Issuu on Google+

Så växer Linköping med Vallastaden

JAKTEN PÅ MÅNGFALDEN

ARKITEKTUR · NR 3 · 2013 · SYSTEM · Prefabhus · Christian Kerez · Framtidsplaner för Lund · Årsta

ARKITEKTUR · NR 4 · 2013 · TIDEN · Tillägg och ändringar · Brigadmuseum · Pagoden · Borgholms slottsruin · Jürgen Mayer H

ARKITEKTUR · NR 5 · 2013 · DE NYA STÄDERNA · Kiruna · Vallastaden · H+ Helsingborg · Söderstaden · IBA Hamburg

ARKITEKTUR · NR 6 · 2013 · HEMLIKA INREDNINGAR · Maria Park Helsingborg · Hornsbergs strandpark · Mood

ARKITEKTUR · NR 7 · 2013 · HEMLIKA INREDNINGAR · Maria Park Helsingborg · Hornsbergs strandpark · Mood

ARKITEKTUR · NR 8 · 2013 · HEMLIKA INREDNINGAR · Maria Park Helsingborg · Hornsbergs strandpark · Mood

Experimenten som förändrar staden

ARKITEKTUR · NR 2 · 2013 · NATUREN · Naturum Kosterhavet och Vänerskärgården · Sommarhus Lagnö · Möbelmässan

COMET SPORT DESIGN GUNILLA ALLARD, 2013

Lyckligare gata ARKITEKTUR · NR 1 · 2013 · HEMLIKA INREDNINGAR · Maria Park Helsingborg · Hornsbergs strandpark · Mood Stockholm

WE WILL ALWAYS BE MODERN, OUR DESIGN ALWAYS ESSENTIAL

5/2013 SEK 97 EUR 13 BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP GRAND PUBLIC

HANDELN SOM DÖDAR MODERNISM SOM FUNKAR S K R O TA F Ö R B I FA RT E N VILL A MED UTSIKT PHOTO MIKKEL MORTENSEN

2013

Tele2 arena öppnar i Stockholm

MAKTSPELET OCH ARENAN TRIVSEL FÅNGAD I RUTNÄT Planerna för det nya Kiruna


VESTREQUALITYPROGRAMME™

NEWS 2013 EZ soffa Design: Voll, Borgersen och Olofsson EZ [‘e-ze] är en ny soffa som är anpassad för att tillgodose kraven på tillgänglighet. Bänken är utformad med minimal materialåtgång och levereras med livstids garanti mot rost. Priser från kr 3.970,-.

OVÄLKOMNA BESÖKARE? DITT BÄSTA SKYDD MOT OVÄLKOMNA BESÖKARE ÄR VÅRA INBROTTSSÄKRA VÄGGAR – PAROC® SECURITY SYSTEM. EN UNIK LÖSNING FÖR INBROTTSSÄKRA BYGGNADER. Ibland måste egendom skyddas mot annat än bara brand. Vägglösningen PAROC® Security System har utvecklats speciellt för affärsbyggnader och ger starkt mekaniskt skydd mot inbrott. Den är certifierad i Skyddsklass 2 och 3 och är dessutom lättmonterad och kostnadseffektiv.

Se vår nya katalog på vestre.se

0560 688877 vestre.se

Vi träffas på Have & Landskab, Slagelse 28–30 augusti 2013. PAROC PANEL SYSTEM AB 541 86 SKÖVDE, Sverige Tel. +46 500 46 90 00 paroc.se

vestre_ArkitekturS_se_EZ_jul13.indd 1

05.07.13 09.31


THE WORK SPACES OF THE FUTURE ARE ALREADY HERE

NEXT OFFICE™ - ACTIVITY BASED WORKING. With the help of today’s technology we can work wherever and whenever we want. Research shows that the demands for personal workstations are decreasing and instead increasing for flexible activity based environments. With Kinnarps Next Office - ABW together we create environments where you in the best possible way find the balance between the private and the social, between meetings and individual work, between concentration and dialogue.


Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa. GR AND PUBLIC FOTO SA M SYLVÉN

På Byarums Bruk ser vi saker på lite längre sikt. Det gäller såväl våra produkters framtid som vår tillverknings historia. Vi gjuter enbart i återvunnen aluminium – ett material som kan återanvändas gång på gång, generation efter generation. Tidsrymder som ger perspektiv på tillvaron och sätter sin prägel på våra produkter.

s o f fa j u j o l

f o r m g i va r e

Mårten Cyrén

www.byarumsbruk.se


si

s11

N R 5 · 2 0 13

INN E H ÅLL

s54

GATANS DÖD Sharon Zukin älskar det lokala.

s24

Ledare

NY T T O M ARKITEK TUR s12 Ordpopulism? Debatt: Catharina Gabrielsson och Tim Anstey reagerar på en text i Arkitektur. s15 Arkitektur och konst ger sprängkraft. Spårat: Lena From rapporterar från Venedig. s16 Rurban och orten. Jargong. s19 Skrota Förbifarten. Vad bör göras med Haval Murad. s20 Upploppsrörelse. Vinkel: Claes Caldenby ser stadens rörelse komma underifrån. s22 Arkitekturfoto på nytt sätt. Vinkel: Kan vidga bilden av arkitektur. TEMA: STADSDRAMA s24 Konflikthärden. Stadsbyggande förstärker motsättningar. s28 De jagar nyckeln till staden. Julia Svenssons reportage om tre stadsvisioner. s38 Lean city. Kiruna ritas fram på vetenskaplig grund, konstaterar Per Haupt. s46 Stadsromantik. Linköping – ett Christiania på slätten? undrar Anders Kling. s54 Lokalpatriot. Sharon Zukin om global banalisering. s58 Brandtal. Nazem Tahvilzadehs tre punkter för radikal stadspolitik. s62 Husvagnsstaden. Berlins ja. s66 Spektakelstaden. Helena Mattsson om resan från folkliga arenor till Tele2. s74 Bra modernism. IBA i Hamburg lägger till där det behövs.

TEMA: *STADSDRAMA Stadsbyggande är jakten på den lyckligare gatan, men innebär också konflikter. Vi analyserar visionerna och möter huvudpersonerna bakom de nya stadsplanerna. I Kiruna, Linköping, Malmö, Helsingborg, Stockholm och Hamburg.

OBJEKT s84 Utsikt med hus. Petra Gipps hus på stupets kant vid Vättern. SEKTION s88 Psykiatrins hus, Uppsala. Tengbom arkitekter. s92 Förskolan Sjötorget, Stockholm. Rotstein Arkitekter. s94 Teater Kubar och Little Tokyo i Malmö. Onix Arkitekter. ARKITEKTURKULTUR s97 Sverigeporträttet. Vad man ser på Emporias tak. s98 Recenserat. Gert Wingårdh på himmelsk promenad i Kivik, allt du vill veta om arkitektur och hatet mot förorten. s103 Platsens musik. Jean Michel Jarre i norrskenets Kiruna. s105 Nästa nummer. s106 Åsiktsmatrisen. Var hamnar sommarpratarna i Arkitekturs guide till kulturen?

sXX

NÄSTET PÅ KLIPPAN Petra Gipp har ritat ett hus som landat högt över Vätterns strand.

OMSLAG: Vy över Vallastaden, Linköping. I L LU S T R AT I O N O K I D O K I A R K I T E K T E R

s84

5 5/13 · ARKITEKTUR


Adress: Box 4296 (Fiskargatan 8, 2 tr) SE-102 66 Stockholm

BYG G N A D INTERIÖR PLAN L ANDSKAP

Telefon: +46 (0)8 702 78 50 E-post redaktion: redaktionen@arkitektur.se fornamn.efternamn@arkitektur.se

www.arkitektur.se

S V E NS K ARKITEKTUR S E DA N 1 9 0 1

Webb: www.arkitektur.se Arkitektur utges av: Arkitektur Förlag AB Verkställande direktör: Tommy Rundqvist tommy.rundqvist@arkitektur.se Annonser: Isa Ekstedt, isa.ekstedt@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 58

REDAKTION

Tomas Lauri redaktör

Julia Svensson redaktör

Medarbetare i detta nummer: Tim Anstey Josephine Askegård Alexander de Cuveland Håkan Forsell Lena From Catharina Gabrielsson Per Haupt

Ulrika Karlsson Moa Karlberg Anders Kling Helena Mattsson Haval Murad Annina Rabe Henrik Rosenqvist Mikael Stenqvist Nazem Tahvilzadeh ALexander Vickhoff Johan Örn

Helena Mattsson är arkitekt med egen verksamhet och docent och lektor i arkitekturens historia och teori på KTH Arkitekturskolan.

Claes Caldenby redaktör

Marianne Lundqvist koordinator, layout

Redaktionskommitté: Love Arbén, arkitekt, inredningsarkitekt Mikael Bergquist, arkitekt Catharina Gabrielsson, arkitekt och forskare Per Haupt, arkitekt Susanne Ingo, arkitekt, regionplanerare Bengt Isling, landskapsarkitekt Anders Johansson, arkitekt Pia Kjellgren Schönning, arkitekt Johan Mårtelius, arkitekt, professor i arkitekturhistoria vid KTH Matilda Stannow, arkitekt Malin Zimm, arkitekt, sakkunnig på Arkitekturmuseet Kritikergruppen: Mikael Bergquist, arkitekt Per Bornstein, arkitekt Lena From, projektsamordnare, skribent Ulrika Karlsson, landskapsarkitekt Anders Kling, landskapsarkitekt Tomas Lewan, arkitekt, skribent Helena Mattsson, arkitekt, lektor KTH Katarina Rundgren, arkitekt Rasmus Wærn, arkitekt, skribent Johan Örn, arkitekturhistoriker, skribent Korrektur: Josephine Askegård Lokalombud: Malmö: Katarina Rundgren, arkitekt Göteborg: Per Bornstein, arkitekt

Försäljning: Erica Enwall, erica.enwall@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 57 Ekonomi: Eivor Boérius,eivor.boerius@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 55 Plusgiro: 473 93 01-2 Priser/Subscription rates: 8 nummer per år/8 issues SVERIGE (inkl 6% moms) Helår Helår + klotband Helår + halvfranskt band Studerandeprenumeration Lösnummer Övriga Norden/Nordic countries: Inkl 6% moms För momsregistrerade (Obs: ange ert VAT-nr) UTLANDET/ABROAD: EU COUNTRIES (VAT 6% included) For those VAT registered (Please state your VAT-number) OTHER COUNTRIES

W

2 0 13 · Å R G Å N G 1 1 3

ST AU UD R AN IO T GR TR Ä DG ÖN VI ÅR TL Y 'N NY CK , E GÖ RÉ M TE NS US BO AR EU RG M K , EN IT T E AN TR KT UM KO F O É BY NT G RN OR BO GNA JA R N DE GE G, R ÖL EK ZE A EB LI US ND OR NY GS BO DA PL HÖ AN JD BO M S T AT S E N , S EG W ÄDE IN EL TO C R GÅ IU A KH EQ S RD V J OL UA O H M AR HAN BR TO UN R, KI SS TE W O N AR HI N KT BE TE KI LI K TE RG AR ONT NN & KT M O FO KIT ER AN EK R, RS KO , TE HE M R, M D I F EN OC ÖR TA H OR AV Ä N R T IG OL DRI ILL O NG BO A NY EN ST ÄD LA S ER ND TID NA ER :

PROJEK T I NR 5 · AUGUSTI

ST

R

ÅKESSON

S

KT

YCKERI TR

MILJÖMÄ

RE

Tidskriften Arkitektur har som uppdrag att dokumentera svensk arkitektur. Sedan 1901.

PROJEK T I NR 7 · 1998 · ÅRGÅNG 98

LIC

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

R

3 09 EN SNUMMER 341

S

KT

LIC

09 EN SNUMMER 341

KT

3

ÅKESSON

YCKERI TR

R

MILJÖMÄ

S

Grafisk form: Tobias Berving/ETC Kommunikation Repro och tryck: Elanders Fälth & Hässler, Mölnlycke 2013 LIC

6 ARKITEKTUR · 5/13

SEK 660 1660 2175 395 97 944 890 1219 1150 1218

ISSN 0004-2021 För ej beställt insänt material ansvaras ej. Arkitekturs upplaga kontrolleras av TS. Medlem i Sveriges Tidskrifter och Sveriges Kulturtidskrifter. © Arkitektur Förlag AB

AD SP HI L AN TE A R N YA KI TE KIR ST U KT AD ER NA OK SPL OC AN ID H OK V SP I A AL AC RK LAS ES TE I T T CA LE EK AD 2 PE EN TE W A R , RE HI L IN TE N KÖ AR A, S PI T KI NG TE OC TR K KT E ER HO S LM H + TA DS HE BY M AL LSIN GG N M Ö, G B O A D ST SP OC R S RO KH L AK G, TH NO JEK OL R US T: M FR OM R A IT R Å SOR I PE DSH DE GE TR US T, NF A RI ST GI , UP PP PS A R E T, YK OM KI TE T E I AT KT BER NG RI UR G BO NS H M US AR , FÖ UP KI RS TE PS KT AL R O KO ER A TS LA TE SJ IN ÖT OR AR GE KI TE T KT , S TE TO ER AT CK HO TO ER K Y KU LM B O AR ON , M IX AL , H OL AR M Ö LA KI TE ND KT OC ER H LI LL A

Haval Murad är arkitekt och vd på arkitekt- och konstruktionskontoret Detail Group i Stockholm.

ST

FOTO X X X X X X X X

tekör. .

I DETTA NUMMER ÄVEN

Dan Hallemar chefredaktör

Prenumeration/Subscription: Prenumerationsärenden kan göras på nätet: arkitektur.prenservice.se Ha prenumerationsnumret till hands! För personlig service: Tel +46 (0)770 45 71 27, 8.30–16 arkitektur@titeldata.se

3 09 EN SNUMMER 341


Det naturliga sättet att bygga

Södra Climate Arena, Växjö. Världens första tennishall som byggts med passivhusteknik.

Visionen har alltid varit att bygga framtiden i trä. Det är därför vi på Martinsons har satsat så hårt på att utveckla konstruktionslösningar för industriellt träbyggande. Det är allt ifrån höga bostadshus och byggnader med stora spännvidder, till broar med full trafikkapacitet. Med tiden har tekniken förädlats. Miljöfördelarna har förstärkts. Resultatet är ett smart träbyggande, där korta byggtider kombineras med klimatvänlig produktion och attraktiv totalekonomi. För oss känns det helt naturligt.

Martinsons är en norrländsk familjeägd träförädlingsindustri. Vi är Sveriges största producent av limträ, träbroar och byggsystem i trä för flerbostadshus och hallar. Martinsons 937 80 Bygdsiljum Tel: 0914-207 00 www.martinsons.se

En naturlig del av framtiden


På Arkitekturgalan 2013 vill vi visa vad arkitekturen kan göra för samhället. Det sker under en hel dag och en hel kväll fyllda av samtal, möten och fest. Årets tema är Arkitekturens klimat. Hur bygger vi hållbara samhällen? Och hur ser det politiska klimatet ut? Forskare, politiker och arkitekter tar temperaturen på arkitekturen. Hur möter vi de utmaningar vi står inför idag? I vilket klimat arbetar arkitekter? Internationella och nationella arkitekter föreläser och så delar vi ut Sveriges Arkitekters priser under den stora galamiddagen.

Diébédo Francis Kéré, arkitekt från Burkina Faso, nu stationerad i Berlin. Stark representant för hållbar arkitektur.

Sou Fujimoto, flerfaldigt prisbelönt japansk arkitekt. 2013 utformade han paviljongen vid Serpentine Gallery i London.

Enrique Peñalosa, colombiansk politiker, före detta borgmästare i Bogotá. Inflytelserik och omtalad stadsvisionär.

LäS mer Om ArkItekturgALAn 2013 OcH AnmäL DIg PÅ: www.ArkItekt.Se/ArkItekturgALAn2013

Sveriges Arkitekter Swedish Association of Architects

PArtner:


Foto: John Halsius

Konferencierer och värdar under dagen är Lydia Capolicchio, journalist och programledare, tillsammans med Jannika Hernelius, inredningsarkitekt, scenograf och stylist.

Erik Haag, programledare och komiker, är konferencier vid prisutdelningen under galamiddagen.

Stephen Simmonds, sångare och DJ står för musiken.

Sveriges Arkitekter Swedish Association of Architects


FOGDARP Cykelpollare design Anna Kraitz

Nola har 2013 utökat sitt sortiment av cykelrelaterade produkter för att kunna svara upp mot den ökade efterfrågan av cykelparkering. En av nyheterna är Fogdarp, en grafisk och mjukt organiskt utformad cykelpollare, tillverkad av återvunnen aluminium och bockat stålrör. Cykelpollaren gör det lätt att låsa fast sin cykel och tillför en nutida och spännande form till den moderna stadsmiljön. Satsningar på infrastruktur för cykling är mycket lönsamma för samhället, det ger friskare befolkning, mindre klimatpåverkan, sundare miljö och en bättre trafiksituation.

Huvudkontor: Nola Industrier AB Box 17701 Repslagargatan 15b 118 93 Stockholm T:08 702 1960 F:08 702 1962 headoffice@nola.se Kundtjänst/showroom/export/press: Skeppsbron 3 211 20 Malmö T:040 171 190 Orderfax:040 127 545 order@nola.se www.nola.se


Höger. Tre gånger om året slår nöjesfältet DOM upp på en tom plats i centrala Hamburg. FOTO DAN HALLEMAR

LEDARE

Flykten till skräpkulturen Mitt i Hamburg intill den fotbollsarena där FC St Pauli spelar ligger en enorm tom plats, inte olik Heden i Göteborg. På den här platsen slår man tre gånger om året upp nöjesfältet DOM. Plötsligt får staden sällskap av ett glittrande, smaklöst inferno av sockervadd och billiga produkter från Asien. När man går in där är det en flykt från staden omkring. Tele2 arena är en del av ett växande nöjesfält i Stockholms södra förorter. Under arenan planeras också Tolv Stockholm, en så kallad nöjesdestination. Kanske kan nöjesfältet runt Globen få en liknande inverkan som nöjesfältet i Hamburg på den nya stadsdel, Söderstaden, som planeras där. En sorts fribiljett från stadens präktighet. Det finns många invändningar man kan ha mot de ekonomiska och stadsbyggnadsmässiga kalkyler som ligger bakom arenabygget. Men en av fördelarna är möjligheterna till skräpkultur. När städer förändras eller växer står stadsbyggaren inför en mängd val. En instinkt tycks vara att undvika skräp. Att betrakta staden som ett objekt som ska bli utsökt, perfekt. En arena är en motståndshandling mot den tanken. Den ska ta plats, vara extrovert, fyllas med bröl. En spricka i finheten. Det finns ett urbant landskap där skräp är själva drivkraften – motorvägslandskapet. Den urbana förfiningen som har tagit över svenska städer och håller på att förvandla dem till smakfulla men döda platser finns inte där. Kanske kan de stadsdelar som nu växer upp, som Söderstaden och Hyllie i Malmö, omfamna detta. Inte sträva bort från bensinmackskulturen utan vilja förstå människans längtan efter det banala, efter nöjesfältet. Det här numret av Arkitektur handlar om stadsbyggande. Nya stadsbyggnadsprojekt drivs, förståeligt nog, av en dröm om levande och inspirerande platser. Men insikten om att städer är levande för att de också producerar skräpkultur är central. Det var därför det var så intressant när White arkitekter i sitt vinnande förslag till ny stadsplan för Kiruna sade att man ville utgå från platsen framför Ica Maxi och Clas Ohlson. Det var där det moderna torget fanns, menade man. Men samtidigt motstridigt när de i sin nya stad lät den centrala platsen bli en finplats med stadshus, kulturhus och andra manifestationer av tung stadskultur. Det storartade med antikens arenor, som Helena Mattsson skriver i sin text om Globenområdet, var ju att de låg intill templet. Kan det vara så att den hållbara staden också behöver sitt skräp? Eller som Leonard Cohen formulerade det: Det finns en spricka i allt, det är där ljuset kommer in. o

DA N H A L L E M A R Ä R C H E F R E DA K TÖ R

+ -

+ Friends Arena i Solna har fått kritik för katastrofalt ljud på konserter och fotbollsmatcher. Ljudet på Tele2 arena är perfekt. När Hammarbyklacken sjunger låter det magnifikt.

Stockholms stad vill riva rockklubben Debaser trots att planerna för Slussen inte är klubbade. En smal lokal fråga, men också en bild av ett stadsbyggande som gått vilse i visioner och tappat verklighetsförankringen.

11 5/13 · ARKITEKTUR


d EbAT T

→Ny jargong är nödvändig Catharina Gabrielsson och Tim Anstey på KTH Arkitektur reagerar på en text om begreppet ”alteration” i Arkitektur. Claes Caldenby svarar. Arkitekturforskningens roll i förhållande till samhällsutvecklingen – kodad i termer av hållbarhet, segregation, tillväxt, världsklass med mera – är en allvarlig sak som alltför sällan diskuteras utanför akademiska kret­ sar. Därför förvånas vi över några kryptiskt formulerade rader under vinjetten ”jargong” i förra numret av Arkitektur, där någon gör sig lustig över vårt arbete som gästre­ daktörer för Nordic Journal of Architecture (2012:3). Temat för numret är ”alteration”, vilket på svenska motsvarar ”att ändra”, ungefär

manhang med andra etiska konsekvenser och andra möjligheter för praktiken. Vi menar att ”alteration” är ett produk­ tivt begrepp eftersom det saknar associa­ tioner till original, autenticitet och form som annars genomsyrar arkitekturämnet, och som paradoxalt nog ligger till grund för såväl produktionen av ”det nya” som vidmakthållandet av ”det gamla”; fält som i  dag hålls disciplinärt åtskilda och företräds av olika yrkesroller. ”Alteration” medger både en samman­ koppling av och en distansering från ”det givna”; det uttrycker ett slags transversalt tänkande som I princip tolkar vi Arkitekturs vi anser vara nödvändigt för bättre bemöta arkitekturens kritik som en uppmaning att mångfacetterade verklighet. Det som särskilt tycks irritera lägga ner jargongen. Arkitekturs skribent är våra anspråk att påverka ämnets ”djupstrukturer” – vi får veta som man gör med kläder för att de ska att vi minsann är lika ”fåfänga” som de passa bättre. Termen rymmer en relation förhållanden vi söker avtäcka, och därför till sparsamhet, återanvändning, och en viss faller projektet på eget grepp. typ av betingad och kontextbunden ratio­ Vi håller med om att det finns åtskilligt nalitet som griper in i arkitekturämnet på att rensa ut i arkitekturämnets självbild olika sätt, vilket vi visar genom ett antal för att bättre svara mot samtidens problem, forskningsartiklar och projektredovisningar. vilket inte minst måste innebära en inten­ I princip tolkar vi Arkitekturs kritik som sifiering av utbytet mellan forskning och en uppmaning att lägga ner ”jargongen”, yrkespraktik. dvs att sluta försöka lansera nya kvasi­ Att man i samma nummer av Arkitektur intellektuella begrepp och tro oss stå fria tar upp ett snarlikt tema (Arkitektur från nedärvda traditioner och ett veder­ och tid) utan att nämna den aktuella taget språkbruk. Vi håller inte med. En av forskningen inom området, annat än ge­ forskningens uppgifter måste vara att visa nom ett raljant avfärdande, är inte att ta hur språket strukturerar verkligheten, hur denna uppgift på allvar. Den här typen en förskjutning av termer medför andra av anonyma inlägg under en populistisk ingångar till och anti­intellektuell vinjett påminner kända fe­ om de självgoda ”stick” som vi hoppats nomen och hörde till Arkitekturs förflutna, och upprättar vi emotser ett förtydligande. o 12 TI M A N S TE Y o ch c ATh A r I N A gA b r I E l S S o N nya sam­ arkitektur · 5/13

Replik: ”Intellektuell verksamhet behöver mötas med viss respektlöshet.” Det gläder mig att forskarna läser Arki­ tektur. Det är en del av det utbyte mellan praktik och forskning som jag också önskar. Tyvärr är detta utbyte inte alldeles enkelt. Tecken tyder på ett ökat intresse från praktiken som alltför länge varit skeptisk till forskningen. Men det finns också mot­ satta tendenser. Inomvetenskapliga krav på publiceringsformer fjärmar forskningen från praktiken: Den höga värderingen av tid­ skrifter som bara forskare läser; engelskans envälde; och forskarjargongen. Poängen med ”sparsamhet, återanvänd­ ning” och kanske även ”en viss typ av betingad och kontextbunden rationalitet” (vad det nu betyder) är vi nog eniga om. Vad jag hade hoppats med att stoppa in ”alteration” under rubriken ”Jargong” var att få ett förtydligande av ert retoriska grepp att reducera ”transformation” till att handla om form, ”renovation” till det nya osv. Med samma rätt eller orätt kan man då påstå att ”alteration” handlar om ändring för ändringens skull, en klassisk ”djupstruktur”. Jag anar lite olika uppfattning om detta i ert temanummer och tror att det kunde bli föremål för en produktiv diskussion med genuint olika uppfattningar, vilket är forskningens livsluft. Men ordval som ”rensa ut” får mig att undra. Även den renaste intellektuella verksamhet, ja i syn­ nerhet den, lär få dras med att uppfattas som jargong. Och kan behöva mötas av en viss respektlöshet. cl A E S c A ld E N bY


by JAFO

JAFO_Arkitektur_Nr_1305_225_297_+3mm_unidrain_Panel.indd 1

HighLine Panel Elegant golvavlopp www.unidrain.se

2013-07-30 08:31:07


ki06).

Efterlängtad guidebok till

Guide till SVENSK LANDSKAPSARKITEKTUR

tur r, d ål

UTKOMMER I SEPTEMBER!

Guide till

SVENSK LANDSKAPS ARKITEKTUR Arkitektur Förlag AB Forskningsrådet Formas

Här presenteras för första gången Sveriges landskapsarki-

Svensk landskapsarkitektur! Rabatt till Arkitekturs prenumeranter!

48

49

Linnéträdgården, Växjö

tektur i helbild! Mer än 200 miljöer beskrivs med nytagna

Ulf Nordfjell, 2007

fotografier, ritningar och texter. Boken är en ovärderlig

Linnéträdgården är utställningsträdgården som vann guldmedalj vid Chelsea Flower Show 2007 och sedan exporterades till Göteborgs Botaniska trädgård, för att slutligen hamna och permanentas i Växjö, vid Trummens strand. Uppdraget till Chelsea Flower Show var att förmedla arvet efter Carl von Linné och hans 1700-tal i modern anda. Den 230 kvadratmeter lilla trädgården är stramt byggd av stål, granit och timmer, på ett sätt som är typiskt för den tillfälliga trädgården. Rumsligheter som växtligheten inte kan skapa formas av trä-

vägvisare för trädgårds- och landskapsturisten, men också en källa till kunskap om landskapsarkitekturens historia.

Ringhals kärnkraftverk, Varberg Gunnar Martinsson, 1965

plank och stenbänkar. Allt kompletterat med växter ur Linnés fatabur, som smultron, linnea, krollilja och äppelträd. En romantisk offentlig trädgård. Ulf Nordfjell har gjort sig ett namn som utställningsträdgårdens svenske mästare. En annan av hans trädgårdar kan ses i Wij Trädgårdar i Ockelbo. DH

Gunnar Martinsson såg sig gärna som rationalist med nära samband mellan den färdiga gestalten och problemformuleringen. I den andan är markutformningen runt Ringhals löst. Vad göra med över 3 miljoner kubikmeter sprängmassor efter anläggandet av ett kärnkraftverk. Köra till stenkrossen? Nej använda på plats som ett slags stiliserade klapperstensfält. Terrasserade volymer som svarar upp mot kärnkraft-

verkets tunga kropp och fungerar som en övergång till det flacka, storskaliga halländska kustlandskapet. Anläggningen ska betraktas från norr, här är samspelet tydligast. Oljekrisen, den framväxande staten, tron på framtiden, på tekniken: Kärnkraften var svaret och landskapsarkitekten en bricka i det moderna projektet, i skala och funktion fjärran från skråets tidigare uppgifter. AK

Bland projekten märks allt från ståtliga slottsparker, till mindre bostadsgårdar, via torg, stadsparker och miljön kring ett kärnkraftverk. Landskapsarkitekturen må ha börjat i Sverige för omkring 400 år sedan med slutna slottsparker för kungar och adel, men ganska snart blev den en konstform som skapar miljöer och platser som berör alla. En bok i Arkitektur Förlags serie med uppmärksammade och användbara guideböcker, som inleddes redan 1998 med Guide till Stockholms arkitektur. FAKTA: Utkommer september 2013, flexoband, 130 * 230 mm, 272 sidor, ISBN 978 91 86050 84 9. Boken ges ut av Arkitektur Förlag i samarbete med Formas. Pris: Arkitekturs prenumeranter 234 kr. Ordinare pris 286 kr. Priser inkl frakt inom Sverige.

