Page 1

FIREBIRD magazine MEDLEMSTIDNINGEN FRÅN TRANS AM CLUB OF SWEDEN

NYA SHOPPEN sida 5 Magnus samuelsson utövar terapi i garaget sida 6-7 på glid i södra usa sida 8-10 ur askan Furious Phoenix sida 14-16 Notchback - GTA Del 3:4 sida 18-19 och mycket mera...

#1/2014


LEDAREN Trots att det är mitt i vintern diskuteras sommarens årsmöte på ett sätt som överträffar det jag tidigare varit med om i denna bilklubbs styrelse under sex år. Kanske mest för att årsmötet tycks samla det mesta som klubben just nu arbetar med: träffverksamhet, nya styrelsemedlemmar, den nya shoppens innehåll och våra försök att få hela Sverige att vara med i det vi gör. Att så många redan nu aviserat sin närvaro i Umeå får oss att tro att det är helt rätt att köra sin entusiastbil åttio mil norrut. Eller hundrafemtio mil. Tanka din bil: Bensinen kommer aldrig mer bli så billig som den är nu (relativt sett) och ännu har inte Sundsvall börjat med trängselavgifter på E4an. Nummer 1 2014 FIREBIRD MAGAZINE ges ut fyra gånger om året till medlemmar i Trans Am Club of Sweden. Tidningen är av medlemmar, för medlemmar.

Reportrar: Linda Persson linda@transamclub.se 0766-324 335 Ingemar Caisander registrator@transamclub.se 0739-994875 Kontakt: Firebird Magazine C/O Linda Persson Ballasjövägen 80 517 91 Bollebygd Tel. 0766-324 335 e-mail: redaktionen@transamclub.se

Trans Am Club of Sweden är en ideell förening grundad av Erik Szanto 1980.

Framsidan: Arlanda Bilfestival bjöd på regn. Ordförande bjuder på en välkomponerad bild av en medlemsbil. Foto: Torbjörn Skog

Allt insänt material medges rätten att användas i tidningen när som helst det behövs. Inget publicerat material får återges utan Trans Am Club of Swedens tillstånd. Läs med försiktighet. Innehållet kan vara beroendeframkallande!

transamclub.se Gilla oss på facebook www.facebook.com/transamclub

En sak till: I år är första gången i modern tid som vi har lika många kandidater till styrelsen som vi har styrelseplatser. Det gör att alla ni som funderat tidigare år på att kandidera men inte vågat eftersom ni inte kunnat backa ur om det skulle bli skarpt läge, nu faktiskt kan ställa er till förfogande och på så sätt erbjuda klubben den demokratiska rättighet det är att ha fler att välja på än som behövs. Det skulle också göra årsmötets omröstning till valberedningens förslag mer spännande. Styrelser i allmänhet behöver alltid förnyas, liksom valberedning och ombud, samt arbetsgrupperna. Som alltid finns det mängder av arbete att syssla med i klubben - och klubben är vad dess medlemmar presterar, vilket ni redan känner till. Seså; sätt lite fart. Presentation av kandidater till kommande styrelse kommer i nästa nummer av tidningen, då även dagens styrelse presenterar sig ymnigt och detaljerat. ORDFÖRAnde Torbjörn Skog

Själv har jag svårt att planera ledigheter ett halvår i förväg. Årsmötet i Umeå är ett litet undantag. (Dit vill jag åka.) Det är likadant på jobbet när man skall rita in sin rad i semesterschemat redan i januari. Jag är mer av en spontant semesterfirare. Jag fick en lucka i schemat och vips befann jag mig på Teneriffa nu i februari. Det är dessa utflykter som utgör min livskvalitet. Men på tal om livskvalitet; förra året fick jag den chockartade diagnosen artros i höften med låsningsproblematik. Från att ha cyklat 600 km per sommar så fick jag ihop 8 kilometer – på hela året. Det resulterade i viktökning och misströstan. Från att ha varit aktiv till att inte veta hur och vad jag kan träna så ordnade min sambo en PT, personlig tränare. På två månader rasade jag två klädstorlekar och byggde muskler som jag tror att till och med Magnus Samuelsson (sida 6-7) skulle tycka är ett skapligt resultat. Det bästa av allt, jag tycker att det är riktigt roligt. Min fina räcer står dock oanvänd och jag inväntar resultatet från magnetröntgen, om låsningsproblematiken går att operera eller inte. Jag saknar cyklingen men jag misströstar inte längre. Jag har hittat en annan träningsform som fungerar för mig om det inte löser sig på annat vis. Det är viktigt att tänka positivt och just därför är jag även rätt säker på att den där V75-vinsten snart är min. *håller tummarna* Framför mig ligger en besiktningstid till Firebirden. Senast fick jag bakläxa på bromsarna. Utan att ha åtgärdat problemet så åkte jag tillbaka och fick blanka papper. Var det vintertrötta bromsar eller behövde Besikta få in mer pengar? Det lär vi aldrig få veta. Nu har jag inte varken tid eller plats kvar att skriva mer. Dags att hiva i väg blaskan till tryckeriet. Enjoy! Redaktör Linda Persson


JONAS ERIKSSON

2014

0703-807037

0736-370091

0705-981064 0739-994875

LEDAMOT

INGEMAR CAISANDER

KASSÖR

registrator@transamclub.se jonas@transamclub.se

PETER KISCH

peter@transamclub.see

SEKRETERARE

0706-402999

patrik@transamclub.se

PATRIK HEDSTRÖM

VICE ORDFÖRANDE

STYRELSEN

ordforande@transamclub.se

TORBJÖRN SKOG

ORDFÖRANDE

KLUBBSNACK

VALBEREDNING: BOSSE HAGSTRÖM valberedning@transamclub.se 0739-806557 REVISOR: Hans Turesson KLUBBFÖRSÄKRINGAR FREDRIK LINDSTRÖM fredrikgta87@hotmail.com 013-83368, 0707-322287

Släpp hästarna fria, det är vår!

D

et årliga gigantiska vita täcket som bäddat ner vårt avlånga, frusna land har sedan länge krullat ihop sig så pass att det blottar fötterna och t.o.m. vaderna på Fröken Sverige. Om det inte plötsligt får för sig att glida ner mot sänggaveln igen, innehar nu vägarna i södra delen den rätta färgen för en riktigt lång säsong av cruising, nya bekantskaper och upplevelser. Faktum är att våren kom så tidigt att den inte ens fick heta vår när den kom. För en utvandrad malmöit är det nästan mer glädjande än en ny kaffekopp från vårt västra grannlands stationskedja för kommande långturer. Har man låtit bilen stå still över vintern finns det rikligt med tips på vårt forum om vad man bör och kan göra inför säsongsdebuten med sin Firebird. En del har man förhoppningsvis gjort i samband med att man långtidsparkerade. Och mina vänner, tänk på däcken. Den lilla kontaktytan som håller oss på vägen är inte stor, så det gäller att den ytan är i toppskick. Jag ska lägga in några små ”goa” tips och fakta på vårt forum om sommardäck, men kan redan här bara nämna att mönsterdjupet går enligt lagen på 1,6mm för sommardäck, fast man bör helst inte vänta till däcken är så slitna, utan byt gärna när det är 2-2,5mm kvar, beroende på bredden på däcken. När t.ex. skyfallen kommer, och dom kommer, är det en enorm skillnad på bra och dåliga däck. Men som sagt, mer om detta på forumet där det kommer att ligga tips om allt ifrån hur du ska lagra dina vinterdäck till vad du kan göra för att hålla reservdäcket klart för oväntad utryckning. En glad nyhet är att vår shop har genomgått en ansiktslyftning och har fyllts upp med fler nya, fräscha artiklar än någonsin. Framöver är det inte bara din bil som kommer vara vacker på utflykten... En del klassiker finns så klart kvar, och så har det tillkommit en i princip helt ny kollektion med snygga kläder och accessoarer, både för kvinnor och män. Nu kan du välja mellan olika stilar precis som det passar dig personligen. Årstid, humör, dejt, moderiktig, tuff, cool, tight, loose m.m. Varsågod och ta en titt, mina damer och herrar. Det finns för övrigt en ny kategori på forumet där man kan sälja saker som inte relaterar till våra bilar, så har du nåt du tror någon annan har bättre nytta av kan du lägga in en annons gratis där. Hur var det med den där kaffebryggaren som blev över efter att du sålde stugan och köpte din Trans Am? Har du planerat in en långtur med din Firebird i år? Hur ser den ut i så fall? Upptäckte du ett nytt smultronställe senast? Dela gärna med dig av dina utflykter. Mitt utflyktstips i år blir Umeå. Den 28 juni är det Wheels National Norr med tusentals vackra bilar. Av en ren tillfällighet, som du förstår, är vårt årsmöte förlagt dit, och vi kommer ha en egen ”fålla”. Umeå är dessutom 2014 års kulturhuvudstad, så det kommer finnas mycket att uppleva utöver den ljuva doften av brummande motorer och nyvaxat. Med allt detta på plats är det bara att njuta av att än en gång gå från is och svartvitt till blått hav och färgrika vyer. Den där känslan när man vaknar och ser att det är en solig dag och man känner att, ja, idag är Dagen. Dagen då jag äntligen ska sätta mig i förarsätet och för första gången på månader starta upp bilen och köra en sväng. Lite ängslighet i början då jag rullar iväg med utåtstående öron för att lyssna efter eventuella ljud som inte borde vara där, men mest en pirrande glädje över att än en gång få njuta av att köra en Firebird.

