Page 1

Simon Tibbling som idag spelar för allsvenska Djurgården. Det gick verkligen inte att ta bollen ifrån honom, han var mindre än mig och jag är inte den största direkt. Några andra som var väldigt duktiga var Filip Pivkovski (Blackburn Rovers) och Nikola Zivanovic (Malmö FF), som båda är forwards. Efter ett par landslagsläger och en säsong i Bissarnas A-lag så värvades Adam till IF Elfsborg från Borås som är en av landets bästa fotbollsklubbar. Hur började det hela? - Det var min agent som sade till mig att Elfsborg var den bästa klubben i Sverige att gå till som ung. Så jag åkte ner till Borås och testade och kollade hur det var. Elfsborgs sportchef Stefan Andreasson visste allt om mig och fick väldigt bra kontakt med min pappa direkt. Så Adam tog beslutet att flytta från Nyköping, familjen och flickvännen till Borås för att börja satsa på fotbollen fullt ut. - Ellinor (flickvän) gillade det inte så mycket först, men hon har vant sig. Första halvåret hade jag väldigt mycket hemlängtan till henne och familjen så det blev att jag åkte hem så fort jag kunde när jag var ledig. Vad är skillnaden på Bissarna och Elfsborg spelmässigt? - I Bissarna så handlar det mer om fysiskt spel och det passade inte mig så bra eftersom jag inte var så stor. I Elfsborg så var är mycket mer tänkande och tekniskt spel, vilket passar mig bättre. Jag tyckte det gick fort i Bissarnas A-lag men det gick till och med snabbare i Elfsborgs U19-lag. Sommaren 2011 gjorde Adam landslagsdebut efter ett lyckat läger i Halmstad. Han spelade alla

tre matcher mot Norge, Wales och Island på mittfältet men gjorde tyvärr inga mål. - Det var riktigt roligt. Jag trodde faktiskt att jag inte skulle bli uttagen, det hade gått bra på lägret men det hade det gått för andra också. Konkurrensen är verkligen stenhård. Hur var det att spela för Sverige? - Det var som sagt roligt och fränt och man kände sig faktiskt stolt. Allt var så proffsigt, sjukt hotell precis vid stranden i Falkenberg och man fick vad man ville så att säga. Fanns det någon skillnad mellan landslag och klubblag? - Jag tyckte faktiskt inte det var så stor skillnad, dem kryddar det lite i landslaget. Jag har ju spelat tuffare matcher i mitt liv än dem. Men turneringen mot Europalagen gick ändå bra, laget slutade på en andra placeringen efter Island och Adam fick ännu en bonus. - Under landskamperna var det scouter där från olika klubbar. Några av dem var från PSV Eindhoven och Bayern München, och enligt min agent var de intresserade. De ville att jag skulle åka och hälsa på och se hur det var att spela för dem, men så riktigt blev det inte. Jag ville inte flytta till varken Tyskland eller Nederländerna pga familjen och Ellinor. Men innan jag kände det så förbjöd Elfsborg mig att ens åka ner. De har en policy i klubben att man inte ska fokusera på andra klubbar än dem själva. Hur har det gått i landslaget det senaste året? - Det har gått bra. Det har inte varit något läger sen förra hösten så gruppen har varit densamma och kompakt hela tiden. Jag blev uttagen till två träningsmatcher i Rumänien mot deras U18 lag. Hur gick det där? - Det var två matcher som vi

