funktionalitet och ett eget utryck i form. Morfar från Nynäshamn var en förebild för Patrik när han var liten. Morfar var en så kallad händig man, som han beundrade. Patrik var ett klurigt barnbarn som ritade hus och möbler och hyste en stor förkärlek till palmer och Florida. – Det blev mycket palmer på den tiden, berättar Patrik. Patrik Hanson är idag 33 år och arbetar på reklamavdelningen hos Q-Med sedan elva år tillbaka med bland annat förpackningsdesign, där den kreativa tanken måste samspela med funktion till 100 procent. I tjugoårsåldern gick han på Beckmans kvällsskola och så blev det ett par ansökningar till Konstfack, med några nej tack-brev i retur. – Jag ska rama in dom när jag fått ett riktigt kontor, berättar Patrik. Designtorget, ett annat nålsöga för hundratals formgivare som vill nå ut med sina alster, blev sedan målet. De tog in en vägglampett som Patrik designat och producerat. Den sålde slut ganska snart och tiden kändes mogen för att gå vidare, stärkt av framgångarna. På möbelmässan 2006 presenterade Patrik Stow, en  finurlig möbelserie som snabbt växt till 23 delar som redan efter ett par år sålt för några hundra tusen. – Det är viktigt för mig att skapa möbler med ett egenvärde. Det finns möbler i överflöd. En förvaringsmöbel som Stow skall ha ett existensberättigande genom att ha genomtänkta smarta detaljer och ett eget uttryck, säger Patrik och fortsätter. – Som till exempel, att man kan dölja alla dvd, tvboxar och hårddiskar med mera bakom dörrarna men ändå genom en smal öppning kunna nå allt med fjärr-

82

kontroll. Öppningen ligger dold i själva handtaget, det ger mervärde. I företaget Phorm ser Patrik en framtid där fler designers och formgivare får ta plats. – Det är inte alltid nödvändigt att det är jag som skall stå för design och form, jag vill att företaget skall ha en edge som samlar flera designers i ett företag. I Sverige har jag idag ett bra återförsäljarnät som växer. Vålamagasinet var först ut i Uppsala med mina möbler. Närmast står Norden på tur för lansering. Jag har en spännande resa framför mig, berättar Patrik. Och så var det det här med strumporna. – Jo, jag är nog lite känd i vänkretsen för mina lite hysteriska strumpor, allt behöver ju inte vara avskalat, eller hur? n

Återförsäljare VålaMagasinet, Uppsala Nordiska Galleriet, Stockholm Plan Ett, Stockholm Olsson&Gethel. Malmö Rummet, Sundsvall Berg Winberg Möbelgalleri, Borås Lidéns Möbler, Säter Plan Ett, Stockholm


83


84


KoNtakt sökes! av johanna uddén Kvinna sökes: kvinna som är tuff och självständig arbetar heltid och är ambitiös och råtrevlig som vill utveckla och representera samhället Man finns: man som gärna är hemma och sköter barnen som planerar och arrangerar sociala kontakter som stöder kvinnan i allt (bara jag får måla en dag i veckan) Så löd texten i Pärra Andreassons graffitimålning som han visade på Konstmässan 2002. Utställningen öppnade på internationella kvinnodagen och därför vände han på alla kvinnliga och manliga egenskaper som är typiska i en kontaktannons. – Konstigt nog fick jag bara två svar. Jag träffade båda över en fika, men mer blev det inte, berättar Pärra Andreasson som var helt seriös i sitt annonserande. Pärra Andreasson har länge intresserat sig för kontaktannonser och han har arbetat med det i tio års tid. Förutom att han själv annonserat såväl på Roskilde som på väggar i Malmö, har han gjort ett tjugotal annonser på beställning.

