Page 45

Topografiska stadsporträtt och ett myller av figurer med en blandning av mytologi och realism utmärker Nicolaus Visscher och Hugo Allard graverade och praktfulla kartor i monumentalformat över de samtliga då kända världsdelarna. Här ses Europakartan. Kungliga biblioteket, KoB Rulle 142.

Paris och många andra städer. Överhuvudtaget var det vanligt att på mer utarbetade stadsplaner – ofta de som kom att graveras och tryckas – lägga till en perspektivisk framställning, kompletterad med väl avläsbara symboler, som byggnader, monument och verksamheter som representerade stadens ställning och funktion. Den kanske mest kända av sådana stadskartor är Giambattista Nollis Romkarta från 1748, Nuova Pianta di Roma eller Pianta Grande di Roma,

sammansatt av tolv kopparstick i måtten 176 × 208 cm, dedicerad till påven Benedictus XIV och ursprungligen inköpt av Carl Fredrik Freden­heim, sedermera överintendent vid Kongligt Museum – Nationalmuseums föregångare – som i slutet av 1780-talet vistats i Rom. Där hade han genom sin utomordentliga sociala kompetens och ett introduktionsbrev från Gustav III lyckats ta sig in i de högsta konstnärliga, politiska och kyrkliga kretsarna. Via konstnären, arkitekten och gravören

43

Biblis 74  
Biblis 74