Peter Kisch Klubbsekreterare

3


KLOTTERPLANKET Firebirdfilm - Världens sämsta?

Priserna haglar över Trans Am klubbens medlemsbilar.

Ja, det verkar inte bättre. Filmen Firebird 2015 A.D. från 1981, trots en läcker turbo trans am i huvudrollen, finns listad under världens 50 sämsta filmer - någonsin.

Dessa vill vi stolt visa upp i tidningen. Skicka in en bild med en kort beskrivning så publicerar vi det här.

Plotten går ut på att amerikas president förbjuder alla bensindrivna fordon och myndigheterna ser till att det efterföljs. Dessa letar upp så kallade burners, som trotsar lagen genom att racea runt i öknen, och förstör deras fordon. Låter det spännande? Tanken är god men filmen gör precis som polisen i handlingen skjuter men totalmissar precis allt. Den enda behållningen är Trans Amen och möjligtvis titellåten “Firebird” som sjungs av Billy Ledster (och då enbart för att den heter Firebird) men då hårddrar man det riktigt, riktigt, riktigt mycket.

Läsarfrågan:

Kilroy was here

#270 Niklas Wikanders Gr8 68 förärades denna trofé på Wheels & Wings i Falkenberg i somras. Välförtjänt!

Betyg: En död Firebird

Vad har punkterat Wikanders däck? Än har frågan inte fått en lösning. Flera gissningar på luftnippel har inkommit men då det inte finns några hål så kan vi utesluta det svaret. Någon slags tätningsnippel är den vassaste tråden just nu. Vet du? Maila in ditt förslag till

r e d a k t i o n e n @ t r a n s a m c l u b. s e

Bild: Niklas Wikander

VISSTE DU? Att under generation 3 fanns orange som färgval 1986 och 1988

Så går det till när Norrlandsgruppen har planeringsmöte (men vem kan klandra dem?) Foto: Peter Muntlin

Knappt hinner trycksvärtan torka i FM 4/13 innan nyheten slår ner som en hamburgertallrik på Sibylla. Mandy’s Diner utökar med två restauranter under året. Den första öppnas redan i april i Skene, Västergötland där man satsar på snabbmat. Ett mindre gatukök med bara ett fåtal sittplatser kommer att servera hamburgare och nyheten pulled pork men fortfarande i 50-tals manér. Senare i år kommer ytterligare en restaurant att öppnas i Göteborg, helt i stil med övriga Mandy’s Diner.

4

EXTRA! Elbil fick sladd, slog en volt och tappade kontakten med vägen.


NYA

SHOPPEN

HERRMODELLER

DAMMODELLER

339:-

339:Marion Piké Svart,vit, röd eller mörkblå

Morris Piké Svart, vit, röd eller mörkblå

169:-

679:-

669:-

Äntligen här! Damt-shirt från storlek xs-xl Färgerna vit, svart, röd, eller mörkblå. Perth zipjacka m. ryggtryck Svart eller mörkblå

Augusta zipjacka m. ryggtryck Svart eller mörkblå

Med reservation för prisändringar. 639:-

529:-

Unisex Softshelljacka Endast bröstbrodyr Svart, vit, röd eller mörkblå

Så här beställer du:

För att se hela sortimentet, besök vår hemsida på www.transamclub.se

Logga in på http://www.transamclub.se Välj vara, färg, antal och storlek och lägg i kundvagnen. Välj sedan fortsätt handla eller gå till kassan. Vid kassan, följ instruktionerna för betalning.

Monroe Cardigan Endast bröstbrodyr Svart eller gråmelerad

Din order sparas i tio dagar innan den makuleras. För frågor eller förslag till klubbshoppen, använd frågeformuläret under fliken Kontakta Shoppen. Leveranstid är cirka 14 dagar.

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

5


Magnus Samuelsson ervju med

Int

#666 behöver ingen närmare presentation. Välkommen, Magnus Samuelsson! En gång världens starkaste man, nu åter medlem i Trans Am-klubben. medlemsreportage Du har haft koppling till klubben förr... Ja, jag var med för länge sedan när Palle Jakobsson var ordförande. Du har ett genuint bil/motorintresse, hur började det? Jag är ju uppväxt på lantgård och har hållit på med allt som man gör på landet. Det är jakt, fiske, moppar och senare rally. Det är kul att köra det som man byggt själv. Allt som smäller och brummar är kul. Du köpte din Trans Am redan som 19-åring och äger densamma än i dag. Varför blev det Firebird?

Camaro. Men även första generation Firebird hade varit fint. Jag ångrar nästan att jag inte köpte en sån. Vad använder du bilen till? Jag är ju borta så mycket i jobbet så för mig blir det lite som terapi att stå och skruva. Vintertid finns det alltid någonting att putsa, någonting som har lossnat att skruva tillbaka eller ändra. Det blir inte så mycket åkande men ibland tar jag med grabben, David, till Vimmerby eller Linköping. Det kan bli en tur på 10 mil.

Det var nog mest slumpen. Jag har alltid skruvat jänkare. Kompisarna körde Camaro och några hade Pontiac. Sedan hade man ju minnet av Smokey and the Bandit från barndomen och det stod en svart Trans Am i trakten. Vilka andra bilar var du intresserad av? Charger, Challenger, Chevelle och

6

Bilen har alltid stått i garage och är däför rostfri. Är det någon mer än skribenten som är avundsjuk på billyften?

Bilen är inte original idag? Det var en originalbil från Kalifornien men jag har under åren gjort om den till mitt eget stuk. Efter så här lång tid så kommer jag inte att göra mig av med den heller. Den är inte perfekt men de defekter som finns har jag orsakat själv och i övrigt är den i bra skick. Den har alltid stått inne så det finns ingen rost, är rak och fin – men jag hittade spackel i taket så den har nog varit med om en vända eller två tidigare. Jag har lackat om den en gång, 2001. Du har gjort åt några motorer under åren? Det har blivit några. Jag hade en 455 som jag skruvade på under många år, den gick kalasfint men jag ville mer. Få den att gå renare, starkare, billigare osv. Och tillslut så gick det inte längre. Jag skulle bara flytta bilen fem meter i garaget och... Nu har jag en 454 small block på 600 hästar, den första som jag har köpt färdigbyggd. Den drar 4 liter milen så då kanske du förstår att jag inte kör så mycket med den.

Text: Linda Persson Bilder: Magnus Samuelsson


Berätta något kul minne du har av bilen... Oj, det är massor men de första åren var kanske de roligaste. Man körde runt med kompisarna och ”gnisslade i gathörnen”. Våra bilar var ju under en tid mer kända för snygga dekaler och inte så mycket pulver under huven. Då var det kul att dra pedalen i mattan och visa var skåpet skulle stå. Vad är roligast att köra, traktor, fyrhjuling eller Trans Am? Det är en lite ledande fråga... Fyrhjuling har jag kört mycket. Det är kul att sladda omkring på sjöarna på vintern men Trans Amen ser man alltid fram emot att ta fram till sommaren. Vad dundrar i din bilstereo? Egentligen gillar jag all musik men jag återgår alltid till det som jag växte upp med. AC/DC och Judas Priest till exempel, rock från 70och 80-talet. Vad pågår i ditt liv just nu? Jag jobba med de företag som jag har sammarbete med samt driver företag som jag är involverad i. Det blir nog lite filminspelning under året också! Ja, du är mest känd som stark man och på senare tid danskung men du har också setts på film.

