Page 1

ASP BLADET

Tidning från Avdelningen för Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika. Karlstads Kommun

Nr: 10 - 2009 - Årgång 8

sidan 16-17

Ombytta roller Fyra män från Japan har varit i karlstad för ett forskningsprojekt och ASP Bladet tog sig en pratstund med dem.

sidan 12-13

Nya psykiatrihuset börjar ta form Nu börjar psykiatrihuset som byggs vid Centralsjukhuset verkligen att ta form.

sidan 18-19

Blev nästan ihjÄlslagen Om våld mot kvinnor.

sidan 22-23

Att ge sig ut och luffa från ett Brukarperspektiv Mårten delar med sig om sin resa i asien

KARLSTADS KOMMUN


Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika Avdelningen, Karlstads Kommun Besรถksadress Kรถpmannagatan 2 , 651 84 Karlstad Telefon 054 - 29 71 00


INNEHÅLL INLEDARE DEBATT

2-3 4

Jag ville plötsligt inte dö längre.

REPORTAGE

5 6-7 8 Stress 9 Ta tag i din vardag 10-11 Nya psykiatrihuset ta form 12-13 På praktik i verkligheten 14 Vad är? Socialpsykiatri 15 Ombytta roller 16-17 Blev nästan ihjälslagen 18 Ett kvinnoboende 20 Flickan och julhysteri 21 Att ge sig ut och luffa 22-23 Idrott: Stefan Bendtson 24-25 Månadens tips 26-27 Målet billigast i stan Skam Medicincareouselen

GOD JUL &

GOTT NYTT ÅR! Ett stort tack till alla medarbetare och brukare i verksamheten, som bidragit till det gångna årets verksamhet! Vi har trots en del uppförsbackar i form av reduceringar och organisationsförändringar bidragit till att många har fått det bättre. Och jag ser personligen fram emot nästa år med försiktig optimism, det händer mycket som är positivt nu i årets sista minuter: • • • • •

Nya platser i gruppboende på Fagottgatan En handläggartjänst på Utredning, stöd och behandling Två anhörigkonsulenter på Anhörigcentrum Utbildningen i vård- och stödsamordning börjar Ytterligare grupper ges MI-utbildning

Och den kanske största förändringen – verksamheten för social rehabilitering ska samordnas med ASP-ANA. Förhoppningsvis kommer det att gagna verksamhetsområdet socialekonomi, med ökade möjligheter för fler att få arbetsmöjligheter i sociala arbetskooperativ. Jag önskar alla sköna och avkopplande helger och välkomna tillbaka till det nya året 2010!

PÅ JOBBET Inger Granhagen

28-31

ASP BLADET Grundad 2002

ASP BLADET PRODUCERAS AV

MEDIAGRUPPEN Handledare

Emilio Merayo

Redaktion

Olle Stagnér Karl-Peter Johansson Kajsa Jansson Christer Jansson Jane Alsing Patrik Andersson Stefan Ekeroth Christer Andrian Håkan Kristensson

Fotograf

Per Rhönnstad

Grafik/Layout Robert Olsson

Ansvarig utgivare Sigge Säll

KONTAKT Inger Granhagen avdelningschef

as.mediagruppen@karlstad.se 054 - 29 71 14 ISSN 1652-652X Tryck: Fritid Karlstad Kommunoch föreningstryck.


DEB AT T

Jag ville plötsligt inte dö längre Janne Josefsson är förbannad, media är överlyckligt, svenska folket är upprört. Det är omodernt och barbariskt att ge folk elchocker. Däremot är det helt okej enligt Janne att proppa i folk mediciner, tillsätta olika gifter som hjälper ibland. Men att genom en elektrisk puls framkalla ett svagt epileptiskt anfall som höjer serotoninhalten betydligt – och räddar folk från att dö – det passar inte i vår, till skens, humanistiska samhällsgrund. Trots att det är tydligt att det hjälper många människor, men sådant struntar selektivister och diskursskapande journalister i. Janne Josefsson har det lätt. Han behöver inte göra research. Det finns det andra som gör. På sin höjd har han kollat på filmen ”Gökboet”, och lagt upp alla argument utifrån den. Sedan står han uppblåst i sitt program ”Uppdrag granskning” och försöker se engagerad ut. Han skapar en diskurs som varenda jävel går på, och det gör mig förbannad. Kan inte folk tänka själva? Ja, nu menade jag inte du kära läsare, du är ju smart, såklart. Hmmm ... Solveig Wiberg fick minnesproblem efter ett hundratal ect-behandlingar, tre och ett halvt år har försvunnit. Dessutom låg hon inne på 4 ASP BLADET | NUMMER 10 2009

tvångsvård under dessa tre och ett halvt åren. En av de få biverkningarna man kan få är just tillfällig minnesstörning. Och det ska hon egentligen vara glad åt, för den svenska tvångsvården är inte mycket att hurra för. Men om jag ska vara lite allvarlig så kan man ju säga att det är ganska uppenbart att man förlorar närminnet under tre år om man tar 100 behandlingar. Men minnet kommer tillbaka. Kanske inte från behandlingarna, men man börjar känna igen människor igen, och man börjar minnas de futiliteter som samhället erbjuder. Minnesstörningen varar maximalt i några veckor. Men det är inte så att man glömmer sin familj och sina barn, eller mamma och pappa och syrran. Utan man kanske pratar om samma sak ett antal gånger för mycket. Behandlingen hjälpte mot min sociala fobi. Jag vågar plötsligt prata med främlingar, vilket var en orimlig tanke innan mina åtta ectbehandlingar. Min depression har minskat något.

Jag vill inte dö längre, utan tvärt om, jag vill leva, hur idiotiskt livet än är. Ect:n har hjälpt mig otroligt mycket, och det efter endast åtta behandlingar. Visst närminnet blev ju ett problem. Folk hälsade på mig på stan, och jag hade ingen aning om vem det var. Men allt sådant kom tillbaka efter en eller två veckor. Janne Josefsson är en relativt skicklig journalist, men han skapar åsikter som sedan reproduceras i samhället och uppfattas som sanningar. ”Uppdrag Granskning” sitter inte inne med en oproblematisk, renodlad sanning. Det måste man komma ihåg. Nu ska Socialstyrelsen granska hur ect används, och varför, tack vare Janne. Det visar hur otroligt vilsna samhället och dess myndigheter är ... Läkemedelsindustrin jublar. Miljardvinster skapar nyheter. Nyheter skapar sanningar. /Håkan K


MÅNADENS FRÅGA Text & Bild: Per Rhönnstad

Hur ska du fira jul i år? Familj, vänner, ensam eller inte alls

Malla Nilsson - ��������������������������������� Jaa, helst skulle jag inte vilja fira alls, jag skulle vilja vara nere i Thailand eller på varmare breddgrader. Men snäll som jag är så blir det med familjen.

Pernilla Karlsson - ����������������������� Med familj och vänner.

Målet BILLIGAST I STAN Den 16 november öppnades en Second hand-butik som drivs av Brillianten på Drottninggatan 41b. För den som inte vet så ligger det vid busscentralen. I deras Second hand-butik säljs kläder, smycken, möbler, glas, porslin och diverse saker. ”Det som är lyckat är att vi startade med ett bord

är nu två lokaler.” Lena Merayo, handledare Hur får ni in grejer till verksamheten? Ofta är det folk

Gisela Rossi - Med familj.

Markus Persson -�������������������������������� Jag ska fira jul med min pojk, och mormor och mamma till pojken. Inte med min morsa och farsa, det har jag nästan aldrig gjort, jag är svarta fåret jag, säger Markus och skrattar.

som är snälla som skänker kläder och möbler till oss. Men vi får även in lite nya kläder från Boutique Unique.

Vad gör ni med vinsten? Brillianten är ett

Kim Björlin

socialarbetskooperativ, vilket innebär att företaget drivs som ekonomisk förening. Med det menas att vi betalar hyra för pengarna vi får in och blir det något över så skänker vi bort en del av vinsten. Vi är med och lägger pengar till ett biståndsarbete som för tillfället bygger en skola i Afrika. Vi har också ett fadderbarn i Afrika.

- ������������������������������ Med familj,flickvän och hela köret.

De som vill skänka kläder, möbler eller annat, är välkomna att ringa på 054-21 57 87 eller gå in på www.brillianten.se

Maud Boqvist

Text: Christer Adrian Foto: ���� Per ��������� Rhönnstad

- ���������������������������� Ska fira med familjen, min dotter kommer då. Jag firar inte jul igentligen.