BESTÄLL BOKEN HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se/nyheter Telefon: 08-702 78 57

112

113

Glasbruksklippan, Stockholm

Mosebacke torg, Stockholm

Stockholms parkavdelning, Erik Glemme, 1953 Restaurering Stockholms stads Gatukontor, 2000

Stockholms Parkavdelning, 1852 Ombyggnad, 1941

Glasbruksklippan är en undangömd liten park med en detaljrikedom som hos en trädgård. Platsen vilar som sig bör på en klippa, höjd över Renstiernas gata på Söder i Stockholm. Parken är uppdelad i tre terrasser med olika temperament och kompositionen visar Erik Glemme på sitt mest lekfulla humör. Den nedersta terrassen är en formell häckparterr med tre små cirkelrunda fontäner, och i en av dem simmar en svan i trä, utförd av konstnären Ivan Jacobsson. På den mellersta terrassen finns ett lusthus, grovt tillyxat och med en ornamentik som leder tan-

ken till Maori-kulturen i Söderhavet. På den översta terrassen formar sig den oregelbundna stenbeläggningen till en källa. På en natursten invid ligger Kalle Lodéns ormskulptur i brons, stolt kallad Midgårdsormen, och väser fram en tunn stråle vatten. Brandväggar från tidigare bebyggelse på nedre terrassen har fått målade skuggor som av tänkta träd. Erik Glemmes infallsrikedom och eklektiska blandning av allt som intresserade honom framgår tydligt här, liksom hans och Holger Bloms ambition att arbeta tillsammans med konstnärer. TA

Mosebacke torg är en sådan där plats i staden man kommer till, stannar upp vid och tänker: Oj, här var fint. Möjligen sätter man sig en stund men mer troligt fortsätter man vidare, kanske upp på den anslutande terrassen eller vidare i de småputtriga kvarteren ovanför Katarina Kyrka. Nästa gång ni passerar förbi där ber jag er stanna upp en litet längre stund och studera hur olika nivåer i en stad kan hanteras. Mosebacke är på många sätt ett ganska typiskt stadsrum i 1800-talets stenstad. En ursparing i stadsväven med en krans av imposanta fasader och några

fina detaljer. Men Mosebacke torg är något mer, det är ett torg som ligger i en backe, inte många torg i Stockholm gör det. Själva torgytan är en horisontell cirkel där den övre delen, torgets entré, omärkligt glider in i den omgärdande stensatta gatan och den nedre halvan, vilken är grön med gräs och träd, möter den sluttande gatan i formen av en mur. Balansen mellan den inre cirkeln och det kvadratiska stadsrummet, mötet mellan den vågräta och sluttande planet, gör Mosebacke torg till en av Stockholms mest välproportionerade platser. AK


Överst. Kunsthalle Berns arki­ tektur återskapad i Fondazione Pradas 1700­talspalats. Mitten. Georgiens nationella paviljong: en kamikaze­loggia. Nederst. Ai Weiweis järnsarko­ fager med dioramor installerade i Chiesa di Sant' Antonin. F o t o At t i l i o M A r A n z A n o (ö v e r S t ), j e F F W e r n e r (M i t t e n o C h n e d e r S t )

spår at

leNa froM

arkitektoniska sprängmedel varför iscensätta arkitektur som konst? Svar ges på konstbiennalen i venedig (till och med den 24 november), där ett påfallande inslag är arkitektoniska rekonstruktioner. Mest iögonenfallande är konstnärskollektivet Buljonggruppens kamikaze­ loggia, årets georgiska paviljong. Bräder och plåt klänger som en parasitär växt på en av den venetianska flottans gamla tegelstrukturer. en konst­ installation, och rekonstruktion av de ofta livsfarliga, egensinniga och illegala utbyggnader som efter Sovjetimperiets fall byggts utanpå husen i den georgiska huvudstaden tblisi för att ge lägenhetsinnehavarna större livsrum. Mest gripande är Ai Weiweis installation S.A.C.r.e.d. i 1680­talskyrkan Chiesa di Sant' Antonin. i mittskeppet står sex gjutjärnslådor; skalenliga reproduktioner av de rum konstnären hölls fängslad i 2011, då de kinesiska myndigheterna utredde honom för påstådda skattebrott. Genom titthål ser betraktaren dioramor av vardagen i fängsligt förvar. Bevakade toalett­ besök. Bevakade måltider. Bevakad nattvila. Mest intellektuell är Fondazione Pradas iscensättning av curatorn harald Szeemanns epokgörande utställning When attitudes become form från 1969. en arte povera­exposé, med konst av billigt eller gratis material, som vände upp och ned på samtidens föreställning om vad konst skulle vara. Konsten var en förlängning av arkitekturens material, gjordes i grus, jord, smör… Återskapandet i Pradastiftelsens 1700­talspalats har gjorts av kritikern Germano Celant, som myntade arte povera­begreppet, och rem Koolhaas, Konst och huvudcurator för 2014 års arkitektur­ biennal. Koolhaas, som gjort fundament arkitektur har (Fundamentals) till tema för sin kommande biennal argumenterar att den dekorativa tillsammans arkitekturen, genom att tala ett i förhål­ lande till konsten motsatt språk, hjälpt till större politisk att tydliggöra dess sprängkraft. Se där, ett skäl att iscensätta arkitektu­ slagkraft än det ren som konst. ett annat sätt att formulera det på är ena det andra att konst och arkitektur tillsammans har större politisk slagkraft än det ena det förutan. andra förutan. Kamikazeloggian blir så här en synligare symbol för ett politiskt rangligt samhälle och Ai Weiweis installation en tyd­ ligare påminnelse om politiskt järnstyre. o

le N a fro M

15 5/13 · arkitektur


JARG O N G

DAN HALLEMAR

Rurban

Flygplatsen som en stad med ett down town, den rurbana gränsen mellan förorten och åkern, förortsbon som vill kalla sig ortsbo och fröbomber.

Air Port City Flygplatsen har i perioder varit den perfekta bilden av platslöshet. Men nu tycks flygplatser vara på väg att vilja bli stadsplatser på riktigt. I Arlanda planeras sedan ett par år Arlanda Air Port City. 2012 hade man ett seminarium på fastighetsmässan i Cannes med rubriken ”Var möts de smarta människorna?”. Man kallar Air Port City Stockholm för ett ”kunskapskluster”, men vill inte bara vara en sorts kontorslaboratorium med kreativa möten, utan säljer också in konceptet som ”här börjar Stockholms innerstad”. Vd:n Kristina Alvendal förklarar: ”Vi bygger en helt ny stad – en flygplatsstad – snart kommer resenärerna att mötas av piazzor, gångstråk, kaféer och vackra kontorsbyggnader och hotell”. Spacescape har i samarbete med DinellJohansson, Tyréns och WSP tagit fram en stadsbyggnadsstrategi. Med till exempel Sky City som flygplatsstadens down town, en tät stadskärna med gångavstånd till flygplatsterminalerna och Park City med kollektivtrafik som knyter samman området med övriga stadsdelar i flygplatsstaden. o

Fröbomb Stadsodling är nu så etablerat att varje nytt stadsbyggnadsprojekt de närmsta tio åren på något sätt kommer att tala om det. Städer längtar efter att ge plats för det som växer. Så har det som en gång uppstod som en gerillaträdgårdsrörelse i New York i början av 1970-talet blivit en del i den retorik hos städer som vill vara i ”världsklass”. Men för alla som vill fortsätta vara i gerillakänslan finns fröbomber. Också de har funnits i olika former länge, men nu också börjat spridas på nätet med recept för alla: 3 dl fin lera, 2 dl kompostjord och 0,5 dl 16 blandade fröer. o ARKITEKTUR · 5/13

Hyllie i Malmö fortsätter växa. Också efter Melodifestivalen. Mitt i området kring Malmö Arena, Malmömässan och Emporia finns en tom tomt, där man en gång planerade Arthur Buchardts hotell Hylliepitten. I maj gick Malmö stad ut med projektet Draget på just den tomten. I  väntan på att den ska förses med ett permanent projekt satsar staden på att ”fylla den med innehåll som förenar urbant stadsliv och en rural landskapskänsla – en så kallad rurban plats”. En rurban plats ska förstås som en plats i gränslandet mellan jordbrukslandskapet och förorten. I fallet Draget innebär det en grön del som får symbolisera kulturlandskapet och ett trädäck med containrar och spontana sittytor som får symbolisera det samtida stadslivet. Så som det växer fram på den extremt högproduktiva åkermarken i Skåne. o

Orten I sin låt ”Höj volymen” rappar Lilla Namo ”Langar lite ortsnack”. Redan 2011 hade hip-hop-gruppen labyrint besjungit sig själva som "Ortens favoriter". I en antivålds demonstration i Husby, Stockholm, i våras sade Shilana Sulhav från nätverket Streetgäris: ”Vi tycker inte att det är okej att man förstör vår ort”. Prefixet för har plötsligt lämnat ordet förort. Det har blivit orten. Som en längtan efter det anonyma, kanske sammanblandningen med andra orter, som ger helt andra bilder. Bruksorten, semesterorten. Att gömma sig i en vanlighet, ta skydd från bilden, bilderna, av för-orten. Som nu senast av den brinnande förorten Husby. Känslan som Johanna Langhorst beskriver i sin bok Förortshat (recension på sid 100) som ”att ständigt beskrivas men aldrig känna igen sig i beskrivningarna”.  Ordet orten flyr från det givna. o


Studio Scandinavia T: +46 41 677 50 53 Property Development Fair

Street Furniture

Stockholm / London / Helsingborg / Olso

Tree Products

Västerås / Grane / Malmö / Berlin

Sänk dina kostnader, effektivisera din verksamhet och låt dig fyllas av goda idéer och inspiration! Elmia Fastighet är Nordens största fastighetsmässa och vi har samlat hela branschen för att visa upp de viktigaste nyheterna och lösningarna för bättre och effektivare drift, underhåll och förvaltning av fastigheter. Det senaste inom energi, VVS, drift och underhåll, belysning och säkerhet hittar du här. Välkommen till mässan du varken vill eller har råd att missa!

Rotterdam / London / Bergen / Travermünde

FRAMTIDENS FASTIGHET GER MER

Bridges & Decking

24-26 SEPTEMBER

ELMIA FASTIGHET 24–26 SEPTEMBER 2013 WWW.ELMIA.SE/FASTIGHET FRI ENTRÉ MED KOD: A100691

.NL


Sveriges naturum

Efterlängtad bok om

Sveriges naturum!

• Abisko

• Ammarnäs • Hemavan

Rabatt till Arkitekturs prenumeranter!

• Höga Kusten • Vålådalen • Ånge

• Fulufjället

• Dalarna

• Färnebofjärden

• Värmland • Nationalparkernas hus • Kosterhavet

Hornborgasjön •

• Stendörren • Vänerskärgården • Tåkern

• Sommen • Västervik

Arkitektur Förlag

• Fjärås Bräcka • Trollskogen

• Store Mosse

Getterön •

• Gotland • Kronoberg Kullaberg • Blekinge • Söderåsen • Vattenriket • Skrylle •

Sedan 1970-talet har Naturvårdsverket byggt besökscentra, så kallade naturum, i anslutning till några av det svenska landskapets pärlor. Som Abisko, Hemavan, Fulufjället, Höga Kusten, Tåkern, Hornborgasjön, Kosterhavet, Stenshuvud och Store Mosse. Det har blivit en unik satsning på arkitektur som saknar motstycke i Sverige. Avancerade utställningsbyggnader och det bästa av Sverige i förening. 13 av sammanlagt ett 30-tal naturum presenteras ingående i boken med nära 150 nytagna fotografier av Åke E:son Lindman, ett rikt ritningsmaterial och texter av Claes Caldenby, Mark Isitt och Tomas Lauri. Parallella texter på svenska och engelska.

9 789186 050801

Naturum Vattenriket Size: 1,050 m 2 Completed: 2009 Architect: Fredrik Pettersson, for White Arkitekter AB

The vital importance of water is made abundantly clear by the

Naturum Vattenriket

Kristianstads Vattenrike Biosphere Reserve. In a manner of

Storlek: 1050 m 2

speaking, water is everything. Or rather, water functions in a

Färdigt: 2009

very special kind of way round about the Helge Å river. It is

Arkitekt: White arkitekter AB genom Fredrik Pettersson

one of those well-functioning ecosystems, a wetland which gives far more than it takes.

Vattens betydelse för liv är självklart i Kristianstads vatten vatten-

People living here have for centuries derived great

rike. På sätt och vis är vattnet allt. Utan det finns ingenting.

benefit from the wetland. It nourishes banks and fields. The

Eller rättare sagt: vattnet fungerar på ett alldeles speciellt

wetland flanking Helge Å is so low-lying in relation to sea

sätt runt Helge å. Det är ett av dessa väl fungerande ekosys ekosys-

level, indeed partly below it (the lowest point in Sweden, 2.41

tem, en våtmark som ger mycket mer än vad den tar.

metres below sea level, is located here). The breadth of the

Även de boende runt om har under många hundra år

river varies enormously in the course of a year. The water level

haft stor nytta av våtmarken. Den skänker näring till stränder

fluctuates by something like 2 metres. In winter and spring

och åkrar. Våtmarken runt Helge å ligger så pass lågt i förhål förhål-

the river bursts its banks, drying out as summer approaches.

lande till havet, bitvis under det (Sveriges lägsta punkt, 2,41

Helge Å can shift from a few metres in breadth to several

meter under havsytan, finns där). Ån växlar kraftigt i bredd

kilometres.

under ett år. Vattenflödet varierar uppemot två meter i höjd.

This wetland is full of life. This is the sole Swedish habi-

Under vinter och vår svämmar det över, för att torka ut framåt

tat of fen ragwort, a small but bright yellow flower which sets

sommaren. Helge å kan skifta från några meter i bredd till

the watermeadows a-shimmering. There is a great deal of bio-

flera kilometer.

diversity and variety here, ranging from the white-tailed eagle

I våtmarken frodas livet. Där finns den för platsen unika blomman Gullstånds, liten men intensivt gul, som får strand-

circling overhead to an unusual multitude of dragonflies and microscopic molluscs.

ängarna att skimra. Artrikedomen och variationen är stor, allti-

Building in a wetland, now matter how well-functioning

från havsörnen som slår sina lovar i skyn till ovanligt många

ecologically, is no easy matter. Wetlands and buildings don’t

trollsländor och mikroskopiska mollusker.

belong together.

Att bygga i en våtmark är, hur bra den än fungerar

When building work was due to start on the Vattenriket

ekologiskt, inte enkelt. Våtmarker och byggnader hör inte ihop. När naturum Vattenriket, som White vann den inbjudna

Naturum, for which White had submitted the winning entry in an invited competition, firm ground proved to be further down

tävlingen om, skulle börja byggas visade det sig vara längre

than had been supposed. At the point where they wanted to

ned till fast mark än vad man tänkt sig. Där man ville placera

the building to be, the mud was 30 metres thick, so the Natu-

byggnaden var det 30 meter dy innan man nådde botten. Man

rum was moved nearer one of the banks and its footprint

flyttade därför naturumet närmare ena stranden och minskade dess fotavtryck. Men stadiga långa betongpålar gick inte att undvika. Det fanns inte många byggnadsverk att relatera till, ingen byggnadskultur att ta fasta på. Naturum Vattenriket sätter sina egna gränser för vad en byggnad är. White har

Naturum Visitor Centres in Sweden | 145

Ottenby

Sveriges naturum | 74

Sektion och plan 1:300

Situationsplan 1:4000

Ottenby

Section and floor plan 1:300

Pris: Arkitekturs prenumeranter 345 kr. Ordinare pris 395 kr. Priser inkl frakt inom Sverige.

• Stenshuvud

Vattenriket

Site plan 1:4000

FAKTA: Utgivning juni 2013, schweiziskt hårdband, 240 * 275 mm, 190 sidor, ISBN 978 91 86050 80 1. Boken ges ut av Arkitektur Förlag i samarbete med Naturvårdsverket.

ISBN 978-91-86050-80-1

• Ottenby

Naturum Visitor Centres in Sweden | 75

Tåkern

BESTÄLL BOKEN HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se/nyheter Telefon: 08-702 78 57

Naturum Visitor Centres in Sweden | 137


Nedan. Tre vägar från södra till norra Sverige. Väg 55 (ALT 1) är kortast, via Essingeleden (ALT 2) är nu snabbast, via Strängnäs (ALT 3) längst. En utbyggd väg 55 kan ersätta Förbifart Stockholm. B I L D D E TA I L G R O U P

VAD B Ö R G Ö R A S?

Haval Murad om en annan Förbifart Stockholm:

→Ta närmsta vägen! Förbifart Stockholm beräknas kosta 61 miljarder. Med en utbyggd väg 55 som binder ihop södra och norra Sverige behövs den inte, säger Haval Murad, arkitekt på Detail Group. Det ger pengar över till kollektivtrafik och gynnar regional utveckling. ”Förbifart Stockholm är ett dyrt sätt att lösa problemet med köerna på Essingeleden. De som argumenterar för Förbifarten säger att det är ett rationellt beslut som baseras på logik, men det tycks mer och mer som ett ideologiskt beslut. Forskningen är helt överens om att vi inte kan bygga bort trafik, nya vägar skapar nya trafikanter. Förbifarten är bara ett sätt att planera staden genom att släcka bränder. Det är en kortsiktig lösning och snart är trafikproblemen tillbaka. I den bästa av världar vill vi ha alla typer av infrastruktur, men kan vi inte få det måste vi prioritera. De 61 miljarder, som de senaste kostnadsestimeringarna pekar mot, kan användas på ett smartare sätt. Vi kan få kollektivtrafik, framkomlighet på de befintliga vägarna och en helt annan förbifart som inte påverkar stadsbyggandet i Stockholm. Det finns tre sätt att ta sig förbi Stockholm om man ska från Norrköping till Uppsala. Det är den tunga trafiken från södra till norra Sverige som är den främsta målgruppen med Förbifart Stockholm. Denna målgrupp används ofta som argumentet för vägbygget samt varför Essingeleden inte kan tullbeläggas. Ett alternativ är att åka genom Stockholm på Essingeleden. Det är 228 km och tar cirka 2 timmar och 26 minuter. Ett annat alternativ är att svänga av i Södertälje och åka över Strängnäs och Enköping, det är 257 km och tar cirka 2 tim och 51 minuter. Men det finns ett tredje alternativ som är kortare: Riksväg 55 från Norrköping över Katrineholm, Flen, Malmköping, Strängnäs, Enköping till Uppsala. Den är bara 211 km, men tar i dagsläget cirka 2 tim och 54 minuter. Mitt förslag är att fokusera på den kortaste vägen, det som är den nuvarande

väg 55, vilket är det mest logiska sättet att angripa problemet sett ur den argumentation som ibland används. Om väg 55 upprustas till att bli en väg där en hastighet på cirka 100 km/h kan hållas så är det den absolut snabbaste vägen förbi Stockholm och då ett tydligt och givet alternativ för all förbipasserande godstrafik från söder till norr. Kanske kommer dessutom en sådan vägsatsning att förstärka urbaniteten i de redan nämnda städer som ligger längs väg 55. När det finns ett alternativ för den långväga trafiken kan man dessutom belägga Essingeleden med tullar. Det blir en billigare lösning och pengarna som blir över kan vi lägga på kollektivtrafik. Och vad det gäller Essingeleden, varför inte bygga också vägar på höjden? En Essingeled i flera våningar där det är trångt och kända flaskhalsar i dag uppstår. Bilar tar nämligen upp en stor yta i staden, och de gör det i stort sett alltid genom att lämna en stor obebyggd yta med luft ovanför sig. Vi måste vilja bygga en stad som fokuserar på människan och dess perspektiv i ställer för på bilismens villkor. Relationen människa–bil måste komma i andra hand och primärt måste stadsplaneringen utgå ifrån interaktionen mellan människor. Jag vill gärna se att dagens stadsplanerare och samhällsutvecklare får nya verktyg och parametrar att mäta och planera staden. Vi behöver nya mätnormer. Jag vill till exempel se hur mycket plats en människa upptar i förhållande till en bil i staden. Vi ska då se över hela staden och människans behov i staden. Till exempel bostad, sjukhus, skola, vägar, parkeringar, matbutiker. I dag tenderar vår stadsplanering att kännas mer som “släcka bränder” i stället för att planera för framtiden. Vi

UPPSALA 55 E4

ENKÖPING

E18

E18

E18 55

E20

STRÄNGNÄS

STOCKHOLM E20 55

MALMKÖPING 77

FLEN KATRINEHOLM

E4

55 E4

NORRKÖPING E4 E22

ALT 1 211 km ALT 2 228 km ALT 3 257 km

löser problemen först när det är för sent och problemen är ett faktum. Vi måste komma bort ifrån detta destruktiva förhållningssätt. Vägar har alltid påverkat hur städer växer. Nya vägar kommer också att göra det. Förbifart Stockholm, som den ser ut nu, tar inte hänsyn till stadens behov av att växa utan bara till att lösa ett akut problem. Genom att se på frågan ur ett större perspektiv, som en regional, och delvis nationell fråga, kan städer som Katrineholm, Strängnäs och Enköping växa, och Stockholm likaså, men på ett sätt som är smartare för dess invånare.” o B ER ÄT TAT FÖ R DA N H A LLEM A R.

19 5/13 · ARKITEKTUR


Höger. Nätverket Alby är inte till salu och Megafonen arrangerade den 12 juni en demonstration i Alby med flera hundra deltagare. De krävde en folkomröstning efter att ha samlat in 6 500 namn i protest mot utförsäljningen av bostadshusen på Albyberget till en riskkapitalist. FOTO SEBASTIAN PEÑA /L AIK A FOTO

VINKEL

CL AE S CALDENBY

Stad i rörelse Demokratisk organisering står mot bilbränningar i ett Sverige där ojämlikheten växer snabbare än på andra håll. Forskningen om urbana sociala rörelser försöker förstå. Claes Caldenby har lyssnat. Samma vecka som upploppen i Husby hölls ett seminarium i Göteborg på temat Rethinking urban social movements. Nya sociala rörelser med bas i förorten dyker upp i svenska städer. Sociologer som Ove Sernhede och Catharina och Håkan Thörn från Göteborg har intresserat sig för stadskampen. Håkan Thörn gav nyligen ut boken Stad i rörelse om ”Stadsomvandlingen och striderna om Haga och Christiania”. Seminariet på Stadsmuseet inleddes av Håkan Thörn med en bakgrund. Han pekade på Manuel Castells, med boken The City and the Grassroots 1983, som en som tidigt uppmärksammade de urbana rörelserna. Castells visade på försök att påverka sociala värden som var ”inbyggda” i stadens form och funktion. Rörelserna växte fram ur det som kallats ”fordismens” eller den rationella planeringens kris på 1970-talet. Thörn noterade särskilt det han kallar ”dissidentarkitekterna” (var är de i dag?). En av dem var Steen Eiler Rasmussen som lyfte fram Christiania som en bättre stadsmiljö än förorten Tingbjerg som han själv planerat. Nyliberalismen har förstärkt denna kritik som under 2000-talet växt ut till en global rörelse där ”Right to the City” och det öppna offentliga rummet, som på Tahrir-torget, blivit allt 20 viktigare. ARKITEKTUR · 5/13

I detta läge finns det anledning, menade Thörn, att se över forskningens förhållande till sådant som gamla/nya sociala rörelser, materiella/postmateriella värden, europeiskt/ globalt perspektiv. Margit Mayer, professor från Berlin, talade om de nya sociala rörelserna både ur ett större samhällsperspektiv och ur deras egen inre dynamik. Hon beskrev vad hon kallade en nyliberal urbanism i fyra punkter: 1. Städers rivalitet som sätter tillväxten framför allt och där evenemangsnäringen gärna utnyttjar kulturella rörelser. 2. Entreprenörsmodeller för styrning av städer, med separata bolag vid sidan om kommunen, och ”informalisering” av politiken som banar väg för investerare. 3. Privatisering av tjänster som transporter och boende med samtidigt stöd till elitkonsumtion och begränsning av det offentliga. 4. En social polarisering som främjar kreativa stadsdelar som lockar turister samtidigt som ”austerity urbanism” (åtstramningspolitik) drivs på andra håll. Mayer såg svårigheter i att förena medelklass och konstnärer med ”prekariatet” i en gemensam rörelse. Justus Uitermark från Rotterdam talade om komplexitetsteori som ett verktyg för att förstå sociala rörelser. Det är en teori från 1960-talet som använts för fenomen som väder eller fågelflockar (Jane Jacobs hänvisar för övrigt till ”organiserad komplexitet” som en grund för sin inflytelserika bok om staden

från 1961). Sociala rörelser är, menade Uitermark, oväntade, ledarlösa, teorilösa och därför svåra att hantera med sociologisk teori. Komplexitetsteori gäller just det emergenta, självorganiserande, nätverkande. Städer är fruktbar mark för sådana sociala rörelser. Där finns koncentrerad makt och många avvikande grupper. Störningar i systemet kan äga rum var som helst men mobilisering sker i städer. Rummet är viktigt. Andy Merrifield, geograf och brittisk veteran inom stadsrörelseforskningen och Right to the City, avslutade dagen med en personlig betraktelse. Merrifield bor numera i Frankrike, liksom sin marxistiske kollega John Berger, om vilken han skrivit en biografi. Han beskrev sig som garderad optimist och jämförde dagens situation med den före franska revolutionen. Dagens elit, Occupyrörelsens 1 %, är inget annat än en parasitisk aristokrati, menade han. Margit Mayer noterade att Göteborg skaffat sig en plats på kartan inom stadsrörelseforskningen. Kanske något för Göteborg & Co att marknadsföra? America Vera-Zavala skrev i en intressant artikel (GP 29.5 2013) att ”Bränna bilar kan löna sig”. Hon gav flera exempel på att politiker vägrar lyssna på ungdomar som organiserar sig men att bilbränning ger (kortsiktig) effekt. Och hon drog slutsatsen att i längden är demokratisk organisering ett större hot mot systemet. CL A E S C A LD E N BY


→Sociala rörelser är oväntade och ledarlösa. 21 3/13 · ARKITEKTUR


Höger. Foto av Frank Bayh & Steff Rosenberger-Ochs, vinnarna av Europäischer Architecturfotografiepreis. Serien består av studiofoton som visar temporära konstruktioner. Nedan. Ett av pristagaren Nadia Puglieses foton från Kidron Valley i Jerusalem.

VINKEL

ALEXANDER DE CUVELAND

Laddat fotografi De tre vinnarna i en europeisk arkitekturfototävling visar att arkitektur och fotografi fortfarande har något att säga varandra, konstaterar Alexander de Cuveland.

De är påfallande olika, bidragen som har utsetts som vinnare av Europäischer Architekturfotografiepreis. Priset som delas ut av föreningen Architekturbild i Stuttgart har i  år delats ut för tionde gången. Förstapriset gick till ett samarbete mellan Frank Bayh och Steff Rosenberger-Ochs, ett delat andrapris till Stanislaw Chomickis avskalade fotografier av moderna skyskrapor och Nadia Puglieses landskapsbilder från Kidrondalen öster om Jerusalem. Som varje gång så finns det också denna gång ett tema för tävlingen: Focus of attention, im Brennpunkt. Fokuseringspunkter. Hur fritt detta tema fick tolkas blir som tydligast i Nadia Puglieses fotografier: landskapstagningar på långt avstånd, där slingrande vägar varvas med kyrkogårdar, karg vegetation och antika ruiner. Sargade landskap i skärningspunkten mellan tre religioner, tecknade och indelade av vägar och gravstenar men helt utan mänskligt liv. En enskild fokuseringspunkt söker man förgäves i dessa bilder, de avbildar utan att framhäva. Landskap som en öppen berättelse över tiden, läsbar genom olika tiders bebyggelse. Fotografi som ett sätt att avbilda och ta ett steg tillbaka. En annan 22 tolkning ARKITEKTUR · 5/13

av temat hittar man i Stanislaw Chomickis bilder. Avskalade svartvita fotografier på skulpturalt framträdande höghus, tagna med hålkamera. Arkitektur som form, fotografi som arkitekturens fortsättning med andra medel. Som betraktare tänker man ovillkorligen på den tidiga modernismens framtidstro och fascination över teknikens möjligheter. Och tittar närmare på arkitekturen för att försäkra sig om att det är 2013 och inte 1926. Hur mycket vårt seende påverkas av den tid vi lever i är Chomickis fotografier ett slående bevis på. Lika oväntad som dessa två bidrag är vinnarparets serie: tältliknande formationer, iscensatta i fotografernas studio. Bilderna visar temporära konstruktioner gjorda av gamla presenningar, tält och parasoll som är tagna med en studiofotografs precision. Seriens titel ”Die Entwicklung neuer Stadtquartiere im Herzen der City”, utvecklingen av nya stadskvarter i stadens kärna, bjuder på associationer med de senaste årens protestlandskap som kunnat ses i städer som London, Madrid, men också Stuttgart där Bayh och Rosenberger-Ochs är verksamma. Det är panoramiska iscensättningar av arkitektur som en spontan företeelse, som formationer med oviss livslängd. Den känns samtida, den vinnande serien, talande för den europeiska stadens osäker-

het inför framtiden. En berättelse om staden idag, men en berättelse också som helt och hållet regisserats av fotograferna själva. På så vis speglar ”Die Entwicklung neuer Stadtquartiere im Herzen der City” inte bara en samtida syn på arkitektur som något föränderligt, utan tar ett steg vidare och iscensätter, återskapar arkitekturen utifrån fotografens egen verktygslåda. ”Pröva arkitekturfotografins potential för att därmed kunna definiera och tolka mediets gränser om och om igen” står det i föreningens stadgar att Europäischer Architekturfotografiepreis har för avsikt att göra. I den frågan har man numera en 20 år lång tradition att blicka tillbaka på. Med årets urval bekräftar juryn, som i år har haft professor Peter Bialobrzeski som ordförande, att disciplinen har så mycket mer att bjuda på än Düsseldorftraditionens upptrissade realism. När ett politiskt laddat landskap öster om Jerusalem, en långtidsexponerad skyskrapa i Frankfurt och en fotostudio i  Stuttgart får lov att avgöra var arkitekturfotografin står idag, då är det tecken på att arkitektur och fotografi fortfarande söker varandra. Att de fortfarande har någonting att säga varandra. o A LE X A N D E R D E CU V E L A N D A R K ITE K TU R S K R I B E NT.


→Återskapar arkitekturen med fotografins verktyg

23 5/13 · ARKITEKTUR


*slutna rum

tema

* stadsdr ama

24 arkitektur 路 1/13


Vänster. Under våren startade folket i Istanbul upplopp. Detta sedan de reagerat på planerna för ett nytt köpcentrum i Geziparken. F o t o I s ta n b U l . F o r9 1 D ay s .c o m /

Såväl retoriken om den framtida staden som verkligheten är delar i dramat om staden. ett drama fullt av konflikter. intro

Dan hallemar

”Kampen om hjärnorna pågår”, skriver Linköpings kommun apropå arbetet med Vallastaden (sid 44). De ser på sin stad och slår fast: ”Vad är det då som lockar och håller kvar studenter och lärare mer än god utbildning och bra lokaler? Jo – samma sak som tilltalar de flesta – trevlig miljö, spännande mötesplatser, intressant stadsliv och en stadsmiljö som lever hela dygnet.” Så låter retoriken om staden. Förvandlingen är helt central i allt stadsbyggande. Löftet om något annat. De som bygger staden vill självklart alltid se det goda i att bygga städer. De kan ha olika ingångar och idéer om vad staden ska vara, men att den ska vara god råder det sällan någon diskussion om. I den här idén om den goda staden ligger också, oftast, idén om den konfliktfria staden.  Våren 2013 började upplopp på flera platser i Stockholm. Staden blev en konflikthärd. Ingen som varit med och byggt städer de senaste 20 åren skulle hävda att just det de gjort har något med den här konflikten att göra.  i en artikel i Svenska Dagbladet 23 maj skrev Ove Sernhede på Centrum för urbana studier i Hammarkullen om segregation som en social skiktningsprocess som alla delar i staden är medskapande till. Det är inte Husby i Stockholm eller Backa i Göteborg som är segregerade, det är städerna som helhet som är det. Hierarkierna som byggs, byggs också av områden där inga upplopp startar. Sernhede menar att ”man förfasar sig över dessa händelser, men är oförmögen att visa något av samma förfäran inför de klyftor och de ojämlika framtidsutsikter som segregationen och den nuvarande politiken för stadsutveckling skapat”. Städerna som grogrunder, som katalysatorer, som skapare av ojämlikhet. De goda intentionerna till trots. Hur medskapande är nya stadsdelar i sådana processer? "Den tunga stadsutvecklingspolitiken formas av en homogen politisk, administrativ och ekonomisk elit som sätter tillväxtideologiska antaganden främst", skriver Nazem Tavilzadeh efter bränderna (sid 56). Kan nya stadsdelar

25 5/13 · arkitektur


d stdnra a mrau m * sstlau

trots sina stora ambitioner att, som Vallastaden, inom stadsdelen ”utstråla trygghet, gemenskap och en vacker vardag” och ”skapa förutsättningar för att positiva sociala nätverk uppstår genom att ta hänsyn till människans hela behov” vara en del i en politik för stadsutveckling som skapar hierarkier och motsättningar? I boken Bebodda platser. Studier av vår urbana samtidshistoria, som Arkitektur förlag gav ut i början av sommaren, skriver Håkan Forsell i essän ”Urbanforskningen – mellan samhälls­ kritik och entreprenörskap” om de dramatiska kontraster som blir synliga om man ställer resultaten från olika grupper inom urbanforskningen mot varandra. Forsell skriver: ”Medan fältar­ betare noterar bristande medborgerliga rättigheter, hög dödlig­ het, arbetslöshet och fattigdom för invånare i slumområden och informella bostäder världen över kan exempelvis Edvard Glaeser i boken Stadens triumf (2012) skriva att ”det finns en hel del att uppskatta med fattigdomen i städerna. Städer gör inte männ­ iskor fattiga; de lockar till sig fattiga människor.” Stadsbyggandet sker inte sällan i den goda bubblan, med den lilla byns välvilja. Inga moln på himlen. Utan att man ställer sig frågan: Vad händer i andra delar av staden? Nya stadsdelar producerar en ojämlikhet, ungefär som riktade skattesänkningar till de som tjänar mest skulle göra det. Finns det en balans­ räkning i staden som blir skev om man producerar en typ av bostäder, och en typ av stadsdelar vars främsta uppdrag är att locka nya hjärnor att stanna eller flytta in? Eller är allt bara bra som det är?

