Page 1

Upplevelsebaserat Lärande – att handleda spel, rollspel och simuleringar i klassrummet


Best채llningsadress: Liber distribution 162 89 STOCKHOLM Telefon: 08-690 95 76 Fax: 08-690 95 50 E-postadress: skolutveckling @ liber.se www.skolutveckling.se ISBN 91-85589-00-4 Best채llningsnummer U06:132 Konstruktion Carl Heath och Karl Alfredsson, GR Utbildning Layout och bearbetning Patrik Eriksson Grafisk Form Tryck Danag책rds Grafiska Mer information om Upplevelsebaserat L채rande: carl.heath@grutbildning.to karl.alfredsson@grutbildning.to www.grul.se


Förord Regeringen har inom ramen för demokratisatsningen Delaktiga Sverige inför 2006 års val uppdragit åt Myndigheten för skolutveckling att stödja genomförandet av Skolval2006. Målgruppen är gymnasieelever och elever i grundskolans år 7-9, med syfte att öka elevers kunskaper om och intresse för hur man som ung kan delta i och påverka samhällsutvecklingen. Dessutom skall materialet uppmuntra till deltagande i skolvalet. Lärarhandledningen Upplevelsebaserat Lärande- att handleda spel, rollspel och simuleringar i klassrummet är en del av det utbildningsmaterial för gymnasieskolan och elever i grundskolans år 7-9 som Myndigheten för skolutveckling har tagit fram inom ramen för denna satsning. Lärarhandledningen fungerar som introduktion och stöd för att genomföra rollspelen Det nya landet och När du får bestämma – En simulering om valet till kommun och landsting som Myndigheten för skolutveckling också har tagit fram inom ramen för demokratisatsningen. Materialet är utvecklat av Carl Heath och Karl Alfredsson, GR Utbildning på uppdrag av Myndigheten för skolutveckling. Projektansvarig vi Myndigheten för skolutveckling har varit David T. Hallal.

Suss Forsman Thullberg Avdelningschef David T. Hallal Undervisningsråd

Upplevelsebaserat Lärande – en handledning | 3


Inledning

Den här lärarhandledningen är en introduktion för dig som ska arbeta med upplevelsebaserat lärande i skolan. Handledningen har som syfte att bistå lärare och andra pedagoger utan erfarenhet av att arbeta med rollspel i undervisningen. Handledningen utgår från kortare, enkla rollspel och simulationer som har en total tid för genomförande på maximalt fyra timmar och där liten eller ingen tid läggs på förberedelser av deltagarna för själva rollspelet. Istället sker en stor del av lärandeprocessen efter själva rollspelet under den avslutande diskussionen. Materialet är tänkt att vara en allmän introduktion kring hur ett rollspel kan vara uppbyggt från förberedelser till diskussion. Saknar man tidigare erfarenhet av metoden rekommenderas att man läser hela handledningen innan man börjar använda rollspel. Mer information finns på www.grul.se, där man också kan ladda ner fler rollspel, simuleringar. värderingsövningar med mera.

Upplevelsebaserat Lärande

Upplevelsebaserat lärande är den övergripande rubriken för all typ av pedagogik som skapar lärandesituationer genom deltagarnas deltagande i aktiviteter av något slag. Inom området ryms en mängd olika metoder, till exempel simuleringar, rollspel, storyline, ”case studies” forumspel samt andra typer av spel som inte lika lätt låter sig kategoriseras. Upplevelsebaserat lärande är ofta ställt i kontrast till lärande genom föreläsning, inläsning och liknande former av klassiska lärandesituationer. Upplevelsebaserat lärande är en metod för lärande som ofta låter deltagarna behandla verkliga problem i en simulerad miljö. Metoden innehåller vanligtvis någon form av problemställning och deltagarna måste samtala, resonera, förhandla och fatta beslut i grupp eller individuellt. Problemställningarna är ofta kopplade till värdegrundsfrågor eller andra frågor som inte har ett specifikt svar. I de flesta fall iklär sig deltagaren en roll i den simulerade miljön, för att göra det lättare att byta perspektiv i frågan. Genom att reflektera över en frågeställning utifrån ett annat perspektiv än det egna möjliggörs en djupare insikt. Ofta krävs en genomgång före och en genomgång och utvärdering efteråt för att möjliggöra en god lärandesituation. Upplevelsebaserat lärande har under de senaste tio åren blivit en populär metod i Sverige och utomlands. Det finns många anledningar till detta. Pedagoger har genom användandet av metoden upplevt att deltagarnas motivation har ökat. Vidare är metoden ett verktyg i arbetet med frågor som annars kan vara problematiska att väcka engagemang i. Deltagarna får arbeta växelvis med teori och praktik, vilket stimulerar en större grupp pedagoger samt ökar förståelsen för frågan. Utöver att deltagaren genom metoden lär sig och bildar begrepp i en viss fråga möjliggör metoden också för deltagarna att arbeta med problemlösning, kommunikation, arbete i grupp och konflikthantering.