ASP BLADET | NUMMER 10 2009 5


R EP OR TAGE

SKAM Skam – den oförlösta rädslan Oförlöst skam är oförlösta känslor. Att känna skam är att vara fjättrad vid ett smärtsamt minne som präglats in i själen med gravyrnål. Det är att bli nedstirrad av något som bränt oss och skrämmer oss. Vi till och med skäms för att vi skäms. Enligt Bibeln var skam den första känsla människan upplevde på jorden, när hon drevs ut ur Paradiset av en vredgad Gud. Det kan vi tro vad vi vill om, men skam är en primär känsla som påverkar oss betydligt mer än vi kanske är medvetna om. När vi inte vill konfrontera dessa jobbiga känslor, utan är beredda att ta omvägar för att undvika smärtan, fortsätter vi domineras av skammen. Effekten blir att våra liv begränsas. Skammens ansikte Skam är känslan av att inte duga, inte vara sedd eller älskad. Att känna sig skamsen är att känna sig blottad och sårbar för andras nedlåtande hån. Eftersom skam är så svårt att komma till tals med, att verbalisera, försöker den skamfyllda människan finna sätt att leva utan att ta itu med den. Detta innebär allt som oftast att man låter skammen helt ta makten och ger upp möjligheten till självförverkligande och självständiga val. Istället kommer självtvivel och självförakt att styra livet. Exempel på skamsymtom människor kan uppleva är olust, känslor av maktlöshet, att känna sig otillräcklig och nedstämd. Detta tar på självkänslan och livslusten, det skapar stress och hotar i det långa loppet både liv och hälsa. Skam och skuld: syskon – inte tvillingar Att känna skam ska inte förväxlas med att känna skuld. Skamkänslan är djupt personlig och handlar om ditt värde som själsvarelse (det värde man tror sig ha i både sina egna och andras ögon), medan skuld är individens känsloreaktion när man brutit mot en högt hållen samhällsnorm (en norm man själv anammar). 6 ASP BLADET | NUMMER 10 2009

Skuldkänslor är oftast lättare att hantera eftersom vi kan gottgöra det vi känner skuld för. Skammen är mer komplex. Den är en svärta som fastnat intill vårt innersta och som vi felaktigt tror definierar oss som individer. Skam- och skuldkänslor fyller dock en viktig funktion i upprätthållandet av social ordning i ett samhälle, då de inympar etik och moral i människor. I lagom dos leder de till insikt om att vi gått över gränsen, vi korrigeras och lär oss om vikten av goda handlingar – men utsätts vi för stark skam kan den göra stor skada. Skam och rädslan att ”avslöjas” Skam är en känslomässig reaktion som visar sig i kroppsliga fenomen: man börjar stamma, slår undan blicken, rodnar och dylikt, vilket är typiska rädslobeteenden. Människor som lider av skam känner rädsla för att bli ”avslöjade”, att stå nakna med sin skam. Många bär på trauman från barndomen, där de utsatts för djupt skamfyllda upplevelser som påverkar dem ända upp i vuxen ålder. Dessa upplevelser präglas in i själens svarta låda, där de blir kvar trots försök till förträngning, därav de psykofysiska reaktionerna. Skamfyllda människor vill inte gärna prata om dessa jobbiga upplevelser, ofta på grund av rädsla för att omgivningen ska se på dem med nya, skeptiska ögon. Detta skambesvär leder till att man utvecklar diverse försvarsbeteenden, vilka innebär att man sätter på sig en ”mask” som ett försvar mot outhärdliga skamkänslor. För att slippa beröra plågsamma och skamfyllda händelser i sina liv utvecklar många en strategi där de i samtal försöker styra konversationen bort från för dem alltför laddade områden. När man inte lyckas, försöker man undanhålla sina jobbiga erfarenheter och lägger stort fokus på mindre farliga detaljer, så att samtalspartnern får en skenbart ärlig bild av det den skamfyllde beskrivit. Det sociala livet blir lätt ett minfält


Människor som lider av skam känner rädsla för att bli ”avslöjade”, att stå nakna med sin skam. Många bär på trauman från barndomen, där de utsatts för djupt skamfyllda upplevelser som påverkar dem ända upp i vuxen ålder.

där man kryssar fram efter bästa förmåga, i hopp om att undvika skamupplevelser. Skamlöshet – en destruktiv reaktion För vissa känns hanterandet av den egna skammen så övermäktig att de reagerar med skamlöshet. Genom ett skamlöst beteende mot andra försöker de skärma sin skam bort från sig själva, detta genom att uppträda med utåtagerande provokationer, allt med syftet att antingen vinna andras beundran eller injaga rädsla. På sikt leder dock beteendet endast till att komplexet förvärras, då personer med olöst skamlöshetsproblematik löper risken att utvecklas till missbrukare. Att lösa upp skammens knut Människor som levt länge i skam behöver hjälp att finna en väg ut. Man behöver en lyssnande, icke-dömande medmänniska som tar sig tid. Att få upp skammen på bordet, att sätta ord på den – hur jobbigt det än må vara – måste till för att få den ur kroppen. Ont ska med ord fördrivas. Detta är inte enkelt, och det krävs ett visst mod att våga beträda dessa mörklagda områden – och det tar tid. Nyckeln till att kunna lösa upp skamknuten ligger i samhörigheten. Att bli hörd och sedd leder till en väg ut ur återvändsgränden. Stigma – skammens konsekvens I dag finns en ökad medvetenhet om skammens inverkan på våra liv. Inom forskningsområdet har man tagit fram instrument för mätning av skam och skuld. Man har insett att skam måste räknas som en faktor i moderna sociala problem som exempelvis familjevåld, social utslagning, arbetslöshet och självmord. En av skammens tragiska konsekvenser är att den kan stigmatisera både individer och grupper (ordet stigma

kommer från grekiskan och betyder bland annat just skam). Många människor som inte klarar av att leva upp till samhällets normativa idealbild är medvetna om sitt annorlundaskap och är inga främlingar för stigmats effekter. Ett område som fått en stigmastämpel är psykiatrin. Media har under åratal beskrivit dess svårigheter och kliver emellanåt över gränsen när de ger allmänheten intrycket av att alla psykpatienter är potentiella mördare. Denna onyanserade bild av psykvården – som länge varit kraftigt underfinansierad – har skapat ett stigma runt hela verksamheten, där inte bara patienter känt sig utpekade, utan också drabbat vårdpersonalen. Detta stigma är sannolikt orsaken till att så få personer idag vill utbilda sig till psykiatriker, för vem vill arbeta i en verksamhet som ständigt hängs ut i media? En av de saker som utsätter många för skamgörande erfarenheter i vår tid är ekonomisk stress. I dagens Sverige uppgår antalet överskuldsatta till minst 400 000 personer, varav många är så kallade evighetsgäldenärer (personer med skulder de inte kan betala av under överskådlig tid). Människor som inte klarar av sin ekonomi ses ofta som oansvariga och opålitliga och får bära ett skamkors. Den som har det dåligt ställt kan känna sig skamsen över att de inte orkar leva upp till konsumtionssamhällets krav och förväntningar . Oprivilegierade grupper är medvetna om sin lägre status vilket leder till stress och skamgörande upplevelser. Skammen har många ansikten och dess inverkan på våra liv kan inte överskattas. Den skadar vår självkänsla och stjäl vår energi. Paradoxen för skamfyllda människor är att skam får dem att känna sig sårbara, medan lösningen är att ta tjuren vid hornen och våga vara just sårbar. Text: Christer Jansson

ASP BLADET | NUMMER 10 2009 7


R EP OR TAGE

SER IE

KOGNITIVA HJÄLPMEDEL Hjälp vid psykiska funktionshinder

Medicincareouselen

I ASP bladets serie om kognitiva hjälpmedel för personer med psykiska funktionshinder presenterar vi i detta nummer medicincareouselen. Så fungerar Careousel Careousel är en datorstyrd, programmerbar medicindoserare som innehåller 28 doseringsfack. Vid inställda tidpunkter, 1 till 28 gånger per dag, vrids medicinkassetten och nästa fack blir tillgängligt under en öppning i medicindoserarens lock och en påminnelsesignal ljuder. Medicinen i de övriga facken är inte tillgänglig. Tas inte medicinen påminner Careousel under inställd tid. Doserad medicin räcker en vecka vid medicinering fyra gånger per dag, och fyra veckor vid medicinering en gång per dag Så här kan den användas Minne – ger stöd att komma ihåg att ta medicinen. Exempel: att klara att själv ta sin medicin genom att bli påmind om när det är dags för detta. Självständighet – ger stöd att klara ta medicinen själv. Exempel: att klara att själv ta sin medicin, personal eller närstående behöver inte påminna eller behöver inte ”åka ut” enbart med medicin. Trygghet – ger stöd att få förutsättningar att klara sköta sin medicinering. 8 ASP BLADET | NUMMER 10 2009

Exempel: att veta att endast rätt medicin är tillgänglig vid aktuellt larm, det vill säga förhindra feldosering. Att den är låsbar minskar risk för överdosering, vilket innebär att medicinen inte kan tas i förväg utan räcker hela den planerade/doserade perioden. En brukares röst om Careousel. Jag fick en Careousel för att jag skötte mina medicinrutiner dåligt, tog ej medicinerna på regelbundna tider eller rent av glömde bort att ta dem. Det som är bra med den är att jag nu fått bra medicinrutiner, jag tar dem på samma tider och det blir en jämn dosering. Jag missar inte att ta mina mediciner. Nackdelen med den kan vara om jag ej är på plats då den piper, eller om jag av någon anledning skulle behöva ta medicinerna tidigare vid något tillfälle. Överlag är jag dock mycket nöjd med den. Text: Kajsa Jansson


