Page 67

Propaganda Hulda Flood skildrar ett möte med Salomon Losowski, generalsekreterare i Profintern, den röda fackföreningsinternationalen.53 Fastän han var ”en grann karl med svart hakskägg och mörka spelande ögon”, var det en ytterst bister Hulda Flood som tvingades lyssna till hans långa propagandatal. ”Seansen fortgår i dryga fyra timmar, med litet upplysningar då och då och dess­ emellan kaskader av kommunistisk propaganda.” Visst fick kvinnorna veta ett och annat om Ryssland men mest föreläste han för dem ”hur illa galet det står till i andra länder, inte minst i vårt”. De blev inte frälsta utan kränkta: ”Kommunistisk propaganda och utskällning av socialdemokratien finns det …tillgång till hemma, så för det behöver man inte resa till Ryssland.” Hulda tyckte inte att Losowski tog dem på allvar: ”Vi hade ju gett oss ut på denna långa färd för att på ort och ställe studera de nya förhållandena, och med ärlig avsikt att så långt möjligt, på den korta tiden, skapa oss en uppfattning om dem.” Fackföreningarna liknade inte heller de svenska: ”Fackföreningarna äro instrument för sovjetstaten”, hävdade Hulda Flood54 medan Theres Svensson sade: ”Jag blev upprörd över fack­föreningarnas terror.”55 Skilda bakgrunder – skilda åsikter Det mest slående i mitt artikelurval är dock vittnesmålen om den överväldigande entusiasm och utopiska framtidstro som präglade det nya Sovjet och dess människor – något man ville föra med sig hem. Våra resenärer var ganska eniga om det mesta. Ofta betonas att man fått röra sig fritt utan övervakning och att man inte låtit sig luras av några ”Potemkinkulisser”. Sällskapet insåg att det var turisternas valuta som ryssarna var mest intresserade av. Men gruppen var inte homogen. Kaj Andersson såg stora skillnader i inställning mellan å ena sidan ”arbetarhustrurna” och ledarna för socialdemokratiska kvinnoorganisationer och å andra sidan ”radikala författare och journalister ur det borgerliga lägret”: De sistnämndas hänförelse steg med varje dag under det att våra representanter svalnade allt mer

Aleksandra Kollontaj.

och mer och kritiskt inregistrerade de långa köerna framför livsmedelsbutikerna och tidningskioskerna etc., den bristande hygienen i fabrikskök och sociala institutioner, de premierade arbetarnas privilegier, den oerhörda nivelleringen, den påtagligt låga standarden för flertalet.56

Med ”det borgerliga lägret” menade troligen Kaj Andersson framför allt Signe Höjer och Elin Wägner.57 Kaj hade stått tillsammans med Elin Wägner 1 maj på Röda Torget: ”Elin Wägner var mycket skeptisk när vi for ut. Vi stod … på det där torget 8 timmar och jag trodde allt som oftast att hon skulle svimma. Men hon klarade det och for hem som kommunist och hon blev så övertygad.”58 Kajs förklaring till åsiktsbrytningarna är att socialistresenärerna själva nyss hade ”upplevt armodet och nu med fasa tänkte sig möjligheten att se den svenska arbetarklassen kastad tillbaka femtio år i tiden”. De skrämdes av alla brister eftersom de hoppats så starkt ”att det ryska folket, skall lyckas att å sitt sätt skapa fram ett mera människovärdigt samhälle”.59 Aleksandra Kollontajs roll. Resans betydelse i samtiden Aleksandra Kollontaj, Sovjets sändebud i Stockholm, som inbjöd gruppen till legationen och utformade programmet för resan, var troligen den som hade störst nytta av företaget. Resan blev en stor propagandaframgång för Kollontaj genom de många artiklarna om resan i svensk press. Det är sällan kvinnors projekt blir så uppmärksammade. Kollontaj skriver i sin dagbok: ”[tidigare fanns

65

Biblis 74  
Biblis 74