Issuu on Google+

Anarkernas tidslinje i stockholm Det skrivna ordet (början av 1800-talet)

Allt sedan den franska revolutionen hade överheten levt i skräck för nya och samhällsomstörtande krafter. Den nyligen uppfunna rotationspressen gjorde det mörjligt att trycka skrifter i allt större skala. Den första tidningen som spred sig i Stockholm i allt större utstäckning var den samhällsdebaterande tidsskriften Aftonbladet som hade grundats av liberalen Lars Johan Hierta. Den gamla överheten försökte förgäves att få stopp på utgivningen genom att dra in blaskan (den begränsade tryckfriheten, som garanterades i grundlag 1809 gjorde det möjligt för de styrande att förbjuda tidningar med obekvämt material) men tidningen forsattes att ges ut under andra namn. De nya tidningarna blev ett viktigt medel för de demokratiska krafterna och det började att bildas sällskap där radikala ideér diskuterades, som tex att avskaffa ståndsriksdagen. 1848 döms den ökände publicisten Magnus Albrecht Crusenstolpe till fängelse i tre år för Majestätsförbrytelse. Detta fick Stockholm att koka de närmaste dagarna. En stor folkmassa samlades för att stödja Crusenstolpe där han satt inlåst i Slussen i väntan på att bli skeppad till Vaxholms fästning. Samtidigt samlades en folkansamling utanför justitiekanslerns Nermans bostad för att kasta sten mot hans fönster. Den åldrande sängkammar regenten Carl Johan belev mycket oroad och förberedelser för att slå ner ett upplop vidtogs. Något riktigt upplop blev det dock aldrig. Något som förvånade de kungatrogna var att det många av de som protesterade på gatorna var välklätt och bildat folk som inte kunde klassas som pöblen.

Hierta, Crusenstolpe och en rad andra fritänkare och samhällsdebatörer kontrollerades av unga Brujahs. Dessa ungdomar (ca ett halt dussin till talet) som mestadels var barn till DeMornay, Tjäder eller andra av Hermansens barn började att driva ett lågintensivt uppror mot de styrande äldsta i staden. Unga i klanen såg Creutz som en gammal fossilfrån det förflutna som inte längre hade med tiden att göra. Självfallet så hade de varken makt eller medel att konfrontera Creutz, men började med detta lilla uppror som med tiden skulle växa för att senare kulminera i början av 1900talet, i det som skulle komma att kallas för brujahklanens inbördeskrig. Det var egentligen här som ideologier och värderingar kom att fortplanta sig nedåt i leden som senare skulle forma de anarker som existerar idag i stockholm. Att detta var efterdyningarna av den nyligen avslutade franska revolutionens anarkers utspel som manifesterat sig i sinnet hos vissa av de ungaär uppenbart. Värt även att nämna är att anarkerna som fraktion eller sekt inte var allmänt känt hos de yngre i staden under denna tiden, utan det var endast deras ideologier som band dem samman. Rörelsen bestod mest av unga rebeller spridda i de alla klanerna, undantaget häxorna, det som mest band dem samman var förtycket av de äldre.

Rävjakten (1810)

1809 arresterades Gustav IV Adolf och ersattes av Konung Karl III, samt att den danske prinsen Karl August utropades till tronföljare. 1810 dog dock Karl August av hjärtattack under en militärparad i Skåne. I Stockholm anklagas adelsmannen Axel von Fersen för att ha giftmördat


honom. En fabel som handlade om hur rävarna dödade lejonungen trycktes i ett par kända tidningar. Räven var uppenbart en liknelse av Axel von Fersen. När det stod klart att Axel von Fersen skulle färdas genom Stockholm så uppmanades folket att gå på rävjakt. Axel von Fersen misshandlades till döds på Riddarhustorget. Efter att von Fersen blivit mördad sattes militär in för att stoppa upploppet. Militären tvingades att döda flera människor innan upploppet lugnade ner sig.

