Page 1

ASP BLADET En tidning från Vuxenavdelningen / Grundad 2002 / Nr: 7 - 2011

NÄTVERKET PSYKIATRI ETT ÅR För ett år sedan, den elfte augusti, bildades nätverket.

Detta första år, har i mångt och mycket bestått av att forma verksamheten i Förgätmigej-rummet på Nya psykiatrihuset, och arbetet med vård- och stödsamordning. Sidan 9 KARLSTADS KOMMUN


UTMANINGAR I SVAMPTIDER Välkomna tillbaka efter sommaren, alla brukare, anställda och läsare! Först två gratulationer: Mediagruppen- grattis till att ni nu är ett socialt företag, och lycka till med marknadsföring, intäkter och med en önskan om fortsatt gott samarbete! Nexus – grattis till utmärkelsen Vardagshjältar, som ni fick tillsammans med tre andra i kommunen efter att ha blivit nominerade av kommuninvånare. Det kommer också tv- inslag på Kanal 12 som visar med av det arbete som Nexus gör för unga vuxna. Med ny energi ska vi nu ta oss an alla de utmaningar som vårt arbete innebär, vilket för min del under hösten kommer att innebära verksamhetsplanering och ekonomioch budgetarbete. Naturligtvis i kombination med samverkansmöten med alla parter som vi är beroende av för att

Vuxenavdelningens brukare får det samhällsstöd de behöver. • Vi ska ta del av ny kunskap och förslag till framtida utveckling av vår verksamhet, som att lyssna på Gerhard Larsson om hans utredning med förslag till förändringar inom missbruksvården. • Vi ska också påbörja ett mer konkret arbete med nationella riktlinjer inom socialpsykiatriområdet, som ska ske i samverkan med landstingspsykiatrin i länet. • Vi har ett stort arbete i förvaltningen med att konkretisera kommunens strategiska plan och nämndens målsättningar. • ….och detta ska vi göra samtidigt som vi har starka krav att nuvarande budget ska hållas, och vår avdelning har allt större kostnader för institutionsplaceringar….

Så utmaningar finns det verkligen - mycket att tänka till om, mycket att besluta om,många olika behov att vikta, mycket att samråda om med många parter. Då gläder jag mig denna eftermiddag åt att solen skiner, det har slutat storma och regna och jag ser fram emot en timme eller två i svampskogen med hunden innan mörkret faller. Då finns möjlighet till lugn och återhämtning, konditionsträning och frisk luft - och dessutom massor av goda svampar att ta tillvara!

Inger Granhagen Avd.chef

Vuxenavdelningen, Karlstads Kommun Besöksadress Köpmannagatan 2 , 651 84 Karlstad Telefon 054 - 540 50 13


N Y HE T ER

UNGA KVINNOR OFTARE UTSATTA FÖR TVÅNGSÅTGÄRDER Socialstyrelsen har för första gången presenterat statistisk som visar hur tvångsåtgärder inom slutenpsykiatrin knyts till enskilda patienter. Siffrorna visar att unga kvinnor är överrepresenterade bland dem som bältesläggs, dvs. övermannas och spänns fast på bänk. – Det handlar ofta om kvinnor med emotionellt instabil personlighetsstörning, som har mycket ångest och ett självdestruktivt beteende, säger Emma Björkestam, utredare på Socialstyrelsens enhet för öppna jämförelser till Dagens Nyheter. Herman Holm, överläkare i psykiatri i Malmö, tror att tvånget inom psykiatrin betydligt oftare används än vad de siffrorna från Socialstyrelsen visar. – Min uppskattning är att vi i nuläget bara får in anmälningar om hälften av åtgärderna, säger även han till Dagens Nyheter. Text: Robert Halvarsson

INNEHÅLL INLEDARE DEBATT

Vart tar aspergarna vägen?

REPORTAGE

En bit ur min väns liv En positiv framtidsbild Brännskada Människans bästa vän Support för arbete Marijuana lagligt 2012? I som i Informatiosstress Perspektiv på tillvaron LiV med nya webbtjänster Livet bakom serierutan En Kemikaliecocktail Psykiatrisk subkultur Om tvångsvården Ms.Tibbs gubbar, Fria ord & Månadens tips

PÅ JOBBET

DEBATTSUGEN?

2

Cecilia Eriksson

4

6-7 8 10 11 12-13 14-15 16-17 18 19 20-21 22-23 24 25 26-29 30-31

ASP Bladet letare efter debattsugna brukare, föreningsföreträdare och socialarbetare som är vill synas i vår tidning.

ASP BLADET PRODUCERAS AV

Du är hjärtligt välkommen att höra av dig till aspbladet@gmail.com om du har en idé.

Handledare

MEDIAGRUPPEN Emilio Merayo

Redaktion

Robert Halvarsson Maria Lundby Bohlin Olle Stagnér Karl-Peter Johansson Kajsa Jansson Christer Jansson Jane Alsing Christer Adrian Henrik Sjöberg

Fotograf

Per Rhönnstad

GrafiSK FORM & RETUSCH Robert Olsson

Ansvarig utgivare Sigge Säll

KONTAKT as.mediagruppen@karlstad.se 054 - 540 51 59 ISSN 1652-652X Tryck: Tryckservice, Karlstads Kommun


DEBAT T

VART TAR ASPERGARNA VÄGEN? Inom psykiatrin används ”diagnosbibeln” DSM-IV (DSM-4) internationellt för att ställa diagnoser. Denna diagnosmanual ändras då och då och i maj 2013 skall den nya versionen DSM-V (DSM-5) komma ut. En skillnad från den nuvarande manualen är att diagnosen Aspergers syndrom kommer tas bort och i stället slås samman med autistiskt syndrom, desintegrativ störning och genomgripande störning i utvecklingen. Målet med DSM-V är att minska antalet diagnoser, detta är en av anledningarna till varför Asperger tas bort. Man vill även ta bort så många ”UNS-diagnoser” (Utan närmare specifikation) som möjligt. I stället för de flera autismdiagnoser som finns idag så skall de ovan nämnda slås samman till en diagnos: autismspektrumstörning. HOPSLAGNING AV DIAGNOSER I begreppet autismspektrumtillstånd kommer bland annat autism, Aspergers syndrom och PDD-NOS ingå. Retts syndrom som nu anses ingå i autismspektrum kommer att försvinna från DSM då det anses vara fysiologiskt. Kriterielistan kommer att minska, de symtom som sannolikt kommer gälla är social kommunikation, begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter. Autismspektrumtillstånd kommer ha subgrupper för att skilja svårigheterna åt: normalvariation, subkliniska symtom, lätt, måttlig och svår. DSM ges ut av Amerikanska Psykiatriförbundet och den bearbetas nu för att anpassa från den information man fått fram sedan förra revideringen år 2000. Diagnoserna är nu ute på test. Autismspektrumtillstånd kommer få två huvudkriterier för de mest centrala svårigheterna: brister i social kommunikation 4 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

och interaktion samt begränsade, repetitiva beteenden, intressen och aktiviteter. Det kommer också att finnas två ytterligare kriterier: symtomen måste finnas i tidig barndom och symtomen begränsar och stör personens fungerande i vardagen. Kriterierna är skrivna på så vis att de ska fånga upp så mycket som möjligt av AST-kriterierna (Autismspektrumtillstånd) och skall vara okänsliga för begåvningsnivå, språkutveckling i barndomen eller specifika beteenden. Ett kriterium är helt nytt: över- eller underkänslighet för sinnesintryck och för vissa sensoriska stimuli i omgivningen. Kriterierna för ålder finns inte längre, då man i tidigare ålder lättare kunnat anpassa uppgifter för vad barnet klarar av. Kriterierna kräver också, liksom nu, att personer måste ha ett lidande, t.ex. svårigheter i arbetslivet, för att uppfylla kriterierna. I diagnosen kommer det att finnas olika dimensioner där skall stödbehov, verbal och intellektuell förmåga skall specificeras och det skall framgå om personen har andra diagnoser så som epilepsi eller en mental retardation (utvecklingsstörning). Gruppen kring aspergerkriterierna för DSM-V tycker att det inte finns bevis för att Aspergers syndrom skall särskiljas som egen diagnos, utan är

en del i ett kontinuum: några har mer autism och andra har mindre, det finns inga vattentäta gränser mellan diagnoserna. KRITIK I SVERIGE OCH UTOMLANDS Många aspergare i Sverige har höjt rösterna mot ändringen. De vill inte bli förknippade med autism och ett funktionshinder mycket svårare än det de har. Isan på diskussionsforumet Viska är emot en sammanslagning av autismspektrumdiagnoserna. Hon vill inte bli förknippad med mannen i filmen ”Rain Man”, hon anser att hon är mer samhällsduglig än så. Trance resonerar annorlunda, han anser att om en person har svåra aspergerdrag så kan det vara rätt att kalla det för autism menar han. Han jämför med lama som inte kan gå, fast att personer med Asperger syndrom också har svåra problem, men att det sitter inuti. De kan ha svåra sociala problem, som gör att saker helt enkelt inte fungerar. Allen Frances, professor i psykiatri vid Duke University i USA och deltagare i gruppen som tog fram de nuvarande aspergerkriterierna, är rädd att de nya kriterierna kommer leda till en överdiagnostisering då kriterierna inte är tillräckligt specifika för läkarna. Han anser att man måste ha kunskap om hur definitionerna ska begränsas. Får ”för många” diagnosen, så kan de funktionshindrade mista möjlighet till den specialvård de behöver.


MÅNADENS FRÅGA

Text & Bild: Per Rhönnstad

Vad var din personliga höjdpunkt under sommaren?

Ellen Gustavsson - Att det har hänt så mycket nytt och spännande i sommar. Jag har fått en lägenhet, flyttar och börjar gymnasiet första året.

Lisa Linzie

- Att jag blev kär!

Kristian Persson John, en aspergare på Internet, säger att han var totalt socialt inkompatibel som ung, men att han lärt sig mycket och nu som vuxen kan passera för att vara normal. Han är arg över att aspergerdiagnosen skall tas bort, men är ännu mer arg över att Europa dansar efter den amerikanska diagnosmallens pipor. Låt dem stå ensamma med sina diagnoser tycker han. Dock kommer inte alla aspergare att omdiagnosticeras när nya manualen kommer, utan får behålla sina aspergerdiagnoser såvida inte läkare eller psykologer anser att den nya diagnosen passar bättre. SLUTLIGEN Sammanfattningsvis tycker jag det är svårt att få en helhet i vad diagnossammanslagningen faktiskt kommer att innebära i praktiken. Kommer fler eller färre diagnosticeras? Kommer det att bli en över- eller underdiagnosticering? Kommer dagens aspergare att få samma hjälp som nu, eller kommer de kanske tvärtom få för mycket hjälp, om de misstas vara gravt autistiska? Kommer nuvarande aspergare uppfattas som utvecklingsstörda när de nämner sin diagnos (nuvarande aspergerdiagnosen förutsätter ju normal eller högre intelligens)? Kommer mildare aspergare ”tappa” sin diagnos helt och hamna mellan stolarna när de mister sin diagnosbaserade rätt till LSS-boenden, tandvårdskort och boendestödjare? Jag förmodar att det blir någon form av specificering, det måste det. Skillnaden på en person med IQ35 som dunkar huvudet i väggen och en person som ligger på gränsen till att alls få diagnos är himmelsvid.

- Att jag var på Sonispherefestivalen och fick se på Slipknot, mitt favoritband.