Hur kommer det sig? Har du sysslat med skådespeleri tidigare? Det kom till på senare tid. De sökte en särskild person till en filminspelning (Arne Dahl reds. anm.). Jag fick frågan så jag tänkte varför inte. Gick på provspelningen och fick rollen. Man måste våga testa nytt och variera sig lite. Vilken är din favoritbilfilm? Det får nästan bli Smokey and the Bandit. Jag gillar den balanserade humorn som var förr. Dagens bilfilmer är uppbyggda på ett helt annat sätt. Men ska jag vara ärlig så tittar jag inte så mycket på film. Hur blir du bemött av andra människor? Du är ju inte minsta grabben om man säger... Nej, man står ju ut lite i folkmängden men jag måste ändå säga att jag inte har upplevt något negativt. Folk är trevliga. Det kommer inte fram killar som ska bryta arm och sånt då? Nej, faktiskt inte. Sista frågan: Medlemmarna i klubben vill gärna träffa dig och din bil, skulle det vara möjligt? Om jag är ledig i sommar så kanske.

Familjen Samuelsson samlad framför Trans Amen.

Namn: Magnus Samuelsson Familj: Hustrun Kristin och barnen David och sara Bor i: Kisa Yrke: Föreläsa re, företagare, sk ådespelare m.m. Blev känd som : Stark man under 90-t alet och vann titeln Världens stark aste man 1998 Kör: Trans Am 1977

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

7


LOUISIANA Två år efter utsatt tid får White Betty, en vit Trans am, äntligen beträda våtmarkerna. 2011 dränkte stormen Lee vårat försök till landstigning och vi hamnade i Tennessee istället men 2013 är “kusten klar” (för att vara lite lustig). Alla dessa människomöten man får uppleva i Trans Amens sällskap. Det tar två och ett halt dygn att köra från Minneapolis till New Orleans i södra Louisiana via motorväg. De egentliga vyerna vi upplever på ditvägen är under de korta stopp vi tar för tankning och naturens behov. Men det räcker för att skaffa sig fina minnen av resan. Just för att människor blir så nyfikna på vårat fordon och inte tvekar att komma fram och prata. Det resulterar i att deras minnen blir en del av våra minnen och redan där är hälften vunnet. ”Vi” består av reporter Linda och väninnan, Wendy Becker, från Minnesota. Vi har känt varandra sedan slutet av 90-talet och har gjort många resor runt USA ihop. Naturligtvis i en Firebird. Från början hade vi en blå Esprit från 1975 men den såldes med sorg efter att ha hittat en 1980 Turbo Trans Am (utan turbo) några år senare. New Orleans är en stad med många myter och rykten. Jag skall under ett par dagar försöka stilla mina fördomar alternativt bekräfta dem med mitt besök. Södra USA i september är en upplevelse i sig. Det är högsommarvärme ”american style” med höga temperaturer och hög luftfuktighet på dagen och regn och åskstormar nattetid. Solen står på topp och bränner bra när vi glider mot stadsporten med air condition au de naturell (nerrullade rutor). Träsklandskap och träskbyar

passerar i ögonvrån, vilka tar vid ganska omgående när du passerat statsskylten. Bara det är fascinerande i sig. Mitt första intryck av New Orleans, när vi kommer allt närmare, är grå och smutsig betong. Väl inne i stadskärnan är det trasiga vägar, fallfärdiga byggnader men ju djupare in man kommer, desto mer färg får tillvaron och

dessa skavanker blir mindre betydande. Vi har bokat in oss på Place D’Armes i kända French Quarter nära lika kända Jackson Square. Det är ett fantastiskt hotell från 1800-talet. Innergården är som en liten regnskog fast utan fågelkvitter och atmostfären är fängslande. Med återblick på alla tidigare resor så landar hotellet högt på min topplista. Det enda som ger minus är den riktigt hemska kontinentala frukosten med överglaserade wienerbröd eller kanelbullar som enda alternativ till kaffet eller teet. Bara ett kvarter bort ligger det kanske allra kändaste området, Bourbon Street.

Det är ett måste att ta en promenad längs gatan. Det måstet varar bara i några minuter. Det är färgglatt, människofyllt, en turistfälla, naket, alkoholiserat och luktar starkt av urin och spyor. Vad som får folk att vallfärdas till något sådant kan jag inte riktigt begripa. Vi knäpper några bilder och letar oss till en avsides restaurant istället. Det är betydligt trevligare och maten är något som måste upplevas när man är i faggorna. Restaurant Pere Antoine’s creolekyckling med kräfstjärtar i roux är en ny favorit, trots vetskapen om att roux är gjort på fett och mjöl. Söderns mat är ofta kryddig och havets läckerheter är de generellt duktiga på att tillaga. Är man rädd för starka smaker så finns här en annan specialitet som kallas Poboy. En slags fylld baguette gjord på franskt bröd. Det är ingen smaksensation men duger gott att fylla magen med till, exempelvis, lunch. Nästa dag hittar vi oss på en Hop-On Hop-Off buss och får en tvåtimmars rundtur genom staden. Vart man än kommer så påminns man om den stora festivalen, Mardi Gras, som hålls under några veckor innan påsk varje år. Det hänger så kallade beads (halsband av blänkande plastpärlor) i träd, buskar, lyktstolpar och telefontrådar. Vi far förbi deras berömda kyrkogårdar med gravar ovan mark, passerar en filminspelning av American Horror Story II, sedan vidare genom ett område som för bara några år sedan var så kriminellt belastat att ingen kunde vistas där. New Orleans är känd

FAKTA: Transportsträckan från Minneapolis, Minnesota till New Orleans, Louisiana tar två och ett halvt dygn om man kör motorväg cirka åttio mil om dagen.

8


- och andra söderns pärlor

S AM

N I EN TRA

som USAs farligaste stad och dagligen påminns man via nyhetssändningarna att det tyvärr nog är så. Turistområdena är inte värre än en kväll i Borås men en morgon får vi höra att någon misshandlats i närheten av vårat hotell. Polisen är ständigt närvarande och personligen så finner jag ingen anledning till rädsla. Undvik att stanna ute för länge på kvällarna och skumma områden så klarar man sig fint. Kvällstid kommer också alla häxor och vampyrer ut ur vråna. Nej, jag vill inte påstå att det är så illa. New Orleans är känt för mycket konstigt. Voodoo, vampyrmyter och spöken men något vidare läskig vill jag inte mena att staden är. (Trots svartklädda spådamer/herrar på gatorna.) Snarare tvärtom. Det är en varm och exotisk, väldigt oamerikansk miljö. Jazzkulturen skiner igenom överallt. Det spelas på gator och i parker, ibland spontant, ibland organiserat men det är alltid något att uppskatta. De gamla flodbåtarna, 1800-talscaféerna som fortfarande serverar gäster, arkitekturen och mäktiga Crescent City Connection Bridge över ett stilla Mississippi får en lätt att glömma att staden är i upplösning. Bokstavligt talat. Varje år sjunker staden med 2.5 centimeter och utan dess vallar skulle New Orleans inte längre finnas. (Minns Katrinakatastrofen 2005.) När jag får tänka efter så är nog det mest läskiga med New Orleans skådespelaren Nicolas Cages färdigresta gravsten i form av en pyramid.

övriga sydstater när vi ändå är i trakten. Mississippi i september är ett paradis för den som vill solsemestra på rea. Turistsäsongen är över och lyxhotellen står tomma till halva priset. Den mexikanska golfen är däremot lika inbjudande grön och varm som tidigare och vi har milslånga tomma, palmbeströdda, vita stränder som lyser upp vår tillvaro. Några enstaka färgranna parasoll visar på att det inte är helt öde. Det man måste ta i beaktande är vädret under årstiden. 2011 var vi på väg till New Orleans men fick vända i Tennessee på grund av den tropiska stormen Lee. På ett par dygn föll obegripliga två me-

ter regn. Dessa stormar kommer i vågor men 2013 var turligt nog ett lugnt år.