85


– Själv är jag numera sambo, men jag gör gärna kontaktannonser åt andra. Det enda jag kräver är att annonserna är fullständigt uppriktiga och att de annonserande har ärligt uppsåt, säger han. På 80-talet kunde Pärra Andreasson ses på Uppsalas breakdance-golv. I Heidenstam grundlades hans intresse för musik och genom hiphopkulturen kunde han uttrycka sig konstnärligt. Han dansade under hela tonåren, men en ryggskada satte stopp för dansen och han började ägna sig mer åt graffitin i stället. – Man kan säga att jag är en frustrerad dansare som målar för att jag inte kan dansa. Jag egentligen mer idrottare än konstnär, säger han. Parallellt med graffitin hittade Pärra Andreasson andra konstformer. Han fascinerades av media och böcker

86

från 70- och 80-talets New York. Och han upptäckte popkonsten. Han var självlärd graffitimålare och bilder i böcker blev hans inspirationskälla. Pärra Andreasson började tidigt signera sina målningar med namnet Ruskig, ett namn som han fortfarande använder. Det händer också att han målar tillsammans med sin kompis och kollega från Uppsalatiden, Lars Hjertstedt, alias Ångest. – Både Ruskig och Ångest var inbjudna till Reggaefestivalen nu i sommar och där gjorde vi en stor graffitimålning. Det är något jag verkligen tycker om. Vi står och målar ute tillsammans under soliga dagar. Det vi gör är förgängligt, men det gör ingenting just då, förklarar han.


Förgängligheten i graffitin står i stark kontrast till den stenbearbetning som Pärra Andreasson har börjat ägna sig åt. Sedan ett tag tillbaka är han student i Vietnam dit han åker just för att arbeta i sten. – Jag tror att det är för att ha någonting kvar. Jag har tre barn och nu känns det viktigt att göra mer beständiga avtryck, säger Pärra Andreasson. Över huvud taget verkar Pärra Andreasson gilla att göra många saker parallellt. Samtidigt som han tog en masterexamen på Konsthögskolan i Umeå, studerade han tre år på Kungliga konstakademin i Köpenhamn. Och förutom ett stort utsmyckningsprojekt på en skola i Malmö, där han bor idag, driver han ett galleri med gatukonst.

– Vi vill visa kvalitativ street art och bjuder in konstnärer som arbetar med det offentliga rummet. Mycket street art är anonym, men vi tycker att det är viktigt att konstnären kommunicerar med publiken, därför har vi alltid en vernissage där konstnären är med. Det här är ett enkelt sätt att visa bra konst, du behöver ingen lokal och ingen vaktpersonal, berättar Pärra Andreasson. Pärra Andreasson är dessutom huvudlärare på en förberedande utbildning för urban konst och hiphopkultur på Spinneriet i Malmö. Utbildningen bygger på ett gästlärarsystem där han bjuder in professionella artister från andra länder som undervisar i rap, hiphop, graffiti, dj, breakdance och så vidare. En stor del av sin tid ägnar Pärra Andreasson förstås åt eget skapande i sin ateljé i Malmö. Och i år kan alla

87


se hans konst, vare sig man vill eller inte. I våras gav nämligen Posten ut en ny frimärksserie med hans bilder. Temat för serien skulle vara kärlek, omtanke och längtan, och resultatet blev fyra bilder med titeln Vill se dig. – Det var ett svårt uppdrag på något sätt. Tänk dig att göra bilder som alla ska tycka om. När jag fick uppdraget av Postens designråd höll jag på med kontaktannonserna, men de var för speciella för det här, tycker jag. I stället använde jag mer generella och tidlösa motiv som ögon och hjärtan, säger Pärra Andreasson.

88

Frimärkena har avbildats med tillstånd av © Posten Frimärken.

Det grafiska och symboliska bildspråket är typiskt för Pärra Andreasson och för graffitin. Bilderna ska ses på håll och vara dekorativa samtidigt som de har ett budskap. Graffiti är stort men frimärken är små och Pärra Andreasson ville inte ta bort känslan av det stora måleriet. Därför är motiven målade på tre kvadratmeter stora dukar som han sedan fotat av. Frimärkena är populära. En andra upplaga har redan sålt slut och en ny är på gång. Det handlar alltså om miljontals reproduktioner som nu finns i var mans hand. Och Pärra Andreasson är nöjd: – Jag har ofta fått frågan om jag gör verk på beställning. Folk vill köpa, men jag vill inte arbeta så. Men nu har alla råd att köpa ett verk av Ruskig. Det kostar en femma och det känns schysst. Dessutom tycker jag att det är svindlande när man tänker på vilka vägar de här frimärkena tar. Var i hela världen hamnar de? n


