Länge har vi levt med tre litterära huvudgenrer: epik, lyrik och dramatik. Men nu är det dags att vi offentligt utnämner en fjärde genre: kruciverbik. Alltså: korsordskonst – efter crux, kors, och verbum, ord. Den legendariske korsordskonstruktören Per-Olov Ahl kallade sig till exempel kruciverbist.
LYCKAS MED KORSORDETS Klassikerns upphovsman kan tricken från uppgifter om forntida försök med nedskrivna gåtor och ordlekar och bara ser till det moderna korsordets framväxt, har vi en exakt datering att utgå ifrån: den 21 december 1913. Då publicerade Arthur Wynne världens första korsord i New York World, en rombisk ordfläta. Redan då var de två grundläggande och sinsemellan korresponderande termerna nyckel–nyckelord och lösning– lösningsord etablerade, det vill säga: nyckeln är ordet eller formuleringen som ska leda fram till lösningen, det ord som skrivs in i de tomma rutorna i korsordet. Den första svenska ordflätan kom 1923, det första bildkorsordet skapades i Sverige 1954, kryptokorsoret debuterade 1962 i USA, Melodikrysset kom i Sveriges Radio 1965… Med andra ord ett succéartat genomslag, en tid av nya landvinningar för homo ludens, den lekande människan! Men korsorden hade sina belackare: det riktades kritik mot detta nya påfund från olika håll i samhället. Det känns frestande att i detta sammanhang citera Hedvig Thorburn i en artikel i Göteborgs-Posten från 5 januari 1994: ”I början av 1920-talet spred sig korsordet till England, trots att amerikanska läkare hade varnat för att alltför ivrigt pusslande ’kunde leda till neurotiska symptom på grund av besvikelser, om man misslyckades’. En man lär ha skjutit ihjäl sin hustru, därför att hon vägrade hjälpa honom.” Så vad är själva essensen i korsordslösandet, hur beskriver man bäst förhållandet mellan konstruktör och lösare, den mellanliggande ytan, associationsfältet där två intellekt bekämpar varandra i en oblodig strid i jakten
enligt en outtalad, men likväl självklar, underförstådd överenskommelse mellan konstruktör och lösare, anstränga sig till det yttersta för att göra lösningsordet så svårfunnet som möjligt? NÅGRA VANLIGA TRICK i branschen för att vilseleda lösaren finner man i dessa exempel (tack till de konstruktörer som ursprungligen formulerade nycklarna):
OM VI BORTSER
24
biblioteket i fokus 4 2017
FOTO: ANNA RIKNER
på sanningen, det vill säga den rätta lösningen? Och vilka metoder ”får” man använda? Det finns ortodoxa lösare som säger att inga som helst hjälpmedel är tillåtna, inga ordböcker, inte ens Svenska Akademiens ordlista – dessa lösare får förstås problem om konstruktören valt ett lösningsord som lösaren aldrig tidigare stött på, för hur ska man då kunna finna ordet? Mer liberala lösare är tvärtom glada över det stora utbudet av hjälpmedel som finns att tillgå: ordböcker, uppslagsböcker, specialverk i olika ämnen, hjälp via internet. En ståndpunkt som jag tror att de flesta kan landa i är, att ju färre hjälpmedel man utnyttjar, desto större är den personliga tillfredsställelsen över ett färdiglöst korsord. En korsords-konstruktör i min bekantskapskrets brukar envist hävda att ”alla metoder är tillåtna utom att med våld tilltvinga sig lösningen av konstruktören” – just där har vi en väl fungerande lägsta-nivå, där går en tydlig anständighetsgräns ingen bör överskrida. Resten är lösarens ensak. en korsordskonstruktör, vilka metoder står till buds när hen ska formulera sina nycklar? Och HUR ARBETAR DÅ
•Betoning: Var skotten i Ådalen = Utomlands Förklaring: Läs med grav/akut accent. •Vokallängd: Öst är öst och väst är väst, men i denna form möts de två = Supinum Förklaring: Det vill säga supinumformen av ösa och väsa. •Konkret/abstrakt: Huvudstad i Tjeckoslovakien = Oslo Förklaring: alltså helt konkret, bokstäverna nummer 6, 7, 8 och 9 i ordet Tjeckoslovakien. på det aktiva och det passiva ordförrådet, och om man vill raljera skulle man kunna säga att det därutöver existerar ett stendött ordförråd (ord man bara återfinner i korsord). Och för att detta stendöda ordförråd inte ska bli ett helt utdött ordförråd krävs att någon ger de stackars utrotningshotade orden lite konstgjord andning, ger orden en möjlighet att leva vidare – och denna livräddningsinsats görs alltså av de tappert kämpande korsords-människorna, av konstruktörerna och av lösarna – de som alltså vigt sitt liv åt kruciverbiken. MAN BRUKAR SKILJA
LENNART LUNDSTEDT