Page 1

ASP BLADET

Tidning från Avdelningen för Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika. Karlstads Kommun

Nr: 3 - 2010 - Årgång 9 sidorna 8,14-15 & 28

TEMA: SHIZOFRENI Detta nummer tittar vi närmre på Schizofreniförbundet, får veta mer om Landstinget Värmlands arbetsgrupp ”Framtidens Psykiatri” och lära oss lite mer om musikterapi som behandlingsform för schizofreni.

sidan 6-7

ADHD flickor går under radarn

Traditionellt har adhd-diagnosen kopplats till bråkiga, överaktiva pojkar. Denna syn på besväret har varit så förhärskande att många kommit tro att problemet endast gäller just pojkar. Forskningen har missat att även flickor är minst lika drabbade.

sidan 12-13

allt vanligare med läkemedel för unga flickor

sidan 20-21

Rättspsykiatrisk vård

Unga kvinnor, flickor och läkemedel var temat för en seminariedag arrangerat av bland andra Kvinnonätverket, RFHL och Arbetsmarknadsoch socialförvaltningen på Wermlandsbanken i slutet på mars.

Om man utfört ett brott under en allvarlig psykisk störning sker en rättspsykiatrisk undersökning. Då utför man en så kallad paragraf 7undersökning (P7), vilket är en mindre sinnesundersökning i form av ett timslångt läkarsamtal.

KARLSTADS KOMMUN


EFTER ÅRETS FÖRSTA KVARTAL - VAD ÄR PÅ GÅNG? Avdelningsnivå: På ASP-ANA ska vi under året arbeta på ett nytt sätt med fyra arbetsgrupper för verksamhetsutveckling, och nu har det kommit in anmälan från ca 50 medarbetare som vill delta. Jag har bjudit in till gemensamt startmöte den 13 april, där vi ska gå igenom förutsättningar och frågeställningar, och påbörja grupparbetet. Jag ser fram emot att detta breda engagemang ska bidra till en god utveckling av vårt gemensamma arbete och ansvar inom avdelningen! Länsnivå: Nya Perspektiv är namnet på ett arbete som genomförts av chefer och politiker inom Värmlands kommuner och landstinget, där hälso- och sjukvårdsfrågor och socialtjänst varit i fokus. För ASPANA så berörs vi främst av två av de fyra områdena: Riskbruk och riskbeteende och Psykisk ohälsa, där ett antal aktiviteter ska genomföras inom länet. Det blir allt flera områden som berör oss gemensamt, både mellan kommunerna och mellan kommun och landsting. Samverkan och samarbete med gemensamma överenskommelser och gemensamma individuella planer är sedan 1 januari 2010 lagstadgat, och ett omfattande arbete pågår för att åstadkomma praktiskt arbete och faktiska förändringar.

Nationell nivå: Nu har också preliminära Nationella Riktlinjer för psykosociala insatser presenterats, vilka främst avser personer med schizofreni, och år 2007 kom Nationella Riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Riktlinjer är ett av de styrverktyg som Socialdepartementet och Socialstyrelsen har för vår verksamhet. I de nationella riktlinjerna framkommer vilka metoder som vi bör använda i arbetet, som är tillräckligt utvärderade för att vi ska veta att de också har avsedd effekt. Och avslutningsvis Personlig nivå: Mars månad går mot sitt slut, snösmältningen är i full gång (tack och lov) och hemma har jag alltfler snödroppar som letar sig upp mot ljuset. Flera bofinkar finns hemma runt fågelbordet, och det hörs alltmer av fågelsång varje morgon. Mina nysådda blomsterfröer tittar också upp ur jorden, visserligen inomhus och under växthuslampan men ändå - våren kommer även detta år!

Inger Granhagen Avdelningschef

Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika Avdelningen, Karlstads Kommun Besöksadress Köpmannagatan 2 , 651 84 Karlstad Telefon 054 - 29 71 00


N Y HE T ER Mycket väsen för ingenting Hörselskadades Riksförbund (HRF) har nyligen kommit ut med en rapport med det lämpliga namnet ”Kakafonien”. Det är en nästan 100 sidor lång skrift som bland annat presenterar undersökningar som pekar på att cirka fyra miljoner svenskar har problem med störande ljudmiljöer på jobbet, på caféer/restauranger och i olika samlingslokaler. Buller och oljud är ett mångbottnat problem, och grunden läggs tidigt i skolmiljöer beskriver rapporten. Det kan bidra till känsla av stress, koncentrationssvårigheter, huvudvärk och trötthet. Minnet påverkas också negativt av dålig ljudmiljö. Forskare har visat samband på buller och ökad utsöndring av stresshormoner. Vårt centrala nervsystem är disponerat att reagera på starka ljud, en skyddsmekanism som anses ha varit central för vår överlevnad. Problemet är att vi inte kan stänga av den när det inte behövs. – Vi vill vi få arbetsgivare, fack, kommuner, arkitekter och alla andra att börja tänka ”ljudsmart”. Det är dags för ett samtalsvänligt Sverige, där alla mår bättre – inte minst hörselskadade, säger HRFs förbundsordförande, Jan-Peter Strömgren i ett pressmeddelande.

Mer KBT för vårdtagare med ångest och depression Socialstyrelsen har nyligen publicerat nya nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom. Syftet är att lyfta fram evidensbaserade behandlingsmetoder för dessa folksjukdomar. Tanken är att vårdtagare genom de nya riktlinjerna ska få effektiv behandling samt slippa behandlingsmetoder som inte fungerar särskilt bra. ”För att uppnå rekommendationen om att kunna erbjuda befolkningen flera effektiva behandlingsalternativ behöver hälso- och sjukvården öka tillgången till psykologisk behandling, främst KBT”, skriver Socialstyrelsen. Minst 25 procent av alla kvinnor och 15 procent av alla män kommer någon gång i livet att få en behandlingskrävande depression skriver myndigheten vidare. KARLSTAD.SE Ladda ner de nya riktlinjerna på följande adress: http//tinyurl.com/y86r5vd

INNEHÅLL INLEDARE

2

DEBATT

4

Hur viktiga är tänderna hos en person?

REPORTAGE

ADHD Flickor går under radarn 6-7 Schizofreniförbundet 8 Handi Socket 9 Hur upptäcker man ett missbruk 10-11 Vanligare med läkemedel för unga flickor 12-13 Schizofreni är inte vad det varit 14-15 Delade meningar om skademinskningen 16-19 Rättspsykiatrisk vård 20-21 Risken med att bli dömd till rättspsykiatrisk vård 22 Tvångstankar - en livslång kamp 23 På fritiden 24-25 Stefans liv 26 Månadens tips 27 Musikterapi för Schizofrena 28 Hemlös 29

PÅ JOBBET

30-31

Karin Haster

ASP BLADET

Grundad 2002

Handledare Emilio Merayo

Redaktion

Olle Stagnér Karl-Peter Johansson Kajsa Jansson Christer Jansson Jane Alsing Patrik Andersson Christer Adrian Håkan Kristensson Robert Halvarsson

Fotograf

Per Rhönnstad

Grafik/Layout Robert Olsson

Ansvarig utgivare Sigge Säll

KONTAKT as.mediagruppen@karlstad.se 054 - 29 71 14 ISSN 1652-652X Tryck: Fritid Karlstad Kommunoch föreningstryck.


DEB AT T

HUR VIKTIGA ÄR TÄNDERNA HOS EN PERSON?

Bemöter du en person med en dålig tandstatus annorlunda mot hur du bemöter en person med ett perfekt, jämnt och vitt garnityr? Eller tänker du ett steg längre och funderar på varför personen med den dåliga tandstatusen har hamnat i den situationen? En orsak kan vara att personen ifråga lider av psykisk ohälsa. Människor med en psykiatrisk problematik får lätt dåliga tänder på grund av många orsaker som jag snart skall redogöra för. När du läst kommande text så kanske du tänker efter både en och två gånger nästa gång du möter en person vars leende inte ser ut som det i tandkrämsreklamen. Läkemedel: Äter du någon sorts psykofarmaka så kan man nästan garantera att du kommer uppleva muntorrheten från helvetet. Minskad salivproduktion leder i sin tur till en ökad risk för kariesangrepp och tandköttsinflammationer. Att dagens psykiatrikerkår i princip aldrig skriver ut salivstimulerande medel (Xerodent t ex) gör inte saken bättre. Jag tycker att det borde vara en självklarhet för läkarna att samtidigt som de skriver ut psykofarmaka så ska de också skriva ut något medel mot muntorrhet. Bristande hygienrutiner: Mår du riktigt dåligt psykiskt så är antagligen inte tandborstning och tandtrådsanvändande det primära du tänker på. Det är lätt att strunta i det eller så glöms det helt enkelt 4 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

bort. Med hjälp av kognitiva hjälpmedel, ställ alarmet på mobiltelefonen! och/eller hjälp från t ex boendestödjare eller anhöriga är det lättare att återfå borstrutinerna igen. Olämpliga kostvanor: Ponera att du lider av en depression och ska fixa något att äta. Ställer du dig och lagar en ordentlig och nyttig middag vid spisen eller stoppar du in en färdigrätt i mikron? Oftast sker det senare alternativet hos någon i psykisk obalans. Lägg där till ett oftast ökat intag av godis, läsk och andra onyttigheter, ibland i form av tröstätning. Eller så kanske du lider av bulimi och hetsäter för att sedan kräkas upp maten vilket leder till att den frätande magsyran kommer i kontakt med tandemaljen vilket inte är någon bra kombination. Undvikande av tandvården: Detta kan bero på flera saker men de vanligaste är nog tandläkarrädsla samt den dåliga ekonomi personer med psykisk ohälsa oftast får leva med. Tandläkarrädsla går dock att göra något åt (lustgasbehandling, lugnande medicin och narkos för att ta några exempel) men för det krävs det där första jobbiga besöket som