förlorade. Vi spelade bra men de spelade bättre. Efter dem där matcherna kändes det verkligen som att jag blev ordinarie i laget. Ni var även i på EM-kval i Slovenien i höstas? - Ja det var vi. Det var väldigt spännande och en grym erfarenhet. Jag visste inte så mycket om Slovenien innan men det var ett fint land med fin kultur. Hela evenemanget var verkligen ”topnotch”, fem-stjärnigt hotell, grym mat samt bra träningsanläggningar. Allt var verkligen klass. Och det gick väldigt bra? - Det gick både bra och dåligt. Första matchen mot Wales var det inte så mycket snack, vi vann välförtjänt även fast starten av matchen var dålig och de gjorde det första målet. Gjorde faktiskt en assist den matchen. Andra matchen gick det trögare. Vi mötte ett Ryssland som var väldigt duktiga. De får in två tidiga enkla bollar och det blev ena aning tungt direkt. Spelade du hela matchen? - Jag blev utbytt i 90 minuten i de två första matcherna, den sista spelade jag hela. Hur gick det i sista? - Det var avgörande matchen. Wales fick inte vinna, och det gjorde dem inte. Vi spelade 1-1 men det kändes som en vinst då vi var vidare till Elite Round. Elite Round kan förklaras som ett EM-kval steg 2. Sveriges U18-lag gick vidare från det första steget och i nästa kval väntar lag som Frankrike, Bosnien och Österrike som spelas i det sistnämnda 5-10 juni 2013. Idag spelar Adam i Elfsborgs U21 lag men har fått möjligheten att träna med A-laget på försäsongen inför allsvenskan 2013.

1


ELIT SPORTTIDNING ANTON THUNSTROM

Mitt namn är Anton Thunström, jag är 19 år gammal och bor i centrala Nyköping. Jag går på Ljud & Bildskolan i Nyköping och som på alla andra skolor får sistaårseleverna en obligatorisk uppgift, ett projektarbete. Det handlar mycket om att ha förmåga att planera, strukturera och ta ansvar för ett större arbete och ge erfarenhet av att arbeta i projektform. I mitt fall var det tvunget att vara anslutet till min linje, mediaproduktion. Jag har hållit på med sport ända sen jag kan man minnas, både utfört själv och följt genom just media. Eftersom jag går media blev jag tvungen att slå ihop det båda vilket passade mig perfekt.

ELIT SPORTTIDNING

Som en studerande och driven sportentusiast kändes det givet att som projektarbete sista året på gymnasiet skapa någonting som hade med sport och media att göra. Efter mycket bollande av idéer kom jag tillslut fram till att en tidning kan bli det ultimata. En tidning som endast skulle innehålla lokal sport men på resans gång ändrade jag det till lokal ungdomsidrott. Tidningen innehåller intervjuer och krönikor som endast handlar om ungdomsidrotten i Nyköping.

Innehåll OM ELIT SPORTTIDNING SPONSORER UNGDOMSIDROTT - MIN SYN EXKLUSIVT: ADAM LUNDQVIST ÅRSKRÖNIKA

2

1 2 3-5 6-7 8


SPONSORER

3


Ungdomsidrott Från mitt perspektiv Det känns som om det alltid var på samma sätt. I alla fall i Nyköping. I alla fall i Bissarna. Man började i bollgruppen med Mutti när man är 6 år. Lattjade lite boll i ett år och sen så tog några föräldrar på sig ansvaret när han var tvungen att börja med en ny årskull. De försökte bilda ett lag av dem som vill fortsätta efter ett år med ”In med fötterna” och väldigt för mycket av ”Under Hökens Vingar Kom”. Men självklart skulle man fortsätta, mitt och alla andras liv handlade ju bara om fotboll. Man körde ”6an mot rös” på skolgården oavsett väder och ville alltid bli matchvinnare. Jag gick på Västra Skolan från F-6 och under dem åren så tror jag att jag spelade fotboll till 95 % av rasterna vilket väldigt många gjorde. Jag ville alltid vara i samma lag som min bästa vän,

