Issuu on Google+

T A

B

Medlemstidning från Trans Am Club of Sweden Medlemstidning från Trans Am Club of

A

T A

B

L L

FÖR DIG SOM KÖR FIREBIRD!

A A

D D

FÖR DIG SOM KÖR FIREBIRD!

E E

T T

#2 2011

L

#3 2011

B

edlemstidning från Trans Am Club of

stidning från Trans Am Club of Sweden Medlemstidning från Trans Am Club

D

E

FÖR DIG SOM KÖR FIREBIRD!

T

#4 2011

T A


ORDFÖRANDE

ORDET

Torbjörn Skog

KASSÖR Jonas Eriksson

LEDAMOT Mikael Redelius

mikael@tacs.nu 070 7-754902

LEDAMOT Ulf Persson ulf@tacs.nu 0705-719365

redaktör

Patrik Hedström patrik@tacs.nu 0706-402999

D

2 0 1 1

LEDAMOT

et är väl fullt ös med sista kryddning av julsnapsen och provsmakning av skinkan i de svenska hemmen för närvarande. Din julklapp från klubben blir detta nummer av tidningen - försök få en lugn stund i julhelgen och bläddra lite i tidningen, det är du värd. Som Daniel konstaterade, är detta alltså mitt sista TA-bladsnummer. Vi firar detta med 24 sidor som du förhoppningsvis skall tycka är de bästa hittills (vem vill inte sluta på topp liksom?). Jag är väldigt stolt över att kunna presentera reportaget om Erik Szanto, klubbens grundare, i detta nummer. Det är ett reportage jag har velat ha i tidningen ända sedan jag började som redaktör, men tyvärr har det ju alltid varit något annat som kommit mellan. För övrigt känns det väldigt bra att veta vem rodret skall lämnas över till. Jag kommer visserligen finnas med lite i kulisserna den första tiden, men därefter får personen gå på egen hand. Vem det är hittar du någonstans i tidningen... Så, trevlig läsning då altså! Och en riktigt God Jul!

S T Y R E L S E

Daniel Persson

&REGISTRATOR

jonas@tacs.nu 0705-981064

Daniel Persson

VICE ORDFÖRANDE torbjorn@tacs.nu 0703-807037

Ordförande

daniel@tacs.nu 0705-095564

B

läddra varsamt i denna tidning, den kan bli värd pengar! Du håller i sista numret av TA-bladet för 2011 och även sista utgåvan som är formad av redaktör Jeppssons magiska händer. ”Äntligen” hör jag flera ropa medan andra kommer att kräva min avgång för att jag släpper loss honom från redaktionen. Vad han nu ska göra med sin fritid är oklart men med tanke på hans energi så lär vi garanterat se mer av honom, var så säker. ”-Världsherravälde” var Jeppssons ödmjuka svar när vi första gången möttes och jag frågade om hans plan för livet. . Redan där borde jag förstått bättre än att sätta mig i samma styrelse som honom. Men hav förtröstan, gud hör bön. Linda Persson, som har fler tangentnedslag per minut än Aftonbladets samlade redaktion, tar nu över rodret på allvar. Att vi byter en skånsk Jeppsson mot en glad Göteborgstjej gör att vi medlemmar i norr nu också kan ringa redaktionen utan tolk. Var hon som kapten på skutan styr TA-bladet i för riktning vet ingen, men ni som följt hennes reportage genom bland annat de Amerikanska staterna vet att det kommer bli läsvärt. Två personer som meddelat att de drar sig tillbaka efter 2011 är våra träffombud Anna Carin Leth från huvudstaden och Paul ”Palle” Jacobsson med Norrköping som hemmaplan. A-C kommer även i fortsättningen att styra över bland annat PCM 2012 och jag kan sätta min högra gasfot på att vi även i fortsättningen ser Palle på träffarna om än i en mer tillbakadragen roll. Två eldsjälar som under många år varit aktiva i klubben och där deras arbete i styrelse och som träffombud verkligen gjort intryck. Stort tack till Anders Jeppsson, Anna-Carin Leth och Paul Jacobsson för era insatser under alla dessa år i klubbens tjänst!!! Nu återstår inte annat för mig än att önska er en riktig GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Anders jeppsson Framsida: ”Det har blivit ett par stycken genom åren...” Ett blandat bildkollage på några av

Anders tid som redaktör

de framsidorna som har produce-

rats under

Redaktion:

TA-bladet är medlemstidning i föreningen Trans Am Club of Sweden och består av material inskickat av medlemmarna. E-mail: tabladet@tacs.nu

Postadress:

TA-bladet C/O Anders Jeppsson Norbergsgatan 5C 223 54 Lund

Övrigt: Försäkringsansvarig: Fredrik Lindström 013-83368,0707-322287 fredrikgta87@hotmail.com Webansvarig: Göran Fröjdh


Tack för mig! 2012 blir mitt nionde år som medlem i klubben. Åtta av dessa har aktivt jobbat för klubben. Allt i livet har sin tid, och efter mycket övervägande har jag bestämt mig för att lämna över jobbet som redaktör till en ny frisk förmåga. Numret du håller i handen är alltså mitt sista nummer.

J

ag minns det som om det var igår. Jag hade nyss kommit hem till lägenheten efter att ha handlat på den lokala ICA-affären i Lund. Telefonen ringde undertiden att matvarorna lastades in från kylen. ”Jo hej, det var från Trans Am Club of Sweden. Det är så här att vi tänkte kolla om du är du intresserad av att sitta med i styrelsen som Vice Ordförande?”. Hjärtat bankade plötsligt hårdare. En styrelse? Vad var det egentligen? Jag hade ju bara varit med i klubben i ett år och under detta året hade jag, förutom spammat forumet med ca 1000 poster och i princip bara besökt en träff i verkliga livet. Ja, du läste för övrigt rätt. En internetberoende student har inga problem att snitta tre poster om dagen om det innebär att han eller hon kan skjuta lite på tentapluggandet... Varför ville nu klubben att jag, blott en 22-åring, skulle sitta med i styrelsen och vad innebar det egentligen? Jag bad om betänketid och det hade mannen i luren full förståelse för. Under den

veckan jag hade betänketid målade mitt karriärskåta jag upp livet som styrelseledamot upp. Det måste väl vara som vilken styrelse som helst, typ Sony Ericsson, tänkte jag. Fallskärm, resor runt världen, Beluga-kvaviar tillsammans med Krug-champagnen från 1983 och självklart en fet förmånsbil måste ju vara vardag i en styrelseledamots tid? I alla fall kunde jag konstatera det efter en googling på nätet med tanke på vilka skandaler som målades upp kring diverse olika styrelsepersoner som inte hade varit nöjda med alla förmåner utan velat ha mer. Hade jag ens en kostym? För det behövde man ju, eller? En vecka senare ringde telefonen igen och denna gången tackade jag självklart ja, stärkt av insikten om att jag aldrig skulle behöva uppleva hårt arbete i mitt liv utan snarare kunna dra mig tillbaka strax efter 30 med alla mina pengar som jag tjänat. Vad kul! (och vad fel jag skulle ha!) Välkommen, konstaterade rösten i den andra änden. Livet som styrelseledamot skulle dock visa sig från än något annan sida än den jag hittade på internet. Belugakaviarn och Krug-champagnen lyste med sin frånvaro, ty Trans Am Club of Sweden var (och är) en ideell förening. Ideell? ”Ideell; Innebörden av ideell - ideell , som verkar utan vinstintresse (för ett gott syfte); som inte kan räknas i pengar.” Jaha, hmm... Och arbete har det blivit. I mängder. Jag skulle ljuga om jag säger att jag glidigt genom mina år utan att behöva lyfta ett finger. Det har varit många sömnlösa nätter, konflikter, hetlevrade diskussioner och bråk. Varför i hela friden åtar man sig en sån här sak då om det bara är tråkigt? Ja, tråkigt har det ju såklart inte varit. När man snabbt reflekterar över den tid

REPORTER Anne-Marie Augustsson anne@tacs.nu 0766-324 335

Linda Persson linda@tacs.nu 0766-324 335

REPORTER

som gått, kanske det är någon enstaka intrig som dyker upp i minnet. Men främst är det ju alla roliga stunder som upplevts och alla personer som man mött under åren. Spontant dyker 25och 30-årsjubileet upp i minnet. Galnare och mer lyckade träffar får man nog leta länge efter. Vad gäller personer så hade jag gärna nämnt alla underbara människor jag stött på genom åren vid namn, men risken är alldeles för stor att jag glömmer någon. Dessutom räcker nog inte sidan till med tanke på hur många det har blivit. En del olika uppdrag har det dock blivit - Vice ordförande under Palles och Magnus tider som ordförande. Därefter ordförande, en post jag egentligen aldrig var särskilt sugen på men eftersom det skedde ett generationsskifte 2008 var jag plötsligt en gammal räv i styrelsen. Eller fossil beroende på vem som ser det... I den nya styrelsen fanns det dock en betydligt bättre kandidat än mig till styrelsejobbet, så jag kunde bli kvitt det tidigare än jag tänkt. Denne personen var/är såklart Daniel (som jag hoppas sitter kvar i 50 år till). Istället för gammalt dammigt styrelsearbete hoppade jag på tidningsuppdraget i samband med att Stefan Albrekt slutade. Ett jobb som visade sig vara riktigt kul. Av de olika uppdragen jag haft, har nog redaktörsjobbet varit det absolut roligaste. Ett kreativt jobb där man får betydligt mer uppskattning än som ordförande tex (blä blä, Daniel!). Antagligen för att ens arbete märks på ett mer konkret sett. Nu är det dock dags att göra andra saker på fritiden än att hålla på med klubben. Få klart min egen bil till exempel... Jag är 30 år och har jobbat nästan en tredjedel av mitt liv med TACS... Det säger väl en del.