STRESS! Text: Jane Alsing

Orsaken till att man stressar kan vara att man känner sig trängd, försover sig, har dåliga minnen, jäktar på arbetet, dricker kaffe, röker tobak eller dricker alkohol. Alla dessa faktorer spelar roll i vår vardagsmiljö. Vill det sig illa kan man utveckla en infarkt! Hur stresstålig är då människan? Det är olika från person till person, vissa hanterar stressade situationer galant medans andra totalt rasar samman. Hantering av stress, Genom att i vardagen ta en paus - andas lugnt, få harmoni med kropp och själ kommer man en bra bit mot en friskare vardag. Hur många gånger har man inte lugnat nerverna och använt stressfaktorer som att ta en kopp kaffe och en cigarett? Tänk dig en varm kopp te! Psykologin spelar stor roll i vår mentala hälsa och bara genom att tänka harmoniskt blir man lugnare. Kontakt med läkare? Innan man söker läkare bör man tänka efter två gånger. Lugnande tabeletter lägger bara minnen/stress i dvala som genast vaknar till liv när man slutat med medicinen. Istället bör man ta kontakt med en samtalsterapeft ett antal gånger per månad. Här följer några punkter, vilka kan hjälpa till att få det inre lugn man i själva verket har. Det är bra att bryta vardagen med: Meditation, Akupunktur, Yoga, Varmt bad, Massage, Lägga ett tidsschema över dygnet, Ej ta arbeten jag ej klarar av Om du följer ovanstående tips kommer din inre balans märkas mer och de yttre faktorerna spelar mindre roll, ett lugnt och harmonisk liv växer fram. Då kommer du även att kunna hantera krissituationer mycket lättare.

Sömnbrist kan bli farligt I LÄNGDEN För att undvika sjukdomar såväl psykiska som fysiska är det viktigt med en god natts sömn. Vi behöver mellan 6-9 timmars sömn varje dygn. Sover man ej ordentligt kommer troligtvis koncentrationssvårigheter uppstå, hormonerna kommer i obalans och man blir retlig. Vid långvarig sömnbrist kan detta leda till ett psykotisk tillstånd och man utvecklar Schizofreni. Denna psykos varar i minst 6 månader och kan i vissa fall vara hela livet. De typiska dragen är att man blir inåtvänd, drar sig undan vänner och familj, man får hallucinationer, kraftiga vanföreställningar om att man är övervakad eller förföljd. Oro, sömnsvårigheter samt plötsliga vredesutbrott hör också till. Det behöver ej vara sömnbrist att man utvecklar schizofreni man kan även ha en genetisk känslighet eller varit utsatt för svåra upplevelser i barndomen/uppväxten. ASP BLADET | NUMMER 10 2009 9


10 ASP BLADET | NUMMER 10 2009


Ta tag i din vardag

Text: Christer Adrian

Om att skapa sig en meningsfull vardag Vikten av att ha något att göra när man blir drogfri tror jag är en väldigt stor del av att tillnyktringen. Det gäller att hitta något man tycker om, något man känner sig delaktig i, något man mår bra av. Har man hållit på med narkotika stora delar av sitt vuxna liv är det lätt att man lagt stora delar av sina intressen åt sidan och bara ägnat sig åt narkotika. Själv har jag aldrig gått ifrån mina intressen eller min stora passion, som är fotboll. Även när jag höll på som mest med narkotika så hade jag ändå ett ben kvar i fotbollens värld. Jag tränade och jag reste på mina matcher. Jag har följt Svenska fotbollslandslag på plats sedan dom spelade VM i Italien 1990. Därefter har jag varit på EM i Sverige -92, jag var även och såg dom i det lyckade världsmästerskapet i USA -94, där dom fick brons. 1996 var jag på EM i Holland/Belgien. VM i Japan/Korea är det enda som jag missat. Sedan har jag varit på allt som Sverige kvalificerat sig till. Det jag vill säga är att jag är väldigt glad för min egen skull, att jag har ett sådant stort fotbollsintresse. Det har gett mig många häftiga resor och många nya vänner. Så, ni som försöker eller har slutat med droger, rekommenderar jag att skaffa intressen. Jag vet av egen erfarenhet att det är lätt att isolera sig. Det kan vara jobbigt att höra av sig till gamla vänner som inte hållit på med narkotika. I många fall har dom ju ordnat sig familj med barn, och dom har säkert, fast jobb. Då kan känslan av misslyckande dyka upp.

Man tycker man kommit så långt efter alla andra att det inte är värt att umgås med äldre vänner. Många av mina vänner som försöker sluta med droger, eller går i program där de får medicinsk hjälp utskrivet av en läkare, gör inte så mycket annat än att få sin medicin. Det är få som har några intressen eller hobbys. Det blir mycket TVtittande. Jag kan erkänna att jag själv tittar alldeles för mycket. Men jag försöker träna något nästan varje dag. Två gånger i veckan blir det innebandy. Då träffar man den stora gruppen, så då blir det även social träning. Ett par gånger i veckan blir det gym. Sedan gör jag så att när jag känner mig lite nere eller tycker livet suger så försöker jag gå ut och springa. Många orkar aldrig dra på sig träningskläderna för att ta det första steget. Men jag kan lova att man mår ruskigt bra under tiden man springer, och en lång stund efteråt. Visst, det är lite kämpigt första gången, och flåset är inte vad man önskar, men det får man ta, för belöningen under och efter träningen är mödan värd. Så, vad väntar du på? Ut och spring! Få mediciner går att jämföra med det här. Sedan slipper du en massa biverkningar, kanske får du lite

träningsvärk, men den är bara skön. Då vet du att du lever. Du som mår lite dåligt psykiskt och funderar på att be om hjälp, kanske väntar du på att få hjälp av en läkare, men tycker att du inte får den hjälp som du hade hoppats på. Kanske får du fel mediciner, eller kanske inte några mediciner alls. Istället för att inte göra något alls under tiden du väntar på förändring, gör dig själv en tjänst och tvinga ut dig själv åtminstone en gång och pröva löpning. Min erfarenhet är att man får valuta direkt. Det funkar bättre än många mediciner. En del mediciner har ju den funktionen att man måste äta in sig, då kan det ta upp till 14 dagar innan man märker någon effekt. Mår jag dåligt vill jag ha hjälp omgående, vilket är ju sällan man får. Det är då det är så enkelt att dra på sig löparskorna och ge sig ut. Man får belöning redan efter ett par steg, och känner att man mår bättre. Stäng inte in dig själv på grund av rädsla eller oro för nya erfarenheter. Visst kan det vara lite jobbigt med nya saker, men du överlever. Jag tror folk oroar sig för mycket för det som är nytt. Folk oroar sig för mycket för att misslyckas. Att misslyckas är ofta en nyttig lärdom. Det gör att jag lättare kan undvika nya misstag. Börja våga.

ASP BLADET | NUMMER 10 2009 11


Nya psykiatrihuset börjar ta form Nu börjar psykiatrihuset som byggs vid Centralsjukhuset verkligen att ta form. ASP Bladet var inbjudna till en informationsträff på projektkontoret för en visning av den Text: Karl-Peter Johansson Foto: Per Rhönnstad nya byggnaden.

12 ASP BLADET | NUMMER 10 2009


Här byggs det på för fullt, beräknat invigningsdatum är sätt till hösten 2010

Inledande information Det var på torsdagskvällen, den 12 november, som en grupp från olika anhörig- och brukarorganisationer hade blivit inbjudna för en visning av Hus 1 (psykiatrihuset) och Hus 2. Inledningsvis fick vi se ett bildspel om byggprojektet. Efter bildspelet tog vi på oss hjälmar, säkerhetsvästar och arbetsskor. Därefter började rundvandringen i de båda huskropparna. Psykiatrihusets innehåll I detta hus kommer följande lokaler och verksamheter att finnas: • Psykiatrisk akutmottagning • Slutenvårdsavdelningar • Länsgemensam specialiserad öppenvård: - Ätstörningsenhet - Psykogeriatrisk mottagning - Neuropsykiatriskt utrednings- och behandlingsteam • Beroendemottagning • ECT-verksamhet • Lokaler för forskning och utveckling • Lokaler för länsrätt • Lägenhet för anhöriga • Lokal för brukarorganisationer I det nya huset kommer cirka 230 personer att arbeta. Fördelning av vårdplatser Sammanlagt kommer det att finnas 84 vårdplatser. Dessa är fördelade enligt följande: Förstämningssjukdomar Allmän avdelning 14 platser Avdelning inriktning mot äldre 14 platser Avdelning inriktning mot svåra ätstörningar 14 platser

Psykossjukdomar Akut avdelning 12 platser Halvakut avdelning 12 platser Avdelning för patienter med psykisk sjukdom och beroendeproblematik 12 platser Psykiatrisk intensivvård 6 platser Enkelrum och internet På slutenvårdsavdelningarna kommer varje patient att ha ett eget enkelrum. I dagrummen på dessa avdelningar kommer det att finnas tillgång till internet. Uppkopplingen sker externt, för om det skulle ske via landstinget hade man varit uppbunden till olika policybestämmelser. Därför blir det både enklare och mer hanterbart med en extern anslutning. Anledningen till att man kommer att hålla internet tillgängligt, är dels att man ska kunna betala sina räkningar, dels att hålla den sociala kontakten med sitt nätverk levande. För de som är rökare får rökning ske ute på balkongerna, som är väl tilltagna. I väggen kommer det att vara möjligt att tända sin cigarett, så man slipper att hålla reda på lösa tändare eller tändstickor. Lokal för brukarorganisationerna Brukarföreningarna kommer att få disponera en lokal, som inreds och möbleras av landstinget. Sedan är det upp till föreningarna själva på vilket sätt man ska använda sig utav detta utrymme. Kostnad och tidpunkt Totalkostnaden för de båda husen som nu byggs, är beräknad till cirka 1,5 miljarder kronor. Psykiatrihuset antas kunna tas i bruk strax innan årsskiftet 2010/2011. ASP BLADET | NUMMER 9 2009 13