Det är Brutus Tjäder som ligger bakom fabeln om räven och lejonugnen och ryktena om att von Fersen skulle ha mördat Karl August. Det äldres spel skapade under denna tiden stort missnöje hos de yngre i staden och vissa sympatier spreds sakta. Massiva förtalningskampanjer inleddes av de yngre under denna tiden för att skapa splittrningar inom och emellan klanerna. Individerna vann en hel del makt under denna tiden, dock stode det ganska stilla i den ideologiska kampen. Demornay och hollstein försökte under denna tiden att motverka de reaktionära trenderna hos de yngre bland annat genom att död nyckelpersonen Axel von Fersen som gynnade de yngre genom sitt statspolitiska spel.

Bernadotte (1810-1844)

Den 20 oktober 1810 landstiger Sveriges nya tronföljare, Jean Baptiste Bernadotte i Helsingborg. Under hans tid som kung blomstrade Stockholms kulturliv. Han fick även upp statusen på soldatyrket och fick på så sätt en trogen arme som var stolta över vilka de var. Stockholmarna älskad honom den nye kungen tills den stora kolera epidemin på 1830-talet bröt ut. Det gick rykten om att sjukdomen egentligen var orsakad av ett gift som man förgiftat de fattigas brunnar med. Förberedelser på att hantera upplopp gjordes, men folket accepterade tillsist att företeelsen var en sjukdom och inte ett gift.

Den nya tronföljaren var den första monarken som officiellt kontrollerades av en Toreador. Bouchardon gav bort sin tjänare och spion Jean Baptiste Bernadotte till Stockholm som framtida kung.

Revolutions Risk (1848)

1848 skakade Europa av olika revolutioner och vissa små skalv kändes även i Stockholm. Den 18 mars 1848 samlades ca 400 personer ur den så kallade bildade klassen för en reform bankett på en anrik salong i Stockholm. Innan hade agitation förekommit på många fabriker ock flera tidningar. Flygblad spreds över staden och uppmanade folk till att samlas på Brinkebergstorg utanför banketten. Oskar I förstärkte högvakten och begav sig till torget för att tala till folkmassan. Detta


hjälpe till en början men efterhand så tvingades man ta till militär för att skingra folkmassan. Ett tiotal dog varav två soldater. Någon revolution blev det aldrig men debatten om repressentation i riksdagen fortsatte.

Många kainitiska historiker i Stockholm har missförstått vad som egentligen hände under den här tiden. Det har rådit en trångsynt och enfaldig föreställning om at kampen mellan kungligheterna och överklassen på den ena sidan och revolutionärerna på den andra var ett uttryck för en maktkamp mellan Ventrue och Brujah klanerna. Men så är inte fallet. Faktum med är att Ventrue klanen allt sedan Germanicus försvinnande mer och mer lämnat sina influenser i kungahuset och aristokratin (undantag finns givetvis) för att söka sig till handeln och borgerskapet. I den starka Brujahklanen som desutom hade stöd av både Toreador och Nosferatu klanerna. Istället är de revolutionära tendenserna i Stockholm ytterligare ett uttryck för den växande sprickan mellan de äldre och yngre i brujah- och toreadorklanen. Som respons på att de yngre hade visat såväl handlingskraft liksom trotts gjordes försök på att stävja de yngre tankarna genom att statusera exempel av de yngre som gjorde bort sig. Detta gjorde emellertid endast att förebilder och martyrer skapades bland dom ledenm och flera nytänkare ställde sig in sig i leden.

Framsteg (1850 talet och framåt)

Före industrialiseringen var Stockholm en av Europas fattigaste och osundaste huvudstäder. Vid 1800-talets mitt hade staden vuxit obetydligt sedan stormaktstiden och hade inte förmåga att växa av egen kraft (eftersom barnadödligheten hade varit så stor) untan var beroende av invandring för att få tillväxt till staden. Konungamaktern bromsade så gott som all utveckling mot demokrati och förnyelse, med vid seklets början började det hända saker. Sverige införde som första land en allmän folkskola, handeln och näringen liberaliserades och rättsväsendet humaniserades. Ångbåtslinjer började att knyta samman Stockholm med andra städer runtom Östersjön, och mde Sveriges många sjöar blev ångbåtarna även viktiga för transporter inom landet. På 1800-talet kom även järnvägen och det blev möjligt att på rekordtid förflytta sig långa sträckor. I Stockholm började man förde gatorna med riktig stenläggning och gaslyktor ochman drog in vattenledningar i husen och en del av en del av de många hälsoproblemen kunde då avhjälpas. Dettavar en början till den process som skulle förvandla Stockholm mot en storstad.

