Page 1

CORREN Hö g t & l åg t f ö r Vä stg öte n : No 1 2 0 1 3

THROWBACK ISSUE! Hyllad TIMOTHY 3Q

Saga Elgenstjärna frågar ut nationens tredjekurator om allt möjligt.

Nostalgi VAR DET BATTRE FÖRR? I årets första nummer kartlägger vi iallafall hur hur det egentligen var. Värderar gör du själv.

Välkommen ARETS RECCEGAJD

Correns premiärgajd riktar sig till dig som är ny i stan. Klipp ut och spar! Corren - 1


Ledare “Anna, Anna, Anna... Oh yes! You mailed, me? From Switzerland right?” Första mötet med en av mina huvudlärare på det brittiska universitet där jag för närvarande tillbringar en utbytestermin startar bra. Att med skandinavisk engelska à la Prinsessan Madeleine stamma fram ett “No sorry I am from Sweden actually” känns liksom... Gjort. Och mycket gör när man är ny i väletablerade institutioner. I mitt fall ett nytt land, i ditt fall som läsare av Corren kanske ett nytt universitet, en ny stad eller en ny kurs.

Innehall

Kuratorsspalter: s. 4 Reccegajd: s. 5 Minnen fran Djaknen: s. 6 Introducing the 50s: s.88 Reccerecension: s. 11 9 3Q still going strong: s. 12 Fran reccemottagningen: s. 14

Min erfarenhet säger mig att många förutfattade meningar och stereotyper är förvånansvärt väl förankrade i verkligheten. Som recentior kommer du ömsom inkluderas, ömsom häcklas av (och eventuellt få slava för) dina på nationen äldre landsmän. Som ny student vid Uppsala Universitet kommer du imponeras av vilket anrikt och inflytelserikt lärosäte du har valt. Akademisk tradition färgad av forna studenter med efternamn som Linné, Bellman och Boye är lika påtagliga som domkyrkoklockans melankoliska klang varje helt timslag. På en ny universitetskurs kommer du, om du läser inom ett program, förmodligen få det kompisarna i insparksgruppen berättat om kursen bekräftat. Iallafall av andra seminariedeltagare. För att undvika eventuella tråkiga förutsägbarheter vid terminsstart har Corren inför vårterminen satt ihop en mindre guide för recentiorer, vilken återfinns på sidan5. I övrigt har vi valt att rikta årets första nummer bakåt. Throwback Issue, vilket Corren no 1 2013 är, tar dig med tillbaka i tiden och beskriver bland annat hur byggandet av Djäknen gick till. Vår nya stjärnreporter Saga Elgenstierna(med såväl litteraturvetarstudier som andra journalistiska uppdrag på CV:t) har dessutom intervjuat allas vår 3Q Timothy, som nu fullföljt halva sin kuratorstid på nationen. Till sist vill jag påminna alla Correns läsare om att feedback och insändare tacksamt emottages på corren@vastgotanation.se. För Corren, i London, A. Brink

Corren är en tidning för medlemmar av Västgöta Nation i Uppsala. Tryckeri: Exakta Printing, Hässleholm Ansvarig utgivare: Claes Björklund Sjöberg-Silfverling Chefredaktör: Anna Brink Redaktörer: Jonas Bredelius, Saga Elgenstierna och Martin Joby Kontakt: Adress till Corren är Västgöta Nation, Slottsgränd 8A, 75309 Uppsala E-post sändes till corren@vastgotanation.se På framsidan: Illustrationer av Zanna Friberg. 2 - Corren


Luccegasque HT12 I sedvanlig tradition var årets Luccegasque å Västgöta Nation förlagd till andra helgen i december. För underhållning stod såväl Västgöta Nations kantatsom teatergrupp. Nationens blandade kör stod för ett luciatåg som fick gasquens delatagre att tappa andan. Det var även under luccegasquen nationens 1Q, Sophie Hallberg, installerades. Överlämningen leddes av Inspektor Bertil Wiman.

Foto: Dave Budd

Corren - 3


1Q

Kära västgötar!