AT-läkare på psyket

på praktik i verkligheten ASP bladet har träffat Per Östergren, som just nu har en AT-läkartjänst på psyket i Karlstad. Han berättade bland annat om tjänstens positiva och negativa sidor. Sedan ett par månader tillbaka är Per Östergren AT-läkare på psyket (psykiatriska akutmotttagningen) här i Karlstad. Han trivs bra med sin placering här, det är ett självständigt arbete, där man får stöd av äldre kollegor säger han. Något han finner negativt med arbetet är att folk bokar av sina tider i större utsträckning hos honom än hos specialister och överläkare. Han träffar två till tre patienter varje dag, där varje besök tar runt en och en halv timme. Då är förnyelse av recept, rådfrågning av överläkare och liknande arbetsuppgifter 14 ASP BLADET | NUMMER 9 2009

inräknat i den tiden. Han vet inte om det förekommer mer psykiska problem nu än tidigare, eftersom patienterna först kommer till vårdcentralerna innan de vidareremitteras till psykiatrin. Han anser att den stora skillnaden gentemot andra vårdområden, exempelvis medicinavdelningen, är att det inom psykiatrin tar längre tid för medicineringen att verka. Detta gör det svårt att få en övergripande bild av patientproblemet under AT-tjänstgöringen, vilken endast varar några månader. Därför är det bra att det finns erfarna överläkare

att prata med när det gäller medicineringen säger han. AT-läkare blir man genom att söka en AT-läkartjänst efter att man utexaminerats till läkare efter cirka fem års studier. En AT-tjänst pågår i cirka två år och är avsedd att ge klinisk arbetslivserfarenhet. Efter tjänstgöringen skriver man ett prov för att kunna bli legitimerade läkare, för att sedan söka en specialisttjänst och utbilda sig på den tjänsten, vilket tar ungefär ytterligare fem år. Text: Olle Stagnér Foto: Per Rhönnstad��������


VA D

Ä R?

SOCIALPSYKIATRI

Text: Karl-Peter Johansson

Vi har under detta år en artikelserie som vi kallar ”Vad är?” Här förklarar vi olika saker. Denna gång ska vi reda ut begreppet ”Socialpsykiatri”. Begreppet Socialpsykiatri Termen socialpsykiatri innebär att se psykiatri ur ett socialt perspektiv. Socialpsykiatri kan stå för flera olika saker. Det kan betyda att man organiserar psykiatrin på ett speciellt sätt, eller att socialpsykologiska och sociologiska teorier får påverka psykiatrins olika verksamheter. Socialpsykiatri kan också ses som ett sätt att förhålla sig, eller som en teori, där man betonar sidor av psykiatrin som inte utgörs av medicinska aspekter. (Andersson Höglund & Hedman Ahlström, Socialpsykiatri, s. 10) Med tiden har socialpsykiatri alltmer kommit att avse den kommunala psykiatrin. Det är denna aspekt som den här artikeln handlar om. Kommunal Socialpsykiatri När en person med psykisk funktionsnedsättning behöver sociala insatser för att klara sin dagliga livsföring är det kommunens ansvar. Kommunen ansvarar också för att olika hjälpinsatser samordnas och att olika aktörer samverkar kring brukaren. De verksamheter som har byggts upp i kommunerna som berör personer med psykiska funktionsnedsättningar är boende och boendestöd, sysselsättning, fritid, habilitering och rehabilitering. (Anfört arbete, s. 71) Socialpsykiatri i Karlstads kommun För cirka 1 år sedan slogs Avdelningen för Socialpsykiatri ihop med Avdelningen för Alkohol & Narkotika. Hur den nya Avdelningen för Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika (ASP-ANA) är organiserat, framgår av nedanstående bild:

ASP/ANA Organisation skiss

Avdelningen har tre målgrupper/ ansvarsområden: Personer med psykisk funktionsnedsättning Personer med psykisk ohälsa/ funktionsnedsättning och missbruksproblematik Personer med missbruksproblematik Med sitt arbete vill man stödja brukaren/klienten på vägen till återhämtning. Med stöd i egen bostad, särskilda boendeformer och med sysselsättning vill man skapa förutsättningar till en förbättrad livssituation. Brukaren/klienten ska känna gemenskap, kunna påverka och leva i ett socialt sammanhang. Avdelningen erbjuder en verksamhet som är tillgänglig, välkomnande, kraftfull och attraktiv. Att ansöka om stöd Ansökan om stöd i egen bostad, särskilda boendeformer eller

sysselsättning görs på en särskild blankett. Blanketten kan fås av mottagningsenheten eller via kommunens hemsida. Ansökan behandlas sedan av avdelningens team som består av enhetschef, handläggare, sjuksköterska och arbetsterapeut. Därefter träffar handläggare den sökande för att diskutera behovet av stöd innan ett beslut fattas. När beslutet är fattat förmedlas det till sökanden via handläggare och sjuksköterska och till de som ger stöd i boendet, eller till aktivitetssamordnare som är handledare inom sysselsättning och daglig aktivitet. Beslutet kan överklagas. Överklagan lämnas in till den som fattat beslutet, som då har möjlighet att ändra det. Görs ingen ändring, vidarebefordrar handläggaren överklagan till Länsrätten.

ASP BLADET | NUMMER 10 2009 15


Ombytta roller Vanligtvis är det vi på Mediagruppen, som gör intervjuer. Men denna gång var det annorlunda. En mindre grupp japanska forskare ville intervjua mig, Karl-Peter Johansson för sin forskning. Den förmedlande länken

Marit Grönberg Eskel, doktorand vid Karlstads Universitet, ställde frågan till Karl-Peter om han ville ställa upp på en intervju. Hon berättade att det var fyra japanska forskare som höll på med en jämförande studie mellan Sverige och Japan, och att de ville intervjua en brukare.

Intervjun

Tisdagen den 8 december klockan 13.00 kom, enligt överenskommelse, det japanska forskarlaget på besök 16 ASP BLADET | NUMMER 10 2009

till Mediagruppen. Vi fick reda på att de hade varit här drygt en vecka och varit på olika studiebesök. Efter intervjun med Karl-Peter skulle de vidare till Norge. Själva intervjun blev mycket informativ med karaktären av en föreläsning. Det japanska forskarlaget fick veta hur strukturen kring brukarråd, HSO (Handikappförbundens SamarbetsOrgan) och rådet för funktionshindrade ser ut.

De fick också information om brukarföreningarna i Karlstad. KarlPeter berättade också om hjälpmedel och sin erfarenhet av projektet HumanTeknik. Dessutom delade han med sig av sin brukarerfarenhet och vägen till återhämtning. Efter intervjun växlade vi gåvor med varandra och de japanska forskarna gav oss sina visitkort. Text: Karl-Peter Johansson Foto: Kajsa Jansson


Shinji Ishida, Masahiro Iwakiri, Masahiro Ishibashi, Masaaki Nimonji på besök hos Mediagruppen

Fyra män från Japan har varit i karlstad för ett forskningsprojekt och ASP Bladet tog sig en pratstund med dem. Kan ni berätta lite om er och vad ni jobbar med? tre av oss jobbar på samma universitet. En av oss arbetar med främst handikappfrågor, en annan är socialarbetare med inriktning mot människor med psykiska funktionshinder samt doktorand på universitetet. Vad gör ni här och varför är ni i Karlstad? Vi gör en undersökning om personer med psykiska

funktionshinder i Sverige och hur ert system fungerar. Vi försöker jämföra systemen mellan Sverige och Japan.

Den offentliga sektorn i Japan med dess medföljande skyddsnät finns knappt utan det mesta är privat.

Kan ni berätta om hur det fungerar i Japan? Om vi delar upp det hela i arbete, boende, ekonomi, och fritid så fungerar det som så att personer med psykiska funktionshinder har väldigt svårt att få arbete eller sysselsättning och många ligger på sjukhus. När det gäller boende så är som sagt många på sjukhus eller bor i gruppboenden.

Har ni upptäckt några bra saker här som ni tänker ta med er tillbaka till Japan? Ja, i princip allt! Ni har ett mycket bättre system för personer med psykiska funktionshinder och där har vi mycket att lära.

Ekonomiskt ligger sjukersättningen väldigt lågt och många måste söka extra bidrag för att kunna klara sig. Fritidssysselsättning är inget man prioriterar i Japan.