Plötsligt så börjar de dödliga att göra helt oväntade saker. Gasledningar, vattenledningar och mekaniserade industrier börjar växa fram. Med järnväg kunde man med oerhörd hastighet färdas från en det av Sverige till en annan. Vanligt folk fick uppvärmt vatten hemma och gatorna blev upplysta av gaslampor. Dessa nya uppfinningar är svåra för de äldre att förstå sig på och efter som befolkningen äntligen hade börjat växa kunde många nya vampyrer skapas. Den nya tiden gör också att Creutz får svårare och svårare att styra sim stad och i början av 1855 abdikerar han tillfördel för sin son Joakim DeMornay. Creutz drar sig tillbaka och få har sett honom sen dess.

Sabbatens inbördeskrig (1858)


Efter årtionden av friktion bryter ett inbördeskrig ut mellan fraktioner inom Sabbaten i Mexiko Och USA. Inom kort är också Sabbaten i Europa och Skandinavien uppslukade av konflikten. Flockar stod mot flockar och bröder stod mot bröder och i slut ändan tjänade bara Camarillan på kriget. Under fyra nätter i mars 1859 så var stridigheterna som värst. Under dessa nätter fick 22 Sabbat vampyrer möta sista vilan i inbördeskriget. Maskeraden var inte bara hotad utan helt bort glömd och Camarillan tvingades att invadera Sabbat territorium för att städa upp. Fortfarande kan man om man gräver djupt i arkiven finna polisrapporter från den tiden där det står om människor som lapar i sig blod och aska från kullerstenarna för att sedan brinna upp när solens strålar träffar dem. Under denna tiden sökte sig vissa individer från sabbaten till dessa yngre revolutionärer inom camarillan för fristad från sabbatstridigheterna och sina splittrade pack. De mottogs med stor tveksamhet hos vissa av de mer vågade av de yngre och beskyddades i hemlighet från de äldre.

Camarilla-Sabbatkriget i Stockholm (1860)

Tjäder påstår sig att han fått sin bror och furstes förtroende och uppdrag att utrota Sabbaten i Stockholm nu när den står kraftigt försvagad. Han leder sin klan, frivilliga från andra klaner och en mängd ghouler från Sabbat näste till Sabbat näste. Sabbaten tvingas retirera för Camarillans facklor ,svärd, klor och kulor och är tillslut inringad i ett litet område nära vattnet i sydöstra Stockholm, där de fyra återstående flockarna gör sig redo att sälja sig så dyrt som möjligt.

Vad ingen hade räknat mer var en kvarvarande flock som inte hade deltagit i inbördeskriget. En flock bestående av tre metamorfist Tzimiscer och två Nosferatu at. Flockens namn är Iotunra Kyn och är en underavdelning till Uriels bane. Flockens präst hade nyligen väckts ur sin dvala på toppen av Liljeholmsberget. Och nu betraktade hon från astral planet det som kunde bli Sabbatens utplåning för Camarillans klor.

Camarillans ghouler flydde i panik när de två groteska monstren steg upp ur vattnet för att hjälpa sina sektbröder. Vampyrerna vacklade och retirerade när de såg vilken styrka dessa monster hade. Trots att Sabbaten lyckades slå tillbaka Camarillan var de moraliskt och fysiskt slagna och deras territorium hade krympt till en fjärdedel. Camarillan som lätt skulle kunna slå ut Sabbaten om alla klaner satte in dödsstöten började istället att bråka inbördes.

Flera vampyrer anklagade Tjäder för att ha riskerat maskeraden genom att bryta freden. Furst DeMornay påstår nu att han inte sanktionerat anfallet, vilket självklart gör Tjäder helt vansinnig och han utmanar öppet sin brors auktoritet. Det hela slutar med att en ny fred sluts med Sabbaten och Tjäder och hans barn döms till vanära och svält i ett år och en dag. I den nya


fredsöverenskommelsen får Sabbaten inte tillbaka förlorade jaktmarker och de förlorar rätten till att ha en ärkebiskop fram till nästa årtusende. Den anarkistiska rörelsen har inte glömts bort under denna tid utan utnyttjar snarare situationen genom att ta avstånd från såväl camarillan som sabbaten för att undvika dom vansinniga krigen. För att inte svika sida till något parti så skrivs överenskommelser med båda sekterna om vapenvila. Det är egentligen först nu som de yngre bryter sog loss från camarillan för att testa sina egna vingar, något som kommer att kosta dem mer änn dom räknat med. Ledningen i både camarillan och sabbat en utnyttjar situationen för att få bort vissa politiska orosmoment hos den nya rörelsen. Detta ledda emellertid till att "tvivlarna" inom revolutionärerna blev mer lojala till sina led.