Då så, sista gången ni ser mig pussa på bilen då alltså!

redaktör

Anders jeppsson

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

3


[

KLO T T

ER

Kändis sålde unik 2011 Hurst Edition Trans Am på ebay Paul Teutul Sr, känd från Realityserien American Chopper har lagt ut sin Hurst Edition Trans Am, baserad på en 2011 Camaro SS, på auktionssidan ebay i september. Ägandet blev kortvarigt men han hann med flera justeringar på konceptbilen. Till att börja med satte Teutul kompressor på LS3:an och inredningen gjordes om till guld-svart helt enligt Banditens färgschema. Knoppen över i:er är en kromad Hurst-spak. Bilen har under året varit frekvent synlig i media och Trans Am Depot äger rättigheterna till namnet. Det är alltid kul att prata priser så vad ville han ha för sin unika skapelse? Några skarpsynta bevakare noterade Köp Nu-priset till $125 000. Huruvida bilen såldes vet ingen, för inte långt efter att den lades upp var annonsen borta. Källa: inautonews.com

Wheeler Dealers + TACS = sant! Programmet Wheeler Dealers på Discovery Channel utökar med svensk version. Det har spelats in ett program efter den engelska versionen i bl a Jordbro industriområde söder om Stockholm. I det första programmet ville man ha en klassisk amerikansk bil som alla känner till; valet blev en Ford Mustang 1964 1/2 som renoveras och sedan säljs med förtjänst för att finansiera nästa projekt. Programmet är ett pilotavsnitt och det kanske kan bli fler program. I introt ville man ha en annan klassiker och valet blev en ’77 ”Bandit” Pontiac Trans Am. En av våra medlemmar tillfrågades att stoltsera med sin fina bil i detta sammanhang!

Fakta om bilen: Pontiac Trans Am Special Edition 1977 Ägare: Mikael Halvardsson #301 Motor: 400 cui 6.6 liter med W72 option package Transmission: automat TH 350 Inredning: original black custom velour Fälgar: snowflake 15x7» Lack: starlight black Utrustning: custom air condition, cruise control, remote control deck lid release, electric rear window defroster, safety lock power door locks, power windows, t-tops, special edition package

4

Fotnot. Programmet är planerat att sändas den 28 november vid denna tidnings pressläggning. Text / bild: Mikael Redelius

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu


PLANKE

T

]

Elvis Presleys skänkta Firebird blir utställningsföremål

Dubbdäck räddar liv

Som vi skrev i TA-Bladet 3/2011 så skänkte Elvis Presely bort en Firebird till en man i Las Vegas under sitt sista levnadsår. Informationen om vilken modell det handlade om har hittills varit vag men det visar sig nu vara en 1977 Trans Am, inte Esprit som tidigare nämts. Bilen kom åter till kännedom för 18 månader sedan då den lämnades in för renovering. Inom en snar framtid kan offentligheten se densamma på ett av Casinostadens större hotell. Firebirden var den sista bil som Elvis Presley skänkte bort innan han avled. Jim Barber har stått för restaureringsarbetet. Källa: Winston-Salem Journal 9 oktober 2011

Det finns tillfällen då föraren gjort allt enligt reglerna men ändå drabbas av olycka. Efter föraren är det däcken som är störst skuld till olyckor. På isiga vägar skiljer det sig så mycket som 18 meter mellan bästa dubbade och odubbade däck, enligt finska Motor Worlds bromstest. Allt fler länder förbjuder dubbdäck på grund av de giftiga partiklar som slits upp från vägbanan. Finländska forskare verkar dock vara lösningen på spåren och håller på att utveckla dubbdäck som minimerar partikelspridning.

Gilla oss på fejjan!

www.facebook.com/transamclub - Trans Am Club of Sweden

EN RACKARNS ROCKIG JUL ... ... Önskar vi på TA-Bladet:

Cleas-Göran Bång, medlem #479, som

står som lycklig vinnare i TACS web-tävling. Priset, en CD signerad utav Nasty Idols och klubbens egen rocker, Peter Espinoza, landar inom kort i din brevlåda. Vill du också ha chans att kamma hem fina priser från TACS så logga in på forumet och Facebook för senaste nytt. Nya tävlingar och utlottningar utlovas i framtiden. GOD JUL! Tack till Nasty Idols och Peter Espinoza. Rock on!

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

5


gott

På och

ont

Vad tycker du? Diskutera i medlemshörnan i vårt webforum! www.tacs.nu/forum

med Anne och Linda

6

Finbil vs bruksbil?

F

elfri lack och blänkande krom, en inredning i orginalskick och en fläckfri och knappt inkörd motor. Oändliga timmar med putsduk, sämskinn och smärgeldukar. Vackert och iögonfallande javisst, men var finns glädjen i att äga en pärla om du inte vågar njuta av den? Går inte stor del av glädjen förlorad när lacken näst intill eller aldrig får skimra i solljuset eller däcken slitas mot en vägbana? För mig är charmen med bilägande något annat. Att få njuta av den så mycket och så ofta som möjligt. En slags vardagsnjutning att vrida igång motorn, lägga i växeln och glida iväg till jobbet med V8-ljudet vibrerande ända in i själens djup. Vad man anser vara bruksbil eller ”finbil” skiljer sig förstås lite i betraktarens öga. Likaså går meningarna isär om hur en bil bör handhas. Naturligtvis ska man ta väl hand om sin bil, oavsett vad man äger men det finns väl ändå gränser. Jag minns med rysning i kroppen en kille som var stolt ägare till en Pontiac Firebird -74. Snygg bil i bra bruksskick men i ärlighetens namn inget utöver det vanliga. Vi var på den tiden ett gäng som träffades och åkte på helgerna. Den här helgen hade killen med sig sin nya flickvän på en jungfruresa. Vi hade stannat för att käka på ett ställe, skulle fortsätta färden och hoppade in i bilarna när ett vrål plötsligt ekade över nejderna: NEJ! Ta av dig skorna!!! Självklart hade jag förstått om vi hade stannat ute på en leråker… men vad fan, vi stod på Mc Donalds parkering! Känns överflödigt att säga att det aldrig blev något mer av det förhållandet än just den jungfruresan. Samma kille blickade alltid oroligt upp mot himlen och blev nervös så fort ett litet luddigt moln gled över den blå sommarhimlen. Jag överdriver inte om jag säger att det räckte med en liten regndroppe för att killen skulle vända och åka hem för att torka av bilen. Mmm, jag säger då det. Personligen får jag inte ihop

ekvationen med att några få regnstänk är livsfarligt när man samtidigt måste spola av, tvätta och polera bilen varje gång den varit utanför garagedörrarna. Hans putsande och ständiga gnoende fick mig alltid att fundera på hur länge den röda lacken skulle sitta kvar på bilen. För ett litet tag sedan träffade jag på killen och frågade om han hade bilen kvar. Det sved i hjärtat när han berättade att den stått orörd i garaget i 3 år. Nej, lagom puts och många mil är min melodi. /Anne

O

m jag får bestämma så skall det stå en finbil i allas garage. Jag tror det är bra för moralen. Ja, eller bara för att det är kul att ha. Därefter är det individuellt vad som genererar en finbil. För någon rik stackare är det en Mercedes SL500. Dessa kommer oftast nercabbade strax efter att första vårsolen kikat fram och gemene man åter börjat röra sig på gator och torg. De kör helst inte i drivor som känt raggarfolk. Nej, dessa vill glänsa i sin egen storhet. (Eller som Trans Am-klubben skulle säga – Ensamhet). Porschar är något som också vaknar till liv vid denna tidpunkt. Ägarna till dessa skall vara glada att motorn har bra drag, för fulare bil får man leta efter. Jag skulle inte heller vilja bli sedd i en sådan. Eller en sån där väsande sak från Japan med plastutsmyckning för nära halvmiljonen. För mig är en finbil, min bil. Den har 36 år på nacken, kanske inte helt perfekt i lacken men jisses vilken kvalitet det är på gamla doningar. Må hända att det rasslar och skramla lite om den men det hörs ju ändå inte med Children of Bodom eller Van Halen i högtalarna. Våra eldfåglar är inte kända för att stå emot rosten men vad gör väl det? Motorn klarar många varv runt jorden, trots några futtiga rosthål i balkarna.