Är det något ni funnit som är mindre bra här jämfört med Japan? Ja, i Japan träffar man sin psykiatriker varannan vecka till skillnad från här där man kanske högst träffar sin läkare fyra gånger per år. Text: Kajsa Jansson Foto: Per Rhönnstad

Ett av deras besok var och se på ASP/ANA verksamhet ASP BLADET | NUMMER 10 2009 17


Blev nästan ihjälslagen Hon var misshandlad i flera år av sin före detta pojkvän. Hon ser tillbaka på den tiden med avsky, det finns ingenting i det förhållandet som är värt någonting! Varje dag (i cirka 2 år) fick hon ta emot slag efter slag. Till slut vågade hon inte sova på nätterna, eftersom han vid ett flertal tillfällen utan förvarning väckt henne genom slag i magen och huvudet. Eftersom hon hela tiden var tvungen att vara på sin vakt, blev den psykiska påfrestningen enormt stor. Misstankar om att han var psykiskt sjuk gjorde att hon stannade kvar. Han satt ofta och pratade med sig själv och brukade få utbrott som varade i flera timmar. Detta skrämde henne naturligtvis, men han var ju så snäll när han var ”normal”. Hon tyckte synd om honom och trodde att hon skulle kunna vara till hjälp på något vis. Detta var innan han börjat attackera henne. Hotad till livet Hon hade hyrt en lägenhet på en ort utanför stan, där de bodde tillsammans. Hon betalade hyran, och det blev bråk om detta en dag när de var på väg hem. Han kunde inte diskutera i lugn och sansad ton. Istället slängde han henne på backen och bröt hennes huvud bakåt. Han försökte bryta nacken på henne! Hon lyckades ta sig ur hans grepp, sprang in i huset och låste dörren. Varje gång hon fick pengar slängde han ut henne. Han såg till att hon hade fyllt kylskåpet med mat, skafferiet med öl och cigaretter. Sedan var det bara för henne att dra, annars fick hon stryk. En gång var de vid polishuset när han började slå henne. Polisen gjorde ingenting för att stoppa den brutala misshandeln. Kanske de inte såg något? Vid ett annat tillfälle spärrade han utgången till tältet hon hade köpt då de tillfälligt var utan bostad. Han slog henne med knytnävarna i ansiktet i flera timmar. Blodet rann när hon tog sig ut därifrån. Plötsligt fick han dåligt samvete, gick till ett hus, lånade telefon och ringde polisen. Han talade om att han misshandlat henne, och de tog med honom till polisstationen för förhör. En timme senare var han åter ute på stan, utan påföljd. Istället kunde han fortsätta slå henne vareviga dag. Brytningen Efter hand började hon tröttna på situationen hon befann sig i och beslutade sig för att flytta. Därefter skulle hon helt och hållet bryta kontakten med honom. Det tog tid, och han fortsatte att följa efter henne trots att hon avslutat förhållandet. Till slut fick hon tag i ett boende med personal dygnet runt, där han inte längre kunde fortsätta trakassera henne. 18 ASP BLADET | NUMMER 10 2009

Text: Jane Alsing ����� Foto: Per Rhönnstad


FAKTA: VÅLD MOT KVINNOR Med våld mot kvinnor avses misshandel ( i alla dess former) våldtäkt och sexuellt uttnyttjande. Med psykiskt våld avses bland annat sexuella trakasserier och sexuellt förödmjukande på arbetsplatser, i skolor, massmedia, press och reklam. Våld mot kvinnor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Hemmet är den farligaste platsen för en kvinna. Här begås den största delen av misshandelsbrotten. 1997 anmäldes 19.046 missandelsbrott mot kvinnor. 40% av dem ledde till åtal. Mörkertalet är mycket stort. 78% av misshandelsbrotten begicks av en nära bekant till kvinnan. Var 20:e minut misshandlas en kvinna av en närstående man. Var 10: dag dödas en kvinna av en närstående man. 1997 anmäldes 1297 våldtäktsbrott på kvinnor. På tio år har sexualbrotten ökat med 80 % Minst 90% av alla offer för sexualbrott är kvinnor. Råd till kvinnor som misshandlas: *Kom ihåg att även örfilar, sparkar, hot ,tvång till sex, tilltal i form av fula ord är olika former av misshandel och därmed brottsliga handlingar! * Du är inte ensam! Berätta för någon du litar på om det du blivit utsatt för. Kom ihåg att det aldrig kan vara ditt fel. * För dagbok - anteckna varje hot och övergrepp du utsätts för. * Dokumentera skadorna. Beskriv i text och försök att fotografera skadorna. * Ta kontakt med en kvinnojour - där får du råd och stöd. Alla som arbetar på kvinnojouren har tystnadsplikt. Telefonnummer till närmaste kvinnojour hittar du i telefonkatalogen eller via polisen. * Män som misshandlar är livsfarliga! Kvinnomisshandel är alltid ett brott. Gör en polisanmälan! Hemsidan. biphome.spray.se

Vart vänder jag mig i Karlstad?

Annilie och Sara jobbar som kuratorer på Stödcentrum och Nyckeln i Karlstad. De vänder sig till dom som är över 18 år, skrivna i Karlstads kommun och blivit utsatta för våld i en nära relation. Med nära relation avses make/maka, registrerad partner, sambo, särbo, flick/pojkvän eller person som tidigare haft någon av dessa relationer. Dessutom: förälder/annan person i föräldraställning, barn/styvbarn och syskon. Det vanligaste våldet är mäns våld mot kvinnor, men våld förekommer även i samkönade realtioner, kvinnors våld mot män och mellan vuxna barn och äldre föräldrar. Det våld som utövas kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt och ekonomiskt. Även hedersrelaterat våld tillhör Stödcentrums område. De arbetar vardagar, måndag till fredag. Telefonnumret dit är 054-56 44 40. Under de tider de inte finns på kontoret finns det möjlighet att lämna meddelande på deras telefonsvarare. De lyssnar av telefonsvararen flera gånger om dagen (vardagar). Det finns även möjlighet att e-posta till dem: stodcentrum@karlstad.se På tisdagar mellan kl. 10-12 kan du träffa dom på Trygghetscenter, Drottninggatan i Karlstad


Ett kvinnoboende Strandgården är ett boende på Strand som är för kvinnor. Huset består av sex lägenheter, varav fem nyttjas av brukare. Där lever man i stort sett i ett kollektiv och det finns tillgång till personal dygnet runt. Dagen börjar med frukost kl. 08.00 och håller på fram till 09.00. Lunch serveras klockan 12.00-13.00, fika 15.30 samt middag 18.00, då man även kan ta med sig nattamat till sin egen lägenhet. Maten tillbereds utav personalen och matkostnaden är uppe i 86 kr/dag, det får man betala även om man inte äter.

På boendet är personalen till för att stödja brukaren i olika sammanhang, bland annat kan man få skjuts till och från arbetet, det betalar man ingenting för. Behöver man hjälp med tvätt/städning gör de även det. Två gånger i veckan är det storhandling. Då kan man följa med och handla till det egna hushållet. En gång i veckan har man gemensam aktivitet, då åker man ut och grillar, går på marknad eller åker ut och fikar i naturen. Till helgen hör också ”helgmys”, då det blir chips, godis och dricka (efter 19.00) och eventuellt någon film. För närvarande bor fem personer i boendet och varje brukare har en individuell planering inför framtiden. I den egna lägenheten får man ta

emot kvinnobesök mellan 08.0022.00. Män är inte välkomna - det finns undantagsfall - vid samråd med de andra brukararna kan man få ta hem en manlig släkting på ett kortare besök. Husdjur är inte tillåtna i lägenheterna. I de allmänna utrymmena, som består av ett TV-rum och en matsal, har man bland annat tillgång till brukardator, böcker, symaskin och en TV med DVD. Nere i källaren ligger tvättstugan och man får tvätta 1 gång/vecka. All medicinering sköts av personal. Sjuksköterskan kommer en gång i veckan för att dela ut eventuell medicin samt kollar hur läget är i största allmänhet.

Ifall man är berusad får man komma in i lägenheten men ej vara i de allmänna utrymmena. Man får inte ta med sig alkoholhaltiga drycker till lägenheten. Droger får ej heller förkomma på boendet, men man får även i det fallet komma påverkad. Varje dag skriver personalen dagbok. Detta för att smidigt kunna byta skift. När man bott på Strandgården i sex månader, visat sig drogfri, får man en egen lägenhet i form av ett bostadssocialt kontrakt. Oftast är det efter det endast besök en gång per vecka av personal från SPANA. Slutligen är det tänkt att man ska skaffa sig ett arbete och bli självständig i framtiden! Text: Jane Alsing Foto: Per Rhönnstad


