Page 41

I Magnus Rommels arkiv i Krigsarkivet förvaras några förslag till kartuscher avsedda för en karta eller plan över belägringen vid Tönningen 1713, där Rommel själv för övrigt blev krigsfånge. Så vitt vi vet kom ingen av dessa kartuscher – som har en helt annan ikonografi än de som återfinns på Gadebuchplanen – att smycka någon karta. Bland förslagen märks en fredsmäklerska med änglavingar, som i sin hand håller fram kapitulationsdokumentet, ett aktsycke utan betydelse. Hennes ansikte är utformat som ett illa grinande kranium och runt halsen slingrar en rävboa. Ett annat förslag visar en osedvanligt osympatisk elefant, som representerar den danska insatsen i tragedin, medan draken till höger spyr ut sin galla. Krigsarkivet, Magnus Rommels ritningar.

ningen. Det var inte ovanligt att det på sina håll uppstod särskilda verkstäder för de olika specialiteterna. Men visst förekom det att kartografen själv komponerade och ritade kartornas kartuscher och vinjetter. En sådan var den skicklige tecknaren och fortifikationsofficeren Magnus Rommel, upphovsman till en av de mest kända svenska praktkartorna, planen över slaget vid Gadebusch 1712, Sveriges sista stora seger i det stora Nordiska kriget.10 Som tjänsteförrättande generalkvartermästare hade han på nära håll följt utvecklingen under slaget. Förutom själva slaguppställningen är kartan känd just för sina utsmyckningar och att den också inrymmer åtminstone en av de äldsta kända avbildningarna hur den karolinska arméns soldater såg ut på 1710-talet. Även själva kartuschen, det vackert veckade draperiet, omgivet av militära attribut som sköldar och vapen har ägnats intresse. Här räcker det med att nämna att Rommel också hade tagit fram några andra varianter till kartuscher med starkare symboliskt innehåll, anspelande på Magnus Stenbock som härförare än den som till sist utfördes. Men

ändå är det ingen överdrift att påstå, att planen som den kom att se ut ändå kan ses som en hyllning till Stenbock. Inom Fortifikationen, som från 1630-talet hade ansvaret för det militära byggandet och den militära karteringen, utarbetades för övrigt särskilda förordningar hur ritarbetet skulle gå till, och i den instruktion som utfärdades 1699 framgick att kartorna, ritningarna och planerna gärna fick utsmyckas med kartuscher och vinjetter under förutsättning att dessa inte inverkade på det egentliga sakinnehållet.11 Rommel införde gärna personliga känslor i sina kartutsmyckningar, vilket kan illustreras av förslagen till kartuscher han utarbetade efter det svenska nederlaget vid fästningen Tönningen i Holstein-Gottorp 1713. Belägringen, som varade ett år innebar att Stenbock till slut fick kapitulera inför de dansk-sachsiska och ryska trupperna och bland annat Rommel själv blev krigsfånge och kom att återvända till Sverige först 1719. Här är det en helt annan ikonografi som är aktuell. Bland förslagen märks en fredsmäklerska med änglavingar. I sin högra hand håller hon fram kapitulationsdokumentet, utformat som ett

39

Biblis 74  
Biblis 74