Lite silvertejp så syns inte det. Seriöst talat så är det kanske inte Firebird som folk främst räknar upp i listan över lyxåk. I staterna är Pontiac Firebird, inklusive Trans Am, en ganska enkel sportbil för medelsvensson eller ”Average Joe” som det heter. Till och med skolungdomar kan betala av den på några år. Så illa eller bra är det. Vi får nog kallt räkna med att vi inte kvalificerar in oss på listan över exklusiva transportmedel - någonsin. Just därför är det så skönt med Trans Am-klubbens gemenskap. Här kan vi klappa varandra på axlarna och bara njuta av dessa vackra fordon på träffarna. Vi vet ju att vi har världens snyggaste bil och det är så att alla andra har fel. Vi vågar dessutom ta våra V6:or och V8:or ut på vägarna. Stackars finbil som måste åka släpvagn från ena träffen till den andra, trots 600 välkramade kusar under huven. Det är bara sorgligt. Det är klart att jag fattar att dessa skall vara med på bilbedömning och att ”mint condition” gäller. Men hallå, skaffa kanin i stället. En bil är en bil, är en finbil som skall rulla på vägarna, fastän vi kanske lägger några extra minuter på att polera lacken under vinterhalvåret. Där bland putsmedel och vaxdamm drömmer vi om första barmarken och kväver oss själva i avgasrök när abstinensen blir för stor. Men visst är det något speciellt när man äntligen får rulla ut efter sex månaders dvala. Det är det som en finbil handlar om. Nu ser jag fem smutsiga nävar i vädret. ”Men vi’rå? Vi som kör Firebird till vardags året runt?” Firebird som bruksbil står inte i sämre dager, tvärtom. Jag tror att alla vi övriga är lite avundsjuka på er. Innerst inne. /Linda

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu


Ram Air som drar blickarna till sig Text: Linda Persson Bild: Linda Persson, Darius Pawlowski & Anders Jeppsson

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

7


Över 30 år har gått sedan starten av Sveriges trevligaste bilklubb. Många medlemmar har kommit och gått. Några för alltid. Andra dyker åter upp. Vi sitter ett gäng i TACS-tältet på Power Meet 2011 i Västerås. Jag ska till att intervjua Darius Pawlowski, #299 från Kungsängen när det uppdagas att den samma en gång i tiden varit hövding av TACS.

E

fter några års paus från Firebirdlivet hittade han tillbaka och skaffade sig en av klubbens snyggaste fjärde genare. En liten kille i keps stannar vid den svarta 99:an med röda stripes över huven och vänder sig mot farsan: -Åh, kolla vilken fräck, säger han med entusiasm i rösten och pekar mot Darius Ram Air. Pojken är inte den enda som tittar lite extra på Trans Amen som bröstar upp sig i sommarsolen. I lagom spridd takt så stoppar ena besökaren efter den andra in näsan för att spana in inredning och motorrum och allt ser mycket välvårdat ut. Det är inte helt konstigt eftersom Pawlowski lagt ner både tid och pengar på att uppgradera i stort sett allt på bilen. För att börja med inredningen så är all grå plastpanel, instrumentbräda, dörrsidor m.m. klädda med svart vinyl. Ratt, växelväljaren och lite annat är omklädd i svart läder med röd söm, temat svart/rött följer interiört som exteriört. - Nu ser inredningen inte så billigt ut längre, säger han och jämför med Corvetterna som står parkerade bakom hans bil. Corvetten, som inte skiljer sig mycket från den sena Trans Amen, är också plastig och eländig men betydligt dyrare men med samma motor och effekt. Pawlowskis uppgradering har onekligen satt Trans Amen i en högre klass och vi som beskådar arbetet kan bara luta oss tillbaka och njuta. Chassit har också fått sig en makeover av stora mått och det enda på bilen som är original är LS-1 motorn. Darius börjar räkna upp en lång lista med bytta delar och det är svårt att hänga med i svängarna. Övre och undre A-armar fram och panhardstaget bak kommer från LG Motorsports, Krängningshämmare från Strano, subframe connector från UMI performance, Turn One servo pump, gula koni, BMR fjädrar och batteri flyttat till skuff. Nu är den styv och går som jag vill, kompromisserna från fabriken

8

är bortbytta. Det krävs faktiskt inte så mycket för att få fjärdegenerationsbilar att gå riktigt bra på vägen, man har en bra grund från fabriken, tillägger han. Darius talar passionerat om sin Trans Am och det syns tydligt att han hittat sitt livs kärlek och det lär krävas mycket för att skilja dem åt. Historien bakom bilintresset började redan på 70-talet, närmare bestämt 1976 då filmen Cannonball med David Carradine kom ut, ett år före filmen med stort F (body) Nu blåser vi snuten. Det och att kompisen på skolan drog hem en firebird 67:a cabbe men första bilen var en skev, nej förlåt, en Cheva El Camino. Pawlowski gav inte upp hoppet för 1983 stod det så äntligen en riktig bil på parkeringen. En -71 Trans Am som kom att bli en trogen följeslagare ända fram till 90-talets slut och lika länge var han medlem i Trans Am klubben. Under 80-talet lyckades Darius dessutom gå och bli ordförande. Hur det egentligen gått till verkar visst ovisst. Plötsligt stod Darius där med två kassar fulla med papper och pärmar i näven och beslutade sig för att göra det bästa av situationen. Syrelsens högborg på västkusten splittrades. Av denna återstod bara en person som jag hade bra kontakt med, Pekka H. Han kontaktade mig och sa rent ut att om jag inte är intresserad att ta över så lägger han ner hela klubben. Orken hade tagit slut. Pekka skulle till Finland och passade på att komma över till mig i Järfälla med klubben, i två papperskassar. Efter det så bildades den första ”nya” styrelsen med två personer från västkusten, två från Järfälla och i mitten, en som bodde i närheten av Mantorp. Detta passade bra då vi kunde mötas halvägs vid styrelsemöten. Runt 1998 var det dags att växa upp och bli en Svensson, fick han för

sig. Bilintresset hade falnat och Trans Amen såldes. En dotter kom till världen, 9 till 5 jobb på ett teleföretag blev rutin men säg den lycka som varar. 2002 tog han sig till Motorborgen i Solna som låg granne med arbetet. Där fick han syn på en äkta -99 Ram Air. En liknande som han tidigare suktat efter på Internet. Ett halvår senare besökte han samma Motorborg men bilen var försvunnen. Personalen visade sig från sin bästa sida och letade snabbt fram telefonnumret till ägaren och snart var försäljningen igång. -Trans Amen var undanstoppad för vintern men i april 2003 fick jag äntligen hem den och nu är den min för evigt, säger han med skämtsamt kärleksfull ton.

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu


Faktaruta: Årsmodell: 1999 Motor: 346 cui LS-1 Effekt: org 320 hk Växellåda: automat 4L60-E Fälgar/däck: 275/40/18,

RUFF Racing 280 fälg Interiör: omkädd med vinyl och läder - svart med röd piping Exteriör: svart med röda ränder dekaler Övrigt: Pop-up lysena är

I samma veva återstiftades bekantskapen med den gamla klubben och han är positiv till den utveckling som skett de senaste åren. Styrelsen har gjort ett mycket bra arbete och jag förstår därför inte medlemstappet som inträffade vid höjningen av medlemsavgiften. Det handlar om en så liten summa och om man ser på vad man får, så står TACS sig bra i konkurens mot klubbarna som tar mer betalt för samma service men som ändå har dubbelt så många medlemmar.

utbytta mot fasta. Bilen kom ursprungligen från Birmingham, Alabama och Pawlowski är tredje ägaren. Ram Air = Luftinsugsystem som

använder sig av fordonets rörelse för att förse motorn med mer förbränningsbart syre och därmed öka hästkrafterna några enheter (luffarturbo).