Börje Eneland & hunden Tessy - Det var när jag hade min MCsemester på Öland, det var det bästa som hände under sommaren.

Sören Sjöholm - Det var när jag var på Sandgrundsudden och hörde på BWO, det var musikaliskt.

Adorico ”Ulf” Teraromoni - Det var när jag var på Oslos och Göteborgs konstmuseer. Båda två så att säga.

Ako Osman - Jag har träffat massor av tjejkompisar, festat med dem och softat.

Text: Maria Lundby Bohlin ASP BLADET | NUMMER 7 2011 5


EN BIT UR MIN VÄNS LIV

SOMMAREN 2011

För att vara mer specifik har jag spenderat största delen av min tid i Kristinehamn. Där jag har solat och badat, varit på olika caféer och restauranger, spelat minigolf, varit på loppis och strövat omkring i Mariebergsområdet etc. Anledningen till att jag varit i denna stad under sommaren beror på ett straff en vän till mig fick, och efter undersökningar vid rättspsyk i Göteborg bestämdes att han skulle placeras, under vård, på en rättspsykiatrisk avdelning. Anledningen till detta var delvis för att han nämnde att om han någonsin hamnar i fängelse igen så kommer han att hänga sig! De andra orsakerna tänker jag inte ta upp i denna artikel. Istället skall jag berätta lite om hans tid och behandling där. För att börja från början kan jag berätta att han var chockad över att hamna på rättspsyk – dels för att han tänkte att där sitter bara mördare (själv ser han sig som en före detta enkel småtjuv med ett tidigare missbruk), dels ansåg han sig inte vara ”kvalificerad” nog för att hamna på ett sådant ställe. Väntan från beslut till handling var lång, det tog cirka ett och ett halvt till två år innan han blev placerad på rättspsyk i Kristinehamn. Den största nackdelen med rättspsyk jämfört med fängelse är att man oftast får dubbelt så lång tid där. 6 ASP BLADET | NUMMER 6 2011

Man vet inte riktigt när man blir fri, vilket kan bli väldigt påfrestande för psyket!

några veckors frigång, vilket var väldigt skönt, eftersom man då tillåts vara ute näst intill hela dagarna.

Han minns när han fick beskedet hos sin flickvän att han skulle infinna sig på Kristinehamns rättspsyk. Platsen i sig var en viss lättnad, det är ju trots allt nära till hemstaden och han kände till stället sedan tidigare. Problemet var att han skulle infinna sig inom två dygn, så det blev till att fara hem och packa väskan för att sedermera bege sig dit.

När man är inlagd på rättspsyk är det väldigt viktigt att man inte dricker, använder droger eller avviker från avdelningen, då detta kan få allvarliga konsekvenser.

Det var väldigt nervöst när han ringde på dörren, men oron visade sig rätt snart vara tämligen obefogad. Han blev väl mottagen och fick träffa en läkare för inskrivning, även om just det samtalet inte kändes så trevligt. Själv hade han levt ett skötsamt liv under senaste åren, så samtalet om bland annat tidigare begångna brott var lite jobbigt. Han installerade sig på sitt tilldelade rum började så smått ta reda på hur stället fungerade – när man skulle börja få gå ut, och så vidare. (Antal platser är fördelat på fyra stycken avdelningar, tre med åtta intagna på varje avdelning, och en avdelning med sju platser.) Efter att han varit på inskrivningsavdelningen blev han förflyttad till en utskrivningsavdelning. Där får man åka in till stan och vara med i terapin. Under denna tid hade han

Planen från början var att han skulle skrivas ut i öppenvården under hösten. När han under en frigång på området tog sig några klunkar starköl ledde detta till att hans friförmåner drogs in. Han får troligtvis förlängt ytterligare några veckor på avdelningen. När friförmånerna dras in får man börja med att byta avdelning, till inskrivningsavdelningen, där man oftast inte har några friförmåner. Indragningen gäller främst förmåner som att ströva fritt i frigångsområdet eller att åka in till staden för att handla. Man har heller inga möjligheter att få följa med på resor, badhusträning, terapi och andra utflykter som anordnas här för att man skall rehabiliteras. Nu blev planerna sedermera lite annorlunda för honom och då han tyvärr misskött sig under en permission, då han drack några glas cider hemma, vilket uppdagades, fick han indragen permission. Sedan dess har han inte varit hemma utan personal, men hoppas att snart få åka hem igen.


Nu är sommaren snart slut och hösten är på ingång, vare sig vi vill eller inte. Denna sommar har gått fort, och det är med blandade känslor man går vidare i livet. Ser jag tillbaka på den tid som varit så har jag trots allt haft det rätt bra i sommar, fastän jag tillbringat den här i Sverige, i kära Värmland.

Under rehabiliteringen har man psykologisamtal, terapilunch (en gång per vecka, då man lagar mat till avdelningen), en utomhusaktivitet i veckan – allt från jordgubbsplockning till svampplockning. Man besöker badhuset varannan vecka, däremellan är det film varannan fredag. Man har även fyra kontaktmän var på avdelningen, och med dem kan de planera olika utflykter, till exempel stadshandling i Örebro, Karlskoga eller Karlstad, i mån av tid och plats. Kontaktmännen hjälper till med det praktiska och även med annat som händer på avdelningen. Om man skall in i öppenvården är det kontaktmännen, avdelningsläkaren och psykologen som följer upp det. Då kommer de bland annat på inplanerade hembesök. Man kan även ansöka om en kontaktman utifrån som kommer och hälsar på och som man kan göra korta utflykter med. Han har varit vid det nya badhuset i Kristinehamn, vilket är väldigt fint, med bland annat barnbassäng, simbassäng, virvlande och strömmande pool och en bubbelpool. De har även varit på några resor under sommaren, vilka har varit mycket uppskattade. De kostade enbart 50 kr, och då ingick resa,

eventuell inträdesavgift samt lunch eller glass och fika. De resor han varit med på har varit väldigt lyckade. De besökte bland annat Rottneros Park, vilket är en mycket fin park med vackra statyer, byggnationer och olika arrangerade blomsterarrangemang i olika områden inom själva parken. Det fanns även möjligheter för barn att utöva sina nöjen i mindre lekparker med bland annat flottning, elbilar och piratskepp att leka i. Därefter åkte de vidare och tog en liten simtur längs vägen för att sedan återvända till Kristinehamn. En annan resa gjordes till Kristinehamns skärgård. Först hade man en lunchpaus vid bryggan, med stora baguetter, cider och kaffe. Därefter tog de en tur med båten ”Hulda” och fick en liten tur runt öarna i inre skärgården. Det var mycket uppskattat. Senaste resan var till Lungsund, där de har ”äventyrsgolf”, en äventyrsinspirerad minigolfbana med mycket fin natur. Banan var rolig och klart annorlunda än vanliga minigolfbanor. Med tanke på att rättspsykverksamheten på Marieberg kommer att läggas ner och flyttas till Kristinehamns sjukhus har många samtal med personalen lett in på hur det var förr i tiden på den gamla psykanstalten. Det

finns många roliga och intressanta berättelser. Bland annat berättas det att det stora Mariebergsområdet förr var självförsörjande, där både personal och patienter bodde. Ingen fick lämna området utan föreståndarens tillstånd. Hela stället var inhägnat och det fanns endast en port ut. Detta ledde till att en anställd gjorde en kopia av nyckeln till dörren ut. Så småningom spred sig detta till andra i personalgruppen och även de gjorde kopior. Det hela slutade med att den låssmed som gjort kopiorna på nycklarna ringde till föreståndaren och föreslog att de skulle kopiera alla nycklar samtidigt, då detta skulle bli betydligt billigare för Marieberg … Ni kan tro att det blev liv på föreståndaren efter det! Vidare berättas det att kvinnor som arbetade här inte fick lov att gifta sig. Män fick däremot vara gifta. Det finns mycket att skriva om Mariebergs historia, men det får lov att bli i en annan artikel. En sak som både patienter och personal enas om där ute är att det skall bli väldigt synd att förlora det trivsamma området man nu har. Det kommer verkligen att saknas, då det är både rogivande och läkande för själen att strosa i grönområden! Text: Jane Alsing

ASP BLADET | NUMMER 7 2011 7


ANN VENDEL - en positiv framtidsbild Ann har haft ett jobbigt liv med sina psykiska besvär. Nu är hon på aktivitetshuset Spegeln där hon trivs väldigt bra med personalen och sina arbetsuppgifter. Men i framtiden så skulle hon vilja komma till Gemet där hon kan få praktik på olika arbetsplatser. Hennes psykiska besvär började i 15årsåldern, då hon tyckte att det var jobbigt att ha mycket folk omkring sig. Under gymnasietiden mådde hon dåligt och isolerade sig, då hon gick upp mycket i vikt på grund av hetsätning. Ann lider av Tourettes syndrom och ADHD, vilket leder till att hon har koncentrationssvårigheter. När hon var 18 var hon på hälsohemmet Tallmogården i Dalarna under en månads tid. Hon fick ekonomiskt bidrag för att vara där och det var en viktig tid för henne. När hon var 21 träffade hon sin första pojkvän vilket gjorde att hon mådde bättre. Detta gav henne bättre självförtroende. Ann bodde med sin pojkvän i Göteborg i några år, och hon arbetade där också. Efter att det tog slut med pojkvännen mådde hon sämre. När hon hade flyttat hem igen fick hon hjälp av en psykiatriker i Karlstad. Ann fick medicin och psykoterapi och hon var på 8 ASP BLADET | NUMMER 7 6 2011

Kvarnbergets behandlingshem. Detta hjälpte henne så att hon kunde skaffa en egen lägenhet. – Det är synd att de lägger ner behandlingshem nu, tycker Ann.          År 2005 började Ann på Spegeln och sedan kom hon till Gemet men hon var inte redo för att börja jobba eller att studera. Hon började på EBL-skolan (på Sandbäcken) i stället. Det betydde mycket för henne och genom skolan fick hon bättre självförtroende. Hon har även gått i healingbehandling som hjälpte en del. Men hon vill inte rekommendera det, för det hade negativa följder, säger hon. Sedan drygt två år tillbaka är hon på aktivitetshuset Spegeln. Det har betytt väldigt mycket positivt för henne. Det är den bästa hjälp hon har fått. Det som har hjälpt henne är samtalsterapi, mediciner, KBT

och Spegeln för att få bättre självförtroende. – Verksamheten på Spegeln har förbättrats de senaste åren. Det gäller både personal och aktiviteter, säger hon.                                    I framtiden tänker hon söka till Gemet och vara där en period. Efter det funderar hon på att fortsätta till något kooperativ här i stan för att få arbetsträning. Ann skulle vilja arbeta som hälsorådgivare i framtiden, för efter gymnasiet gick hon en hälsorådgivarkurs. Hon arbetade även som det en period. Men hon tar det lite steg för steg, för hon klarar inte av ett vanligt jobb, utan behöver ett anpassat arbete. Ann tycker att det är lättare att umgås med människor nu, för hon kan få hjälp med det sociala på Spegeln. Ann försöker att tänka positiva tankar för att påverka sig själv i positiv riktning. Detta gör hon så mycket som hon orkar och kan.  Text: Olle Stagnér


NÄTVERKET PSYKIATRI FIRAR ETT ÅR För ett år sedan, den elfte augusti, bildades nätverket. Detta första år, har i

mångt och mycket bestått av att forma verksamheten i Förgätmigej-rummet på Nya psykiatrihuset, och arbetet med vård- och stödsamordning. Text: Karl-Peter Johansson NÄTVERKETS SYFTE Syftet kan sammanfattas i orden; samverkan och samarbete. I dagsläget är man en grupp som samarbetar för att vara en resurs för brukare och anhöriga. – Men vi kan bli fler, menar Ann-Marie Johansson som är en av initiativtagarna till Nätverket Psykiatri Värmland (NPV). För närvarande består NPV av representanter från Föreningen för Psykiatriskt Samarbete (FPS), Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) och Handikappförbunden Värmland, samt själverfarna personer som inte företräder någon särskild förening. FÖRGÄTMIGEJ-RUMMET I det nya psykiatrihuset finns ett rum som kallas Förgätmigej. Detta rum är

till NPV:s förfogande. På onsdagar, mellan klockan 16-19, är rummet öppet för den som vill komma in för att prata med någon som har egen erfarenhet av att vara patient eller anhörig.