26 arkitektur · 1/13

den nutida stadsbyggnadsdiskussionen präglas till stora delar av en dragkamp mellan förutsägbarhet och oförutsägbar­ het. När man för några år sedan inom projektet H+ lanserade den ”kreativa stadsdelen Gåsebäck, en kulturell blandning, lätta industrier och alternativa boendeformer”, samt ”experimentellt och utan vinstintresse”, var det ett svar på ett stadsbyggande som misslyckats med att närma sig det sätt som städer vanligen växer på, in på nya områden med billiga lokaler och kreativa verksam­ heter. I sitt reportage om tre stadsbyggnadsprojekt som försöker hitta en väg mellan det givna och det oförutsägbara (sid 28) ser Julia Svensson ett glapp mellan vision och verklighet. I sin analys av samtidens jakt på den kreativa människan i skriften Urban Cultural Economy in a New Era of Austerity, skriver Andrew Harris och Louis Morena att ”den generella ton­ vikten på ekonomisk tillväxt snarare än sociala och geografiska olikheter har lett till att den kreativa agendan har medverkat


till nya orättvisa former av urban ojämlikhet och marginali­ sering”, och menar att det finns ett selektivt förstörande i idén om den kreativa urbaniteten, eftersom de inte sällan utesluter typer av arbeten och institutioner som ger alla människor, inte bara ett fåtal, ”möjligheten att utöva sin innovativa kraft och fantasi”. Pratet om svensk arkitektur, inte minst bostadsarkitektur, som tråkig har sin utgångspunkt i bristen på ett innovativt och kreativt stadsbyggande. Ingen bryr sig om eventuellt tråkig eller anonym arkitektur i en bra stadsplan. I en stadsplan bygger man in potential, inte stil. En bra stadsplan, som reglerar rätt saker, kan tillåta arkitektur att vara fri. De senaste 20 åren har stads­ byggare gärna gjort tvärtom, reglerat estetiken, och sedan adderar man det expressiva enstaka huset utanpå. För att kom­ pensera något som man uppfattar som en brist i staden. Nu har två tävlingar om nya stadsplaner precis avslutats. En i Linköping och en i Kiruna. Eftersom de är resultatet av öppna tävlingar borde de ge möjlighet till en typ av innovation som inte är möjlig i den vardagliga kampen mot bostadsbristen, det vikande skatteunderlaget och fyrkantiga bostadsbolag. Planen för Kiruna tycks som ett pragmatiskt stadsbyggande som inte kan gå fel. Det finns en övertygelse och tilltro till mätbarhet och forskning som präglar White arkitekters förslag. Argumentationen är tydlig och självklar, en dröm för varje osä­ ker kommunpolitiker på jakt efter svar. Per Haupt som analy­ serar planen på sid 36 skriver att ”White hävdar att planen inte grundar sig på lösa antaganden och tyckande utan på kunskap och vetenskaplig know­how, att den är uttryck för ’evidensbase­ rad planering’ ”. I tävlingsförslaget hänvisas till flera koncept och analys­ och designverktyg som florerar i dagens stadsbyggnad; Space syntax, tillgänglig täthet, ekosystemtjänster och hållbarhetscertifiering med BREEAM Community. Här har Spacescape & Co, likt en företagsdoktor ryckt in med sina optimeringsverktyg, modelle­ ringskraft och geografiska information.” I Linköping råder en helt annan ordning. Här drömmer man om en fri tolkning av rutnätsstaden. Anders Klings analys (sid 44) är att ”det talas också om ’brokighet’, ’det oväntade’, ’en möjlig experimentverkstad för framtidens samhällsbyg­ gande’ ”. Just ordet experiment förekommer många gånger, ibland ihop med ordet galet. Är det verkligen två stadsbygg­ nadsmässiga analogier”.

Ska man skapa en lätt konstruerad motsättning mellan de här två tolkningarna av stadsbyggandet så är det en förnuftsstad och en känslostad. Förnuftsstaden är en evidensbaserad forsk­ ningsprodukt med en fotnot i varje gathörn. Känslostaden är en dröm om ett annat liv, kanske en skönmålning, med en utopisk impuls i varje gatukorsning. I Kiruna finns stadsvisionen för att skapa lugn och tillit, medan man i Linköping anser sig kunna, ge sig mer ut i det okända. Men vem har då rätt? Hur ser den framtida staden ut? Vad är rimligt? Hur mycket får man drömma och hur mycket måste man ha på fötterna? Kan man i dag tala om utopier, är det alls relevant? Och hur ser i så fall en utopi för staden ut 2013? Det är inte en stadsbyggnadsbubbla som letar alla sidor av hållbarhet inom → stadsbyggandet sker sin avgränsade fyrkant. Susan S. Fainstein har formulerat det i sin inte sällan i den goda bok The Just City (2011), att ”fördel­ ningspolitiskt och demokratiskt bubblan, med den lilla är segregationen av rika befolk­ ningsgrupper en större fara”. byns välvilja. I en text i det här numret läser just Håkan Forsell David Harveys bok Rebel Cities. From the Right to the City to the Urban Revolution (2012) där Harvey ”formulerar ett annat scenario för framtiden. Kapitalet kommer att bli be­ roende av att kvarhålla, även understödja, olikartade och delvis okontrollerbara lokala kulturyttringar som ofta inte vill fungera harmoniskt". när staden förändras, med en ny stadsdel till exempel, förändras också berättelsen om hela staden. Och en akut fråga för städer, för att återknyta till staden som konfliktpunkt, och en nödvändig sådan, är som Håkan Forsell skriver (sid 62), ”vems historia som kommer utgöra legitimiteten för platsens förändring och bevarande och vilka som kommer att bli uteslutna med sina berättelser om tillhörighet och inflytande”. Nya stadsbyggnadsprojekt kan inte låtsas att de verkar i ett vakuum för experiment med passiva hus, byg­ gemenskaper och folkhälsa. De måste samtidigt ha en idé om vad som är de gemensamma nöd­ vändiga förändringarna för hela staden. o da n h a lle m a r

27 5/13 · arkitektur


* S Ta D S D r a M a

reP o rTaGe

jUlIa SVeNSSoN

De jagar nyckeln till staden Helsingborg, Malmö och Stockholm utvecklar sina centrala industriområden med visioner om en blandad stad, med kultur som lockbete. julia Svensson har träffat de ansvariga arkitekterna och ställt projektens visioner mot deras bistra verklighet.


T r e S Ta D S BYG G N a D S P r o j e K T


* s ta d s d r a m a


Föregående uppslag. Den gamla Osloterminalen i Helsingborgs södra hamn är under sommaren huvudkvarter för stadsbyggnadsprojektet H+ .

Vänster överst. kristoffer nilsson är programarkitekt för H+. Vänster nederst. Ulrika Lundquist var projektledare för norra sorgenfri i Malmö fram till juli i år.

Nedan. Gerd Comstedt och Daniel Andersson är projektledare för utvecklingen av slakthusområdet i Johanneshov i stockholm.

fOtO Henrik rOsenqvist

fOtO Henrik rOsenqvist

fOtO MOA k ArLberG

Thomas Öberg från popbandet Bob Hund står i sin karakteristiska svarta ögonbindel i den gamla Osloterminalen i Helsingborgs södra hamn. Ett par hundra besökare har kommit för att vara med när det lokala bandet säljer sina saker på auktion. – Resten av samhället avreglerar, därför svarar vi med att avreglera oss själva, ropar han i en rasslig megafon. I asfaltdjungeln utanför har konstaktörerna Akay och EB Ibso byggt en pool av containrar, dj:s står på en Bob Hund-prydd scen och några hundra besökare sitter i solen och intar lokalt tillverkad Bob Hund-öl och Bob Hund-glass. Jippot är en del av den sedan ett par år återkommande stadsfesten Folkets hamn, en del av planeringsprocessen för stadsbyggnadsprojektet H+ (Arkitektur nr 3/2011). Platsskapande alltså, för att etablera Oslopiren, som sedan kommer att bebyggas med exklusiva havsnära bostäder, i människors medvetanden och visa att den karga platsen går att använda. En välkommen bieffekt är att projektet markerar sin närvaro och får uppmärksamhet i media. Helsingborg är en stad av många – i Sverige och i världen – där man vill utvidga innerstaden genom att förändra stadens centralt belägna industriområden.

t r e s ta d s byg g n a d s p r o j e k t

Berättelsen kring H+ säger att Helsingborg är en tudelad stad. Rika norr och fattiga söder skiljs åt av järnvägen och ett brett band av industrier och hamnmiljö. Området är dubbelt så stort som hela Helsingborgs nuvarande centrum. Tanken är att när man förtätar H+-området med totalt 4 000 nya bostäder, binder man samman södra Helsingborg med centrum och → Det har länge funnits vattnet. Programarkitekten Kristofen vilja att hitta nya fer Nilsson, som jobbat med projektet i tolv år, berättar arbetssätt och detta att de inspireras av Highlineprojektet på Manhattan, tänjer på det normala. ett projekt som startade på gräsrotsnivå och som fick staden att rucka på sina regler. Men också av Carlsbergområdet i Köpenhamn och Emscher Park i Ruhrområdet; en region som utvecklats från Europas smutsigaste till att bli Europas kulturhuvudstad 2010. I stället för en stor översiktsplan har man fokuserat på olika punkter och genomfört 130 olika projekt på tio år – en blandning av 31 industriromantik och fina projekt. 5/13 · arkitektur


Nedan. Oceanpiren (1) och Oslopiren (2) är första delarna av H+ som realiseras. Därefter Universitetsområdet (3). Gåsebäck och Husarområdet ligger till höger, utanför bild.

* s ta d s d r a m a

Höger. en del i H+ är folkets Hamn, en festival som vill etablera området som publik plats. f O t O H e L s i n G b O r G s s tA D

Höger nedan. i sommar arrangerades stadsfesten folkets hamn bland annat av popbandet bob Hund. fOtO JULiA svenssOn

1

2

3

Den här sortens omvandlingar är ett tecken i tiden. Städernas sista centralt belägna produktionsytor förvandlas till fritidsflanerande innerstäder där man kan bo och konsumera kaffe, mat och kultur. ”H+ ska bli Sveriges mest framgångsrika stadsförnyelseprojekt”, står det på kommunens hemsida. Planerna på att gräva ned järnvägen i Södertunneln har visserligen gått i stå, vilket → Utvecklingen på de havsgjort arbetet trögare. Det har funnits önskemål från och citynära pirerna företag att köpa och utveckla både Oslo- och Oceanpiren. kommer oundvikligen att Men än så länge har staden sagt nej. bli exklusiva bostäder. H+-området är, liksom liknande områden i västvärlden, långt ifrån ett öde landskap. Allt eftersom större industrier lagts ned har det frigjorts utrymme för en mängd olika verksamheter; allt från bilverkstäder till kulturföreningar och konstnärsateljéer, ett mikrobryggeri, en lakritsfabrik, musikstudior och en teatergrupp för hemlösa. Helsingborg använder så kallad open source-planering, det vill säga att man öppnar planeringen för fler deltagande än de som brukar delta i traditionella processer. Utöver 32 Bob Hund har åtta lokala föreningar involverats arkitektur · 5/13

att arrangera festivalen. Till exempel säljer medlemmar i en mångkulturell brevduveförening från Gåsebäck grillspett. De tillagas på grillar av gammalt Helsingborgstegel, som gjordes av designgruppen Front till Folkets hamn för ett par år sedan, med bidrag från Statens konstråd. Delområdena Gåsebäck och Husarområdet, som ligger längre från hamnen, lämnas medvetet ifred, för att utvecklas organiskt, generera sig själv. Alla samarbeten har inletts tillsammans med den konstnärliga ledaren Jessica Segerlund. – En konstnärlig ledare som befinner sig i planeringen bidrar med ett annat synsätt och ställer andra frågor. Alla famlar ju efter hur man ska göra i de här stora stadsförnyelseprojekten. Det går inte längre att bara bygga ett helt nytt område. Det måste få ta lite tid. Vill man involvera grupper som annars inte är med är det bättre att dela ut uppgifter än att fråga ”vad tycker ni om den här översiktsplanen?”, säger Kristoffer Nilsson. Men för vem byggs det här området? – Utvecklingen på de havs- och citynära pirerna kommer oundvikligen att bli exklusiva bostäder. Men området kommer att kretsa kring ett vattenrum med havsbad och olika offentliga funktioner. Det blir också en skateboardanläggning här, som Stapelbäddsparken i Malmö, och ett bibliotek, säger Kristoffer Nilsson. Utseendemässigt kommer området att skilja sig från andra svenska hamnutvecklingsområden, säger han. Det blir industristil med tegel och robusta strukturer.


t r e s ta d s byg g n a d s p r o j e k t

Utvecklingen på pirerna i Helsingborgs södra hamn och vid universitetet är inte svår att föreställa sig. Men när vi kör mot det halvruffa Gåsebäck känns visionsbilderna om gröna befolkade gator ganska långt borta. Området är gigantiskt och att förtäta det lär kräva eldsjälars arbete decennier från nu. Hur väl fungerar den här planeringsmodellen? – Det har länge funnits en vilja att hitta nya arbetssätt och detta tänjer på det normala. Man behöver kollegor som är envisa. Open source-planering ersätter inte traditionell planering. Men den ifrågasätter och tillför nya idéer. Folkets hamn testar vad det offentliga rummet kan innehålla på längre sikt. Vad är det svåraste? – Problemet är att hitta bryggorna mellan den ena fasen och den andra. När man kommer ned på detaljplanenivå handlar det om vad det kostar att renovera en kaj och närheten till buller. Jag tycker inte att stadsplanering ska vara problemlösning. Det är ett slags värdeskapande process. Men de verktyg vi har handlar ofta om att lösa problem, säger han. I stadsutvecklingsprojektet Norra Sorgenfri i Malmö har man nått lite längre än H+, som fortfarande är inne i den process som föregår projekteringsfasen. För Norra Sorgenfris 45 hektar finns ett planprogram, som involverar 2 500 nya bostäder. Efter sommaren antas den första stora detaljplanen för området, kvarteret Spårvägen. Här är 700 bostäder planerade och man tror på att bygga ut med 200 bostäder om året från 2015. Norra Sorgenfri ligger inte vid vattnet, utan präglas av låga industrikvarter från 30-talet och som nu hyser allt från bilverkstäder till konstnärsateljéer, vars billiga lokaler bidrar till Malmös så omtalade fria kulturliv. Den första projektledaren Gunilla Kronvall, i dag fastighetsutvecklare på Akademiska Hus, såg likheter med området kring

Bricklane i London på 1990-talet, där gentrifieringsprocessen då bara var i sin linda. Marknader, konstnärer, gamla industribyggnader där nya verksamheter flyttat in. Malmö stad, som då mest satsade på Västra Hamnen och Hyllie, gav henne fria händer 2005. Visionen var småskalighet och organisk utveckling. I stället för att skissa på planer pratade hon med människor och undersökte verksamheterna som fanns i området. som hade hela 22 olika fastighetsägare. Det fanns i Sorgenfri liksom i Helsingborg flera intressenter av den centrala marken, men stadsarkitektkontoret hade stöd från politikerna i att inte sälja ut något av kommunens mark till en enda stor exploatör – vilket är oerhört viktigt för att visionerna om äkta småskalighet utvecklas till mer än en kuliss. Dock är det speciella med Norra Sorgenfri att området till största delen är privatägt, av 22 olika ägare.

33 5/13 · arkitektur


Nedan. Plan över norra sorgenfri i Malmö. 1. kv spårvägen, 2. kv brännaren.

* s ta d s d r a m a

Höger. kv brännaren (2) i norra sorgenfri i Malmö var länge ett tillhåll både för unga skateboardåkare och för hemlösa. fOtO Henrik rOsenqvist

Ödsligheten på grustomten vid bussgaragen bedrar. Det har gått några år, men det börjar faktiskt hända saker. Just nu är detaljplanen för den första etappen på remiss, för att antas under hösten. Ulrika Lundquist, som var projektledare till och med juni för att sedan börja på Tengbom, vittnar liksom Gunilla Kronvall om svårigheter. Projektledare saknades i ett år. Men också det uteblivna EU-bidraget, samt att konjunkturen påverkat byggherrarna. Kommunen har gjort försök med en kulturkarta, för att etablera platsen hos Malmöborna, men det har än så länge blivit mindre publikt kulturliv än vad kommunen tänkt sig. Från de 250–300 olika konst- och kulturaktörerna i området var mottagandet blandat, en del var positiva, andra såg all stadsutveckling som → Glappet mellan vision ett hot. Gunilla arbetade också med ett konstnätverk, men till slut kom och verklighet börjar man inte överens. – Kanske är konstnärernas märkas när man närmar reaktion ganska typisk. De hyr lokalerna för att det är billigt, nära sig förverkligande. stan, och de får lugn och ro. De har sett det hända på andra ställen. Så varför skulle de vilja stödja något som på sikt kommer att tvinga dem att flytta, frågar sig Ulrika Lundquist. För bussgaraget planerar man fortfarande en kulturmötesplats. Senare i höst kommer ett par detaljplaner att klubbas på ödetomten i kvarteret Brännaren. Här vajar hundkexen i vinden. Resterna av skateboardrampen Stäppen, en gång med internationellt renommé, sticker fram bland ängsblommorna. En grafittimålad tegelvägg. En halvt raserad skulpturpark. En ugn som enligt den lokala bloggaren Jörgen Andersson (norrasorgenfri.nu) mest används av hemlösa till att elda kablar. Hur väl stämmer planen överens med visionerna? – Det kommer att bli ungefär dubbelt så stora fastigheter som i visionen. Och det finns krav från exploatörerna på mindre andel lokaler i bottenvåningarna än som finns i planprogrammet, för att fastighetsägarna själva inte tror det kommer vara möjligt. – Glappet mellan vision och verklighet börjar märkas när man närmar sig förverkligande. Utöver den långsiktiga ekonomin, hållbar stadsutveckling, måste den privata exploatören hitta en kortsiktig ekonomi, vid tiden för utförandet. Man kan fundera på om privata exploatörer har ett samhällsbyggaransvar, säger 34 Ulrika Lundquist. arkitektur · 5/13

bel vä

ge

n

värnHeM

no

Gunilla Kronvall ville låta så många som möjligt av de verksamma bli ekonomiskt delaktiga, inte bara få säga sin åsikt på samråd. Konstnärerna skulle på uppdrag av fastighetsägare vara med i gestaltningen av projekten. Hon skapade ekonomiska incitament för att bevara gamla byggnader och att de som hyrde ut lokaler med lägre hyra skulle få exploatera mer. Dessa planer övergavs dock 2008. Det stora bussgaraget på kommunens tomt Spårvägen (se kartan, siffra 1) ville hon fylla med kreativa verksamheter – lite som Spitalfields Market i Östra London på 90-talet. Till detta fick kommunen också sex miljoner kronor för ett EU-projekt. När politikerna av till synes oförklarlig anledning tackade nej blev man besvikna. Men då flyttade man ansträngningarna till andra sätt att åstadkomma mångfald på kvarteret Spårvägen.

k AtrineLUnD

1 ce Norr a SorGeNFrI

s:t PAULi k yrkOGårD

lsi

us

ga

ta n

2 ind

us

tri

ga

ta n

östr A sOrGenfri

Vem kommer att köpa bostadsrätterna? – För att bostadsrättsköparna ska vilja slå sig ned i Norra Sorgenfri och inte i hamnen, lockar man med en lite alternativ livsstil. Kanske kollektivhus eller möjlighet till stadsodling. Det kommer att dröja 15–20 år innan området är helt utvecklat. Fortfarande finns aktiviteter som har tidsbegränsade kontrakt, konstnärsateljéer bland annat. Hur ska ni göra för att mångfalden inte ska bli lidande, om lokalhyrorna stiger? – Den kommande kulturmötesplatsen i delar av det gamla bussgaraget är ett komplement till ateljéer och arbetsplatser för kulturarbetare. Det är en strategisk satsning i riktning mot att kunna bevara och utveckla områdets potential som en kulturell stadsdel. Vi funderar på om man kan snäva in, till exempel så att en bank inte kan konkurrera med en konstnärsateljé. Men planen i dag är för generell användning. – Det är bra att kunna styra, men det kanske inte är långsiktigt möjligt. Faran i att hålla fast för hårt vid visionen är att man missar nya möjligheter. Vi vill inte sätta upp hinder för nya aktörer. Slakthusateljéerna, ett konstnärskollektiv som huserar i Slakthusområdet i Johanneshov i Stockholm, satte i vintras upp den sjunde delen av Ett rum med utsikt, ett konstprojekt som träffande kommenterar hur slakthusområden runt om i världen förvandlas till platser för kulturupplevelser och exklusivt boende, och hur gamla politiska visioner byts ut mot nya. Föreställningen Vita elefanter visades för tydlighetens skull i Globen. Elefanterna var en metafor för arenornas relation med staden; de vita elefanterna var heliga i Indonesien, men de innebar också en stor ekonomisk börda för sina ägare. Det tar bara några minuter att cykla till Slakthusområdet från Södermalm. Bortom den blåsiga Skanstullsbron tornar Globen upp sig, och därefter nya Tele2 arena. På andra sidan Arenavägen tar låg bebyggelse vid, slakthusområdet med sina lastbryggor, trottoarlösa gator och skyltar med korv och Farmen Köttservice. Vackra upprustade jugendbyggnader. Ralph Erskines kafferosteri från 1955. Och inte att förglömma, Systembolaget, där Enskedes bilburna villabor bunkrar Amarone inför helgen.


Nedan. Lorem ipsum

t r e s ta d s byg g n a d s p r o j e k t

35 5/13 路 arkitektur


* S Ta D S D r a M a

CITY

Området invigdes 1912. I dag är verksamheten inriktad på styckning, förädling och handel med köttprodukter. Enligt Stockholm vision, som staden håller på att utveckla just nu, kommer platsen under de närmaste 10–15 åren i stället förvandlas till en funktionsblandad stadsdel med handel, företagande och 2 500–3 000 bostäder. Området är i dag omgärdat av vägbommar, men ska bindas ihop med omgivningen med hjälp av nya stråk. Det kommer att göras grönare och får offentliga rum som torg och parker.

SKAN L

STUL

ER

SÖD

SÖDE

R

BY

AR

MM

HA

HA

N

BY

AR

MM

ÅRSTASKOGE

D STTA

SJÖ

\3\ \4\ \6\

NACKA

HAMMARBYH

ÖJDEN

/GL OB H.O MR KT SLA

\GRISHUVUDET 2\

ÅR

BLÅSUT

ST AF ÄL TE

T RORT SÖDE

36 arkitektur · 5/13

Slakthuset ingår i stadsutvecklingsområdet Söderstaden, ett projekt som ska binda ihop området kring arenorna med Skanstull och på sikt däcka över Nynäsvägen och förlänga Götgatan, som en fortsättning på innerstaden. Stadsbyggnadskontoret har varit i Meatpacking district i New York för att hämta inspiration, berättar Daniel Andersson, stadsarkitektkontorets projektledare för området sedan januari i år. Men områdena är inte så lika, så förebilden är först och främst Stockholms innerstad. – Vid sidan av kulturmiljön är arenorna det som gör området unikt. Det är Stockholms största nöjesknutpunkt och det finns förut-

EN

ÅR

ST A

\5\

D

STA

SJÖ


Vänster. i slakthusområdet i stockholm kommer nöjeslivet att ta över efter köttindustrin. fOtO MOA k ArLberG

Vänster nedan. Olika stråk är tänkta att binda samman nya söderstaden i stockholm med innerstaden och andra

närområden. illustration från ”Antagen stadsbyggnadsstrategi för söderstaden”, 2011.

t r e s ta d s byg g n a d s p r o j e k t

sättningar för en myllrande stadsmiljö. Det är den bilden vi vill uppnå. Det känns som det är första gången innerstaden kan flytta utanför tullarna, i betydelsen att det blir en besöksintensiv stadsdel med offentlig prägel. I innerstan, vid Nytorget, ses man utan att veta exakt vad man ska göra. Detta ska bli en sådan stadsdel, tack vare ett stort utbud av handel, mat och förhoppningsvis kultur. Så är det inte i samma utsträckning i Liljeholmen eller Hammarby sjöstad, säger han.

arenorna är inte småskaliga heller… – Man kan tycka att det är problematiskt att arenorna präglar platsen. Men man kan också konstatera att det är så staden ser ut. Vi tänker oss att Slakthusområdet kommer att bli en ny del av innerstaden och att dess offentliga rum ibland är intensivt använt och vid andra tider präglas av en lugnare vardagsrytm. Som Hötorget, myllrande, och sedan blir det tomt, säger Daniel Andersson.

Daniel andersson har tillsammans med exploateringskontorets projektledare Gerd Comstedt ett politiskt uppdrag att bygga vidare på områdets mathistoria. Vilket kan låta paradoxalt, eftersom de flesta av livsmedelsföretagen inte kommer att kunna vara kvar när det byggs bostäder, utan flyttar till stadens nya område för livsmedelshantering i Farsta. De har bilden av blandstad för ögonen, även om området i själva verket är blandat redan i dag. Kötthanteringen samsas med fysioterapeuter, arkitektkontor, en skola, stadsdelsförvaltning och Boulebar. De tänker sig att en del av de verksamheter som redan finns i området kanske kan förändras och blir mer utåtriktade. Till exempel, säger Daniel Andersson, att kedjan Gateau som har sitt bageri där i dag kanske vill öppna en butik eller ett café. Det är möjligt att staden på längre sikt vill ha kulturskola och bibliotek där. Under utvecklingstiden kan man tänka sig att ha stadsodling, och att hyresgäster, till exempel konstnärer, hyr in sig i billiga lokaler under en övergångsperiod. Hur tänker ni er områdets utseende? – Det kommer att bli en utveckling av Slakthusområdets nuvarande karaktär, det vill säga med mer flikighet, gränder och prång än i den traditionella stenstaden. Vi vill att Slakthusområdet ska ha en egen karaktär, en tydlig identitet som särskiljer området från grannstadsdelarna på samma gång som sammankopplande gator och cykelvägar överbryggar de barriärer som omger området i dag, säger Daniel Andersson. Hur mycket variation blir det om man ser till de boende? – Det är vår förhoppning att det ska finnas olika upplåtelseformer inom området. Det är också troligt att det kommer olika typer av kategoriboende, till exempel äldreboende eller studentbostäder. – Vi bedömer att bostäder i området kommer att bli attraktiva och staden säljer marken till marknadsvärde, vilket liksom hyreslagstiftningen för hyresrätterna styr priset på de nyproducerade bostadsrätterna. Så det kommer bli ett ganska snävt ekonomiskt segment. Kanske kan byggherrarna få till projekt som lockar lite olika grupper inom det ekonomiska segmentet, säger Gerd Comstedt. Först och främst är det alltså områdets centrala läge som är attraktivt. Kommunen får redan förfrågningar från företag som vill etablera sig. Men staden är ännu inte redo för beslut. Dock har ett undantag gjorts för Ikea och Ikano; en handelsanläggning och 550 bostäder utreds. Hur tänker ni er att ett Ikea går ihop med småskaligheten? – Vi är mitt i arbetet med att utreda förutsättningarna för Ikeas och Ikanos föreslagna etablering. Ikea har en annan rytm än arenorna. Vilket betyder att funktioner som är intensiva olika tider på dygnet hamnar sida vid sida, säger Daniel Andersson.

Kanske kommer Slakthusområdet, eller för den delen hela projekt Söderstaden, att bli Sveriges just nu tydligaste exempel på det som geograferna Andrew Harris och Louis Moreno kommer fram till i rapporten från forskningsprojektet ”Creative City Limits: Urban Cultural Economy in a new era of austerity” vid University College i London: stadsförnyelseprocesserna, och markens värde, har nått den punkt då kulturarbetare och små så kallade kreativa industrier inte längre behövs som lockbeten i uppstartsfasen av stadsutvecklingsprojekt. Ett centralt läge räcker gott. Men Harris och Moreno är även kritiska till den utveckling som med hjälp av kultur och trendiga livsstilar under den ekonomiska krisen bidrar till allt större sociala klyftor: ”om du har en skylt där det står ’kulturkvarter’ betyder det att du inte har något.” I socialt homogena miljöer, för tjänstemän med gigantiska bostads→ Vi tänker oss att lån, kan den oborstade industrimiljön aldrig bli Slakthusområdet kan mer än en kuliss.

bli en del av Stockholms Stadsplanering är en politisk aktivitet som deinnerstad. finierar vem staden byggs för. Långsiktig hållbarhet handlar om att ge staden till så många olika aktörer som möjligt; till medborgarna, till lokala företagare och fastighetsägare, och till aktörer med långsiktiga intressen för stadens bästa. Blandstad borde därför inte bara handla om funktionsblandning och utseende på fasader utan om sociala sammanhang. H+, Norra Sorgenfri och Slakthusområdet är alla undantag, och befinner sig i framkant i svensk stadsutveckling, ambitionsoch förutsättningsmässigt. Stora summor av kommunernas skattemedel läggs på planarbete. Men mellan vision och verklighet finns ett glapp, som handlar om politik och ekonomi. Ulrika Lundquist i Malmö vittnar om svårigheterna när ambitiösa visioner ska realiseras. H+ arbetar i sin tur också hårt för delaktighet bland befintliga verksamheter. Men en hel del av samarbetena i Folkets hamn handlar om kreativa industrier och kulturarbetare. Och när Bob Hund avreglerar består publiken till största delen av unga kultur- och musikintresserade. Alla är visserligen inbjudna och inträdet är gratis. Dock kostar en båttur över Öresund 250 kronor, en middagsbiljett 695. Stockholms stadsbyggnadskontor, vars nya Söderstaden fortfarande är på visionsstadiet, vet redan nu att deras blandstad kommer att bli ekonomiskt homogen. o j U lI a S Ve N S S o N

37 5/13 · arkitektur


* s tA d s d r A m A

38 arkitektur 路 5/13


kirunA

lean city ProJek t

Planen för kiruna är en pragmatisk bandstad som tar sin början vid icA maxi. Planen rullas ut bit för bit under hundra år, med båda fötterna förankrade i vetenskapen. kiruna · White arkitekter, ghilardi + hellsten Arkitekter, spacescape


Nederst. Stadens förflyttning från i dag till 2100.

