Page 132

SV

130 Svenska

Gratis arbetsmaterial på nätet

Hansson & Wallin

VAMPYRIS BÖRJAR SKOLAN Vampyris är ingen vanlig vampyr. Han är vegetarian och tycker inte om blod, och nu vill han dessutom börja i skolan. Han träffar nya kompisar, som han bjuder med hem. Ett stort misstag, visar det sig. I källaren sover nämligen hans ytterst blodtörstiga föräldrar ...

VAMPYRIS

Vampyris börjar skolan är den första delen i en ny bokserie för barn i åldern 6–9 år. Böckerna i serien är lagom läskiga och väldigt roliga.

börjar skolan

VAMPYRIS börjar skolan

anlig vampyr.

Åk 1 - 3

ch tycker

u vill han

olan. Han

, som

m. Ett

det sig. I källaren sover

st blodtörstiga föräldrar ...

n första delen i en ny bokserie för barn i n är lagom läskiga och väldigt roliga.

are och skriver böcker som hon själv hade e, fantasifulla och roliga.

Anna Hansson skriver böcker som hon själv hade velat läsa som barn. Spännande, fantasifulla och roliga. Jimmy Wallin är serietecknare och barnboksillustratör. Hans bilder är färgglada, uttrycksfulla och humoristiska.

och barnboksillustratör. Hans bilder är moristiska.

Inbunden bok. 69 sidor. Författare: Anna Hansson. Illustratör: Jimmy Wallin. beta-4161 135:-

Art. nr beta-4161

9 789188 009531

Anna Hansson & Jimmy Wallin

www.betapedagog.se

2017-10-26 11:58

En underlig och mystisk sak hände mig en gång. Fastän jag nu är vuxen kan jag fortfarande fundera på det som hände, den där kvällen i skogen, för så länge sedan. För att du ska förstå allting bättre är det några saker du måste känna till. För det första att min bästa vän heter Charlotte. Vi har varit kompisar sedan jag var fem år och hon sex. Vi är fortfarande bästisar, fastän vi idag bor i olika städer och har egna familjer och egna barn. Charlotte heter hon egentligen, men alla kallade henne för Lolli, när vi växte upp. Det var hennes pappa som började kalla henne Lolli, eftersom han tyckte hon såg ut som en Lolli – hur nu sådana ser ut?

Idébrunnen

Åk 4 - 6 GRUVFRUNS HEMLIGHET En dag åker klass 5-6 från den lilla byskolan i Enåker på studieresa till Sala silvergruva. Under gruvbesöket råkar Mirella och hennes kusin Lukas komma bort från den guidade gruppen. När de virrar omkring i labyrinten av gruvgångar händer det märkliga och skrämmande saker. Vilka var det egentligen de träffade där nere? Vad vill kvinnan med tjärblosset? Och vad betyder texten med snirkliga skrivstilen? Mirella och Lukas förstår att gruvan ruvar på en hemlighet. Fantastisk och spännande bok. Inbunden bok. 152 sidor. Författare: Ingela Korsell. Grafisk form, omslag: Marianne Wikner. beta-3877 105:-/st. Vid köp av 10 st. eller fler 95:-/st.

Åk 4 - 6 DEN SVARTA HANDSKEN En underbar bok. De elever som har läst boken, säger alla samma sak: ”Det går inte att sluta, förrän man har läst ut den!” Ett fantastiskt tillfälle att låta klassen dela en gemensam upplevelse och dessutom underlag till spännande diskussioner, när eleverna samtidigt läser boken. Samma nervkittlande handling sedd ur tre olika perspektiv. Genialt! Texterna ger inte alla svaren direkt, utan läsaren får tänka själv och granska kritiskt. Lusten att läsa väcks mer och mer. 64 sidor. Inbunden. Författare: Ingela Korsell. Omslag: Sinisha Bozunovic. beta-3875 89:-/st. Vid köp av 10 st. eller fler 79:-/st.