Slutet för de fyra stånden (1866)

Den 21 juni 1866 avskaffades tillsist ståndsriksdagen och ersätts med en tvåkammarriksdag. Adeln får nu finna sig i att de inte längre var ett politiskt stånd. På Stockholms gator började feststämmning spridas och resturangerna fylldes med firande människor. Tvåkammarriksdage n var dock inte demokratisk untan valdes av en liten förmögen minoritet av folket. Detta ledde i sin tur till de kommande årtiondernas stora fråga, frågan om allmän rösträtt.

Enade i saken står här brujah iconoklasterna med de revolutionära för att forma framtiden. Ytterligare ett tecken på att yngre vampyrer börjar få större makt i staden. Inte för att avskaffandet av ståndsriksdagen på något sätt stärkte neonaterna.

Rykande fabriker (slutet av 1800-talet)

Längs stränderna i Stockholm tränges i slutet av 1800-talet en mängd fabriker och industrier. Det var textilindustrier, tryckerier, bryggerier, mekaniska verstäder mm. Vattnet blev förorenat och ohälsosamt och luften var sotig av alla skorstenar. Arbetarna bodde ofta i små eländiga stugor på Södermalm. Det var snarare en regel än undantag att stora familjer delade på bara ett rum ock kök.

Arbetarklassen skulle bli det vapen som Brujah neonaterna skulle behöva för att komma på en jämn maktnivå med stadens konservativa styre.

Upp till kamp! (1900 talet)

I takt med fabrikerna att blev fler och fler, blev även det också fler arbetare. Dessa arbetare kände


sig som en egen klass och började att engagera sig. Arbetarna fann sig inte längre i att sakna rösträtt och rösträttfrågan blev tillsammans med lagstadgad åttatimmars arbetsdag arbetarnas viktigaste fråga. 1889 bildas socialdemokratiska arbetar partiet och deras ledare Hjalmar Branting skulle sluta som statminister 1920. Myndigheterna försökte i det längsta motarbeta arbetarrörelsen men fick till slut skicka ut militär för att möta arbetarnas demonstrationer. 1917 när första världskriget var slut var situationen mycket pressad och det var kravaller ute på gatorna. Hjalmar Branting själv gick ut till massorna och försökte skapa lugn och försökte uppmana arbetarna till att använda parlamentariska metoder. "Mina herrar vi ses i Schweiz" ska Gustav V sagt när oroligheterna skall ha varit som värst. Han hade förmodligen Ryssland i åtanke, där en Kejsare just störtats.

Detta var ytterligare ett av de uppnådda målen från sammarbetet mellan brujahklanen, som gynnade deras agenda. Under denna tiden så byggde revolutionärerna upp sina kontaktnät och allierade som egentligen säkrar deras framtid i staden då det är först nu som Demornay tvingas att acceptera deras närvaro.

Brujahs inbördeskrig (1905-1918)

Med det stora antalet nyinvigda inom klan Brujah så hade det länge varit ett problem unga arga Brujahs varit ett stort problem för stadens styre. 1905 så hetsade de upp stadens fackföreningar att kräva allmän rösträtt.1907 så lyckades Arvid Lindman genomföra sin rösträttsreform och på så sätt skjuta undan frågan på framtiden. Dock så var kraftmätningen mellan arbetsgivare och fackföreningar redan i full gång. 1909 gick arbetarna i Stockholm ut i storstrejk. Flottan kallades in för att hålla ordning, men det blev aldrig några större oroligheter. Under åren som gick var det fler och fler demonstrationer med varierande framgång. Inte förrän 1918 fick de igenom allmän rösträtt och förs efter att hotat med väpnad revolt.