I nuläget ligger arbetet tillsammans med universitetet i träda, men samarbetet med projektgruppen är däremot aktivt. I denna grupp representeras nätverket av personer med brukar- eller anhörigerfarenhet.

Tanken är i första hand inte att diskutera vården och dess innehåll, men ändå att lyssna och bidra med ett gott samtal utifrån den egna erfarenheten.

ARBETET FRAMÖVER – Jag tycker att vi är en bit på väg, men vi står inför stora utmaningar då det gäller att nå ut till personal, brukare, anhöriga och övriga, såsom politiker och andra beslutsfattare, berättar Ann-Marie Johansson för ASP Bladet.

Vård- och stödsamordning NPV:s arbete inom detta område har främst varit i samverkan med Karlstads universitet och projektgruppen Integrerad psykiatri, som är ett samarbete mellan Landstinget i Värmland, Nätverket Psykiatri Värmland och Region Värmland.

TVÅ VÅRDARE MOT NYA MÅL

Text: Jane Alsing

Sandra Kristiansson, 23 år, har haft ett vikariat som vårdare på Kristinehamns rättspsyk under sommaren. Hon har tidigare arbetat inom psykiatrin i Kristinehamn och Karlstad, men sedan psykiatrin flyttade sina avdelningar till Karlstad har hon försökt att få fast tjänst på rättspsyk i Kristinehamn. Inom de närmaste åren är det svårt att få anställning inom rättspsyk, men genom naturlig avgång kommer det att finnas möjligheter längre fram. När det gäller fritidsintresset är det inga bekymmer. Under vintersäsongerna spelar Sandra innebandy i KIBF Eagles damlag, där hon redan bidragit med ett mål i säsongens första match! Hon är även fotbollsintresserad, och representerar IFK

Kristinehamns damer, där hon under sommaren bidragit med flera mål. I och med att det just nu inte finns någon tjänst inom rättspsykiatrin så har Sandra planerat att spendera sin närmaste framtid som soldat. Hon har sökt in på GMU (Grundläggande militär utbildning) våren 2012 och har därefter tänkt sig en utlandsmission.

Kristinehamn är Joel Johanson, 21 år. Även han har spelat fotboll, men då i Villastaden. Joel har andra framtidsutsikter – inom landet gränser. Han tänker utbilda sig till polis och har enbart ett test kvar, sedan är han klar för att gå vidare i livet! Båda ser positivt på framtiden och när de är på respektive gym tar de i lite extra för framtida jobb…

En annan vårdare som under sommaren också arbetat på rättspsyk i ASP BLADET | NUMMER 7 2011 9


DEBAT T

BRÄNNSKADA – AV TREDJE GRADEN För drygt en månad sedan åkte jag på en tredje gradens brännskada. Jag lyckades med att bränna mitt ena smalben på en kompis moped. Tyckte inte att det var så allvarligt den första tiden, så det var först efter en vecka jag sökte läkarvård. Det sjuka var att jag spelade fotbollsmatch och tränade på som vanligt, och trodde följaktligen att ”det här är väl inte så farligt”. Men efter cirka två veckor började jag få mycket ont och det blev rött och svullet – sen kom varet och smärtan. Ont hade jag redan från första dagen, men det var ändå smärta som jag kunde leva med. Sen gick det från dåligt till sämre. Fast jag nu fick antibiotika fortsatte smärtan att förvärras. När jag läste på om tredje gradens brännskador på nätet så stod att skadan utgörs av ett djupare sår, där man bränt bort hud och vävnader. Alla vävnader är alltså döda, och har jag otur krävs hudtransplantation för att det ska läka ihop och bli bra. Jag började gå till Vårdcentralen 10 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

Gripen i Karlstad varannan dag för omläggning av såret. Med tiden bildades en stor sårskorpa, som tydligen var så omfattande att personalen varje gång ansåg det vara värt ett försök att plocka bort den, för att en läkprocess skulle kunna komma igång. Det här gjorde jäkligt ont, men trots smärtan var det aldrig något tal om att ge mig något smärtlindrande. Vid denna typ av brännskada är det brukligt att ge den drabbade smärtstillande, men mig är det ingen som erbjudit något trots att jag berättat att jag har mycket ont. Det här är en typ av smärta som sitter i hela tiden, varje sekund. Och tro mig, konstant smärta tar på nerverna. Sånt blir jäkligt jobbigt.

Anledningen till att jag inte erbjuds någon smärtlindrande medicin beror på att jag i unga dagar missbrukade droger. Men detta var i runda slängar nio år sen. Jag kan inte med bästa vilja i världen begripa att det får gå till på det här viset, för det är inget snack om att jag hade behövt, eller behöver, smärtlindring. Det här gör att jag är livrädd för att få en värre skada, som vanligen kräver att man bör få hjälp mot smärtan. Kommer vården även i framtiden anse mig diskvalificerad för all slags smärtlindring? Jag tänker inte minst på hur det kan bli när jag blir gammal och kanske får tampas med åldersrelaterade krämpor. Förväntas jag även då att med smärta betala för något jag gjorde i unga år? Text: Christer Adrian


HUNDEN - MÄNNISKANS BÄSTA VÄN

Det finns en anledning till att människor har djur. Människans bästa vän är trogen, stöttande och ger livskvalité, inte minst till människor som lider av psykisk ohälsa. Många skaffar hund för de tror de kommer få en bättre livskvalité. Det gör de ofta. Hundägare har lägre blodtryck än dem som inte har hund, och dem som har hund som haft hjärtinfarkt, lever längre än de patienter med hjärtinfarkt som inte har hund. Bland ensamstående och pensionärer är depressioner mindre vanliga bland hundägare. Personer med hund vistas mer utomhus då hunden behöver längre eller kortare promenader varje dag; fysisk motion är nyttigt, de får ett större socialt nätverk, mycket därför att hundar är en bra och ”ofarlig” ice-breaker. ”Åh! Hund! Vad heter han? Jag hade hund när jag var liten”. Det är svårt att ta kontakt med främlingar utan anledning, men en person med hund kan man tilltala. Barn som växer upp med hund får också bättre social förmåga och lär sig hantera saker som förökning, födelse, sjukdom och död på ett bättre sätt. SERVICEHUNDAR Blindhundar har vi hört om, också hundar som hjälper rörelsehindrade men det finns också hundar som är tränade att stötta personer med psykiska problem. Hundarna tränas på individuellt sätt, för den hundägare som skall ha hunden. Hunden kan lära sig att larma vid paranoia och hallucinationer, påminna ägaren att ta sina mediciner och att störa vid självskadebeteende, hämta saker, ta med ägaren bort från stressande situationer eller stödja.

Hundarna kan vara i olika raser och storlekar, av de hundar som lämpar sig för ”yrket”. Hunden tränas ofta med både den kommande ägaren och en hundtränare för att få bästa resultat, andra tränas i utbildningsprogram. En tränad hund som beter sig bra, alltså inte skäller, bits, eller stör i övrigt, har rätt att följa med ägaren till alla officiella platser som människor har rätt att gå till, på samma villkor som andra servicehundar. De får även bo på platser där hundar är förbjudna. Hundarna får också flyga inne i kabinen på flygplan, om de följer sin ägare.

äldreboenden. Personer med afasi som följd av hjärnblödning kan känna kärlek och värme från hundar även om de har svårt att tala. Även dementa har särskild nytta utav att få träffa hundar, liksom personer med obotlig cancer i livets slutskede. Djur har en positiv verkan på gemenskap, psykisk hälsa och fysisk aktivitetsnivå. De positiva effekterna har även visat sig bland personer med autism, Downs syndrom och schizofreni.

ATT INTE BLI TRODD Det finns hundar som inte är tränade för speciella uppgifter utan som är som ett socialt stöd för personen. Dessa hundar har vissa befogenheter men inte alla. Personer som har hundar på grund av psykiska tillstånd möter oftare på problem än personer som är blinda, döva eller rörelsehindrade, eftersom deras funktionshinder är dolt. De blir ifrågasatta och ofta utfrågade om varför de har hund. Stigmat med psykisk sjukdom gör att ägaren kan känna sig illa till mods att ens tala i vaga termer om sitt handikapp. De kan dessutom inte bli trodda då det är en allmän uppfattning att servicehundar alltid är medelstora till stora hundar, något som inte stämmer: beroende på uppgiften hunden skall klara av så kan även små hundar vara servicehundar.

ÄLDREBOENDE Jag har varit på besök på ett ålderdomshem, där två patienters katt, Hannibal, fick bo tillfälligt medan matte och husse var inlagda på sjukhus. När ägarna blev friska fick katten bo kvar då den trivdes väl. De dementa hade svårt att veta vilken dag det var; flera visste inte om att de var på ett demensboende utan trodde de var unga och ville hem till mor och far – men katten kom de ihåg! De mindes katten och att den hette Hannibal, trots det ovanliga namnet. Efter ett tag gick katten bort, men det flyttade in en ny patient, som hade en liten hund, Tassen. Patienten hade inga närstående som kunde ta hand om hunden, så han fick flytta in på samma demensboende som Hannibal bott på. Både patienterna och Tassen trivs mycket bra där, både hunden och patienterna får kärlek och Tassen är ett självklart samtalsämne som även de svårare sjuka kan tala om.

HUNDAR SOM TERAPI Hundar används ibland på

Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Kajsa Jansson ASP BLADET | NUMMER 7 2011 11


REPORTAGE

En support för arbete Asp Bladets utsände har besökt INDA support. INDA är ett företag som har specialiserat sig på att ge personer med Aspbergers syndrom en möjlighet att hitta rätt på arbetsmarkanden. Asp Bladet träffade arbetskonsulenten Ulla Nilsson för att ta reda på mer om INDA:s verksamhet. Text: Henrik Sjöberg 12 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

Foto: Per Rhönnstad


Ulla Nilsson tar emot Asp Bladet vid den stora inglasade entrén på PARK124 som är beläget på Kronoparken. Huset är ett ombyggt hyreshus som nu rymmer ett sextiotal företag. INDA supports kontor ligger på sjätte våningen med hänförande utsikt över Kronoparken, med Vänerhorisonten som fond. INDA support startades som ett samarbetsprojekt i Örebro mellan arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommunen och landstinget. Projektet fungerade väldigt bra och man beslutade att bilda en ekonomisk förening. Det skedde en upphandling i Örebro, Linköping och Karlstad, som ledde till att INDA fick arbetsförmedlingens uppdrag. Upphandlingen för INDA:s karlstadskontor påbörjades i mars 2011. Ulla säger att förhoppningen är att Arbetsförmedlingen förlänger projektet ett eller två år till. Ulla säger att INDA jobbar mot nästan hela Värmland. Det är bara Säffle kommun som inte är med. Arbetsförmedlingens mål med INDA:s verksamhet är att ge stöd åt personer med Aspergers syndrom och normalbegåvade personer inom autismspektrumet. Autismspektrum är ett samlingsnamn på autism, Aspergers, och andra autismliknande tillstånd. Det är Arbetsförmedlingen som styr projektet och det är Arbetsförmedlingen som tar kontakt med INDA om det har hittat en person som kan tänkas passa dem. Efter ett första möte med och INDA: s personal och Arbetsförmedlingen får deltagaren bestämma om det är något som passar henne eller honom. Handläggaren på Arbetsförmedlingen och INDA har regelbunden återkoppling för att Arbetsförmedlingen ska veta hur processen fortgår med deltagaren. – Kontakten med Arbetsförmedlingen fungerar jättebra, eftersom Arbetsförmedlingen idag har platsförmedlare som (är) inriktade mot den här problematiken, säger Ulla.