Efter ett par dygn far vi vidare och vinkar nöjsamt farväl till ljudet av ett lätt däcktjut och ett morgontrött New Orleans försvinner i bakgrunden. Bara en timme öster ut ligger staten Mississippi och vi vill passa på att besöka

Efter Mississippi kommer Alabama. Det är inte för inte som staten kallas Den Vackra. Jag måste säga att det är en av mina favoriter för här finns allt mellan hav och höjder. Vi rullar in i Daphne för övernattning men staden lämnar inga närmare avtryck. Inte förrän dagen därpå när vi tar av på Scenic Byway 98, inser vi i vilket paradis vi hamnat. Undersköna vägar och havet blänkandes längs sidan av Trans Amen. Vi stannar till vid en allmän strand när en gentleman på cykel kallar oss till sig. Han pekar ut mot havet. Där ser vi ett gäng delfiner som leker. På en stolpe sitter en pelikan och

Nicolas Cages framtida viloplats

En gammal mack i Iowa

slumrar och på stenarna längs stranden solar horder av krabbor strax under vattenytan. En vit rocka gör en dykning intill kanten framför ögonen på oss. Det är nästan så att man inte tror att det är sant. En mörkhyad kille i orange arbetsväst kommer fram och börjar prata. Han önskar att han inte hade behövt jobba i dag. Helst hade han velat sitta och fiska i all stillhet och jag klandrar honom inte. Vi samtalar en stund. Jag försöker förklara att jag kommer från landet Sverige men han insisterar på att Sweden ligger i New York så jag låter honom hållas. Vi hade tänkt ta oss till Pensacola Beach i Florida för lite strandhäng men gentlemannen på cykel rekommenderar Orange Beach, strax innan gränsen. Där blir vi kvar i flera timmar innan vi åker in i Florida för att avbryta våran strandresa i nämnda stad och sätter av mot norr. Louisiana, Tennessee, Alabama och Kentucky är några av staterna som tagit till sig av den nya öppenheten till försäljning av moonshine (hembränt). Numera kan man besöka brännerier i både skogar och hagar och få lära sig lite bilhistoria på köpet. Det var hembrännarna som började trimma bilar för att komma undan blåljusen när lagen satte efter dem. Den ena familjen har en vildare historia än den andra att förtälja. När nio dagar gått och en dag återstår har vi passerat höga berg och djupa dalar, slagfält från inbördeskrig, indianmassakrar, ljuva solnedgångar och galna slingervägar i Mark Twain National Park. Vi befinner oss nu i Iowa, cirka 30 mil hemifrån, i Clear Lake. Det var här som Buddy Holly, Ritchie Valens och Big Bopper gjorde sin sista spelning en

Jazzhak på Bourbon Street

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

9

>>


februariafton, i numera legendariska Surf Ballroom. Några timmar senare kraschade deras flygplan ute på ett fält bara ett par mil bort och tog deras unga liv. Vi övernattar på mysiga Hilltop Motel, ett stenkast från konsertlokalen. Morgonen därpå letar vi oss ut till fältet där de unga rockarna miste livet. Det är en dammig grusväg dit. Det enda som utmärker var stigen från vägen börjar är ett par gigantiska glasögon och diket får agera parkeringsplats. Därefter är det en halvkilometers promenad i antingen gegga eller damm. Vid slutet av stigen står ett mindre minnesmonument och ett par stolpar med taggtråden som stoppade upp vraket. Det är inget märkvärdigt men ändå vördnadsfullt. Det är lite skräpigt från alla som vill lämna ett minne till killarna. Jag lägger ändå Trans Am klubbens värvningsfolder i samlingen. Den kommer trots allt att regna bort med tiden.

< Orange Beach, Alabama. Kritvita stränder och gröna, varma vågor... Kartan nedan: Rutten under 10 dagar, strax under 500 mil lades till på mätaren

Ahlgrens bilar har smält i värmen

Vi står tysta en stund och försöker föreställa oss det fasansfulla som hänt. Solen gassar, surret från gräshoppor och fjärilar tystnar stilla bort. Snart hörs ingenting. Vi går sakta tillbaka till Firebirden som nu blivit grå från allt damm som passerande lastbilar virvlat upp. Vi hoppar in, placerar solglasögonen på näsan och tittar instämmande på varandra: ”Hon behöver en tvätt när vi kommer hem”, rullar ner rutorna och låter gruset skvätta när Betty ’bird sätter av för sista etappen.

Dagens “barn find”: En Firebird 1968 för 27 000. Nej, inte kronor. Ägaren i Taylor, Missouri ville ha 27 000 dollar för den - i befintligt skick.

10

Text och bild: Linda Persson


ALL PONTIAC DAY 28 september 2013 i Fjärdhundra

Vi var några stycken TACSare (Bosse H, Kent E, Leif A) som startade i solsken och plus 6 grader från Kungens Kurva kl 09:05. Klockan 09.25 så anslöt Anders Hurtig vid Nykvarnsmotet och den lilla kolonnen ankom Fjärdhundra och Mel´s Place ca kl 10:40. Redan stod det då ett antal TACS-bilar i fållan med Darius Pawlovski och Micke H. i spetsen. Så småningom fick jag det till 13 bilar i vår fålla, samt tre stycken till på andra ställen. En bra anslutning! Skall tillägga att det kom många fler fullsize Pontiacs. Vi höll oss dock väl framme när det gäller priser och Leif Andersson vann pokal för “outstanding Pontiac” samt Micke Halvardsson vann pris för tipsrundan och var den ende tävlande som svarade rätt på alla frågor! I vimlet kunde också skådas TACS-medlemmen Janne Klintmalm, som kom lite sent och jag vet inte vilken kärra han hade med sig. På platsen fanns det enklare utspisning som ackompanjerades av levande musik. Samt utomhus fanns det grill. Vidare så hade man en utställningslokal med många fina bilar till salu. Vädret var sisådär med några regnskurar men hyfsad temperatur. Organisationen med GTO Lennart och Jill i spetsen skötte sig bra och har all heder och tack för denna träff! / Bosse & Gerd

Övre bilden: Uppsamling i Kungens kurva Mellersta bilden: En hel rad med Eldfåglar Nedersta bilden Från vänster: Gerd, Kent E, Anders Hurtig med fruga Till höger: #69 Bosse Hagströms snygga men blöta Firehawk.

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

11


Modifiering av framlampor Tänkte sammanfatta min modifiering av huvudlysena på min lilla Poncho. Jag håller till rätt ofta på ett forum som heter LS1Tech.com. Darius Pawlowski Där kom jag i kontakt med en tråd som beskrev denna uppgradering av lysen. Tråden var skapad av företaget som säljer detta kit. BLS- Blackbird Lighting Solutions som företaget heter, är litet med 5 anställa och ligger i USA. De har själva utvecklat detta paket och tillverkar alla delar ”in house” förutom självaste projektorn som är Hella. Paket finns anpassat till Firebird 1993-2002 och även till lite andra märken. Man kan välja mellan att köpa baspaket – bara halvljus eller premium paket – halv och hel ljus. Jag valde det sistnämnda.

Priset för premiumpaketet är 875$ + frakt, tull och moms. När jag började titta på instruktionen insåg jag att det enklaste är att montera bort hela fronten på bilen. Det är väldigt enkelt och ganska snabbt gjort, det blev första stegen. Nästa steg är att plocka ut höger och vänster lampanordning. När det var gjort passade jag på att göra en grundlig översyn av dessa med rengörning och smörjning. Nu när allt befinner sig på ett arbetsbord så är det dags att påbörja monteringen. Vissa originalsmådelar, som har med lampanordning och justering att göra, skall återanvändas så kasta inte bort något. (Bild 1.) Efter lite mekande och filande så skall resultatet se ut som bild 2.

