Page 1


EFTER

ATT FÖLJA JESUS MED HJÄLP AV DIDACHÉ

KRISTUS TOBIAS HADIN & KRISTOFFER LIGNELL

ARGUMENT


INNEHÅLL FÖRORD.................................................................................... 6 DEL I VAD ÄR DIDACHÉ?............................................................. 9 Dåtid möter nutid....................................................... 10 Utifrån och in...............................................................13

DEL II DIDACHÉ, DE TOLV APOSTLARNAS TRÄNING............................................25 Kapitel 1......................................................................26 Kapitel 2...................................................................... 37 Kapitel 3......................................................................44 Kapitel 4..................................................................... 50 Kapitel 5...................................................................... 57 Kapitel 6..................................................................... 63 Kapitel 7.....................................................................68 Kapitel 8...................................................................... 73 Kapitel 9.....................................................................79 Kapitel 10.................................................................... 85 Kapitel 11.....................................................................90 Kapitel 12 och 13..........................................................97 Kapitel 14.................................................................. 102 Kapitel 15................................................................... 109 Kapitel 16................................................................... 113 4


DEL III EFTERFÖLJELSE I PRAKTIKEN..................................119 Lärjunge först, kristen sen.......................................... 120

DEL IV TRÄNINGAR........................................................................ 137 Do-It-Yourself............................................................ 138 Att träna i en dojo..................................................... 146 Höra och göra............................................................150 Didaché-träff 1: »Jag har gett er ett exempel«............... 155 Didaché-träff 2: »Följ med mig till en öde plats«......... 161 Didaché-träff 3: »Samla inte skatter«...........................168 Didaché-träff 4: »Tiden är inne«................................ 176 Didaché-träff 5: »Saliga de som skapar fred«................ 183 Didaché-träff 6: »Jag är vinstocken, ni är grenarna«.....188 Didaché-träff 7: »Se, jag står vid dörren och bultar«..... 194 Didaché-träff 8: »Jag är med er alla dagar«.................. 199

SÄNDNING........................................................................ 204 DIDACHÉ ............................................................................ 207 REFERENSLISTA................................................................ 222

5


KAPITEL 1

Det finns två vägar: Livets väg

1

och Dödens väg, och du ska veta

mer du inte att ha någon fiende. Håll dig borta från köttets och

4

att skillnaden mellan de båda

kroppens begär. Om någon slår

vägarna är stor.

dig på höger kind, så vänd ock-

Det här är Livets väg. För det

så den andra mot denne. Då har

första: du ska älska Gud som

du nått målet. Om någon tvingar

skapat dig och för det andra:

dig att gå en mil, gå då med två

du ska älska din nästa som dig

mil. Om någon tar din skjorta, ge

själv. Dessutom: det du inte vill

också din mantel. Om någon stjäl

att någon ska göra mot dig, det

från dig, be inte om att få tillbaka

ska du inte heller göra mot nå-

det stulna – det är inte ens ett al-

gon annan.

ternativ för dig!

2

Din träning i detta blir att väl-

3

Ge till alla som ber dig, och be

5

signa dem som förbannar dig, be

inte om att få det tillbaka, för Fa-

för dina fiender och fasta för dem

dern vill att vi delar på alla välsig-

som förföljer dig. För vad är det

nelser. Lycklig är den som ger på

för speciellt med dig om du äls-

det här sättet och följer denna re-

kar dem som älskar dig? Gör inte

gel, för den är fri från skuld. Men

alla andra likadant? Men om du

olycka över den som tar emot nå-

älskar dem som hatar dig, kom-

got utan att behöva det. Den som

26


tar emot utifrån sina behov är fri

döms skyldig ska inte slippa un-

från skuld. Men den som tar emot

dan förrän sista öret är återbetalt.

utan att vara i nöd ska ställas till

6

svars för det, och tvingas svara på

»Låt dina gåvor svettas i dina hän-

varför och med vilket syfte gåvan

der tills du vet vem du ska ge dem

togs emot. Den mottagare som

till.«

Om det här har det också sagts:

JESUS SHEMA Jesus fick en gång frågan om vilket som är det största budet i lagen.18 Jesus inleder sitt svar med att citera den judiska trosbekännelsen shema. Denna bön beds av judar flera gånger om dagen och sammanfattar den judiska tron. I sin helhet lyder den så här: Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar. 5 Mos 6:4–9

18 

Matt 22:36–40, jfr Mark 12:28–34 och Luk 10:25–28.