mat&dryck SARA ÅKERLIND

varm vinterdryck Redan under medeltiden dracks varmt kryddat vin i Sverige under vinterhalvåret, en sed som kom hit via Tyskland. Ändå blev det kryddade vinet inte något som hörde julen till förrän på 1890-talet. Ordet glögg kommer av ”att glödga”, upphetta, från den franska traditionen att dricka upphettad cognac med smält socker, något vi i Sverige tog till oss på 1600-talet. Sockertoppen ställdes på ett finmaskigt galler över en skål med cognac och kryddor, varpå spriten antändes och sockret smälte ner i drycken. Ursprungligen var glöggkryddorna många medan vi idag begränsar till tre eller fyra. De vanligaste är kryddnejlika, kardemumma och ingefära men även muskot och pomerans är flitigt använda. Visst är glögg gott, men varm dryck utan uttalad julkryddning kan ju vara till nytta och nöje under hela den svalare tiden på året, från oktober till april! Det kan ju också vara roligt att kunna variera sig lite och kanske komma med något nytt. Varm saft är enkelt och enormt underskattat. En liten mugg uppvärmd hemkryddad saft är perfekt att värma sig med under höstpysslet i trädgården. Värm bara valfri saft i en kastrull tillsammans med några kardemummakärnor och vaniljstång, häll upp på termos och servera bland höstlöven. Svårare behöver det inte vara! Sötman kan enkelt dämpas med lite pressad citronsaft om så önskas. Vintoddy är ett annat alternativ på varm, smakrik dryck. Det är inte lika sött som glögg och består i grunden av uppvärmt rött vin, vatten och strösocker men kan varieras i det oändliga. Koka vatten med exempelvis hel kanel och chili. Låt dra tills vattnet smakar mycket av kryddorna. Blanda med dubbla mängden rött vin, värm lite och söta med socker eller honung efter behag. Efter vinterpromenaden i januari kan en frisk äppeldryck med ingefära vara ett spännande alternativ.

Kingstreets friska äppeldryck med ingefära 1 liter färdigblandad äppeljuice Citronsaft från en citron Finrivet skal från 1/2 citron 3 msk riven färsk ingefära 2–3 dl strösocker Koka upp äppeljuicen. Blanda sedan i resten av ingredienserna. Sila av ganska omgående, redan efter två till tre minuter. Risken är annars att ingefäran ger en besk bismak. Servera gärna med en citronskiva i muggen eller glaset. Receptet räcker till en termos eller lite drygt en liter. Om ni vill ha lite mer sting i – spetsa med ett neutralt vitt vin som Drosty-Hof Steen eller Foot of Africa Chenin Blanc. n

89


“Carl Nyrén (född 1917) är en produkt av den nordiska kulturtraditionen och särskilt den svenska välfärdsstaten med honnörsord som solidaritet och omsorg rotade i det så kallade folkhemmet. Samtidigt återspeglar hans arkitektur internationella strömningar och deras skiftningar.” Så skriver finländske professorn och arkitekten Juhani Pallasmaa i förordet till The Architecture of Carl Nyrén, författad av USA-professorn Gary J Coates. Boken kom ut på Arkitektur förlag till Carl Nyréns 90-årsdag (!) förra året. Carl Nyrén är upphovsman till flera klassiska byggnader i Uppsala, bland annat Pharmacias huvudkontor, Gottsunda kyrka, Stadsbiblioteket, Riksbankshuset och Gamla Uppsala museum.