Nu kommer belöningen av att nosen är bortmonterad, man har fri tillgång och kan dra kablaget proffsigt och snyggt. Tyvärr har jag inga bilder att visa på kabeldragningen på grund av att både min dator och iphone havererade och alla bilder på respektive media försvann. När allt är draget och monterat så kommer man till det stora funktionsprovet. (Bild 3.) Nu när funktionen är testad med godkänt resultat så är det dags att montera på fronten. Att jämföra ljusbilden mellan de nya HID med de gamla ”silly beam”, det är som dag och natt. En bild på en komplett Trans Am 1999 med HID lysen som är besiktigade och godkänna av bilprovningen. (Se nästa sida.)

Nästa steg är att koppla in allt elektriskt i bilen, konvertera original till HID - High-intensity discharge.

Bild 1 Vad som ingår i paketet: •Hella DOT/SAE 60mm Projector Low Beams •Hella DOT/SAE Projector High Beams •Aluminum Mounting Frames •Main Cover Lens •Acrylic Hardware Cover •55W Slim HID kit with Ballasts/ Bulbs – Low Beam Only •65W Halogen lamps with Ceramic PnP connectors (Different lamps available at slight additional cost) •Stainless Hardware •Upgraded HID Relay Harness with Plug-N-Play Connectors •Detailed Instruction Guide CD

Komplett paket från USA

Bild 2

Bild 3 (Om Terminator är lite sur i dag så är det för att Darius har knyckt hans ögon.)

12

GEN 4

Text och bild: Darius Pawlowski #299


Vi levererar 채ven delar till din

Firebird 040 - 22 40 40 TACS medlemmar erh책ller 10% rabatt vid uppvisande av giltigt medlemskort Samarbetspartner

speedyauto.se Tipsa oss om n책got? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

13


Ur askan Furious Phoenix Del 1

Rasmusson Köper bil I ett antal delar kommer vi att få följa Johan Rasmusson från Gotland’s galna renovering av en Firebird Formula vars glansdagar ser ut att vara över sedan länge. En mans skräp är en annan mans skatt och med familjens stöd lägger han nu händerna på vad som kan vara klubbens största medlemsprojekt på många år. Hur detta äventyr började är på inget sätt unikt, pojke ser Smokey and the Bandit, pojke blir svårt besatt av Pontiac Trans Am 1977 SE under resten av sitt liv. Kunde ha varit vem som helst man pratar med. Hur som helst så har den där bilen gjort ett intryck på mig och den ville inte försvinna ur minnet. Men tiden gick och pengar ville inte stanna längre tider i fickan så någon bil gick inte att köpa. Sen helt plötsligt hade man fått fru och barn. Det blev hund och villa och all tid med bil begränsades till om man skulle köra dagligbilen genom biltvätten eller helt sonika skita i det i år också. Men ändå så låg den där och pyrde, bidade sin tid. Den skulle dyka upp

när vederbörande minst anade det, så på en semester i Göteborg så lade en Norrlänning in en annons på en Pontiac Formula-77, och priset låg där min budget låg (sjukt billigt, nästan gratis). Så jag slänger mig på telefonen efter ett sorgligt framträdande inför min fru om att jag skall diska i all evighet och att den minsann inte kommer att stjäla någon familjetid… Mannen i andra änden av telefonen är från Sundsvalltrakten och har köpt denna bilen nyss för att ta det som gick till sin Camaro, men som han sa ”men de va int’ myck’ som gick o ta”! Men framstolarna hade han tagit. Jag frågade lite om bilen, om motorn och låda resten av inredningen och om

Äntligen hemma på tomten. En -77 Formula som om några år skall ha förvandlats till en Bandit Trans Am.

14

den gick att köra upp på ett bilsläp vid eventuell affär, och det trodde han. När jag frågade om hur mycket rost det fanns på bilen och om han ansåg att det skulle gå att rädda den så fick jag det ärligaste svaret man kan önska sig. - Jaa, det skall nog gå om man lägger ner några år… Den ser verkligen för jävlig ut! Du kommer inte bli klar till nästa sommar om man säger så. Då var vi ändå i Augusti… Jag var i vilket fall såld, så jag la in en handpenning mot löfte om att få hjälp den dag bilen skulle hämtas med att lasta den. Så nöjda och glada la vi på och min längtan började med ens att få hem mitt vackra Pontiac-objekt. Jag satt ju ännu i Göteborg så jag tänkte att varför inte åka till Björn på


Lilleman Rasmusson sköter markservicen som ett proffs.

Camaroskroten för att se vad han har på lager, så jag och familjen satte oss i bilen för en semestertripp till Camaroskroten. Där hittade jag ett par framstolar, så nu hade jag redan köpt min första del till bilen, lite skoj att jag hade stolarna hemma till bilen innan jag ens sett själva bilen. Dagarna gick och jag kämpade med logistiken för att få hem bilen till Gotland, jag kunde inte få fatt i någon biltrailer som klarade vikten på Pontiacen, men genom en vän så kom jag i kontakt med en åkare som körde förbi Sundsvall med tom trailer ner till ön, så det fick bli så. När Bilen äntligen stod på Gotländsk jord så lastades den av i Visby och nu skulle jag få se min första jänkare och drömbil för första gången! Den förra ägarens ord ekade ännu i huvudet ”Den ser verkligen för djävlig ut!” medans jag körde ut till industriområdet där den var avställd. När jag kom fram såg jag något slitet och misshandlat. Medan jag kliver ur bilen så känner jag hur det knyter sig kring hjärtat och det är nog första gången i mitt liv som jag fick en lätt släng av panikångest! Trots att jag visste att detta skulle vara det jävligaste jag sett så kunde nog inget göra mig förberedd på detta.

Vi kollade en stund på liket och ångesten släppte lite efterhand och tillslut blev det då dags att försöka lasta på henne på lastbilen för hennes jungfrufärd till Tingstäde och platsen för ”The Furious Phoenix” återuppståndelse. Hemma möttes vi upp av fru och barn, och ett gäng nyfikna grannar som hängde genom fönstren. Alla undrade nog vad jag tänkte på när jag köpte ett så rostigt skrälle och om jag är helt från vettet. Jag var bara glad att hon äntligen var hemma, och nu tog ju nästa problem vid, hur skulle hon komma in i garaget? Punka på två däck såg det ut som och inget batteri så att få igång någon motor och köra den in var ju inte ett alternativ. Med god hjälp från lillgrabben så fick vi luft i däcken, det skall börjas i tid. Med luft i hjulen så skulle då den knuffas av släpet. Det visade sig vara rätt jobbigt. Den stannade till och med i nedförsbacke när den skulle av lastbilen. Väl hemma kunde man börja lugna ner sig och på allvar ta in vad man köpt för något och se vad som komma skulle. Vissa saker kanske skulle gå att spara

och andra skulle med lite tur gå att renovera. Tänk att jag äntligen är Pontiacägare! Lite var man ju tvungen att kolla på med en gång den kom hem, vad hade han slängt med tex, det var inslängt lite i kupén som en överaskning. Så det var några gamla sportstolar, slitna dörrsidor och ett jättefint baksäte, så det kan man spara i alla fall. Så vad är min tanke med det här inköpet? Det första har nog de flesta listat ut, att laga lite rost… * Så bilen skall plockas ner totalt och upp i vagga så man kan få lite vettig arbetsställning. * Kapa bort och ersätta de dåliga partierna, blästra det som skall sparas och måla upp det igen. * Jag jagar ett Hurst Targatak att sätta på, hittas inget så blir det gamla kvar. * Motorn skall bytas mot en 400. * Trans am shaker hood med scoop. * Trans am skärmar och fender flairs. * Renovera hela inredningen och framsätena, det enda som går att rädda är baksätena. * Byta instrumentpanel till en SEliknande. * Köpa snowflakefälgar. * Uppdatera bromsar och fjädring, nya broms- och bränsleledningar.

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

15


Ur askan Furious Phoenix Del 1

* Lacka henne svart och pryda damen med dekalkittet från Trans am SE -77.

->

Tidsramen för detta blygsamma projekt har jag satt till fem år, och jag lär behöva varje minut av dom. Det är ju inte bara tiden, det värsta är att det kostar pengar, som skall räcka till hus och allt vad det innebär. Men skam den som ger sig. Slutkommentar: Bilen visade sig vara en chickmagnet. Lillgrabben fick fullt upp med att visa kärran för granntjejerna som var väldigt imponerade, jag tror det var helhetsintrycket de föll för.

Fortsättning följer...