27


Svaret är inte överraskande. Men sedan gör Jesus något mycket speciellt. Han infogar ett annat bud från lagen i självaste trosbekännelsen: »Du skall älska din nästa som dig själv«.19 Från att trosbekännelsen bara handlat om relationen med Gud, inkluderas nu även relationen med andra människor. I kristen tradition brukar detta kallas för det dubbla kärleksbudet, men kanske skulle vi lika gärna kunna kalla det för Jesus shema, eller Jesus trosbekännelse.20 Det är också med denna trosbekännelse Didaché inleder träningen. Där västerländsk kristendom ofta har förandligat Bibelns texter följer en ortodox jude exempelvis uppmaningen i shema genom att just binda en kapsel med ett bibelord runt sin arm. Det är ett sätt att börja i det kroppsliga för att forma anden. I stället för att börja i teorin eller med ett ideal, kan vi börja i kroppen med en praktisk övning. Det är i denna judiska tradition som Didaché står. Henri Nouwen uttrycker det så här: »Du tänker dig inte till ett nytt sätt att leva, du lever dig till ett nytt sätt att tänka.«21 Didachés andra uppmaning lyder: »Allt du inte vill att någon ska göra mot dig, det ska du inte heller göra mot någon annan.« Didaché citerar det vi brukar kalla »den gyllene regeln«. I Nya testamentet står den i positiv mening: »Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.«22 Den gyllene regeln ger oss en tumregel för ett kärleksfullt liv. Den påminner oss om att det kristna livet inte är ett privat projekt, utan handlar om hur vi lever tillsammans som kristna i världen. 19  20  21  22 

28

3 Mos 19:18. För mer om detta perspektiv, se McKnight (2004). Palmer, förord. Matt 7:12.


FIENDEKÄRLEK Jesus begränsar inte »vår nästa« till att handla om dem vi tycker om, utan inkluderar även våra fiender i begreppet. Både Isak Syriern och Arkimandrit Sofrony kallade fiendekärleken för evangeliets udd, eftersom det kan vara svårt att göra gott mot sina fiender. Då är Didachés version av den gyllene regeln till hjälp. När vi inte kan göra gott, kan vi i alla fall undvika att göra ont mot vår nästa. En berättelse från ökenfäderna får exemplifiera: Några bröder kom till Abba Antonios och sade till honom: »Säg ett ord till oss: hur skall vi bli frälsta?« Abban sade till dem: »Ni har lyssnat till skriften. Den duger åt er.« De sade: »Vi vill höra det också av dig, fader.« Abban sade till dem: »Om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom« (Matt 5:39). De sade till honom: »Det kan vi inte göra.« Abban sade till dem: »Om ni inte kan vända den andra till, så kan ni väl tåla den första.« De sade till honom: »Det kan vi inte.« Abban sade: »Om ni inte kan det, så låt åtminstone bli att ge igen.« De sade: »De kan vi inte.« Då sade abban till sin lärjunge: »Gör i ordning lite välling åt de här sjuklingarna. Om ni varken kan eller vill, vad kan jag då göra för er? Vad ni behöver är bön.« 23 Målet är fiendekärleken. Antonios försöker urskilja vilket steg hans bröder kan ta för att komma dit. När hans första råd inte fungerar arbetar han sig systematiskt bakåt för att möta bröderna där de är. 23 

Rubenson, s 42.

29


I detta fall finner han att det främst är viljan det är fel på, de vill inte älska sina fiender. I Didaché är fiendekärleken inte en överkurs, den är grundläggande kristen praxis. På grund av den förföljelse som den tidiga kyrkan levde under behövde en novis tidigt veta hur en kristen skulle förhålla sig till sina fiender. Vi börjar inte älska någon bara för att vi vet att det är rätt, utan det sker genom att vi övar oss i kärleksgärningar. Detta blir tydligt i och med vers tre: vi uppmanas att välsigna, be och fasta för våra fiender. När vi ber och fastar för en fiende offrar vi något. Vi »investerar« i den människan. Vi ger upp något av oss själva för fiendens skull. När vi så har offrat något är det också svårare för oss att skada den människan. Sakta men säkert formas vi att börja älska och göra gott mot dem som hatar oss. I Lukasevangeliet möter vi samma undervisning och får även där praktiska övningar att utföra: Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Luk 6:27–28 Din träning i detta blir att välsigna dem som förbannar dig,

3

be för dina fiender och fasta för dem som förföljer dig.