* S TA D S D R A M A

KO MMENTAR

PER HAUPT

Planen för nya Kiruna präglas av skickligt hantverk och humanistisk pragmatism. Men var finns förnyelsen? Den åtrådda malmkroppen i Kiruna, en av världens största, har visat sig luta rejält in under bebyggelsen. För att säkra LKAB:s framtida brytning behöver staden ta ett kliv åt sidan. Under de närmaste 20 åren planeras drygt 3 000 bostäder och 240 000 kvadratmeter övriga byggnadsytor att rivas. Näringsdepartement och LKAB har höga förväntningar på svensk gruvindustri men processen försvåras av motstridiga riksintressen för kulturmiljö och mineralfyndighet. I det här kraftfältet anar man att både folkviljan, det kommunala planmonopolet och den kommunala självbestämmanderätten kan bli svåra att hävda. Efter att LKAB meddelat att brytning kommer att fortsätta in mot stadskärnan beslutade Kiruna kommun i slutet av 2009 att en ny stadskärna skulle planeras österut, mot Tuolluvaara. Samtidigt beslutades att en arkitekttävling om nya Kiruna skulle hållas. Av 54 intresseanmälningar som lämnades in valdes tio team ut att under fyra månader i slutet av 2012 arbeta fram förslag för den framtida stadsavvecklingen och -utvecklingen. Planeringshorisonten var satt till 2033. Tävlingen har haft ett imponerande startfält med bland andra holländska MVRDV och KCAP, BIG från Danmark och Tovatt, White och Tham & Videgård från Sverige. Det finns många aspekter i Kirunatävlingen som gör den unik. Här ska inte bara en ny stad byggas under en kort tid. Den relativt omfattande skalan, de arktiska omständigheterna och det faktum att man till stora delar planerar för en befintlig befolkning gör uppgiften minst sagt speciell. Juryn, under ledning av Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör i Malmö, måste ha haft en delikat uppgift och i vissa ögonblick insett vilken faustisk makt de haft

40 ARKITEKTUR · 5/13

i sina händer. Här skulle man hitta rätt bland planer som kastar om tillvaron för tusentals människor. Tävlingsförslagen visar på vitt skilda strategier. Vissa föreslår amorfa strukturer med satelliter och enklaver utsträckta och utspridda i landskapet. Exempel på detta står MVRDV, COBE APS och KCAP för. Tham & Videgårds förslag befinner sig i andra änden av spektret. Här koncentreras en stor del av det nya i ett tätt och välavgränsat stadsfort. De två teamen Tovatt och White presenterar mer traditionella stadsplaner med kvartersstruktur och sammanhållen stadskropp. Båda förslagen sträcker ut sig som bandstäder med en central stadsgata som ryggrad. Det vinnande förslaget, Kiruna 4-ever, med White i spetsen, belönas av juryn för att det lyckats kombinera både strategi, process och fysisk vision: ”Nya Kiruna kommer att bli en tät, blandad och attraktiv stadskärna med en nära koppling till naturen. Staden kommer att fungera och upplevas som en helhet under hela omvandlingsprocessen.” White själva säger att man planerar för riktig, sammanhängande stad i nya Kiruna, inte för förortsbebyggelse som man menar att flera förslag tar upp. White har inte nöjt sig med en process som räcker till 2033, utan har sträckt ut perspektivet ända till 2100. Detta för att även långsiktigt säkra framtida deformationer och rivningar österut. Kiruna 4-ever ger prov på ett skickligt hantverk. Här framträder en humanistisk pragmatism som man får anta har värderats av juryn. Som i all framgångsrik retorik finns både förförelse i den lilla skalan och en övergripande rationalitet i strukturerna. I den stora skalan kombineras rutnätsprincipen med en sensibel analys av lokala förhållanden. Ur detta formas övertygande platsbildningar, varierande tätheter och en logisk disposition av betydelsefulla noder. Planutsnitten bekräftar att det är klassisk, sammanhållen kvartersstad man avser. Det föreslagna nätverket av infrastruktur


Nedan. Gatutyper, från vänster: lokalgator ca 12 m med kantstensparkering, lokalgator ca 18 m med kantstensparkering och lokaler i bottenplan, huvudgata med stadsliv ca 28 m,

KIRUNA

med kollektivtrafik, lokaler i bottenplan, väderskyddade arkader, bred trottoar med plats för marknader, kantstensparkering. I L LU S T R AT I O N E R W H I T E A R K I T E K T E R

tjänar både de större sammanhangen och förser, längre ned i hierarkin, gator och platser med koncentrerade flöden, till gagn för social vitalitet. Förslaget övertygar i sin steg för steg-princip där förändringen ”består av små odramatiska steg där det nya hela tiden står i förbindelse med det befintliga”. Man får anta att detta terapeutiskt sett leder till den minst smärtsamma omvandlingen. I stämningsfulla renderingar framträder några av de viktigaste platserna. I en av dem illustreras gränssnittet mellan stadsrandens stugvärme och vildmarken, med återvändande scootrar och skidåkare i skymningen. I bakgrunden signalerar byggkranarna att allt är under förändring, att allt fast förflyktigas. I en annan bild, av det nya centrumet, visar fotgängare, cyklister och kollektivtrafik (förutom buss också en linbana) att bilens dominans är en parentes även i Norrbotten. Kirunadialogen som föreslås i projektet har unika förutsättningar eftersom det handlar om att bygga för människor som redan finns på plats. Här är det nödvändigt att, till skillnad från mycket av dagens nyproduktion, bygga för alla samhällsgrupper. Det stora överskottet från gruvan – det beräknas finnas järnmalm för hundratals miljarder kronor under marken – gör det möjligt att återbygga för alla. Hur de som flyttas ska ersättas är fortfarande en öppen fråga. Om det inte löses på ett generöst sätt riskerar hela processen att gå i stå. Förslagets eftersträvade stadsmässiga täthet illustrerar ett dilemma med liberal planering. Kiruna, med 18 000 invånare, är en liten stad med mycket mark. Ett rutnät fyllt av hög täthet är ofta ett resultat av högt exploateringstryck eller strikt reglering. Hur garanterar man att tätheten i förslaget uppnås? Få naturliga barriärer finns som sätter stopp. Villan, bilen, marktillgången och konsumentmakten är starka faktorer som riskerar att sätta käppar i hjulet för koncentrationen. Det kan bli svårt att stå emot politikens känslighet för kortsiktig efterfrågan och byggindustrins lobbyverksamhet. Tidigare var det brukets och det allmännas begränsade utbud som stod till förfogande. I dag finns ett större marknadstryck och en lockelse att erbjuda valfrihet. När det gäller hållbarhet är ambitionen i förslaget hög på alla fronter, men vissa aspekter av frågan blir smått absurda i sammanhanget. Vid sidan av värmeåtervinning från gruvan och energisnåla byggnader ses den täta staden med järnvägsstationen i centrum och goda förutsättningar för gång, cykel och kollektivtrafik som viktiga bidrag till ett mer hållbart samhälle. Väster om den hållbara staden ligger gruvan där LKAB stoltserar med att producera ”klimatsmarta järnmalmsprodukter” samtidigt som det är Sveriges största energianvändare (det finns tydligen grader även i gruvhelvetet). På andra sidan den hållbara staden ligger

flygplatsen som tar hand om en stor arbetspendling. Gruvan och flyget är delar av ett accelererat resursuttag som förutsätter fem jordklot för att kunna fortgå och som i dagarna tagit oss över 400 ppm koldioxid i atmosfären, att jämföra med den förindustriella nivån på 280 ppm. Cykel och linbana mittemellan flyg och gruva kan vara nyttigt och trevligt men ur ett energi- och klimatperspektiv blir det mest komiskt. Lite som gröna tak och solceller på en oljerigg. Man kan invända att det är en moralisk plikt att anstränga sig i det lilla, även om det tillintetgörs i det övergripande sammanhanget. Kiruna 4-ever kan ses som en exponent för ett samtida stadsbyggnadsideal: rutnäts- och blandstad, rätt täthet på rätt plats, variation, trivsamhet och rumslig attraktion, möten, balans mellan publikt och privat och begränsade fastighetsstorlekar. Vägen dit ska ske med dialog, samförstånd och engagemang. Resultatet är Mönsterstaden 2.0. Det framstår som så → Staden bör ses just som ett okontroversiellt att det nästan blir präktigt. Var pragmatiskt bruksföremål som finns det förnyande, det utopiska? Men, kan man effektivt ska prestera både invända, det är kanske snarare modigt att lita för vardagslivet och, i det här på analys och professionellt hantverk framför fallet, för LKAB. förförelse och avantgardism. Staden bör ses just som ett pragmatiskt bruksföremål som effektivt ska prestera både för vardagslivet och, i det här fallet, för LKAB. Vår tid är inte öppen för kollektivistisk monumentalism med engagerande symbolik och omdanande perspektiv. White hävdar att planen inte grundar sig på lösa antaganden och tyckande utan på kunskap och vetenskaplig know-how, att den är uttryck för ”evidensbaserad planering”. I tävlingsförslaget hänvisas till flera koncept och analys- och designverktyg som florerar i dagens stadsbyggnad; Space syntax, tillgänglig täthet, ekosystemtjänster och hållbarhetscertifiering med BREEAM Community. Här har Spacescape & Co, likt en företagsdoktor ryckt in med sina optimeringsverktyg, modelleringskraft och geografiska information. Lean production har genom begreppen performativitet och systemtjänster smugit sig in även i stadsbyggandet. I Lean City optimeras det rumsliga arrangemanget hos produktions- och konsumtionslinan. Här gäller det att få bort spill

41 5/13 · ARKITEKTUR


* s tA d s d r A m A

1 Aktivitetsrum. Parken framför sporthallen tas tillfälligt i bruk för sport och aktiviteter.

2 PrAtbubblornA. runt

sametinget byggs dessa för kulturella evenemang och dialog. Ska sedan flyttas till andra stadsdelar under förvandling.

3 PivotPunkten. Punkten mellan det gamla och nya kiruna, en hållplats för gondolbanan och infopunkt under bomässa.

4 kirunAPortAlen. en mötes­

plats för byggföretag, näringsliv och för kirunaborna vars bostäder ska lösas in och ersättas. klar 2016, för återvinning av byggmaterial och prefabricering av byggelement, för planer och modeller.

1

5 kirunA kyrkA och

klockstAPel. Flyttas och placeras i relation till den existerande.

6 stAdshus och tågstAtion.

Placeras i knutpunkten av Malm­ vägen, väg 870 och e10. ett representativt offentligt rum. Det stadshus som ersätter arthur von Schmalensees hamnar här. en tävling pågår.

2

7 tät stAd. Förslaget vill inte vara

förort eller gles stad, utan en tät stad, vilket man menar skiljer det från flera av de andra förslagen.

8 stAd och vildmArk.

Staden tar relativt tvärt slut där vildmarken börjar. Men bebyggelsen i kanten har en förskjutning i lokalgatorna för att skydda mot de kalla vindarna.

bAndstAd. Staden är i grunden en bandstad, det vill säga en smal stad, med få kvarter, byggd kring en central stadsgata. Det är “max tre kvarter ut till fri natur”.

ryggrAden. Planen tar sin utgångspunkt i en serie viktiga offentliga rum och funktioner.

fAk tA

Kiruna Arkitekt: White arkitekter genom Mikael Stenqvist (ansvarig), Ghilardi + Hellsten Arkitekter genom Ellen Hellsten (ansvarig), Space scape genom Alexander Ståhle (ansvarig).

42 arkitektur · 5/13

trafik: Vectura consulting/Trafik genom Anna Lena Lindström Olsson. ekonomisk hållbarhet: Evidens BLW, Ted Lindqvist.

3


8 6 5

7

4

43 5/13 路 arkitektur


nederst. Det centrala torget med stadshus, linbana och tågstation.

* s tA d s d r A m A

BiLD WHiTE ArKiTEKTEr

och slöseri (barriärer, outnyttjade ytor) och eliminera aktiviteter som inte är värdeadderande. Rutnätsstaden har under århundraden varit ett återkommande stadsplaneideal. Efter 1900-talets flitiga kritik, både av medeltidsromantiker (Sitte), trädgårdsstadsförespråkare (Howard) och av funktionalister (Le Corbusier), återupptäcktes ”den europeiska stadens” kvaliteter och effektivitet under slutet av 1900-talet. Det är möjligt att vi nu nått ytterligare ett steg – en trimning och optimering av den. En genom tiderna väl beprö→ man känner hur elbilar och vad och förädlad urtyp har uppgraderats med pinjenötter förväntas ersätta hjälp av den vässade analytiska och förutspående vrålåk och varmkorv. kapacitet som datamodeller ger. Man har tagit en form som vi trodde var färdig till en högre nivå, skruvat upp prestandan och gjort 1800-talets amatördribblande till informationsdopad toppsport. I Kirunaförslaget saknas bara bondens marknad och latte-serveringarna. Man känner hur elbilar och pinjenötter förväntas ersätta vrålåk och varmkorv. Mönsterstaden 2.0 springer ur ett slags 1800-talsbildningsideal, ett uttryck för idén om rutnätsblandstadens universella överlägsenhet och förortens barbari, ett koncept som används för att koncentrera och kultivera Kirunaborna och civilisera macho-kulturen. Risken finns att det upplevs som att man utifrån tvingar på Kirunaborna idealstaden, en Stockholmsmall för det goda livet. I evidensbaserad anda har White arbetat med en antropolog som bland annat stått utanför ICA och frågat Kirunaborna om vilken stad de önskar sig. Här framkom att Kirunaborna förvisso är bilkära, men egentligen vill ha 44 ”en promenadstad”, en ”tät stad där det är nära arkitektur · 5/13

till allt”. Om detta är evidens nog för radikal livsstilsförändring kan betvivlas. Förslaget syftar till att maximera det staden kan bäst: generera möten och utbyte. Finns det något som värderas högt av dagens stadsplanerare så är det mänsklig interaktion och möten. Men, är närhet, möten och exponering alltid eftersträvansvärda? Och vilka sorts möten och friktioner är tillåtna? Nätverk, konsumtion och innovation? Eller gruvstrejk, konflikt och konsumtionsbojkott? i jakten på sunda möten och utbyten finns ett utopiskt drag – men inte i revolutionär eller futuristisk anda. Det finns ingen vilja att bygga ett annat samhällsskick och vardagsliv. Man är snarare utopisk genom att vara nostalgiskt tillbakablickande. Rutnätet ger utrymme för den lilla dynamiken, med tilltro till en småskalig kapitalism där järnvägen återuppstått och fastighetsindelningen är av mänskliga mått. Här drivs en harmonisk utveckling på av upplysta industrialister, politiker, näringsidkare och planerare. I en tid av global finansiell monopol-kapitalism (tänk storbanker och -företag och ett fåtal dominerande byggföretag och fastighetsutvecklare) framstår det här stadsidealet som en närmast social-liberal utopi. Men å andra sidan, skulle många säga, vad bättre har vi att tillgå? I en tid där dystopin har blivit cool och utopin suspekt. Den trivsamma rutnätsstaden i Kiruna kan framstå som en oskuldsfull pojke bland jättar med dolda agendor och oförutsägbara diagnoser: staten, LKAB, hotet om ett förestående kollektivt trauma, den globala råvarumarknadens osynliga hand och ett bistert klimat. Duger det som lösning? Eller är det kanske just detta väna som behövs för att ge Kirunabornas vardagsliv en sköld mot jättarnas kamp och en motkraft i form av stolt vardagsmakt? Och är det kanske just kring detta som konsensus kan skapas, därför att det är relativt okontroversiellt, och därför genomförbart? o Pe r h Au P t


kiruNa

+

Tre alternativ Bland de förslag som inte vann tävlingen om ny stadsplan för kiruna finns så väl ett citadell, som en logotyp av gruskross samt en nätverksstad i naturen.

Linjen och staden Av Tham & Videgård Arkitekter, Palmesino Rönnskog Territorial Agency och A_zero environmental Architects. En kompakt rutnätsstad kallad Citadellet. Planen är relativt frikopplad från Kiruna, nästan en typ-plan. En plan med arketypiska och monumentala platser, som Entréplatsen. Ur juryns omdöme: ”Projektet har starkare kopplingar till regionen och världen än till den närmaste miljön på ett sätt som inte tar hänsyn till dem som lever och verkar i Kiruna i dag. /.../ Den nya stadskärnan har en alldeles egen karaktär med tydliga gränser och utgör en energipunkt i den långsträckta parken. /.../ Processen och strategin för stadsutvecklingen är mycket svagt presenterad i förslaget”. o

Polar Conditions Av Bjarke Ingels Group, Spacescape, Testbed Studio, Topotek och Resource vision. Restprodukter från malmutvinningen – stenkross – används för att skapa nytt landskap. Planen är ett terränganpassat nätverk med uppbrutna kvarter. En ”bandstad” längs östvästligt park- och spårvägsstråk. En Spacesyntax-analys visar hur allt sammanbinds 2033. Byggnader i landskapet har utgångspunkt snarare i klimatfysiska aspekter – vind/turbulens, sol, mikroklimat – än i sociala dimensioner. Ur juryns omdöme: ”Avgörande för förslaget är om det är realistiskt att genomföra denna landskapsformation /.../ det finns en risk att stadsutvecklingen avstannar /.../ Presentationen av projektet på google-bilden är fascinerande och vacker. Kirunas landskap blir en logga sedd från världsrymden”. o

Go North Av MVRDV, BSK och Grontmij. Fritt formade stadskluster i naturen och byggnadsobjekt i ett fritt och relativt odifferentierat publikt privat rum. Inte en stadskärna utan en stad med flera kärnor som kompletterar varandra. En nätverksstad. Det är en anti-rutnätsstad, med fria objekt och vägar som transportlinjer, inte som sociala avgränsade rum. Ur juryns omdöme: ”I själva verket är detta en oplanerad stad och för utvecklingen finns bara några få grundprinciper som inte kan garantera att en attraktiv stad skapas. Juryn uppfattar detta sätt att planera mer som ett mönster än ett spännande och öppet sätt att planera en stad.” o

45 5/13 · arkitektur


* s ta d s d r a m a

stadsro m PrOJek t

46 arkitektur · 5/13

med Vallastaden i linköping vill man skapa en annorlunda stadsdel. Präglad av brokighet, mångfald och experimentlusta. till bomässan i linköping 2016 står den första etappen klar. Vallastaden, linköping · Okidoki arkitekter


Va l l a s ta d e n

o mantik 47 5/13 路 arkitektur


Föregående. Översiktsbild Vallastaden med det lilla cen­ trala torget.

* s ta d s d r a m a

I l lu s t r at I o n o K I d o K I a r K I t e K t e r

kO mmentar

Överst. Vallastaden bygger på ”urbana grannskap”. Varje kvarter, eller ”vång”, har en urban utsida och en mer upplöst grön insida.

anders kling

okidokis vinnande planförslag för Vallastaden hittar sina förebilder bland annat i den oskiftade byn.

Vill a

48 arkitektur · 5/13

ParHUs

det finns en plats i Västra Hamnen i Malmö som borde väcka många lustfyllda drömmar bland landets stadsplanerare. Det är en plats lite vid sidan av. En plats bakom den vidsträckta Daniaparken där en brokig palett av hus radar upp sig längs en av områdets indragna kanaler. Den lilla remsan av hus heter European Village. Det är en del som inte stod fullt klar då bomässan, Bo01, gick av stapeln 2001. European Village skulle spegla nio europeiska länders tradition av arkitektur, teknik och byggmaterial, byggnaderna skulle representera nationella karaktärsdrag. European Village är på många sätt ett typiskt utsnitt av Västra Hamnen. En variation av färg, form och uttryck, en mångfald av olika skalor; ett bräde med många pjäser. Men här finns också något annat som saknas i övriga Västra Hamnen. Här finns en oordning, en frihet, en slags otvungenhet. Det är en plats där spelreglerna inte tycks vara lika rigida. När man står och tittar ut över kanalen och funderar över vilket hus som tillhör vilket land blickar man samtidigt ut över husens långsträckta trädgårdar där själva livet har fått ta plats, där vardagen rent bokstavligen fått breda ut sig. Det är växthus från Bauhaus, det är rangliga trädgårdsmöbler från Rusta. Det är grälla parasoll från jag vet inte var och grillar och leksaker. Det är oklippta gräsmattor som övergått till ängsmark, något snickerijobb som står halvfärdigt, trädgårds-

r adHUs

r adHUs

landet som inte blivit rensat. Det är kort och gott som i vilken svensk villaförstad som helst, med den stora skillnaden att det sker här – mitt i den täta staden – i den nybyggda stadsdelen med de mönstergilla invånarna och med Turning Torso i fonden. Egentligen är det inget konstigt men man står ändå där och gapar lite lätt, tar sina foton och tänker att så här ser den nya urbana drömmen ut. mångfald och variation. Det är två ledord som återkommer då man granskar planerna för 2016 års bomässa, Vallastaden i Linköping. Men också viljan till något annat. Till det otvungna. Jag vet inte om Linköpings politiker och tjänstemän har haft European Village på näthinnan när de författat programmet för den arkitekttävling som legat till grund för den nya bomässan, men det är lätt att tro det. I ett framåtblickande förord döpt ”Vilda, vänliga Vallastaden” skriver barnboksförfattaren Titti Knutsson: ”Det är något med atmosfären här ute. Jag tror på blandningen. Att det är så många olika slags människor som lever här. Folk hittar på och gör saker, ordnar grejer. Det är bara att gå ut, alltid händer det något. Allt är liksom möjligt. Det är något lekfullt och lite galet över hela Vallastaden. Folk bygger nytt och bygger om, flyttar in och flyttar omkring. Planterar och odlar upp. Det ändrar sig hela tiden. Byter färg. Jag gillar det, det ger sådan energi. Det är som stället lever sitt eget liv”


nedan. Bild av samhörighet och grannskap.

BOstaden

nederst. Hustypologier i Vallastaden.

den gemensamma Vintertr ÄdgÅrden i Bl Ått

Va l l a s ta d e n

den HalVOFFentliga ”VÅngen”

FlerBOstadsHUs

Vallastaden ska byggas två och en halv kilometer utanför Linköpings innerstad. Ute på den flacka Östgötaslätten ska en helt ny stadsdel uppföras om ca 1000 lägenheter. En stadsdel som på sikt ska knyta ihop universitetet med staden. Det är goda tankar som känns rimliga. Programmet för uppdraget är, som oftast i sådana här fall, omfångs-, ord- och valörrikt. Begreppen är bekanta. Det talas om social hållbarhet, kreativitet, resurssnålhet, tvärsektoriella utbyten, en klimatsmart stadsdel. Men det talas också om ”brokighet”, ”det oväntade”, ”en möjlig experimentverkstad för framtidens samhällsbyggande”. Just ordet experiment förekommer många gånger, ibland ihop med ordet galet. Är det verkligen två stadsbyggnadsmässiga analogier, undrar jag? det vinnande förslaget som ligger till grund för Vallastadens första etapp – och som ska bli själva bomässan – heter Tegar. Arkitekterna OkiDoki har så långt det är möjligt sett till att tillgodose beställaren. Tegar kombinerar mångfald och experimentlusta. Grundkonceptet bygger på en småskalig fastighetsindelning där tanken är att marktilldelningar av varierande storlek ska möjliggöra en variation av olika bostadstyper och byggherrar. Som en parallell till det gamla Jordbrukssverige vill OkiDoki återkalla den oskiftade byns kvaliteter med tät bebyggelse längs en huvudgata och små smala markplättar – tegar – baktill. Planområdet delas upp i vångar (storkvarter) och tegar. Varje vång måste minst innehålla tre tegar. Tegarna i sin tur kan vara

den stOr a Parken

FlerBOstadsHUs

FlerBOstadsHUs

bebyggda med olika typer av byggnader men kan också reserveras för byggemenskaper (privatpersoner som går ihop och bygger sin egen fastighet som i Urbana Villor i Malmö). Tegen är i förslaget ”den minsta indelningen och den första skalan i det sociala livet”. Genom den småskaliga och täta staden tänker man att chansen för möten i vardagen ökar. I varje kvarter planeras ett felleshus in. Det är en gemensam byggnad med tillhörande utemiljö. Den ska bli en samfälld tillgång → genom den småskaliga utöver varje fastighets egen privata del. Felleshuset kallas och täta staden tänker för ett ”experimentellt smycke för kvarteret”. Huset kan till man att chansen för exempel inrymma sophantering, verkstad och gästlägenhet möten i vardagen ökar. i kombination med festlokal och plats för odling. Planmässigt har Vallastaden mer gemensamt med Hammarby sjöstad än med Bo01. Klas Tham beskrev Bo01 som ”ett nät som många händer dragit i”. Ett nät som skevats med snedställda kvarter och platsbildningar, krökta gatusträckningar och få visuella axlar. Det är en stadsplan delvis anpassad för sin plats, en plan som hindrar 49 vindar från havet att tränga in i kvarteren. » 5/13 · arkitektur

ned stad parh av fl


* s ta d s d r a m a

1 aVstÅnd. Linköpings city 2,5 km. 2 UniVersitetet. Stadsdelen ska knyta ihop

universitetet som byggdes i typisk campusstil utanför staden på 1970-talet. Den viktigaste platsen för mötet är torget (2) där kollektivtrafikstråket kunskapslänken möter Campus Vallas huvudstråk Corson.

3 tegar. Småskalig fastighetsbildning för att

ge “förutsättningar för en social blandning och stor variation av intryck och byggnadstyper”. För att säkerställa en variation och småskalighet är fastigheterna,”tegarna”, små. Det gör det lättare även för mindre aktörer att bidra till stadsdelens utveckling. OkiDoki talar om den oskiftade byns täta kvaliteter, med små smala markplättar – tegar – baktill. Vallastaden omfattar cirka 1 000 lägenheter i en blandning av flerfamiljshus, radhus och ett fåtal friliggande småhus.

4 det lilla Centrala tOrget. inför bomässan Bo2016 har staden ett antal utvärderingskriterier för de som vill bygga i området, med en poängsättning som syftar till att “skapa en mångfald i byggnadernas utformning som ger stadsmiljön en variationsrikedom av intryck och personlighet”. Samma arkitektkontor för flerfamiljshus får rita max tre byggnader per kvarter och inte två fastigheter intill varandra. För enfamiljshus får samma arkitektkontor rita max en sammanhängande grupp med rad/parhus.

5 Parken. Smedstadbäcken som passerar

genom området kommer att utvecklas som ett sammanhållande parkstråk. i norr planeras en ny stadsdelspark i anslutning till friidrottsarenan och Valla friluftsområde.

6 FellesHUs. alla kvarter har en gemensam

byggnad med tillhörande utemiljö, som utgör en samfälld tillgång utöver varje fastighets egen privata del. Dessa så kallade ”felleshus” utformas med en uppvärmd del innesluten i ett ouppvärmt klimatskal/växthus. Felleshusen ska “stärka den sociala gemenskapen genom att kombinera nödvändiga och frivilliga funktioner”.

rUtnÄt. i grunden är Vallastaden en rutnätsstad, men med upplösta kvarter och utan strikta linjer mot gatan. i det påminner den om planerna för Årstafältet och Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. link link. Genom området passerar LinkLink – ett bussdrivet kollektivtrafikstråk. i områdets mitt skapas “framtidens hållplats”.

Fak ta

Vallastaden, linköping arkitekt: okidoki arkitekter genom rickard stark, Martin nordahl, Gustav Hult, edvin lindberg, stina nyberg, Paddy Perring i samarbete med landskapsarkitekter stella svanberg och Fanny davidsson.

50 arkitektur · 5/13

2


Va l l a s ta d e n

1

→

5

4

6

3

51 5/13 ¡ arkitektur


nedan. Vy längs Kunskaps­ länken.

* s ta d s d r a m a

I l lu s t r at I o n o K I d o K I a r K I t e K t e r

»

Vallastaden bygger på den klassiska rutnätsplanen. I likhet med de första etapperna i Hammarby sjöstad och även i det pågående Norra Djurgårdsstaden är kvarteren i sig upplösta. Det är inte en strikt linje av fasader mot gatan. Öppningar mot de privata och halvoffentliga gårdarna bidrar med gluggar. Men någonstans där slutar likheterna. För där Hammarby sjöstad bygger på en långt driven arkitektonisk sammanhållning med spaltmeter efter spaltmeter av för→ i Vallastadens olika program­ hållningsregler runt fönstersättningar, skrivningar levs livet bäst färgscheman och balkongräcken bland trånga rum, små piazzor strävar Vallastaden efter det motsatta. och bilfria gator. Här bejakas variationen till hundra procent. Bostadstypologiskt blandas flerbostadshus av olika storlek och höjd, radhus och parhus om vartannat. Till och med villor ska få plats inom storkvarteren.