Vad är simuleringar?

Pedagogiska simuleringar har använts under lång tid i skolan. Några av de mest kända simuleringarna är till exempel ”fattiga och rika” som genomfördes mycket under 70- och 80-talen. I “fattiga och rika” får några få deltagare väldigt god mat i skolans matsal en dag, medan de flesta får sämre mat. Ett annat exempel på en simulering är Handelsspelet, ett spel om globala handelfrågor, som togs fram under 1980-talet och används

Upplevelsebaserat Lärande – en handledning | 4


i omarbetade former än idag. Simuleringar är en sorts pedagogiska övningar i vilket deltagaren medverkar i en simulerad, fiktiv kontext. Inom den simulerade kontexten återfinns ett antal på förhand uppsatta regler och strukturer som deltagaren förhåller sig till. Den simulerade kontexten syftar till att förenkla och tydliggöra ett verkligt fenomen eller en verklig företeelse. Genom att arbeta och utforska simuleringens fiktiva situation skapas förutsättningar för att dra paralleller och återkopplingar till det verkliga fenomenet eller den verkliga företeelsen. Det finns många olika sorters simuleringar som använder sig av olika tekniker, system och strukturer för att beskriva ett visst skeende eller förlopp. De varierar i utformning och karaktär beroende på det som simuleringen syftar till att beskriva. Det som däremot karaktäriserar alla simuleringar är att de utgår ifrån de olika faser i lärprocessen som beskrivs nedan. Simuleringens primära pedagogiska syfte är att skapa en fiktiv kontext som återkopplar till verkligheten, där deltagarna har möjlighet att, utifrån den gemensamma upplevelse simuleringen skapar, diskutera och analysera det verkliga sammanhang som simuleringen syftade till. Efter simuleringen genomförs en efterdiskussion i vilken jämförelser, tolkningar och generaliseringar kan göras mellan den simulerade situationen och den verkliga situationen. På så sätt skapas en ökad förståelse för situationens sammanhang, dess aktörer och system. Vikten av en handledd efterdiskussion är av stor vikt för att skapa en fullgod lärprocess. Det som tydligt skiljer ut en simulering ifrån ett rollspel är att den individuella deltagaren inte iklär sig en roll, utan endast befinner sig inom ramen för en simulerad situation och använder sig av sin egen kunskap och sina egna fördomar i simuleringens kontext.

Vad är rollspel?

Rollspel är ett begrepp som allt mer används i den pedagogiska världen. Begreppet är väldigt brett och täcker in allt från FN-rollspel i gymnasieskolan till hobbyrollspel i fantasymiljö. Det som karaktäriserar ett rollspel är att deltagaren utifrån en roll upptäcker och upplever ett skeende. Rollspel är en av många metoder i det upplevelsebaserade lärandet. Rollspel är att förverkliga och gestalta en berättelse utifrån en på förhand skapad ram genom att levandegöra olika roller. Utifrån det material som skrivits inför spelet skapar deltagarna berättelsen tillsammans. I förberedelserna redogör arrangören för i vilken genre och vilken miljö spelet utspelar sig, samt vilka karaktärer som finns. Utifrån dessa förutsättningar inleds spelet. Själva spelet har varken åskådare eller publik. Alla deltar på samma villkor. Spelet kan liknas vid improvisationsteater, i det att deltagarna tillsammans skapar och formar spelet utifrån de givna förutsättningarna. På så sätt skiljer sig ett rollspel från en teater, där deltagarna agerar utifrån ett färdigt manus. Under spelet talar och uppför sig deltagarna i enlighet med den påhittade världen och rollerna. Förutom en övergripande ramberättelse finns det ingen förutbestämd handling, i stället växer historien fram allt eftersom, beroende på hur spelarna väljer att agera. En rollspeluppsättning skapar möjligheter för deltagare att se skeenden och uppleva händelser ur nya perspektiv. Många spel väcker deltagarens nyfikenhet och engagemang. Deltagarna intresserar sig för allt ifrån berättelsens bakgrund till vilken rekvisita som behövs. Det är en stimulerande och kreativ process som