Först 1918 sluter Demornay slutgiltigt fred med "de yngre" och skriver ett fredsfördrag.

Allmän rösträtt (1921)

Frågan om allmän rösträtt hade nu stötts och blötts de senaste 60 åren. I början av seklet blev kraven från arbetarna allt skarpare och strejker och demonstrationer avlöst varandra. 1907 lyckas Arvid Lindman genomföra en allmän rösträttsreform och lyckade på så vis skjuta frågan på tiden. 1909 infördes allmän rösträtt för män. När första världskriget var slut blev det åter oroligt i Stockholm under väpnad revolt införs tillslut 1921 allmän rösträtt.

1918 mördas Karl Hessler i ett bakhåll. Hessler var barn till Hermansen och var den sista av hans barn som bodde i Stockholm. Läget såg riktigt illa ut för DeMornay och Tjäder. Av deras barn


hade de stöd av hälften medans andra hälften stödje upproret. Och när DeMornay förstod att hans titel ock domän stod på spel så vek han sig till slut för de yngres krav i utbyte mot fred. Kompromissen mellan de konservativa och de revolutionära ledde till att de i fortsättningen skulle komma att hjälpas åt att försöka forma samhället till en demokratisk och rättvis stat. Ett antal av de yngre revolutionärerna lämnar nu Stockholm för att istället bosätta sig i den stora staten i öster, som genom åren slagit in på en annan riktning.

Spriten och supandet (1922)

Politikerna i Stockholm började i slutet av 1800-talet föra en mer restriktiv alkoholpolitik. Ett komunalt utskänkningsbolag bildades. Måltidstvång infördes och den så kallade diskdupningen det vill säg att stå in en bar och dricka förbjöds. De nya hårda reglerna ledde till en stor krogdöd i Stockholm. Ett annat hårt slagmotdet glada utelivet var varitéförbudet (1896-1955), vilken innebar att det inte heller fick serveras alkohol i de lokaler där sång och underhållning bedrevs. Med tiden hårdnade myndigheternas kontroller ännu mer. 1913 blev Ivan Bratt direktör för AB Stockholmssystemet som fick monopol på all sprit och försäljning. Myndigheterna kontrollerade när var och nur mycket Stockholmarna drack. Nykterhetsrörelsen var en stor maktfaktor i Sverige 1922 och tvingade fram en folkomröstning om totalförbud. I Stockholm var förbusmoståndarna i stor majoritet men i övriga landet var det dock jämnare. Efter förbudet blivit nedröstat i folkomröstningen infördes dock ännu hårdare regler som skulle bli kvar i decennier. Endast en handfull äldre värrenommerade resturanger överlevde denna tid av nykterhetspolitik.

Till en början var nog införandet av den restriktiva alkoholpolitiken ett försök av DeMornay att försämra jaktmöjligheterna och därmed förämra för de "yngre", något som senare skulle visa sig vara ett misstag. I det nya demokratiska samhället fick vampyrerna mycket svårare att styra de dödliga dit de ville och de hårda alkoholreglerna visade sig svårare att införa än att avskaffa. DeMornay fick bittert utstå att han berövat de bästa jaktmarkerna från stadens besläktade då han och camarillan förlorade många sympatier till förmån för anarkerna.

Folkhemmet (1932)

Äntligen hade folkets mindre bemedlande halva tagit regeringsmaktem i Sverige. 1932 hade Per Albin Hansson blivit stadsminister. Målet för socialdemokraterna var att skapa ett "Folkhem" en slags medelväg mellan kommunism och kapitalism. De intellektuella ledarna för förändringarna blev makarna Gunnar och Alva Myrdal. Många av ideérnabyggde på centralisering och kollektivt ägande. Ganska lite av planerna blev dock genomförda innan andra världskriget bröt ut.

Tiden när det gick att styra en stad genom att kontrollera en handfull med personer var nu över. Vid den här tiden förlorade de äldre ytterligare makt eftersom de yngre lättare förmådde att anpassa sig till den nya epoken. Många började här nu att tänka att DeMornays dagar som furste


var räknade, även fast ingen talade högt om det. De äldstar som skulle visa sig vara framgångsrika i den här epoken var dom som skulle visa förmåga att anpassa sig till tidens gång.