4

Adam Lundqvist. För jag visste att om inte vi var i samma lag skulle vi börja tjafsa och det skulle som vanligt sluta med att han börjar gråta, får alla lärare på sin sida och gör så att jag får världens tyngsta skuldkänslor. Men det gick snabbt över efter ett handslag och skratt. Men i Bissarna var vi alltid i samma lag. Adam som stjärnan och jag som den lilla clownen i målet. Men det var inte bara vi, laget bestod ju av många fler grabbar som alla var ambitiösa och duktiga. Vi vann serien varje år, majoriteten av turneringar och att spela i Nyköpings BIS P94-lag var en stolt känsla, i allafall för mig. Det var något häftigt med att spela i laget, vissa såg till och med upp till än. De andra lagen hade en viss respekt vilket jag kunde jag se efter 5 minuter av matchen och ibland fick jag den känslan att andra lag var betalda att spela dåligt för något motstånd fick vi inte. Ett år hade vi en målskillnad på 142-6, det ska inte vara möjligt. Men som målvakt i ett lag där man inte vinner en

match under tvåsiffrigt gjorde det stundtals tråkigt att spela fotboll. Jag minns en match mot IFK Nyköping på 11-manna, vi vinner matchen med 21-0 och jag har hunnit mäta hela straffområdet och till-och-med räknat ut arean av den innan matchen är slut. Vilka föräldrar som tog över laget direkt har alltid varit lite suddigt för mig. Jag minns endast Hasse Lind och Stefan Lundqvist eller Proppen som han är mer igenkänd som till en början men jag vet mycket väl att Urban Strand var med i bilden tidigt. George

NBIS P94 2002. Namnen jag minns.

Tabib och Miguel Pizarro anslöt sig relativt sent, när vi var runt 14-15 år och behövdes för att vi skulle utvecklas. George och Proppen fick agera målvaktstränare ett tag vilket jag tyckte var suveränt, George fick mig alltid att bli seriös och engagerad och Proppen

fick mig alltid att bli glad och en aning ofokuserad vilket absolut inte var negativt. Man behöver båda sidorna för att utvecklas. Urban och Hasse var tränarna och de som ärligt talat hade lite koll på spelet och bestämde i stort hur vi skulle lira. Miguel var webbmaster, materialare och även ett före detta bordtennisproffs från Chile. De fem herrarna kommer alltid att vara oersättliga för mig. Jag kunde aldrig ha fått en bättre utbildning och en andra familj. Vi var bestämda redan tidigt att vi skulle bli bäst och spela rolig fotboll, och det skulle ju även gälla målvakterna vilket det inte alltid gjorde. Jag och den andra målvakten Fadi Kaib släppte inte in många mål men när vi väl gjorde det var det i stort sett målvaktstavlor. Besvikelsen från tränarna och medspelarna var inget jag brydde mig om i början, men efter ett tag började


jag tänka efter när jag hade släppt in ett mål. Jag kollade på tränarna som bara suckade och skakade på huvudet, även fast vi ledde matchen med 5-1. Och hela den processen gjorde att jag slutade att utvecklas och Fadi tog över rollen som förstemålvakt. Han tog det alltid med en nypa salt och rent sagt sket i vad alla andra tyckte, alla kan ju göra misstag. Men en nypa salt existerade inte för mig vilket kanske var därför jag valde att sluta med fotbollen. Ett tag hade jag så dåligt självförtroende och prestationsångest att jag medvetet inte packade skor till en bortamatch för att slippa spela, som tur var hade Fadi även blivit uttagen så det fanns en reserv. Men jag tror att tränarna såg igenom mig, de såg på mig att jag inte var 100, att jag inte hade glömt skorna utan att jag hade tagit ut dem ur väskan och ställt dem på mitt rum precis innan avfärd. Jag fick dåligt självförtroende av att spela matcher. Andra fick det för att dem inte fick spela alls, för att dem var för dåliga för att få en plats i laget. Självklart var jag vän med alla i laget, inte bara dem som var med på matcherna utan alla på träningen var ju en del av familjen. Jag har alltid tänkt mycket, tänkt på saker som har hänt och som kan hända i både mitt och andras liv. Jag tänkte väldigt mycket när jag såg mina vänner inte bli uttagna till match. Vad skulle jag säga till dem för

