Page 15

Och att reformera måleriet, färgkonsten, åt det hållet – det är otänk­ bart. Det skulle endast ha till följd att vi bleve i en oroväckande grad fattigare på uttryck, medel vid utövandet av denna konstart.24

Trots publikens intresse såldes inte särskilt många av Kandinskys verk; bland fåtalet köpare märktes psykiatern Bror Gadelius och den tidigare nämnde konsthistorikern Johnny Roosval. När Gummesons i en andra upplaga av utställningskatalogen publicerade en hyllande uppsats om Kandinsky av Gösta Adrian-Nilsson, var avsikten antagligen att stimu­ lera försäljningen.25 Poul Bjerre tog samtidigt nya initiativ och bjöd in Kandinsky, Münter och ett stort antal gäster till diskussion och supé den 12 februari. Bland de inbjudna fanns flera konstkritiker, museimän, författare och läkare. Efter en inledning av Bjerre fick gästerna tillfälle att diskutera den abstrakta konsten och ställa frågor till Kandinsky. Vid en ny middag hos Bjerre den 16 februari sammanfördes Kandinsky och Münter med Prins Eugen. Värden kommenterade i sin gästbok: ”Mest bara Kandinsky som talade om Ryssland.”26 Sedan Kandinskys utställning stängts visade Gummesons ett par veckor i mars verk av Gabriele Münter. Till detta tillfälle trycktes Kan­ dinskys Om konstnären, författad under vistelsen i Stockholm och till­ ägnad Münter. I uppsatsen försökte Kandinsky, som ständigt reflekte­ rade över grundvalarna för konstnärens arbete, om igen formulera sin uppfattning. I ”den nuvarande stormiga tidens skenbara oreda”, förkla­ rade han, rådde ”samma lagbundenhet”, som alltid i konstens värld. Däremot existerade inte längre någon ”unison sång”, bara en kör där varje enskild stämma ökade i självständighet. Just stämmornas olikhet i ”denna rika, fulltoniga kör” var ”tidens lycka”.27 Hos den skapande konstnären var det personliga medfött. I personligheten förenades två oskiljaktiga delar, den inre världen, det vill säga ”idealet, konstnärens dröm, som söker efter förkroppsligande”, och den för denna uppgift ”nödvändiga kraften – de konstnärliga medlen – egna linjer, egen färg”.28 Ett äkta konstverk talade omedelbart till åskådaren. Konsten var, betonade Kandinsky, inte någon vetenskap där en ny teori dödför­ klarade en tidigare.29 Poul Bjerre försökte utifrån sina förutsättningar närma sig Kandin­ skys konst. Som ung hade han tagit intryck av Freud, frigjort sig och utvecklat psykosyntesen, en terapeutisk modell för vägen från själslig död till självläkning. När han i Gestalter och gärningar (1958) skildrade sitt möte 1916 med ”Den abstrakta konstens pionjär”, uttryckte han sin 13

Biblis 74  
Biblis 74