Page 14

nog ett nationellt ryskt drag. Se på denna tidiga, helt realistiskt tecknade lilla tavla! Här framme är en begravning. Till höger står en och blåser trumpet. Det är vad jag menar med det ologiska.” Beträffande sin flytt från München till Moskva i samband med krigsutbrottet förklarade Kan­ dinsky att han i München kunnat arbeta ”lugnt och fredligt utan att bli störd”. Konstmetropolen Paris passade honom inte: ”Denna hets, detta spring efter de senaste mönstren, de senaste storheterna.”19 Poul Bjerres kontakter med tysk konstvärld och hans möte med Gab­ riele Münter i Stockholm sommaren 1915 var närliggande anledningar till att han dagen efter vernissagen bjöd Kandinsky och Münter på mid­ dag i sitt hem.20 Förutom konsten fanns andra möjliga samtalsämnen, bland annat fredsfrågan som engagerade både Bjerre och Kandinsky.21 I tidskriften Konst publicerades vid samma tid ett kort och tempera­ mentsfullt inlägg, där Kandinsky jämförde sin konst med den textlösa instrumentalmusiken.22 I dagspressen pågick en livlig diskussion om Kandinskys konst med deltagare som Karl Asplund, August Brunius, John Landquist, Gregor Paulsson och Johnny Roosval. Fastän flera av de utställda verken var figurativa, tog kritikerna fasta främst på de mer abstrakta målningarna. Flera av dem reserverade sig, vissa kraftfullt, medan Gregor Paulsson bejakade dem.23 I det offentliga samtalet deltog inte Karl Nordström, ordförande i det en gång radikala Konstnärsförbundet. Nordström reflekterade i sin dag­ bok den 8 februari: Gummeson sitter om dagarna därnere i sin källare som en Buddah [sic] på en stol och ser besökare offra sina 50-öringar för att studera detta allra märkvärdigaste i den nya konsten. Och publiken tycks röra sig därnere med rätt mycket intresse, utan alltför högljudda protester.   I mitt tycke äro konstnärens ”improvisationer”, hans färgfan­tasier utan tydligt samband med ”motiv” i naturen det ojämförligt bästa på denna utställning. Där han på något sätt närmar sig det naturalistiska, vare sig det gäller figurer eller landskap, är jag inte med i nämnvärd grad […]. Improvisationerna äro rätt enastående sammanställningar av sköna färgackord, i väl avvägda inbördes dimensioner, med mycken konstnärlighet ditsatta på duken. [– – –] Däremot är jag övertygad om, att det är rent misstag av Kandinsky att sammanställa detta med musik, att vilja göra musik i färger. [– – –]   Kandinsky är säkerligen ett enastående fenomen, jag tror inte på några efterföljare. Sådana äro inte heller nödvändiga, det jag kan inse.

12

Biblis 74  
Biblis 74