ofta är fyllt av skam eftersom du skäms över din dåliga tandstatus. Orkar du dig dock iväg så går det snart upp för dig att tänderna tillhör tydligen inte resten av din kropp eftersom högkostnadsskyddet inte gäller vid tandvård. Det kan med andra ord bli en saftig nota att betala för att göra något åt dina tänder. Just det här är något jag finner väldigt märkligt men jag vet också att det går att få ekonomisk hjälp till tandvård bara man vet var man ska vända sig. Tveka inte att ta upp det här med din läkare! Nu har jag radat upp några orsaker till varför en viss grupp människor kan ha, och ofta har, en sämre tandstatus än gemene man och jag hoppas att det har fått dig att tänka till lite. Vem vet, nästa gång kanske du bemöter det där leendet som innehåller en glugg med ett stort leende tillbaka. Och jag hoppas, jag hoppas verkligen, att du bemödar dig att ta reda på vad det är för en människa som finns där bakom gluggen. Nästa gång kan det vara du. /Kajsa


MÅNADENS FRÅGA Text & Foto: Per Rhönnstad

Har du framtidshopp?

Tommie Graffs - Ja det har jag, jag har framtidshopp! Men arbetsmarknaden är just nu för hård, den är väldigt svår att slå sej in på förmodligen.

Rickard Karlsson - Ja, förhoppningsvis så!

Jimmy Carlsson - Ja, jag vill ha ett så bra jobb som möjligt, med bra inkomst och flytta hemifrån.

Isabel Talokantask - Ja det har jag väll, jag vill bli polis och sen vill jag att alla ska ha det bra.

Josefine Gillstedt - Ja det har jag, jag vill bli polis.

Michael Schützer - Ja och få jobb, jag studerar till kock. Jag tror på framtiden, förhoppningsvis.

N Y HE T ER Karlstads skolbarns hälsa bra enligt undersökning Skolbarns psykiska hälsa har för första gång undersökts på en nationell nivå. Cirka 170,000 barn mellan årskurs sex till nio har fått svara på frågor gällande sitt mående som Statistiska Centralbyrån på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut har samlat in. Karlstad är en av de kommuner som undersökningen berör. Resultaten är väldigt positiva, för årskurs sex tillhör kommunen tillhör de 25 procent bästa i skolbarnens självskattning över alla områden utom kring psykosomatisk hälsa. Sett till årskurs nio är siffrorna lite sämre, men fortfarande väldigt bra sett till riket som helhet. På inget område tillhör kommunen kategorin som avser de 25 procent sämsta. – I många skolor och kommuner mår barnen utmärkt och det är en hjälp för andra att lära mer om vad som är ”framgångsfaktorer” och kunna identifiera ”friskfaktorer”. För andra skolor och kommuner kan situationen vara mer problematisk, säger Anna Bessö, avdelningschef för Statens folkhälsoinstitut.

Fattigdomen minskar men klyftorna består Ungdomar, ensamstående mammor och invandrare löper störst risk för att hamna i fattigdom, konstaterar socialstyrelsen i ”social rapport 2010”. Under tioårsperioden mellan 1997 och 2007 har inkomstskillnaderna ökat men samtidigt som den reella fattigdomen minskat. En särskilt utsatt grupp som rapporten lyfter fram är barn och ungdomar som placerats i samhällets vård. Deras grundskolebetyg är ofta sämre än andra barns och de riskerar att få psykosociala problem i större utsträckning än sina kamrater. Ett problem kommer heller sällan ensamt, är man arbetslös riskerar man drabbas av ohälsa i större utsträckning än människor med anställning. Man konstaterar ytterligare att arbetslösheten bland unga vuxna är tre gånger så hög jämfört med medelålders och att fattigdom främst drabbar utomeuropeiska invandrargrupper. ASP BLADET | NUMMER 3 2010 5


R EP OR TAGE

Adhd-flickor går under radarn Diagnoskriterier utformade efter pojkars störningar

Traditionellt har adhd-diagnosen kopplats till bråkiga, överaktiva pojkar. Denna syn på besväret har varit så förhärskande att många kommit tro att problemet endast gäller just pojkar. Forskningen har missat att även flickor är minst lika drabbade. Att internationella diagnosmanualer för adhd är utformade efter pojkars beteendestörningar har länge inneburit att flickorna fallit igenom nätet – tills nu. Länge har tre gånger fler pojkar fått adhd-diagnos, men aktuell forskning pekar på att minst lika många flickor har besväret. Den uppmärksamhets- och koncentrationsproblematik som utgör grunden för en adhd-diagnos är i grunden densamma för både pojkar och flickor. Främsta orsaken till att flickor haft svårt att få sin adhd identifierad är sannolikt att de oftast inte uppvisar samma grad av hyperaktivitet som pojkar. En utåtagerande pojke både hörs och syns, medan flickorna ofta är passiva och snarare undviker att hamna i centrum. Att många läkare varit okunniga om flickors symtombild har också varit ett problem. Till och med i de fall deras symtom överensstämt med pojkars har de, av någon anledning, haft svårt att få en diagnos.   Underaktiva undgår upptäckt Hypoaktivitet (underaktivitet) är också ett adhd-kriterie som 6 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

drabbar båda könen, och effekten tenderar att kamouflera besvären. Hypoaktiva förblir ofta oupptäckta under barndomsåren, och får kliva in i vuxenlivet med en ryggsäck fullpackad med fallgropar och snubbeltråd. Flickors problem yttrar sig ofta i form av att de glömmer saker, har planerings- och översiktsproblem, är socialt hämmade och kan ha ett kompensationsbeteende, som exempelvis tar sig uttryck i form av en överdriven fokusering på skolarbetet. När pojkar växer brukar deras uppmärksamhetsproblem minska, men hos flickor tycks de kvarstå ända upp i vuxen ålder.   Under tonårsperioden har adhdflickor större problem än pojkarna vad gäller ångest, depression och låg självkänsla, vilket ofta resulterar i svaga skolresultat. Man kan spekulera i att flickor och kvinnor med självskadebeteende vandrar runt med en oupptäckt adhd i bagaget. Klart är att de somatiserar mer än pojkarna, då huvudvärk och magont är vanligare hos tonårsflickor.  

Fel diagnos leder till felbehandling Dagens diagnoskriterier måste ändras för att även omfatta flickors besvärssymtom. Vuxna kvinnor med oupptäckt adhd kan under barndomen klara av skolgång och social tillvaro om de har en stabil uppbackning från hemmet. Med ökad ålder förväntas dock ökat oberoende, och här kan livet lätt börja bli krångligt. Många har problem med att orka sköta en karriär och dessutom ha ett fungerande förhållande, och även om man skulle klara detta så kan tillvaron börja spåra ur när man bildar familj. Då går man i väggen. Många vuxna kvinnor som vuxit upp med odiagnostiserad adhd har fastnat i ett mellanrum där de å ena sidan vet att något inte stämmer – och söker hjälp – för att sedan bli feldiagnostiserade. Detta leder till felmedicinering som snarare stjälper än hjälper. Rätt diagnos innebär rätt behandling, vilket inte bara ger den drabbade en kraftigt förbättrad livskvalitet, utan sparar även dyrbara samhällsresurser. Text: Christer Jansson


ADHD Attention-Deficit/ Hyperactivity Disorder (ungefär: Uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning). Neuropsykiatriskt funktionshinder. Manifesterar sig genom koncentrationssvårigheter, överaktivitet, underaktivitet och impulsivitet, där symtomen antingen förekommer var för sig eller i kombination. Är nära besläktad med DAMP (som uteslutande används i Norden – främst i Sverige). Adhd behandlas ofta med centralstimulerande medicin kombinerat med olika terapimetoder.

Flickor kan ha ett kompensationsbeteende, som exempelvis tar sig uttryck i form av en överdriven fokusering på skolarbetet.


förening

i

fokus

Under detta år, 2010, kommer vi i ASP bladet att ha en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Schizofreniförbundet i fokus.