Äntligen sitter jag här och skriver min första spalt i ämbete av förste kurator, och det känns förjävla bra rent ut sagt! So far so good skulle jag säga, jag sitter här inne och trummar på kontoret och känner mig redan så välkomnad och hemmastadd. Och tur är väl det, jag blir ju trots allt här ett tag framöver. Utan att vara en solid tradition brukar var och varannan förste kurator i sin första spalt berätta för er landshen (oh no she didn’t) om nationens otaliga tillgångar. Dessa livsförberedande möjligheter till engagemang, berikande lärdomar och vänskaps/kärleksband som knyts för livet. Inte är jag den som tänker bryta denna tradition, men vid det här laget tänker jag snarare skryta än upplysa (även om dessa två begrepp kan gå hand i hand). Västgöta nation har ett underbart klubbverk som sliter var och varannan vecka för Uppsalas studenters hungriga magar, sockersug och festsinne. Nationens kultur är någonting vi är mycket stolta över med våra tre eminenta körer, teatergrupp och kantat. Vi har underbara studenter som på sin fritid skriver vår tidning, delar ut våra stipendier, planterar i vår trädgård, tar hand om våra recentiorer och mycket, mycket mer. Denna vårtermin har vi dessutom slagit rekord i nyinskrivna medlemmar på nationen! Ännu roligare är det att det är många internationella studenter som har fått upp ögonen för Västgöta nation, någonting som vi ska vara stolta över. Västgöta nation har under en lång tid varit en knytpunkt för många olika studenter i Uppsala, och har för avsikt att fortsätta på precis det spåret. Tillsammans är det vi som gör nationen till den bästa den någonsin kan vara. Yours, and yours only Förste kurator, Sophie Hallberg

3Q

Spenderade helgen sjuk i influensa. Mellan frossa, mellan värkande leder och hud, slog det mig att jag nu arbetat halva min 3Q-period. Kikade i min kalender och konstaterade att det inte är många veckor kvar till jag måste börja rota i kurser som ska avslutas, innan jag måste kolla upp vad jag ska läsa till hösten. Det kanske är lite narcissistiskt att skriva om sig själv i sin kuratorsspalt, men om man har chansen gäller det ändå att passa på. Många gånger stannar man inte upp som kurator och tänker ”Var är jag i livet? Vad händer runt mig?”, utan allt bara rullar på i ett rasande tempo. Förutom när influensan slår till. Det är då insikten kommer som ett slag i ansiktet, att tillvaron nu inte är den man alltid haft och att den snart kommer ta slut. Andra terminen har börjat; Första städdagen har varit; Första evenemanget, reccemottagningen, har varit. Snart tar det slut, och snart kommer livet ändra sig, vare sig jag vill det eller inte. Jag tror många av oss, kuratorer och icke-kuratorer, kan lära oss av våra sjukdomsperioder. Jag tror att många skulle behöva stanna upp, kallsvettas till Hem till Gården, och begrunda sin livssituation. Kanske tänker man att livet är perfekt. Kanske tänker man att det enda negativa med att vara sjuk är att risken är stor att man snart mår bättre och måste återgå till något man absolut inte vill återgå till. Jag har lärt mig att uppskatta mitt jobb som 3Q mer, tack vare influensan. Det tog mig några dagar – och en hel del kallsvettandes till Hem till Gården – innan jag glömde bort stress och bergen med arbetsuppgifter, och kom fram till att jag kommer sakna det när det nått sitt slut. Min rekommendation är till alla: Stanna upp en stund, fundera och begrunda din livssituation. Få perspektiv på livet, så finns chansen att göra eventuella förändringar. Och om du inte har viljestyrkan nog att bara stanna upp i vardagen, dela då ett vattenglas, utbyt några extra blöta kindpussar, eller dela en smörgås, med en vän. Kanske kan det ge dig en rejäl förkylning och en nödvändig paus. Om behovet av paus inte finns där, se då till att tvätta händerna ordentligt och regelbundet – för många av oss vill inte tvingas se på Hem till Gården. 3Q, Timothy Pettersson

4 - Corren


Välkommen till Västgöta Nation! Vårterminen 2013 har så här långt varit en lyckad termin för inskrivningen på Västgöta nation. Reccarna har bokstavligen ramlat in och intresset att engagera sig i nationen har varit stort. På kultursidan har intresset varit stort. Körförmannen meddelar att blandkören numera är i princip helt full. Vi gläds särskilt över det ökande antalet internationella studenter som har sökt sig till oss. På reccemottagningen, som blev den den bästa man som någon kan minnas, var de internationella studenterna i klar majoritet. Faktum är att av de drygt femtio deltagande reccarna var endast sju stycken svenskar! Även biljetterna till reccegasquen har varit populära och sålde slut två veckor innan. Inskrivningen har varit en sådan framgångssaga att Filip, i euforiskt tillstånd, gjorde en egen inskrivningsdans i sann Gangnam style-anda. Den är ännu inte mogen för

