Betydelsefulla möten i idrotten
Där träffade jag andra handikappade ungdomar som jag kunde utbyta erfarenheter med. Det fick mig att känna mig normal igen. Rekryteringslägrets ägare, Karsten Inde, fick mig att inse att idrotten och livet inte var slut för mig. Jag fick lära mig bågskytte, att köra rullstol, att spela bordtennis och att simma med bara armarna. Tack vare Karsten Inde fick jag det självförtroende jag saknat innan. Jag började se möjligheterna. Hemma i Luleå hade jag till exempel en granne, Lena Revholm, som var simtränare i en handikappförening. Jag började träna för henne och ett par år senare satte jag fyra svenska rekord i simning. Jag blev också landslagsman i bordtennis och fick tävla i VM, EM och OS. Min bror Ulf, Karsten Inde och Lena Revholm hade tagit mig tillbaka från mörkret och gjort mig till det jag alltid ville vara. En idrottsman. Idrotten kommer alltid vara en del av mig. 2005 gjorde jag en kort comeback i bordtennislandslaget, efter 22 års uppehåll. Idag tränar och sparrar jag några handikappade killar och tjejer i rullstolstennis och bordtennis på min fritid. Och jag har en son, som spelar ishockey. OVE BRÄNNHOLM 49 ÅR, REGISTRERINGSASSISTENT, LULEÅ
28