SATSA-MODELLEN FRAMGÅNGSRIK Om nu man fortsätter hos INDA är deltagaren inskriven under 40 veckors tid. Den övergripande målsättningen och huvudsyftet är att finna, få och behålla ett arbete. Deltagarna ska komma arbetsmarknaden så nära som möjligt, förklarar Ulla Nilsson. Detta görs genom att man använder en arbetsmodell som kallas SATSAmodellen. SATSA är en förkortning för: Samverkan, Asperger, Till, Sysselsättning, Arbete. – Orsaken till framgången med SATSAmodellen är att de personer som kommer till INDA inte behöver byta arbetskonsulent, utan man träffar samma arbetskonsulent hela tiden, säger Ulla Nilsson.

träffar på företagare som själv har diagnosen. – Det är ändå viktigt att vi talar om vad Aspergers syndrom innebär och vad man ska tänka på, om de vill veta mer. Vi försöker förmedla så mycket vi kan, för det ligger i vårt uppdrag, säger Ulla Nilsson.

Modellen består av tre steg. Det första som görs är att kartlägga personen. Kartläggningen är anpassad efter varje enskild person. Under de första tio till tolv veckorna träffas man en till två gånger i veckan med deltagaren. Syftet är att hitta styrkor, vilka intresseområden och behov i form av stöd.

BRIST PÅ KUNSKAP FÖDER FÖRDOMAR Företagskontakterna är väldigt viktiga för INDA. Det viktigaste är kontakterna med deltagarna men därefter kommer förståelsen för hur företagen fungerar och verkar. – Vi är lika mycket stöd för företaget som för deltagaren, förklarar Ulla.

När kartläggningen är klar görs en sammanfattning över den, berättar Ulla. Deltagaren har ett stort inflytande eftersom han eller hon får säga sitt om denne tycker att resultatet av kartläggningen inte stämmer. – Det är viktigt att man är överens, menar Ulla Nilsson.

Fördomar är något som finns överallt i samhället. Ulla menar att det beror på brist på kunskap. Hon berättar om en företagare som var handledare för en kille som hade Asperger. Företagaren sa att han hade lärt sig väldigt mycket som i sin tur hade utvecklat arbetsplatsen till det bättre. Han hade lärt sig att vara tydligare i kommunikationen, eftersom personer med Asperger har svårt med att hantera otydliga budskap. Detta ledde till han har blivit tydligare mot hela personalen. – En del företagare ser denna process som utvecklande för hela företaget. Det är ett spännande perspektiv, tycker Ulla Nilsson. ·

Nästa steg är att finna lämpliga praktikplaster. Det gäller att hitta bra arbetsplatser som passar. Arbetsmiljön är viktig, berättar Ulla, och om inte den fungerar i samspel med deltagaren kan arbetskonsulenten gripa in och avsluta praktiken. Hon säger vidare att vid de tillfällen företaget inte förstår sitt ansvar mot praktikanten måste INDA agera för klientens bästa och avbryta praktiken. Företaget ska tillhandaha en handledare som ska vara deltagarens stöd på arbetsplatsen. Kunskap om Aspberger är blandad på företagen, menar Ulla. En del vet ganska mycket och har kanske anhöriga eller en anställd som har Asperger. Hon säger att hon ibland

Det tredje och avslutande steget är att arbetskonsulenten introducerar arbetsplasten för deltagaren. Arbetskonsulenten informerar också personalen på arbetsplatsen. Det sker en fortlöpande dialog och uppföljning mellan företaget, deltagaren och arbetskonsulenterna på INDA. Handledaren på arbetsplatsen ska känna till det som är viktigt om deltagaren.

INDA lägger stor vikt på uppföljning. I början av projektet berättar hon att de gör personliga besök varje vecka för att på plats se att deltagaren mår bra och allt fungerar. Det som präglar INDAS:s arbete är långsiktighet och uppföljningen är ett exempel på detta – Det som känns så bra med det här projektet är att det ges tid till uppföljning, menar Ulla.


MARIJUANA LAGLIGT ÅR 2012? FOLKOMRÖSTNING AVKRIMINALISERAR SANNOLIKT HASCH

2010 folkomröstade USA:s folkrikaste delstat Kalifornien om att legalisera marijuanabruk. Nej-sidan vann med 53,5 procent mot ja-sidans 46,5. Ingen vet ännu, men många undersökningar tyder på att marijuana trots allt kommer att bli laglig, då efter en ny, högst sannolik folkomröstning i november 2012. Folkomröstningen äger rum den 6 november 2012, samtidigt som landet håller presidentval. Republikanerna har historiskt haft en restriktiv syn på droger. Något som oroar politiker och motståndare till lagförslaget är hur en legalisering kommer att påverka ungdomar som idag inte röker marijuana. Kommer de att börja röka bara för att det blir lagligt? Det är det ingen som vet idag. Många nejsägare befarar att lycksökare från hela landet kommer att flockas till Kalifornien. En effekt som befaras vid en eventuell legalisering är att folk kommer att hamstra marijuana för att sedan 14 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

sälja vidare i delstater som ännu har ett förbud mot drogen. Ett sådant scenario kommer självklart att öka tillgängligheten på marijuana. Nej-sidans argument mot legalisering tar bland annat fasta på den allmänna säkerheten. De menar att det finns luckor och svagheter i lagförslaget som kan leda till allvarliga oavsiktliga konsekvenser när det gäller den samhälliga säkerheten. EKONOMISKA MORÖTTER VID LEGALISERING Jag har tagit del av ett researchmaterial som visar fem av de huvudargument som ja-kampanjen

för marijuanalegalisering använde sig av i valrörelsen häromåret: 1. Legaliseringen kan begränsa drogkriget i Mexiko, eftersom 60 procent av de mexikanska drogkartellernas vinster kommer från marijuanaförsäljningen. 2. En ekonomisk analys pekade bland annat på att 7,7 miljarder dollar per år skulle kunna sparas om rättsväsendet inte behövde användas till marijuanarelaterad verksamhet. Kalifornien skulle också få skatteintäkter på 6,2 miljarder dollar per år om marijuana beskattades på samma sätt som alkohol och tobak.


3. Enligt flera medborgarrättsgrupper tror att färre afroamerikaner och latinos skulle arresteras. Argumentet för detta är att fler vita röker marijuana än andra etniska grupper. 4. Anhängarna till lagförslaget anser att det skulle vara positivt för turismen. Marijuanaprovning skulle, liksom vinprovning, kunna bli en turistinkomstkälla. (I de delstater där cannabis är lagligt för medicinalbruk har drogen börjat åtnjuta samma typ av status och prestige som bra vin och mörk choklad.) 5. Ja-sidan tror att en legalisering skulle kunna ge 60 000-110 000 nya arbetstillfällen i Kalifornien. Om de stora företagen inom jordbrukssektorn satsar på cannabisodling skulle detta ge ännu fler arbetstillfällen. Om ja-sidan vinner den kaliforniska folkomröstningen kommer all marijuana vara tillåten för alla som är över 21 år. Utskänkningsställena kommer sannolikt att sprida sig lavinartat. Frågan man kan ställa sig är om de federala myndigheterna har resurserna att övervaka alla utskänkningsställen. Sedan ska sägas att de flesta äldre lagar rörande marijuana inte längre finns i Kalifornien. Under hösten 2010 nedgraderade dåvarande guvernören Arnold Schwarzenegger lagen ytterligare, genom att göra innehav av drogen tillåten ända upp till ett ounce, som är 28 gram. En paradoxal effekt, som enligt forskarundersökningar skulle kunna bli verklighet, är att ju mindre de federala myndigheterna lägger sig i laglig försäljning av marijuana i Kalifornien, desto lägre kommer priset på illegal marijuana att bli. Men, väljer man att genomföra lagstiftningen så kommer detta att driva upp priset i andra delstater – och då hjälpa drogkartellerna att tjäna mer pengar. Så det är inget enkelt val, varken för gemene man eller politiker.

AMERIKA GÅR FÖRE – VI ANDRA FÖLJER EFTER Nu kanske ni undrar varför jag skriver om vad som händer i USA, men faktum är ju att allt som händer i Amerika förr eller senare även påverkar oss i Sverige, och även resten av världen (kom inte och påstå något annat). Vi ligger bara lite efter. Något som jag tycker är lite roligt är hur ja-sidan med små medel lyckats vända en tidigare stark opinion mot cannabis, med så enkla grejer som att bara byta ut uttryck. Tidigare sa man att man ”rökte på”, nu säger man istället att man ska ”medicinera” sig. Köparna har blivit ”patienter”. Alla dom gamla uttrycken har försvunnit och ersatts av ett mer modernt, tekniskt språk. Detta har fått allmänheten att visa en större acceptans. Så här långt har 14 amerikanska delstater legaliserat bruket av medicinalmarijuana, och ett dussintal andra delstater överväger att göra det samma. När jag läser researchmaterialet så är det ganska svårt att förstå. För det här med medicinalmarijuana är något helt annat än folkomröstningen den i november nästa år. Låt mig bena ur det här, så det blir förståligt. Marijuana är förbjudet för alla. Men inte för dom som kan övertyga sin läkare att man lider av någon sjukdom t ex muskelspasmer eller aids, cancer eller (vem vet?) nageltrång. Hur som helst så verkar det inte så svårt att få det frikort som innebär att du kan röka på lagligt. Dom som inte kommer över ett frikort känner nog någon som kan köpa ut åt dom i alla fall. Det blir väl som det är här i Sverige med spriten. Det är väl inte bara personer över 18 som blir fulla i vårt land? Hoppas ni fattar vad jag menar. Det är lite sjukt allting. Det finns redan idag otroligt många som röker på, på laglig väg, med hjälp av frikortet.

personer med en läkares tillåtelse. Fatta själv om du varit jagad av myndigheter hela livet för att du rökt på, klart som fan att dessa har fixat ett kort som gör att dom slipper petiga poliser som jagar småbrottslingar. HASCHSPETSADE LIVSMEDEL ALLT VANLIGARE Bland dom som röker är det ju inte så att man endast behöver nöja sig med en joint då och då, det finns också exempel på mycket annat som folk har preparerat med hasch. Är du sugen på pasta kan du köpa lite Mile High Macaroons (makaroner som du blir stenad av), och vill man skölja ner det med något så finns marijuanaspetsad kolsyrad dryck, allt från apelsin till jordgubbsmak. Efter maten kan du äta chips, gummibjörnar, eller suga på en slickepinne. I matväg finns det mesta, you name it, och allt är preparerat med hasch. Men det vanligaste är ändå att kunderna köper drogen i vanlig traditionell form. Man kan känna igen det här från Systembolaget, som nu har alkoläsk i alla möjliga smaker. Statistik visar att det är ungdomar, också många yngre än 18, som dricker detta. Likheterna är tydliga. Många som stödjer legaliseringen av marijuana tycker det ett hyckleri att göra cannabisbruk till ett brott, när alkohol – med sin väldokumenterade koppling till trafikolyckor, familjevåld och födsloeffekter – är lagligt. Alkoholindustrin stöttade förövrigt 2010-års nej-kampanj ekonomiskt, tveklöst rädda för att tappa inkomster om ja-sidan avgått med valsegern. Text: Christer Adrian

Man räknar med att det bara i Kalifornien finns ca 3 500 000 personer som röker marijuana, årligen, av dessa röker runt 400 000 ASP BLADET | NUMMER 7 2011 15


I SOM I INFORMATIONSSTRESS Dagligen bombarderas vi av information. Bilder, text, ljud som

tillsammans till stor del bildar vår verklighet. Att kunna sortera information har blivit en betydande del av tillvaron. Det handlar inte bara om att enbart sortera, utan att göra det effektivt, för att på ett bra sätt kunna navigera genom arbetsliv och privatliv.