52 arkitektur · 5/13

Hur respektive fastighet, eller teg, kommer att se ut blir en fråga för varje enskild byggherre med tillhörande arkitekt att ta ställning till. Även i marktilldelningsprogrammet efterlyses mångfald och variationsrikedom. För att få de mindre etablerade kontoren att kunna medverka i Vallastaden har mässarrangören LinköpingsExpo lanserat ett wild card-system där byggherrarna som använder sig av ett mindre etablerat arkitektkontor premieras. Det finns en ideologisk överton i Vallastadens olika programskrivningar att livet levs bäst bland trånga rum, små piazzor och bilfria gator. Det känns igen från Bo01. Man kan också

undra om Vallastaden är det stadsbyggnadsmässiga svaret på det nya lokalsamhället som efterlysts den senaste tiden? Ett lokalsamhälle med en långt driven andrahandsmarknad med klädbibliotek, folkkök och grannskapsträdgårdar? Ett Christiania utan droger på Östgötaslätten? Är detta formen för det samhället och hur mycket kan man i sådant fall, med tillgängliga medel, styra en stad åt det hållet? Å ena sidan är Vallastadens detaljplan väldigt öppen där ”färgsättning och materialval är fritt i stadsdelen”. Men å andra sidan är den väldigt tvingande. För att uppnå variation är marktilldelningarna små, stordriftsfördelarna lika med noll och byggherrarna har på så sätt helt enkelt svårt att få ekonomi i projekten. Kostnaderna för felleshusen delas mellan byggherrarna. De byggbolag som nappat har lockats med att få förtur till mark på Folkungavallen, ett annat projekt, med ett betydligt centralare läge i Linköping. Vallastaden är en stadsromantisk vision som så många andra bomässor före den. Visionen att skapa möten mellan människor är ingalunda ny. Medlen har bara sett annorlunda ut. Felleshus har förekommit tidigare. På bomässan i Örebro 1992 kallades de kollektivhus. En gör det själv-attityd kunde spåras redan på Bo85 i Upplands Väsby. Blandningen av många olika byggherrar har också klart figurerat. Men egentligen är dessa jämförelser ointressanta. Det intressanta är resultaten och hur de kan tjäna som utvecklande exempel för morgondagens stad. 2016 års bomässa är långt driven i sin specifikation för vilket samhälle som ska byggas. Många förslag är bra. Inte minst idéerna runt marktilldelning där markpriset är fast och urval och tilldelning baseras på olika kvalitetsåtagande som att bygga hyresrätter med låg hyra. Frågan som återstår är hur alla dessa krav kan omsättas i praktiken med dagens långt drivna krav på lönsamhet. Och såklart frågan man alltid ställer sig inför bomässor: Hur ska de hinna färdigt i tid? o a n d e r s k li n g


vA l l A s tA d e n

+

Fler förslag tre andra förslag från stadsplanetävlingen. en ny sorts allmänning, en Campusstad och en stad som invånarna bygger själva. Andra pris: Publicum Bonum Inobi AB genom Erik Berg, Fanny Sernhede. Planen utgår från den breda corson genom området som kombineras med en axel åt andra hållet, en bussgata som blir ”Decumanus maxi­ mus”. I mötet mellan de två hamnar stadsdelens centrum, ”Forum”. Stadsdelen får tre delar: Universitetet, Fristaden och Kanalstaden. Fristaden möter hagmarkerna och har ”perma­ kulturodlingar”, som blir en ”matpark” mellan husen. Kanalstaden är en rutnätsstad ned mot kanalen. Förslaget vill utveckla en ny typ av allmänning, ”Publicum Bonum”, utformad som en boulevard ”öppen för Vallastadens nybyggare att ta i anspråk, använda och omforma”. o

Hedersomnämnande: I morgon kommer något underbart att hända. White arkitekter och Wilhelmson Arkitekter. Förslaget fokuserar på universitetet och utvecklingen inom campus. Förslaget bygger staden längs universitetets corso och vill kalla stadsdelen Universitetsstaden. Det handlar, menar man om att förvandla ett modernt campusområde till en levande stadsdel, juryn menade att det var ”för mycket campus och för lite stad. Förslaget vill också dra vägar genom Vallaskogen vilket juryn slog fast var ”helt uteslutet”. o

Hedersomnämnande: Korsning Pelle Backman och Ebba Hallin. Enligt juryn ett ”Ett filosofiskt och innovativt förslag designat för framtidens människa”. Ett förslag med en öppen struktur där utvecklingen ska styras av invånarnas egna önskemål och krav. Kärnan är ett gatunät som maskor, som "länkar samman och multiplicerar alla riktningar". Ett av förslagen är en bostadsenhet för studenter som ska tas fram i en kurs på universitetet. o

53 5/13 · arkitektur


Höger. Sharon Zukin är professor i sociologi vid Brooklyn College och Graduate Center, City University of New York. Hon forskar om modernt stadsliv.

* s ta d s d r a m a

i l lU S t r at i o N j e N N Y lU C a N d e r

Scen

i n t e rVj u j u l i a S V e n S S o n

sha ron zuk in Urbanforskaren Sharon Zukin har undersökt vad som formar lokala shoppinggator över hela världen. julia Svensson träffade henne i Uppsala i våras för att prata om stads­ utveckling, gentrifiering och shopping.

54 arkitektur · 5/13

Sharon Zukin ser ut som precis en sådan New York-intellektuell man kan drömma om att vara. Runda glasögon, en löst sittande svart kavaj. Hennes svarta hår har naturliga grå slingor och hon verkar avslappnad; pratar engagerat och mycket. Hon har skrivit om stadsliv sedan 1980-talet och vi träffas när hon besöker Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, för att föreläsa om sin senaste forskning: shoppinggators utveckling över hela världen. Sharon Zukin har på senare år gjort sig känd som ett slags 2000-talets arvtagare till Jane Jacobs, journalist och författare till den i stadsbyggnadssammanhang flitigt citerade The life and death of great American cities (1961). Precis som Jacobs är hon orolig över sin hemstads framtid. Men hotet är inte längre modernismen och hennes samhällsprotest handlar inte om att samla grannarna att gå man ur huse, så som Jacobs på sin tid stred mot stadsplaneraren Robert Moses. Zukin ser i stället hur småskaliga kvarter gentrifieras i raketfart. Småskalig handel ersätts av kedjor och caféer och blandningen av människor byts ut mot urban medelklass i lyxrenoverade våningar. I sin forskning undersöker hon hur kapital, konsumtion och kultur

påverkar livet i våra städer. Med boken Loft living (1982) tog hon sig an industriernas flykt från New Yorks stadskärna och loftet som lysande fastighetsaffär. Den senaste, Naken stad – autentiska urbana platsers liv och förfall (på svenska 2011), handlar om autenticitet och gentrifieringens drivkrafter, på några olika platser i New York. Vid vårt första möte, i Sharon Zukins pyttelilla rum på City College i New York år 2010, hade Naken stad nyss kommit ut på den amerikanska marknaden. Man kunde läsa ett personporträtt i The New York Times som med syrlig ton berättade att hon själv bor i ett loft i Greenwich Village, med sin man som är inredningsarkitekt. Hon säger att ”visst finns det element av ironi i att vara en medelklassprofessor som skriver om att ersätta Dunkin’ Donuts med lattehak.” Visst är Sharon Zukin en ganska typisk samtidsfigur: gentrifieraren som avskyr gentrifiering. – Nya affärer gynnar konsumenter som jag själv – högutbildad medelklass med heltidsjobb – och de tar också med sig fler shoppingmöjligheter för invånare i låginkomstområden, som inte varit särskilt välförsedda fram tills nu. Men det nya detalj-


55 5/13 路 arkitektur


nedan. Utrechtsestraat, en dyrare shoppinggata i amster­ dams kanalbälte, där fristående restauranger och musikaffärer

* s ta d s d r a m a

handelslandskapet förändrar stadens sociala karaktär. Affärer i en del kvarter blir för dyra för de lokala invånarna. Att ha sociala relationer med butiksägare är inte möjligt längre. Gator börjar se likadana ut, och New York börjar se ut som vilken annan stad som helst i världen. Men samtidigt är det ett faktum att det pågår en förvandling av konsumtionsytorna i New York City, som förvandlar både själva stadsmiljön och bilden av staden i medier. – Små bagerier och slaktare har ersatts av frozen yoghurtshops och vintage-butiker, och många individuellt ägda detaljhandelsbutiker har ersatts av ansiktslösa, homogena transnationella kedjor som Zara och H&M. Jag har sett den här förändringen i mitt eget grannskap och över hela Lower Manhattan och jag är inte helt glad över den.

→ Även om lokala shoppinggator ofta är små och anspråkslösa marknadsplatser är de viktiga för social representation och kulturellt utbyte.

56 arkitektur · 5/13

naken stad är, som undertiteln antyder, skriven med en blinkning till Jane Jacobs klassiker. Men den är snarare ett försök att nyansera den. Den har ett kulturellt perspektiv som bidrar med ny förståelse: ”Underligt nog – och här ligger det stora problemet med Jane Jacobs arbete – undersökte hon inte hur människor använder kapital och kultur för att uppfatta och forma de urbana platser som de bor på. Hon insåg inte att den autenticitet som hon beundrade i sig är en social produkt”, skriver Zukin i Naked City. Redan när Jane Jacobs bok kom ut kritiserades hon för att endast beundra etniskt vita områden med arbetarklasskultur. Det var denna

hjälper till att upprätthålla en lokal karaktär. Foto riCHard roSeN.

kultur som formade hennes berömda ”gatans balett”, det sociala liv som uppstod där små livsmedelsbutiker och skräddare levde sida vid sida med konstnärer och författare. ”Gatans balett” används ofta som exempel av dem som förespråkar den täta kvartersstaden. Zukin menar att bilden måste sättas in i sin tid – det var reglerade hyror och bristen på nyinvesteringar som gjorde att de småskaliga miljöerna kunde bestå. Jacobs, som fokuserade på stadsbyggnaden, saknade dessutom insikten om hur mycket de immigrerade entreprenörernas sociala kapital bidrog till folklivet i kvarteret. Och hon insåg inte sin egen samhällsgrupps allt större inflytande; att allt fler familjer under den här tiden flyttade in i West Villages 1800-talshus för att de uppskattade charmen. Jane Jacobs var helt enkelt en gentrifierare, innan begreppet ens fanns, menar Zukin. Och hade en gentrifierares smak för urban autenticitet. att stadsutveckling är en het potatis märktes även när Sharon Zukins bok kom ut i Sverige. Bland annat ansåg skribenten Mark Isitt, som recenserade Naken stad i Dagens Nyheter, att hon själv tillhör den urbana medelklass vars framfart hon vill motverka. ”Professor Zukin har således lika liten rätt att bo där som jag har att bo i Gamla Enskede, även det en tidigare arbetarstadsdel.”, skriver han om hennes val av bostadskvarter. I ETC tar idéhistorikern Johannes Åsberg Jane Jacobs i försvar och menar att Zukins kritik, att Jane Jacobs själv var en gentrifierare, är densamma som filosofen Marshall Berman hade för 30 år sedan i Allt fast förflyktigas. Vidare att Zukin mest uppehåller sig vid irrelevanta saker som vilket kaffe som är autentiskt, i stället för att, som Jane Jacobs, komma med en pragmatisk lösning. Sharon Zukins forskning handlar om hur konsumtion, kultur och olika gruppers personliga smak i allra högsta grad förändrar städer. Smak är också en maktfaktor, menar hon. Och även om den nyinflyttade urbana högutbildade medelklassen uppskattar den småskaliga detaljhandeln som kuliss, använder de den inte så mycket att den består. Kvarteren förvandlas, som hon skriver, en latte i taget. Hon vill omdefiniera begreppet autenticitet, till


nedan. javastraat, en arbetar­ klassgata i östra amsterdam, där utländska butiksägare och boende i sociala bostäder ersätts

av den så kallade ”kreativa klassens” caféer och butiker. Foto SHaroN ZUkiN

ett verktyg som ska ge ett områdes mindre bemedlade ursprungliga invånare rätt att stanna i staden – både för stadsmiljöns och invånarnas skull. Efter Naken stad kontaktade hon kollegor i fem storstäder för att ta reda på om utvecklingen ser likadan ut på andra håll; Shanghai, Tokyo, Amsterdam, Berlin och Toronto. – Det här ämnet är för stort för att studera i bara en stad. Idén är att ta en generisk urban form som de flesta inte lägger märke till – en vanlig shoppinggata i ett bostadskvarter – och försöka förstå hur den skapats genom de viktigaste sociala processerna i vår tid: globalisering, migration och gentrifiering. Hur har ni gått tillväga? – Vi har intervjuat butiksägare och föreståndare om deras rörelses historia, varför de ligger på just den gatan och vilka deras kunder är. Med hjälp från masterstudenter i New York och Amsterdam har jag samlat information om vilken sorts butiker som fanns på varje adress på ”min” lokala shoppinggata ända tillbaka till 1980. Detta ger en bild av hur gatornas kulturella ekosystem har förändrats, och även hur hela staden har förändrats från en form av kultur till en annan: från industriell till postindustriell, från traditionell till modern, från isolerad till kosmopolitisk. Vilka är likheterna mellan lokala shoppinggator på olika platser i världen? – Även om lokala shoppinggator ofta är små och anspråkslösa marknadsplatser är de viktiga för social representation och kulturellt utbyte. De är platser där det globala är visuellt och materiellt inbäddat i vardagen, genom skyltfönster, butikernas skyltar, butiksägarna och konsumenterna. De är också ett sätt för migranter att komma in i ekonomin, catering till sitt eget kulturella sammanhang, till mainstreamkonsumenter eller till en hybridmarknad som de hjälper till att skapa. Vilka är skillnaderna? – Det finns betydande skillnader mellan de samhällen vi stu-

derar. Europeiska och nordamerikanska städer har ett stort antal immigranter som har förändrat lokala shoppinggators utseende och sociala mönster när de blir en del av den lokala miljön. Kinesiska städer genomgår en stor nationell migration, och många migranter öppnar små butiker och lokala serviceinrättningar. I kontrast har Japan väldigt lite migration, varken in till städerna eller ut på landsbygden. Dessa skillnader skapar urbana platser och lokala shoppinggator som skiljer sig åt. Sharon Zukin har ett politiskt mål med sin forskning. Hon vill bevara det kulturella ekosystemet av lokala shoppinggator som platser för samexistens och social interaktion. Hon tycker om det småskaliga ägandet av verksamheter och möjligheterna som handeln erbjuder för att integrera migranter med olika sociala och kulturella bakgrund. Hon menar också att lokala shoppinggator på gångavstånd från allas hem skapar en miljömässigt hållbar stad, till skillnad från en stad med extern handel. Ett annat problem för stadsmiljön är att allt mer handel sker via internet.

S H a ro B ro o K new y

Vad kan man göra för att bevara den småskaliga strukturen? – Städer måste skapa regler som bevarar det kulturella ekosystemet på lokala shoppinggator. En del regler kommer att hjälpa enskilda butiksägare, en del kanske skyddar dem från stigande hyror. Det sägs att ”Konsumenter röstar med sina fötter”. Så generellt, det bästa sättet att bevara lokala shoppinggator – med all sin diversitet – är att göra dem attraktiva och livliga. Kommer någon att göra detta? – Det finns till exempel kommuner, som inte vill förbjuda kedjor, men som har bestämt att butiker i specifika distrikt måste förbli små. Men det är problematiskt. Kedjor har då svarat med att skapa nya mindre former av sina butiker. o BöcKer i urVal: naked city – the life and death of authentic urban places (2010), Point of purchase: How shopping changed american culture (routledge, 2004), the cultures of cities (1995), loft living (1982).

57 5/13 · arkitektur


Höger. Medborgar- och aktivistgruppen Megafonens lokal i Husby, Stockholm. Nederst höger. Stockholmsförorten Husby efter upploppen i maj 2013.

* s ta d s d r a m a

F o T o M a g N u S H a l l g r e N / S c a N p i x (H ö g e r ), a l e x l j u N g d a H l / S c a N p i x (N e d e r S T )

per spek tiv

N a z e m ta H v i l z a d e H

→Tre punkter för en radikal demokratisering av staden

Stadsutvecklingspolitiken formas av en homogen elit, menar Nazem Tahvilzadeh och ger tre förslag för en radikal demokratisering av stadsbyggandet.

58 arkitektur · 5/13

Brinnande gator och vinande stenar är i regel en reaktion på att något inte står rätt till i samhället. Upploppen i Husby satte åter igen frågor om segregation och miljonprogrammens förorter på tapeten, men till skillnad från tidigare befinner sig en ny rörelse i blickfånget. De unga aktivisterna Pantrarna från Göteborg och Megafonen från Stockholm menar att förortsrevolter har sin grund i maktlöshet och en orättvis fördelnings- och stadsutvecklingspolitik. De företräder stadens ”fördömda”, för att låna antikolonialisten Frans Fanons uttryck. De vill vara med och bestämma om stadens utveckling. För att bereda väg för social rättvisa kan det därför vara relevant att diskutera en demokratisering av politiken som styr stadsutvecklingen. Inget talar för att segregationen och dess negativa konsekvenser kommer att lösas om inte stadsutvecklingspolitiken genomgår en extrem make over. Förortspolitikens områdesbaserade och tidsbundna projekt med syfte att lyfta utsatta stadsdelar framstår som misslyckad, eftersom problemen i områdena ständigt förvärras. Förorten präglas av eftersatt och begränsad kollektivtrafik, brist på mötesplatser, service och detaljhandel, glest med skolor, vårdinstitutioner, idrotts- och fritidsanlägg-

ningar och ett institutionaliserat negligerande av investeringar i lägenheter och utemiljöer. Förortspolitikens största brist är att projekten i regel pågår i skuggan av andra politiska program. Den tunga stadsutvecklingspolitiken formas av en homogen politisk, administrativ och ekonomisk elit som sätter tillväxtideologiska antaganden främst. Målet är att locka resursstarka hushåll som förväntas bära med sig exklusivitet, attraktivitet, entreprenörsanda och tillväxt. Det har lett till att samhällets ojämlikheter ökat. Det saknas utrymme för resurssvaga, flyktingar och arbetarklass med prekär eller exkluderad position. Paradoxen är att de flesta som flyttar in till våra städer är resurssvaga på jakt efter bostad och arbete. Inte nog med att man förhindrar inflyttningen, man bidrar även till att rensa bort de resurssvaga. På vissa håll har det lyckats genom att förvaltningen av fastigheterna i miljonprogrammen alltmer styrts av vinstmaximerande principer: gentrifiering, minimerade investeringar, maximerade hyror. Svenska och internationella forskare varnar för en bostadssocial katastrof. En stor del av förortens befolkning har inte råd att leva kvar med de hyreshöjningar som dessa så kallade renovräkningar innebär.


↘ Segregationen är ett problem främst för att den ytterligare marginaliserar grupper vars röst och styrka i politiken redan är minimala. Den gör dessutom de oprivilegierades situation svår att se för de privilegierade. Mina och andras studier visar att förortens mångetniska befolkning sällan varit representerade i eller haft inflytande över de partiapparater, förvaltningar eller företag som styr stadsutvecklingen. Det hela kan ses som den huvudsakliga orsaken till den orättvisa som vi ser i städerna. i sin berömda essä Rätten till staden menar geografen David Harvey att den kollektiva rätten att ”forma och omforma staden” är en av de mest försummade mänskliga rättigheterna. Han ser lösningen i en demokratisk styrning av den urbana utvecklingen och överskottsproduktionen. Det skulle kunna förena de rörelser som kämpar för sin rätt till staden. Men det är en stor utmaning att genomföra det hela. Det kräver en omfattande omstöpning på global nivå av ordningen som just nu präglas av finanskapitalets styrka. Men även en radikal förändring av institutioner på lokal nivå är ett måste. Följande tre förslag kan ses som utgångspunkt för en radikal demokratisering av stadsutvecklingspolitiken: 1. Stadsutvecklingspolitikens tillväxtorienterade fokus sätter

näringslivets intressen för avkastning och kapitalackumulation främst. Denna ordning är institutionaliserad genom lagar, förordningar och offentliga sektorns rutiner. Konsekvensen är att de offentliga organisationerna, och därmed den demokratiska planeringens makt, utarmas. Genom utförsäljning av offentlig

→ mina och andras studier visar att förortens mångetniska befolkning sällan varit representerade eller haft inflytande. egendom, privatisering av service och tillåtelse att styra offentliga bolag som privata minskar partiers och förvaltningars möjlighet att förändra stadsrummet. Demokratiseringen av stadsplaneringen förutsätter rimligen att offentliga och privata organisationer underställs de demokratiskt valda politikerna. En förutsättning för meningsfulla val är

59 5/13 · arkitektur


Nedan. Botkyrkabyggens försäljning av 1 300 lägenheter på albyberget fick medborgarna att samla underskrifter för en folkomröstning under parollen

* s ta d s d r a m a

→ ett problem är också de idéer och världsbilder som präglar stadsutvecklingen.

60 arkitektur · 5/13

”alby är inte till salu”. Trots 6 000 insamlade namn kommer kommunstyrelsens förslag om försäljning att genomföras. FoTo SeBaSTiaN peÑa /l aik a FoTo

alternativ. Därför måste stadsutvecklingen politiseras utifrån de konflikter som finns i samhället. Det är även viktigt att de institutioner som har i uppdrag att verka för förorternas utveckling blir en del av den stadspolitiska apparaten. Det är inte attraktivt i dag att göra karriär inom en förvaltning med ansvar för eftersatta förorter, eller i tidsbundna projekt som avlöser varandra. Till stor del beror detta på den interna kampen om resurser där vissa förvaltningar och stadsdelar står som förlorare. 2. Även om det demokratiska systemet har kraften att förändra samhällsstrukturer medför inte detta nödvändigtvis en rättvis fördelning av stadens resurser. Ett problem är också de idéer och världsbilder som präglar stadsutvecklingen. Ta till exempel idén om integration där blandad etnisk befolkning framstår som motmedel mot segregation. Den resulterar i att ”svenskars” inflyttning ses som den redan mångetniska förortens räddning. Eller idén att lokalt entreprenörskap kommer att lyfta ett område. Den leder ofta till


Nedan och nederst vänster. Södra sidans konstgräsplan, Biskopsgården, göteborg. ett samarbete mellan medborgargruppen pantrarna och

Hyresgästföreningen. Södra sidan-skylten är gjord av anders Morris rundberg och leo palmestål.

Nederst höger. affisch för seminarium i Folkets Hus i Hammarkullen, göteborg, våren 2013.

FoTo aNNak ariN löweNdaHl

försök att vilja bygga ”stad” och shoppingstråk mot förortsbefolkningens vilja. Dessa idéer om förortens räddning föds och reproduceras i utbildning och forskning i företag, tankesmedjor, partier och förvaltningar där förortens befolkning är kraftigt underrepresenterad. Om bygg- och planeringskedjan i stället skulle bestå av stadens hela befolkning skulle sannolikheten för en välgrundad förståelse öka. 3. En handlingskraftig offentlig sektor som är representativ för stadens sociala sammansättning måste också kompletteras med direkt deltagande av medborgare i frågor som rör deras stadsdelar och kvarter. Medborgares direkta deltagande i politiken kan bidra till att stärka och komplettera planeringsidéer med lokala områdesbaserade erfarenheter och fungera som en kontroll mot vanskötsel och ineffektiva insatser. I tider då politisk makt försvinner från de offentliga organisationerna talar paradoxalt nog politiker och tjänstemän allt mer om medborgardeltagande och dialog.

Det som i Sverige kommit att heta medborgardialoger lämnar dock mycket att önska för den som vill se en fördjupad lokal demokrati. Dialogen används i många fall till att demontera vår välfärdsservice och göra medborgare ansvariga för en neoliberal samhällsutveckling. det skulle kunna vara annorlunda. Goda exempel finns över hela världen. I Sverige har flera förslag lagts fram. Megafonen har till exempel lanserat styrgrupper bestående av lokalbefolkning och representanter för föreningsliv som en del av Järvalyftet i Stockholm. Idéerna är många och potentialen för en vital och dynamisk lokal demokrati stor, men vågar politiker, planerare och arkitekter bli utmanade av medborgares perspektiv och intressen? o N a z e m ta Hv i l z a d e H ä r d o k to r i o FFe Ntli g Fö rva ltN i N g, i N s tituti o N e N Fö r sa m H ä ll s pl a N er i N g o cH m i l j ö, av d e lN i N g e N Fö r u r B a N a o cH r eg i o N a l a s tu d i e r , k tH.

61 5/13 · arkitektur


Höger. Husvagnskolonin Laster & Hänger i FriedrichhainKreuzberg, Berlin, september 2012.

* s ta d s d r a m a

F o t o t I m o r Ko d a L

e s sä

Håkan forsell

Uppehållstillstånd Invånarna i den tillfälliga husvagnskolonin Laster & Hänger i Berlin fick rätten att bo kvar. Håkan Forsell ser viljan att understödja det okontrollerbara som en väg mot den attraktiva stad som alla söker.

62 arkitektur · 5/13

sommaren 2012 fattades ett beslut i stadsdelsnämnden Friedrichshain-Kreuzberg i Berlin som aldrig nådde huvudrubrikerna, men som skulle kunna tas som inteckning för att ett mer elaborerat beräknande kring stadsförnyelsefrågor håller på att växa fram på lokalpolitisk nivå. De gröna, som har majoritet i stadsdelen, trumfade igenom att en alternativ husvagnskoloni, så kallad ”Wagenburg”, får hyreskontrakt på 20 år framåt för ett stycke mark som stadsdelen äger inte långt från innekvarteren kring Boxhagener Platz. Under de elva år som husvagnsbyn funnits i kvarteret var den bara inofficiellt accepterad, nu har Wagenburg-kolonin ”Laster & Hänger” – deras livsmiljö och levnadsstil – försetts med kontraktsenliga rättigheter. 30 invånare, varav 12 barn, ska för 5 000 kvm stadsyta betala 12 cent per kvm i hyra som räknas upp till 23 cent på tio år. Det innebär att varje vuxen varje månad kommer att betala knappt 40 euro i kallhyra till staden. Såväl socialdemokrater som kristdemokrater rasade mot tilltaget och talade om en ”gåva till en obskyr minoritet”. Konflikten var inte ny. Denna bit mark var den sista som stadsdelen själv ägde i ett område som genomgått rasande omvandling och ”uppvärdering”. Mellan Warschauer Straße och Ostkreutz flyttade unga familjer in, gamla skolor renoverades och bytte ägare, Gründerzeit-fastigheter och nyare bostadsarkitektur blandas. Det saknas sportanläggningar och lekplatser, säger socialdemokraterna och CDU. Därför fanns det skäl att köra bort de alternativa från sina skruttiga husvagnar och

uppgradera marken. De grönas stadsdelsborgmästare, Kurt Wansner, hade ett annat resonemang. Mark- och fastighetspriser, och därmed hyror, steg våldsamt i området och att då reservera vissa arealer åt alternativa aktiviteter och grupper – kolonilotter, medborgarträdgårdar eller husvagnskolonier – kan hålla ned prisstegringen. Därtill, skrev partiet i sin motivering, ”är det alltmer attraktivt för en stadsdel att kunna bevara alternativa bosättningar som en del av den sociala stadsstrukturen”. Husvagnskolonin har sedan flera år varit en turistattraktion, och halvspontana partys som minisamhället ordnar är något av det ballaste unga spanjorer eller amerikaner kan bevista i sitt sökande efter det fria, billiga och lite dekadenta Berlin som annars har försvunnit. det finns mer att säga om detta, inte minst markekonomiskt. De så kallade medborgarträdgårdarna har blivit en mindre folkrörelse i Berlin. Några är stora samlingspunkter för grupper som engagerar sig i icke-kommersiella former av stadsförnyelse och stadsliv. Prinzessinengärten vid Moritzplatz är en överraskande oas i ett område som annars står under hårt exploateringstryck på gränsen mellan Mitte och Kreuzberg; ett kvarter med odlingar, försäljning av frön och grönsaker och en liten scen där föreningen som driver trädgården håller föreläsningar om stadsutveckling och fastighetsekonomi. Man presenterar också skuggstatistik som hävdar hur mycket trädgårdens närvaro lyckas dämpa fastighetsspekulationen (det är numera bara amerikanska företag som äger bostadshusen och kontoren i området!) och hyresstegringen.


* s ta d s d r a m a

64 arkitektur 路 5/13


Vänster. East London, intill OS-området för OS 2012, där husbåtar möter nybyggen. F O T O r O b i n h Ay E S

→Planerarna ”minns” historiska stadsrum och sociala relationer genom att förinta dem. Efter att ha läst David Harveys bok Rebel Cities. From the Right to the City to the Urban Revolution (2012) föreföll mig dessa exempel ytterst lägliga. Harvey vill visa i boken, utifrån sitt historiematerialistiska perspektiv, hur staden snarare än arbetsplatsen i dag kan erbjuda motstånd mot den globala kapitalismen. Harvey önskar alltså vidga den gamla marxistiska devisen att arbetarna måste få del av produktionsmedlen för att inte bli utsugna till att gälla alla former av värdeskapande, även symboliskt och kulturellt. I ett genomurbaniserat samhälle är alla som engagerar sig i produktion och skapande av socialt liv i staden också i ett utsatt läge eftersom dessa värden riskerar att bli exploaterade: de sociala relationerna som växer fram genom vardagsliv, förbindelser, närvaro och solidaritet i lokalsamhället sugs upp av marknaden och fångas i räntor och vinstkalkyleringar. Denna utsugning understödjs av ”storytelling“, ”place marketing”, "urban events" och kulturella praktiker som i förlängningen kväver det sociala liv som en gång var upphovet till platsens attraktivitet. Det här är en aspekt av gentrifieringsprocessen som de flesta känner till. Det finns ett dumt vemod över det hela eftersom ingen egentligen vinner. Gentrifieringen förbrukar de värden och relationer som gjorde att kapitalet fann intresse av en ”uppvärdering” från första början. Även fastighetsekonomin och vissa lokalpolitiker börjar långsamt fundera över denna ”primitiva ackumulationsordning”, som Marx skulle ha kallat det: den ger avkastning genom omstöpning en gång, sedan sitter folk och trycker i sina dyra lägenheter och stadslivet förlorar sin edge. Det är utifrån denna position som Harvey formulerar ett annat scenario för framtiden. Kapitalet kommer att bli beroende av att kvarhålla, även understödja, olikartade och delvis okontrollerbara lokala kulturyttringar som ofta inte vill fungera harmoniskt. Gör inte politiker och marknaden detta kommer de att förlora möjligheten att profitera på ”platsens kvalitet och autenticitet”, som kan konsumeras om och om igen. Det här avsnittet i Harveys studie utgör en intressant kom-

mentar till De grönas politiska beslut att skriva hyreskontrakt med alternativa husvagnssquattare i Friedrichshain i syfte att värna om stadsdelens attraktivitet! En central fråga blir följaktligen vems historia som kommer att legitimera platsens förändring och bevarande och vilka som kommer att bli uteslutna med sina berättelser om tillhörighet och inflytande. Inför Olympiska spelen i London framkom det ett flertal minst sagt dubiösa exempel på politikers och investerares vilja att integrera ett radikalt eller alternativt arv (i East End finns det mycket att välja på!), men där berättelserna framför allt syftande till att maskera hur mycket av den ursprungliga miljön som försvunnit. Utsiktsplatsen över det olympiska parkområdet inhyste en utställning över tändsticksfabriksarbeterskornas monumentala strejk 1888, som av flera kritiker har kallats för ”skamlös” och ett ”brott mot East Ends historia”. Bryant & Mays fabriksanläggning, där strejken startade, är ombyggd till en gated community. I övrigt kan hela den estetiska fernissa från den klassiska industriella eran som präglat stadsdelen bara hjälpligt dölja att planerarna och investerarna bakom OS-anläggningarna framför allt ”minns” historiska stadsrum och sociala relationer genom att förinta dem. Så frågan är om det till syvende och sist behövs något reellt och fysiskt i stadsmiljön för att hävda autenticitet. Kanske är det en skillnad i anglosaxisk (inklusive amerikansk) och kontinentaleuropeisk stadsbyggnadstradition? I flera amerikanska städer är det inga större problem att riva gamla arbetarklass- och hamnområden till grunden, bygga upp dem på nytt och sedan sälja hus och kommersiella ytor genom att ”minnas” den historiska platsen. I Europa däremot verkar den fysiska bebyggelsen behöva skyddas eller återintegreras för att ”minnet” ska bli marknadsmässigt gångbart. H å k a n fO r s e LL ä r U r b a n H I s tO r I k e r O cH kU LtU rj O U r n a LI s t.

Texten är ett utdrag ur boken bebodda platser – studier av vår urbana samtidshistoria som gavs ut på Arkitektur förlag i juni 2013.

65 5/13 · arkitektur


* s Ta d s d r a m a

antikt d proJek T

Tele2 arena är den andra stora arenan som byggts i stockholmsområdet det senaste året. Helena mattsson ser arenabyggen som högpolitiska och ekonomiska maktspel som kan dateras tillbaka till antikens tempel. Tele2 arena, stockholm · White arkitekter


Vänster. Globenområdet i Stockholm har haft olika typer av arenor sedan 1920-talet.