att bli uppmuntrade, vad kommer deras föräldrar att säga när de får reda på att de är för dåliga. Vad kommer dem själva säga? Jag var i en helt annat sits. Jag ville ju inte spela, men var lite kaxigt nog helt enkelt för bra för att inte bli uttagen. Ett tag tänkte jag på om man kunde byta plats med nån annan, att den där lilla papperslappen med information om samlingsplats och tid bara var en opersonlig biljett. Ett av de mest tunga beskeden jag har varit tvungen att lämna i mitt liv var till mina tränarna. Jag grät framför dem när jag försökte få fram att jag funderade på att sluta med fotbollen och sluta i laget. Det är det ända jag minns från det tillfället, jag har ingen aning om vad tränarna sa eller hur dem reagerade. Jag var nog i chock då, att jag efter 10 år skulle säga hejdå till en grupp människor som spelat så stor roll för mig och alltid varit där när det stundtals hade varit jobbigt. Mina föräldrar, framför allt min pappa såg ganska tidigt att jag hade dåligt självförtroende när det kom till fotbollen. Han hade aldrig sett att tränarna hade reagerat så som jag sett det utan säger än idag att det var inbillning. Det kanske det var också, det sägs ju att det man vill se, ser man.

5


Adam Lundqvist till höger i bild.

Drömmen om Europa

6

Drömmen om Europa. Han blev värvad av den allsvenska klubben Elfsborg vid 16års ålder, är ordinarie spelare i Svenska Landslagets U18-lag och blivit iakttagen av storklubbar som PSV Eindhoven från Nederländerna och Bayern München från Tyskland. Adam Lundqvist är ynka 18 år gammal, uppväxt i Nyköping och drömmer om spel ute i Europa.

Bissarnas P94 var väldigt svårslagna när de spelade i unga dar. Vann den regionala serien utan någon förlust år efter år och Adam var redan då en av de spelare som stack ut i laget. - Under den tiden så spelade jag för att det var kul, alla i laget var vänner och det var dem jag spelade för. Det fanns inga tankar om att bli proffs då, det var för långt borta.

Adam Lundqvist är uppväxt i den sörmländska staden Nyköping. Han har spelat fotboll sen väldigt tidig ålder och älskade redan då det han gjorde. Hur började allt? - Jag började i bollgruppen i Bissarna när jag var drygt 4-5 år gammal med Lars-Åke ‘Mutti’ Johansson som tränare och det varade i vcirka ett år. Sedan så bildades det riktiga laget med min pappa Stefan, Urban Strand och Hans Lind som tränare. Sedan tillkom även George Tabib och Miguel Pizarro.

“Det var absolut det bästa minnet från tiderna med laget, men när man väl tänker efter så var det jävligt segt att sova i en gymnastiksal.”

Foto: Svenskfotboll.se

Alla i laget var i 16 års åldern och världens största ungdoms-turnering närmade sig, Gothia Cup. De spelade bra i turneringen men åkte ut i kvartsfinalen mot ett norskt lag på ett väldigt snöpligt sätt. - Det var absolut det bästa minnet från tiderna med laget, men när man väl tänker efter så var det jävligt segt att sova i en gymnastiksal. Adam har varit uttagen till landslagsläger totalt 5 gånger, första gången var han endast 15 år. Var du nervös? - Självklart var jag nervös men faktiskt så brydde jag mig inte så mycket. Lägret var mer som en bonus och om jag inte kom med i laget nu så skulle jag göra det senare. Antingen så var jag tillräckligt bra nu eller inte. Var det några spelare som du tyckte stack ut i mängden på lägret? - Jag kände ju bara William Ankarhake när jag kom dit så jag visste inte vilka de andra var. En som utmärkte sig extra mycket var