Förbundets fullständiga namn är ”Intresseförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser, Schizofreniförbundet”. Det bildades 1987 och har idag ca 5 000 medlemmar. Förbundet är rikstäckande och finns på ett 70-tal olika platser i landet. Medlemmarna består av personer som själva drabbats av schizofreni eller liknande psykossjukdomar, samt anhöriga. Även andra personer som vill stödja förbundets verksamhet är välkomna som medlemmar. Schizofreniförbundet i vår region I Värmland finns en länsförening och tre lokala föreningar i Arvika, Karlstad och Kristinehamn. Karlstadsföreningen, vars namn är ”FPS – Föreningen för Psykiatriskt Samarbete”, bildades 31 januari 1995 och har 70 medlemmar, varav 7 stycken är icke-anhöriga. Föreningen FPS Karlstad kom till efter att en grupp anhöriga under en längre tid hade träffats för att ge varandra stöttning. Anhörigarbete en viktig del Att stödja anhöriga till personer 8 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

med schizofreni eller liknande psykossjukdomar är en av Schizofreniförbundets uppgifter. Till de lokala föreningarna kommer anhöriga för att få hjälp och stöd med att gå vidare. Föreningarna fungerar också som en viktig mötesplats där människor kan träffas för att utbyta erfarenheter med varandra. I Karlstad vill man försöka få igång samtalsgrupper där personer kan bli stöttade av de andra i gruppen. Arbetar för ökad kunskap Det är inte bara anhörigarbete som ingår i förbundets verksamhet, utan man strävar också efter ökad kunskap om schizofreni och liknande psykossjukdomar. I Sverige finns ca 35 000 personer som drabbats av schizofren psykossjukdom. Man vill också öka kunnandet kring de problem som följer med dessa sjukdomar i form av funktionsnedsättningar och handikapp. Ett mål som Schizofreniförbundet har, är att vården ska ha hög kvalité

och att rehabiliteringen ska utgå ifrån varje persons egna behov och förutsättningar. Påverkan och samarbete Bland de uppgifter som de lokala föreningarna har är uppgiften att utöva påtryckning på, och att samarbeta med, kommunen samt landstinget. FPS Karlstad bedriver ett sådant utövande i olika forum och föreningen finns därför representerade i Handikappförbundens SamarbetsOrgan, Personligt Ombud och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. Föreningen har medverkat i Länsstyrelsens nätverksmöten och har regelbunden kontakt med ASPANA i Karlstad samt Landstinget i Värmland. Vill du veta mer? För ytterligare information kring Schizofreniförbundet, kan man gå till: www.schizofreniforbundet.se Man kan också kontakta FPS Karlstad per telefon: 054-18 86 95 eller epost: fps.hso@telia.com Text: Karl-Peter Johansson


R EP OR TAGE SER IE

KOGNITIVA HJÄLPMEDEL Hjälp vid psykiska funktionshinder

HANDI SOCKET Text: Kajsa Jansson

Handdatorn som ökar självständigheten Handi är ett tids- och planeringshjälpmedel med en handdator som plattform. För att öka självständighet och delaktighet kan personer med kognitiva funktionshinder behöva stöd för att hantera abstrakta begrepp, skapa struktur och sammanhang. Det gäller särskilt områden som tid och pengar. Handi kan användas i skolan, hemma, på arbetet, i affären etc. Den riktar sig till personer med kognitiva funktionshinder, även innefattande psykiska och neuropsykiatriska funktionshinder. Handi är också enkel att använda att ställa in efter individuella behov och förutsättningar. Handikalendern Mycket flexibel kalender där informationen är tydlig och väl strukturerad. Kvarvarande tid till en händelse visas enligt Kvartursprincipen. Det gäller även den integrerade timerfunktionen (äggklockan) som kan användas för att hålla koll på hur länge något pågår, t ex koka potatis. Det finns möjlighet att ställa in ljudlarm som en påminnelse och det finns en möjlighet att kontrollera att t ex medicinen är tagen. Prisräknaren och miniräknaren Gör det möjligt att i affären räkna ihop priser på det man vill handla och få svar på frågor som “Har jag tillräckligt med pengar med mig?” och “Vad får jag tillbaka?”.

Anteckningar och Röstanteckningar Anteckningar kan göras med text som läses upp med hjälp av talsyntesen. Röstanteckningar spelas snabbt och enkelt in med rösten. Krisplan För att snabbt hitta åtgärder vid akut sjukdom. Telefonnummer till t ex anhöriga och akutmottagning. Bildsamtal För närkommunikation. Används som komplement i situationer när den egna kommunikationen inte räcker till. Det är möjligt att få bilderna upplästa med talsyntes eller inspelat ljud HandiTools är ett PC-program som används för att lägga in egna bilder, ljud och musik i Handi. Funktionen Musik kan användas i lugnande, avslappnande och koncentrationshöjande syfte. Med programmet kan man skapa bildspel med ljud.

En brukares röst om Handi Socket Jag använder handdatorn främst som ett stöd för mitt minne. Att komma ihåg olika möten och sammankomster. Den hjälper mig att få en struktur på dagen. De funktioner jag främst använder är kalendern, anteckningar och att göra-listor. Det som är bra med den är att alla de olika funktionerna finns samlade på ett och samma ställe vilket gör det lätt att överblicka. Det som är bra är dessvärre också det som är dåligt med den - det blir ytterligare en apparat att släpa med sig. Det ultimata hade varit om den även hade en telefonfunktion.

Dessa används i funktionen Album i Handi. HandiTools ingår vid leverans.

ASP BLADET | NUMMER 3 2010 9


Hur vet man?

Hur man upptäcker och hjälper en missbrukare Text: Christer A.

Hur vet man att någon tar narkotika eller dricker för mycket alkohol eller går på andra olagliga substitut? Det är inte lätt, speciellt om den som tar narkotika är i början av sin drogkarriär. De flesta människor som håller på kommer inte att be om hjälp, utan snarare förneka allt du påstår. Jag kommer ihåg vad jag själv gjorde. Om någon påstod att de hade hört att jag exempelvis rökt hasch, så ljög jag så mycket jag någonsin kunde. Man ville helt enkelt inte umgås med såna som inte var likasinnade. Brist på vänner var det inte. Vi var nästan tjugo stycken som umgicks och rökte hasch i många år. Men vad gör man? Och hur ser man att ens vänner håller på med olagliga droger?  

Ta varningssignaler på allvar

Var uppmärksam på om din vän eller älskade uppvisar ett eller flera av följande tecken: blir hög på droger; blir full mycket oftare än vad andra 10 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

blir; dricker mycket mer än alla andra; har ofta slut på pengar; byter vänner; ojämnt humör; slarvar med läxor; börjar ändra på gamla vanor; hoppar över sånt som tidigare varit viktigt eller roligt; svårigheter med att få jobb och börjar få problem med lagen. Dessa kan vara tecken på ett begynnande missbruk. Om du känner någon med ovanstående problem undrar du säkert vad du ska göra och vart du kan vända dig för att kunna hjälpa din vän. Jag vet att det är långt ifrån lätt att få hjälp, särskilt när det är bråttom. Är man med i ett drogprogram går det oftast fortare än om man är utanför. I alla större städer kan man vända sig öppenvården.   I övrigt kan man vända sig till psykiatriska akutmottagningen. Det stället har jag ingen bra erfarenhet av. Har själv bara varit där en gång, men känner många som varit där. Tyvärr säger nästan alla samma sak: ”Där fick jag ingen hjälp.” Kommer man dit och ser normal ut, med ett vårdat yttre, så blir nästan alla

hemskickade utan någon hjälp alls. Jag begriper inte varför vissa hjälpsökande tas på mindre allvar än andra som kommer till en psykklinik.

Insparade slantar kostar pengar

Jag inser att allt har med ekonomi att göra, men vore det inte bättre för samhället om kunder och patienter får hjälp i ett tidigt skede? Minskar man på missbruket minskar man ju det allmännas kostnader för polis och brottslighet. Ännu viktigare borde det vara att folk får må bättre, så att nära och kära får vardagen att funka. Jag önskar att samhället inte snålade när det kommer till människors hälsa.   För kom ihåg: alla kan må uruselt någon gång. Ibland kan jag fundera på om det är slumpen som avgör hur vi mår. Tänk bara vilka små tillfälligheter det är som styr, ibland går allt vår väg, ibland är det emot. Om du inte hade gått dit just då så hade du aldrig träffat henne som du fick dina två barn med. Ja, ni förstår vad jag menar. Hade du gått åt vänster när du var elva år istället


Av Sveriges 4,2 miljoner yrkesverksamma personer har cirka 400 000 en alkoholkonsumtion som är skadlig. Vad kan vänner eller arbetsgivare göra – och vilka metoder är effektiva – om man vill hjälpa den som har alkohol- eller drogproblem?

för höger så kanske du hade varit en annan person idag.

Se, lyssna, ta dig tid

En viktig komponent om man vill hjälpa någon är empati; att aktivt och reflekterande lyssna. Och sedan få individen att själv ta ett beslut. Motivation är kanske den viktigaste ingrediensen i att bli nykter eller drogfri. Ibland kan ett kort samtal betyda stor skillnad för framtiden. Jag är helt emot tvångshjälp, även om det finns undantag. Dessutom måste den som vill hjälpa inse att det inte finns något facit. Det finns olika grader av missbruk, ett spektrum, och det är inom detta en missbrukare rör sig. Ibland är man en lågriskkonsument, ibland en högriskkonsument. Man går alltså inte alltid på samma drog, och tar inte alltid lika mycket.  

Missbruk och beroende – inte samma sak

Ordet ”missbruka” används ofta som synonym till beroende.