Många människor känner av pressen och stressen på sitt jobb, när man ser e-posten flöda över, alla PM som ska gås igenom. I många fall ska snabba beslut tas med hjälp av bristfällig information. Hemma finns det också beslut som ska tas baserat på information. Vi vadar genom reklam som lockar och drar i oss. TV, radio, Internet låter oss aldrig vara i fred, för vi är hela tiden uppkopplade. Vi vill ju inte missa något, eller? Vad är då informationsstress? Det kan förklaras som en effekt av svårigheter att sortera intryck. Det blir ett överskott av information som svår är att hantera. På engelska finns begreppet ”Information overload” som är närbesläktat med informationsstress. Det innebär att man har svårt att ta beslut när informationsmängden är för stor. De tekniska landvinningarna inom informationsteknologin har hjälpt 16 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

oss att kommunicera på många nya och positiva sätt. Ett dilemma är att tekniken inte har utvecklats i samma snabba takt som vi. Människan är den samma nu som för tjugo år sedan men tänk på hur tekniken, speciellt datatekniken, utvecklats på den korta tiden. TID OCH STRESS Utbrändhet och informationsstress hänger intimt samman. En debattartikel i Kristianstadsbladet poängterar att det inte är någon slump att utbrändhet dök som begrepp i mitten av nittiotalet: ”Vi gick från industri- till tjänstesamhället och det är ingen slump att detta i tiden även sammanföll med framkomsten av nya teknologiska landvinningar som e-post, Internet och mobiltelefoner”. Industrisamhället ställde andra krav på människan. Krav som ledde till mer fysiska kroppsskador. Idag har övergången till tjänstesamhället

medfört typer av skador som inte kanske syns på ytan, utan drabbar oss på ett annat sätt. Tidsmängden är den samma för oss alla. Till vårt förfogande har vi tjugofyra timmar varje dag. Dagen är lika lång oavsett vem man är. Det är en konstant som inte går att förändra. Mängden av aktiviteter som ska pressas in under denna tidsrymd varierar från person till person. Det säger sig självt att ju mer information som hjärnan ska bearbeta, desto svårare får människan att fungera på ett bra och effektivt sätt. ALZHEIMERS Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har forskat kring MCI (mild cognitive impairment). MCI är ett tillstånd mellan det normala åldrandet och demenssjukdomar. Det är en mild kognitiv störning som påverkar tankefunktionerna och kan vara förstadiet till Alzheimers sjukdom.


Arto Nordlund, forskare på Sahlgrenska, har i en avhandling observerat att de som får diagnosen Alzheimers blir yngre och yngre. Medelåldern är cirka 64 år, vilket betyder att många fortfarande är i arbetsför ålder när de blir sjuka. Nordlund menar att detta kan bero på att vi lever ett liv idag som ställer höga krav på vår tankeförmåga. – Kanske är det så att det dagliga livets aktiviteter med ett snabbt informationsflöde idag är så krävande att ribban för demens har sänkts, säger han. Det ska sägas att professionen har blivit bättre på att upptäcka sjukdomen. Den lägre diagnosåldern kan också tillskrivas detta. Det betyder ändå inte att det inte ligger något i resonemanget att informationsstress kan bidra till uppkomsten av Alzheimers sjukdom. Nättidningen E24 tar också upp fenomenet informationsstress.

De rapporterar om en undersökning som företaget Lexinexis genomförde. Den omfattade 1 700 kontorsanställda i USA, Storbritannien, Kina, Sydafrika och Australien. Undersökningen visade att 62 procent av de tillfrågade tyckte att informationsmängden var för stor att hantera. Enligt artikeln har informationsstress blivit en arbetsmiljöfråga. E24 har varit i kontakt med Christina Jonsson på Arbetsmiljöverket. Hon säger att det är dags att informationsstress får samma status som andra arbetsmiljöfrågor. VÄLJA OCH VÄJA Jag tror att det gäller att välja och väja i informationsbombardemanget. Välja vad som är viktigt för en själv och väja för det man känner vara onödigt. Det är inte negativt med för mycket information, för det ger många valmöjligheter och underlag för bättre beslut.

Stressen ligger i hur man hanterar informationsmängden. Vi är fortfarande i informationssamhällets barndom och med tiden lär sig människan hantera informationsflödet bättre. Människan är anpassningsbar. På det personliga planet krävs det erfarenhet att klara sortera informationen. Fullärd blir man aldrig men det är viktigt att vara vaksam och inte fastna i informationsfällan. Då kan lätt information bli desinformation och den osäkerhet det föder kan då göda psykisk ohälsa.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Robert Halvarsson

ASP BLADET | NUMMER 7 2011 17


Perspektiv på Tillvaron Ett tjugotal personer i form av personal hade den 25:e augusti samlats i det tämligen nya psykiatrihuset för att lyssna till när Karl-Peter Johansson berättade om sitt liv och sina erfarenheter av psykiatrin. Karl-Peter börjar det hela med att visa en film som Hjälpmedelsinstitutet producerade för ett antal år sedan och där han är en av de två medverkande. Där beskriver han sig som ”ett typiskt Karlstadsansikte” - En ung man, som vilken som helst. En ung man som tränar karate. En ung man som är i vuxenlivets start med allt vad det innebär. Allt är dock inte frid och fröjd och via filmen förstår jag att det här är också en människa som i perioder upplever tillvaron som ett totalt kaos, en total oordning. En man som i många år levt med psykisk ohälsa. I filmen beskriver Karl-Peter tillvarons olika grundpelare. Han utvecklar det vidare för oss åhörare genom att teckna ett bord, där själva bordsskivan symboliserar tillvaron i stort och bordets fyra ben föreställer de grundpelare det hela vilar på. De fyra pelarna Den första grundpelaren är bostad. Har man inte tak över huvudet så har man i princip ingenting att utgå från. Sedan är det ekonomi. Utan ekonomi kan man inte bo, äta eller leva. Och något som kan ge individen en ekonomi, är tillgången till meningsfull sysselsättning. Det skapar även rutiner och sociala kontakter. 18 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

Slutligen nämner Karl-Peter att det också är hälsofrämjande med en givande fritid. Men vad gör man då om något av de fyra benen blir lite kortare och skapar en obalans i tillvaron? KarlPeter kastar ut frågan till åhörarna och efter en stunds diskussion kommer många bra åsikter fram men det ord som framkommer mest är identifikation, att se vad som felas och hur man ska ställa det till rätta. En sjuksköterska menar att i den akuta situationen är det också minst lika viktigt att få ”plåster på själen”, bli omhändertagen och läka innan man börjar identifiera vad som skapar den eventuella obalansen. När det kommer till att förebygga allvarliga perioder med eventuell inläggning som följd talar Karl-Peter mycket om att han med åren fått en bättre sjukdomsinsikt. Han är diagnosticerad med Schizoaffektivt syndrom och det beskrivs lättast som en form av bipolaritet fast med psykotiska inslag. En del av den växande insikten är att han numera lättare identifierar tidiga varningssignaler. Det kan vara signaler som yttrar sig på så sätt att han får en förändrad jagkänsla, ett slags oigenkännlighet. Han kan också

ha en tendens att vända på dygnet samt få en ökad misstänksamhet gentemot omgivningen. Han har lärt sig att det då är dags att agera för gör han inte det kan det i förlängningen leda till ett psykotiskt tillstånd. Karl-Peters första kontakt med psykiatrin skedde när han var i 15årsåldern. Idag har det gått nästan 25 år, och han kan se hur psykiatrin förändrats under den tidsperioden. Då blev man mer ”omhändertagen” och han menar på att ”idag utmanas man mer som patient”. Detta på både gott och ont. Avslutningsvis tror undertecknad att alla som lyssnade på Karl-Peter denna eftermiddag fylldes av hopp och en känsla av att allt är möjligt trots att man lever med en psykisk funktionsnedsättning. Man kan arbeta inom en mediagrupp, man kan vara med och starta ett kooperativ, man kan vara engagerad i flertalet brukarorganisationer och man kan framförallt föreläsa och sprida sitt eget perspektiv på livet till andra. Text: Kajsa Jansson Foto: Henrik Sjöberg


LiV utvecklar nya webbtjänster Landstinget i Värmland håller på att utveckla nya webbtjänster. Det rör sig om webbplatsen 1177.se/varmland, e-tjänsten Mina vårdkontakter och Psykiatribloggen. 1177.se/varmland 1177.se är landstingens och regionernas gemensamma webbplats för råd om vård och kontakt med vården. Startsidan för Landstinget i Värmland är 1177.se/ varmland. Här hittar du fakta och råd, regler och rättigheter samt olika temasidor. Du kan även hitta och jämföra vård. Under fakta och råd, finner du just fakta och praktiska råd om sjukdomar och besvär, undersökningar, behandlingar och läkemedel. Texterna är skrivna i samarbete mellan läkare, sjuksköterskor och informatörer/ journalister. De senare är med för läsvänlighetens skull. Alla texter har faktagranskats av läkare. Regler och rättigheter innehåller information till dig som är patient eller anhörig om hur hälso- och sjukvården fungerar. Temasidorna innehåller artiklar och personliga berättelser kring olika livssituationer. Mina vårdkontakter Med denna e-tjänst kan du kontakta vården närhelst det passar dig. Efter att ha skapat ett personligt användarkonto kan du exempelvis: Beställa tid Av- och omboka tid Förnya recept och hjälpmedel Se dina uttagna och outtagna läkemedel E-tjänsten Mina vårdkontakter uppfyller de krav som finns gällande säkerhet och sekretess. Du kan använda tjänsten för ärenden som gäller dig själv. Du kan också hjälpa dina barn och anhöriga, men det

krävs separata användarkonton för dem. Det är samma personal som hanterar dina ärenden i Mina vårdkontakter som du möter vid ett besök på din vårdmottagning. Inom några dagar får du svar på ditt ärende. Däremot, om du behöver omedelbar kontakt, ska du istället vända dig till din mottagning eller ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177. Är tillståndet akut och livshotande ska du ringa 112. Mina vårdkontakter införs stegvis på vårdcentraler, sjukhus och folktandvårdskliniker inom Landstinget i Värmland. Vill du läsa mer om e-tjänsten och hur du skaffar konto, så kan du gå in på www.1177.se/varmland/mvk Psykiatribloggen Till skillnad från webbplatsen 1177.se/varmland och e-tjänsten Mina vårdkontakter, som är resultat av nationella projekt, så är psykiatribloggen.se Landstinget i Värmlands egen produkt.