Upplevelsebaserat Lärande – en handledning | 5


skapar många förutsättningar för lärande. Under en rollspeluppsättning är samtliga deltagare huvudperson i sin berättelse, vilket är viktigt att komma ihåg. Det innebär bland annat att deltagare kan ha en mycket bra upplevelse av ett spel trots att saker och ting inte blir som arrangören har tänkt sig.

Hur använder man rollspel och simuleringar i undervisningen?

Rollspel och simuleringar i undervisningen kan vara ett mycket bra sätt att engagera, entusiasmera och skapa debatt. Innan man använder sig av ett rollspel eller en simulering är det viktigt att man har tänkt igenom varför man använder spelet, vad man har för målsättningar. Rollspelet och framför allt diskussionsfasen bör anpassas efter målsättningarna. Man bör dessutom fundera på när man genomför spelet med deltagarna. Ibland kan ett rollspel fungera som en utmärkt introduktion till ett block i undervisningen. I andra fall kan det vara lämpligt att avsluta en periods arbete med att låta deltagarnana använda sina kunskaper på ett aktivt och engagerande sätt. I vissa fall kan man använda en serie simuleringar eller rollspel för att illustrera olika delar av ett arbetsområde. En ytterligare aspekt på när man skall använda rollspel som metod är var den tilltänkta gruppen befinner sig i sin grupprocess. Vissa rollspel och simuleringar kan vara mindre lämpliga för grupper som själva befinner sig i en grupprocess, något man bör ta med i betänkandet då man planerar rollspelet eller simuleringen. Ett rollspel eller en simulering är en del i en större process som syftar till att ge deltagarna nya kunskaper, insikter och eventuellt ett förändrat beteende.

Genomförandet av ett spel består av fyra faser; Förberedelser, Instruktioner, Aktivitet och Diskussion. Efter det att diskussionen är avslutad bearbetas och generaliseras kunskaper individuellt hos varje deltagare (kunskaper, erfarenheter och insikter får ”sjunka in”) innan det slutligen landar i nya kunskaper och ett nytt beteende. För att ett spel ska bli lyckat och nya kunskaper fås krävs att samtliga fyra faser fungerar bra och att pedagogen ordentligt funderat igenom och förberett de olika faserna. De fyra faserna presenteras var och en för sig nedan.

Upplevelsebaserat Lärande – en handledning | 6


Förberedelser

Innan man överhuvudtaget träffar deltagarna i själva spelet är det naturligtvis viktigt att man har förberett aktiviteten noga. En viktig del i pedagogiska spel är timing, det vill säga att man gör saker vid rätt tidpunkt för att spelet inte ska upplevas som tråkigt eller poängen gå förlorad. Planering av tiden är därför absolut nödvändig så att man är säker på att hinna med alla delar i spelet, inte minst diskussionen. En självklarhet är att man har gått igenom alla instruktioner för spelet som man ska använda. Deltagarna märker snabbt om det är så att pedagogen hela tiden måste slå i sina papper och är långsam i sina instruktioner. Precis som angivits ovan så ska man också ha förberett och tänkt igenom vilka målsättningar man har med spelet och hur de ska avspeglas i den avslutande diskussionen. En fjärde punkt som ingår i förberedelserna är att man har allt material klart innan man kör igång. Om man till exempel har missat att kopiera upp någon del i spelet som deltagarna ska ha så försvinner både stämning och farten i aktiviteten när pedagogen måste springa iväg för att kopiera. En viktig del av förberedelserna är möblering i klassrummet, att kolla att datakanonen eller OH-apparaten fungerar osv.