PÅBÖRJAN TILL EN

JULHYSTERI Flickan... Flickan var ensam, flickan var stum. Hon kallades konstig, hon kallades dum. Hon ansågs va tråkig, hon ansågs va lat. De sa hon var ful, och ej hade smak. Flickan var ledsen, flickan var rädd. Hon grät sig till söms, i sin kalla bädd. Hon drömde och mindes, vad smärtsamt det var. Den dag hon blev lämnad, helt ensam kvar. Hennes barndom var trasig, där fanns ingenting. Föräldrarna skildes, de släppte sin ring. Hon tog emot slag, och smärtsamma ord. Tårarna rann, och såren gav blod. Hon sa till sin mamma, ’’det kommer bli bra’’ hon försökte att hjälpa, precis varje dag. Men orden hon hörde, tillbaks gjorde ont. Hon var inte önskad, allt kändes tomt. Hon slutade prata, kröp in i sig själv. Hon kunde va ute, så sent varje kväll. Hon vandra i mörker, ensam och svag. Ibland gick hon ända, tills natt blev till dag. Saknad av kärlek, saknad av ro. Saknad av värme, och nånstans att bo. Formade henne, till den som hon blev. Som människor tyckte, va något fel. Men de kunde inte, se vad som hänt. De hade inte, känt vad hon känt. Inte blivit svikna, och lämnade kvar. Av det som de flesta, tarförgivet och har. I brist på att lyssna, i brist på att se. Så orkade flickan, nätt och jämt le. Hon biter ihop, hon tårarna sväljer. När orden hon hör, ’’du är en asperger’’ //Sara

Nu är julen här och det är dags att ge sig ut på staden och handla julklappar! Är det verkligen värt all stress och hysteri som pågår runt denna helg eller var det bättre förr när momor stickade strumpor till barnbarnen och halsduk åt far? Om man tänker på all den mysiga julskyltningen så tycker jag nog att det är värt det! Tänk att komma ut en söndagseftermiddag med vintermörker för att se all den belysning som lyser upp hela staden. Man blir varm i hela kroppen och julen känns verkligen härlig! Man riktig längtar till Julafon då klappar skall delas ut och skinkan skall ätas upp! Sen har vi den negativa sidan av det hela. Folk är som hysteriska och skall slita och dra i varje klapp innan man hinner fram och titta. Man riktigt ångrar sig att man gett sig ut en skyltsöndag för att handla julklappar. Lyckas man skaffa sig en julklapp denna söndag så kan man skatta sig lycklig! Hur skall det gå i år? Snart är det skyltsöndag igen och då är det dags att ge sig ut för att få de bästa klapparna! Hinner man först? Hinner man med det mysiga julfikat på café man längtat efter hela året? Det är mycket tankar som rör sig kring julen, julklappar och kyrkan. Det skall firas julotta 07.00 på juldagen, och man är i regel så trött efter gårdagens julglögg att man aldrig kommer iväg. Sen är det barnen som skall roas med skidor, skridskor, kälke och helst häst med släde och julklapparna i stor säck bakpå. Efter julafton är det ytterligare några dagars hysteri på staden. Då är det mellandagsrean som skall kontrolleras. Helst skall kvitton sparas så man kan byta de dyra klapparna mot ett betydligt billigare pris under mellandagsrean. När man är färdig med det är det Nyår! Tänk vad tiden går fort. Det är redan ett dags att fira in ett nytt år och man har förberett sig med champagne och räkor. Det skall festas riktigt ordentligt! Helst med nyårsrakter med pompa och ståt. Nej, det är dags att tänka efter ordentligt om det inte var bättre förr! Text: Jane Alsing


R eportage

Att ge sig ut och luffa fr책n ett brukarperspektiv


Mårten på resa i asien

För varje gång jag insjuknat i en psykos har det blivit svårare och svårare att komma igen. Detta beror förmodligen på att jag vant mig med en sorts sjukdomsidentitet som jag blir allt mer trygg i. Precis som en bagare behöver många ingredienser för att göra en kaka (ingen ingrediens är viktigare än den andra, utan alla behövs), på samma sätt måste det till många ingredienser för att komma igen efter en psykos. En nyhet efter senaste gången var att jag fick en kontaktperson, vilket betydde oerhört mycket för mig. Från att i början få reda ut vad det sjuka är i mitt resonemang, till att motivera mig för studier, och till dit jag befinner mig nu på resande fot i Indien. Den resa jag gör nu har det varit lång planering inför och det har underlättat motivationsarbetet att komma igen. Vågar jag inte gå på stan själv i rädsla för att stöta på folk som varit inblandade i min psykosvärld, ja då är en resa orimlig. Att inte orka vara social i långa stunder är också jättekämpigt att komma tillrätta med. Då kan det kännas bra att ha en riktig morot att se fram emot. Annars blir det lätt att jag slår mig till ro och tänker att jag i alla fall inte är inlagd på någon avdelning. Att byta miljö var viktigt, för även om många tankar måste ältas, så kommer jag till en gräns där jag måste gå vidare. Det var ett jättestort steg att börja på KPS, Kristinehamns Praktiska Skola, men ännu större när jag året efter till och med flyttade till skolan. Det var inte bara jag själv som var skeptisk till ifall jag skulle fixa det.

Från att ha haft ett liv då jag egentligen bara satt och lyssnade på musik, försjunken i min egen tankevärld, till att dela dusch, toa, kök och tv-rum med tolv andra personer. Vad finns då för komplikationer när jag är ute och reser? Jag har ju stränga läkarorder att sköta medicin, sömn, mat, och så vidare, vilket gör att jag nu reser på ett litet annorlunda sätt jämfört med tidigare. Exempelvis stannar jag längre på varje ställe, vilket har inneburit den extra fördelen att jag lär känna folk på ett mer djupare sätt nu än under tidigare resor. Jag är också mer återhållsam med alkohol, vilket också gör att jag får ut mer av själva resandet. Vad som däremot är svårt, är att förklara för folk varför jag är sjukpensionär. Då hittar jag oftast på en nödlögn och säger att jag har problem med ryggen. När jag sedan lärt känna personen lite grann, ja, då kan jag berätta sanningen. Men med ytliga kontakter finns det ingen anledning att öppna sig på det sättet tycker jag.

morot för att inte sjunka tillbaka i psykosvärlden? Jo, under resan träffade jag en flicka som jag tycker om, och efter mycket om och men har jag bestämt mig för att ge vårt förhållande en chans. Sedan så stämmer det att min rygg är väldigt dålig, för om jag bär ryggsäcken i ett par timmar orkar inte den vara med längre. När jag stod och blickade på Himalaya kom jag och tänka på när jag jobbade med självhjälp inom ASP, och träffade en kille som gärna ville fjällvandra. Kanske det vore något att ta tag i igen. Tyvärr har jag tappat kontakten med honom, men om han fortfarande är intresserad av en fjällvandring så skulle vi kunna peppa varandra med de steg som är nödvändiga för att det skulle bli en realitet. För er som är intresserade av själva resan, är det bara att gå in på www. resdagboken.se och söka på alias ”nilsmarten”. Där kan ni läsa mer om och se fler bilder ifrån resan. Text: Mårten Nyström

I slutet av februari kommer jag hem igen. Vad ska jag då skaffa mig för ASP BLADET | NUMMER 10 2009 23


IDROTTSPROFILEN STEFAN BERNDTSON När jag satt på tidningen en dag och funderade på vad mitt nästa reportage skulle handla om så kom jag på att jag skulle göra en serie om idrottsprofiler inom förvaltningen. Efter att ha hört mig lite för vilka som skulle kunna bli aktuella att intervjua så bestämde jag mig för att min första intervju skulle bli med Asp/Anas Enhetschef Stefan Berndtsson. Stefan är tävlingscyklist i Mountainbike och Skövde är hans hemmaklubb. Hur länge har du cyklat Mountainbike? Jag har varit aktiv

och tränat målmedvetet sedan hösten 1993. Då började jag träna ordentligt och det var också då som jag flyttade till Karlstad. Innan det så körde jag lite spontant och tyckte att det var roligt och då bodde jag i Stockholm. I början var det en storstadssport för det var i storstäderna det föregick. Sen flyttade jag till Karlstad och då gick jag med i Karlstads Cykelamatörer. Där fanns det då några som körde Mountainbike så då blev det att man var med där. Sen började jag att tävla under våren 1994 och har hållit på sen dess och gör det fortfarande.

Finns det olika typer av Mountainbike? Jag kör det

som kallas Cross Country och det motsvarar om du tänker dig längdåkning på skidor. Ungefär den varianten på cykel är det. Man kör på spår i skogen och det går både uppför och nedför så det är krävande.

Jag har förstått att du tävlar men vilka tävlingar är det som du ställer upp i? Sverigecupen

kör jag som är en tävling som återkommer varje år. Den körs på olika ställen runt om i Sverige, upp till Sundsvall ner till Skåne men mycket körs i Mellansverige. Det körs ca sex till sju deltävlingar per säsong 24 ASP BLADET | NUMMER 10 2009

Västgötacupen är en annan tävling och det är en hemmatävling när jag kör för Skövde Cykelklubb som jag har kört för i tre år.

Hur många tävlingar deltar du i under ett år? Det blir mellan 20

– 30 tävlingar per säsong, ändå väljer jag bort väldigt mycket. SM är en tävling som jag brukar köra varje år och Nordiska Mästerskapen kör jag ibland. I år hade jag även fundering på att köra VM men dessvärre fick jag ställa in det pga sjukdom. VM gick i Frankrike så det var lite långt men jag har en kompis nere i Skåne som deltog och han blev faktiskt världsmästare. Tittar jag i efterhand hur jag hade kört tidigare så hade jag placerat mig bland dom 8-10 bästa på VM.

Har du vunnit någon tävling?

Ja, tävlingar har jag vunnit men inga stora. En tredje plats på SM är det bästa jag har gjort och jag har även en knippe med fjärde och femte platser.