För det andra måste du veta att Lolli och jag bodde på samma gata i Sunnersta, som ligger lite utanför Uppsala. Vi var nästan grannar, för det var bara ett hus emellan oss. Husen var sådana där kedjehus, du vet, flera hus som ser likadana Ingela Korsell ut och där garaget sitter ihop med grannens hus. Alla vi barn som bodde på området Svankärret sa att husen såg ut som vita skokartonger med det svarta, platta taket som ett lock. Alla husen låg i en stor rund ring, och i mitten fanns en enorm lekpark, där alla barnen samlades och lekte. Det som var bra med att ha parken som samlingsställe var att det alltid fanns någonstans att ta vägen. När man kom hem från skolan, slängde man in skolväskan i hallen och ropade i dörren till någon förälder eller syskon: - Jag sticker till parken! Där fanns det oftast någon att vara med och något att göra. Populära lekar i parken var burken, brännboll och Halli-hallå. Vi var fyra tjejer som höll ihop – Sara, Lolli, Anneli och så jag, Jenny. Vi kallade oss själva för Björnligan. Ofta var vi vänner, men då och då var vi de bittraste fiender. Men mot killgänget höll vi alltid ihop som en enad front. Inte så att vi jämt och ständigt var osams med killarna. Nej, det var oftast spännande att leka med dem, men man kunde inte riktigt lita på dem, tyckte vi tjejer. Killarna i området, Tom, David och Marko, höll också ihop, men jag kan inte minnas att de kallade sig för något speciellt. Våra namnförslag var Knatte, Fnatte och Tjatte, men det ville inte killarna gå med på. För det tredje måste du veta att på andra sidan vägen ligger en stor skog som heter Vårdsätraskogen, som vi lekte mycket i. Det var där, i Vårdsätraskogen, det hände, det där underliga, som jag nu vill berätta om.Allting började med att Sara, Lolli och jag som vanligt satt på varsin gunga i parken. Det var i september, precis när det börjar bli lite kallt om eftermiddagarna och kvällarna. Jag hade just börjat 4:an, och de andra gick i samma klass i 5:an. -Var är Anneli? frågade jag, medan jag ritade mönster i sanden med ena foten.- Hon är förkyld. Hon var hemma från skolan idag, sa Sara. - Var är killarna någonstans, förresten? Dem har man ju inte sett till i parken på flera dagar, sa Lolli.Det visste ingen, men sen tänkte vi inte mer på det. Vi fortsatte att snurra på gungorna, tills vi blev alldeles yra och hoppade några långhopp från gungorna. Ibland ritade någon av oss med pinnar i sanden och lekte en lek, där man liksom spår varandra i sanden om t.ex. vad man ska jobba med, när man blir stor, vilken stad man ska bo i, favoritmat och sådana saker. När vi som bäst höll på att spå varandra, kom Tom, David och Marko springande emot oss. Stolta och lite andfådda berättade de att nu var deras koja i skogen klar. Det var alltså där de hade varit! Flera eftermiddagar och kvällar i rad hade de snickrat, byggt och konstruerat. De hade fått lov att ta en massa gamla plankor, som ändå skulle slängas, från en byggarbetsplats i närheten. Verktyg och spik hade de tagit med sig hemifrån. Allting hade de släpat långt in i skogen, till ett hemligt ställe. - Kom med och kolla på vår nya koja! Den är jättefin! sa Tom och log. Sara, Lolli och jag tittade misstänksamt på killarna och sen på varandra och sa: - Jaaa ... det kanske vi kan! Vi tjejer visste att vi inte fick verka för intresserade, för med killarna visste man aldrig. Kunde det ligga en hund begraven här ... alltså var det något lurt på gång? Försökte de lura oss? Vi var på vår vakt! Vi fick först lova på heder och samvete att inte tala om för någon var kojan låg, inte ens för våra föräldrar och speciellt inte för några syskon. Vi måste lova att inte skvallra – att våra läppar var förseglade – på liv och död. - Ja, ja, vi lovar. Visa oss nu, var den där kojan ligger, sa vi för att skynda på det hela. Efter denna ceremoni traskade vi på en lång rad in i skogen. Killarna gick före som vägvisare. En lång stund gick vi dit inga stigar ledde. De hade verkligen valt ett bra ställe att bygga sin koja på. Hit kunde nog ingen hitta. Kojan var verkligen häftig. Vi var imponerade. Killarna måste ha arbetat hårt med bygget. Den var byggd mellan tre stora träd och var ganska så stor och rymlig. För att komma in måste man klättra upp på en repstege och öppna en lucka i kojans golv. Det fanns till och med ett fönster, även om glasrutan saknades. Jag förstår att Tom, David och Marko pöste över av stolthet. Kojan låg nästa två meter över marken. Killarna hade kamouflerat den med granris, kvistar och blad. Den syntes nästan inte. Eftermiddagssolen strilade ner bland träden. Det var vackert. Det kändes lite overkligt. Som om vi klivit in i en annan värld, i en annan tid. Fantasin satte igång hos oss alla. Det här var nästan för bra för att vara sant. En riktig trädkoja som ingen visste om, mitt ute i skogen. Här kunde vi vara helt ostörda. Det här kunde bli vårt högkvarter. Vår hemlighet. En efter en klättrade vi andaktsfullt uppför repstegen. Även om det var lite trångt för sex personer, fick vi plats. Det var nästan bara mysigt att vi fick tränga ihop oss lite. Mitt på golvet stod en liten trälåda med lock. Killarna demonstrerade hur lådan både kunde vara ett bord och en förvaringsplats för ”bra-attha-grejer”. I lådan fanns en stor svart ficklampa, två stearinljusstumpar, tändstickor, några serietidningar, två paket kex, en filt och sist men inte minst, en kortlek. Till och med en matta på golvet och en gardin för Art. nr 3876 killarna ordnat. n lång stund satt vi där och bara tittade på denna skapelse och njöt.

Åk 4 - 6 IDÉBRUNNEN DEN SVARTA HANDSKEN Ett kopieringsunderlag med många idéer till hur du arbetar vidare med Den svarta handsken. Genom att arbeta med skönlitterär text på ett varierande sätt, täcker man in de flesta momenten i läroplanen, t.ex. läsförståelse, reflekterande läsning, kritisk granskning, fri skrivning, skrivregler, dramatisering och argumentation. Många av uppgifterna är flexibla och enkla att omarbeta, så att de passar den enskilda eleven. 25 sidor. Författare: Ingela Korsell. Omslag: Sinisha Bozunovic. beta-3876 290:-

Profile for Beta Pedagog

Läromedel 2018, årskurs F-6  

Läromedel 2018, årskurs F-6