White arkitekter

uppslag

Gammal är äldst

JOhaNNA UDDÉN

Dragarbrunn får nytt liv För Uppsala kommun har det varit viktigt att bibehålla och utveckla stadskärnans möjlighet att vara ett användbart vardagsrum för alla. Ett av målen är att utveckla Dragarbrunnsgatan till en attraktiv mötesplats och handelsgata som ger liv och puls till Uppsalas stadskärna. Och nu har kommunen satsat på en omfattande konstnärlig gestaltning på Dragarbrunnstorg. Konstnären Ebba Matz har i samarbete med White arkitekter skapat ett hundra meter långt torg av diabas med intarsiainfällningar av rostfritt stål, inspirerade av Rorschachplumpar. Sittmöblerna på torget har liknande former och några av dem är uppvärmda. En damm med belyst fontän finns också infälld i diabasen. På våren kommer flerstammiga magnoliaträd att blomma på platsen som markeras av rödlackerade ljusmaster och röda cykelställ. Verket heter Stänk och flikar och invigs lördagen den 29 november.

90


Ny konst i Uppsalas skolor Flera skolor i Uppsala kommun har fått nya konstnärliga gestaltningar och flera är på gång. Titta på kommunens hemsida under Uppsala konstmuseum/offentlig konst. Vänge skola har fått besök från Moçambique. Sergio Santimano har tagit dokumentära bilder på lekande barn i Moçambique och i skolan visas de parallellt med hans bilder av lekande barn i Vänge. Santimanos fotografier visar utsnitt av samtiden, hur man klarar vardagen med allt det underbara och svåra som den innebär. Genom att integrera projekten från Moçambique och Sverige har Santimano utvecklat sin idé om konsten som brobyggare. Sergio Santimano bor i Uppsala men har sitt ursprung i Moçambique och han deltog i den stora utställningen Africa Remix på Moderna museet 2006. En alldeles färsk gestaltning har gjorts på Tuna skola i Alunda av Jenny Palén (Karma) och Daniel Diaz (Ikaroz) som båda är unga graffitimålare från Stockholm. Målningarna är inspirerade av graffitins uttryck, teknik och material. Som grundmotiv har de använt ett organiskt mönster i kombination med olika karaktärer som på ett humoristiskt sätt uttrycker olika känslor. Allt är målat direkt på väggen med akryl, spray och kritor. Målningarna finns i trapphuset, men några finns utspridda i övriga lokaler; en målning finns till exempel bakom soffan i lärarrummet.

Ser man på Vill du ta med din klass på konstvandring eller kanske själv utforska några av våra offentliga konstverk? Kultur i länet och Uppsala konstmuseum har tillsammans tagit fram en lärarhandledning om offentlig konst i Uppsala för högstadiet och gymnasiet. Lärarhandledningen ska vara ett hjälpmedel för att diskutera det offentliga rummet och ett tankestöd under konstvandringen. Här presenteras verk av bland annat Arne Jones, Jan Svenungsson, PO Ultvedt, Lars-Erik Falk och Kajsa Mattas. Handledningen finns att ladda hem som pdf på lul.se under fliken Kultur.

91


bildhistoria Bürgel Goodwin, Uppsala juli 1907.

Henry B Goodwin lars lambert

92

Henry B Goodwin (1878–1931) räknas till de stora svenska fotograferna från 1900-talets första hälft. Under halvtannat decennium, från 1915–1930, drev han sin riksbekanta ateljé Kamerabilder i Stockholm, där han porträtterade stadens kända kulturpersonligheter, författare, konstnärer och skådespelare, i bilder som publicerades i såväl bokform som veckopress. Med akademisk tyngd och monumental självsäkerhet hävdade Goodwin i föreläsningar och artiklar, genom utställningar och den egna produktionen som en av de första att fotografier kunde vara likvärdiga med annan bildkonst. I kraft av sin internationella utblick, säkra smak och tekniska skicklighet betydde han i detta skede sannolikt mer för det konstnärliga fotografins utveckling i Sverige än någon annan. Sin fotografiska bana inledde Goodwin emellertid i Uppsala. Men han var då varken svensk eller fotograf, han hette inte ens Goodwin.