Så här säger Olle Mannberg, informationschef på landstingets informationsstab, om de nya satsningarna på webben: – Tillgänglighet till vården, och mer effektiv vård för patientens bästa, är huvudargumenten för de nya formerna för kommunikation. Ytterst handlar det om att regering och riksdag beslutat om en ”ITstrategi för vård och omsorg” i hela landet. Det har varit ett mångårigt utvecklingsarbete där alla landsting och regioner medverkat, tillsammans med Sveriges kommuner och landsting, Socialdepartementet m.fl.

Under rubriken Om bloggen kan man läsa följande: ”Med vår blogg vill vi visa dig vardagen i vårt arbete men också verka för att vi ska våga prata öppet om psykisk ohälsa.

– Mina vårdkontakter och 1177.se är nationella projekt som vi anslutit oss till och anpassat till våra behov i Värmland. Psykiatribloggen är vårt eget framtagna projekt.

Kanske kan vi också inspirera dig att vilja arbeta hos oss, när du kan följa den positiva utveckling som sker i Värmland. För oss är det viktigt att använda olika sätt att kommunicera och vi tror att bloggande kan vara ett kreativt sätt att nå ut till många människor.

– Många patienter och anhöriga kräver helt enkelt idag att kunna använda nätet i vissa kontakter med hälso- och sjukvården, på samma sätt som med många övriga funktioner i samhället. De kraven hoppas vi kunna svara upp mot med våra nya funktioner på nätet.

Bloggandet gör det också möjligt att visa psykiatrin i Värmland och skapa utvecklande nätverk.”

– Samtidigt är det mycket viktigt att ha kvar traditionella kontaktvägar, telefon, öppna mottagningar m.m. för de patienter och anhöriga som inte använder Internet så frekvent.

Text: Karl-Peter Johansson

ASP BLADET | NUMMER 7 2011 19


LIVET BAKOM SERIERUTAN Maria Lundby Bohlin är en skicklig illustratör och skribent på ASP Bladet. Hon är också en människa med en berättelse. Född och uppvuxen vid svensk-norska gränsorten Östervallskog nära Årjäng, bor hon nu i Karlstad. Utrustad med diktafon, papper och penna sitter undertecknad ner med Maria i Mediagruppens svarta hörnsoffa. Svart är också den färg Maria föredrar att klä sig i, en personlig stil som lånar fritt från synthen och gothen. När vi pratar om hennes liv står det klart och tydligt att hon har varit med om mycket. Jobbiga och glädjefyllda erfarenheter som har bidragit till att forma den hon är. ETT KREATIVT SIGNUM Vad passar bättre än att inleda vårt samtal med en fråga som säkerligen många läsare undrar över, som liksom jag har kunnat le eller skratta åt ”Ms Tibbs gubbar”. Var får du alla idéer till dina serierutor ifrån, Maria? ­­– De flesta som jag gjorde tidigt är sådana som jag har tänkt på, hört eller som jag själv har upplevt. Några har jag också snott från Journalgrodor på nätet. Som aspergare har man dessutom en tendens att ta saker och ting lite bokstavligt talat ibland, då kan man vrida och vända på saker och ting. Men jag kan inte ”hitta på ett skämt” bara sådär.

– Jag trivdes på ett sätt bra där. Det var väldigt trevligt med ett ställe där man kunde lämna dörren olåst. Men jag har samtidigt varit mobbad, det pågick från tiden under förskolan till högstadiet och gymnasiet. Jag kan ta ett exempel: fåglar som flyger på himlen kan plötsligt vända riktning utan signal, det märkte jag att personer i klassen också gjorde. Jag kunde uppleva att det helt plötsligt inte satte någon kvar vid mitt bord, då tänkte jag, ”vad hände nu?” När det kommer till just mobbning har Maria en del tankar kring varför det kunde fortgå under hennes uppväxt. Det finns nämligen förståelse för att barns beteende överskrider det socialt acceptabla. Man ursäktar mobbaren och den mobbade får som ung lära sig att trakasserier är något man får ”ta”. Men det är inte detta som är mest underliga när det kommer till mobbning som fenomen, anser hon.

Sin bakgrund har Maria i Östervallskog, en ort och socken i Årjängs kommun som sammanlagt har cirka 500 innevånare.

– Det jag är mest förvånad över är att mobbning inte är begränsat till barndomen, det förekommer ju i vuxenvärlden också. Skillnaden verkar vara att det är mot lagen att slå och skrika åt andra personer som vuxen, under tiden som barns beteenden bortförklaras. Att det skulle vara ”helt ok”, ”de skämtar ju bara”, och så vidare.

Under vårt samtal står det klart att det är annorlunda att växa upp i mindre samhällen gentemot större, på gott och ont.

EN DIAGNOS RIKARE Flera år och ett par stora kliv i skolsystemet senare, befinner sig Maria i universitetsvärlden.

20 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

Efter två kurser på Mälardalens högskola hamnade hon i Karlstad och studerade tyska. Men det blev för mycket. Där tog det stopp. Hon kunde inte fullfölja sina studier utan hamnade så småningom hos Socialtjänsten och Arbetsförmedlingen. Där konstaterade de att hon inte hörde hemma där heller, eftersom hon var sjuk. Det hela resulterade slutligen i att hon fick en möjlighet att gå på en utredning för att ta reda på om hon hade Asperger eller ADHD. – Jag blev lite sur på den där psykologen på Arbetsförmedlingen. För vem var hon att komma och säga att det var något fel på mig? Men när jag väl fick tid för utredning satt jag hemma och googlade för att lära mig mer. Då fick jag till slut inse faktum att de kanske hade rätt. Efter allt var klart fick jag också bägge diagnoserna. Vad hände efter detta? Framförallt upplevde Maria sig ha fått svar på centrala frågeställningar. Det fanns helt plötsligt en förklaring till varför vissa saker hade gått åt skogen. Men det stannade inte där. Det hände bra saker efteråt, saker som gjorde resan värd det hela. – Jag tror att jag har haft väldigt tur. Vissa berättar att de fått en diagnos och att ingenting händer efteråt. På den tiden hade jag en socialsekreterare som var med mig under hela processen och i princip fungerade som en kurator.


Maria Lundby Bohlin, även känd under pseudonymen Ms Tibbs, kan numera titulera sig illustratör för tidningen ASP Bladet. Hon är en person som varit mig nära. Genom henne fick jag också kontakt med vuxenhabilitering, öppenvårdsspykiatri, boendestöd med mera. VIKTEN AV GEMENSKAP När jag frågar om vad som har varit särskilt viktigt för Marias förmåga att hantera sin tillvaro och för att kunna må bättre, svarar hon att de gemenskaper som finns på olika nätforum har varit särskilt bra, framförallt aspergerforum.se.

Men saker och ting stannar inte vid nätet, hon figurerar även i föreningssammanhang. Exempelvis är hon styrelseledamot i föreningen Attention Karlstad. En organisation som samlar personer som har neuropsykiatriska diagnoser likt ADHD eller Asperger. De har bland annat regelbundna kafékvällar, där även nyfikna personer är välkomna, som inte nödvändigtvis har en diagnosbild klar för sig.

Att vara välkomnande är och förblir en viktig del av Marias kreativa uttryck. Livets taggar finns där, men samtidigt så oerhört mycket mer. Och även om vi får lov att avsluta vår berättelse för den här gången, så kan du som läsare vara beredd på att få stifta ytterligare bekantskap med Maria Lundby Bohlin i framtida nummer av ASP Bladet. Text: Robert Halvarsson Illustration: Maria Lundby Bohlin

ASP BLADET | NUMMER 7 2011 21


Kemikalier som vi tänker oss dem. Tryggt förpassade till skolans labbmiljö.

EN KEMIKALIECOCKTAIL UTAN DESS LIKE Naturskyddsföreningen går i en ny kampanj till frontalangrepp mot den ökade mängden kemikalier människor utsätts för. Främst berörs männens fortplantningsförmåga, vilken anses hotad. Det finns även kopplingar till neurologiska försämringar i områden som reflex, muskelmotorik och nedsatt sinneskapacitet. Naturskyddsföreningen lyfter i kampanjen fram män som särskilt drabbade. Framför allt därför att mäns hormonproduktionssystem är särskilt känsligt. I mätningar sedan andra världskriget har det konstaterats att hormonstörande kemikalier ligger till grund för skadad fortplantningsförmåga. Något som kommer till uttryck genom förskjuten pubertetsutveckling, försämrad spermieproduktion och missbildningar på könsorgan.

Detta har styrkts i bland annat epidemiologiska studier i Japan och Irak under 1950- till 1970-talet.

Vad som är särskilt intressant för ASP Bladet är de neurologiska effekter som ett flertal kemikalier befaras leda till. I en rapport som släppts i anslutning till kampanjen tas bland annat metylkvicksilver upp. Forskning har påvisat samband mellan detta ämne och sämre inlärningsförmåga.

Gemensamt för dem är att de lätt tas upp i kroppen eftersom de är fettlösliga och förblir samtidigt långlivade. Ett flertal epidemiologiska studier antyder att exponering för PCB i fosterstadiet, eller senare i livet, kan skada reflexerna samt leda till nedsatt sinneskapacitet.

22 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

Två ämnen som historiskt har använts bland annat inom industrin, och som är kända i sina egenskaper för att störa hjärnans och nervsystemets funktioner är polyklorerade bifenyler (PCB) och polybromerade difenyletrar (PBDE). Trots att båda kemikalierna nu är förbjudna i Sverige så fortsätter de att vara globala hälsoproblem.

Idag handlar dock oron för kemikalier i större grad om en rad andra aktörer. Däribland ftalater, som gör plasten mjuk, bromerade flamskyddsmedel som gör tyger och möbler flamsäkra (PBDE), ytaktiva ämen (PFOS) som bland annat finns i omslagspapperen runt hamburgare och på kvitton som kassorna spottar ut. Det finns alltså i vår vardag, och dyker upp på de mest otänkbara ställen, som i sexleksaker och otvättade kläder. I detta sammanhang är det viktigt att konstatera att forskningen kring våra moderna psykiatriska diagnoser, däribland ADHD och autism, och dessa nyare kemiska aktörer inte är särskilt beforskade i dagsläget. INTE BARA NSF Dokumentärfilmaren Stefan Jarl


Naturskyddsföreningen vill verka för följande förändringar:

... Men inte här. I barnets olika plastleksaker.

har likt NSF uppmärksammat ökad kemikalieutsättning i sin film Underkastelsen, som kom ut 2010. Där intervjuade han 23 professorer som var djupt oroade över den allt större exponeringen för olika kemikalier i samhället. I ett spektakulärt drag lät Jarl sitt eget blod och blodet hos den då gravida skådespelaren Eva Röse analyseras; de kunde då konstatera att de hade flera hundra ämnen i sina respektive kroppar, lagrade och cirkulerande i sina blodomlopp. Även Kemikalieinspektionen uppmärksammar problematiken. Myndigheten har tagit fram ”Handlingsplan för giftfri vardag” som sträcker sig fram till 2014. ”För att förebygga risker för möjliga allvarliga skador är det (…) viktigt att fatta beslut om att begränsa eventuella risker trots att beslutsunderlaget kan vara osäkert”, menar de.