Men missbruk är mer kopplat till bestämda situationer eller perioder i livet som till exempel ökat drickande vid en livskris. Det är ett upprepat bruk som leder till att individen misslyckas med att fullgöra sina skyldigheter, i skola, jobb eller hemmet. Detta kan leda till situationer som medför betydande risk för fysiken, till exempel rattfylla. Fortsätter missbruket under lång tid är dock risken stor att det utvecklas till ett beroende. Beroende är du när du inte längre har förmåga att styra ditt drogintag. Man kan också bli beroende utan att missbruka. Man har ett bestående beroende, om minst tre av följande kriterier uppfylls under ett år: • man får ökad tolerans för drogen • man upplever abstinens • man blandmissbrukar ofta   • man lägger ner mycket tid på att återhämta sig från effekten • man överger viktiga aktiviteter • man fortsätter missbruket trots psykiska och fysiska besvär  

Resan till nykterhet har ingen genväg Om man kallar det för missbruk eller beroende spelar kanske mindre roll. Om du har bestämt dig för att konfrontera en person med liknande problem är det betydligt viktigare att du uppträder schysst. Att du inte går för hårt fram, för då finns risken att personen bara försvinner, och det blir ingen lyckligare av.   Försök få personen att inse att han eller hon har ett problem och att du finns där för dem, oavsett hur det går. Har du väl fått personen att förstå att de har ett problem har man kommit en bra bit på väg. Kom också ihåg att vi alla är olika, med det menar jag att en del behöver mer hjälp än andra. Tro inte heller att allt kommer att gå friktionsfritt, för det gör det sällan.   Jag har träffat många som försökt byta liv. Men att gå från ett liv som drogberoende till nykterhet är ingen dans på rosor. Den vägen är oftast krokig, så det gäller att ha tålamod. Lycka till! ASP BLADET | NUMMER 3 2010 11


R EP OR TAGE

Allt vanligare med läkemedel för unga flickor

– Inom den här branschen är allt mänskligt manligt om ingenting annat anges, menar Leena Haraké. Hon var en av flera som talade på temat unga kvinnor, flickor och läkemedel.


Unga kvinnor, flickor och läkemedel var temat för en seminariedag arrangerat av bland andra Kvinnonätverket, RFHL och Arbetsmarknads- och socialförvaltningen på Wermlandsbanken i slutet på mars. Kvinnor är klart överrepresenterade som brukare av läkemedel mot sömnproblem, ångest samt depressioner. Statistiken visar en stark ökning av medicinering riktad mot unga kvinnor och tjejer. – Vi upptäckte när vi tittade på statistiken att två tredjedelar av alla anti-depressiva och sömndrivande läkemedel skrivs ut till kvinnor. Man får de här läkemedlen mot nästan allting. Jag pratar inte om psykisk sjukdom. Jag pratar om livet, säger Sonja Wallbom, förbundsordförande RFHL. Synen att det är själva livets naturliga kriser och svängningar som det medicineras mot hängde i luften och återkom i flera former bland de olika talarna. Sonja Wallbom ser det i mångt och mycket som en kvinnofråga. Hon ger följande exempel på fall när läkemedel kan sättas in. – Man är ledsen eller slutkörd. Man har grälat med sin karl, kanske har trassel på jobbet. Det är jobbigt med ekonomi och dagis fungerar inte.

Något har hänt och då får man läkemedel, berättar Sonja Wallbom. Sonja Wallbom reser tillsammans med Leena Haraké och andra föredragshållare i dagarna tunt på en seminarieturné. Besöket i Karlstad föranledde Ulf Jonasson; doktor i folkhälsovetenskap, att presentera färska siffror som pekar på en kraftig ökning av förskrivningen av antidepressiva läkemedel till unga. Värmland ligger över riksgenomsnittet. 1955 personer mellan 10-29 år fick dessa läkemedel på recept i Värmland 2009. Det representerar en ökning på 19,6 procent gentemot 2006. Sett över hela Sveriges befolkning så är det över en halv miljon innevånare som får denna typ av läkemedel. Ulf Johansson menar att man kan se en historisk trend där tidigare medicinska storsäljare gärna skönmålats av läkemedelsföretag. – Det kommer ofta ut läkemedel där läkemedelsföretagen konstaterar att det saknar biverkningar. Det är rätt vanligt att man säger detta. Neurosedyn var det exempelvis. Det ansågs vara det perfekta läkemedlet, berättar Ulf Jonasson.

Utsättningsproblem och reboundfenomen av anti-depressiva läkemedel argumenterar Ulf Jonasson vidare kan vara väldigt allvarliga. – Man tar en tablett under en lång period och trappar ner för att sluta. Sen tror man att det hela är över. Då kan man plötsligt få värk och ångest. Så tabletten kan ”slå tillbaka”, säger Johansson. psykoterapeut Johan Albinsson som också är grundaren till institutet Kilen bekräftar bilden som Ulf Johansson ger att brukare upplever det väldigt svårt att sluta med sina anti-depressiva läkemedel. Skammen kan också vara stor bland brukare över detta menar Johansson. – När man känner skam så söker man inte hjälp om inte någon öppnar en dörr. Någon som säger att det här inte är något att skämmas för, ”kom och snacka med mig.”, berättar Ulf Johansson. Lotta Partby är seminariets sista röst och jobbar till vardags som kurator. Hon är engagerad i Föreningen Sveriges Ungdomsmottagningar saknar en samhällsdiskussion om unga kvinnor och deras livsvillkor. Vad är skillnaden för unga tjejer och flickor idag gentemot hur det har varit för ett tiotal år sedan? – Vi individualiserar idag på ett sätt som jag tycker är problematiskt. Tidigare kunde vi föra ett samtal utifrån ett samhälleligt perspektiv. Idag är allt oerhört individfixerat, anser Lotta Partby. Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

ASP BLADET | NUMMER 3 2010 13


R EP OR TAGE

Schizofreni är inte Nivån lades högt med ord som evidens, hälsoekonomi samt remissrunda när de stöttes och blöttes. ASP Bladet tog tempen på ett möte i dialogens tecken. I slutet på februari samlades ett gäng yrkesverksamma personer inom värmländsk psykiatri, kallade av Landstinget i Värmlands arbetsgrupp ”framtidens psykiatri”. Syftet var att informera och diskutera de planerade nya nationella riktlinjer som Socialstyrelsen arbetar fram för psykosociala insatser för människor med schizofreni och schizofreniliknande problematik. Riktlinjerna är inte färdiga, men redan nu har personer som arbetar med frågorna i Värmland haft chansen att tycka till. 14 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

Lars Högblom höll dagen till ära ett kort föredrag där han förklarade vad de nya riktlinjerna kommer att innebära. Till vardags är han enhetschef för patient- och medborgarservice inom Liv. Klart är att tyngdpunkt kommer att läggas på att försöka möta människan i ett tidigt skede i sjukdomsförloppet. – Tidiga insatser innebär allt från att arbeta för en tidig upptäckt till att verka för att man sätter in olika typer av behandlingar i ett tidigt skede. Gällande inflytande och delaktighet

på individnivå finns det ett antal interventioner man lyfter fram, berättar Lars. Riktlinjerna kommer också att innebära en större fokus på bevisbar behandling, även här kommer det kognitiva perspektivet att få större utrymme. Frågan om så kallad ”evidensbaserad behandling” kan förenklas till följande: vad funkar och vad funkar inte. – Den stora utmaningen ligger i att u-tranchera metoder som har liten eller ingen effekt, säger Lars.


Dialogscirkeln var vägledande när arbetsgruppen för framtidens psykiatri stämde träff för att diskutera nationella riktlinjer.

inte vad det har varit nya nationella riktlinjerna för människor med schizofreni eller schizofreniliknande symptom

Efter föredraget lämnades stort utrymme för öppen diskussion där Lars tillsammans med Carolyn Isaksson, Karin Haster och Karin Melberg deltog i en dialogrunda. Ytterligare personer som till vardags arbetar med psykiatrifrågor kom med olika infallsvinklar. De flesta ansåg att det var bra att nya riktlinjer arbetades fram. Många betonade också att det fanns ett behov av att lyfta blicken från diagnosernas värld till det mänskliga. – I kommunen arbetar vi inte med diagnoser utan med behov.

Där vi ser att behoven finns, där lägger vi också insatserna, menade Karin Melberg.

saken. En annan diskussionsfråga är vilken vision av brukarinflytande som riktlinjerna förespråkar.

En skiftning i synen på arbete när det gäller människor med schizofreni och schizofrenliknande problematik har också ägt rum. Tidigare ansågs arbete troligtvis vara ett omöjligt steg, nu är tolkningen en annan. Det verkar som att arbetslinjen kommer att göra sitt intåg även för människor med den här typen av utmaningar.

– Vad jag upplever när det gäller riktlinjerna är att man sätter sig i ett ovanperspektiv när det gäller brukarinflytande, och det gynnar ingen.

Vilken typ av arbete kanske blir en fråga för framtiden, under mötet så uttrycktes olika åsikter om den

Det måste få växa som exempelvis sociala arbetskooperativ gör. Det handlar om att gruppen själv bestämmer vilket inflytande den vill ha, säger Karin Haster. Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad ASP BLADET | NUMMER 3 2010 15


R EP OR TAGE

Tunga instanser som UNAIDS och internationella Röda Korset förespråkar rena sprutor-program för injektionsnarkomaner. Det skulle förhindra spridningen av svåra sjukdomar som HIV och Hepatit menar de.


Delade meningar om skademinskning Text: Robert Halvarsson

”Rena sprutor? Men då gör man ju det enklare att knarka.” Så kan diskussionen se ut när det gäller skademinskningsinsatser för injektionsmissbrukare. I svensk narkotikapolitik är substitutbehandling och metoder som sprututbyte fortfarande politiskt sett kontroversiella. Ersättningsmediciner som Metadon och Subutex används idag framgångsrikt som en väg för människor från heroinberoende till ett liv utan missbruk. De anses vara vetenskapligt säkerställda metoder och metadonprogrammet har idag över 40 år på nacken. Ersättningsbehandling ingår i det som brukar kallas för skademinskning eller ”harm reduction”. Dessa består av insatser som syftar till att göra missbruket mindre skadligt för den enskilde – däribland genom medicinering och sprututbytesprogram. – Metadon och läkemedelsassisterad behandling är i dag en etablerad behandlingsmetod.