Ovan: Johans förebild - The Bandit Till vänster: Lilleman visar granntöserna vad de har att se fram emot - för framtida referenser. Nedan: Objektet pålastat för leverans till nya adressen på Gotland.

16

Text och Bild: Johan Rasmusson #844


~SÖKES ~ Vi håller just nu på att samla in gamla TACS-träffbilder. Det vi söker är fotografier från 80och 90-talet. Vi har sedan ett tag ett online bildarkiv där vi sparar allt material vi får in, gamla bilder och minnen från åren som gått. (Bilder från och med 2001 är inte aktuella i dagsläget.) Vi önskar inskannade originalfoton i formatet jpg, i så hög kvalitet som det går. Vet du plats och datum samt fotograf så vill vi även ha med den informationen. Har du bilder liggandes som du tycker att, ja, dessa bör sparas för framtida generationer Firebird-älskare, så skicka in dessa till: redaktionen@transamclub.se

INGET VATTEN INGA PROBLEM Även att vatten är en förutsättning för liv, så innebär det inte automatiskt att det är optimalt för att kyla motorer. Vatten har en naturlig förmåga att: koka, korrodera, erodera och generera högt tryck.

Evans vattenfria kylmedel förbättrar tillförlitligheten, maximerar prestandan och förlänger motorns livslängd.

Bilderna kan komma att användas i exempelvis tidningen eller i reklam för klubben så vill du ta äran, glöm inte att skriva vem fotografen är. Tack för din kulturgärning!

PA ICAL RTNERS HN

AL MOTOR M ION E SS

IC AN CH

PRO FE

P• HI

~ Träff i Askersund 1999 ~

•T EC

//Firebirdens vänner

INGET TRYCK INGEN ŐVERHETTNING INGEN KORROSION Foto: Bosse Hagström ur Arkivet

Svensk generalagent och distributör www.evanscoolants.se

17


NOTCHBACK DEL 3:4 En ovanlig variant av den lyxiga toppmodellen GTA är den så kallade GTA Notchback som introducerades 1988. Från Pontiacs sida ville man särskilja GTA:n ytterligare från den ordinarie Firebird-serien och den här specialmodellen var ett försök i den riktningen. Istället för den ordinarie stora glasbakluckan utrustades GTA Notchback med en slät baklucka i glasfiberförstärkt plast och en nästan vertikal bakruta försedd med eluppvärmning. Utseendet på luckan påminde en del om den som fanns på Chevrolet Corvette mellan åren 1968-76. Grundtanken var dels att åstadkomma ett annat, lite mera ”europeiskt” utseende (många misstog just Pontiac GTA Notchback för en Ferrari, därav smeknamnet ”Ferrari Back”), dels att minska de höga innertemperaturerna i bilen under soliga dagar. Som många av oss känner till kan ju den stora glasbakluckan på tredje generationens Firebird nästan ge lite ”växthuskänsla” under heta högsommardagar… Notchback-tillvalet (RPO kod AA8 / AQ9) kostade $700 extra och kunde enbart väljas till GTA:n, inga andra Firebird (eller Chevrolet Camaro heller för den delen) kunde utrustas på detta sätt. Förutom den speciella bakluckan inkluderades även ett annat baksäte med integrerade nackstöd samt den vanliga raka Firebird-bakvingen, istället för ”aero”-vingen som monterades på GTA utan Notchback. All övrig standardutrustning och alla tillval, liksom motoralternativen, var identiska med de som gällde för den vanliga GTA.

Dock visade det sig ganska snart att GTA Notchback inte blev någon större succé… Visserligen var en stor del av publikreaktioner mycket positiva, men när det gällde marknadsföringen slarvades det en hel del – informationen från Pontiacs säljavdelning var bristfällig och många återförsäljare visste inte ens om att tillvalet existerade. Dessutom stötte man ideligen på stora problem under tillverkningen av bakluckorna. Företaget Auto-Fab Inc. i Auburn Hills, Michigan, som producerade luckorna, hade svårt att få fram ett tillräckligt stort antal och den genomsnittliga väntetiden från kundorder till leverans låg på sex månader. Till råga på eländet var kvaliteten i många fall undermånlig. Lou Wassel, marknadschef hos Pontiac, berättade i en intervju (fritt översatt):

18

”Notchback-projektet var mycket trögstartat och man fick nästan känslan av att det saknades en riktig önskan hos Pontiac för att driva igenom det här tillvalet. Dessutom var det stora problem med kvaliteten: Auto-Fab producerade två prototypluckor och när de skulle monteras på varsin GTA i fabriken i Van Nuys visade det sig att passformen var eländig. En ny uppsättning luckor beställdes men även dessa var svåra att få en snygg passform på.” Man gick igenom ritningsunderlaget och då man från Auto-Fab´s sida kunde påvisa att luckorna var tillverkade exakt enligt specifikationen, kröp det fram att en del av felet fanns hos Pontiac`s egen produktionslinje. Toleranserna vid monteringen av Firebird-karossen var så stora att många bilar hade en markant avvikelse i bakvagnen, i vissa fall upp till 12 mm framför allt på högersidans bakpanel. Detta innebar att det var näst intill omöjligt att få till en bra inpassning av bakluckan. Dessutom var tekniken med att gjuta luckorna fortfarande under utveckling. Själva bakluckan var en sandwichkonstruktion bestående av tre huvuddelar: en inre kärna av hårt polyurethaneskum som omgavs av en övre och undre glasfiberförstärkt plastskiva. De tre delarna pressades samman och bildade efter gjutningen en komplett enhet på ca 28 kg. Vid sammanfogningen lade man även in metallförstärkningar för gångjärnen, låsmekanismen, bakvingen och gasfjädrarna. Ytbehandlingen bestod av ett slags polyesterharts som efter härdning grundmålades och därefter lackerades i den slutliga kulören. Denna förhållandevis nya tillverkningsteknik i kombination med hög produktionstakt och bristfällig kvalitetskontroll gjorde dock att det på många bakluckor snart uppstod problem med att färgen sprack eller flagnade, dessutom

hade polyesterhartsen en benägenhet att bilda små porer

Text: Ingemar Caisander Bild: Google


höstträff med Region Östra i ytan. Pontiac fick en uppsjö reklamationer på halsen och trots slipning och omlackering av luckorna återkom problemen så gott som hela tiden. Följden blev att man till sist tog beslutet att lägga ned hela projektet och i en bulletin utsänd den 30 augusti 1988 instruerade Pontiac sina återförsäljare att annullera alla liggande och kommande beställningar på Notchback-tillvalet. Totalt konverterades 718 st GTA till Notchback-utförande under 1988 och trots annulleringen av tillvalet i slutet av året så finns det faktiskt dokumentation som styrker att ytterligare en GTA konverterades under 1989! Denna allra sista fabrikskonverterade GTA Notchback var röd och enligt vissa källor existerar den fortfarande. Trots att GTA Notchback aldrig blev den succé man hoppades på från Pontiac, utgör den nuförtiden en förhållandevis eftertraktad samlarbil och prisbilden för en äkta fabrikskonverterad Notchback ligger högre än för en vanlig GTA hatchback. Det finns idag ett flertal företag som tillverkar liknande glasfiberbakluckor, både till Pontiac Firebird och Chevrolet Camaro, men ofta saknar dessa eftermarknadsprodukter vissa detaljer som återfanns på originalet (vanligtvis den lilla upphöjda kanten längs mitten av luckan och/eller eluppvärmningen i glasbakrutan).

I fjärde och sista delen om GTA får vi läsa om 20th Anniversary Turbo Trans Amen.