Darius ser ändå allmänt nöjd ut där han sitter på campingstolen under TACS-tältets skyddande tak och tittar ut över de rekordmånga Firebirdar som parkerats under förmiddagen. Sedan är han nog lite extra nöjd med att ha värvat en ny medlem och räcker fram en kakburk till en liten flicka som blygt tittar på t-shirtarna, framlagda på bordet av Shop-Jonas. Intervjun är över men det här är garanterat inte det sista vi hör från Darius Pawlowski.

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

9


Mannen bakom

TACS

En karl utan dess like Text/ bild: Ulf Persson

10

Om man tolkar grundarens ord rätt, så är det tur i oturen att klubben ens existerar. En buss i Ungern kunde ha satt stopp för hela våran tillvaro redan 1956. Istället sitter vi med en 30-årig succéhistoria och berättelser från en man vars energi aldrig verkar tryta. Idag är TACS skapare president i en nystartad MC-klubb och det nya målet är att skapa Västsveriges största custom-träff. Ett mål som han utan tvivel kommer att nå. Möt Erik Szanto – entreprenör, inspiratör och eldsjäl.

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu


T

ACS grundare föddes i Sverige av ungerska föräldrar 1957. Föräldrarna flydde från Ungern när Sovjet slog ner Ungerns frihetsrörelse 1956. Många gånger har Erik hört sin mamma berätta om hur det gick till, hur nära det var att man blivit fasttagna av Sovjets soldater. Hade det inte varit österrikare som sagt till dem att fly åt andra hållet hade man gått rakt i famnen på sina förföljare. - Soldaterna kom så nära att man till slut faktiskt hamnade under deras eld. Som tur var fanns det österrikare som hört att man kom och som besvarade

som han själv uttrycker saken, har han också bildat Halaskepp MC-klubb. Still going strong, alltså. Namnet Halaskepp, kommer av en Internetförsvensking av Hålanda och Skepplanda i Ale kommun. Erik åker alltså motorcykel idag. Att han inte bara bildat MC-klubben utan dessutom blivit dess president visar bara att han är just drivande. Szanto har haft två Trans Am i sina dagar. Den första införskaffades direkt när han fyllt 18 år och var, inte någon vanlig T/A utan en 73:a SD (Super Duty), med manuell växel och 455 motor.

åka med. Smaken efter den första Trans Amen satt kvar, en 77:a skulle sitta fint. Den var enligt Szanto den snyggaste bil som fanns då. Efter lite letande så hittade han sin drömbil. - En röd som inte fick vara röd så länge, förklarar Szanto. Erik hade en showlackerare i bekantskapskretsen. Efter lite övertalning så grejade han så att Trans Am:en verkligen blev iögonfallande. Färgen är närmast röd-rosa men tonen ändrades med belysningen, ibland var den nästan lila. Lacken var en blandnig av original, flake, klarlack och candy. Motorn var den vanliga 400-maskinen. På papperet hade den 187 hk men med sidepipes lämnade den nog närmare 200 hk. När inte det räckte så gjorde lustgasen sitt till, eller 300 hk, tror han. Hästkrafter i all ära, men vridet gjorde att det kändes som mycket mer, säger Erik. En hel del modifieringar kostade han alltså på sig. Dagen efter köpet är han ute och provkör och kommer ikapp en likadan bil, lägger sig på signalhornet, får stopp på den framförvarande och går ut för att snacka lite. Det visar sig vara Pekka Huovila som också köpt sin T/A dagen före, en timme före Erik. Pekka visade sig vara en man helt i Eriks

”Den första införskaffades direkt när han fyllt 18 år och var inte någon vanlig T/A utan en 73:a SD” elden vilket gjorde att ryssarna drog sig tillbaka, berättar Szanto med inlevelse. Tanken var att man skulle åka till USA. Allt verkade väldigt välorganiserat ända fram till att bussarna som skulle ta dem till flygplatsen kom. Då utbröt någon sorts panik och alla bara rusade fram. Väl ombord visade det sig att man hamnat på fel buss, den som gick till Sverige. Så långt historien om hur Erik hamnade här. Driven är ett ord som passar bra på Erik. Att han grundat Trans Am Club of Sweden känner alla säkert till. Men eftersom han idag inte behöver några stödhjul,

Faktum är att den hade en något hård koppling. - Jag var rädd att få ratten i näven varje gång jag tog spjärn och kopplingen trampades ner. Att försöka sig på att fickparkera var en omöjlighet. På grund av ekonomiska orsaker tvingades bilen att säljas. En 18-årings inkomster är som bekant inte så stora. En önskan om att bli kock var något som han också såg till att gå i uppfyllelse. 14 år gammal fick Erik sitt första kockjobb. 20 år fyllda ägde han sin första restaurang. Affärerna gick bra och något häftigt måste inskaffas att

NEDAN; Året är 1981 och platsen är Göteborgs Motorshow. Vildare och mer blickfångande TACS-monter har nog aldrig skådats i klubbens historia. För att skilja agnarna från vetet har Erik hällt ut två ton sand i montern, ordnat kuliss från en illustratörsskola och ordnat fram växter från ett annat företag.

OVAN; 1981 verkade överlag vara ett bra år för TACS - den 30 maj lyckades Erik dra ihop 31 bilar från hela landet. Dessa körde i karavan från Eriks restaurang i Partille till Tjolöholms slott. Mäktigt!

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

11


”Tillsammans tycker man att det saknas en klubb för världens snyggaste bil och dess ägare Trans Am Club of Sweden var ett faktum.”

12

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu


smak. En man med mycket och liknande idéer. Tillsammans tycker man att det saknas en klubb för världens snyggaste bil och dess ägare. Så sagt och gjort, Trans Am Club of Sweden var ett faktum. Andra hängde på och med Hüdo Lilleste och hans fästmö, Iréne, hade man snart en mycket livskraftig förening. Vårt snygga klubbmärke har för övrigt ritats av Iréne. Erik blev ordförande, Pekka sekreterare och Hüdo kassör i klubben. Snart var man 63 medlemmar, samtliga från Göteborg med omgivningar. Styrelsemöten och träffar hölls i Eriks restaurang i Partille. - Det var mycket action och mycket snack på den tiden, minns Erik. Redan tidigt hade man en shop som sålde t-tröjor och annat. Men man hade också en kontakt på andra sidan det stora vattnet som hjälpte medlemmarna att få hem prylar och reservdelar från USA. Andra minnen från tiden när klubben var ny är ett reportage i Bilsport från -81 när man vann pris för bästa monter vid Göteborg Motorshow i Svenska Mässan.

Erik hade låtit frakta dit två ton sand, hittat en illustratörsskola som fixade en kuliss föreställande en medelhavsstrand, hittat en firma som ställde upp med växter och som krona på verket, ett par Trans Am:er. Snacka om utställningsmonter. En annan begivenhet 1981 hände den 30 maj när man som vanligt hade samling i Eriks Restaurang i Partille. Inte mindre än 31 bilar från hela landet hade mött upp. Från Partille körde man i karavan ner till Tjolöholms slott. Tänk er mullret från 31 st V8, en sång för varje entusiast. I klubben var han ordförande de första fyra-fem åren. Sedan tog affärerna för mycket av hans tid. Intresset och engagemanget hade också minskat så det var naturligt att lämna över rodret. Men bilintresset har alltid funnits med. Och fort skall det också gå. Sonens dataspel, Collin McRae, gjorde sådant intryck på Erik att han kände att en Subaru Impreza måste han ha. Han lyckades också importera en av de första Imprezorna till Sverige. Men att nöja sig med futtiga 300 hästkrafter som McRae eller Richard Burns får klara sig med, var inget för Erik. Så en rejäl trimning var nödvändig. Sedan han presenterat sina idéer för Subaru Sverige hjälpte man till så att bilen blev stylad precis som rallybilarna. Subarun anpassades för bana och street racing. Många är de tävlingar som Szanto har vunnit i den. Stolt visar han upp en sammanställning över två års tävlingar över 201 meter. De fem snabbaste loppen innehas av Erik Szanto. Den ende med tider under 8 sekunder. Vad sägs till exempel om 7,73 sekunder på 201 meter eller 12,03 på 402? Fast, säger Erik, den har gjort 402 på 11,02 sekunder men den gången var det ingen officiell tävling. Att Subarun blev tämligen dyr, eller som Erik uttrycker det: ”-Många korvar har jag måst sälja för att få ihop till den”, förstår man. Förutom Trans Am:erna har han också ägt en Jaguar E-type. Att det blev den med 6:an beror bara på att han inte hittade någon 12-cylindrig då. Även en Chevy Nova har ingått i stallet. Ett av Eriks pinsammaste minnen har han från E-typen. Det var vid ett rödljus på avenyn i Göteborg. En BMW kom upp jämsides med Erik och gasade på och visade att han ville visa vad han kunde. Erik bromsade lite och gasade också, först på ettan, men eftersom det