Tele2 areNa

f o t o l e n n a r t J o H a n S S o n / S t o C k H o l m S S ta D

ko mmeNTar

drama

H e l e N a m aT T s s o N

det har byggts 32 arenor på tio år i Sverige och många dras med vad som kallas miljonförluster. Ekonomi är ett politiskt verktyg och förlusten är kanske mer beroende på vem som räknar än den faktiska ekonomin. Men vad man kan konstatera är att arenabyggen är politik på hög nivå – det handlar om fördelningen av det offentliga rummet, den offentliga ekonomin och de offentliga funktionerna. Arenor är varken något nytt fenomen eller något typiskt för samtiden. Som ett centralt redskap för både stads- och samhällsbyggandet är den grekiska teatern en självklar referens. Den multifunktionella arenan – eller nöjespalatset – som i dag ofta sägs ersätta sportarenan är snarast ett återuppväckande av den antika teatern där allt ifrån konserter, sport och politiska massmöten ägde rum. Även vad som i dag kallas ”hospitality”-konceptet på arenaspråk, och enligt Globenområdets förvaltare innebär ”intressanta och prisvärda erbjudanden för företagsrepresentanter och privatpersoner”, var en använd strategi redan kring år noll. Platserna i den grekiska teatern var statusdifferentierade och de med högst status satt på de bästa platserna både för att se bra, men också, till skillnad från nu, för att bli sedda. Teatrarna brukade placeras i anknytning till de stora offentliga platserna och templen. Axeln mellan templet och arenan skapade ett rumsligt uttryck för den inre dramatik religion och underhållning satte i rörelse hos individen. Parallellen mellan sport och religion har gjorts många gånger. Sportvetarna Timothy Chandler och Tara Magdalinski talar om både sport och religion som individers identifikation med varandra via delade kulturella praktiker, tro och ritualer. Att arenan i dag har tagit templets plats som offentligt rum för stora massmöten tycks inte vara ett orimligt påstående. om vi vänder blicken mot vår egen tid och Globenområdet kan vi avläsa en sport- och nöjesanläggningarnas historia. Området har förvandlats från en plats för offentlig rekreation till en plats för kommersialiserade upplevelser. De fyra arenorna – Söderstadion, Hovet, Globen och Tele2 arena – speglar skilda ekonomiska epoker från den industriella ekonomin via serviceekonomin till upplevelseekonomin. Alla uttrycker en syn på vad offentlighet är, både genom sin finansiering och användning. Och en sak framstår 67 klart, mycket har hänt. 5/13 · arkitektur


Nedan vänster. ”kreativ finansiering”. annons från Stadshypotek, expressen, Söndagen, 29 januari 1989.

* s ta d s d r a m a

Där Söderstadion i dag står byggdes Johanneshovs idrottsplats under tio år i början av seklet, mellan 1918 och 1928. Arenan var ett projekt av samhällsbyggande karaktär och genomfördes, liksom även många vägar vid samma tid, av så kallade nödhjälpsarbetare. I mitten av 1960-talet kom idrottsplatsen att ersättas av Söderstadion efter en mängd utbyggnader. Nästa arena var Johanneshovs isstadion år 1955, senare täckt av ett tak ritat av Paul Hedqvist (1962), och med namnet Hovet. Från början var det en öppen multiarena som fungerade som ishockeyarena på vintrarna och som friluftsbad på somrarna då läktarna fylldes av solbadare och på spelplanen sattes runda bassänger upp. Det var långt före den globala evenemangskulturens inträde i planeringsprocessen, och bilden av hur hockeyarenan byter funktion till ett offentligt bad där läktarna fylls av barnfamiljer med medhavd matsäck talar sitt eget språk bortom biljettintäkter och multinationella företag. Även internationellt var sportarenan inpå 1960-talet oftast offentligt ägd och hade inget vinstintresse. 1980-talet kom att markera en omsvängning mot vad som senare kom att kallas den tredje vägen inom svensk politik. Årtiondet har också omtalats som slutet på en epok och då med välfärdsstaten i åtanke. 1985 avreglerades kreditmarknaden vilket var början på de stora avregleringarna även inom byggandet. Globen invigdes 1989 och var ett projekt som i allra högst grad uttryckte det förändrade samhällsklimatet – en tidig märkesbyggnad tänkt att sätta Stockholm på kartan. Globenprojektet var också en föregångare till Offentlig Privat Samverkan (OPS), vad som då kallades ”kreativ finansiering” och innebar att nya ekonomiska konstellationer och nätverk skapades mellan stad, kommun och privat sektor. Staden använde mark som en kapitalvara vilket skapade stor diskussion. Genom att upplåta bygg- och äganderätt av mark till konsortiet Hovet i utbyte mot de totala byggkostnaderna av Globen kunde projektet finansieras. Globen ruckade på mycket som ansågs höra folkhemmet till. Talande är lyxlogerna som var placerade, eller snarare gömda,

68 arkitektur · 5/13

Nedan höger. Sprängperspektiv över globenområdet, gjort till Globens 20-årsjubileum 2009. i l lu S t r at i o n B e r G a r k i t e k t e r

högst upp på läktarna under kupolen, och som kunde hyras av företag, affärsmän eller privatpersoner. Mörka glas dolde dem som befann sig i logerna, och champagneflaskorna kunde öppnas i fred. Den inbyggda statusskillnaden mellan besökarna bröt mot den demokratiska idén att alla oavsett klass möttes på lika villkor inför sporthändelser, vilket också uppmärksammades i pressen. Hur skiljer sig då dagens situation från 1989? 1980-talets kommersialisering har egentligen bara fortsatt även om dess former och uttryck ser annorlunda ut. Tele2 arena får nästan inte plats på tomten. Byggnaden tycks vara överdimensionerad i förhållande till omgivningen. Samtidigt ter den sig märkligt osynlig från flertalet platser kring Globen. Den är samtidigt både gigantisk och svårfångad. Även fasaden har liknande karaktäristik. Den speglar sin omgivning och varierar mellan att vara solguldig till att bli moln- och regngrå beroende på väder. Den obehandlade plåten av perforerat fartygsaluminium ger kopplingar till den fartygsplåt som Globen var tänkt att få, men aldrig fick. Arenan är på många sätt dubbeltydig. Tele2 arena är Stockholmsområdets näst största arena med 30 000 sittplatser. Besökarna, familjerna liksom huliganerna, möts av ljusa material, öppenhet och idéer om en demokratisk form. I stället för att försöka avgränsa fotbollsvåldet med barriärer och slussar så söker man upphäva det via ett finmaskigt kommunikationsnät med integrerade aktiviteter som handel och händelser. Arenans estetik och organisation motsvarar på många sätt de tankar som formar samtidens globala kulturindustri. Övervakning, kontrollmekanismer och reklam är inte längre något som läggs på arkitekturen utan i stället uppfattas det som naturliga delar av byggnaden och evenemanget. Arkitekturen har fått en aktualiserad roll i den globala kulturindustrin, byggnaden är inte bara ett skal för ett arrangemang utan är i sig en upplevelse – ofta kanske viktigare än dess innehåll. Arenabyggnaden är placerad på samma nivå som Globen vilket gör att den tycks ligga på en bricka. Detta blir man varse när


Höger uppifrån och ned. Johanneshovs iP, vid nuvarande Söderstadion, byggd av nödhjälpsarbetare 1918–28.

Johanneshovs isstadion, sektion, (arkitekt Paul Hedqvist 1962), var från början friluftsbad på sommaren. Globen invigdes 1989

f o t o k a r l H e i n z H e r n r i e D/ n o r D i S k a m u S e e t

man rör sig på Arenavägen in under arenan. Det upplyfta däcket som nu har utvidgats söderut utmärker Globenområdet och skapar tillsammans med den naturliga förkastningsbranten en barriär i landskapet. Tele2 arena är del av en större utvecklingsplan för området kring Gullmarsplan – Söderstaden – där Nynäsvägen ska överdäckas för att på så sätt skapa nya kopplingar och motverka dagens höjdskillnader (en övergång från Globentorget mot Skärmarbrink T-bana är redan byggd). Arenan har i sin utformning öppnat för en framtida stadsutveckling även genom en större entré mot det Södra torget som ligger i nivå med Arenavägen och vänder sig mot en av de tre byggrätter som ska säljas. Att arenan som fysiskt objekt är central för stadsutvecklingen är tydligt, men det finns också ekonomiska regleringar som styr framtiden. för det borgerliga blocket har det varit viktigt att visa att projektet inte belastar skattebetalarna utan är så kallat skatteneutralt. Man kan tala om ett projekt som antingen projektekonomiskt eller samhällsekonomiskt. Tele2 arena betraktas som ett eget projekt som ska bära sina egna utgifter, till skillnad från till exempel vägar som alltid innebär en projektförlust men i stället ger samhällsvinster. För att uppställa en projektekonomi krävs det att projektet är tydligt avgränsat, att man ser vilka kostnader och intäkter som faller inom projektets ramar. I det här fallet finansieras arenan genom försäljning av kommunal mark, tre byggrätter, och oppositionen hävdar att detta är en förlust av tillgångar och inte går att kvitta mot byggkostnaderna. Andra konsekvenser av projekttänkandet är att det inte går att genomföra förändringar utanför projektet, som till exempel en överdäckning av Nynäsvägen, utan att projektbudgeten går i kras och det som såg skatteneutralt ut inte längre är det. Risken är uppenbar att planeringen projektifieras och därigenom också snuttifieras. Detta tycks också kunna vara fallet när det gäller det intentionsavtal som finns med Ikea/Ikano på tomten söder om arenan (vilket också ger rätt till byggrätter i Slakthusområdet). Söderstaden har profilerat sig som del av promenadstaden, staden utan bilar, och det har endast byggts 650 nya

tele2 arena

(arkitekt Berg arkitekter). tele2 arena invigs i augusti 2013. De tre ritningarna i samma skala.

1928

fasad moT ösTer 1:1 500

sekTioN 1:1 500

1962

1989

2013 sekTioN 1:1 500

69 5/13 · arkitektur


* s Ta d s d r a m a

70 arkitektur 路 5/13


Vänster. tele2 arena sedd från nynäsvägen med Globen bakom. fasaden består av perforerad plåt med cirka en meter distans till glaset bakom.

Nedan. utanför arenan löper ett offentlig gångstråk. Genom den perforerade plåten ser man staden runtomkring.

tele2 arena

foto Dan Hallemar

foto Dan Hallemar

parkeringsplatser till den nya arenan. Visionen av ett område med radikalt minskad biltrafik tycks dock gå stick i stäv med ett Ikeavaruhus som bygger på egen hemkörning av varorna. i och med att det kommunala fastighetsbolaget Stockholm Globe Arena Fastigheter (SGAF) 2008 lämnade driften till det globala företaget Anschutz Entertainment Group (AEG) som nu förvaltar driften av Stockholm Globe Arena (SGA) så placerades Globenområdet i en global kontext, en kulturindustri formad av internationella arenatrender och inte minst i händerna på en driven opinionsmakare. Projektet påminner om ett fraktalt mönster, ju närmare man kommer desto fler mönster uppstår. Här är det aktörerna och företagen som spjälkar sig och bakom varje aktör tycks det finnas minst två till. AEG är en av världens största arrangörer av sport- och nöjesevenemang som äger och förvaltar elitidrottslag, arenor och hela nöjesdistrikt, som O2 i London och L.A. Live i Los Angeles. Bakom AEG står holdingbolaget The Anschutz Corporation och ytterligare bakom det hittar vi miljardären Philip Anschutz, en aktiv ideolog som stödjer konservativa och opinionsbildande organisationer. Anschutz donerar stora belopp till det amerikanska republikanska partiet och till konservativa kristna rörelser, han jobbar mot bi- och homosexuellas rättigheter liksom mot ensamstående föräldrar. ”Hans åsikter är oerhört obehagliga, men vem som står bakom pengarna är inte avgörande för Stockholm Stad” säger folkpartistiska kultur- och fritidsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (Aftonbladet, 11 jan 2009). »

71 5/13 · arkitektur


Nedan. arenan mot söder. en terrass bildar ett offentligt rum. nedanför trapporna planeras ett nytt ikeavaruhus.

* s Ta d s d r a m a

foto Dan Hallemar

»

2

ar en av äg en

n

siTuaTioNspl aN 1: 6 000 1. tele2 arena 2. GloBen

äg e

72 arkitektur · 5/13

äsv

H e le N a m aT T s s o N

nyn

en annan global aktör som kommit in i projektet via AEG är inredningsarkitekten Matt Rossetti som har utvecklat en ny strategi för VIP-platserna i Tele2 arena: ”Ut ur logen, in i loungen”. I stället för det ”klassiskt patriarkala slutna rummet, som bastun”, ska nätverkandet ske på öppna och flexibla ytor, så kallade premiumytor. Live-upplevelsen har en alldeles speciell status i dagens digitaliserade kommunikationssamhälle. Begäret efter verklighet och intimitet öppnar också upp för nya aktiviteter som live-versioner av tv-serier, filmer och komedier eller ”public-viewing” (direktsändning inför stor publik). Andra fält där man experimenterar med kombinationen arena, tv och live är valkampanjer, gudstjänster, massmeditation, modevisningar, dataspelsturneringar. Om templet, kyrkan och Folkets hus tidigare var opinionsbildande rum tycks nu arenan alltmer inta deras plats. Osökt kommer jag att tänka på vad föregångaren inom public relations, Edward Bernays, skrev i Propaganda från 1928: ”Den medvetna och intelligenta manipulationen av massans vanor och åsikter är ett viktigt instrument i ett demokratiskt samhälle. De som manipulerar denna osynliga samhällsmekanism skapar ett osynligt regerande vilket är landets sanna maktapparat.”

1


Nedan. interiör från arenan från första fotbollsmatchen som spelades 20 juli.

Tele2 areNa

foto Dan Hallemar

fak Ta

tele2 arena, Stockholm adress: Globenområdet, Stockholm. arkitekt: White arkitekter genom monica von Schmalensee (ansvarig), fredrik källström (ansvarig gestaltning), magnus Croon (ansvarig projektering). inredning: tema

arkitekter genom malin Chapó (ansvarig). landskap: White genom magdalena franciskovic (ansvarig). stadsplan: Stadsbyggnadskontoret genom Daniel larsson (handläggare) och White genom thomas rudin

(ansvarig). övriga konsulter: k: WSP. V: Projektengagemang. e: mSiB. akustik: aCaB akustik. konstnärlig utsmyckning: under bearbetning. Byggherre: SGa(f), Stockholm Globe arenas fastigheter. entreprenad-

form: totalentreprenad med samverkan. Byggnadsentreprenör: Peab. Bruttoarea: 100 000 kvm. Byggnadskostnad: entreprenadsumma ca 2 miljarder, vid kontraktskrivning. Byggnadsår: 2010–13.

arkitekten beskriver: Vi har i vårt arbete agerat längs tre huvudlinjer: att arenan ges en arkitektoniskt unik form med skandinaviskt signalement, att arenan anpassas till omgivningen och bidrar till stadsutvecklingen, att arenan görs öppen och tillgänglig för alla. tele2 arena ligger mellan det gamla slakthusområdet med sin tidstypiska arkitektur och det befintliga arenaområdet där Stockholm Globe arena, Johanneshov och annexet redan lockar miljontals besökare varje år. med tele2 arena som nytt bultande hjärta ska området på sikt utvecklas till Sveriges och Skandinaviens mest dynamiska ”entertainment district”, ett optimalt evenemangsområde som erbjuder både arrangörer och besökare en bred variation av arenor, med unika möjligheter. en investering i en ny arena handlar dock inte bara om att tillgodose sportsliga och kulturella drömmar. tele2 arena förstärker också huvud-

stadens näringsliv. i satsningen ingår omfattande nya kommersiella ytor, hotell, restauranger, bostäder och kontor. De stora publika ytorna som omger det stora arenaprojektet är i hög grad integrerade i arenan. Söderstaden kring tele2 arena blir en tilltalande plats dit det är lätt att ta sig och dit alla är välkomna. Öppenhet och tillgänglighet är nyckelord i vårt arbete. De sociala aspekterna och viljan att locka till möten och upplevelser speglas tydligt i hur den sociala scenen tolv Stockholm, som ligger under arenan, satts i fokus, med intressanta attraktioner för att förstärka (och gärna förlänga) besöken. Det skandinaviska konceptet för tele2 arena spänner över såväl design som sociala dimensioner. Vårt mål har varit att åstadkomma en öppen arena dit alla är välkomna för möten och upplevelser i särklass. Såväl gestaltning som konstruktion präglas av enkelhet och öppenhet. Byggnaden är transparent

och tydlig. materialvalen har tydlig prioritet för ljusa, robusta och naturliga material. enkla och hållbara material som trä, betong och metall bildar basen för arenans uttryck. Varje besökare ska få en premiumupplevelse oavsett vilken plats man befinner sig på. Detta återspeglas i de genomtänkta siktvinklarna som är en del av upplevelsens kärna; möjligheten att se och höra lika bra oavsett var i arenan man sitter. Det kan beskrivas som en demokratisk komfort, att alla får sitta bekvämt i en stoppad stol. Den transparenta fasaden med sitt raffinerade lamellskal öppnar för visuella upplevelser i bägge riktningarna – utifrån betraktas arenan som en lockande lykta och inifrån upplever man den omgivande staden ur ett upphöjt perspektiv med utblickar i alla väderstreck. fasaden består av 20 000 kvadratmeter perforerad ”plåt” med cirka en meter distans till glaset bakom. Den bakre väggen utgör klimatskalet. fasadens

transparens gör foajén ljus och öppen, med stora mängder naturligt ljus som strömmar in. Samtidigt kan den på kvällstid skapa stämning och skicka signaler. leD-tekniken ger möjligheter för fasadens uttryck. en avancerad belysningsramp styrd från dator kan färgsätta fasaden och arenan i regnbågens alla färger. fasaden kan aktiveras med enkla knapptryck. Det skjutbara taket ger byggnaden en flexibilitet som innebär att den blir en hybrid mellan utomhusstadion och inomhusarena. taket består av åtta delar som sitter ihop i grupper om fyra. tillsammans bildar de två stora takhalvor. att stänga taket tar cirka 20 minuter. fr e d r i k k Ä ll s Trö m m o N i C a Vo N s CH m a le N s e e

73 5/13 · arkitektur


* s ta d s d r a m a

74 arkitektur 路 5/13


Vänster. Experimenthus vid Wilhelmsburgs nya centrum. Foto BErnAdEt tE GrIMMEnStEIn

e s sä

tomas laurI

Justerat 1900-tal Årets Internationale Bauausstellung, IBA, i Hamburg ger svar på de sociala, ekologiska och strukturella problem som den moderna urbaniseringen fört med sig.

det går att föreställa sig lyckan i deras ögon. Uli Hellweg, IBA Hamburgs högste chef, sitter runt mötesbordet med sina med­ arbetare. De har just kommit på hur de ska göra bostadsutställningen minnesvärd. I stället för att exploatera strandlinjen av ön och stadsdelen Wilhelmsburg, är det öns mitt som ska ge fokus. Det är ett nödvändigt beslut. Att ta sig an strandlinjen, där en tungt trafikerad hamn finns, låter sig inte göras. Avsikten är dessutom att bryta den sociala utvecklingen. Dyra bostäder med vattenkontakt skulle inte vara svaret. De omfattande soci­ ala problemen i Wilhelmsburg skulle bestå. Det skulle bara bli ännu en tudelad plats där den fattiga och den rika världen aldrig möts, ännu en gentrifierad förort dit förmögna flyttar in medan andra mindre bemedlade flyttar ut, helt enkelt saneras bort. det är en komplicerad frågeställning de ansvariga för IBA satt sig att lösa. Hur kan man på ett vettigt sätt utveckla en stad utan att samtidigt förändra den och med förändringen förstöra den och tala om att den fattiga befolkningen inte längre är väl­ kommen? Varje exploatering är också sin egen fiende. På många sätt har de tagit på sig en orimlig börda. Wilhelms­ burg ligger i randen av Hamburgs stad. Kommunikationerna har skurit sönder ön. Många av urbaniseringens baksidor har hopat sig. Lägenheterna är dåligt underhållna och kriminalitet hög. Det är ingen ort någon i några led prioriterar. 1962 drabbades ön, som till stora delar ligger under vattenytan, av en översvämningskatastrof. Allmänt har det setts som starten för områdets förfall. Men en mer sanningsenlig förklaring är en drastiskt utökad containerhamn sedan 1960­talets mitt. Balansen mellan bostäder och hamn har ruckats av hamnens utbredning. Samtidigt har köpsvaga grupper tagit över de allt fler tomma lägenheterna. Fler unga och invandrare än i genom­ snittet för Hamburg och nära 200 nationaliteter bor där. För att ge IBA:s stadsbyggnadsgrepp ett namn talar Uli Hell­ weg själv om reflexiv modernism. Det går att se det hela som en flirt med en tid då tron på framtiden var stor. IBA Hamburg vill ingjuta hopp. Men det är också något mer än så. I botten finns en återvun­ nen tro på modernistisk samhällsbyggnad. Det var inte fel med

kommunala satsningar på skolor, ålderdomshem, sjukvård och hyreslägenheter för mindre bemedlade. Det var inte heller fel med trafikseparering, förortscentrum och hus i park, för att nämna några av de grepp som går att läsa in i förslagen. IBA Hamburg undviker att stigmatisera 1900­talet. Snarare erkänner de att utvecklingen är ett faktum. På gott och ont. Det är den enda pragmatiska verklighet man har att utgå ifrån. Vad låter sig göras? Det finns ingen anledning att gå emot de strukturer som finns. Men justeringar i samma anda kan rätta till för­ hållandena. Förväntningarna på IBA är höga. Åtta IBA har arrangerats sedan 1901. Stora investeringar görs. Årets IBA är beräknad att kosta drygt 9 miljarder euro, varav staten skjuter till 1 miljard. Efter IBA 1927 i Stuttgart, där modernismen introducerades, har också IBA tydligt gått i bräschen för stadsbyggnadsfrågorna, varit ett internationellt lokomotiv. Det är en möjlighet att väcka stora frågor till liv, att skapa nya utopier, testa dem i full skala. Som Uli Hellweg så riktigt påpekar i en introduktion vet ingen om deras reflexiva modernism fungerar. IBa Hamburg har gått grundligt tillväga. Inte minst märks det på förarbetet. Bland annat har det getts ut ett antal böcker som behandlar olika delar av den reflexiva modernismen. Ofta betonas att IBA bara är början på utvecklingen. När man besöker mässområdets centrum kan man tro att ut­ ställningen är oansenlig. Ett nybyggt ministerium och en grupp intressanta exempel på olika tendenser inom bostadsbyggandet. Experimenthusen drar förstås till sig uppmärksamhet. De är gjorda som kuber och har en behaglig skala. Några tar upp smar­ ta material. Ett är i massivträ med ovanligt stora spännvidder och ett har en fasad med alger som förser det med energi. Andra av husen är försök att bemästra låga kostnader. Ett har tomma bjälklag de boende formar helt fritt, inklusive fasaden, och är ett av den engelske arkitekten David Adjaye med en gränslös möjlig­ het att kombinera olika moduler. Det tar ändå inte mer än tio minuter att överblicka den nya centrumbebyggelsen. Men intrycket att IBA Hamburg är lagom är en illu­ sion. Många av de 60 projekten i olika skalor är ännu inte genomförda. De är spridda över hela

75 5/13 · arkitektur


* s ta d s d r a m a

Överst. renovering av bostäder från 1930-talet vid Weimarer Strasse. mitten. Veringhöfe Arts and Creative Centre, ditter & reumschüssel Architekten. Foto MArtIn KUnZE

76 arkitektur · 5/13


Vänster överst. Energibunker, Hegger Hegger Schleiff HHS planer + architekten.

Vänster mitten. Utbildningscentrum tor zur Welt, bof architekten.

Nederst. Ministerium för urban utveckling och stadsbyggnad, Sauerbruch Hutton.

Foto MArtIn KUnZE

Foto BErnAdEt tE GrIMMEnStEIn

Foto BErnAdEt tE GrIMMEnStEIn

→En ny slags ABC-förort växer fram i Hamburg. Wilhelmsburg som med 35 kvadratkilometer är en av världens största flodöar. Såtillvida är det en otydlig bostadsutställning, inte en som direkt handlar om sensationella och direkta fysiska manifestationer. Att IBA Hamburg iscensatt en stor ny park i Wilhelmsburgs mitt, som tillika är 2013 års internationella trädgårdsutställning i Tyskland (IGS), är ett knep att locka mas­ sorna. Tidigare IGS har dragit en mångmiljonpublik. De processer som projekten sätter igång och målet med dem är IBA Hamburgs inriktning snarare än hur de manifesteras. Tacklandet av klimatfrågorna, ett av utställningens teman, är vägvisande. En plan säger att Wilhelmsburg ska vara självförsör­ jande på energi och bara bruka förnyelsebar energi 2050. Det är en lång väg dit. På en övergripande nivå gäller det att ändra på energikällorna från fossila bränslen till förnyelsebara alternativ. Men för att nå energimålet måste den privata konsumtionen styras om och dras ned. Att få det disparata samhället Wilhelmsburg att börja bry sig och sköta om sin stad är en grannlaga uppgift. I några bostads­ områden sägs det att man brukar slänga grovsopor direkt ut på gatan, som om den gemensamma trottoaren var en soptipp. Ska man få människor att förstå går det inte bara att ställa krav. Samhället måsta också synliggöra sina mål, markera sin vilja till förändring. Det största symboliska numret hittills är den betongbunker från Hitlereran som blivit en samlande ekologisk kraftstation för lagring och produktion av energi. Den är synlig från många håll, som ett historiskt ärr som äntligen kommer till nytta. För att göra bunkern publik och tillgänglig har ett café placerats längst upp och en utsiktsplatå öppnats. Därifrån går det att överblicka hela Wilhelmsburg. En liknande symbolisk roll spelar omvandlingen av Georgs­ werder, en kulle skapad av industriavfall där metangas bildas. Nu tas den om hand och har blivit ett utflyktsmål, en äng för picknick. ett annat viktigt tema, kosmopolitismen, visar på hur IBA Hamburg är tänkt att fungera i praktiken. Som en stor infiltra­ tion. Massor av punktvisa åtgärder som smyger sig in vardagen och stöper om den utan vara spektakulära. Åtgärder som landar, börja verka och gör skillnad. Medborgardialog har varit ett red­ skap, så att ingen upplever att interventionerna kommer utifrån. Medborgarna ska känna att det är deras idéer som realiseras. En bättre utbildning och en ökad tro på lärandet spelar en viktig roll. Ett utbildningscenter, ett projekthus, en språkskola, en ny grundskola och ett grannskapsuniversitet har kommit till. En annan intrikat uppgift som IBA Hamburg arbetar med är att tillföra rätt typer av bostäder. Bostäder som stärker integratio­

nen och motverkar barriärer mellan folkgrupper, generationer och ekonomiska klasser. Det hela sker genom varsam renovering och nya socialt anpassade lägenheter där bland annat Sverigebase­ rade Hauschild & Siegels projekt Hamburgterrassen ingår (Arki­ tektur nr 6/2012). Andra projekt syftar till att bättra på företag­ samheten. En kommersiell park håller på att realiseras. Den liknar en utveckling av en basar med företagslådor samlade under ett gigantiskt tak. men runt det kosmopolitiska temat, precis som runt klimat­ temat, finns en känsla av pliktskyldighet. Ingen bostadsutställning med självbevarelsedrift kan undvika att beröra frågorna. Ser man till den fysiska strukturella stadsbyggandet är det resonemanget om metrozones som på ett mer genomgripande sätt kommer att förändra Wilhelmsburg och leda till nya utrymmen i staden. Det är där grunden skapas. Där slås mönstret sönder och ett nytt byggs upp. Potentialen ligger i alla överblivna mellanrum. Dagens Wilhelms­ burg är en konsekvens av motorvägarnas barriärer och hamnens utbredning. Bostadsområdena ligger som isolerade öar, inklämda, och stora landarealer har blivit glömda, oanvända. IBA Hamburg drar sig inte för att lägga om den största motorvägen och göra den möjlig att passera tack vare viadukter och broar. En annan strate­ gisk åtgärd är att dra in kanaler i Wilhelmsburgs mitt. IBA Ham­ burg räknar med att kunna tillföra 310 000 kvm bostäder och 730 000 kvm kommersiell yta till år 2020. Då är inte parker och andra offentliga platser medräknade. Ön har saknat ett centrum, en punkt dit alla har lika långt, ett centrum dit man vill och behöver ta sig på grund av fräscha faci­ liteter som synliggör vardagen. Det är där i mitten av parken som trädgårdsutställningen, det som blir Wilhelmsburg nya stadspark, ligger. Det är dit Hamburgs ministerium för urban utveckling och stadsbyggnad, ritat av Sauerbrauch Hutton, är förlagt. Det är där en sport­ och simhall och ett nytt kommersiellt centrum anläggs och alla experimenthusen ligger. Vandrar man från pendeltågsstationen över en nyuppförd gång­ bro, förbi ministeriet, sneddar över centrumets torgbildning och passerar kanalerna in bland experimenthusen är det en idyll man tänker på. Det är en ny slags ABC­förort som växer fram. Det är lite som att flanera i det bästa med modernismen. Eller den modernism som överlevt, som har användare, inte klumpig och grå av ideal och utopier, inte något som talar om hur män­ niskan bör vara, snarare kravlös, som stryker medhårs, och försöker mejla vad Wilhelmsburg behöver, vad det goda livet kräver. to m a s l au r I

77 5/13 · arkitektur


o b jek t

foto åke e:son lindman

Utsikt med hus På en liten yta samlar fritidshuset en räcka med rumsliga kontraster. Det är både slutet och öppet, genomkorsas av axlar i flera riktningar och skiftar i takhöjd. Ett hus som för tankarna till illustratören John Bauer.

Fritidshus Stupet, Omberg vid Vättern petra gipp arkitektur

78 arkitektur · 5/13


79 5/13 路 arkitektur


ko mmentar

Ulrika karlsson

Ljuset och utsikten tar sig in på flera sätt i ett hus som både förändras av platsen och dominerar den med sin volym.