Den unge språkvetaren fil.dr Heinrich Bürgel, 26, bördig från München, anlände 1904 till Uppsala. Han blev raskt bekant med de lokala kollegerna, försörjde sig inledningsvis genom att ge språklektioner, men fick från 1906 ett lektorat i tyska vid universitetet. Hans stora intresse vid sidan av språk var att fotografera. Som son till en landskapsmålare, vilken likt många av tidens konstnärer använde fotografier som underlag för arbetet i ateljén, var Bürgel junior ”redan i elvaårsåldern förtrogen med kamerans och mörkrummets mysterier”. Han hade senare i Leipzig studerat hos Nicola Perscheid, en av sekelskiftets främsta porträttfotografer, och då lagt grunden till den bildsyn och teknik som drygt tio år senare skulle väcka uppmärksamhet i Sverige. Redan som amatör skaffade sig Bürgel Goodwin en position. Som fotograf företrädde han inledningsvis den så kallade piktorialismen. Med mjuktecknande objektiv, som luckrade upp skärpan, och/eller manuellt efterarbete av negativet i så kallade ädelförfaranden, åstadkoms effekter som kunde påminna om impressionistiskt måleri. Bürgel citerade med förtjusning fotoentusiasten G B Shaw: ”Vad nu görs med pensel och stift skall om kort tid göras mycket bättre med kameran.” Heinrich Bürgel blev sedermera efter byte av namn och yrke, svenskt medborgarskap och flytt till Stockholm, mellankrigstidens berömde societetsfotograf Henry B Goodwin, som avbildade storheter från Selma Lagerlöf och Heidenstam till Greta Garbo och Gösta Ekman. Han skulle livet ut behålla kontakten med språkkollegorna i Uppsala.

Vid den Fotografiska Upsala-utställningen hösten 1907 deltog Buergel Goodwin med en prisbelönt kollektion bilder av språkmän i Uppsala. ”Utan tvekan utställningens allra finaste och bäst utförda fotografier”, skrev Tidningen Upsala. ”De enda bilder, på hvilka kunde anläggas en konstnärlig måttstock”, menade Gunnar Malmberg i Fotografisk Tidskrift.

Under tiden i Uppsala sökte Buergel för sina dåliga nerver hos professorn i psykiatri Frey Svenson, som även var Frödings läkare på Upsala hospital. Redan som amatörfotograf beskrev Buergel Goodwin sin strävan att ”genom fotografi fasthålla och återge den mänskliga själens uttryck i ansiktet”. Bilden är från 1916.

93


94


Alfhild, fyra år, dotter till Goodwins nära vän, Herman Geijer, som var chef för Landsmålsarkivet i Uppsala i närmare tjugofem år. Bilden är från 1924. Alfhild, sedermera språklärare, lever idag vid åttioåtta års ålder i Uppsala.

Personalen i Landsmålsarkivet i Uppsala, som var beläget i Carolina Rediviva, en trappa upp till vänster. Från vänster Gerda Grape, i bilddjupet föreståndaren Herman Geijer, i förgrunden Manne Eriksson, därefter Johan Götlind och slutligen Dagmar Holmkvist. Bilden är från 1930. n

(Stora bilden till vänster)Två av Bürgels kolleger och vänner, Carl Magnus Stenbock och Herman Geijer, samt några okända damer, i Uppsala 1907.

Hugo Alfvén, kompositör, direktor musices och OD:s dirigent i Uppsala under flera decennier. Om denna bild av Goodwin från 1915 sa Alfvén att kättjan och spritbegäret syntes i blicken.

95


Super Size !

96


Roll Up Canvas Akvarell XL Posters Fotografiska kopior Digital bildbehandling

Ă–vre Slottsgatan 6 753 10 Uppsala 018 26 26 00 www.bildformatet.se 97


F OTO : E LO W E N N ST RÖ M /S K A N D I A

n?

da¯s

nsio e p a at att pr

te t mö t e i me n tim rande? e a r veste r ditt spa ngar, oav n i e r int öve lösni Varfö ss och se dig spar . o er du är med ia erbjud av livet d de ing Skan ilket ske givn d å r v r i fö sett ka tid o b t 0. at men -55 55 0 m o k 0 l 02 Vä r lefon e t 1A 1 t å n p a t ar gga sning Drottnin l ä h iga la, Vänl ia Uppsa d Skan .se

dia skan

99


BIZ&ART nr 6  

Ett magasin om kultur och afärsliv i Uppsala. Nr 6, dec 2008

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you