Det är en av de kryckor du behöver för att återkomma till livet, så odramatiskt ska vi se det, berättade Lars Gunne, professor emeritus under metadonprogrammets 40-årsjubileum som hölls för fyra år sedan vid Uppsala Universitet. Tre nya starka röster som har gjort sig till språkrör för sprututbyte är generaldirektörerna för Statens folkhälsoinstitut, Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen. November 2009 gick de i samlad tropp ut i en debattartikel i Dagens Nyheter för att argumentera att sprutbyte ska ses som en folkhälsofråga och inte en narkotikapolitisk fråga. ASP BLADET | NUMMER 3 2010 17


DEL A DE Å SIK T ER OM SK A DEMINSK NING

Foto: Per Rhönnstad

Missbruk är något som både män och kvinnor lever med. Av tradition är det dock mestadels mäns missbruksproblematik som har uppmärksammats. Några som vill ändra på det är kamratstödjarföreningen QvinnoQulan, som finns i Stockholm sedan några år tillbaka, och för ett år sedan startades man även upp på samma tema i Karlstad. Lokalföreningen är en del av RFHL. – Fokus här handlar inte bara om själva missbruket, utan vi tror att kvinnor behöver en egen frizon. Kvinnor är inte lika män och vårt missbruk har inte sett likadant ut. Många av våra medlemmar som behöver det här stället har varit utsatta för väldigt mycket våld, berättar Lena Andersson som är engagerad i QvinnoQulan i Karlstad. Problemet tror Lena Andersson bland annat består i en repressiv narkotikapolitik som drabbar missbrukare under många år har varit populär. Som missbrukare har man ansetts förverka sina medborgerliga och mänskliga rättigheter i samhällets ögon. – Man har alltid sett narkomaner och missbrukare som en enda homogen grupp. Det är inte så lätt när man kommer till ett behandlingshem och det på sin höjd är tre kvinnor och resten män. Framförallt inte om man hamnar på hemorten och får behandling tillsammans med män som man har missbrukat tillsammans med och som man kanske till och med har fått jävligt mycket stryk av, berättar Lena Andersson vidare. – Man kan straffa människor ända in i döden. Men det funkar ändå inte, säger Lena Andersson. Precis som sprututbyte nu är kontroversiellt har läkemedelsassisterad behandling med metadon tidigare varit det. Mellan 1979 och 1984 var metadonbehandlingsprogrammet på Ullåker stängt för nya brukare på grund av politiskt motstånd. Enligt Leif Grönbladh som är forskningsföreståndare vid Institutionen för neurovetenskap på Ulleråker Akademiska sjukhus, så dog 48 personer som stod på en väntelista vid händelse att metadonprogrammet återupptogs till följd av överdoser. 18 ASP BLADET | NUMMER 3 2010


Sara Wamala för statens folkhälsoinstitut är en av dem. Hon berättar för ASP Bladet att det har funnits en viss rädsla att sprututbyte är ett led i en legaliseringstrend. I dagsläget finns detta heller inte i Värmlands län. Enbart Lund och Malmö är de två städer som har rena-sprutorprogram. – Folkhälsoinstitutet har varit emot sprututbyte tidigare. Men det har gått flera år sedan dess och forskningen på området har utvecklats. Insikten har kommit att det också sker en ihopblandning av narkotikapolitik och folkhälsoperspektiv i debatten. Det jag kunde komma fram till var att man kanske inte borde blanda ihop dessa, säger Sara Wamala – Har man ett folkhälsoperspektiv innebär det att man ska behandla de som är narkomaner för att förhindra spridandet av sjukdomar. Då kan vissa tro att man förespråkar legalisering, men sprututbyte är ingen narkotikapolitisk åtgärd, berättar Sara Wamala vidare.

Generalsekreterare för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle Per Johansson är en av de röster som förespråkar en restriktiv narkotikapolitik med det narkotikafria samhället som ledande vision. Det forskningsunderlaget som folkhälsoinstitutet hänvisar till ger han inte mycket för. – Det finns egentligen bara en vetenskaplig rapport som ger stöd för att sprutbyte har hiv-preventiv effekt och flera som pekar på en negativ effekt. Sjukvården ska inte ägna sig åt meningslösa aktiviteter för att det känns bra eller någon annan hopsnickrad motivation, menar Per Johansson. Per menar att ett av de stora problemen ligger i att många missbrukare inte vill ha vård. Samhället måste också stävja både sidomissbruk och kriminalitet enligt honom. – Vi är mot slarvig och dåligt kontrollerad behandling. Poängen är att man inte ska sidomissbruka och att man ska upphöra med sin kriminella livsstil. Detta kräver en kombination av kontroll och stöd, vilket fungerar dåligt på många håll i världen, menar Per Johansson. Ytterligare en röst i folkhälso- och narkotikadebatten representeras av Riksförbundet för hjälp åt narkotika och läkemedelsberoende. Per Sternbeck, förbundssekreterare för RFHL argumenterar för att den sprututbytesforskning som Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle hänvisar till för att stärka sin sak är belagd med fusk. RFHL argumenterar för avkriminalisering av narkotika för eget bruk. De menar att dagens lagar motverkar sina egna syften samt avhumaniserar narkomaner. – Med kriminaliseringen betraktar samhället missbrukaren primärt som kriminell istället för som en person som behöver hjälp och stöd, anser Per Sternbeck, förbundssekreterare, RFHL. – Är det en slump att så många tunga missbrukare kommer från fattiga områden och med mycket jobbiga uppväxtvillkor? Vi vet att mellan 60 - 80 % av de tunga missbrukarna har psykisk ohälsa av något slag och att många använder narkotika i självmedicinerande syfte. Går det att straffa bort sådana faktorer? Vårt svar är nej, berättar Per Sternbeck vidare. ASP BLADET | NUMMER 3 2010 19


Om man utfört ett brott under en allvarlig psykisk störning sker en rättspsykiatrisk undersökning. Då utför man en så kallad paragraf 7-undersökning (P7), vilket är en mindre sinnesundersökning i form av ett timslångt läkarsamtal.

Rättspsykiat

Läkaren har då läst tillgängliga akter om personen och gör därefter en bedömning som sedan används i rättegången. Om läkaren anser att personen inte ska sitta i fängelse kan domstolen begära en stor rättspsykiatrisk undersökning (RPU). Undersökningstiden varierar men får ta högst sex veckor för den som är på fri fot, för en redan häktad är maxtiden fyra veckor. Under den tiden får personen träffa en rättspsykiatriker, psykolog, socionom och omvårdnadspersonal som tillsammans gör ett utlåtande som används i huvudförhandlingen. Domstolen följer oftast undersökningsteamets förslag. Om det inte finns några förslag döms mestadels fängelse ut. På ett år genomgår cirka 1 750 personer P7, och av de runt 600 personer som genomgår RPU överlämnas hälften till rättspsykiatrisk vård. Blir 20 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

man dömd till rättspsykiatrisk vård börjar domen att gälla direkt efter rättegången.

För att få rättspsykiatrisk vård måste man lida av en allvarlig psykisk störning och med hänsyn till sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt, ha behov av psykiatrisk vård som kan tillgodoses genom intagning på en sjukvårdsinrättning, motsätta sig vård eller till följd av sitt psykiska tillstånd inte kunna fatta beslut kring detta. Vården är inte tidsbestämd, den får pågå i högst fyra månader och om chefsöverläkaren bedömer att vården bör fortsätta, ska en ansökan göras till länsrätten. Då förlängs vårdtiden med högst sex månader och efter ytterligare sex månader kan man ansöka om en ny

förlängning. Medeltiden för vården är cirka fem år.

Man kan även få så kallade inskränkningar under vårdtiden. Det kan vara att skicka och ta emot brev, få besök och att tala i telefonen. Inskränkningar tillåts om kriminalvården godkänner detta. Kortare permissioner går bra om det är förenligt med vårdplanen som finns för patienten. Patienten eller chefsöverläkaren kan ansöka till rätten om tillstånd att vistas utanför den rättspsykiatriska avdelningen. I samband med vistelser utanför avdelningen måste man ta sina mediciner, hålla kontakt med en utsedd person och man får heller inte använda droger eller dricka alkohol.  Patienten har rätt att överklaga vissa beslut som chefsöverläkaren


atrisk vård tagit till länsrätten. Det gäller intagning för psykiatrisk vård och den ska innehålla en begäran på att vården ska upphöra, att den rättspsykiatriska vården ska upphöra, återkallelse eller tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område, vid psykiatrisk tvångsvård om förstörning eller försäljning av egendom, rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster, övervakning av försändelser. Beslut i övrigt som tas av chefsöverläkaren får inte överklagas. Rättens beslut kan inte chefsöverläkaren överklaga.   Överklagande som gäller beslut som överläkaren tagit ska lämnas in till länsrätten. Kommer överklagandet för sent ska länsrätten avvisa det om det inte beror på att chefsöverläkaren har lämnat

felaktiga uppgifter till patienten om hur man överklagar.