80 arkitektur · 5/13

tomten där huset står karaktäriseras av en tvär brant som är bildad av Vätterns gravsänka. Branten förankras i öster i ett litet skogsparti. En bakkant som fungerar som entré till både tomt och hus. I takt med att tomten får en brantare och brantare lutning avtar vegetationen och den skrovliga klippan stupar slutligen rakt ned i Vättern. Huset vilar på en platsgjuten grund som trappar sig ned och bildar olika nivåer i den branta sluttningen. Det är en något klumpig

volym. Men med tiden kommer dess karaktär att skifta. Den omsluts av linoljebehandlade brädor av sågad gran. Ett hölje som om några år kommer att vara mörkt och mustigt svartbrunt. Även koppardetaljerna, som droppblecken, kommer att förändras och bli brungröna. En hög entrédörr i glas är den enda öppningen i husets bakkant. Den får stöd av en hjärtmur, en bärande mur i husets längdriktning, i platsgjuten betong som skär genom hela husets volym och organiserar interiören i en öst–västlig huvudaxel. Den korsas av två mindre tvärgående axlar i nord–sydlig riktning som skapar utblickar och förser huset med ljus. Det är dramatiskt att träda in. Den slutna byggnadskroppen bryts ned och spaltas upp av ljus. Kontrasterna är ett faktum. De vertikalt betonade tväraxlarna gör att omgivningen sugs in, samtidigt som himlen störtar ned från ovan genom ett enormt glastak, ett takljus som löper längs med hjärtmurens hela


föregående. Det går att se genom huset i flera riktningar tack vare glasdörrar. Vänster. Fritidshuset står på en klippa på Vätterns östra sida.

nedan. Huset är byggt som ett antal platåer och landar i en balkong och stora glaspartier mot Vättern.

fritidshus

situationspl an 1:4 000

!"#$%#"&'!()%' !*%)%+,-.///

interiöra längd. Kontrasterna stärks ytterligare av en lek med skiftande generöst tilltagna takhöjder på 3,1–4,5 m. Husets spänning stillas i framkant, där stora glaspartier ramar in utsikten mot Vättern. Precis som exteriören kommer interiören att präglas över tiden. Även innerväggar och -tak har klätts in med granpanel. Men i detta fall är den hyvlad. Tre olika dimensioner är monterade med en 2 mm springa. De är målade med vit emulsionsfärg som tillåter sprickbildning och ger struktur, skala och liv åt interiören. Fönsterkarmar och nischer är i obehandlad teak som får gråna med tiden. Konstnären John Bauer, som blev känd för sina illustrationer till barnboken Bland tomtar och troll, kommer från trakten runt Vättern. Han hämtade inspiration från områdets skogar. Den vertikalitet som präglar ljusinsläppen och den interiöra rums-

situationsseKtion 1:800 !"#$%#"&'!!()#"&' !)%*%+,-.//

81 5/13 · arkitektur


nedan. Allrum med kök. En hjärtvägg i betong leder genom hela huset. Väggar och tak är täckta med hyvlad och vitmålad granpanel.

höger. Huset ramar in och dramatiserar utsikten mot Vättern.

höger. Huset vänder en sluten kortsida mot gatan.

!

A

B

B "

"

entrÉpl an 1:200

A !

sektion b – b 1:200

sektion a–a 1:200

82 arkitektur · 5/13

upplevelsen hos huset vid Vätterns brant, påminner om den konsekvent lodräta vertikalitet som omsluter John Bauers ljusbeströdda karaktärer. Kontrasterna av dunkla och ljusa nyanser, en dominerande vertikalitet som ibland får stöd av en vågrät mark och den struktur som linjerar bilden är kvaliteter som återfinns i huset vid Vättern. Varken troll eller andra mystiska figurer tycks skrämmande i John Bauers bilder. De tycks vänliga och inger trygghet. Men där John Bauers naturromantiska drag i första hand handlar om att vara i skogen, på stenen, invid tjärnen, bland mossiga stenar, tätt intill skrovliga trädstammar och grenar, så präglas huset vid Vätterns kant av en utsikt som fått sitt hus. Rörelsen från entrén genom en serie axlar av ljus, avslutas i ett rum med en vidsträckt oöverträfflig utsikt. Ett stort glasparti bildar där en gräns vid vilket naturen, Vätterns vilda vatten, kan intas och betraktas. En natur som arkitekten själv kallar otuktad.


fritidshUs v i l l a fag e r s t rö m

När arkitekten får en liten uppgift, sommarhus eller mindre privathus, och en stor natur, en naturskön tomt, så ställs denne inför uppgiften att positionera sig och arkitekturen till den natur som omger den. Men hur gör vi det i dag? Vad innebär det att skapa en relation mellan den klimatkontrollerade interiören och omgivningens väderskiftningar? Det finns flera exempel på hus där relationen till omgivningen mer eller mindre handlar om ett betraktande. Som i hus med fönsterband – fenêtre en longeur – som gör att vi ser på landskapet som en filmsekvens eller ”hål i mur” som ramar in omgivningen, och huset fungerar som tittskåp. Andra exempel är hus med kringbyggda gårdar som vänder ryggen mot omgivningen och skapar en alternativ natur; en trädgård i dess mitt, hus som på olika sätt är nedgrävda, hus med odling på tak och hus som har formats efter yttre krafter som vind, vatten och snö. Listan kan göras lång.

Vid huset vid Vättern förekommer flera strategier samtidigt; genom stora glaspartier ramas landskapet in för att betraktas, genom tilltagna smala och vertikalt betonade öppningar sugs ljus och landskap in i byggnaden, genom att materialen får sin karaktär över tid patineras byggnaden av sitt sammanhang. samtidigt tycks huset ännu inte riktigt förankrat på platsen. Tvärt där huset slutar vidtar tomtens alltmer branta lutning. Står man en bit nedanför huset ser det ut som om det tar spjärn för att inte ramla över kanten. Den platsgjutna grunden bildar en dominerande sockel som gör volymen klumpig i landskapet. Men kanske uppstår en förankring när den planerade gången med trappartier ned till Vätterns vatten är på plats och tomtens skiftande vegetation återetableras och ger stöd åt arkitekturen. U lr i k a k a r l s s o N

83 5/13 · arkitektur


Nedan vänster. Det smala entrérummet har ett glastak genom vilket ljuset flödar in.

stånDr änna mED uppDr agEn kopparpl åt ocH krönpl åt

kopparpl åt

DroppblEck av tE ak

DroppblEck av tE ak

detal j 1:30

84 arkitektur · 5/13

y t tErpanEl, ospontaD, sågaD, 25x75/125/200 bärl äk t,25x35 s400, ligganDE ströl äk t, 25x25 s400, ståEnDE tjärpapp r åspont, 23x95 rEgl ar, 45x45 masonit, 3 takbalk ar, l40-66x315 s1200 EkofibEr, 220 glEspanEl, 28x70 s400 panEl, ospontaD, Hy vl aD 22x70/120/195

överst. En bit nedanför huset ligger en ateljé. Nedan höger. Huset genom­ korsas av två tväraxlar.


Nedan. mot entrén är huset helt slutet förutom entrédörren i glas.

fritidshUs

sitUatioNspl aN 1:800

!"#$%#"&'!()%' !*%)%+,-.//

fak ta

fritidshus stupet, omberg vid vättern adress: vättern nära omberg. arkitekt: petra gipp arkitektur ab genom petra gipp, maria videgård, Erika vegerfors. övriga konsulter: k: structor malmö ab, peter bojrup, mikael rosengren. el/säkerhet: miab mikaelssons ingenjörsbyrå ab, åke larsson. vvs: jarl magnusson ab, åke lindberg. Yttre va: avlopp och kretslopp ab, anna stridh. entreprenadform: generalentreprenad. Byggnadsentreprenör: Wilzéns byggtjänst ab. Bruttoarea: 116 kvm. Byggnadsår: 2011–13

arkitekten beskriver: Högst upp på en klippa intill omberg vid vätterns kant ligger detta refugium, där naturen skapar förutsättning­ arna för det liv som levs här. vandringen tar sin början vid husets entré, fortsätter genom volymen och vidare ned mot vattnet. En passage med en ljusspalt i  taket låter himmelsljuset teckna sig på den platsgjutna genomgående betongmuren. En mur som omsluter den i voly­ men inskrivna trappan och möjliggör

en eldstad vid kanten av branten. Den gjutna trappans fortsatta väg ned mot vattnet formar avsatser för odling och vila. Det finns en önskan om en skulp­ tural volym, där invändiga avsatser anpassar sig efter naturens nivåer, där ingen skillnad görs mellan vägg och tak. En koncentrerad form där den inre rumssekvensen skapar en tydlig gräns mellan det beboeliga och den otuktade naturen. De stora glasöppningarna mot naturen blir som ett tunt membran.

att inta naturen med en ödmjuk­ het, att lämna den så orörd som möjligt är ett viktigt ställningsta­ gande. materialen, trä och betong, tillåts åldras och förhoppningsvis förhöja upplevelsen över tid, både av rummet och platsen. pe tr a g i pp

85 5/13 · arkitektur


UNG SVENSK

Ett nytt pris Är du en av svensk arkitekturs talanger? Alla  under 40 år som har ett projekt som är uppfört de senaste två åren kan delta i tävlingen om bästa unga svenska arkitektur 2013. Det spelar ingen roll om projektet varit publicerat tidigare eller i vilken genre projektet är: interiör, landskap eller byggnad. Skicka in ditt projekt anonymt i A3-format, ej digitalt, till Arkitektur, Box 4296, 102 66 Stockholm. Skicka med ett förseglat kuvert där projektets namn och förslagsställare framgår. En jury kommer att kora en vinnare. Priset som består av 25 000 kr och en publicering i tidskriften Arkitektur delas ut vid Sveriges Arkitekters gala under hösten. Sista datum för inlämning av bidrag är den 1 september. Kontaktperson Tomas Lauri, tel 073-352 77 65, epost tomas.lauri@arkitektur.se. Ung svensk arkitektur ersätter Arkitekturs Debutpris som delats ut vartannat år sedan 2001.


s

sektion

s88

s92

s94

Psykiatrins hus Uppsala Tengbom Arkitekter #glas #vård #nymodernism #ljus #nivåskillnad

Förskola Sjötorget Stockholm Rotstein Arkitekter #färg #förvandling #småskaligt #lekfullt #barn

The Compact Cube Zuidwending och Malmö Onix #innovation #litet #variation #byggsats #massivträ

87 5/13 · arkitektur


Höger. Entrén mot norr och centrala Uppsala. Nedan. Fasad mot söder och Akademiska sjukhuset. s A m t l i g A F o t o n å k E E: s o n l i n d m A n

Det skulle ha kunnat vara en ännu mer transparent byggnad om arkitekterna hade fått igenom alla sina intentioner om överljus och genomsikt. Men förnimmelsen av lätthet och ljusterapi är ändå tydlig. Ljuset letar sig dessutom inte bara in från ytterfasaderna. Två ljusgårdar och ett entréatrium i mitten av huset hjälper till. Självklart har logistiken också varit viktig för arkitekterna. Att föra samman den öppna och

kun sItUAtIoNsPL AN 1:5 000

fAk tA

Psykiatrins hus, Uppsala Adress: sjukhusvägen, Uppsala. Arkitekt: tengbom Arkitekter genom Christine Hammarling, uppdragsansvarig, Jesper Husman, ansvarig. Handläggande: Anders Runebjörk, Eva gauffin, gertrud sjöström. medverkande: martin Christiansen, Anita

88 arkitektur · 5/13

gustavsson, detlef Henkel, Ronny kristola, Anna landén, Camilla lantz, Eva ocklund, Eva Ryberg, daniel Westerlund, Per åström. Inred­ ning: Helen steckel, mona stensjö, Frida larsson. Projekteringssamord­ nare: Per de mander. Landskap: Elin

olsson, Petter Hauffman, magnus schön. Övriga konsulter: k: knut Jönsson ingenjörsbyrå. V, E, Belys­ ning: åF. Brand: Prevecon, tobias Rejnö. Mark: Ramböll. Projektled­ ning: tema Projektledning i Uppsala. Byggherre: landstingsservice

i Uppsala, tommy lenberg, thord Hägg, lennart Hävrén. konstnärlig utsmyckning: kultur i länet. Brutto­ area: 33 000 kvm. Byggkostnad: 904 mkr. Byggnadsår: tävling 2007, färdigställt 2013.

sväg en

Men känslan av att vara tillbaka till det sena 1980-talet, när Richard Meier var aktuell, kommer över mig. Arkitekterna, Tengbom, talar själva mest om ett hus som ritats inifrån och ut, om ett uttryck som har sin konsekvens i den interiör de velat uppnå. Ljuset är en av de viktiga beståndsdelarna. Sett ur den synvinkeln har huset endast lite med stil att göra och desto mer med att få ljuset att flöda genom den djupa kroppen och alla avdelningarna.

s ju kh u

Att Psykiatrins hus i Uppsala är en stor satsning är inte att ta miste på. Byggnaden, som samlar stadens psykologiska institutioner under ett tak, breder ut sig över ett kvarter i hörnet på Akademiska sjukhuset. En oregelbunden koloss som fyller ut alla tomtens vinklar. Den är samtidigt så hög den får vara, fem våningar, i nivå med slottets sockel som reglerar stadens centrala delar. Husets omgivning skiftar. Mot öster går en genomfartsväg och en grön brant slänt upp mot slottet reser sig. Mot väster bildar huset en gata mot de äldsta delarna av sjukhuset från sent 1800-tal. Mot söder ligger det mischmasch av byggnader som merparten av sjukhuset är. Psykiatrins hus är anpassat till tomtens nivåskillnader (det skiljer en våning mellan den södra och norra sidan). Men det hämtar få drag från annan bebyggelse. I stället är det en tydligt avvikande stil som har landat. En nymodernistisk skapelse i glas och vit betong. Det är en väl genomförd nymodernistisk byggnad.

g ja ns v äg

Ljusterapi i storformat


P s Y k I At R I N s H U s

89 5/13 路 arkitektur


slutna vården, all administration och forskning är en grannlaga uppgift. Generaliteten har varit ett svar på mycket. Det märks i sättet huset genomgående har behandlats på. Så lite variation som möjligt. Ett grått klinkergolv, vita väggar och samma plocktak överallt och enheter i samma storlek, vilket gör att det går att förvandla och förändra byggnaden med verksamheten. Men generaliteten har medfört en aura av utbytbarhet, av att Psykiatrins hus skulle kunna användas till mycket annat än ett hus tillägnat psykatri. Det skulle kunna platsa som ett huvudkontor för ett multinationellt företag. I det stora entréatriet är det mer än uppenbart. Där ligger bland annat husets restauranger och biblioteket. Ett dekorativt inslag är de spegelblanka dammar i svart sten som breder ut sig på golvet. Tanken är att de ska spegla ljuset från ovan. Det känns som en installation värdig SAS, Astra eller Volvo och ger kanske mer en känsla av makt och rikedom än närvaro och värme. Det är också lätt att känna sig liten i atriets väldiga volym där hisskorgarna åker upp och ned som i ett hotell av John Portman. Jag tänker att jag skulle kunna befinna mig varsomhelst i världen. Det är så generell arkitektur ibland fungerar. Man är i en egen värld som har mindre med plats och innehåll och mer med en speciell stil att göra. Även om arkitekterna inte alltid vill erkänna det.

PL AN 9 1:1 000

to M A s L AU R I

PL AN 5 1:1 000

sEk tionssnit t

sektionssnitt

ÖPPEnVåRd

Öppenvård

slUtEnVåRd

Slutenvård

FoRskning oCH UtBildning

tAk tERR Ass

AllmÄnnA Y toR Pl An 4

VAt tEnsPEgEl

Forskning och utbildning

Takterrass

Allmänna ytor plan 4

vattenspegel ENtRÉPL AN, PL AN 4 1:1 000

90 arkitektur · 5/13


Nedan. En transparent byggnad med fasader i glas. Arkitekternas strävan har varit att transportera ljus så långt in i den djupa byggnaden som möjligt.

Nederst vänster. i mitten av huset ligger ett stort atrium med bibliotek, restauranger och reception. Nederst höger. Huset har en generell struktur som gör det möjligt att variera rumsligheterna efter behov.

P s Y k I At R I N s H U s

91 5/13 · arkitektur


92 arkitektur 路 4/13


Vänster. Inredningen i Sjötorgets förskola präglas av lekfulla grottor och krypin. S A M T L I G A F O T O N Å K E E: S O N L I N D M A N

FÖ R S KO L A

Nedan höger. De fyra avdelningarna har inbyggda sittmöbler och detaljer i varsin färg. Nederst höger. Förskolans fönster bidrar med variation till gaturummet.

Lovande lekytor Att barnen intog Sjötorgets förskola ett halvår innan den stod helt klar är talande: verkligheten för landets förskolebarn är bister. Mer än var tredje förskola som byggs i Stockholm och runtom i landet är en tillfällig barack, enligt SVTs Rapport den 10 juni i år. Vid barnrika Sjötorget i Liljeholmen saknades markanvisning för friliggande förskolor. Rotstein Arkitekter fick därför uppdraget att rita en förskola i bottenvåningen av ett bostadskvarter under uppförande, där de strukturella förutsättningarna redan var låsta. Det stora kapprummet är förskolans hjärta. Härifrån når man trapphuset, som finurligt nog också fungerar som ett öppet rum och läktare. Ovanför trappan står en gul koja med glasvägg, och intill kojan, i stället för trappräcke, en tät skog av gula pålar. Ateljén är en suterrängvåning med högt placerade fönster. Att man här valt att maximera takhöjden genom att låta de gulmålade ventilationstrummorna vara synliga, skapar

både en rymlig känsla och ett intressantare utseende. Förskolans fyra avdelningar är uppdelade kring två inomhustorg. Torgen har varsitt pentry som på ena sidan går över i en inbyggd sittbänk. De ökade kostnaderna för de lekfulla konstruktionerna har, menar arkitekten, finansierats genom att effektivisera lokalytan och spara pengar från möbelinköp. Utifrån livar förskolans gula fönster, en del placerade i barnhöjd, upp gatan. Att separera personalutrymmena från barnytorna är ett medvetet beslut, men kanske också en konsekvens av utrymmesbristen. För att personalen måste gå ut genom trapphuset för att nå personalrummet och köket upplever jag som en nackdel. Trots det är Sjötorgets förskola ett utmärkt exempel på en förskola i en lokal som varit avsedd för annat. Den är genomtänkt och formmässigt lekfull. Och ger en smula hopp för framtiden. J U LI A S V E N S S O N

FAK TA

Förskola Sjötorget, Stockholm Adress: Marieviksgatan 47, Stockholm. Arkitekt: Rotstein Arkitekter genom Anders Rotstein, Rickard Rotstein (ansvariga), Anders Rotstein (handläggare), Katarina Bukowska,

Jonas Hesse, Måns Elander, Petter Forsberg (team). Snickerier: LE Svensson Snickeri AB genom Kjell Torlén. Byggherre: JM genom Mikael Christersson och Sara Löfving,

Liljeholmen-Hägerstens Stadsdelsförvaltning genom Lisbet Hedlund och Lars Sjöholm. Bruttoarea: 640 kvm. Byggnadsår: 2012–13.

1 2 A

A

PLAN TRAPPA/KOJA

0

0.5

1.0

1:50AN TR APPA /KOJA 1:150 PL 1. GARDEROB 2. KOJA

1.5

2.0

2.5m

PLA PL

1:50

93 5/13 · ARKITEKTUR


Höger överst. Teater Kubar i Holland. Kuben är i sin grundform sex gånger sex gånger sex meter. Nedan vänster. Kuben är tillverkad i massivträ. Nedan höger. Little Tokyo, förslag till tillbyggnad på Storgatan, Malmö. foTo onix

konstruktiv kub Det började som en idé om en kompakt enhet i massivträ. En enhet som genom att ha formen av en kub kunde öppna möjligheter. Onix arkitekter fastnade för måtten sex gånger sex gånger sex meter. Volymen har i sin grundform en dörr i bakkant och en helt glasad fasad, vilket ger den en tydlig riktning. Men det går att tillföra innerväggar och interiör, framför allt att dela upp kuben i åtta rum i två plan med mer normala rumsmått. En av de första användningarna har varit som teaterkuber till en kulturfestival i holländska Veendam. Sällskapet Geluk spelade Tjechov i dem. Utöver pjäsen arrangerades flera workshops, filmvisningar och litteraturkvällar.

På svensk mark har Onix arbetat med att göra studentkuber åt Höganäs kommun. Ett annat projekt är Little Tokyo i centrala Malmö där kuber kopplas till befintliga byggnader som parasiter för att tillföra egenskaper och öppna upp stadsstrukturen. Kuben har där blivit mer än bara en kub. Den visar sig bärkraftig även som en byggkloss, redo att adderas i sid- och höjdled. Man får ett modulsystem med ytterst generella och hanterbara mått. Att det går att växla från det stora rummet till det lilla är en väldig styrka. En sex meters kub är en voluminös rymd, en kub uppdelad i rum av halva storleken blir plötsligt användbar till de flesta funktioner. to m a s l au r i

fak ta

Teater Kubar, Holland och Little Tokyo, Malmö projektnamn: Teater Kubar. adress: Zuidwending 48, Zuidwending, Holland. arkitekt: onix genom Haiko Meijer (ansvarig) och Koen Looman. byggherre: Acantus. byggkostnad:

0,35 mkr per kub. bruttoarea: 120 kvm. byggnadsår: 2012. projektnamn: Little Tokyo. adress: Kvarteret Sparven, Storgatan, Malmö. arkitekt: onix genom Alex

van de Beld (ansvarig) och Joachim Reiter. byggherre: HSB Malmö & Wihlborgs fastigheter AB. brutto­ area: 12 000 kvm.

pl aN ocH sektioN 1:150

Skala 1:50

1

2

Design and Quality by ONIX

1

2

Design and Quality by ONIX

2x

1x

1x

2x

1x

1x

1x

1x

9x

1x

1x

9x

5

3

2

3

2

moNteriNgsaNvisNiNg för självbygge 5

5

94 arkitektur · 5/13

5


kubeN

95 5/13 路 arkitektur


Din guiDe till en ljusmiljö meD människan i centrum

BESTÄLL NU

480 kr

moms och frakt tillkommer

I nya utgåvan av Ljus & Rum får du som är ljusplanerare, beställare eller arkitekt ett lättanvänt verktyg för planering av belysning av arbetsplatsen. Med mycket av den information man behöver för att ljusmiljön ska bli den allra bästa ur ett mänskligt, praktiskt, ekonomiskt och lagenligt perspektiv. Bokens första del ger värdefulla mjukfakta och andra delen guidar dig genom alla moment i planeringsprocessen. Ljus & Rum tolkar också den svenska och europeiska, reviderade standarden för arbetsplatsens belysning.

Beställ um Ljus & R iDag!

Ny utgåva med nya standarden från Ljuskultur, 480 kr exkl moms. Frakt tillkommer. info@ljuskultur.se 08-566 367 00 www.ljuskultur.se


k

Nedan. David Chipperfields och Antony Gormleys skulptur vid Kivik Art Centre som var upphovet till en grannfejd (se sid 100). F O T O G E R RY J O H A N S S O N

UT VALT

Josephine Askegård väljer tre

KULTUR Vad arkitektur är Vad är arkitektur? Frågar sig Gert Wingårdh och Rasmus Wærn i sin nya bok, som Annina Rabe recenserar i det här numret. En ytterst relevant fråga att ställa sig, både för arkitekter och för en bredare allmänhet. Frågan om vad som är ett byggnadsverk har retts ut i en grannfejd kring Kivik Art Center de senaste åren, vilket tas upp i Kivik Arts nyutkomna jubileumsbok 7. På ett plan ställs frågan även av Norges nya generation arkitekter i en aktuell utställning i Oslo. Mycket av arkitekturen som presenteras är idealistisk och bryr sig inte nämnvärt om stjärnstatus. Vardagsförankningen får mig att vädra framtidsoptimism. o

J U LI A S V E N S S O N Ä R A R K ITE K TU R S KU LTU R R E DA K TÖ R.

# sverigeportrattet #Emporia #taklandskap #arkitektur #utsikt #lågkikare

Instagrammare: @mainman_alex Alexander Vickhoff Journalist Plats: Emporia i Hyllie, Malmö Tidpunkt: 30 maj 2013, kl 12.30

Utställning. Yoko Onos konst är svår att gå förbi. Danska Louisiana visar en jätteretrospektiv, och museet måste vara kongenialt för denna konstnär som ständigt letar efter nya riktningar i tid och rum. Som vanligt driver hon besökaren att medverka. Half-A-Wind Show – A Retrospective pågår till 29 september. Utställning. Satirtecknaren Lars Hillersberg är känd som en vildsint provokatör, och med ett fläckat antisemitiskt rykte. Nu bör man göra sig en egen bild av konstnären som redan på 1950-talet skildrade staden i konstruktivistisk anda som ett ”gränslöst rum”, i målningar och satir. I samband med utställningen på Kulturhuset i Stockholm (till och med 15 september) ger Ordfront ut 500 sidor biografi. Film. Den amerikanske, alldeles gränslöse pianisten Liberace (1919–87) rörde sig så långt upp i den dåliga smaken att den upphörde att existera. Liberaces palatshem var en del av hans persona, som hos de stora Hollywoodstjärnorna på 1940-talet. I Mitt liv med Liberace spelas han av Michael Douglas. o

Vill du ta ett porträtt av ditt Sverige via Instagram? 1. Ta ett foto på en plats som du tycker berättar något om Sverige och vårt arkitektoniska klimat. 2. Ladda upp bilden till Instagram och tagga den med #sverigeportrattet 3. Lägg till dina egna hashtaggar till bilden.

97 5/13 · ARKITEKTUR


UTSTÄLLNING

Nedan. Björkpall av Saina Barazande, Malmstens skola. Nederst. Artipelags designpris gick till Gustav Person.

UT VALT

Julia Svensson väljer tre

Den nya träromantiken

Film. Lunds filmfestival Archfilm fyller fem år i år. Det firas med ett nio dagar långt program som innehåller bland annat Slum cities av Avril Bonoit och Henning Larsen – Rummet og lyset av Jytte Rex. Pågår 7–15 september.

Ett, två, trä! – ny svensk trädesign

Retrospektiv. Hur låter sig Zaha Hadids formvärld överföras till en byggnad? Och hur såg de första strecken ut, som sedan skulle bli Roms konstmuseum MAXXI? Du har chans Zaha Hadids kommande att se Dansk byggnad i Miami. Arkitektur Centers sommarsatsning, en retrospektiv av världens enda kvinnliga stjärnarkitekt, i Köpenhamn till och med den 29 september.

98 ARKITEKTUR · 5/13

14 JUNI–21 AUGUSTI 2013

Den som oförberedd ramlar in på Artipelags designutställning behöver inte sväva i ovisshet om temat särskilt länge. Doften av trä ligger tung i den stora utställningshallen. Möblerna står på låga podier och belysningen är dunkel. Hela anslaget är väldigt naturromantiskt. Det är en naturromantik som är kryddad med en stor portion lekfullhet, som också går igen i många av de enskilda möblerna. Curatorn Staffan Bengtsson har under rubriken Ett, två, trä! Ny svensk trädesign samlat dryga trettiotalet svenska, företrädesvis unga, formgivare med intresse för trä. Men det är inga träprofeter vi möter – sådana för vilka det bara existerar ett material. Bengtsson har inte riktat sökarljuset mot en subkultur, utan mot en bred strömning i tiden, som han kopplar samman med en allmänt ökad miljömedvetenhet. Men det är designaspekterna som står i centrum för utställningen. Träets påstådda goda ekologiska egenskaper skulle kunna ha belysts mer mångsidigt. Många av möblerna har tidigare visats i andra sammanhang, på mässor eller på skolornas elevutställningar. Den stora behållningen är de möten som uppstår möblerna emellan. Materialet är den gemensamma nämnaren, men variationen i uttryck, form och teknik är stor. Två tendenser är ändå urskiljbara. I den ena läggs stor vikt vid konceptet – det handlar om möbler vars kvalitet ligger i att de försöker att få oss att se med nya ögon på tingen. Saina Barazandes björkpallar tillhör de intressantaste exemplen i genren. Här finns ett ifrågasättande av materialens traditionella hierarkier, men också en vilja att sudda ut gränsen mellan design och konst.

Den andra tendensen rymmer möbler som inte ropar på uppmärksamhet utan snarare har det anonyma, enkla och vänliga som sitt ideal. Stor vikt har lagts vid att få uttrycket att vara ett med konstruktionen. Oftast finns där någon finurlig detalj som ger sig till känna efter en stunds betraktande. Den som säkrast och mest konsekvent odlar detta ideal är Gustav Person. Intelligenta sammanfogningar, som leder tankarna till japansk snickarkonst, ger hans i grunden lågmälda möbler en egen karaktär. Beskrivningen av de två tendenserna är förstås grovt förenklad och flera möbler skulle kunna föras till båda lägren. Och kanske är det just de objekten som är det mest intressanta. John Kandell (1925– 91), vars sena möbelproduktion visas i en separat avdelning på utställningen, var skicklig på detta; att foga samman det anonyma med det oväntade. O J O H A N Ö R N Ä R A R K ITE K TU R H I S TO R I K E R

F O T O G U S TAV P E R S S O N

Utställning. I Virserums konsthall pågår det internationella uppropet ”Nödvändighetens arkitektur”, som också var en tävling i hållbar arkitektur. En utställning med 100 av de tävlande projekten, byggnader och stadsplaner, visas nu till och med den 8 december. o

Artipelag, Värmdö


UTSTÄLLNING

Vänster. Atelier Oslo, Kroppsrum, fullskalemodell i trä. Höger. Rodeo arkitekter, Back in black, förslag till nytt Nasjonalmuseum. Nederst. Lala Tøyen, tidning om centrumutveckling i Sykkylven.

Unga norrmän löser problemen Under 40. Ung norsk arkitektur 2013 Nasjonalmuseet, Oslo 3 MAJ–22 SEPTEMBER 2013

Norsk arkitektur har genomgått en häpnadsväckande förändring de senaste 20 åren. Från världsarkitekturens skrymslen till dess framsida på bred front. Ska man söka orsaker går det inte att undvika ekonomi. Pengar och arkitektur hör nära samman. Olja har omsatts till hus. I katalogen till utställningen Under 40 som visar ung norsk arkitektur på Nasjonalmuseet i Oslo tecknar Lisbet Harbøe en bakgrund som påminner om den svenska. Efter 1970-talets socialpolitiska övningar gick arkitekterna in för estetik. Skillnaden var att den estetiska arkitekten transformerades till en gunstling i den nyliberala norska ekonomin. Ikonbyggen som Snøhettas Osloopera kom till. Norsk arkitektur står nu inför del två av framgångssagan. I den nya generationen vill de vara mycket mer än esteter. De sätter ett likhetstecken mellan arkitekten och aktivisten. De vill påverka och förändra, inte bara designa hus, som Harbøe uttrycker det om FFB, en av utställningens arkitekter. Jag anar idealister bakom mycket av det som de elva utvalda kontoren presterar. Men det är inte frågan om ett ideologiskt engagemang av utopisk karaktär, utan om att anamma Rem Koolhaas pragmatiska ådra. Genom noggranna studier av verkligheten ser konceptuellt övertygande lösningar dagens ljus. Med dem följer arkitekten som en retoriker, en arkitekt som skaffar sig tekniker och redskap för att kunna övertyga. Norges unga arkitekter är följaktligen

en välformulerad skara. Men det är inte så lätt att generalisera om dem. Det är långt mellan den tidning som Lala Tøyen gör för att informera om centrumutveckling i Sykkylven och det kulturarv som Eriksen Skajaa arkitekter gestaltar när de ger sig på ett annat litet samhälle, Strusshamn. Lika långt är det mellan SFOSLs nyktra formiver i fritidshuset Moose Road och Superunion Architects metafysiska och monumentala tävlingsförslag Istanbul DPEC. Att just Superunion i magasinet Conditions uppmanar unga arkitekter att bli sig själva känns inte konstigt. Det innebär inte att de ogillar att jobba i grupp. Alla kontor består av minst två personer, ofta flera. Men varje kontor söker snarare ett unikt uttryck än ställer sig enade upp bakom samma slagord. På ett sätt är det utställningens inramning som ger dem en gemensam plattform. De har alla fått en liknande rumslighet på några kvadratmeter att fylla med sin verksamhet. Allt ser likadant utifrån. Det är svårt att låta bli att tänka: samhörighet.