Det Jesus gör är att träna oss i hur vi ska svara på fiendens behandling:

30


De som hatar er (inre liv)

Gör gott mot dem (handling)

De som förbannar er (tal)

Välsigna dem (tal)

De som behandlar er illa (handling)

Be för dem (inre liv)

Det börjar med att en fiende hatar oss. Då förväntas inte lärjungen känna kärlek, utan att göra gott. Om fienden inte omvänder sig från sitt hat utan låter det övergå till skällsord och förbannelser, ska lärjungen i gengäld välsigna fienden. Om fienden fortfarande inte omvänder sig utan låter orden bli till handling, är lärjungens respons att be. Märk här att Jesus inte uppmanar oss att älska, utan i stället ger oss övningar som ska lära oss att älska. Samtliga uppmaningar till bemötande av fienden är möjliga, oavsett hur du känner för personen i fråga.

ICKEVÅLD Allt för ofta har Jesus undervisning om fiendekärlek i kyrkans undervisning gjort att människor fortsatt vara offer i en destruktiv relation. Kristna körs över och utnyttjas av fienderna, kvinnan fortsätter ta emot slag från sin man, de fattiga får fortsatt för lite mat. Är detta verkligen vad Gud vill med sina lärjungars fiendekärlek? Blir inte ickevåldet då endast ett kontrollmedel för de mäktiga? Ska vi inte göra motstånd mot det onda? Eftersom vi befinner oss så långt från den kultur där träningarna utformats har vi svårt att förstå hur revolutionerande undervisningen är. Det handlar inte om att inte göra motstånd mot det onda, utan om hur vi gör motstånd. Hela Jesus liv går ut på att 31


göra motstånd mot ondskan och ge oss exempel att följa. Att göra motstånd är en del av vad det innebär att följa Jesus. Men om det inte handlar om att resignera inför ondskan, vad handlar det då om? Om vi inte får använda våld, hur ska vi då göra motstånd? Didaché uppmanar novisen att vända andra kinden till, gå en extra mil samt att ge även jackan när någon ber om skjortan. Samtliga uppmaningar är exempel på motstånd genom ickevåld där vi på olika sätt synliggör den andres ondska. Varför ska novisen vända andra kinden till vid ett slag på högra kinden? Det grekiska ord som används, rapiso, syftar mer på en örfil än ett knytnävsslag. En högerhänt person som slår någon annan på högra kinden ger förmodligen just en örfil, ett slag med baksidan av handen. Slaget » … var ett vanligt sätt för överordnade att förödmjuka underordnade. Slavägaren använde det mot slavar, män mot kvinnor, föräldrar mot barn, och romare mot judar. Det var inte ett slag för att skada utan för att sätta någon på plats. Knytnävsslag var reserverade för slagsmål mellan jämlikar.«24 Att vända andra kinden till tvingar därför motståndaren att starta ett bråk med dig som en jämlike. Utan att slå tillbaka står du upp för din värdighet och er jämlikhet. Detta mönster är tydligt också i de andra uppmaningarna. En romersk soldat hade rätt att kräva hjälp med att bära packning högst en mil.25 Tänk dig nu scenen framför dig. Den romerska soldaten har tvingat en judisk bonde att bära hans packning. Men när de har gått den lagstadgade milen fortsätter bonden bara att gå. Soldaten måste få stopp på honom för att inte själv få problem med lagen. 24  25 

32

Spalde och Strindlund, s 83. Jfr Milavec (2003b), s 113–114; Mcknight (2013), s 126–128. Wink, s 180–182 och McKnight (2013), s 126–128.


Maktrelationen blir omvänd. Det blir en slags Jesus-jujutsu, där det är motståndarens egen kraft som används för att oskadliggöra honom. Det tredje exemplet om att ge sin skjorta rymmer en hel del humor. På den här tiden var det vanligt att människor hamnade i skuld till den romerska staten och därmed blev mer eller mindre livegna. I en domstolsprocess där någon ville stämma dig för att du inte betalt din skuld kunde personen kräva dig på allt utom din mantel.26 I vår kultur är det den nakne som får skämmas. På Jesus tid och i många andra kulturer i dag är det tvärtom – det är den som ser en naken person som får skämmas. Att inför domstolen frivilligt ge bort även din mantel och stå där naken skulle göra det tydligt att du blivit fråntagen allt du äger. Du använder den makt du har kvar till att ge bort ännu lite mer. Domstolen måste be dig klä på dig för att de inte ska skämmas. Men var ska du få kläder ifrån?! Du har tagit makten över din maktlösa situation samtidigt som du avslöjat det orättfärdiga i systemet. Att älska sina fiender i handling och samtidigt göra motstånd mot det onda kommer sällan »naturligt« för oss. I både populärkultur och politik översköljs vi med budskapet att ondskan behöver kontrolleras med våld. När vi så får uppmaningen av Jesus att inte använda våld mot de onda är det lätt att se det som idealism. Men tänk om det inte är så? Tänk om ickevåldet är en framkomlig väg för dem som är beredda att likt Jesus älska sina fiender in i döden? Då behöver vi konkret »programmera om« oss och hitta andra sätt att kämpa mot det onda än med våldet som vapen.27 Wink, s 178–179 och McKnight (2013), s 126–128. Vi har inte utrymme att gå in på djupet i ickevåldet och den kristna uppmaningen att älska sina fiender här, så vi rekommenderar i stället Spalde (2009) och Yoder. 26  27 