POSITIVA EXEMPEL När NSF tar sats för att höja medvetandet kring frågan har de med sina 190 000 medlemmar rejäl kraft bakom sina ord. Och de har positiva exempel på tidigare arbete mot miljögifter. 1971 startade de Projekt Havsörn, då denna majestätiska fågel var nära att utrotas. Genom att ett stort antal frivilliga placerade ut giftfri föda på ett stort antal platser genom landet kunde örnarna äta utan att få i sig det stora antal miljögifter som då spyddes ut ibland annat Nordsjön. De erfarenheterna tar Naturskyddsföreningen med sig för att nu fokusera på mannen, och i större mening: människan som helhet. Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad & Wikipedia Commons

– Forskning kring hormonstörande ämnen ska prioriteras. – Snabba åtgärder ska vidtas för att skydda de mest utsatta grupperna. – Modeller för att testa, klassa och märka blandningar av ämnen ska ta hänsyn till kombinationseffekter. – Introduktion av nya ämnen ska stoppas och utfasning av gamla ska ske redan när man misstänker att de har hormonstörande egenskaper. – Den europeiska kemikalielagstiftningen, REACH, ändras så att ämnen i mycket mindre volymer enklare kan prövas och regleras hårdare.


DEN PSYKIATRISKA SUBKULTUREN På Internet florerar personer som jag uppfattar tillhöra en psykiatrisk subkultur. Det är farligt att säga, då oskyldiga kan anklagas felaktigt, men det finns många tonårs-emo-jag-vill-också-gå-på-BUP-för-jag-är-så-speciell-och-unik. Några kännetecken är tiaror, korta kjolar, sexuellt utmanande kläder, hårt smink, zebraränder, leopardmönster, neonrosa, svart och tävlingar i vem som har mest och värst mediciner och värst och mest diagnoser. Detta är personer som ofta benämns med det nedsättande epitetet emo (ej liktydigt med musikstilen emotional hardcore och den därtill hörande subkulturen fashioncore), andra kallas Attention Whores, eftersom de gör utspel om till exempel suicidhot, utan att fullfölja. Självskadebeteende ingår, ju mer desto bättre, liksom ibland mycket alkohol, droger och sexmissbruk. Frekventa besök på psykjouren förekommer, med och utan inläggningar, där personen vill bli inlagd när hon är ute, och vill ha frigång när hon är inlagd. 24 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

Flera gör mer eller mindre seriösa självmordsförsök eller gester. Ofta får dessa personer diagnosen borderline. Fenomenet fick ett starkt uppsving i och med boken ”Vingklippt ängel” skriven av Berny Pålsson som, mot sin uttryckliga vilja, blev en idol för en generation av främst unga flickor med psykiska problem. På hennes föreläsningar kommer personer med tiaror, prinsesstavar, korta tyllkjolar och med håret färgat i svart och vitt liksom Berny; ena sidan av håret svart och det andra vitt, med rakblad i kedjor kring halsen. Några personer har ett plastband kring vristen från inläggningar på psyket och några är uppenbart påverkade av mediciner. Jag upplever att fenomenet lagt sig något efter att tid har gått sedan

”Vingklippt ängel”, men subkulturen finns ändå stark, både före och efter Berny. Det är viktigt att veta att Berny inte skapade subkulturen, hon råkade bara bli ansiktet utåt. På fristaden Bilddagboken (numera kallas sajten Dayviews) skrivs dikter och deprimerade texter om hur dåligt de mår och näst intill dagliga ”jag klarar inte längre”. Det viktigaste är att visa respekt. Även om en del av dessa ungdomar inte är psykiskt sjuka ”på riktigt” så mår man inte bra om man lever i en sådan värld. Men minst lika viktigt: många av dem är faktiskt psykiskt sjuka. Det svåra är att veta vilka som är suicidbenägna och vilka som bara anammat stilen, ofta tror jag omedvetet. Text & illustration: Maria Lundby Bohlin


TVÅNGSVÅRD: SJÄLVSTUDIEKURS FÖR SJUKVÅRDEN Karolinska Institutet har skapat en studiesajt på Internet: en kurs i psykiatrisk tvångsvård online, och den är gratis. Kursen är gjord för vårdpersonal, men även jag som patient tycker att den är mycket intressant. Ämnet som behandlas är tvångsvård i psykiatrin. Kursen är välgjord: 9-10 timmar beräknas kursen ta om man läser, lyssnar och tittar på allting. Det gås igenom lagar, vilka papper som finns och hur man fyller i dem, hur bältning går till och när det är befogat, intervjuer med läkare och polis och hur och hur patienter som omfattas av Lagen om psykiatrisk tvångsvård kan överklaga i domstol med mera. Till varje avsnitt finns blanketter, ljudinspelningar och diskussionsfrågor: att tänka på-kommentarer innan filmen och frågetecken efter varje avsnitt. Idén till kursen kom från Christer Allgulander och Cecilia Dhejne vid Psykiatri Sydväst i Stockholm och är bekostad av Socialstyrelsen och Karolinska Institutet. Det som jag finner mest intressant på sidan är de direktinspelade videosnuttarna. Filmerna är inspelade spontant, inte inövade. Det är tre fall vi får följa: en manisk kvinna spelad av en ST-läkare, en psykotisk kvinna spelad av en psykiatrisk sjuksköterska och en deprimerad man spelad av en skötare. All övrig personal: polis, socialsekreterare och vårdpersonal, spelar sig själva i sina vanliga yrkesroller. MANI Det börjar med att distriktsläkaren kontaktas av kvinnans familj, som är orolig för henne. Läkaren åker då på hembesök (egentligen måste man

vara minst två personal för säkerhets skull) hos kvinnan som är minst sagt uppvarvad. Efter besöket ringer han ett samtal och de utfärdar vårdintyg för tvångsvård och kvinnan hämtas av polis. Väl inne på psyket visiteras kvinnan, de går igenom hennes saker och plockar bort de som kan vara farliga, kvinnan tycker inte om detta, blir orolig, övermannas och behöver till slut bältas och får en spruta för att lugna ner sig och somna. Det finns också filmat samtal med kvinnan och en anhörig då hon skall skrivas ut. Den anhörige har bara hört kvinnans berättelse som inte på alla punkter överensstämmer med personalens upplevelser. Hon tillfrågas hur hon upplevde inläggningen och vad som skulle ha gjorts annorlunda. PSYKOS Fall två är en kvinna som uppsöker socialtjänsten då hon är orolig över att inte kunna betala sin hyra. Hennes ord är knapphändiga och mannen på socialen får ingen egentlig kontakt med henne. Med kvinnans godkännande får socialsekreteraren telefonnummer till kvinnans son, som kommer med sin mor till jourhavande läkare och berättar hur kvinnan blivit annorlunda på sistone. Bland annat tror kvinnan att hennes nacksmärtor beror på att hon har fått cancer av ett chip som skall ha opererats in i hennes nacke. Med

stöd av LPT läggs hon in, då hon själv är oförmögen att välja frivillig vård. DEPRESSION En man är frivilligt inlagd för depression sedan dagen före. Han har tidigare gjort ett allvarligt suicidförsök och han uttrycker fortfarande sådana tankar. Han vill nu efter en svår natt skriva ut sig, men personalen anar oråd. Han blir konverterad till LPT för att han inte skall kunna skada sig. HUR FUNGERAR BÄLTNING? Ytterligare information och filmer som ingår i serien är detaljerade beskrivningar om hur bältning och tvångsinjektioner går till, den delen av kursen är gjord med grundlig steg-för-steg-metodik. Man lär sig hur en bältessäng ser ut, hur man håller en person som skall bältas och hur länge de får ligga, med mera. I dialog förs också fram vilka som skall bältesläggas eller isoleras. Man diskuterar också vilka kriterier som skall uppfyllas för LPT och vilka läkare som har rätt att sätta ett LPT och mycket mera. Webbadressen till kursen är http:// tvangsvard.ki.se. Kursen är gratis, men man måste fylla i ett formulär med detaljer om sig själv, för att få användarnamn och lösenord på sin mejl. Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Per Rhönnstad ASP BLADET | NUMMER 7 2011 25


F örk o rtningssk o l an

HSAN OCH HSL Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. I detta nummer presenteras HSAN och HSL.

HSAN Förkortningen står för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. HSAN inrättades 1980 och är fr.o.m. den 1 juli 2011 en nämndmyndighet. HSAN är en statlig, domstolsliknande myndighet som prövar så kallade behörighetsfrågor avseende legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, det vill säga: prövotid återkallelse av legitimation eller annan behörighet att utöva ett yrke inom hälso- och sjukvården indragning eller begränsning av förskrivningsrätt ny legitimation eller annan behörighet Frågorna prövas på anmälan av Socialstyrelsen eller på ansökan av den yrkesutövare som saken gäller. Även Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern har rätt att göra anmälan. HSAN:s beslut kan överklagas till Förvaltningsrätten i Stockholm. Ansvarsnämnden består av en ordförande och åtta andra ledamöter. De utses av regeringen för tre år. Ordföranden ska ha varit ordinarie domare. Ordförandens ersättare ska vara eller ha varit ordinarie domare.

Övriga ledamöter och deras ersättare, som ska ha särskild insikt i hälsooch sjukvård, utses efter förslag från: Sveriges Kommuner och Landsting (1) Landsorganisationen i Sverige (1) Tjänstemännens centralorganisation (1) Sveriges akademikers centralorganisation (1) bland personer som kan anses särskilt företräda allmänhetens intressen (4)

1983 och senaste ändringen gjordes 2010. I lagens första paragraf definieras vad som menas med hälsooch sjukvård. Där står: ”Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna. I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser.”

Kammarkollegiet sköter handläggning och administration åt ansvarsnämnden. Det innebär att personal som är anställd av Kammarkollegiet förbereder de ärenden som ansvarsnämnden beslutar om.

Lagens andra paragraf slår fast vad målet är för hälso- och sjukvården;

Källa: www.kammarkollegiet.se/hsan

Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.”

HSL Att vara inskriven på en psykiatrisk vårdavdelning grundar sig antingen på HSL, LPT eller LRV. Är man inskriven enligt LPT eller LRV så är det förenat med tvång, medan inskrivning enligt HSL är grundat på fri vilja.

”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Källa: HSL §§1-2 Text: Karl-Peter Johansson

HSL står för Hälso- och sjukvårdslagen. Den trädde i kraft 1 januari

ASP Bladet finns förutom i pappersutgåva även på webben. Surfa gärna in på vår hemsida för att ta del av artiklarna, kommentera dem samt länka dem vidare till personer som kan finna dem intressanta. Tack för ditt stöd!


Ms Tibbs gubbar Illustration: Maria Lundby Bohlin


GALENSKAP I KONSTEN Flera nytänkare i världen har lidit av psykisk sjukdom, konstnärer inte minst.