Dates & events to keep in mind: March 22nd: Tiroler Abend VG turns into a small part of Germany, put on your drindl or letherhosen and get in line early for Uppsalas only Octoberfest! February 22nd: International Gasque A blast (and a don’t-miss), Uppsala style. Every Weekend 11.30 am 3.00pm: Fika at VG Nation Come and have deliscious pasteries and sandwiches in the prettiest of nation houses! May 18th: Varbal This very traditional event is worth trying to get tickets for. Se Uppsala students dress up for a ball lasting 24 hours.

resten av världen. Vad hoppas vi nu att alla nya reccar ska göra i vår? Vi i recceutskottet har lite idéer om roliga aktiviter för reccarna under våren. Inför VGs olika evenemang, till exempel inför gasquer och NSK (nationens högsta beslutande organ), har vi tänkt köra ett för-häng med er reccar; ett lysande tillfälle att lära känna nya och härliga VG-människor! Vi planerar även att anordna reccefika vid ett flertal tillfällen, men se upp! Det är vi som bakar. I Uppsala finns det tretton nationer och har ni inte sett alla, har ni chansen i slutet av februari då en reccepubrunda kommer att äga rum. Vi börjar på VG och ger oss sedan av ut i natten för att släcka våra törstiga strupar. Förra pubrundan, som ägde rum i mitten av december, gick i julens tecken. Ett av kvällens uppdrag var att ragga upp en gran, vilket två utbytesstudenter kanske lyckades lite väl bra med. Det visade sig nämli-

gen senare att granen varit otrogen mot den ena utbytesstudenten. Vårterminen är dessutom full av aktiviteter för alla medlemmar. Gasquer och andra tillställningar kommer att gå av stapeln som herrmidag och damsupé, kulturgasque och Tiroler abend! Tänk er oktoberfest, enliterssejdlar, ompabompaband och Lederhosen. Välkomna tlll terminens bästa fest! Kön brukar vara längre än till Stockens torsdagskvällar, så kom i tid! Slutligen vill vi i recceutskottet uppmana er reccar att fortsätta engagera er. Det är ni som nationens framtid! Om ni har någon bra idé tveka inte att framföra den till oss eller till kuratorerna. Än en gång, välkomna till världens bästa nation! Text: Pär Dalén

Welcome to VG Nation! Spring semester has been a great success so far! The amount of new students were really beyond our expectations. Among the international students the interest for the choirs have been huge. Jesper, who’s currently in charge of the mixed choir, is happy to announce that the mixed choir is almost full. At the welcome reception, which turned out to be a great success, almost forty-five of the total fifty attending were international students! Yet, we did not have a choice but having the reception in English. We are more than happy to welcome you to Västgöta Nation! During the spring semester we have some ideas for activities for you new members. Before events like gasques and NSK (the Nation Gathering), we would like to gather you for a pre-drink. As most of you have already noticed we love to have fika in Sweden. Because of that we’d like to invite you all to the nation at some point. And

yes, we will bake for you. Sometimes we’re at a nation that isn’t Västgöta Nation. In fact there are thirteen different nations in Uppsala. If you haven’t seen them all yet you’ll have the opportunity soon when we will have a pubcrawl! The last pubcrawl was in December and the theme was christmas. One of the tasks was to pickup a christmas tree, which two of the international students managed to do. Later on we found out that the christmas tree had cheated on one of them. The spring semester is full of activities for all members, not just recentiors. There will be several gasques and other events. In March the event of the year will take place; Tiroler Abend! Imagine ompabompaband, oktoberfest and Lederhosen. Once again, welcome to the best nation in the whole world! Edited by: Erdnic Doganay