Simon Tibbling som idag spelar för allsvenska Djurgården. Det gick verkligen inte att ta bollen ifrån honom, han var mindre än mig och jag är inte den största direkt. Några andra som var väldigt duktiga var Filip Pivkovski (Blackburn Rovers) och Nikola Zivanovic (Malmö FF), som båda är forwards. Efter ett par landslagsläger och en säsong i Bissarnas A-lag så värvades Adam till IF Elfsborg från Borås som är en av landets bästa fotbollsklubbar. Hur började det hela? - Det var min agent som sade till mig att Elfsborg var den bästa klubben i Sverige att gå till som ung. Så jag åkte ner till Borås och testade och kollade hur det var. Elfsborgs sportchef Stefan Andreasson visste allt om mig och fick väldigt bra kontakt med min pappa direkt. Så Adam tog beslutet att flytta från Nyköping, familjen och flickvännen till Borås för att börja satsa på fotbollen fullt ut. - Ellinor (flickvän) gillade det inte så mycket först, men hon har vant sig. Första halvåret hade jag väldigt mycket hemlängtan till henne och familjen så det blev att jag åkte hem så fort jag kunde när jag var ledig. Vad är skillnaden på Bissarna och Elfsborg spelmässigt? - I Bissarna så handlar det mer om fysiskt spel och det passade inte mig så bra eftersom jag inte var så stor. I Elfsborg så var är mycket mer tänkande och tekniskt spel, vilket passar mig bättre. Jag tyckte det gick fort i Bissarnas A-lag men det gick till och med snabbare i Elfsborgs U19-lag. Sommaren 2011 gjorde Adam landslagsdebut efter ett lyckat läger i Halmstad. Han spelade alla

tre matcher mot Norge, Wales och Island på mittfältet men gjorde tyvärr inga mål. - Det var riktigt roligt. Jag trodde faktiskt att jag inte skulle bli uttagen, det hade gått bra på lägret men det hade det gått för andra också. Konkurrensen är verkligen stenhård. Hur var det att spela för Sverige? - Det var som sagt roligt och fränt och man kände sig faktiskt stolt. Allt var så proffsigt, sjukt hotell precis vid stranden i Falkenberg och man fick vad man ville så att säga. Fanns det någon skillnad mellan landslag och klubblag? - Jag tyckte faktiskt inte det var så stor skillnad, dem kryddar det lite i landslaget. Jag har ju spelat tuffare matcher i mitt liv än dem. Men turneringen mot Europalagen gick ändå bra, laget slutade på en andra placeringen efter Island och Adam fick ännu en bonus. - Under landskamperna var det scouter där från olika klubbar. Några av dem var från PSV Eindhoven och Bayern München, och enligt min agent var de intresserade. De ville att jag skulle åka och hälsa på och se hur det var att spela för dem, men så riktigt blev det inte. Jag ville inte flytta till varken Tyskland eller Nederländerna pga familjen och Ellinor. Men innan jag kände det så förbjöd Elfsborg mig att ens åka ner. De har en policy i klubben att man inte ska fokusera på andra klubbar än dem själva. Hur har det gått i landslaget det senaste året? - Det har gått bra. Det har inte varit något läger sen förra hösten så gruppen har varit densamma och kompakt hela tiden. Jag blev uttagen till två träningsmatcher i Rumänien mot deras U18 lag. Hur gick det där? - Det var två matcher som vi