33


TOBIAS BERÄTTAR I Hammarkullen har Per Herngren, en vän till vår kommunitet Oikos, under lång tid jobbat med ickevåldsträningar där han bland annat tränar områdets ungdomar i konflikthantering. Hans pedagogik går ut på att vi måste träna konflikthantering och ickevåld på samma sätt som vi tränar exempelvis fotboll. Genom att nöta in ett handlingsmönster kommer du att börja handla reflexmässigt. Det kan vara svårt i ett skarpt läge, till exempel ett bråk på stan, att agera rätt och snabbt. Men den som tränat har ett reflexmässigt handlingsmönster och kan ingripa utan att behöva tänka. Detta har vi tagit med oss i Oikos och har en årlig rytm där ickevåldsträning ingår. Då ses vi för att under en helg gå igenom olika scenarier och träna på hur vi ska agera i dessa fall. Detta för att helt enkelt lära om, att lära oss att inte reagera våldsamt utan att kämpa mot ondskan med andra medel.

GIVANDE Nästa träning Didaché tar upp handlar om givande. Jesus undervisar oss i Bergspredikan om givande och säger att där ditt hjärta är, där kommer också din skatt att vara. Nej, förlåt! Det säger han inte alls. Jesus säger: »Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.« (Matt 6:21) Hjärtat följer skatten, skatten följer inte automatiskt hjärtat. Jesus är djupt realistisk. Att ha »hjärtat på rätt ställe« handlar inte om att tänka rätt, eller att tro rätt. Det handlar om att ha skatten på rätt ställe, då kommer hjärtat att följa med. Samma princip gäller här som för fiendekärleken. Vi börjar med 34


att praktiskt öva oss, för att hjärtat ska följa efter. Att investera i himlen är inte en fråga om att samla något slags andligt lönekonto i himlen, utan en praktisk uppmaning att investera våra pengar i det som har med Guds rike att göra här och nu. Den tidiga kyrkan var minst sagt kritisk mot rikedom. En annan tidig kristen skrift, Hermas Herden, exemplifierar hur vi investerar i himmelriket: »Du får inte skaffa dig mer än vad som är alldeles nödvändigt […] i stället för att förvärva mark skall ni friköpa nödställda allt efter förmåga.«28 »Ge åt den som ber dig«, säger Jesus i Matteus 5:42, och den uppmaningen finns också med i Didaché (vers fem). Att ge åt alla som ber en kan verka vårdslöst. Tänk om tiggaren köper knark för pengarna? Hamnar inte människor i beroendeställning till den som ger? Vi tolkar träningen fel om vi utgår ifrån mottagarens perspektiv här. Vi borde snarare utgå från givarens perspektiv. Uppmaningen är inte ett sätt att lösa problemet med världens fattigdom utan en träning med mål att forma oss till människor som är villiga att ge och att »dela på Faderns välsignelser« (vers fem). Det handlar om att bli befriad från dyrkandet av mammon till friheten i att tjäna Gud. Allt vi äger är gåvor från Gud. Vissa teologer ser en motsättning mellan uppmaningen i vers fem »att ge åt alla« och det som står i vers sex att »låta gåvorna svettas i dina händer tills du vet vem du skall ge dem till«. De tolkar alltså sista uppmaningen som att det handlar om att vara försiktig med vem en ger sina gåvor till. Men tänk om det är precis tvärtom? Bär du pengar i din hand är du beredd att ge. 28 

Beskow, s 271.

35


KRISTOFFER BERÄTTAR Jag var närvarande på ett församlingsmöte där det samtalades om givande. Några tyckte det var svårt att ge och samtalet kom att kretsa mycket kring hur mycket som var lämpligt att ge. Då tog någon till orda och vände på perspektiven. I stället för att fundera över hur mycket vi måste ge till Gud – kan vi inte fundera på hur mycket vi fått från Gud och hur mycket av det vi får behålla?

36


Efter Kristus  

Ibland verkar det som om vi tror att lärjungaskap bara är något för »riktigt kristna« – aktivister, nunnor och helgon.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you