Direkt efter beslutet om psykiatrisk tvångsvård är taget gör man en vårdplanering. Chefsöverläkaren är ansvarig för vårdplanen och den ska innefatta målen med behandlingen på avdelningen och även ge huvuddragen av den fortsatta vården. Ifall socialtjänst eller primärvård krävs för den fortsatta behandlingen ska även de finnas med för att få så bra samverkan som möjligt mellan instanserna. Individuella scheman med olika aktiviteter där man lägger stor vikt vid att både kropp och själ ska må bra för att patienten ska kunna fungera i samhället. När det gäller motion, mat, social samvaro, aktiviteter, sömn och vila är det viktigt att patienten har balans i det vardagliga livet. 

Finns det inget beslut om särskild utskrivningsprövning och patienten inte längre har en psykisk störning skall chefsöverläkaren genast besluta om att vården skall upphöra. Genomgår patienten en rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning ska den upphöra när: ”1) det inte längre till följd av den psykiska störning som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för att patienten återfaller i brottslighet som är av allvarligt slag. 2) det inte heller annars med hänsyn till patientens psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.” 

Text: Jane Alsing Foto: Per Rhönnstad ASP BLADET | NUMMER 3 2010 21


RISKEN MED att Bli dömd till rättspsykIATRI Träffade häromdagen en kille som jag känner sedan några år. Han hade varit på rättegång angående bland annat skadegörelse och misshandel. Före rättegången hade han varit på rättspsyk, på en så kallad P7, där läkaren bedömt att fängelse inte var lämpligt för honom. Vidare berättade han att han skulle iväg på en rättspsykiatrisk undersökning där det skulle utredas om han led av någon allvarlig psykisk störning. Efter denna fortsätter rättegången. Han har kontakt med psykiatriska öppenvården, tar injektion var fjortonde dag (i förebyggande syfte) och har även börjat arbeta några timmar om dagen. Han ansåg att ett utlåtande från den läkare han har i öppenvården borde räcka.

väntan på den rättspsykiatriska undersökningen, fortsatte han efter en lång paus. Min självkänsla är i bott, och jag hade svårt att gå ut på stan redan innan det här. Det tar tid att hämta sig från en psykisk sjukdom.

Sen han kom ut från Marieberg i september förra året har han skött sig och varit frisk. Där vårdades han under fyra månader, då han var intagen under lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

Hur tror du att det kommer att kännas att gå till arbetet efter det här?

– Nu kommer allting jag byggt upp sen jag kom ut från psykiatrin bli förstört, sa han. Nu ska jag dessutom gå omkring och känna mig som en idiot i 22 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

– Det kan jag inte behålla om jag får rättspsykiatrisk vård, eftersom det inte ät ett tidsbestämt straff. Förra året satt jag nästan åtta månader på en psykiatrisk avdelning, strax därefter satt jag två månader i fängelse, men sedan dess har det varit lugnt.

Jag fick psykiatrisk tvångsvård för att jag hade varit stökig på stan och hade ett psykotiskt beteende. Nu tar de upp det igen i rättegången. Räcker det inte med den tid jag gjorde förra året? Ska jag straffas två gånger för samma brott? Blir jag dömd till rättspsykiatrisk vård kommer jag att få börja om från början igen. Det känns inte rättvist! Ska jag sitta på en psykiatrisk avdelning när jag mår bra? Vi får hoppas på det bästa och att det kommer att gå bra för honom! Text: Jane Alsing


OCD Tvångstankar – en livslång kamp

Nyligen hade Svenska OCD-förbundet Ananke ett möte i Karlstad där man informerade om tvångstankar och problemen kring dem. Man räknar med att ungefär två procent av Sveriges befolkning har OCD (tvångstankar), vilket innebär att 180 000 personer lider av dessa besvär. Med anhöriga till dem så räknar man med att 720 000 människor har nära kontakt med personer med OCD.

Från förbundet i Stockholm kom Kerstin Evensson och Olle Åsard och från Karlstad psykolog Rahel Rosowski. 1989 startades föreningen Ananke och har nu ungefär 2000 medlemmar, berättade Kerstin Evensson. Man måste ha OCD-besvär en timme per dag för att få diagnosen. Kerstin berättade bland annat att kostnaderna för rengöringsmedel för en person med renlighetsmani kan uppgå till 2800 kronor per vecka. Olle Åsard är en duktig föreläsare med lång erfarenhet. Han berättade om de tvångshandlingar och kontrollbehov som han lider av. Det kan ta många år innan man får hjälp, sa han. Ett av de problem han hade var att han plockade upp saker från trottoaren. Exempelvis tog han upp cigarettfimpar, använda tuggummin – och löv.

Dessa stoppade han i sina fickor och tog med hem. En del av hans kontrolleringstvång yttrar sig på följande sätt: Bland annat tänder han ljuset två gånger; när han läser tidningen räknar han ”ett-två” när han ska vända blad; när han räknar så gör han det i hela tal för att de går att dela på; att promenera förbi en människa på stan gjorde han alltid på vänster sida. När personen promenerade nära en vägg uppstod problem. En psykolog som Olle besökte föreslog att han under en dag skulle anteckna alla de tvångshandlingar han utförde. Han hade med sig tolv A4-sidor tillbaka. Enligt en teori han har är orsakerna bakom tvångshandlingar biologiska. En person som lever i Brasilien kan ha samma problem som en människa i Sverige. Nu har han fem procent kvar av sitt tvång.

Psykolog Rahel Rosowski berättade om KBT-behandling (kognitiv beteende terapi). Bakom terapiformen finns idén att tankar påverkar vårt beteende. Hon berättade att metoden är vetenskapligt beprövad. Terapin är ett nära samarbete mellan patient och terapeut, där patienten får hemuppgifter att utföra. Behandlingen går ut på att man ska utsättas för det man tycker är otrevligt, och sedan inte utföra sina tvångshandlingar. Under behandlingen träffar man sin terapeut cirka 15-20 gånger. Åtta av tio personer blir bättre eller helt bra av KBT. Man har en viss disposition från födseln för att utveckla OCD, och sedan kan det läras in. Har man inte dispositionen från födseln så kan man inte utveckla ett tvångssyndrom senare i livet, sade Rahel. Text: Olle Stagnér

ASP BLADET | NUMMER 3 2010 23


PÅ FRITIDEN Magnus Ejnermark Till vardags är Magnus kommunikatör i Karlstad kommuns regi. På fritiden är han bluesmusiker med både släppta skivor och livespelningar i bagaget. ASP Bladet träffade Magnus Ejnermark och pratade om livet som bluesbiten. – Gitarr och sång är lite det som är min grej, berättar Magnus.

Tung Blues Vägen från hobbexgitarr

till

Magnus Ejnemark jobbar till vardags som kommunikatör på social och arbetsmarkandsförvaltningen i Karlstads kommun. På fritiden kopplar han av med gitarr och sång i bandet Manco and His Blue Invitation. Ett band som idag bland annat har två egenproducerade skivor under sitt bälte. – Jag har nog alltid varit intresserad av musik. Min syrra höll på och spelade och sjöng när jag var liten. Mina bröder var också musikintresserade och spelade mycket musik för mig. När jag var nio, tio år gammal var jag inne i en av mina brorsors rum och lyssnade på hans plattor. Jag tyckte de var jättebra, berättar Magnus om hur det en gång började.

av deras rötter och varför de lät som de lät, berättar Magnus vidare.

Rocken var så småningom också inkörsporten till de uråldriga bluesrötterna. För bakom varje framgångsrikt rockband döljer sig i regel ett antal bluesmusiker som nött sina instrument dagarna i ända. I dagsläget får dock även Jazz, Soul och folkmusik plats i Magnus hjärta. – Jag lyssnade mycket på rock när jag var yngre. Rock som hade bluesinfluenser. Det fattade jag inte då vart det kom ifrån, men Deep Purple och Led Zeppelin hade lyssnat mycket på bluesgubbar. Ju mer jag lyssnade blev jag också intresserad

När vi ändå är inne på ämnet, frågar ASP Bladet honom om han har en liknande speciell relation till sitt instrument som många andra gitarrister. – Jag har en väldig förkärlek för strator, (Fender Statocaster, reds anm.). Min första Fender köpte jag 1977 på Hagström musik här i Karlstad. Jag tvingade med farsan så han fick skriva på en avbetalningsplan. Jag har ett antal gitarrer nu som jag nog aldrig får nog av, säger Magnus.

24 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

Magnus är mer eller mindre självlärd på sitt instrument. Han fick dock lite hjälp från en syster och några ackordsböcker som han köpte när han var ung. När systern vid ett tillfälle kom på honom när han hade lånat hennes gitarr insåg han att det var dags att skaffa egen. – I och med att det har varit så kul så har jag velat fortsätta. Det blev mitt stora fritidsintresse där jag satt på min kammare och nötte gitarren. Sen började jag spela med andra vilket gjorde att det blev en helt annan grej. Jag fick även sjunga eftersom ingen annan ville göra det, berättar Magnus.

