Page 71

kyla, luft och lufttomhet. En spiralformad virvelvind är i sin begynnelse en företeelse, som kan båda gott eller ont, regn eller orkan. Gott, som i hopiindianens bön om vatten, tolkad av Axel Fredenholm. [12] Solen brinner, torkan är svår. Sanden virvlar i öknen, Sanden dansar dödsdans. Folket ropar efter vatten. Vi spanar efter blixten Och de regngörande molnen, Vi väntar, väntar på regnet.

En fruktad virvelvind av större dignitet är tromben med sitt lugna centrum, sitt ”öga”. Natur­ företeelsen som inspirerat mången japansk dramadiktare till att skapa ett ”Ma”, en paus i ett drama, ett välbehövligt inslag av stillhet, som skänker sinnet ro och styrka inför ny akt som komma skall. [13] ”Icke föder otyglade virvelvindar något av liv” hördes ofta under antikens dagar. I Aristoteles komedi Fåglarna låter Zeus vindstillhet råda, då ”isfåglarna” sökte skydd vid Siciliens kust, när ruggningssäsongen närmade sig. [14] Spiralsymboliken har fängslat mången konstnär – häri inräknat även bokillustratörer. Som Gösta Bohm, den diktande konstnären i Hälsingland. Helt sonika har han låtit spiralen bli ett slags inkarnation av ett livsförintande vapen. En symbol för Ondskan. Hans kongeniala linoleumsnittsillustrationer i diktantologin Tvärsnitt talar sitt eget språk. [15] Han har i denna norrländska diktantologi lyckats att i bild illusoriskt åskådliggöra temat i månget poetiskt avsnitt. Som den apokalyptiska visionen hos Erik Malmström. Vår tids lieman slår rationellt Han skördar maskinellt. Guds skördetröska Skiljer agnarna från vetet. Matematikmaskinen ”Alfabetet” Drar roten ur evigheten. Subtraherar det irrationella och beräknar den heliga andemeningen.

För Gösta Bohm är spiralen en symbol såväl för sprittande liv som för djup mystik. Något som framför allt kommer fram i hans monumentala skapelse i Hudiksvall, den stora mosaiken Havet och Solen som han själv handsatte åren 1954–58. [16, 17] Han har själv berättat hur den första rymd-

färden med en levande varelse inspirerat honom. Varelsen var en långnosig hund instängd i en rymdkapsel. ”Mosaiken skall bli till en rymd­ ålderns Höga Visa”, anförtrodde konstnären mig. ”Ett makrokosmos möte med mikrokosmos. Allt skall vara kringsvept av spiralformernas dynamik. Även antika gudomligheter vill jag skall få bevittna, hur mänsklighetens dröm om rymdens erövring äntligen blivit verklighet!” Mosaiken för fram Hafsens rike genomkorsat av gyllene solstråle­knippen, kring vilka spiralvridna sjöhästar tumlar. På havsbotten sitter i var sin tronstol de tvenne havsgudomligheterna Amfitrite och Neptunus. Spiralvridna fiskar simmar i cirkel över dem, som glorior. Och, mitt i vimlet av snäckor med spiralvridna skal, slingrande djupgröna växter som strävar upp från havsbotten, skådas en rymdkapselliknande skapelse, erinrande om Piccards dykarklocka. ”Varför hamnade rymdkapseln med sin passagerare här?” frågade jag. ”Ekipaget behövde passera även havet” blev svaret. ”Jag vill också att mitt konstverk skall dränkas i musik”, anförtrodde mig den genommusikaliske konstnären. Nynnade på Debussys Den sjunkna katedralen pekade han på ett rubinröttskimrande korfönster, rester av en katedralliknande skapelse, halvt nedsjunken i havs­botten. Efter urgammal sedvänja hade han avbildat fönsterinfattningen så, att den skänkte visionen av en naturens egen spiralformation av högsta dignitet – tallkotten. Under hela medeltiden en Gudi behaglig skapelse, en symbol för liv och utveckling. I Orienten en evighetssymbol. Så kom den stora mosaiken även att förlänas ett inslag av medeltida mystik. [18] Mina tankar gick till Karl Asplund som vid ett besök i Chartres katedral inspirerades till att uttrycka sina känslor i ett poem. [19] I mumlade dunkel koret står, men de målade fönstren vetta mot Saligheten, dit vägen går genom mysteriets hetta.

Gösta Bohm drömde om att skapa ”visuell musik”. Månne icke den grundlärde konstnärens tal om sfärernas musik var helt oävet? Kring temat sfärernas musik spekulerade akademiledamoten Sigfrid Siwertz. Sittandes i sin länstol var han upptagen med att studera Andromedanebulosan i stjärnbilden Stora Björn. Han tyckte sig ana ”den celesta

69

Biblis 74  
Biblis 74