Page 5

reportaget 11

SvD fredag 25 september 2009

Banbrytande hiphop före sin tid, menar invigda. Skivbolaget Warner ansåg att mixen av jazzinfluerad hiphop och drum’n’bass var för experimentell. Ersattes av det aningen mer konventionella albumet J. Beez wit the remedy. Några av låtarna från Crazy wisdom masters gavs senare ut på bootleg.

definitivt är kusliga. Lynch är bäst när hans bilder är tydligt surrealistiska, som fotot av ett enormt människohuvud på familjens middagsbord. Det avvikande i det normala är hans domän. Hur tycker du att musiken och fotografierna kompletterar varandra? – Ibland är bilderna narrativ, andra gånger svarar de på musikens stämning. De är dock inte beroende av musiken som konstverk utan står på egna ben. Lagom till vernissagen var albumet – som är helt självfinansierat – tänkt att släppas ihop med en fotobok, men plötsligt blev det stopp då skivbolaget EMI hotade att stämma. En officiell förklaring saknas fortfarande. Det enda uttalande som SvD har lyckats få från skivbolaget lyder: ”Danger Mouse är en briljant, talangfull artist som vi hyser enorm respekt inför. Vi arbetar med Brian och hans management för att lösa situationen”. Det är tydligt att ämnet är känsligt för EMI:s pressansvariga i England och USA. Liksom andra tidningar har SvD inte fått några konkreta svar och spekulationerna på nätet är därför många. Den mest populära teorin är att situationen beror på kontraktet som Danger Mouse har med skivbolaget Lex Records, som ägs av EMI. Storbolaget tros nu utnyttja kontraktet som juridiskt hänglås eftersom de inte skulle

få ta del av intäkterna från detta frilansprojekt. En annan mindre trolig teori är att konflikten går tillbaka till den ”olagliga” Danger Mouse-skivan The grey album från 2004, där Jay-Z och The Beatles mixats samman. EMI äger rättigheterna till The Beatles katalog och ska därför ha blivit rasande när materialet användes otillåtet. Därtill har konspiratoriska belackare kastat ut anklagelser om att det hela är ett pr-trick. Att avskriva allt som ett mysterium i klassisk Lynch-anda är tveklöst det roligaste alternativet. När utgivningen inte blev av som planerat, bifogade Danger Mouse – i vad som såg ut som en ren protest – en tom inspelningsbar cd-skiva (cd-r) till konstfotoboken, med orden ”används som ni vill”. Innan dess hade dock public service-radio-kanalen NPR:s musiksektion hunnit få rätten att streama skivan från sin sajt, som i dag är det enda lagliga sättet att lyssna på Dark night of the soul. – Jag har valt att inte ifrågasätta varför just de har tillåtelse – på så sätt får ju folk i alla fall höra musiken, säger Danger Mouse. Han är i dag osäker på om cd-r-skivan var en bra idé eller inte: – Cd-r-skivan var ett snabbt och ogenomtänkt drag, utan någon uppmaning om att använda skivan på ett visst sätt. Min enda önskan är att folk ska få höra musiken ihop med

Foto: Heiko Junge/SCANPIX

Mytomspunnet techno-metalalbum, tänkt som motsats till hitskivan The white room. De många ominspelningarna antas ha dödat projektet.

Den kanske mest renodlat funkiga Prince-skivan, först enbart släppt som promo och sedan i en ytterst begränsad upplaga 1994, innan det åter drogs in en kort tid efter. Ursprungligen drogs The black album in av Prince själv, då denne enligt utsago upplevde albumet som ondskefullt.



Foto: Gunnar Seijbold/scanpix

KLF – The black room (1991)

Jungle Brothers – Crazy wisdom masters (1992)

Prince – The black album (1992)

Juliana Hatfield – God’s foot (1997) Skivan vars inställda utgivning försatte indiepopdrottningen i en djup depression. Ett av hennes starkaste album, enligt de som hört bootlegutgåvor.

bilderna, och jag ville inte ge ut boken utan en tillhörande skiva. Önskan om att folk ska få höra musiken är uppfylld. Utöver NPR Musics streamsajt flyter piratkopior omkring på nätet. Inflytelserika musiktidningar som PopMatters, Pitchfork och Rolling Stone har gett skivan högt betyg – och utmärkelser som ”en kandidat till årets bästa album” florerar bland både journalister och bloggare. Men de stora Itunesmassorna har ännu inte upptäckt skivan. En av de många artisterna som deltagit i projektet är svenska Nina Persson, som tidigare arbetat ihop med Sparklehorse när denne producerade det första A Camp-albumet. Persson, som sjunger på låten Daddy’s gone, är mycket entusiastisk: – Jag tycker att hela formatet är fantastiskt! Som vanligt med David Lynch är det svårt att säga exakt vad han håller på med, men det svider någonstans och pusselbitar man inte ens visste att man saknade, faller på plats. Även Danger Mouse är väldigt stolt över sin skapelse. Han är dock märkbart besvärad av den juridiska konflikten med EMI och vill inte uttala sig om den. – För mycket kraft och talang har lagts ned på den här musiken för att den ska förbli outgiven. Förhoppningsvis blir Dark night of the soul inte en av de där försvunna skivorna. noje@svd.se

David Bowie – Toy (2001) Kombo av nya låtar och nyinspelningar av okända tidiga Bowielåtar. Flera av låtarna från Toy släpptes istället på albumet Heathen.

0 webben 3 Lyssna lagligt på Dark night of the soul på NPR Musics sajt: Gå till: 5 www.npr.org och skriv ”Dark night of the soul” i sökfältet. Officiell hemsida för Dark night of the soulprojektet: 5 www.dnots.com Officiell sida för Danger Mouse: 5 www.dangermousesite.com Sparklehorses officiella sida: 5 www.sparklehorse.com David Lynchs officiella sida: 5 www.davidlynch.com

Mörklagd musik  

Mörklagd musik (Music in the dark). Cover story about the audiovisual project Dark Night of The Soul by David Lynch, Sparklehorse and Danger...

Mörklagd musik  

Mörklagd musik (Music in the dark). Cover story about the audiovisual project Dark Night of The Soul by David Lynch, Sparklehorse and Danger...

Advertisement