Som bäst är utställningen i de två specialgjorda fullskalemodeller som fyller Arkitekturmuseets glastillbyggnad som nestorn Sverre Fehn har ritat. Där lyfts den nya generationen upp till en rumsligt verksam nivå. De blir något mer än ett antal planscher och modeller som pekar på arkitekturens byggda värld. Huus og Heim arkitektur har låtit hänga en massa fågelholkar från taket. De är alla olika och visar på en generation som skapar, eller

→ Man har landat i en arkitektur som inte är särskilt bekymrad över sin ikonstatus. försöker skapa, en ekologiskt hållbar värld och samtidigt gör det utifrån individuella lokala preferenser. Ännu mer talande är hur Atelier Oslos Kroppsrum vänder sig inåt. De reglar som håller upp den stora modellen är lämnade synliga utåt. Insidan är täckt med plywood. Volymen är inte till för att betraktas utifrån och objektifieras. Besökarna ska träda in i och omfamnas av den. Där inne är måtten ofta påfallande små. Man har landat i en mänsklig human skala, i en arkitektur som vågar vara intim, nära, en del av vardagen. En arkitektur som inte är särskilt bekymrad över sin ikonstatus. o TO M A S L AU R I

99 5/13 · ARKITEKTUR


Kivik Art 2013: Himlatrappan Gert Wingårdh

7. Kivik Art Centre 2007–2013 Sune Nordgren, foto Gerry Johansson KALEJDOSKOP 2013

Sune Nordgren skriver i Kivik Art Centers nyutkomna jubileumsbok 7, med bilder av Gerry Johansson, om den grannfejd och efterföljande detaljplane- och rättsprocess konstprojektet genomgått under sina första sju år, och som försvårat det konstnärliga arbetet. Men trots internationella hyllningar från tidningar som Guardian och Wallpaper går det inte att bortse från att artisten Ulf Lundell, som bor i närheten, år efter år oavsiktligen skänkt projektet medialt genomslag. Årets nytillskott i Kivik, skulpturen Himlatrappan av Gert Wingårdh, var redan när den restes i våras bekant för de flesta tack vare konstcentrets argsinte granne. Jag kan inte längre ens tänka på Kivik Art utan att Ulf Lundell framstår för min inre syn. Vilket är rätt trist, då Kivik Art är ett nyskapande

och lovvärt projekt som förtjänar att uppmärksammas på egna meriter. Trappan till himlen är en välkänd och välanvänd biblisk symbol som här tornar upp sig mot Hanöbukten. Trots sin höjd lyckas den i storlek inte riktigt konkurrera med mobilmasterna på Lilla Stenshuvud. På arkitektens renderingar och pressbilder ser trappan magiskt svävande ut. Men i verkligheten ger de stabiliserande pelarna, betongfundamenten och vajrarna ett intryck av kompromiss. Det som är behållningen med Snøhettas, Petra Gipps eller duon Gormley/Chipperfields verk på platsen är ju just att de bildar subtila rum som gör naturupplevelsen intensivare. Varför en Himlatrappa är intressant i just det här landskapet är däremot svårt att motivera. Mer än den egentligen undersöker arkitekturens möjligheter tillsammans med naturen har den en karaktär av monument. Paradoxalt nog ger den transparenta skyddsvägg som på grund av olycksrisken satts upp vid åttonde trappsteget skulpturen en extra symbolisk dimension; den blir som en osynlig vägg mellan himlen och det jordsliga. Även om den knappast hindrar den som en udda tid på dygnet önskar närma sig himlen.

FOTO JULIA SVENSSON

UTSTÄLLNIN G & B O K

→ På arkitektens renderingar ser trappan magiskt svävande ut.

J U LI A S V E N S S O N

BOK

Förortshat Johanna Langhorst ORDFRONT 2013

Under någon vecka i maj 2013 rasade ”förortskravaller” i Husby. ”Förorten brinner” var medias sammanfattning över händelserna då ett begränsat antal unga män reste runt i Stockholms ytterstadsområden och jagades av lokal och inkallad polis, och under tillrop från kvällspressen kastade engångsgrillar under parkerade bilar. Det dröjde innan rapporterna fördjupades och det framgick att förorten brunnit ett bra tag. Av ilska över nedlagda fritidsgårdar, 100 bibliotek ARKITEKTUR · 5/13

och socialtjänstkontor. Johanna Langhorsts Förortshat utkom redan innan ”kravallerna”, men hennes bok blir ett inlägg och en del i diskussionen kring händelserna. Jag skriver ”en del i”, eftersom författaren i stort sett har ett enda credo: Invånarna vantrivs inte alls och om de gör det beror det på att deras områden är så helt utan anledning förtalade, och att politikerna agerar utan att fråga de boende. Boken presenterar statistik: brottsligheten i  Stockholms respektive Göteborgs innerstäder är högre än i miljonprogramsområden som Husby, Tensta och Bergsjön. De boende i ytterkantsområdena trivs och känner sig tryggare än sina grannar i innerstaden. Ändå ”vet alla” att kriminaliteten är högre i  förorten, att det är otrivsamt och otryggt och, inte minst. fult. 25 procent av Sveriges samlade bostadsbebyggelse räknas som miljonprogram, ändå har förorten blivit ”stadens skam”. Johanna Langhorst älskar sitt Tensta.

Avstampen i boken är sorgen över att tvingas flytta efter att ett av barnen rånats flera gånger, knappast arkitekturens fel, snarare polis och politiker som tappat engagemanget. Högstadieskolan i Rosengård i  Malmö har brottats med ordningsproblem under en längre tid. Nu i vår har kommunen beslutat att stänga skolan. När det kommer till miljonprogramsförorten abdikerar samhället. Varför? Langhorst har inga direkta svar; hennes bestickande slutsats är att det handlar om rasism och klassförakt. Dock kan hon ibland slira till utifrån egna föreställningar. Arkitekter och skribenter som inte delar kärleken till förortens husarkitektur och stadsplan beskrivs som”priviligierade vita herrar med tolkningsföreträde i de stora dagstidningarna”. Statistik och fakta är tyngden i boken, harmen och icke belagda resonemang splittrar tyvärr stundtals läsningen och förminskar den. O J O S E PH I N E A S K EGÅ R D Ä R A R K ITE K T O CH J O U R N A LI S T


BOK F O T O PÅ L E R I C K S S O N

F O T O ©W I L LY R I Z ZO

Arkitekter har konstiga glasögon för att Le Corbusier hade det, och för att signalera en självständig vision, skriver Gert Wingårdh och Rasmus Wærn i boken Vad är arkitektur?. B I L D E N PÅ L E C O R B U S I E R L Ä N G S T T I L L VÄ N S T E R KO M M E R F R Å N F O N D AT I O N L E C O R B U S I E R S W I L LY R I Z ZO - U T S TÄ L L N I N G , S O M R E C E N S E R A D E S I A R K I T E K T U R I N R 8 / 12.

Så ska arkitektur kommuniceras Vad är arkitektur och 100 andra jätteviktiga frågor

betydligt svårare för den raljanta tonen i boken som handlade om litteratur. Rasmus Wærn och Gert Wingårdh När det gäller arkitektur passar formen BOKFÖRLAGET LANGENSKIÖLD 2013 däremot alldeles utmärkt, och jag gillar överlag tonen: lekfullt lätt och pedagoJag tycker mig ha sett påfallande mindergisk, i alla fall när den är som bäst. Några värdeskomplex i arkitektkåren: gentemot gånger blir det lite pompöst, men på det ”riktiga konstnärer" eller ”riktiga akadestora hela är det väldigt ”icke-arkitektigt” miker”. Det har präglat många arkitekters som jag skulle beskriva det för min arkiförmåga att begripligt förklara vad det är tektsambo. Ambitionen hos författarna är de egentligen håller på med. Min erfarendubbel: det handlar både om att ”förklara” het av skrivande arkitekter är att de ofta arkitekturen, men också om att fånga gör saker och ting krångligare än de är, något av dess väsen – det som inte i första kanske för att skänka arkitekturen den hand låter sig förklaras. Samtidigt, meintellektuella dignitet den behöver. Det är nar författarna, är arkitekturen till skillen krånglig balansgång. För samtidigt som nad från övrig konst faktiskt något som arkitekturen måste ha självförtroende nog måste förklaras. Jag är inte riktigt med på resonemanget att inte övrig Den naivistiska enkelheten fungerar desto konst ibland också mår bra bättre i andra frågor, som ’Varför målar av att förklaras. Åtminsarkitekter hela världen vit?’. tone behövs även inom till att hävda sin egenart och sin betydelse är exempel konst eller litteratur ibland redskap det livsfarligt för den att bli för icke-komsom underlättar förståelsen. Men jag håller munikativ och obskyr. Arkitektur är ju, eller med om att kommunikationen är oändligt borde åtminstone vara, i första hand något mycket viktigare när det gäller arkitektur. som handlar om människor. Frågorna i boken kan ibland vara väl Serien med frågeböcker från Langenlättköpta och populistiska, till exempel de skiölds som en gång startades av Ernst som behandlar arkitekternas utseende: Billgren och hans konstfrågor har varierat ”Varför har arkitekter svarta kläder?” eller i kvalitet. Medan jag tyckte att Billgrens ”Varför har arkitekter konstiga glasögon?” böcker har varit underhållande och ibland – jag förstår att det är uttryck för ett slags tankeutmanande i sin avighet hade jag självironi, men det blir mest en trött upp-

repning av fördomar som är så gamla att till och med komediprogrammen har slutat med dem. Men den naivistiska enkelheten fungerar desto bättre i andra frågor, som till exempel ”Varför målar arkitekter hela världen vit?” en fråga som faktiskt är relevant och dessutom får ett bra svar. Eller frågan ”Kan man inte rita hus och städer så som de såg ut förr?”. Andra frågor är mer filosofiska, av typen ”Har historien någon framtid” eller ”Är arkitekturen livets föda eller krydda?”, medan andra är direkt samtidsförankrade som frågan ”Är drömmen om ett nytt kök bara skit?”. Att frågorna är så disparata knyter på ett bra sätt ihop alla de olika aspekter som arkitektur handlar om: allt från en ny köksbänk och samtidens slåutväggar-raseri till valven i en 1300-talskyrka eller frågan om vad som egentligen är urbant. Visst kunde boken gjorts vassare, mer kritisk, men då hade det sannolikt blivit en helt annan typ av bok. Jag skulle inte i första hand rekommendera den här boken till yrkesverksamma arkitekter – eller jo, kanske förresten, som en modell för hur man rakt och lekfullt kommunicerar arkitektur till den icke invigde. Men desto mer givande kan den vara för alla som är och nosar i utkanten på ämnet, som har ett spirande intresse. Och för var och en som vill förstå varför arkitektur är så oändligt mycket mer än ”bara” hus. A N N I N A R A B E Ä R KU LTU R S K R I B E NT O CH LIT TE R ATU R K R ITI K E R.

101 5/13 · ARKITEKTUR


B EB O D D A P LAT S ER H AK AN FO R S EL L

S T U D IE R AV VA R U R BA N A S A M T ID S H IS T O R IA

NY BOK

Angeläget om stadsbyggnad!

»Forsell visar hur en rad väldigt olika fenomen alla på

A R K IT EK T U R T EX T

Håkan Forsell har i boken Bebodda platser samlat ett urval av sina essäer, artiklar, blogginlägg och fältstudier om den urbana värld som växt fram under efterkrigstiden, och särskilt efter 1989. Texterna rör sig bland annat från stadsomvandlingar i Baltimore till förfallna flyktingbostäder i Aten, från hip-hop-scenen i Neubrandenburg till skolsegregationen i Berlin. Och däremellan: Irrfärder i Växjö. En cricketmatch vid Årstaviken. Boken ställer viktiga stadsbyggnadsfrågor, som: Hur ser egentligen den urbana samtidshistorien ut? Vad berättar den byggda miljön om vilka val samhällen och enskilda har gjort? Hur tolkas stadslandskapet i olika tider och på olika platser? Håkan Forsell är urbanhistoriker, docent i historia vid Stockholms universitet och forskare vid IRS/Center for Metropolitan Studies, TU-Berlin. Boken är den första i den nya serien Arkitektur Text.

var sitt sätt bidrar till att våra städer ser ut som de gör. Ett måste för alla som är intresserade av urban geografi.« Fredrik Edin, ur tidningen Arbetaren 4 juli

KALL ÖPPNING I BALTIMORE

BLOGGSOCIOLOGI OCH DET FIKTIONALISERADE GETTOT

av vad som verkligen sker där som av den iscensatta, skapade bild som ges av staden. Men jag har aldrig varit i en stad som har haft så svårt att skilja vardag från fiktion som Baltimore. The Wire var på många sätt den bättre vardagen. Jag pratade med journalisten Michael Stephens som föreläser på Hopkins medieutbildning. Han menar att detta är helt naturligt: tv-mediet är skapat för att förmedla en bättre värld: ”Du får ansikten, närvaro och personer du kan bry dig om – men ute i samhället får du fragment av strukturer och institutioner och möter människor du inte har någon relation till, som du kanske är rädd för, som du hatar.” Stephens tillfogar efter en stund: ”Behovet av tv-serier som förmedlar en bild av, eller ett fönster mot, gettot och underklassens liv har expanderat i direkt proportion till att den amerikanska medelklassen har isolerat sig och känner sig säkrare än för några decennier sedan.” Det är svårt att få förstahandsinformation från dem som faktiskt har växt upp och lever i den miljö som The Wire skildrar. Den främsta förmedlande kontakten är rättsväsendet och domstolarna. Tittade underklassen, langarna och gängmedlemmarna i amerikanska städer själva på The Wire? Var den populär? Chicagosociologen Sudhir Venkatesh gjorde under 2008 en fältbloggrapport på exakt detta tema: genomslaget för The Wire bland riktiga kriminella. New York Times publicerade bloggen under rubriken: ”What Do Real Thugs Think of The Wire?” Sudhir Venkatesh är en namnkunnig forskare på gängbildning och informell ekonomi, och han har gjort flera inflytelserika studier om moral och transaktioner som bygger på deltagande observation bland samhällets lägre skikt. Venkatesh bänkade sig nu med råskinnen framför några avsnitt av The Wire och rapporterade om deras spontana reaktioner. Men ju fler avsnitt av “här-sitter-jag-med-ett-gäng-livsfarliga-gängledare-och-analyserar-The Wire-i-en-soffa-i-Harlem” som publicerades i New York Times, desto mer växte skepticismen mot Venkatesh. Besökare på sajten begärde utförligare information om källorna, även bildbevis på att samtalen ägt rum. Slutligen hängdes Venkatesh ut som en sensationsakademiker som romantiserade fattigdom och hamrade in stereotyper: ”[W]e need to begin to start criticizing this man [Venkatesh] for his racist, highly sensational total fictionalized analysis of poor Baltimore, Middle East, miljö ur The Wire.

20

21

GLOBAL URBANISM

POST-KRISDEPP OCH DEN FÖRLORADE STADEN

FAKTA: Utgivning i juni 2013, 150 * 225 mm, 320 sidor. ISBN 978 91 86050 83 2. Pris: Arkitekturs prenumeranter 199:-. Ordinarie pris 225 kr. Priser inkl frakt inom Sverige. Screenshot från spelet Kuma War Sadr City.

BESTÄLL HÄR:

Doxiadis var ansvarig för fler planer och globala arkitektkonstruktioner under decennierna efter andra världskriget än alla hans CIAM-kollegor tillsammans. Le Corbusier framstår vid en jämförelse som en utpräglad estetsnobb och en arrogant politisk idiot som knappt fick något alls uppfört i verkligheten. Att det ändå är Corbusier som fortfarande får bära hundhuvudet för modernismens ondska säger något om hur snäva perspektiv man kan få om man inte sätter sig in i den maktutövning som äger rum i det fördolda.

Webb: webbshop.arkitektur.se/nyheter Telefon: 08-702 78 57 44

De senaste decenniernas urbanisering har resulterat i en koncentrerad välfärdsökning för framför allt medel- och övre medelklass i Västeuropa, men också i mycket som många nog inte vill förknippa med stadsliv: förminskning av det offentliga rummet, restriktiv lagstiftning, parallella sociala verkligheter, fantasilös arkitektur, sanslös ekonomisk ojämlikhet och eskalerande misstro människor mellan. Titeln till trots finns inte mycket ”happiness” att skönja i Anna Mintons reportage Ground Control: Fear and Happiness in the Twenty-First Century City från 2009. Boken försöker förstå vad som har hänt med städer och urbant liv efter 1990-talets genomgripande nyliberala operationer. Huvudtemat är hur ”de senaste decenniernas fastighetsekonomi har förändrat vår känslomässiga inställning till att bo i en stad”. Att 2008 års globala finanskris skulle följas av en europeisk ekonomisk kris från 2010 som ytterligare skärpte den ojämlika urbana utvecklingen, och där fastighetsmarknaderna återigen skulle stå i centrum, gör att man skulle vilja efterlysa en snabb uppföljare. Minton beskriver städer i Storbritannien under 1980-talet som platser där privata fastighetsinvesteringar knappast var något som uppmärksammades i den övergripande ekonomiska verksamheten. I dag är fastighetsmarknaden bärande i alla västländers ekonomier: bostadska45


BYG G N A D INTERIÖR PL AN L ANDSKAP

pl atsen s musik foto håk an forsell

www.arkitektur.se

Plats: kiruna låt:

oxygene Part IV

artist: Jean Michelle Jarre På millennieskiftet var jag på en konsert vid pyramiderna i Giza och firade det nya årtusendet. Jean Michelle Jarre gav en konsert i tolv akter, från att solen gick ned till att den gick upp igen. Jarre är känd för sina stora utomhuskonserter som griper tag i hela städer. Den största var i Moskva där han lockade tre och en halv miljon åskådare, i huston iscensatte han hela staden och hade över en miljon åskådare. konserten 12 Dreams of the sun var fantastiskt gripande och storslagen. Vi befann oss mitt i öknen, mitt emellan två årtusenden, på himlen, pyramiderna och sfinxer dansade ljus och lasershower. kiruna berör mig starkt på ett liknade sätt. kiruna är en mytomspunnen stad omgiven av en unik natur och en dramatisk gruva. staden står tydligare än alla andra mitt emellan det gamla och det nya. en av mina drömmar vore att få se Jarre spela laserharpa och ackompanjera lekfullt dansande norrsken över ödesladdade kiruna. Musiken är pionjär elektronisk, framtidsinriktad, ibland monoton och maskinell som gruvdriften. o m i k a e l s te n qv i s t ä r a r k ite k t på w h ite a r k ite k te r.

PR ENUMER ER A NU!

Helårsprenumeration SEK 660 Studerandepris SEK 395 Beställ på www.arkitektur.se


Är det inte dags att se saker på ett nytt sätt? • Hållbarhet är grunden för klimatsmarta bygg lösningar • Hålbarhet är överlägsen livslängd

Kvalité

• Hållbarhet är lägre miljöpåverkan • Hållbarhet uppnås när mindre transporteras till samma resultat

Livslängd

• Hållbarhet är långsiktig kvalitetssäkring • Hållbarhet är energieffektiva lösningar Miljö

• Hållbarhet är när materialet har en sund livscykel • Hållbarhet är när material återanvänds istället för deponi • Hållbarhet kräver att material, energi och byggteknik hushåller med naturens resurser

Trygghet

Hållbarhet är enkelt sagt hög kvalité, funktionssäkerhet och minimal miljöpåverkan. Resitrix är tätskiktet som överträffar kraven på hållbart byggande www.takcentrum.se

www.epdmtak.se

Resitrix marknadsförs av Takcentrum i Sverige

m o t i v : t h e a b j e r g . s j a l a f h å n d p l i s s e r e t p o ly e s t e r , e g e t v æ r k s t e d , 2 0 0 4 . k u n s t i n d u s t r i m u s e e t.

Japanisme på dansk Kunst og design 1870–2010 Ny stor bog om japanisme i dansk kunst, design og arkitektur af Mirjam Gelfer-Jørgensen – en kosmopolitisk fortælling om, at kunst tilhører os alle, og at kulturarven henter sit stof på kryds og tværs af nationale grænser. I mere end hundrede år har Japansk design haft stor indflydelse på udviklingen i Danmark. Bogen tager udgangspunkt i danske samlinger af japansk kunst og analyserer den motivverden som i slutningen af det 19. århundrede førte dansk design på nye veje. Resultatet sikrede kunsthåndværk og kunst fra Danmark en markant plads på den internationale scene. Rigt illustreret med mere end 450 illustrationer og fotografier af nyere dansk og japansk kunst, design og arkitektur samt tegninger og malerier fra begge lande gennem 150 år. Pris: dkk 450 Læs mere og se interview med forfatteren på www.arkfo.dk/shop

T h e da n i s h a r c h i T e c T u r a l p r e s s

JAPANISME TEN TUR Halvside lav.indd 1 Untitled-1 1

05/08/13 15.21 06/08/13 09.52


Umeå universitet Umeå universitet satsar på kreativa miljöer för studier och arbete. Hos oss finns attraktiva utbildningar, världsledande forskning och utmärkta innovations- och samverkansmöjligheter. Fler än 4 400 medarbetare och 34 000 studenter har redan valt Umeå universitet. Välkommen med din ansökan!

Arkitekthögskolan söker

Rektor Kom ihåg att meddela

adressändring!

arkitektur.prenservice.se eller tel 0770 45 71 27

N Ä S TA N U M M E R

SVENSK ARKITEKTUR SEDAN 1901

www.arkitek tur.se

Arkitekthögskolan vid Umeå universitet (UMA) är en ung och dynamisk skola, som betonar samspelet mellan konstnärlig utveckling och vetenskaplig forskning. Skolan har en tydlig global profil med ett internationellt laboratorium för experimentell arkitektur. Här utbildas framtidens arkitekter av ämnesspecifika lärare och kvalificerade arkitekter i en unik miljö som bygger på integration av de konstnärliga, tekniska och akademiska fälten. Arkitekthögskolan ligger, tillsammans med Designhögskolan, Konsthögskolan och Bildmuséet vackert belägen vid Umeå universitets nyligen uppförda Konstnärligt campus – en unik mötesplats för konst, humaniora, kultur och teknologi i närhet till stadens centrum.

Läs mer på: www.jobb.umu.se

Arkitektur nr 6/2013 har två besläktade teman: Nöjesstaden och Göteborg. Tre nya små kiosker, av Marge, Dinell Johansson och LLP, ett ABBA-museum i Stockholm av Johan Celsing och ett Foppa-hotell i Örnsköldsvik av SandellSandberg är kärnan i temat om stadens som fritidsoch nöjesplats. Katarina Rundgren har träffat Fredrik Pettersson för att prata om hans nya badhus på Bornholm. I numrets andra tema drar vi till evenemangsstaden Göteborg. Claes Caldenby intervjuar den nya ledningen för stadsbyggnadskontoret som kaxigt slår fast att de ska göra om bedriften som staden gjorde för hundra år sedan och som gav dem Avenyn, Götaplatsen och Liseberg. Vi sammanfattar 20 år av stadsbyggande längs Älvstranden och utvärderar Göteborgsmodellen. Och Catharina Thörn har kritiskt granskat den brända jordens taktik i omvandlingen av Kvillebäcken i Göteborg. Dessutom debatt om ekosystemtjänster, två nya villor och ett experimenthus.

105 5/13 · ARKITEKTUR


Å SIK TSMATR IS

Love is a bourgeois construct. Låt. Pet Shop Boys perfekta break-up-låt för akademiker.

Alice Munro. Författare. Noveller om livet som ingen annan kan skriva dem. Tyvärr deklarerade hon i somras att vi från och med nu måste hålla tillgodo med det som redan finns.

FA N TA S T I S K T

Arkitekturs guide till kulturen.

Neongröna vågen. Mando Diao skär frödingguld från sin lada med fiberuppkoppling i Dalarna. Orange is the new black. Tv. Den bästa tv-serien just nu. Visas på Netflix.

Malmö. Stad. Profilerar sig som den fria kulturens mecka, med Malmöfestivalen och Pildammsteatern.

Madame Bovary. Radioföljetong i P1. Emmas väg utför är ruggig och vacker lyssning.

Hello Nature. Utställning. William Wegmans klassiska hundporträtt på Artipelag träffar rätt.

Gengångare. Tv-serie. Gastkramande fransk serie. Med musik av Mogwai, bland annat magiska ”What are they doing in heaven today?”.

Niki de Saint Phalle. Konst. Sanningen bakom de prunkande damerna. På Moderna Museet, Stockholm till 1/12.

Jay Z. Magna Carta … Holy grail. Skiva. Superstjärnan samlar konst och tvivlar över faderskapet.

Home sweet home. Utställning. Hemmets rum rekonstruerade och synade på Liljevalchs till 15/9.

Gammaldags museer. Ingen interaktivitet utom nyfikenheten. Exempel: Naturhistoriska i Göteborg, Biologiska i Stockholm.

Fasad. Radio. Äntligen ett arkitekturprogram i P1. Men varför måste arkitektur alltid speglas i andra konstformer?

Känn ingen sorg. Film. Från ful pott till fiasko. Åsikterna om hur man bör gestalta Håkan Hellströms Göteborg går isär. Blivande kultfilm.

Lousiana Litteraturfestival. När författare går på museum som vanligt folk. Humlebæk 22-25/8.

JOHAN CELSING

Sightseeingbåtar. Underskattade. Det finns inget bättre sätt att uppleva en stad än från vattnet.

GERT WINGÅRDH

SAKLIG FÖRFINING.

TYDLIG EKLEKTISISM. Triathlonvågen är här. Watch out. Den medelålders cykelmannen, nu i våtdräkt.

Rockgubbsartiklar om Bruce Springsteen, Ulf Lundell med flera. Framförallt inflation på sommaren. Det finns inget nytt att skriva, så sluta skriv om dem.

Finifieringen av fulmaten. Korv, hamburgare och pizza ska vara skräp.

5-2-dieten. Pseudovetenskaplig självspäkning i överflödets tid.

Sommarföljetonger. Alltför få vill läsa ännu en uppstyckad roman av Håkan Nesser i sin morgontidning.

Systembolagets nya målgruppssökande. Påminner om en leksaksaffär. Rosa lådor och svarta hårdrocksviner.

Peace and love-döden. Redan skrivs artiklarna om Borlänge efter festivalen. Det post-festivala samhället.

Bag in box-beteende. ”Osvensk” frigjord dans på gratiskonserter under sommaren.

106 ARKITEKTUR · 5/13

Twittertonen. Självsäkerheten går aldrig och lägger sig på Twitter.

FÖ R FÄ R LI GT

Gotland. Ö. Hipsterbagerier på överexponerade instagrambilder. Kan inte Centerpartiet ta över Gotland – igen – och göra det impopulärt.

Sexismen inom matkulturen. Nu senast tv-kocken Anders Vendels reklam med kvinnorumpor.

Sommarpratarna 2013. Alltför mallat och platt. Medias egofixering har suddat ut det personliga och gjort allt privat.

Den inbyggda rasismen. Ett rasistiskt skämt som behöver förklaras med en text på 6 000 tecken är inte ett tillräckligt bra skämt.

Rondeller. Det föds en ny rondell i Sverige varje dag. Ogestaltad konflikträdsla.

Färgstriden om slottet. Madeleine Sjöstedt vill måla slottet gult för att göra Stockholm till en världsstad som ”medborgarna tar i besittning”.

Protester mot gruppboende. Personer med autism och Downs syndrom hör inte hemma i villaidyllen i Varberg.


VESTREQUALITYPROGRAMME™

NEWS 2013 EZ soffa Design: Voll, Borgersen och Olofsson EZ [‘e-ze] är en ny soffa som är anpassad för att tillgodose kraven på tillgänglighet. Bänken är utformad med minimal materialåtgång och levereras med livstids garanti mot rost. Priser från kr 3.970,-.

OVÄLKOMNA BESÖKARE? DITT BÄSTA SKYDD MOT OVÄLKOMNA BESÖKARE ÄR VÅRA INBROTTSSÄKRA VÄGGAR – PAROC® SECURITY SYSTEM. EN UNIK LÖSNING FÖR INBROTTSSÄKRA BYGGNADER. Ibland måste egendom skyddas mot annat än bara brand. Vägglösningen PAROC® Security System har utvecklats speciellt för affärsbyggnader och ger starkt mekaniskt skydd mot inbrott. Den är certifierad i Skyddsklass 2 och 3 och är dessutom lättmonterad och kostnadseffektiv.

Se vår nya katalog på vestre.se

0560 688877 vestre.se

Vi träffas på Have & Landskab, Slagelse 28–30 augusti 2013. PAROC PANEL SYSTEM AB 541 86 SKÖVDE, Sverige Tel. +46 500 46 90 00 paroc.se

vestre_ArkitekturS_se_EZ_jul13.indd 1

05.07.13 09.31


Så växer Linköping med Vallastaden

JAKTEN PÅ MÅNGFALDEN

ARKITEKTUR · NR 3 · 2013 · SYSTEM · Prefabhus · Christian Kerez · Framtidsplaner för Lund · Årsta

ARKITEKTUR · NR 4 · 2013 · TIDEN · Tillägg och ändringar · Brigadmuseum · Pagoden · Borgholms slottsruin · Jürgen Mayer H

ARKITEKTUR · NR 5 · 2013 · DE NYA STÄDERNA · Kiruna · Vallastaden · H+ Helsingborg · Söderstaden · IBA Hamburg

ARKITEKTUR · NR 6 · 2013 · HEMLIKA INREDNINGAR · Maria Park Helsingborg · Hornsbergs strandpark · Mood

ARKITEKTUR · NR 7 · 2013 · HEMLIKA INREDNINGAR · Maria Park Helsingborg · Hornsbergs strandpark · Mood

ARKITEKTUR · NR 8 · 2013 · HEMLIKA INREDNINGAR · Maria Park Helsingborg · Hornsbergs strandpark · Mood

Experimenten som förändrar staden

ARKITEKTUR · NR 2 · 2013 · NATUREN · Naturum Kosterhavet och Vänerskärgården · Sommarhus Lagnö · Möbelmässan

COMET SPORT DESIGN GUNILLA ALLARD, 2013

Lyckligare gata ARKITEKTUR · NR 1 · 2013 · HEMLIKA INREDNINGAR · Maria Park Helsingborg · Hornsbergs strandpark · Mood Stockholm

WE WILL ALWAYS BE MODERN, OUR DESIGN ALWAYS ESSENTIAL

5/2013 SEK 97 EUR 13 BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP GRAND PUBLIC

HANDELN SOM DÖDAR MODERNISM SOM FUNKAR S K R O TA F Ö R B I FA RT E N VILL A MED UTSIKT PHOTO MIKKEL MORTENSEN

2013

Tele2 arena öppnar i Stockholm

MAKTSPELET OCH ARENAN TRIVSEL FÅNGAD I RUTNÄT Planerna för det nya Kiruna


Arkitektur 5/2013