När det kommer till vilken gitarrist han håller som sin favorit tystnar Magnus och tänker efter en stund. Till slut finns det dock inga andra alternativ: deltabluesens fader Robert Johnsson är i en klass för sig. – Det gick rykten om att han hade sålt sin själ till djävulen för att bli så duktig. Han spelade in en massa låtar som andra artister senare blev kända genom, berättar Magnus För närvarande består bandet Manco & His Blue Invitation av tre medlemmar. Gitarr och sång står Magnus för. Per-Arne Pettersson lirar bas och Erik Ramsell står för slagverket. Gruppen har bland annat spelat live på olika bluesföreningar, hunnit med några festivaler och lirat i Norge. – Per-Arne Pettersson och jag har hållit på och spelat tillsammans i olika konstellationer i över 20 års tid nu. Det var på något sätt givet att han skulle med även i det här sammanhanget. Erik Ramsell träffade jag här på jobbet, säger Magnus. Vi man se Magnus Live så speler han på Café August den 7 maj. Relaterade länkar: Http://mancosblue.comyr.com

Text: Robert Halvarsson/Patrik Andersson


STEFANS liv som patient Text: Olle Stagnér Foto: Per Rhönnstad

Stefan är född och uppvuxen i Forshaga. Han har ett idrottsintresse och gillar att åka skidor, och även ett musikintresse som har lett till studier på musikskolor. I mitten på 90-talet fick han en diagnos på en psykisk sjukdom. och har nu varit inlagd fyra gånger på psyket i Karlstad. Han berättar följande om hur en dag är upplagd på psyket. På förmiddagarna träffar patienterna personalen för samtal om bl.a. patienternas tillstånd. Vissa dagar är det samtal med en läkare. Efter lunch så kan man se på TV, spela pingpong eller måla. Det finns också ett litet bibliotek med böcker och spel. Det finns många tillfällen att prata med patienter och personal. Det man kan göra under tiden som man är där, är att titta mycket på TV och samtala med andra patienter. Den behandling som erbjuds patienter består av medicinering och samtal. Han var inskriven på en sluten avdelning. Där får man gå ut med tillstånd av personal på dagtid. 26 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

På den slutna avdelningen kände han sig instängd och längtade efter att bli utskriven. Det blev mycket väntan på avdelningen. Stefan tyckte att väntan var jobbig under dagarna så han började att skriva och reflektera över sin situation, om osäkerheten inför framtiden och hur den skulle bli. I och med musikintresset så har han mer intresse för psykologisk terapi än för psykiatri, som han ibland tycker är alltför tuff. Han hade även permissioner då han åkte skidor, eller var på biblioteket för att söka jobb på nätet. Inom öppenvården blev han erbjuden att gå en folkhögskolekurs i målning och keramik. Det tyckte

han var en väldigt givande del av rehabiliteringen. - Det är stor skillnad att vara inlagd på slutenvården och att delta på öppenvårdens behandlingsalternativ, säger han. Det han saknade under behandlingen är t.ex. gruppterapi och liknande terapiformer, för han hamnade lätt i en enskild eller individuell terapisituation. Han har funderat lite om funktionshinder och sin inställning till sig själv, dels som vuxen och även som yngre. Stefan har många intressen men vet inte vad han kommer att göra i framtiden. Hans väg är öppen.


MÅNADENS TIPS Klassisk thriller med storspelande huvudrollsinnehavare. Låter detta lockande? I så fall är filmen ”Law Abiding Citizen” filmen för dig. I huvudrollerna ser vi Gerard Butler (300, Fantomen på Operan) och Jamie Foxx (Ray, Any Given Sunday) i en klassisk katt och råtta lek.

FILM LAW ABIDING CITIZEN (DVD & BluRay) Text: Robert Olsson

”Clyde Sheltons” (Butler) familj blir brutalt mördad men förövarna går lindrigt undan, något Clyde inte kan acceptera. Fast besluten att ta hämnd på rättsystemet går han på jakt på samtliga inblandade. Jamie Foxx spelar rollen som ”Nick Rice” chefsåklagare och ledare i jakten på Clyde. Filmen är som sagt bra spelad och har den där klassiska känslan som fångades bra i många av genrens peak i början av nittiotalet. En modern klassiker helt enkelt.

OROLIGT BLOD James Ellroy

Text: Christer Jansson

BOK

Med publiceringen av Oroligt blod har James Ellroy nu lagt sista handen vid sitt mastodontprojekt Underworld USA Trilogy. Researcharbetet för de tre böckerna (En amerikansk myt, 1995; Sextusen kalla, 2001; Oroligt blod, 2009) påbörjades redan i slutet av 80-talet och har varit ett pågående arbete till september 2009, då den avslutande delen släpptes i USA. Det sammanlagda materialet spänner över tvåtusen sidor text. I böckerna berättar Ellroy den fiktionaliserade ”sanningen” bakom ett antal omstörtande händelser i amerikansk historia under åren 1958-1972. Läsaren tas på en resa till den skuggvärld som hemligen styr USA, och får bland annat insyn i planläggningen av morden på bröderna Kennedy och Martin Luther King, vi följer FBI: s krig mot den amerikanska medborgarrättsrörelsen och bevittnar maffians ändlösa hunger efter ännu mer, och ännu större profit.  Här beskrivs ett Amerika som förlorat sin själ, där statens och maffians hantlangare gör allt för att upprätthålla de officiella lögner maktens män – likt påvebullor – deklamerar.  I Oroligt blod har författaren i stort lämnat den korthuggna, stackatoartade stil – som kallats telegramprosa – som han använde i de två föregående delarna, men beundrarna känner ändå igen sin Ellroy, framför allt i den sataniskt svarta humor han alltid väver in i sina verks narrativ. Läskunniga människor som väljer att gå miste om denna djävulskt underhållande trilogi gör så på eget ansvar.

MUSIK

KLEERUP av Kleerup (Pop)

Text: Christer Jansson

Andreas Kleerup skrev sitt debutalbum ”Kleerup” som ett terapiarbete efter en drogkollaps. Musiken är elektronisk pop, huvudsakligen inspelad hemma i lägenheten. Skivan har tolv spår där inte mindre än sex olika sångerskor står för röstleveransen (på engelska) på lika många låtar. Förutom de två sånger där Kleerup själv sjunger finns även fyra instrumentella alster. Och vad ska man säga då? Jodå – inte illa. Starkaste spåret: ”With every heartbeat” (Englandsetta) med Robyn på sång. Betyget: en fet trea.      ASP BLADET | NUMMER 3 2010 27


Musikterapi för Schizofrena Schizofreni anses vara en av de tyngre former av psykisk ohälsa en person kan ha. 2006 skrev sjuksköterskan Åsa Högfeldt en universitetsuppsats om musikterapi och schizofreni. ASP Bladet gör här en djupdykning i musikens välgörande förmåga. ”Musik är ett sätt att få kontakt människa till människa, inte enbart patient till sjuksköterska.” Så skriver Högfeldt i en artikel i den svenska tidskriften Psyche nr 6 2007. Hon avser där en form av musikterapi hon arbetat med under år som sjuksköterska inom psykosvården. I artikeln och universitetsuppsatsen slår hon hål på några myter om hur musikterapi bör gå till. För man måste inte enbart fokusera på klassisk musik av kompositörer som Bach, Mozart och Chopin. ”Det tycks vara så att i vilken form av musik vi än använder har det en positiv effekt för patienter med schizofreni.”, skriver Högfeldt i sin artikel. Formerna kan också de vara varierade och bestå av flera olika saker. Högfeldt nämner bland annat karaoke, musikbingo, vanligt musiklyssnande samt att patienten ges möjlighet att skriva egen musik. Musikterapi kan alltså se ut på flera olika sätt. 28 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

I en forskningsstudie som genomfördes 1994 fick en grupp människor med residualschizofreni delta i olika musikaktiviteter. Resultaten är intressanta. Patienternas negativa symptom förbättrades, även läkemedelsdoserna kunde minskas gentemot en kontrollgrupp. Patienternas medvetenhet om sina egna känslor ökade och man fann att de uttryckte en förbättring i förmågan att uttrycka känslor. Dock så var förbättringarna inte bestående. Efter fyra månader hade effekten avtagit. Flera studier har dock visat på en upplevd känsla av ökad livskvalitet till följd av musikterapi. Kanske anar vi ett trendbrott där den subjektiva hälsoupplevelsen uppvärderas och förflyttas mot centrum. I en sådan utveckling kan musikterapi säkerligen också den utvecklas och bejakas inom den psykiatriska vården. Text: Robert Halvarsson

Åsa Högfeldts uppsats ”Kontakt i flera tonarter – musikens effekter på personer med schizofreni” finns att ladda ner på Högskolan Halmstads websida: http://tinyurl.com/ybjgfz3

schizofreni Schizofreni tillhör sjukdomsgruppen psykotiska syndrom. I en psykos anses verklighetsuppfattningen förändrad såtillvida att den inte delas av någon annan människa. Visuella och ljudmässiga hallucinationer och förvirring kan också ingå i sjukdomsbilden. Schizofreni skiljer sig från psykos genom sämre prognos samt genom de ofta tydliga funktionsnedsättningarna. I cirka 2/3 av fallen är schizofreni en kronisk sjukdom. Källa: FASS, Kontakt i flera tonarter - musikens effekter på personer med schizofreni.