Instruktioner

Instruktionerna är naturligtvis en viktig del i rollspelet eller simuleringen. Med otydliga instruktioner och oklarheter kan hela poängen med spelet gå förlorad. En central och viktig del av instruktionerna är att väcka deltagarnas entusiasm. Förbered därför din presentation av bakgrunden mycket noga. Det vanligaste misstaget med instruktionerna är inte att man ger för få och otydliga instruktioner utan snarare motsatsen! Det vill säga man berättar för mycket om vad som ska ske och vad som gäller. Förutom att det tar lång tid och tär på entusiasmen kan det leda till att deltagarnas handlingsutrymme minskar, vilket gör att rollspelet förlorar sin dynamik. Detta varierar oerhört mellan olika spel, men i många sammanhang är otydliga instruktioner det som skapar ett bra spel!

Aktivitet

Själva aktiviteten varierar beroende på vilket rollspel eller vilken simulering som används. Generellt är det så att aktiviteten är den längsta delen av ett spel och också den del då deltagarna är som mest aktiva. Som pedagog har du oftast ingen, eller mindre uppgifter att göra, såsom att fördela ordet, sköta protokollet eller liknande. Det är viktigt att man inte lägger sig i vad som sker utan låter deltagarna agera utifrån sina roller. I ett spel kan man inte agera rätt eller fel så länge man befinner sig inom den pedagogiska struktur som fastställts. Om pedagogen skall medverka i spelet bör det göras på ett trovärdigt sätt. Det finns sällan ett bra sätt att bara ”titta på” när några andra genomför en övning inom upplevelsebaserat lärande, utan man bör sträva efter att antingen ta ett steg tillbaka och observera i ett specifikt syfte eller delta i den simulerade situationen. Under aktiviteten är det viktigt att pedagogen observerar vad som sker och tar anteckningar för diskussionen. Detta för att kunna följa upp deltagarnas agerade och dra slutsatser därefter. Observationen skall alltid relateras till den grupp som faktiskt utfört den aktuella övningen. Om man i efterdiskussionen endast kopplar denna till en simulering som en

Upplevelsebaserat Lärande – en handledning | 7


annan grupp genomförde tappar deltagarna igenkänningspunkterna för just sin övning. Därför bör man, om man genomför samma övning med flera grupper vara mycket noga med att särskilja observationerna av varje grupps aktivitet för sig. Sedan kan man göra liknelser men den aktuella gruppens egna upplevelser måste stå i fokus för den kommande efterdiskussionen. Det absolut vanligaste misstaget är att man som pedagogen kör aktiviteten ”i botten” och inte klarar av att bryta i tid. Resonemang i stil med: ”Just nu diskuterar de så bra, så jag vill inte bryta” är inte ett hållbart argument för att fortsätta med aktiviteten. Ofta är själva poängen i aktiviteten gjord ganska tidigt och många deltagare kan tröttna om det inte händer något nytt i spelet. Om man kör aktiviteten för länge så får man även mindre tid över till diskussionsfasen. Samtidigt måste man ge deltagarna tid att fundera igenom sina uppgifter och sitt agerade. Denna balansgång kräver träning, erfarenhet och planering!

