Page 13

var Kandinsky vid denna tid inte ett okänt namn. Flera svenska konst­ närer och konstkännare hade sedan seklets början kommit i kontakt med hans konst. Carl Palme lärde under sin tid 1901–04 på Kandinskys målarskola i München känna både sin lärare och hans väninna Gab­ riele Münter.14 Ivan Aguéli hänvisade 1912 konstnärskollegan Richard Bergh till ”en germanbok av den klyftiga Kandinsky”. Boken var sanno­ likt Über das Geistige in der Kunst (1912), där Kandinsky presenterade ett nytt program för måleriet, ett ljudande kosmos av fritt svävande färger och former, sprungna ur en inre nödvändighet. Gösta Adrian-Nilsson (GAN) mötte Kandinskys konst i Berlin 1913.15 För konsthistorikern Gre­ gor Paulsson bidrog upplevelsen av Kandinskys verk och läsningen av hans skrifter till ett ökat intresse för konstteori.16 Kandinsky i Stockholm Ett närmande mellan Sverige och Kandinsky inträffade 1916, då Gum­ mesons konsthandel på Strandvägen i samverkan med galleriet Der Sturm i Berlin arrangerade en utställning med verk av den ryske konst­ nären, såväl äldre målningar och träsnitt med ryska motiv som mer ab­ strakta verk. För flera av de unga konstnärer som på grund av kriget åkt hem från Paris, innebar den en kraftfull injektion av nya intryck. Gabriele Münter var på plats i Stockholm redan i juli 1915 och verk av henne visades hösten samma år på Gummesons. Münter planerade därefter nya separatutställningar med verk av både henne själv och Kan­ dinsky.17 Vintern 1915 reste Kandinsky, mitt under brinnande krig, från Moskva till Stockholm där han uppehöll sig från den 23 december till den 16 mars året därpå. Hans närvaro i den svenska huvudstaden upp­ märksammades snart av tidningarna och vernissagen på Gummesons den 1 februari var välbesökt. Bland mera kända besökare på utställning­ en märktes konstnärsparet Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, själslä­ karen Poul Bjerre och Prins Eugen. Dagen efter vernissagen siade Dagens Nyheters utsände att ”Stockholm kommer att tala om Kandinski, liksom det över huvud taget hälst talar om – vad det inte begriper”.18 Samma dag publicerade tidningen en in­ tervju, där Kandinsky kommenterade de olika stadier hans konst genom­ gått, innan han börjat avlägsna sig från naturefterbildningen och kom­ mit fram till att färg och form var hans uttrycksmedel. Kandinsky fäste uppmärksamheten på akvarellen Begräbnis, sannolikt från 1907: ”Vad min böjelse för det ologiska, det nyckfullt sammanställda, beträffar, är den 11

Biblis 74  
Biblis 74