Andra världskriget (1939-1945)

Under kriget fick Stockholm likt många andra städer lägga sina framtidsplaner på is och istället försöka överleva kriget. Kriget blev dock ingen större chock för stockholmarna och trotts inkallelser och ransonering behöll det sitt välstånd. Staden fylldes med soldater under permission. Stan blev också ett litet spioncentrum för krigförande, ockuperande och neutrala makter. Eftersom kol var svårt att importera fick man elda med ved. Under kriget slöts politisk fred mellan partierna i regeringen.

Under krigsåren när Europas städer stod i lågor blev Stockholm en fristad för vampyrer som väntade på att kriget skulle ta slut. När kriget sedan slutar väljer de allra fästa av fristads vampyrerna att återvända till kontinenten, men ett fåtal väljer att stanna. Fristadsfenomenet knyter även stockholmsanarkerna till den internationella scenen och skapar för dem inte bara många kontakter utan formar även deras identitet. För det är först nu som som "Anarkerna" bildas i stockholm, iom att det nu är den första gången som andra anarker bidrager till revolutionärernas insikt och kunskap. Efter att ha läst convention of thorns och andra manifest ökar anarkernas politiska inflytande kolosalt iom sina nya rättigheter.

Furste byte (1950)

1950 abdikerar DeMornay i stort sätt fredligt tillförmån för Jacob Grip som efter kriget lyckats sno åt sig ett enormt inflytande i Stockholm.

Betongen (50 och 60-talet)

Planerna på att riva Stockholms city och ersätta det med ett nytt fanns redan innan andra världskriget, men det var nu i början av 50-talet som det skulle genomföras. Hjalmar Mehr (Socialdemokratiskt borgarråd 1948-1971) blev den första som fick leda omförvandligen. De gamla kvarteren kring klara revs och ersatter med nya grå fyrkantiga betongblock. Det var den största förintelsen av stadsbebyggelse på fredstid i Europa. Det var till en början meningen att hela hela innerstan skulle rivas men en tilltagande folkopinion samt oljekrisen satte stopp för de planerna.

För att ge bostäder åt den växande befolkningen började så kallade sovstäder byggas runt


Stockholm. Vällingby följdes sedan en stor antal andra sovstäder som byggdes på samma sätt, ett centrum med en tunnelbanestation i mitten och sedan bostadshus runt om.

Vänstervågen (1965-1980)

Protesterna mot USAs krigsföring i Vietnam, studentupproret i Paris och andra fraktorer smittade av sig även i Stockholm och medförde den så kallade vänstervågen. Det började åter talas om revolution och en bild föreställande latinarmerikanska gerillaledare syntes lite här och där. Stockholms studenter ockuperade sitt eget kårhus och flera högre röster började att kräva utökad statligt och kollektivt ägande. I slutet av 70-talet ebbar det hela ut för att ersättas med det motsatta. Detenda konkreta vänstervågen egentligen förde med sig var apoteksbolaget förstatligades.

Detta var inte ett nytt försök av unga ur Brujahklanen att slå mot etablissemanget som en del felaktigt påstått, utan är istället helt och hållet resultatet på att de dödliga reagerar på internationella trender som ligger långt utanför vampyrernas kontroll. Under denna tiden så förlorar brujah greppet över den mänskliga utväcklingen då anarkerna drar sig ut sammarbetet, delvis pga påtryckningar från sabbatens biskopråd. Istället för att engagera sig i vänstervågen så flyttar nu anarkerna till södra stockholm utanför tullarna för att kunna bygga en helt fristående bas för framtiden.

De nya stockholmarna (1900 talet)

Under de sista decennierna av 1900-talet sker en stor inflyttning till Stockholm, dels från den Svenska Landsbyggden men också en stor del ifrån Finland och Sydeuropa. Stockholm förvandlas till en mångkulturell stad. Det som lockade i Stockholm var i huvudsak den goda arbetsmarkanden. Samtidigt som Stockholms kommun minskade i invånarantalet i Storstockholm till nästan 1.5 miljoner invånare.

Tiden efter andra världskriget ökar Stockholms vampyrbefolkning i rask takt. Den stora inflyttningen gör att nyskapande av vampyrer även ökar. I kölvattnet av urbaniseringen och den stora invandringen anländer också ett antal vampyrer. Stockholms vampyrpopulation har nu nästan fördubblats sedan 1800-talets mitt.