Hur mycket tid lägger du ner på din sport? Jag tycker att jag

lägger ner för lite tid för att kunna hålla mig där jag vill. Klassen jag kör i är H50, herrar 50 eftersom jag är 52 år. Många tror att det inte kan vara särskilt jobbigt att köra i veteranklassen men det är väldigt krävande. Som det ser ut nu under

vintern så kör jag ca 10 timmar i veckan och det är alldeles för lite. Man bör ligga på ca 15 timmar per vecka. Under vår och sommar blir det alltid längre för då kan man köra sina träningspass ute. Så under ett år så blir det nånstans 9-15 timmar per vecka. Under vintern så kör jag på min cykel som jag har hemma i garaget och då brukar det bli ett pass på 1-1,5 tim.

Varför blev det just cykel som du fastnade för? Tidigare så var

det löpning jag höll på med ganska mycket men jag fick problem med ett knä. Under den tiden så bodde jag i Stockholm och en dag såg jag en artikel att det skulle vara en Mountainbiketävling i slalombacken i Vällingby. Jag tyckte att det lät ganska roligt så jag bestämde mig för att åka dit och titta. Jag tyckte direkt att det såg jätteroligt ut så jag tänkte att de där måste jag prova på. Men det innebar också att jag var tvungen att köpa en cykel, så det gjorde jag. Jag bodde i västerort när jag bodde i Stockholm och där hade dom redan klara spår i skogen att köra i. Så det var bara att slänga cykeln på taket och åka ut och köra. Det var så det började. Senare blev det lite långlopp osv. Jag fastnade direkt för cykel och tycker än idag att det är lika roligt som när jag började.


Mountainbike är väl en ganska ny sport? Ja det är det. Det började

någon gång i slutet på åttiotalet med att Bernt Johansson gick över från att ha kört sk racer till att börja köra mountainbike.

Finns det gott om Mountainbikesspår runt om i Värmland? Det finns ett på

Skutberget men i övrigt är det ganska dåligt. Det finns ställen runt om i Sverige som är klart bättre, bla min klubb Skövde som har gjort ett väldigt bra jobb med Billingen. Billingen har fem slingor som är väldigt bra att köra på.

Har du någon uppskattning om hur många det är som kör Mountainbike i Sverige? Nej det

har jag inte, men det har minskat radikalt. Den främsta andledningen är att man har bytt till att köra racer istället menar Stefan. Han säger även att det svänger och att det ett tag var väldigt populärt med just Mountainbike. Många av dom yngre som blir bra går ofta på Cykelgymnasiet i Skara. En del hänger kvar med att köra Mountainbike och en del går över till att köra racer.

det har jag inte. Stefan berättar att han tror det beror på att sporten är så pass liten så sponsorerna är inte intresserade när dom inte kan göra någon reklam. Däremot i vanlig cykel eller racer som det också kallas, där finns det gott om sponsorer. Till sist frågar jag Stefan vilken målsättning han har inför kommande säsong. Med ett litet leende på läpparna så svarar Stefan att han siktar på topp tre i Sverige. Han tycker att han har kapacitet till att nå sitt mål. Jag avslutar våran intervju med att önska Stefan lycka till med sin satsning. Sen passar jag även på att tacka så mycket för att han tog sig tid för en intervju. Text: Patrik Andersson Foto: Per Rhönnstad

Foto: Lilli-Ann Lundgren

Slutligen tänkte jag fråga dig om du har några sponsorer? Nej


MÅNADENS TIPS American Gangster berättar den sanslösa och sanna historien om den fattige, svarte ynglingen från landet, som under 1970-talets början lyckades bli USA:s heroinkung. Frank Lucas - en man lika disciplinerad som en asketisk munk - var ett geni som byggde ett imperium med vad som föreföll vara en vattentät affärsmodell.

FILM AMERICAN GANGSTER (DVD) Text: Christer Jansson

Denzel Washington spelar rollen som Frank Lucas och Russell Crowe rollen som Richie Roberts, polisen som får upp spåret på Lucas. Bland flera bra birollsaktörer förtjänar Josh Brolin extra beröm. I rollen som den korrumperade, skallerormshale snuten Trupo stjäl han varenda scen han är med i. Arbetsnarkomanen Ridley Scott har regisserat detta ambitiösa drama, där han gapar efter mycket. Att Scott gillar att arbeta snabbt, med få tagningar, kan vara orsaken till att filmens karaktärer emellanåt känns ytliga. Kanske är det signifikativt att den bästa scenen är både den längsta och långsammaste, därman tagit sig tid. Filmen är dock klart sevärd, och får tre starka aspblad.

BOK

DEN SJÄTTE KLAGOSÅNGEN av William Brodrick Majlis Håård från Uddevalla stadsbibliotek

En oerhört fascinerande och komplex berättelse om smuggling av judiska barn under ockupationen av Paris under andra världskriget. Den sjätte klagosången är en stark och annorlunda bok om vad kriget gör med människor. Boken bygger på författarens mors historia från andra världskriget. Berättelsen tar sin utgångspunkt i Agnes modiga handlingar för länge sedan. Agnes har nu blivit gammal och har inte så långt kvar. Hon har fått ett allvarligt sjukdomsbesked av sin läkare. Hon beslutar därför att berätta om de mörka och grymma hemligheter som hon burit så länge på.

Text: Christer Jansson

RÖYKSOPP - Junior

MUSIK

Den norska elektronikaduon Röyksopp släppte i våras sitt tredje studiealbum: Junior. Tromsösönerna Svein Berge och Torbjörn Brundtland fortsätter här längs sin upptrampade stig, att leverera en produktion med stilmässig variation. Till skillnad från tidigare album har man denna gång valt att nästan uteslutande lämna sånginsatserna åt kvinnliga gästartister, varav tre är svenskor: Robyn, Karin Dreijer och Lykke Li.

De instrumentella spåren är också färre - endast två stycken - vilka båda är vackra symfoniskt präglade alster med tonvikt på stora stråkarrangemang. Musiken står med ena benet i den moderna dansmusiken, och det andra i melodiös pop. Låtarna (elva spår/51 minuter) lånar i varierande grad från bland annat drum and bass, trance och funk. Junior är inget mästerverk, men för sin jämna, höga kvalitet är den väl värd sina fyra aspblad. Röyksopp släpper under början av 2010 ett syskonalbum till Junior, med den logiska titeln Senior.

26 ASP BLADET | NUMMER 9 2009


TUFFA TIDER?

Text: Jane Alsing

Gratis frukost serveras det vardagar mellan 08.00-13.30 på Stadsmissionen. På tisdagar och onsdagar serveras det även lunch och den är gratis. Under Jul/Nyår är det helstängt. Tillgång till telefon, möjligheter att duscha, byta/tvätta kläder och vila finns på Ria som har öppet varje vardag mellan 12.00-16.30. På måndagar, tisdagar och fredagar serveras det lunch 13.30 och den kostar 11 kr, vill man ha dricka 5 kr, mjölk 3 kr och en mjuk smörgås 1 kr.

Text: Jane Alsing

Surfa på nätet

Öppettiderna på Jul/Nyårshelgen är ej fastställt ännu. Har du ej internetuppkoppling hemma kan du gå till Biblioteket eller till Internetcafet inne på SJ. På biblioteket är det gratis att surfa på datorn och man kan boka upp till 2h/dag. Det går att koppla in USB-minne och föra över filer från/till telefon/kamera. Öppettiderna är Må-Tor 10.00-19.00 Fre 10.00-18.00 Lör 10-15 Sön 11-15. På internetcafet blir det genast annorlunda, där är surftiden obegränsad men avgiften för 1h är 19kr. Man kan ej ladda upp/ned några bilder från/till nätet, det går enbart att surfa. Tillgång till dator har man må-tors 05.3021.30, fre 05.30-22.30 lör 06.30-20.15 och Sönd., helgdag 13.30-18.00.

INGET ATT GÖRA?