var lite is på vägen så kunde han till och med få in trean. Plötsligt hör han ett rasslande bakifrån och tittar i backspegeln, då har han sprutmålat en bakomvarande Volvo med alla dubb. Som tur var blev det då grönt ljus så han kunde snabbt försvinna i det rökmoln som bildats. Förutom bilar har Erik tävlat i armborst i 20 år. Han kan träffa ett körsbär med sitt armborst på 60 meter! Fast å andra sidan är borstet försäkrat för 40 000: -, så någon vanlig pilbåge är det inte tal om. Skjutningen gjorde han ett break med för två år sedan. Han är mångfaldig svensk mästare och har i stort sett ingen konkurrens. Men kommer det unga nya skyttar som kan ge honom en match så tar han upp skyttet igen. (Googla på Erik Szanto). Visst är killen både drivande och en tävlingsmänniska med många järn i elden. Men som han själv säger: Jag satsar bara på sådant jag vet att jag klarar av men där ger jag å andra sidan 110 procent. Löpning 100 meter, nej där skulle det aldrig bli något. Just nu har han planer på att fixa Västsveriges största custom-träff utomhus. Det gäller bara att göra den attraktiv så får man också folk till den. Man får ta till saker som lite olika tävlingar, lite social samvaro m.m. så fixar det sig. Erik har en förmåga att få allt att låta så lätt. Säkert är att han kommer att lyckas också. Samtalet börjar nå sitt slut men kanske har han någon speciell händelse från Trans Am:arna att dela med sig av? Svaret dröjer inte. Eftersom jag bodde i Göteborg så blev det mycket körande och uppvisning, där i min ungdom. Vi var ett gäng som brukade träffas mitt i stan, på Götaplatsen, och sedan drog vi nerför Avenyn och tillbaka. Det blev ett antal turer innan Farbror Blå kom och körde bort oss. En gång när vi blev bortkörda väl tidigt, i alla fall tyckte vi att det var lite taskigt och vi ville ju köra (och synas) mer. Så någon kom på den lysande idén att dra ner till Rosenlund. Ett ställe som, åtminstone på den tiden, var ökänt för att det var där som de mer lättfotade flickorna höll till. Sagt och gjort. Vi drog ner till Rosenlund och ganska snart spanade jag in ett par paranta damer. Tänkte väl att: Nu skulle de få se. Så jag la av en rejäl ”burn-out” mot dem. Faktum var att jag burnade tills korden stack fram ur däcken. Och vilken rök det blev. Tjejerna blev nog inte

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

13


så imponerade som jag önskat. Faktum var att se dem snarast bli förbannade. Jag hade ju förstört deras affärsmöjligheter, det var ingen som vågade sig igenom mitt moln av bränt gummi. Se där, vår före detta ordförande har till och med varit med och bekämpat prostitutionen i Göteborg i unga år. Ett annat gott minne som Szanto har är inte med Trans Amen utan med en Nova som han ägde därefter. Det var inget vidare drag i Novan, inga pengar hade man för att styla den heller men man ville ju vara värst. Av misstag hade jag kommit på ett suveränt sätt att burna med Novan. När jag tvättade den en gång, fixade jag till däcken så att de såg fräscha ut också. Det råkade sig inte bättre än

14

att jag la på lite väl mycket däcksvärta och när jag sedan körde ut på vägen råkade jag dra på lite extra, och jösses vilken sladd jag fick. Hm, det borde gå att använda, så jag monterade ett par munstycken, en spolarmotor, en dunk med matolja och lite slangar m.m. i hjulhusen på Novan. När jag ville burna var det bara att trycka på knappen till spolarmotorn. Vid nästa träff inne i Göteborg, i höjd med korvkiosken på Avenyn, så var det dags. En rejäl dusch på däcken och sedan full gas ut på Avenyn. Fullt påställ som räckte ända upp runt Götaplatsen och tillbaka till kiosken med ett rökmoln som man snackade om säkert ett halvt år efteråt. Ordningen var återställd. Snacket gick om min Nova och dessut-

om hade den ju lämnat en osviklig doft av pommes frites efter sig. En man med sådant bilintresse måste naturligtvis ha en favoritbil, någon som han vill ha oavsett pris. Tja, säger Erik. En väldigt snygg bil är ju konceptversionen på en Pontiac Firebird. Även om det inte är en riktig Pontiac så är den snygg i alla fall. Eller varför inte en T/A Super Duty, den som jag hade har allt satt sina spår. Det kan bli vad som helst till slut. Erik har en del kompisar som önskar att han lever till 90 eller 100. Bara för att de vill se min rullstol, avslutar grundaren av TACS med ett välunnat skratt.

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu


Svenska förare dåliga på halkkörning Text Linda Persson Bild: Google

V

isste du att nio av tio svenska förare inte skulle klara av en krissituation på halkigt väglag? Säg att en älg kliver ut på vägbanan, vad skulle du göra i det läget? Många av er tänker väja, men det är helt fel svar. Jan Sund, halkinstruktör på Swedish Active Driving, tipsar om hur du kan minska olycks- och skaderisken. Vintersäsongen är i full gång när detta kommer i tryck. Även inför kommande vår kan det vara bra med uppfriskning av minnet. Frostbitna vårmorgonar då underlaget inte fäster och tankeverksamheten kanske inte fullt kommit igång, kan också ställa till med oreda i trafiken. Förhoppningsvis sätter dessa visdomsord sig i bakhuvudet och du vet hur du skall agera när en situation uppstår. För det första, tillhör du en av de förare som fick lära sig att hålla händerna på 10 i 2? Glöm det. I stället skall du hålla ratten på 20 i 4 för att skjuta på styrningen och inte snurra. Skulle olyckan vara framme och airbagen utlöses så riskerar du med den gamla hållningen att slå dig själv i ansiktet. Sedan får benen heller aldrig vara raka. Lätt böjda knän förhindrar frakturer på ben och lår vid olycka. Du bör sitta lågt för att blicken skall komma högre, vilket i sin tur gör att du har längre uppsikt på vägen framför dig.

Alldeles för många förare håller för kort avstånd. Sommartid gäller tre-sekunders- regeln. Vintertid bör du vara minst fem sekunder bakom framvarande bil och ju tyngre fordon, desto längre bromssträcka. Vad skall man då göra om en älg springer ut på vägen? - Du skall bromsa hårt, säger Jan Sund. Får du sladd så är det små rattrörelser som får bilen att räta upp sig. Inte full

sväng åt motsatt håll. Styr först, bromsa sedan för att få bilen i rätt riktning. Ett annat allvarligt fel vid olyckor är att föraren släpper bromsen alldeles för tidigt. - Drygt 80 procent av olyckorna skulle kunna förhindras eller förmildras om förarna bara bromsade tillräckligt länge, förklarar Sund. Inspirationskälla: Motor Nr 10 2010

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

15


projektet:

REDAKTÖRS

RÄSERN

Det var min kompis Martin som fick in mig på amerikanare. Vi spenderade höstkvällarna, månaderna innan vi båda fyllde 18, ute vid hans farbrors bilverkstad belägen i ett industriområde i östra Lund. Där att skruva och smygköra med hans nyinköpta Pontiac Grand Am från 75. Trots stelfrusna fingrar i höstkylan, gatulampor som fick agera motorrumsbelysning i jakt på elfel och tomgångsproblem och ett klimat som försöker övertala en om att man helst ska vara inne härdade vi ut. Antagligen var det de där kilometrarna på 50-vägarna runt om i området innan man stack hem som gjorde att motivationen hölls uppe. Detta var starten för mitt egna mo-

16

torintresse. Innan dagdrömde jag mest om osexiga bilar i form av Audi 100 och liknande (vem ville inte ha en stor vanlig svenssonbil liksom?). När Firebird-annonsen kom ut och med Martins Grand Am färskt i minnet, var det kärlek direkt. Här skulle åkas sportig F-body och inte gubbig A-body. Inte ens Audi 100 fanns kvar i minnet. Ett 3,5” avgassystem med för små ljuddämpare gjorde sitt till att övertala plånboken till att kräka ur sig 22000:- i dåvarande ägares hand. Efter övertalning av föräldrar att det var en jättebra idé att släpa hem en rostig och bullrig amerikanare till det lugna villaområdet blev det affär. Villaområdet skulle aldrig mer bli sig likt. Föräldrarna, som kanske inte var

helt övertygade efter affären, fick vatten på kvarnen när startmotorn skar fyra dagar efter att bilen bytt ägare. Men vad gjorde det? Den var ju fortfarande snygg... i sina tre olika sorters svart och med blandade rostfläckar. Det var allt eftersom den gick sönder som skruvarintresset började ta fart. Böcker i fordonsdynamik köptes och min farbror fick ge upp 15 kvadratmeter i sin lantbruksverkstad till Pontiacskruvande. Bilen har rullat ca 5000 mil under de 12 åren jag har haft den. Det tycker jag ändå är över förväntan med tanke på att den bara varit besiktigad fyra (eller om det är fem) av åren som jag ägt den. Vid 2005 var bilen färdigrenoverad för första gången. Första gången jag