En av Norges konstnärer, Lars Hertervig (1830–1902), är en av konstnärerna som led av ”sinnesförvirring och misär”. Edvard Munch (1863–1944) var en annan. Munch skrev: ”Två av människans mest fruktade fiender fick jag i arv – arvet till lungsot och sinnessjukdom. Sjukdom och galenskap och död var de svarta änglar som stod vid min vagga.” Munch led av depressioner, vilka toppades i 45-årsåldern då han redan uppnått framgång som konstnär. En konstnär jag känner lider i perioder av depression. Han isolerar sig i sin stuga, en stuga utan bilväg fram, och ser bara folk under sina korta besök till mataffären, så sällan som möjligt. Han berättar att han en gång bodde i stugan två år i rad. När han vaknade en morgon fann han att vid matbordet var det dukat för två: honom själv och stolen mitt emot, där han hade ställt en spegel som sällskap. Då insåg han att han måste ut bland människor igen. Runt 1800-talet betraktades galenskap som, nästan, en förutsättning för att bli en riktigt god konstnär, det man talade om då var melankoli. Varje verk skulle innefatta en gnutta galenskap för att betraktas som bra. Det gällde att balansera på knivseggen av förnuft och vansinne. Schizofreni har ibland omtalats som en grund för konstnärskap. Men Hans Lind, Karlstadspsykiater, talar snarare om bipolaritet som den huvudsakliga drivkraften i en intervju med SVT 2008. Alla känner 28 28 ASP ASP BLADET BLADET | NUMMER | NUMMER 6 2011 7 2011

vi till Vincent van Goghs (1853-1890) avskurna öra, som han skickade till en kvinna han älskade. Förmodligen uppskattade hon inte presenten. Han var ”fruktansvärt manisk på ett kreativt sätt” enligt Hans Lind. Kanske är det svängningarna som skapar gnistan, det att känna någonting, vare det depression eller mani. Han säger att 40 procent av alla konstnärer är psykiskt sjuka, och stödjer sig på en amerikansk professor. Lind säger i intervjun att ”det farligaste av allt är att vara skämttecknare. Humor är inget roligt. Humor är ett sätt att hantera ångesten. Det är en fruktansvärt stor risk för självmord hos skämttecknare.” År 1856 föll Lars Hertervig över kanten och skrevs in på Gaustad asyl i Oslo. På grund av hans konstnärskap sattes snabbt och självklart diagnosen melankoli. För att skydda sin ära skyllde han sitt vansinne på att han tittat på alltför många landskap i solljus. När han nådde gränsen skrev han frivilligt in sig på psyket och ordinerades varmt bad och kall dusch två gånger i veckan, fem tabletter till natten och fyra blodiglar i nacken. Han slutade även måla under sin tid som inlagd, då han antog att det var målandet som gjort honom sjuk och att han skulle bli frisk igen så snart han lade av med målandet. Efter 20 månader blev han inte bättre och diagnosen ändrades från melankoli till dementia.

Sjukdomsorsaken ändrades från konstnärskap till onani och kärleksaffärer. Att en norsk bondpojk skulle kunna få en reaktiv psykos av att hamna i storstaden Düsseldorf utan att ens kunna språket övervägdes inte. Han skrevs ut oförbättrad och var med det utan möjlighet att fortsätta med måleriet. Han försörjde sig som diversearbetare tills han femtio år senare dog av cancer i magen. Edvard Munch hade också en svår uppväxt. Vid fem års ålder dog hans mor i blodstörtning och hans favoritsyster dog i TBC, något som återkommer i hans konstverk. Munch var alkoholist och detta ledde till delirium och hallucinationer. Han skrevs in på psyket i Köpenhamn, landets bästa, där han ordinerades varma bad, sängläge, näringsrik kost och ”elektrifiering”, icke att förväxlas med elchockbehandling. Han fortsatte måla, hans rum på psyket blev ateljé och efter åtta månader skrevs han ut botad och fortsatte därefter som en renlevnadsmänniska. I hans konst kan man dock se melankolin, däribland i hans förmodligen mest kända verk ”Skriet”. På den målningen har någon skrivit texten ”Kan bara ha målats av en galning”. Han blev senare åter inlagd för depressioner. Hans syster Laura blev även hon inlagd på ett sanatorium, försjunken i autism. Text: Maria Lundby Bohlin


MÅNADENS TIPS

FILM

Bröderna Coens senaste alster är westernfilmen True Grit, där Jeff Bridges spelar Rooster Cogburn, en skjutglad U.S. True Grit Marshal som anlitas av en Text: Christer Jansson brådmogen 14-årig flicka för (DVD & Blueray) att jaga rätt på den usling som mördat hennes far. Cogburn och en Texas Ranger vid namn LaBoeuf accepterar motvilligt att ta med den unga flickan på jakten (som äger rum 1878) i den då ännu otämjda vildmarken väster om Fort Smith, Arkansas. Samma historia filmades redan 1969, då John Wayne vann en Oscar för sin rollprestation som orädd och whiskeypimplande skälm. Den nya versionen är dock en mer bokstavstrogen filmatisering av den roman som ligger till grund för filmen, vilket gjort den både mörkare och kärvare än förlagan. True Grit rekommenderas alla som uppskattar att se välspelad och välproducerad film; det är inget mästerverk, men det är helgjutet, mustigt.

”Livet delux” av Jens Lapidus Text: Jane Alsing

BOK

Detta är den sista och mycket spännande delen i en trilogi som mestadels handlar om Stockholms undre värld. En mycket läsvärd historia, dels för att det går att läsa den som en fristående roman samt att den är högst verklighetstrolig. Har man läst Lapidus tidigare romaner, Snabba Cash och Aldrig fucka upp, så känner man mycket väl till de romanfigurerna som det handlar om. Den innefattar allt som man kan tänka sig hända inom den undre världen, så man blir absolut inte besviken. Den första romanen finns även som film och kan tilläggas är mycket sevärd, men inget gentemot boken. Romanen finns i inbunden utgåva att köpa i de flesta större butiker för runt 200 kronor, tyvärr finns den inte i pocket men det kan tänkas att den i framtiden även ges ut i det formatet.

Text: Henrik Sjöberg

IMELDA MAY - MAYHEM

MUSIK

Irländska Imelda May gör musik rotad i rockabilly, blues och jazz. Trots det retroinspirerande soundet låter det mycket fräscht och nutida. Mayhem består av femton spår, både ballader och rock & roll-nummer. De låtar som sticker ut mest är balladerna, exempelvis Too Sad To Cry som visar hur extremt duktig sångerskan är. Imelda May lever mycket på sin utstrålning och energi. Det finns en äkta känsla i Imeldas röst som får lyssnaren att tro på den smärta och glädje hon förmedlar. Hon har släppt ett album tidigare, tack vare Mayhem har Imelda May fått sitt stora genombrott. I höstas fanns hon också på scenen med den engelske gitarrvirtuosen Jeff Beck på den amerikanska grammisgalan.

ASP BLADET | NUMMER 7 2011 29


PÅ JOBBET Text & Foto: Robert Halvarsson

Nyfikenhet kring hur människor fungerar är själva grunden till varför Cecilia Eriksson har valt att jobba med det hon gör. På USB-enheten har hon därför hamnat rätt, och får här möjligheten att ständigt utvecklas. Berätta om din bakgrund, hur kom det sig att du började arbeta som socialarbetare? – Innan jag började studera till socionom jobbade jag inom vården, som vårdbiträde för handikappsomsorgen. Sen fick jag för mig att jag skulle bli lärare ett tag, men det visade sig att det skulle jag inte alls. Sedan 2006 har jag jobbat som socialsekreterare. Vad har du för utbildningsbakgrund? – I grund och botten är jag socionom och har en sådan utbildning. Men som så många andra har jag ändrat mig flera gånger i livet kring vad jag vill göra. Tidigare ville jag bli lärare och funderade även på att bli bagare. Jag studerade till undersköterska en tid och jobbade med det, men ändrade mig igen. Till slut blev det socionomutbildning, vilket var förutsättningen för mig att jobba här. Fick du bra verktyg genom din utbildning? – Det tycker jag. Men det är en sak att läsa om något och en annan att göra det. Det är svårt att föreställa sig hur det är att verkligen jobba med något förrän man gör det, hur allt är runtikring och hur det ser ut i verkligheten. Man plockar med sig kunskap längs med vägen. Man lär sig något vid varje tillfälle, då alla människor är olika. Hur känner du att du har utvecklats sedan du började som socialsekretare? 30 ASP BLADET | NUMMER 7 2011

– Om man lyssnar på andra är det klart att man utvecklas. Det vore nog svårt om man inte lärde sig nya färdigheter under tiden man jobbade, om det inte skedde något med en själv. Det tror jag är en förutsättning. Som tur är så händer det saker med en hela tiden. Man lär sig grejer; om så inte varje dag, så åtminstone varje vecka. Om man ger andra chansen att lära en, så får man kunskap av alla runtomkring. Kollegorna stöttar en i jobbet. Är det en bra egenskap att vara lyssnande? – Det är en grundförutsättning. Om man inte kan lyssna på de man träffar så är det svårt att hjälpa dem på rätt sätt, det går helt enkelt inte. Jag har ett allmänt och generellt intresse för hur människor fungerar. Sen det området jag har hamnat i är något som intresserar mig särskilt mycket. Vilka är det du träffar i ditt dagliga arbete på USB? – Det är lite olika faktiskt. Det är de som känner att de behöver hjälp från USB, och så är det andra som tycker att någon de känner behöver hjälp. Man kan säga att det i huvudsak är personer som behöver stöd från både kommunen och landstinget, människor med ”dubbla behov”. Behov av samordnade insatser har nog alla, men främst handlar det här om just personer som har behov av mer stadigvarande insatser av fler parter.

Vad har du för tankar om kommunens arbete med utsatta människor? – Min övertygelse är att mycket av det kommunen gör är bra. Sen är det klart att det är mycket som kan bli bättre. Det handlar också om hur förutsättningarna för att hjälpa människor ser ut, de kan är alltid förbättras. Sedan finns det även resursfrågor och vad man väljer att satsa på. För egen del tycker jag trots allt att det finns stor möjlighet att hjälpa till samt stora möjligheter att påverka. Vad motiverar dig i ditt arbete? – Att man får vara med att skapa förutsättningar för att människor ska lyckas, när de vill någonting. Man får vara involverad i när det händer saker för folk. Det är riktigt roligt och naturligtvis det som är drivkraften. Vilka tankar och förhoppningar har du kring det sociala arbetet för framtiden? – Jag tänker en del kring min egen arbetssituation och situationen vi har här, även om det inte handlar så mycket om vad som sker på ett övergripande plan. Vi har olika sätt att jobba, men när det gäller samverkan med landstinget, så hoppas jag på ett mer strukturerad och samordnat arbete mellan oss. Även om det kan tyckas tjatigt finns det väl också kanske en orsak varför det talas om så ofta. Att man vill något annat än det som är idag, vilket är positivt!


CECILIA ERIKSSON

SOCIALSEKRETERARE PÅ USB-ENHETEN, VUXENAVDELNINGEN

Ålder: 33 år Bor: Hyresrätt i centrala Karlstad. Familj: Särbo. Drömresa: Kina. Senast lästa bok: Twinkle twinkle, av Kaori Ekuni. Favoritmat: ”Allt med ost”.

”Om man inte kan lyssna på de man träffar så är det svårt att hjälpa dem på rätt sätt, det går helt enkelt inte.”


karlstad i bilder

BUSS-STADEN KARLSTAD Karlstad har under de senaste åren fått tätare bussförbindelser, bland annat från och till Universitetet. Snart kanske de åker på rötat matavfall i form av Biogas. Med metan i tanken och med en godare miljö i sikte kan Karlstad bli en bättre plats att leva i. Bild: Stefan Ek Text: Robert Halvarsson

KARLSTAD.SE

Profile for ASP Bladet

ASP Bladet - Augusti 2011  

En tidning från Vuxenavdelningen, Karlstads Kommun

ASP Bladet - Augusti 2011  

En tidning från Vuxenavdelningen, Karlstads Kommun

Profile for aspbladet
Advertisement