hemlöSHET Jag har under en längre tid följt de bostadslösas situation i Karlstad. Föreställ dig att inte kunna gå på toaletten när du behöver, inte ha tillgång till dusch, rena kläder och värme, sådant som vi med egen bostad tar för givet. Numera är det lag på att alla har rätt till bostad, men följs den verkligen? Jag har träffat en av dem som är hemlösa idag, och här följer hans berättelse om varför han inte fått, eller får en chans till ett eget boende. Hur länge har du varit hemlös? – Sedan 1991, cirka 19 år. Hur kommer det sig att du varit hemlös så länge? – Jag mådde så dåligt efter min motorcykelolycka att jag började ta till alkohol. Läkarna sa till mig att åtta månaders morfinintag inte skulle leda till beroende, men det gjorde det givetvis. Varje dag kände jag sug efter morfin, och när jag inte längre fick det utskrivet gick jag tillbaka till alkoholen igen, i den fann jag ett lugn som jag tyckte passade mig. På den vägen fortsatte det. Jag började dricka varje dag och socialtjänsten fick upp ögonen för min situation. Jag fick ett delirium och man fick bryta sig in i lägenheten för att ta hand om mig. Det hela slutade med att jag stod utan bostad och var alkoholiserad. Har du inte fått någon som helst hjälp av socialen för att få bostad? – Hjälp och hjälp. Jag har pratat med dem, och bott på alla deras boenden. När väl den nya chansen till bostad

kom, kändes det som jag bara var en i statistiken de ville ha bort från gatan ett tag. Då hade jag varit drogfri i 10 år och kände att det inte skulle gå. Stället jag erbjöds såg ut som ett bombnedslag. Det var fullt av tomburkar och gamla trasmattor hängde kvar i fönstren. På vilken grund ger de dig inte egen bostad? – De bara laborerar med mig och vill ha någon att prata med. ”Men du måste komma och prata med oss”, säger socialen. ”Om vad då? Jag har ju för fan pratat med er i 19 år” säger jag då, och får ju ändå ingen lägenhet. Ska jag springa där och underhålla dem? Häromnatten var det 24 grader kallt ute och var menar man att jag ska ta vägen då? Ska jag lägga mig på en parkbänk? Känner du dig mycket orättvist behandlad? – Nja, orättvist och orättvist, men jag har fan inte gjort någon någonting. Jag menar som igår natt, då jag låg i en trappuppgång och sov. Några

som bodde i huset kom, så jag reste mig för att gå. ”Ligg still” sa de, och gick sedan och hämtade smörgåsar och saft. Sedan kommer en granne och gav mig en banan. Men ska jag ha det så? Ligga och sova i trappuppgångar och få mat lite då och då. Har jag inget människovärde? Vad säger socialjouren, får du ingen hjälp utav dem? – Vadå hjälp? Jag menar, jag har hållit på med dem i 19 år. Ska jag behöva prata med dem i 19 år till för att få en lägenhet? Nej, det är bara för mycket. Den hjälp jag får kommer från allmänheten. Det är den enda anledningen till att jag inte frusit ihjäl! Jag avslutade min intervju där. Några dagar senare fick Ingmar åka in med ambulans till sjukhuset på grund av andnöd. Detta har han troligtvis fått till följd av den stränga kyla som varit nu under vintern. Efter fem dygn blev han utskriven och fick en plats på Ulleberg, där han nu väntar på vidare beslut om bostad.    Text: Jane Alsing ASP BLADET | NUMMER 3 2010 29


PÅ JOBBET Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

Berätta lite om din bakgrund, hur kom du till din nuvarande position som biträdande divisionschef inom psykiatrin? – Jag började som skötare inom psykiatrin och stod och vägde mellan att studera till sjuksköterska eller studera till socionom. Men det blev sjuksköterska till slut. Jag har trivts med det. Jag har arbetat inom psykiatrins områden nästan hela mitt yrkesverksamma liv. Jag var också med och startade upp en verksamhet i Eda när psykiatrireformen trädde i kraft. Sedan sökte jag jobb i Karlstad och fick arbete som enhetschef för vad som då bara var ASP och blev verksamhetschef på Sandbäcken. Jag har även jobbat tillsammans med Bertil Larsson på ”Nya Perspektiv”, så det kändes naturligt att söka den här tjänsten. Jag upplever det verkligen som mitt område och att det är något som jag trivs att jobba med. Vad är den drivkraft som har bidragit till att du har valt att arbeta med de frågor du gör? – Att människor ska få det bättre. Att alla människor ska ha rätt att välja vilket liv man vill leva. Har man inte förutsättningar att välja bra livskvalitet och hälsa, ska man bli stöttad till det. I övrigt har jag en positiv livssyn som gör att jag inte tror att det finns några hopplösa fall eller att någonting är omöjligt. Det har jag verkligen fått bekräftat är rätt inställning när jag har arbetat på Sandbäcken. Är det en fördel i ditt nya jobb att ha arbetslivserfarenhet inom Karlstad kommun? – Jag har gått en jättebra skola i Karlstads kommun. Jag trivdes verkligen med Karlstad som arbetsgivare, men fick förmånen att byta jobb. När jag har klivit vidare har jag en annan grundtrygghet eftersom att jag har lärt mig saker 30 ASP BLADET | NUMMER 3 2010

från basen. Det har stor betydelse att man har med sig erfarenheter från både kommun och landsting när vissa frågor stöter på patrull i samverkan. Det blir inte lika lätt pajkastning. Man försöker mer hitta bra förhållningssätt istället för att ägna massa energi åt att tycka saker. Hur planerar du att arbeta med brukarperspektiv inom ramen för ditt nya jobb? – Det pågår redan ett bra jobb men det går alltid att förbättra detta. En sådan spännande utveckling på andra ställen är att man arbetar med erfarna brukare som har kommit en bit på vägen. Människor som har kommit så långt att de inte far illa längre, utan vänt sina erfarenheter till livserfarenheter. Det är spännande att tänka att man kan använda patienter och brukares erfarenheter, för de kan i sin tur lär oss hur vi ska arbeta inom sjukvården och kommunen. Sedan tycker jag att brukare ska ha rätt att tala om vilka behov man har vad man behöver stöd med. Att en person kan säga vad de vill vara med i och vad de vill tycka kring. Det ska vara ett möte som är jämlikt och inte genomsyras av ett ovanifrånperspektiv. Vilken roll anser du att den sociala ekonomin kan spela för människor som har olika typer av problematik? – Vi har mycket att lära av sociala arbetskooperativ när det gäller empowerment och att skapa utrymme och arenor. Det skapar en plats för alla att göra bra saker, där man får möta andra som har tagit ett kliv till. Det är helt fantastiskt med Solakoops utveckling, där man i dagsläget till och med har arbetsgivaransvar. Den arbetsmiljö och gemenskap som finns där har vi hur mycket som helst att lära av. I det samhälle vi lever i nu tror jag det kommer ha stor betydelse för att alla

människor ska få utrymme och plats. Det kan också vara en jättebra väg in till brukarinflytande och delaktighet. Vad anser du är den största utmaning som den värmländska psykiatrin ställs inför i dagsläget? – Med en viss ödmjukhet i och med att jag inte har varit i landstingets organisation särskilt länge tycker jag att det är en häftig utveckling som sker nu. Jag tror att vi upplever vad som kan kallas för ett paradigmskifte. Man växlar över synsätt till ett där vi anses vara mer till för patienternas behov. Det kommer vi att få möta upp i mycket högre utsträckning. Det växer också upp en generation som är mycket bättre på att ställa krav. Det ställer också krav på att vi ska nå ut på ett helt annat sätt, där vi inte kan inte kan förlita oss på våra traditionella metoder. Det är spännande att tänka vad vi kan lära av varandra. Vad kan patienter föra tillbaka till verksamheten så att vi kan lära oss av dem. Behoven ska styra. Där är vi inte än, men vi är på väg dit. Avslutningsvis, hur vill du se psykiatrin utvecklas under ett längre perspektiv? – Man ska kunna vara patient när man behöver vård samt brukare när man behöver stöd. Men i grund och botten är man medborgare och värmlänning. Man ska inte behöva stämplas jämt och ständigt. När behov uppstår finns vi där. Däremellan ska man kunna få vara en vanlig människa och inte reduceras till sina tidigare erfarenheter eller diagnos. Det är jätteviktigt. Vi ska heller inte ha en massa väntetider när behov uppstår. Vi ska kunna möta upp människor på ett sätt så att man kanske inte behöver bli lika sjuk. Det tror jag är en utmaning: vilket kräver samverkan mellan kommun och landsting.


Karin Haster Biträdande divisionschef Ålder: 40 år. Bor: Ett hus i Hammarö. Familj: Fyra egna barn + två bonusbarn, man och vovve. FritidsIntressen: Träningen. Är friskisledare på fritiden. Drömresa: New York Favoritmat: Sushi. Senaste lästa bok: Henning Mankells ”Kinesen”

Karin Haster är ny biträdande divisionschef inom den Värmländska psykiatrin. I bagaget har hon med sig ett långt intresse av brukarinflytande och social ekonomi. ASP Bladet fick möjligheten att föra en dialog med en kvinna som betonar att människors behov bör styra vårdens utformning.


GLAD PÅSK FRÅN OSS PÅ

ASP BLADET

KARLSTAD.SE

Profile for ASP Bladet

ASP BLADET - Mars 2010  

Nr: 3 - 2010 - En tidning från Socialpsykiatri, Alkohol- och Narkotika avdelningen, Karlstad Kommun

ASP BLADET - Mars 2010  

Nr: 3 - 2010 - En tidning från Socialpsykiatri, Alkohol- och Narkotika avdelningen, Karlstad Kommun

Profile for aspbladet