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu


renoverade en bil eller för den delen ens höll i en svets. Bilen var i OK skick, men kappast någon utställningsbil. Dessutom hade den, med sina utbytta bromsar, trimmade motor, fempunktsbälten, skålade stolar blivit något som besiktingsmännen tyckte om att dela ut höga poäng för i sina årliga tävlingar. För att bilen skulle ha modifierats rätt, skulle den egentligen genomgått en förbesiktning hos SFRO (Sveriges fordonsbyggares RiksOrganisation). För att genomgå förbesiktning skulle bilen vara ”under uppbyggnad” som det så fint heter. Inte ha rullat i ett par år som min. Moment 22 med andra ord. Eftersom skicket på bilen lämnade lite att önska, samt att det faktiskt var nu jag hade chansen innan husrenoveringar, giftemål, barn och andra tidsintensiva intressen bestämdes det våren 2009 att göra en grundlig renovering av bilen. Gör om gör rätt med andra ord. Någon gång kring 2005 började jag fundera på en andra renovering, eftersom jag bortsåg från en hel del (rost, tex.) när första renoveringen gjordes. Under åren 2005 till 2009 blev det en del köra och istället fick projektet börja formas i huvudet om vad som skulle göras. Klart var att fokus under renoveringen skulle ligga på hjulupphängningarna då väghållning hör till det största intresset. Sagt och gjort revs bilen ner och på den vägen är det. Uppskattningsvis har jag kommit knappt halvvägs i projektet just nu. Det är alltså inte en vanlig vinterrenovering vi pratar om här, utan en renovering med kombinerad ombyggnation där många av delarna tillverkas själv. Ett ganska omfattande projekt med andra ord. Sannolikt är inte bilen på gatorna förrän 2015 eller så. Vad ska det då bli för bil? Först och främst ska det bli en banåkabil och som funkar att åka till kiosken och äta glass (även om komfort kanske inte är högsta prio). Konceptet är ganska enkelt - låg vikt, bra väghållning och ett moderat

effektuttag brukar alltid resultera i en mycket underhållande och driftsäker bil. Hjulupphängningarna byggs från blankt papper. Hjulen blir BBS 18x11” fram och bak och kommer skos med klibbiga R-däck. Innanför fälgarna hamnar det Wilwoodbromsar fram och bak som köptes loss från nextel-cup Pensketeamets bil #2. Framvagnen är inte byggd än, men kommer att baseras på delar av originalramen, med egenbyggda spindlar, bärarmar och en del annat. Bakvagnen, som i princip är färdigbyggd i dagsläget, blev en dedionaxel. Dvs stel axel med diffen upphängd i karossen. Hjulen kommer hållas mot marken med hjälp av dubbeljusterbara Penske-dämpare Drivlinan är tillbakaflyttad ca 20cm i bilen för att få mer tyngd över bakhjulen. Som pricken över i:et kommer det byggas en rejäl störtbur som sträcker sig från bakre stötdämpartorn och ända ut i motorrummet. Det bör ändra karaktären på karossen vars vridstyvhet idag påminner om en blöt wettextrasa. Motorn, som redan är byggd, är en Pontiac 400 med H-profilstakar, smidda kolvar, torrsumpssmörjning, Kauffman aluminiumtoppar, titanventiler, enplansinsug konverterat till bränsleinsprutning etc. Bakom motorn sitter det en T56 6-växlad låda samt en 4:56 utväxling i bakaxeln. Att bilen kommer röra på sig oavsett vikt är nog ganska enkelt att inse... Jag vet redan nu att det satsats pengar på huruvida jag kommer dyka upp med eller utan bilen på klubbens 35-årsjubileum. Den som lever får se hur det blir...

1. 2.

3.

TA-bladet lär få anledning att återkomma till detta projektet i framtiden... Håll ögonen öppna. Vill du följa projektet löpande, finns det väldokumenterat på www.propontiac.com 1. Det mesta från bakaxeln och bakåt var upprostat. Ytterskärmar och bakstam är ekonomiplåt, men resten är handbockat eftersom antalet modifieringar gjort det onödigt med originalplåt. Notera att fälgarna har centrummutterlåsning. Snabba hjulbyten! 2. Se där ja, undertecknad fastnade visst på bild också. Jag är så snabb att jag hinner ta bild på mig själv samtidigt som jag svetsar. Synd att det inte märks på skruvartempot. 3. Detaljstudie av bakaxeln. Allt utom spindeln som skymtar på bilden är egenkonstruerat. Fälgarna sitter med en egendesignad centrummutterlösning. 4. Hjulupphängningarna konstrueras i CAD innan den tillverkas i verkligheten. Det spar tid eftersom tillverkningen blir rätt från början.

Bakvagnen blev en så kallad DeDion. Den fästs i tre längsgående armar och ett panhardstag håller den sidledes. Vikten är betydligt lägre jämfört med originalbakaxeln som kvalar in på 55 kilo. Dedionen väger 16 kg...

Bilen som den såg ut fram till 2009.

4.

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

17


RE INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE

J

ag är en kille på 26 år som jobbar som besiktningstekniker för Telia. Jag bor i ett litet hus i Stidsvig utanför klippan med min tjej och min hund. På fritiden är det motorcross och Trans Am som gäller och det tar ju helt klart all tid jag har. Mer om mig finns det nog inte att säga. Min älskling finns det däremot mycket att berätta om. Jag har alltid varit svag för gamla amerikanare och har haft en hel del sådana sedan jag fick körkort. Jag har bland annat sagt tidigare att jag aldrig i hela mitt liv skulle få för mig att köpa nyare jänke än 1980 års modell. Men så förra hösten så skulle en kompis köpa bil och han hittade en Firebird Formula -99 Ls1 manuell. Jag uppmande ju så klart honom att inte köpa en så ny amerikanare och definitivt inte med manuell låda eftersom sådana bilar ska vara automat, tyckte jag. Men men, jag hängde med och tittade på den. Vi tog en provtur och jag blev frälst direkt. Så fort jag kom hem började jag leta efter en Trans Am, eftersom jag ville ha Ram Air huven och targaluckor. I februari i år hittade jag min ögonsten uppe i Örebrotrakten. Det är en Trans Am Ls1 manuell från -99 med eftermarknadshuv som har större luftintag än orginal. Där satt även 3,5 tums system från kattar och bak, racingkoppling och annan diff som ger kortare avstånd mellan växlingarna. Den hade gått långt (säkert längst av alla från -99)

men va fan tänkte jag, amerkanska bilar är som Volvo - De håller i evighet och lite till. Jag köpte den och var helnöjd fram tills i somras, då en kollega körde ifrån min kompis Firebird med sin Nissan med tvåliters raka 4:a. Ok det var inte mycket han drog ifrån men det räckte för att jag skulle bestämma mig för att köpa kompressor. Kompressorn inhandlades och är nu på plats. Mappningen är inte helt 100 % klar men den är fullt körbar för tillfället. Till våren blir det nya fullängds headers och 3 tums från headers och bak, efter det så ska jag se till att få den ordentligt mappad. Kan även

18

tillägga att jag kör den på E85. Sedan kompressorn kommit på plats har riskokarna inte haft en chans. Jag stötte även på en nyare Charger här om helgen och han fick också känna på vad en Ls1:a kan göra.