Corren - 5


THROWBACK IS

Det var

Martin Joby fick den stora äran att f byggandet av nationspuben Djäkne

Att leva och verka på Västgöta historia. Jag ska nu berätta om bara i detta påstående, utan som ännu mer ödmjuk för alla de li Jag går ner till Djäknen. De att slinka ner i pubens mysiga d varande förstekurator, Viktor L kväll. Anledningen till mötet ä konstmöte. Tavlan, som jag hel många kvällar förr, är bara ett ö upp Viktor börjar vi prata om t namnunderskrifter. Längs und sexan i Västgöta nations nyrest var visst inte så bara. Kort därefter dyker de tre ä Det är männen bakom tre av d Erik Melinder, Lars Peterson o beställt in mat och dryck sätter alla krokiga underskrifter på u veck och försöker ererinra sig o fram ett efter ett och ju längre d ena sekunden ser man hur de g cket, och i andra sekunden lyse gammal anekdot eller om natio kommer till slut fram till det si ytan. Vad källarvalvet kan ha anv 1600-talet är naturligtvis svårt lare större delen av tiden och b Rosman, även titulerad Komm var illa eftersedd, fylld med brå gång någon gick dit ned var för malt bordtennisbord, vilket såk med det låga taket. Rosman inl projekt med mål att få lokalen lade nytt golv, drog in elektricit som står där än idag. Man gjor huset och källaren, men stötte 6 - Corren


SSUE:

r en gang...

för Correns räkning intervjua de som stod bakom en. Läs här om minnet av Djäknen.

nation är att vara en del av en lång och ärevördig ett möte som inte bara konstaterade det uppenm satte liv i historien och gjorde mig om möjligt ivsöden som har påverkats av denna vår nation. et är en regnig och grå höstkväll, en idealisk kväll dunkel och värme. Jag hade fått höra att dåLundqvist, har anordnat ett litet möte där denna är en liten tavla. Nej, det skulle inte vara något lt oreflekterat hade sett liggandes i Djäknen ölunderlägg försett med ram. När jag möter tavlan och plötsligt ser jag att den är full med derläggets kanter står det: till minne av den första taurerade källarvalv den 20 september 1956. Det

äldre männen upp som vi har bestämt träff med. de namn som återfinns på ölunderlägget. Det är och Curt Rosman. Efter att ha presenterat oss och r vi oss för att med männens hjälp försöka utröna underlägget. Männen lägger sina pannor i djupa om de gamla bekantskaperna. Namnen kommer de funderar desto mer förstår jag att de minns. I gräver efter minnen som har bleknat allt för myer det till i deras ögon och de berättar om någon onen i allmänhet som om det skett igår. Männen ista namnet och nu är minnena uppvirvlade till

vänts till genom alla århundraden sedan början av att veta, förmodligen var det en vanlig potatiskälblev sedan av studenterna en försummad lokal. mendör av Västgöta Källare, berättar hur lokalen åte, att golvet var jordstampat och att den enda r att i brist på annat spela bordtennis på ett gamklart var ganska opraktiskt i det dunkla ljuset och ledde därför under sin tid som andrekurator ett mer allmännyttig. Man förbättrade ventilationen, tet och köpte in de bevisligen slittåliga möbler rde även försök att skapa en förbindelse mellan i detta endast på en stor stenbumling, vilken slog

omkull de planerna. Kvar av utgrävningen blev istället några små lustiga fönster i väggen. Restaureringen blev ett kostsamt projekt och fick inspekteras av universitetets byggnadschef innan den kunde sättas i bruk. När restaureringen var klar och fått sin distinkta karaktär sattes den dock genast i bruk. Det fanns till en början inte en tanke på att bedriva stadigvarande pubverksamhet i källaren. Den användes istället under femtiotalet som sexalokal och för uthyrningar, vilket lämnade huset mer exklusivt för medlemmarna. Detta, både den vinstdrivande och den förnöjsamma verksamheten är ju vad som utmärker källaren än idag. Minnena från sexor i källaren sitter uppenbarligen tydliga kvar hos framför allt Melinder, så även från just den historiska sexan 1956. Den gamle sexmästaren Melinder berättar med glädje i blicken om sina minnen av källaren. Han berättar om sång och skratt och om tobaksrök som låg tung i valvet. Bortsett från att inomhusluften fått mer erkänt värde än den hade på femtiotalet förstår jag precis vad han pratar om. Han pratar inte bara om festerna som arrangemang. Han pratar om vänskapsrelationerna som binds och om den västgötska gemenskapen; om den gamla klang och jubeltid. Jag känner mig plötsligt priviligierad som är mitt uppe i mitt studentliv och jag känner mig påmind om att ta tillvara på det innan möjligheten försvinner. Det var inte konst vi skulle diskutera den där kvällen. Det lilla inramade ölunderlägget har kanske föga värde på en konstutställning, men denna kväll var det just den lilla tavlan som frambringade och satte liv i historien. Den lilla tavlan berättar om storheten i det kanske oftast simpla och lättsamma livet under källarvalven. Den öppnar för möjligheten att se verksamheten i ett längre perspektiv som binder samman generationer. Det blev till konst, det vi diskuterade den kvällen, och för intresserade står tavlan för landsmännens beskådan inne på kuratorsexpeditionen – bara ett stenkast från Djäknen. Text: Martin Joby Illustration: Zanna Friberg