förlorade. Vi spelade bra men de spelade bättre. Efter dem där matcherna kändes det verkligen som att jag blev ordinarie i laget. Ni var även i på EM-kval i Slovenien i höstas? - Ja det var vi. Det var väldigt spännande och en grym erfarenhet. Jag visste inte så mycket om Slovenien innan men det var ett fint land med fin kultur. Hela evenemanget var verkligen ”topnotch”, fem-stjärnigt hotell, grym mat samt bra träningsanläggningar. Allt var verkligen klass. Och det gick väldigt bra? - Det gick både bra och dåligt. Första matchen mot Wales var det inte så mycket snack, vi vann välförtjänt även fast starten av matchen var dålig och de gjorde det första målet. Gjorde faktiskt en assist den matchen. Andra matchen gick det trögare. Vi mötte ett Ryssland som var väldigt duktiga. De får in två tidiga enkla bollar och det blev ena aning tungt direkt. Spelade du hela matchen? - Jag blev utbytt i 90 minuten i de två första matcherna, den sista spelade jag hela. Hur gick det i sista? - Det var avgörande matchen. Wales fick inte vinna, och det gjorde dem inte. Vi spelade 1-1 men det kändes som en vinst då vi var vidare till Elite Round. Elite Round kan förklaras som ett EM-kval steg 2. Sveriges U18-lag gick vidare från det första steget och i nästa kval väntar lag som Frankrike, Bosnien och Österrike som spelas i det sistnämnda 5-10 juni 2013. Idag spelar Adam i Elfsborgs U21 lag men har fått möjligheten att träna med A-laget på försäsongen inför allsvenskan 2013.

7


UNGDOMSÅRET 2012 PRESTATIONER & GENOMBROTT

Foto: Facebook.com/NykopingsGK

Foto: Atvidabergs .se

8

Foto: Luleahockey.se

William Scheibe, Nyköpings GK GOLF Lyckades ta en plats i Skandia Stars, där de fem bästa rankade juniorerna från öst tävlar mot väst, och vinna hela tävlingen på Hills GC i Göteborg. Det var efter två lyckade tävlingar på Skandia Tour med en första-och andraplats som William blev rankad fyra och tog sin välförtjänta plats i laget. Pontus Nordenberg, Åtvidabergs FF FOTBOLL Som ynka 17 år blev Pontus, som idag spelar för Åtvidaberg, utsedd till Div 2 Södra Svealands bästa spelare. Ett par veckor senare kom det en ny utmärkelse, Pontus Nordenberg blev utsedd Sveriges bästa försvarare i hela division 2. Samuel Ward, Luleå HF HOCKEY Även han endast 17 år gammal men ändå välkänd i hockeysverige som en av de mest lovade målvakterna i landet. Samuel växte upp och spelade för Nyköpings Hockey enda fram till slutet av högstadiet men valde att satsa på karriären och flytta till Luleå för spel med en av landets bästa klubbar, LHF. Samuel har agerat andremålvakt stora delar av serien men har även fått hoppa in i viktiga matcher mot Färjestad och AIK m.m.


Foto: Facebook.com/Onyx Innebandy

Foto: SN.se

Gustaf Arbell, Onyx INNEBANDY Efter mycket spel i juniorlaget förra säsongen och början på denna fick 18 åriga Gustaf chansen att få spela med A-laget när den fd. juniortränaren Tobias Palm tog över efter bröderna Callin efter en knackig inledning på säsongen. Gustaf Arbell är numera en av A-laget och är en väldigt talangfull och lovande innebandyspelare. ”Berra är helt klart en ung och lovande talang som med lite erfarenhet kommer bli en riktigt bra och ledande back i framtiden.” -Viktor Palm Martin Pettersson, IFK Nyköping HANDBOLL En vid det här lagret rutinerad räv i IFK Nyköpings Handbollslag. Martin är endast 20 år gammal men har haft en ordinarie plats i A-laget sen 17 års ålder. Martin Pettersson märks när han är på plan, han skriker och vrålar och springer bokstavligen tills han börjar spy, jag har sett det med egna ögon. Jag hoppas och önskar verkligen att en spelare som Martin blir upptäckt av någon Elitserieklubb och får chansen att spela på en högre och bättre nivå, det är han värd.

9


Elit Sporttidning  

Elit Sporttidning Lokal ungdomsidrott i Nyköping Skapad av Anton Thunström

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you