Text: Jane Alsing

Vill man hitta på något under veckorna finns det mycket att göra bla kan man åka skridskor, känns som ett alternativ nu när vintern äntligen är här. Då får man välja mellan att åka på Kobbs Arena, Färjestad (lämpar sig bäst för träning i konståkning och ishockeyträning) eller Tingvalla Isstadion (långfärdsskridsko, bandyträning). Känner man för att simma eller styrketräna går man till badhuset. Mest lönsamt är det att styrketräna på Nautilus då entren till badhuset ingår. Nautilus har öppet: mån 08.30-20.45 tisd-torsd 06.30-20.45 lörd-sönd 08.30 - 17.00. Det finns även seniorkort som gäller måndag - fredag 08.30 - 15.00, samt tisdag - fredag 06.30 - 14.00. På Nautilus hemsida kan du bla se närmare på vad för slags träning som erbjuds. Badet har öppet följande tider: Stora Bassängen: måndag 14.00-20.00 (Efter kl 18.00 vuxensim, 18 år) tisdag-fredag 06.30-20.00 lördag 08.30-17.00 söndag 08.30-13.00. Här finns bl. a motionssim, snabbana, hopptorn och i den lilla bassängen har man bla vattengymnastik och babysim. Det finns även solarium i anknytning till badet. Öppettiderna för ishallen och Tingvalla finns att hämta på Karlstads kommuns hemsida. ASP BLADET | NUMMER 10 2009 27


PÅ JOBBET

Text: Karl-Peter Johansson Foto: Robert Olsson

Inger Granhagen är avdelningschef för ASP-ANA (Avdelning för socialpsykiatri, alkohol och narkotika), som är en relativt ny avdelning inom Arbetsmarknads- och Socialförvaltningen. Den har funnits cirka ett år och är en hopslagning av Avdelningen för Socialpsykiatri samt Avdelningen för Alkohol och Narkotika. ASP bladet har mött Inger Granhagen för en intervju kring sammanslagningen och hennes nya roll på jobbet. Du var tidigare chef för ASP och är nu chef för ASP-ANA, vad har den övergången inneburit för dig? Det har inneburit att jag är ansvarig för ytterligare ett stort verksamhetsområde, för fler medarbetare, ett antal chefer och stabspersonal. Inte ett helt nytt, men betydligt större verksamhetsområde. Det har gått nästan ett år sedan sammanslagningen, hur ser du på det första året? Först behöver jag säga, att vi jobbade i nästan ett år med förberedelser inför sammanslagningen av de två avdelningarna, och är nu sedan snart ett år tillbaka en avdelning. Det har varit ett arbetsintensivt år, vilket har inneburit stora förändringar för en del, men inte lika mycket för andra. Det som främst har varit mitt inledande jobb har varit att få ihop en väl fungerande ledningsgrupp, att vi som chefer jobbar bra tillsammans. Och även att få de gemensamma resurserna att arbeta bra ihop – när det gäller verksamhetsutvecklare, assistenter och andra. Det har varit mycket arbete, för många, för det har varit en stor verksamhetsorganisatorisk förändring. Det har också varit lokalförändringar, ett antal verksamheter har flyttat till nya lokaler för att få tillstånd den nya enheten – Utredning, Stöd och Behandling, och vi på ”kontoret” har också flyttat. Så det har varit ett innehållsrikt år.

Hur ser du på den nya avdelningen, är den homogen och integrerad, eller är det ”två avdelningar i en”? Jag vill inte använda begreppet homogen och inte integrerat heller, för det är ett ständigt pågående arbete. Och flera delar av avdelningarna berörs inte särskilt mycket, jag tänker på Frödingshöjd gruppboende, Citygruppen/Erikdalsgatan eller Ulleberg och Gökhöjden. Delar av de här verksamheterna har kvar sina specifika målgrupper. Där man främst jobbar för att få ihop verksamheten är ju på ”Utredning, Stöd och Behandling”. Där är inte verksamheten integrerad ännu. Det viktiga ä att respektera varandras olika kunskaper, och att hitta arbetssätt som fungerar för de målgrupper man ansvarar för. Och det förändras ju, det är inget som ligger stilla, utan målgrupperna förändras, klienternas behov ändras, omvärlden ändras. Så homogent och stabil verksamhet tror jag inte att vi har, och inte kommer att få fullt ut heller. Sedan har det varit väldigt turbulent inom ”Utredning, Stöd och Behandling”. Dels i chefskapet; nu har vi en ny enhetschef. Det har också varit turbulent i att personal har slutat och andra som är föräldralediga – vilket också bidrar till att det tar längre tid att få en personal som arbetar bra tillsammans.

Finns det några förändringar som ligger för handen inom ASP-ANA och vilka är det i så fall? Vi gjorde ju en plan förra året, verksamhetsplanen för 2009, där vi var tvungna att reducera verksamheten utifrån besparingskraven. Det gjorde vi med 5,5 tjänster, vilket också bidrog till en turbulent arbetssituation. Inför 2010 så ska vi inte göra några reduceringar, utan snarare en utvidgning av verksamheten. Det kommer att bli nya gruppboendeplatser och ett omvårdnadsboende för missbrukare. Det räknar vi med i alla fall. Då kommer vi att nyanställa personal, och vi kommer att kunna verkställa boendebeslut, och få bättre bostadssituation för målgrupperna. Hur ser din vision ut för den nya avdelningen? (Skrattar) Jag vet inte om jag har en egen vision, vi har ju en verksamhetsplan där vi har målsättningar för den gemensamma avdelningen. Jag tycker begreppet vision är problematiskt, men vad jag vill med den nya avdelningen är att de målgrupperna som vi ansvarar för – personer med missbruksproblem, psykisk ohälsa och funktionshinder – ska få sina rättigheter tillgodosedda, och att de kan ta plats i samhället, att vi ska vara bra företrädare och ASP BLADET | NUMMER 10 2009 29


JOB B E T

Förut fanns det vissa organisatoriska hinder, och man var tvungen att komma överens med någon som hade annan ekonomi, en annan chef och budget. Nu tillhör vi samma avdelning, och alla sitter i samma arbetsgrupp, där vi kan hitta den bästa lösningen för varje person. talesmän för människor som har svårt att göra sig hörda. Och det tycker jag är det viktigaste. Att man får den hjälp man har rätt till: till bostad, till arbete/sysselsättning, till ekonomi och till behandling. Ibland måste vi anställda och särskilt jag som chef prata, mycket, för en grupp som vanligtvis inte tar så mycket plats själva. Det tycker jag är viktigt. Sedan hoppas jag att vi gemensamt kommer att fortsätta med brukarinflytandefrågor, med delaktighet, ja med allt som ligger i att lyssna på vad människor själva vill och önskar. Metodfrågor och arbete enligt riktlinjer är också ett viktigt område för samtliga målgrupper. Har du något övrigt som du vill tillägga? Man kan tillägga att vi verkligen är i nära förhandling med kommunen när det gäller nya boendeplatser. Och där hoppas jag att vi redan under 2009 kan få besked om att vi kan starta 2010. Vi börjar få gehör för bostadssituationen hos kommunen, vilket är ett gott betyg på vårt ihärdiga arbete. Vidare kan man se att vi har lyckats göra det lättare att använda missbruksresurser och socialpsykiatriresurser gemensamt 30 ASP BLADET | NUMMER 10 2009

för att skapa ett större utbud, och kan använda sig av resurserna bättre för de med ”både-och-problemen”. Förut fanns det vissa organisatoriska hinder, och man var tvungen att komma överens med någon som hade annan ekonomi, en annan chef och budget. Nu tillhör vi samma avdelning, och alla sitter i samma arbetsgrupp, där vi kan hitta den bästa lösningen för varje person. Sen måste jag nämna Fält- och uppsök. Det är ju en jätteviktig resurs. Det är också en verksamhet som finns utanför byråkratin, och det tycker jag är viktigt. Ibland förväntar vi oss att våra målgrupper ska våga gå in på ett kontor på en i förväg uppgjord tid, och ha med sig en korrekt ifylld blankett, och det är det ju inte alla som klarar och då måste vi finnas utanför kontoren. Så det tycker jag är en utmärkt resurs. Och så Mediagruppen såklart. Den gör ett utmärkt jobb, och det är kul med verksamheter som syns. Och som också betyder samma sak som jag sa förut, där var och en får plats och får någonting att göra, som lyfter och tar tillvara det som är det egna, goda och bra. Så det finns jättemycket som är positivt och roligt. Jag tycker Nexus arbete med unga är föredömligt

och bra. Men får jag fortsätta prata kommer jag snart räkna upp nästan alltihop. Men Nexus kan nämnas för att de har ett gränsöverskridande arbetssätt, i bemärkelsen att de arbetar med unga under 18 år, och att de jobbar brett också med både missbruk och psykisk ohälsa, och unga med neuropsykiatriska problem. Så det tycker jag är bra. Till nästa intervju tillägger jag allt annat som jag tycker är bra! Har den här sammanslagningen utvecklat dig som chef? Det var en svår fråga… Vad det inneburit, vilket kanske inte är av godo för mig personligen, är att jag kommit längre bort ifrån verksamheten, eftersom jag chefar över fler personer, och har fler enhetschefer med olika verksamhetsområden. Det är en omställning, för min egen del, som inte är så lätt. Tidigare hade jag kunskap om och någorlunda koll på verksamheten, men nu måste jag överlåta mycket till medarbetare och enhetschefer. Och det är en process för egen del som jag arbetar med. Sedan har det också varit väldigt arbetsintensivt under den här sammanslagningen. Så visst har mycket förändrats i min yrkesroll.


Inger Granhagen Ålder: 58 år. Bor: Ölme, Jogarsrud. Familj: Make, barn och barnbarn. Intressen: Trädgården, skogen, läsa, handarbeta. Drömresa: Vietnam. Favoritmat: Skaldjur. Senaste lästa bok: ”Färden genom Mangroven”, av Maryse Condé.

Avdelningschef ASP/ANA


KARLSTAD.SE

Profile for ASP Bladet

asp78  

sidan 18-19 sidan 22-23 sidan 16-17 sidan 12-13 Nr: 10 - 2009 - Årgång 8 KARLSTADS KOMMUN Fyra män från Japan har varit i karlstad för ett f...

asp78  

sidan 18-19 sidan 22-23 sidan 16-17 sidan 12-13 Nr: 10 - 2009 - Årgång 8 KARLSTADS KOMMUN Fyra män från Japan har varit i karlstad för ett f...

Profile for aspbladet