F11 museet vid Skavsta flygplats nära Nyköping, samt Nynäs slott öster om Tystberga, 21 september 2013. Strax före kl 9 så träffades vi några stycken TACS entusiaster vid Statoilmacken Kungens Kurva som ligger i södra Stockholm. När samtliga kommit (ordförande Torbjörn anslöt direkt vid museet.) så styrde vi söderut på E4:an och efter 91 km rask marsch så ankom vi till F11 museet på tid d.v.s kl 10. F11 museet som drivs av en grupp entusiaster på frivillig basis, innehåller mycket information angående F11 basens insatser i skyddet av svenskt luftrum under andra världskriget samt det efterföljande s.k. kalla kriget. Detta genom att skickligt utföra spaningsflygningar runt bl.a. Östersjön. Det finns alltså både flygplan och fotoutrustning och en massa tillbehör att skåda därstädes. Det finns även flygsimulatorer för Cessna och Viggen samt div. flygradio etc. Vi hade beställt guidning och fick denna utförd av en f.d. Spaningsflygare som hade bl.a mer än 1000 timmar på Tunnan samt även flugit Lansen, Draken och Viggen i spaningsversion. Han hade mycket intressant att berätta! Bl.a. så hade man fått tag på en amerikansk spaningsballong som hade kraschlandat i Sverige. Dessa ballonger användes under kalla krigets dagar och sändes upp från USA för att med hjälp av jetströmmar på hög höjd färdas över Sovjetunionen och där ta bilder på hemliga anläggningar. Sedan fångades de in via amerikanskt flyg över Stilla Havet. När det gäller svensk spaningsutrustning så visade man bl.a den fotoutrustning man då använde. Den var utomordentligt bra vid fotografering i hög hastighet samt på långt håll med god upplösning. Vid filmvisning fick vi se spaningsflyg fota på låg höjd. F11 Museet arrangerar Nyköpings Flyg & Motordag med legendariska flygplan, årligen på Stockholm-Skavsta Flygplats, sista söndagen i augusti. Man visar också upp entusiast-bilar, som tävlar om dagens vackraste ekipapage. Kanske nåt för klubben att ställa upp på? Några medhavda mackor avåts sedan i museets kaffehörna gärna med en kopp java och efter en rundvandring i museets olika lokaler så var vi några som cruisade vidare till Nynäs slott för en god lunch och litet kulturinhämtning . Slottets ägarelängd börjar faktiskt år 1328 med Birgitta Jonsdotter (av Apenäsätten). Finns mycket intressant att se på slottet och dess ägor och vi kan rekommendera ett besök. Nåja efter intagen lunch och rundvandring så foro vi hemåt i våra eldfåglar efter en lång men trevlig dag i goda vänners lag. Bosse sköter spakarna i ett spaningsplan.

/Bosse och Gerd

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

19


Äntligen en eldfågel i garaget Mitt namn är Anders Waller och jag har varit medlem sedan 1995 dock utan bil. Detta förändrades 2013. Innan Firebird var det Corvette som gällde och jag tyckte att 1963 split window var den grymmaste bilen. Men detta var tills jag såg en 1979 10th Anniversary Trans Am som min bror tänkte köpa i Göteborg 1993. Bilen var intagen från USA och registrerad som gasbil. Säljaren sa att man bara behövde ha gas i tanken vid besiktning och sedan tömma den och köra på bensin. Vi frågade om han hade modifierat motorn för att köra på gas och fick till svar “Nej, det är ju en V8.” Det blev ingen affär den gången. Min bror skaffade en Trans Am 1978 istället som vi åkte runt på olika träffar och suget efter en egen Firebird årsmodell 1979 blev större, men ekonomin tillät inte något inköp. I mitten på 90 talet var jag på Wheels and Wings i Varberg och såg en grön Trans Am GTA 1991 och fastande direkt för modellen. Jag tog nu beslut att gå med i klubben för nu visste jag att en Firebird skulle jag ha i garaget någon gång i framtiden.

20

Antingen en 1979 eller 1991-92. Inköpet fick dock vänta ett bra tag då familjen prioriterades. Familjesituationen förändrades och för 4 år sedan blev suget efter en egen bil att åka på träffar i påtaglig. Sökandet efter årsmodell 1979 / 1991-92 på nätet tog fart med varierande framgång. Jag insåg snabbt att dom äldre modellerna är väldigt dyra och koncentrerade mig på en generation 3 i stället. Jag fick syn på en grön Trans Am 1992 cab i en annons och kontaktade ägaren. Vi träffades för provkörning och genomgång av bilen och allt såg bra ut. Affären blev aldrig av då huset blev tvunget att prioriteras i stället på grund av en akut reparation. Bilköpet blev nu uppskjutet på obestämd tid. För 2 år sedan gick jag igenom en kritisk akut operation. Jag fick en andra chans och insåg att det är dags att göra drömmar till verklighet innan det är för sent. Detta fick mig att kontakta ägaren till 92an igen. Bilen var inte till försäljning, men fortfarande i hans ägo. Han var osäker på att sälja bilen, men efter en månads betänketid så blev affären av och köpet slutfördes

Fakta om bilen Trans Am 1992 cab export model Medium Green (45U) Tan leather interior 305 5.0 TPI (LB9) Automat TH700R4 WS6 Intagen till Sverige från Lichtenstein 2001 Ytterligare information om Trans Am convertible1992 hämtat från forum på www.thirdgen.org 161 Gröna (45U) T/A cabriolet 157 Hade beige (tan) inredning 138 av157 hade skinninredning 2 hade svart inredning 1 av de två var i skinn 2 hade grå inredning, båda i skinn Av alla 161 gröna 92 cabbar hade 106 WS6

i Juni.

Text & Bild: Anders Waller #222


Mary Barra - Första kvinnliga chefen på GM Text: Linda Persson Källa och bild: gm.com, wikipedia

I december släpptes nyheten att GM (General Motors) får sin första kvinnliga chef. Mary Barra, 52, tar över posten som CEO – Chief Executive Officer, efter Daniel Akerson. Hon röstades enhälligt fram och den 15 januari 2014 tog hon över ratten.

Mary Barra - GM’s nya chef

PS

I BOKT

Inte nog med att Barra blev den första kvinnliga chefen på GM, hon är också den första kvinnliga chefen någonsin på ett större bilföretag. Barra började sin karriär på GM och Pontiac Motor Division redan som 18-åring. Hon tog ingenjörsexamen inom elektronik på General Motors eget institut, numera känt som Kettering University. Hon blev snart arbetsledare på fabriken, chef över ingenjörsgruppen och senare även personalchef. Mary Barra är listad i Forbes som en av världens 100 mäktigaste kvinnor men en tuff uppgift väntar henne. Hon är högst ansvarig för att ha tagit GM ur bankruttkrisen 2010 och förvandlat företaget till något som idag går 20 miljarder dollar plus, vilket gjorde henne till den perfekta kandidaten till ledarskapet. Barras största uppgift är att dra ner på kostnader och vinna fler internationella köpare, främst i

sydamerika och Indien. Mary Barra har redan förändrat verksamheten. Klädkoden på kontoren är borta och i stället för slipsnissar möter man numera vanliga tjejer och killar i tröja och jeans i korridoren. - Hon besitter en förmåga att få personalen att arbeta mot samma mål och planerar långsiktigt, säger en nära medarbetare. Barra bjuder in skolklasser till huvudkontoret och bygger leksaksbåtar med barnen för att göra dem intresserade av ingenjörskapet. Hon gjorde likadant med sina 250 designers och ordnade en seglartävling med flera olika priskategorier. Bl.a. snabbaste båt, snyggaste design, bästa logga m.m. Hon har ett annorlunda tänk vilket krävs för att ta företaget vidare. Det som lovar gott för oss är att hennes favoritbilar sägs vara Pontiac Firebird och Camaro.

Of Firebirds & Moonmen Är du det minsta intresserad av bildesign så är denna bok en guldgruva. Må så vara att det handlar om den tidiga konceptbilen Firebird III men det gör inte innehållet mindre intressant. Bildesignern/stylisten, Norman J James delar med sig av hela historien, från början till slutet. Med bilder från GMs eget arkiv, allt i svart/vitt, får man ta del av skapandeprocessen. När projektet startade visste mr. James och hans utvalde kollega, Stefan Habsburg, inte om Firebird III ens skulle få en motor eller om den, som så ofta prototyper är, skulle vara en stum modell endast för utställningsgolven. Låt historien om den joystickbestyckade Firebird III fascinera och inspirera. Boken är på 220 sidor, på engelska, och går att beställa från svenska boksidor på nätet från ett par hundralappar. Författare Norman J James, Förlag Xlibris Corporation

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

21


Generationsfrågan

Urval från de hundratals frågor som finns på klubbens egna forum. Där finns svar på det mesta du behöver veta. Ställ en fråga du med. Logga in på www.transamclub.se och registrera ett alias och du får tillgång till allt material.