Hälsningar Jimmy Lindström #313

Har du också något att berätta om din Firebird så skicka ett mail till redaktionen. Vi ser fram emot att publicera just din berättelse och dina bilder.

tabladet@tacs.nu

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu


INSÄNDARE INSÄNDARE INSÄNDARE IN

Osannolik Trans Am-kompis i

Montreal! Text / bild: Mikael Redelius / Maria Millberg

Nöjd och glad Trans Am-ägare som man är, så vill man ju gärna se lite bilder på andra lika fina bilar…

E

n kväll då jag var relativt nybliven T/A-ägare letade jag på nätet efter lite bilder på GTA:er från slutet av 80-talet. Det var rätt många som dök upp och jag klickade en i mängden som var väldigt snygg, som jag fastnade för. Det fanns en länk dessutom till ägaren/upphovsmannen till bilden. Jag funderade en stund, om jag

kanske skulle göra mig besväret och skicka ett mejl till denna person (någonstans i världen). Det kan väl inte skada… Jag hade även några bilder på min Trans Am och kunde ju kanske skicka någon tillbaka. Hade även en bild med mig i bilen vilket kunde vara passande, jämfört med bara en på bilen. Den råkade vara tagen av en arbetskamrat, med hennes mobil, utanför mitt jobb. Bakgrunden var inte något märkvärdigt – en trappa och lite grand av en mataffär. Lite senare fick jag ett långt

och mycket entusiastiskt svar om min bil och årsmodellen (’87) från en viss Steve Pereira som råkade bo i Montreal, Canada. Han visade sig vara mycket kunnig och berättade en hel del detaljer om både bilen och årsmodellen. Sista stycket i svaret avslutas med att fotot jag skickade, påminde honom om en plats i närheten av ett hotell under en affärsresa i oktober 1994 (15 år tidigare). Döm om min förvåning när både namnet på platsen och hotellet stämmer exakt med var fotot är taget! Steve hade gått förbi där EN GÅNG, för tunnelbanan låg i närheten, ifall han ville lämna hyrbilen vid hotellet. (Hur kan man känna igen en trappa i Stockholm, Sverige från en bild efter så många år?!) Och bilden kunde ju ha råkat vara tagen bara en liten bit därifrån och då undrar jag om man skulle känna igen platsen. Har senare fått veta att han är gift med en svenska och jobbar för Ericsson vilket förklarar en viss svensk-anknytning. Men ändå… En hel kedja av osannolika händelser ledde fram till detta: en länk vald på måfå, en vald bild av flera skickas, bilden råkar vara tagen på en viss plats, spontant tagen av en person för eget intresse utan mitt initiativ. Mottagaren av bilden råkar ha varit på platsen en (!) gång. Mottagaren känner igen platsen efter 15 år. Detta är ju en fiskehistoria av värsta sort, fast den är sann!

Fotnot. Länken jag råkade välja: http://www.tripletransam.com/gta_1.html

Raka rör är ute, satsa på krökta! Vi bockar ditt avgassystem

samarbetspartner

Vi servar även bromsar, AC-anläggningar och levererar reservdelar till din Firebird

040-22 40 40

Medlemmar i TACS erhåller 10% rabatt mot uppvisande av giltigt medlemskort

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

19


Redbird Den

manligare

rariteten

Text: Linda Persson Bild: Internet

Den 2 december 1977 gör Pontiac ett uttalande om att Skybirden inte längre kommer fortsättas. Den blå specialversionen [som TA-bladet hade reportage om i förra numret. Reds.Anm.] av Esprit ersätts med nya Redbird-paketet.

M

an kan från och med den 8 december lägga in en beställning. Priset kommer vara samma som för Skybird. Februari 1978 rullade de första rödfåglarna ut ur fabriken. Instruktionerna var en aning röriga på förhandsbokningen.

20

”När beställningen av Red Bird görs kommer du inte att finna den exteriöra färgkoden 72 (Roman Red) på orderformuläret, då den bara har funnits tillgänglig på Grand Am. För att beställa en Red Bird är det nödvändigt att markera ruta nummer 11 under ’Tillägg eller Nya tillval’ vilket är den nya Redbird specialutrustningspaketet, kod UPC W68, och lägg till färgkoden 72 (Roman Red) under övriga instruktioner på beställningslistan.” Redbirden har kommit att kallas den manliga av de tre Ladybirdarna som tillverkades. 1978 hette färgen Roman Red och den mörkare röda

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu


användes Lombardytyg medan 79:an hade Hobnail. Både 78:an och 79:an hade doeskin vinyl och 1979 kostade tyginredningen $491 respektive $449 gentemot tidigare år då inredningen kostat $461 för tyg och $426 för vinyl. Ratten är en röd Forumlaratt med guldaccent, likaså tutknappen, instrumentbrädeinlägget och växelknappen fick Special Edition (Guld) Trans Amens högglansiga utsmyckning. Bältena är specialtillverkade röda men bidrog inte med pristillägg för Redbirdköparen. Kul

accentranden fick ett eget namn, Redbird Red. Färgkoden för den sistnämnda var 42 men bytte nummer, 1979, till 80. Trots nummerbytet så förblev färgen densamma. Det som kom att förvåna samlarna av dessa bilar var att året därefter ändrade Pontiac den, för Firebird, unika Roman Red mot Mayan Red, (även känd som Buccaneer Red) vilken använts flitigt på Firebird under många år. Helt emot sina egna regler om att Skybird, Redbird och kommande Yellowbird skall ha en unik färgkod. Under Redbird-eran lade man till två dubbla guldlinjer längs karossen. Redbirdfågeln var den samma men numera i guld. På grund av designändringar -79 kom stripekitet att ändras om en del. Främsta skillnaden kan ses i fronten och runt baklyktorna och spoilern. Grillen är även den röd. Pontiacpilen skall vara i guld, samma som S/E Trans Amen. Fisher-targa blev mer regel än undantag och fortfarande inga vinyltak.

Än en gång kunde man välja med eller utan spoiler. Fälgarna som även nu är tvåfärgade Snowflakes, 7X15, kom enbart att kallas röda, vilket förbryllat renoverare när de letade efter originaldelar i katalogerna. Färgen bör ju vara densamma som på bilen. Men det gick alltså bara att beställa röda fälgar och inget annat. Den som tagit sig tid att kolla koder får dock veta att färgkoden på snowflakefälgarna är densamma 1977 och 1979 men inte 1978, vilket föranleder en att tro att Mayan Red användes under dessa år men byttes tillfälligt för att matcha Redbirdens Roman Red. För den med gott minne kommer ihåg att inga Skybirdar tillverkades med V6. 1979 ändrades det och du kunde lägga till en Buick 6:a (231 3.8L) i beställningen. Fläktskyddet på dessa är löjligt långt för att täcka upp de två saknade cylindrarna. Vanligast var Pontiac 301 och i Kalifornien, Cheva 305. Den fyrportade 350 är extremt ovanlig men fanns tillgänglig för ”High altitude” – Hög höjd. Inredningen kallas Carmine Red och gick att beställa antingen som vinyl (kod 74N1) eller tyg (kod 74B1).1978

fakta är att man fick betala extra för specialbälten i ovannämnda S/E Trans Am. Likt Skybirden är Redbirden en förfinad Esprit och samproducerades därför och kom aldrig att föras statistik på hur många som tillverkades. 1979 hade man något bättre koll och utav 30 853 Esprit så var 4 248 Redbird. Cirka trehundra av dessa hade manuell fyrväxlad låda. I runda slängar fick man punga ut med $6 700 för en ny Redbird och priset idag är inte så mycket mer för en bil i fint skick. Däremot är de svårhittade och den mest populära att samla på. Den kommande Yellowbird skulle bli ett sista försök att locka de kvinnliga köparna till Pontiac. I nästa nummer får vi veta om det lyckades.

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

21


...Och ny redaktör är...

V

ad har jag gjort? Jag har tagit mig vatten över huvudet, traskar i för stora skor (omskrivning av ”har stora skor att fylla”). Det är så här att Anders tackar för sig och jag säger Tjingeling. Jag är från och med 2012 ny redaktör, ansvarig utgivare om man så vill. Ja, det är inte klokt. I maj 2010 tog jag examen från min reporterutbildning. Ett och ett halvt år senare sitter jag med en egen tidning, som helst skall fortsätta att vara lika bra som den blivit i Anders händer. Vilket förtroende. Det var inte helt självklart att tacka ja, för jag är lite utav en workaholic. Jag jobbar redan på ett antal projekt utöver mitt ordinarie arbete. Det var bara att börja prioritera. När frågan kom, det var redan i somras, blev jag otroligt smickrad. TACS kvinnliga medlemmar är lätträknade och här får jag, en liten tösabit från Bollebygd i Västergötland, äran att utveckla en av klubbens stöttepelare, tidningen. Efter några samtal med hjärnhalvorna (ja, jag brukar låta dem dividera lite fram och tillbaka) säger jag tack och hej till arbetet som