Det glada 80 talet (1980)

Efter stagnationern föll följd av oljekrisen på 70-talet upplevde Stockholm nu en högkonjunktur


som inte haft någon motsvariget sedan 1920-talet. I den allt snabbare dansen kring guldkalven skaffade sig många en stor förmögenhet (i alla fall på pappret) och Stockholms gator fylldes av dyra bilar och på stadens resturanger huseradenyrika företrädesvis unga kostymer, så kallade finansvalpar. Yuppie blev ett väl använt ord. Spekulations hetsen drev upp priserna på fastigheter och konst till astronomiska nivåer och när bubblan sprack och festen var slut stod Stockholm (och övriga Sverige) på kanten till en djup lågkonjunktur. Många av de nyrika fick fick se sina pengar försvinna på en natt. Och i vissa exeptionella fall ledde detta till självmord eller landsflykt.

Många unga Ventrues skodde sig på spekulationsekonomin men blev liksomsina dödliga affärsbekanta fartblinda i den starka högkonjunkturen. Några av dessa neonater har fortfarande stora monätära skulder till andra vampyrer i Stockholm. De flesta näringsidkande anarker förlorade sina ekonomiska tillgångar under denna perioden.

Utelivets renässans (1980)

I samband med Stockholms finansiella boom lättade också politikerna i stadshuset på de många hindren till utskänkningstillstånd som sedan länge fått Stockholms nattliga liv att se ut som en öken. Stockholm fick i rask takt fler krogar och nattklubbar och kvarteren kring Stureplan och Kungsträdgården som blev centrum för utelivet och började påminna om den atmosfär som rådde i eurpeiska metropoler. Samtidigt fick staden ett ökat antal teatrar, kabareér och shower. När även den svenska kronan sjönk i värde blev Stockholm ett allt populärare turistmål. Allt detta ledde till att den så kallade besöksnäringen blev stadens ledande näringsgren. Enligt somliga medförde det ökade utelivet en ökande brottslighet.

I och med det ökande antalet krogar och natklubbar började allt fler människor röra sig på Stockholms gator i nattetid och ledde naturligtvis till lättare jakt för vampyrerna. Detta kan man idag tacka anarkerna för, efter att ha förlorat allt de ägt vändes trenden genom ihärdigt arbete inom politiken för att få igång sina sinande tillgångar och tomma krogar och nattklubbar. (ibland togs iofs kanske hårdare metoder än lobbyism till bruk) Inflytande över den mänskliga världen ökar markant under denna tiden. Under denna tiden sätter verkligen anarkerna ett fotsteg som visar att dom är något att räkna med i framtiden.

Det mörka 90-talet (1990)

Baksmällan efter 80-talet slog hårt mot Sverige och Stockholmarna. De som för bara några år sedan hade ansett sig förmögna fan sig nu med hål i fickorna, flera banker hotade med att gå omkull och staten fick rycka in. På lyxkrogarna gapade borden tomma och de flesta dyra bilarna försvann från gatubilden. Arbetslösheten ökade i takt med att företag fick slå igen och staten tvingades sparka folk i den ofentliga sektorn. Det började bli vanligt med hemlösa tiggare på gatorna. I slutet av decenniet började det dock ljusna och turistbranchen och den nya IT ekonomin började åter få ekonomin


började få Stockholms jul att åter spinna.

Äldste Krigen (1997)