Diskussion

När spelet har avslutats genomförs en diskussion kring vad man har upplevt och erfarit. Det är ofta enkelt att minska ner på den här tiden till förmån för aktivitetstiden. Det är något som bör undvikas. Det är bra att diskussionen efter spelet får ta sin tid. Hur lång tid beror givetvis på vilket spel som genomförts, men en tumregel är att avsätta åtminstone 30 minuter eller 1/3 av den totala tiden för diskussionen. Det är i diskussionen som de frågeställningar, tankar och funderingar som uppkommit under spelet kan utforskas. Situationer som uppkommit under spelets gång går att lyfta upp och problematisera i gruppen. En stor del av den kunskap som deltagarna får erövras under själva diskussionsfasen! För en bra kvalitet på diskussionen är det viktigt att spelets deltagare träder ur den roll de haft i spelet. Detta kan göras på en mängd olika sätt. Ett exempel kan vara att be deltagarna ta av sig en namnskylt om de burit en sådan. Ett annat är att möblera om klassrumment så att det klart och tydligt framgår att gruppen träder ur ett sammanhang och in i ett annat. Det är önskvärt att skapa ett bra diskussionsklimat i gruppen. Beroende på gruppens storlek får man gå tillväga på olika sätt. En variant är att be deltagarna att sätta sig i en cirkel med stolar, utan bord. När gruppen har satt sig och diskussionen påbörjas är det viktigt att samtliga deltagare har möjlighet att komma till tals. Att göra ”samtalsrundor” eller motsvarande kan vara en metod. I grupper som har svårt att berätta om sin upplevelse kan man exempelvis låta dem själva reflektera inledningsvis genom att skriva ner några av deras erfarenheter, därefter återgå till en muntlig diskussion med texten som underlag. Samtalet bör utgå ifrån deltagarnas egna reflektioner, från ett individuellt perspektiv och med öppna frågor. Genom att be deltagarna beskriva sin upplevelse får man ett bra grundmaterial att arbeta vidare på i den fortsatta diskussionen. Det skapar också förutsättningar för att deltagarna ska få ett gemensamt fokus och se de olika perspektiven. Först när dessa allmänna frågor har lyfts ska man gå vidare med frågor som berör själva ämnet. I samtliga rollspel och simuleringar som medföljer denna handledning återfinns förslag på frågor som är lämpliga att ställa vid respektive del av efterdiskussionen. Tänk också på att pedagogen i den här situationen får möjlighet att reda ut saker som kan ha skett under simuleringen,

Upplevelsebaserat Lärande – en handledning | 8


kontrollera så att konflikter inom spelet inte finns kvar efteråt, eller om det behövs kan pedagogen hjälpa deltagarna bearbeta situationer som uppkommit under övningen. I diskussionen får deltagarna möjlighet att problematisera och resonera kring de gemensamma upplevelserna. Därför är det bra att ge deltagarna har stort utrymme. Frågor till gruppen bör vara mer generella, med eventuella fördjupningar från individuella deltagare för att utveckla ett resonemang. Pedagogen fungerar som diskussionsledare och ska ge deltagarna möjlighet att stöta och blöta sina tankar. Först efter att deltagarna uttryckt sina tankar och åsikter bör man följa upp med ”fakta”, eller relevanta sakfrågor som relaterar till spelets berättelse och syfte. Det är också möjligt att utöver den diskussion som följer direkt på själva spelet återkoppla till spelet efter en viss tid, till exempel under kommande lektioner. Då kan man ytterligare fördjupa sig i det ämne som rollspelet behandlade. Att använda spelet som bas för fortsatta diskussioner, att anknyta till delar av rollspelets innehåll eller ett visst ämne är tacksamt då samtliga i gruppen har en gemensam upplevelse att relatera till. Denna typ av diskussion kan inte ersätta den som sker direkt efter aktiviteten utan fungerar som ett komplement.

Till sist…

Du är nu redo att köra igång! Detta mer allmänna material kan användas för de flesta pedagogiska spel, värderingsövningar, simuleringar och rollspel i undervisningen. Handledningen gör inget anspråk på att vara ett ”facit” över hur man jobbar med rollspel i en pedagogisk kontext. Utöver denna handledning är det naturligtvis viktigt att sätta sig in i det specifika rollspel som ska genomföras med gruppen. Efter att du för första gången genomfört ett rollspel kan det vara bra att läsa materialet en gång till, för att få nya perspektiv och idéer för det fortsatta arbetet. Har du ytterligare frågor om rollspel i undervisningen, är intresserad av kurser om rollspel eller har synpunkter är du naturligtvis varmt välkommen att kontakta GR Upplevelsebaserat Lärande på www.grul.se eller Myndigheten för skolutveckling på www.skolutveckling.se. Lycka till!

Upplevelsebaserat Lärande – en handledning | 9


www.skolutveckling.se

www.grul.se

Upplevelsebaserat Lärande - att handleda simuleringar och rollspel i klassrummet v1.0  

Upplevelsebaserat Lärande – att handleda spel, rollspel och simuleringar i klassrummet Mer information om Upplevelsebaserat Lärande: carl.he...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you