22

sammankallande valberedare i Kommunal nästa år, en post jag haft i tre år. För den som inte är insatt i vad en valberedare är så är det den finaste position man kan ha i någon klubb, förening, organisation eller politiskt parti. Kortfattat skall en valberedare/valberedning se till att det finns en eller flera nominerade personer (flera är mer korrekt), som sedan medlemmarna får rösta in i styrelsen vid årsmötet varje år. Ibland sittande medlemmar, ibland skall det in nytt. Utan valberedning, ingen styrelse. Ingen styrelse, ingenting. Det är en ytterst ansvarsfull roll och jag tror nog att TACS valberedare håller med. Varför berättar jag det här? Man kan väl säga att det är en slags kärleksförklaring till redaktionsarbetet. TACS har blivit viktigare för mig även om jag kommer fortsätta som skyddsombud, vilket jag snart varit i nio år. Är jag engagerad i något, är det svårt att släppa taget och jag tycker att mitt arbete är viktigt oavsett vad det gäller. Tar man på

sig en uppgift så måste man stå för det och göra sitt bästa. Men det ÄR inte klokt. Jag har några månader på mig att lära mig ett helt nytt datorprogram. Egentligen två. Tacka youtube för alla tutorials som fungerar utmärkt som lärare. Så en tidning blir det även nästa år men hur den kommer att se ut, vågar jag inte lova. Vad har jag då för planer? För det första så är det svårt att förbättra en redan grymt bra blaska. Jag har dock varit med som reporter under snart två år och fått vara delaktig i processen och utvecklingen. Vi har under året gjort en medlemsundersökning vad man helst vill läsa om och kommer fortsätta jobba på att tillgodose medlemmarnas önskemål. Tidningen har gått från att vara ett enmansarbete till en redaktion med ett litet gäng engagerat folk och jag vill uppmana Dig/Er som läser att fortsätta skicka in förslag och material. Tidningen är av medlemmar, för medlemmar och någon

Tipsa oss om något? Skicka ditt material till tabladet@tacs.nu

jantelag råder inte här. Allas bilar är värda publicering oavsett skick eller modell. Det är historien bakom som är intressant. Jag vill passa på att be om ursäkt till er som jag lovat att kontakta under hösten. På grund av omorganisationen på redaktionen har jag inte haft tid över till så mycket annat. Om ni förlåter mig så hör jag av mig till våren och bokar träff. Har jag sagt för det första så måste jag säga för det andra och det gör jag nu. Det kommer att ske en dramatisk förändring. (Det är inte riktigt så illa som det låter). Vad det är, varför det sker och hur det kommer att påverka världsekonomin får vi se nästa år. Kanske, bara kanske, lyfter det Trans Am Club of Sweden in i framtiden och till nya höjder. Den som lever får se så kör försiktigt i vinter. Anders 44:or ställs nu på hyllan och själv knyter jag på mig mina 38:or. God Jul och Gott Nytt År till Er alla. Linda Persson


Ny klubbförsäkring deras hemsida: www.svedea.se eller telefon 0771160 195. Avtalet ger rabatt på försäkringar för äldre bilar och möjlighet att försäkra nyare bilar till en billig peng. För att försäkringen ska gälla måste man skicka in kopia på aktuellt medlemsbevis årligen. Priset då, ja det hamnar mellan Länsförsäkringar och Bilsport & Mc.

T

ACS har nu fått ett tredje försäkringsalternativ för våra bilar som är värt jämföra när det är dags att teckna nytt bolag! Avtal tecknat mellan TACS och Svedea motorförsäkringar Försäkring för fordon som är i fullgott skick. Fordonet får endast användas som ett entusiastfordon. Det får exempelvis inte användas till och från arbetet eller i yrkesmässig verksamhet. Ditt hushåll ska äga en bruksbil (vardagsbil) som du kan använda till dina vardagliga transporter. Den årliga körsträckan får inte överstiga 1 000 mil. När fordonet finns på försäkringstagarens folkbokförda hemort ska det nattetid förvaras inlåst i garage som innehåller högst 10 bilar. Dispens för

I NÄSTA NUMMER;

utrymme med fler bilar kan i vissa fall godkännas av Svedea Motorförsäkrings handläggare. När fordonet finns på annan ort än försäkringstagarens hemort ska det förvaras så tryggt som möjligt. Senast 30 dagar efter försäkringens godkännande ska fordonet vara utrustat med brandsläckare och dold strömbrytare, alternativt godkänt larm eller stöldsöksystem. Om fälgarnas värde överstiger 1 500 kr/st krävs även fast monterat fälglås. För vissa fordonsmodeller krävs märkta rutor och godkänt larm eller stöldsöksystem. Försäkringsnivån "Entusiastbil" finns som helförsäkring och med tilläggsförsäkringarna XL och XXL Blanketter och fullständiga krav och info ang. hur fotona ska se ut finns på

Exempel: 2001 ca 2300kr/år 1987 ca 900 kr/år 1975 ca 800 kr/år 1970 ca 700 kr/år Priserna gäller med klubbrabatt, värde max 150 000 och originalskick.

/Fredrik Lindström

Stormtrooper erövrar östkusten!

Linda, vår reporter, är ute på de amerikanska vägarna igen. Denna gången i östra delen av landet. Nedan är ett smakprov på vad som komma skall. Håll ut - TA-bladet 1-2012 är snart här!

J

ag försöker klura ut hur jag ska få ihop en snygg reseskildring av min senaste resa i USA och Kanada, utan att fylla hela tidningen. Än har jag inte smält alla upplevelser och nya minnen poppar upp hela tiden. Jag fäster blicken i taket och försöker erinra om hur vi hamnade just där. Berg och dalar, vita stränder, Katjas vilda vågor. Galna matupplevelser i obygden och i Oprah Winfreys däckspår. Lite minnen blir det på 1 100 mil. En snabb bakgrundshistoria för resan. Jag och väninnan, Wendy i Minnesota, vill se östkusten, längs kusten. Google, google – Tadaa. US1 är en historisk väg likt Route 66 och ungefär lika gammal. Skillnaden är att US1 snart förvandlats till motorväg och flera storstäder ligger på rutten. Här fin.. Forts. följer!

TRANS AM CLUB OF SWEDEN 1980-2010 30 YEAR ANNIVERSARY

23


Därefter får du en bekräftelse på de önskade varorna finns, totalkostnad inkl frakt samt betalningssätt.

3

0

YE AR

ANNIVE

Y R A RS

1980-2010

Sportbag: 349:-

Keps: 99:-

Vi erbjuder kläder med hög kvalitet som är fullt jämförbara med betydligt dyrare märken som Nike och Peak Performance. Du kan själva välja logotyp på många av plaggen. Det finns både den traditionella logotypen med fågel och texten ”Trans Am Club of Sweden” samt ett alternativ med enbart fågel utan text. OBS! Glöm inte att ange detta vid beställning!

T-shirt I hög kvalitet. Diskret tryck på vänster framsida, samt stort ryggtryck (för att visa camaropojkarna som såklart alltid hamnar bakom) Välj mellan vit eller svart. S, M, L & XL OBS: Välj mellan tryck på bröst och rygg eller endast tryck på bröstet.

T-shirt 140:-

Zip collage jacka YE AR

Y R A RS ANNIVE

1980-2010

3

0

YE AR

Y R A RS ANNIVE

1980-2010

Pris:499kr

EA

Y

Datorväska: 399:-

Stilren college med hel dragkedja och raglanärm. Krage och mudd i 2x2 ribb. Dekorativa flatlocksömmar, fina detaljer i nedre mudd och påsydda fickor. Material: 80% bomull/20% polyester med bortsad insida. Storlekar: XS-S-M-L-XL-XXL

R

19 ANNIVERS 802010

Y AR

Tryckt logoband 25 mm

0

499:-

Produkt: Storlek:

3

Nyckelband: 40:-

Du gör din beställning genom att först skicka din beställning innehål- För mer info om lev. villkor, se www.tacs.nu/shop. lande namn, adress, medl.nr samt vilka artiklar & ev. storlekar till Artiklarna reserveras när beställningen görs och skickas när inbetalJonas Forsberg, shop@tacs.nu , 070-6904726. ningen har kommit oss tillhanda

0 3

lubbshop klubbshop klubbshop klubbshop klubbshop

Hur beställer jag?

Välj din logo på många av våra plagg! Fler prylar på www.tacs.nu/shop

ryggsäck: 449:-

Vänster: Parry Hood Vuxen & barn Collegejacka med dubbelt tyglager i huvan. Dragkedja i nylon, två frontfickor och elastiska muddar. Material: 80% Bomull/20% Polyester. Vikt: 315 gr/m² Storlekar: XS–S–M–L–XL–XXL

Pris: 499kr 3

3

0

YE AR

ANNIVE

Y R A RS

1980-2010

Storlekar: 120–140–160-XS

0

YE AR

ANNIVE

Y R A RS

1980-2010

Pris: 399kr Höger: Pikètröja, vuxen & barn Herrpiké i skön kammad bomull, 100% bomull. Storlekar: 120–140–160–XS–S–M–L–XL–XXL

Pris:249kr

249:-


TA-bladet #4 -2011