GEN 1

GEN 2

Hej allihop... jag har en liten fråga angående mina topplock. Jag har datecode H288 och det är 47-toppar men när jag försöker spåra dom märkte jag att 47 toppar kom först 1969!? Enligt datecoden så ska väl H288 vara från 1968?? eller? hmm.....

Hallå ja. Har införskaffat min första jänkebil och det blev en Firebird Formula -71:a med 350. Överallt jag tittat på the internet så står det att denna ska ha 255 hk. Men i regbeviset står det 167 hk.

- shapeshifter

- ScreamingChicken

Modellåret 69 började väl i aug/sept 68 så det låter väl rimligt att du har toppar som är gjutna 68.

Hehe, det här är lite kul: båda uppgifterna är faktiskt korrekta!

- BengtF

1971 års Formula hade som grundutförande en 350 cui V8 på 250 hästar vid 4600 rpm. Dock - detta är effekten uppgiven i SAE brutto som användes fram till 1972.

Så vilket är rätt?

När bilen kom till Sverige skrevs effekten in i regbeviset i SAE netto, som då blir 165 hästar. – Northernv8ilk

GEN 3

GEN 4

Min första USAbil, så har jag en fråga angående bakluckan, är den limmad mot glaset? På min så sticker bakluckan ut ganska rejält ca 15 mm på vänster sida och ca 10 på höger. Och bygeln tar emot bakåt när den öppnas och stängs! – BbyBo Ja rutan är limmad, och med tiden brukar gasfjädrarna till luckan trycka den bakåt, så den sticker ut rakt bakåt, men du kan kolla om det finns justermån i gångjärnen kvar för att dra fram den innan du delar på den för att rikta den! - Mangan

Har lite funderingar omkring bakaxelutväxlingen på dessa nyare Trans Amer. Jag hade en Ws6 med 3.42 utväxling och manuell låda. På 6ans växel varvade bilen ca 1100 rpm i 90 km/h. Därför tänkte jag att man med lätthet skulle kunna köra omkring med 4.10 utväxling utan att att det skulle bli speciellt jobbigt på landsväg. MEN hur blir första växeln, blir den för kort för att man skulle ha någon nytta av den? Någon här med erfarenhet av detta? - Formula Man vänjer sig snabbt med den kortare ettan. Fördelarna blir att 5 o 6 blir mer användbara. LS1 börjar att andas först vid + 3000rpm så 4.10 är att föredra. - Dynaflash

22

Vill du ha hjälp med något? Gå in på klubbforumet och ställ din fråga.


KRÖNIKAN

av Anna Gustavsson medlem #503 TACS

Ett nytt år har har tagit sin början. Trots den mörka årstiden blickar vi framåt, mot ljusare och varmare dagar. Våren är redan i antågande. I alla fall hos mig. Och framförallt vädermässigt. Vinterns bilprojekt går sakta men säkert framåt och nånstans i all röra av färgburkar och bilgrejer kan man skönja en åkpremiär. Om vi blickar tillbaka så inleddes december med en dödskrasch. En Hollywoodstjärna får sätta livet till i “en sportbil som till och med experterna beskriver som läskig”. Olyckan gick inte att missa. Kvällstidningarna stoppade pressarna för att vara först med de mest detaljerade bilderna som kablades ut över världen. Allt för att skapa, för oss icke involverade, helt meningslösa

minnen av en person vi bara sett på tv. Ironiskt nog hade skådespelaren huvudrollen i en serie filmer som kanske enkelt beskriver hans eget tragiska slut som ändades fast and furious... Det blev iallafall jul. Till slut. På allsköns nätsajter ramlade bilder på färdigklädda julgranar och nystekta köttbullar in, lika tätt som snön föll från himlen. Vad vore livet utan dessa sociala medier? Ja, som en oanvänd påse - tomt och innehållslöst. Eller kanske alldeles, alldeles underbart! Fundera själva. Det är bara du som kan välja vad du vill ta åt dig och inte ta åt dig av all lycka och sorg som människor delar med sig av. Sen kom nyår. Det spisades hummer och dracks champagne. Det luktade fyrverkeri och överklass. Så

som det ska vara. Det är dessutom den tiden på året då kvinnor generellt sett har mindre kläder på sig än på midsommar och sedan får fira trettonhelgen med en hejdundrande förkylning. Den nya mobillagen trädde i kraft i slutet av året. Dryga böter väntar den som skriver sms, uppdaterar om kommande fredagsmys eller söker efter favoritmusiken. Men bara om polisen ser dig och om det, som det så luddigt står i lagen: “inverkar menligt på framförandet av fordonet.” Man kan ju dra sina egna slutsatser. För oavsett vad du gör i bilen, som inte handlar om att just köra och hålla blicken på vägen, inverkar menligt på framförandet av fordonet. Ett sms eller en statusuppdatering är inte värt att sluta fast and furious för. Inte ens om det blir till din favoritlåt.

Det blir en lååång väntan till nästa nummer men i juni kommer FM igen. Foto: Anders Jeppsson #597

Klubbens Guldmedlemmar 2014 2 Patrik Hedström Höganäs 7 Ingemar Caisander Helsingborg 116 Linda Persson Bollebygd 120 Tom Rosenblad Örebro 222 Anders Waller Nödinge 299 Darius Pawlowski Kungsängen 390 Stefan Karlsson Tomelilla 403 Peter Dahl Kungsbacka 434 Jonas Ström Lerum

472 Robert Hjelm Rättvik 526 Johan Holmgren Habo 743 Michael Dahlquist Osby 762 Stefan Westlund Stockholm 791 Lars Nilsson Nässjö 808 Olle Kjellin Umeå 822 Ove Alenius Umeå 838 Dan Asplund Karlstad 848 Mats Westin Tranås

842 Pertti Kunila Södertälje

Tipsa oss om något? Skicka mail till redaktionen@transamclub.se

Läs mer om guldmedlemskapet på www.transamclub.se

23


ÅRSMÖTE 2014

TILL UMEÅ

Lördagen den 28 juni kl. 13:00 Vi har slagit ihop årsmötet med Norrlands största motorträff, Wheels Nationals Norr som öppnar kl. 10:00. Arrangörsklubben räknar med 10 000 besökare, visst kommer du? Trans Am Club of Sweden har en egen fålla med plats för ca 35 bilar. På kvällen kör vi den obligatoriska cruisingen på stan. I år har vi bjudit in barn och ungdomar med rörelseoch funktionsnedsättning så att dom får möjlighet att åka med ett varv på stan.

Hitta till Dragonfältet: Adress: Signalvägen 3 Alternativ rutt från E4:an: följ Ridvägen för mindre trafik.

Övernattningstips

TACS har en hydrokopter i luften under utställningen och den som vill får möjlighet att köpa ett valfritt flygfoto.

STUGOR Umeå First Camp Tel. 090-70 26 00 Nordmalings Camping Tel. 0930-312 50 HOTELL Hotel Pilen Tel. 090-14 14 60 Scandic Syd Tel. 091-205 60 00

• Stort swapmeet och marknad • Mat & Dryck serveras • Livemusik • Vi korar Ten Outstanding och Pistonhead People Choice

Årsmötet 2014 sker i Umeå på Noliaområdet (Dragonfältet) kl 13:00 lördagen den 28 juni. Det är Wheels som arrangerar bilträffen i samarbete med motorklubben Nailhead och Umeå stad som året till ära är Europas Kulturhuvudstad, med allt vad det innebär av mer saker att titta på än den bilcruising som sker under lördagkvällen. I bilklubbens forum är diskussionen och planeringen intensiv och man kan dra slutsatsen att delar av styrelsen redan bokat hotell från fredag till söndag, liksom något dussin medlemmar med tillhörande märkesbilar och familjer.

Bilar söderifrån tycks passera Highway Hotel i Härnösand för övernattning eller lunch eller bara en kvällstidning. Sover du kvar där så insistera på det rabatterade rumspris vi blivit erbjudna. Ett mer detaljerat schema bör finnas med i nästa nummer av tidningen, liksom dagordning samt årsberättelser, motioner och liknande.

/Chefen


Firebird magazine #1 -2014  

A Swedish magazine from Trans Am Club of Sweden

Advertisement
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you