Av hittills okänd anledning blossar en stark fiendeskap mellan ex fursten DeMornay och Ventrue äldsten Holstein. Efter några veckors ordkrig börjar båda sidor att ta till allvarligare krigshandlingar så som vandalisering av varandras egendom och avskjutning av varandras ghouler. DeMornay har till en början ett nästan kompakt stöd av sin klan medan Ventrueklanen är splittrad eftersom Furst Jacob Grip ställer sig neutral och istället uppmanar de stridande till lugn och försoning. Holsteins underläge får honom att gå i en allians med Gangrelklanen och jämnar på så sätt ur förhållanden. När även Tjäder och tremereklanen lägger sig i så är kriget ett faktum. En natt i november mördas Holstein i ett bombattentat i sin boning. Grip ser sig nu vara tvungen att höja rösten och beordra de stridande äldstarna (som med undantag för Tjäder, är Primogener) att inställa krigshandlingar. Primogenen och Nosferatun Tessin som stått på neutral mark i det korta utses av Grip att utreda mordet på Holstein. DeMornay utpekas till ansvarig och Grip påkallar en blodsjakt efter honom. DeMornays öde är annu idag okänt. Under denna tid kontaktas anarkerna av biskoprådet som påtrycker dem att skära ner sammarbetet med camarillan för att inte sabbaten ska räkna deras sammarbete med brujahklanen som brott mot det fredsfördrag som skrivits. Anarkerna drar ner på sina aktiviteter mot cammarillan utan att ana vad som kommer att hända.

Ett blodigt millenieskifte

Under Äldstekrigen och turbulensen som höll i sig ända fram till millenieskiftet innebar en krypväg in för sabbaten. I ledning av Thomas Hofenstreufen, av klan Lasombra, tågar sabbaten näst intill obemärka i staden med spadar i hand. Sabbaten understödd av förstärkningar ger sig systematisk på de äldre år 2001 med en rad koordinerade snabba tillslag, en av de första som sägs falla är Brutus Tjäder. Jacob Grip som var närvarande vid första anfallet överlever mirakuröst och detta väcker misstankar som ännu inte stillats hos Brujahs. De enda äldre som är rapporterande som överlevare är Tessin av klan Nosferatu och Jacob Grip dock har inga äldre heller bekräftats med undantag för Tjäder, men tystnaden talar för sig själv som Jacob utalade sig.

De röda nätterna

Under de kommande åren finner sig staden under sabbatbelägring som för staden är något helt nytt. Aldrig någonsin har Camarillian stått så nära randen till förintelse i Stockholm och en lång krigsfylld depression följer i Camarillians hallar. Kriget mot sabbaten för den näst intill osårbara fursten (som alltid gick först in i striden för att moralisera trupperna) allt närmre besten och omänskligheten. Klanerna står nu för första gången på mycket länge sida vid sida och slåss. Grip


börjar att slösa på de redan svaga neonaterna såpass att det senare har kallats de röda nätterna. Anarkerna avståndstagande från camarillan nyligen innan kriget straffas av Jacob, som tolkar det hela som en pakt med sabbaten. Straffet för detta är att Jacob använder kritiska resurser från kriget till att utrensa inflytande i staden som handhas av flera anarker. Missnöjet över hans styre blir så starkt att han själv väljer att abdikera till fördel för sin som Johannes Grip. Den nya fursten kommer in med frisk taktik om hur man skall slå tillbaka mot den mörka fienden. Johannes hade noterat den ensidiga taktiken som så småningom skulle bli sabbatens fall. Sabbaten hade fört en blixtkrigsföring med nyinvigna vampyrer och entrat staden utan att förankra sina kontakter i den mänskliga världen. Den unge Grip lyckas att under dagtid slå till med tjänare tack vare av Tremere och Nosferatu klanernas bidragna information. Året är 2003 och de sista av sabbatenens trupper jagas ut ur staden men med något tveklösa metoder som påkallat uppmärksamhet hos de dödliga.

anno 2004

År 2004 måste vara osäkerhetens år, och samhället lutar mot en mer våldsam och osäker atmosfär. Det dagliga livet börjar allt mer att bekantas med nya hotbilder influerade från övriga världen. Våldet i stockholm trappas upp och tar allt mindre diskreta metoder till bruk, allt slutar i att Lundström självmordbombas av en religiös fanatiker som än i dag är ett mysterium. Nu har även sverige tagit ett steg in i terrorismens värld.

Efter bombningarna av furst Grips fordon, och operation showdown så ligger sabbaten lågt och stärker sina på positioner i staden. Primogenen står splittrad, oense och svag men enad i sökandet av sabbaten. Under året förekommer flera drabbningar mellan sabbaten och camarillan men anarkerna håller sig utanför det hela. Vissa av Stenhammars yngre barn trottsar sin frånvarande sire, genom att styrka anarkerna med sin närvaro och ledarskap. Anarkerna utropar delar av södra stockholm som sina.


timeline anarchs sbn