Missing

English? Don't hesitate to contact Corren if so! Send an e-mail to corren@ vastgotanation.se if you're interested in taking part of our editorial work. You can also speak direcly to the nations international secretary, or just drop by the Qurators office for further info. All contributions, souch as illustrations, comic strips or ideas for articles are welcome! Corren - 7 // Corren out on articels in


THROWBACK ISSUE:

Var det bättre förr? Eller bara likadant? Sanne Carlsson har återigen grävt i såväl nations- som biblioteksarkiv och kartlägger hur student- pch nationslivet tedde sig vid tidpunkten för byggandet av Djäknen. Introducing the 50’s!

Samtidigt som det går en programserie på televisionen som handlar om 50-talet, tänker inte Corren, den västgötska kreativitetens mynning, vara sämre. Självfallet vill vi förädla vad som förädlas kan och fortsätta utbildningen av såväl nya som äldre västgötar. Just 50-talet kanske inte har en så exotisk framtoning som skulle vara önskvärt, vi nostalgiromantiker ser trots allt gärna ännu längre tillbaka när tillfälle ges. Men, eftersom vi i detta nummer ägnar en stund åt att berätta om Djäknens födelse kan det också vara på sin plats att blicka utanför denna dunkla, lätt klaustrofobiframkallande men ack så mysiga, källare och se vad som försiggick samtidigt. Där uppe i ljuset. Det nya Uppsala Ute i världen rådde det kallt krig och i Ungern gjordes det revolt. Det sjunde inseglet hade premiär på bio, Mallorca blev det allra första målet för chartersemester och det pratades i kobratelefon samtidigt som det lyssnades på Elvis och dracks Coca Cola. Tage Erlander var stadsminister och Tycho Hedén var Drätselkammarens ordförande. I korthet kan vi konstatera att det var så Sverige och världen såg ut. Och i vår studentstad tog under denna tid ”det nya Uppsala” form. Alla har ni säkert hört suckarna när det talas om den tiden, hur betongen gjorde entré och gamla vackra byggnader ansågs vara föråldrade och överflödiga. Har ni till exempel varit i Mariestad har ni där ett praktexempel, mitt på torget, och min farmor menar alltid att CityHuset är en förgrymmande hiskelig syn. Uppsala var självfallet inget undantag. Bland annat byggdes stadens första galleria, eller storvaruhus, under denna tid. Idag känner vi igen det som Forumgallerian. Åkrarna utanför stadskärnan kultiverades ytterligare och bland annat växte Eriksbergshusen upp, men även områden som Tunabackar, Sommarro och Sala Backe. Dragarbrunns stilrena gallerior och nyligen stenlagda gator föregicks på 50-talet av en blandning av butikshus, hanverksgårdar, fattigdom och lössfyllda skjul. Åhlénshuset ersatte Scheeleska huset (där det sägs att Scheele gjorde upptäckten av syret) och Gunilla Lindberg kallar 8 - Corren

i sin bok I våra kvarter – Uppsala på 50-talet huset för ”krämarnas nya tempel”. Och inte har det blivit vackrare med åren. Var det då bättre förr? Det beror väl i det här fallet på vilken sorts arkitektur man tycker om. Men å andra sidan berättar även den mest ovälkomna byggnadskonst sin historia. Och det cyklades Uppsala var en cykelstad redan då, men under 1900-talets första hälft även en stad där det åktes spårvagn. För vår del var det dock alldeles i sluttampen, eftersom de sista två kvarvarande linjerna lades ner 1953. Då hade man kunnat åka linje 4 från Svartbäcken ut till Polacksbacken eller Mälarlinjen från Stora torget till Graneberg. Bussarna hade alltmer börjat ersätta spårvägarna och i början av 50-talet tog de alltså över helt och hållet. Men apropå cyklar var Uppsala inte bara en stad där det frenetiskt trampades gata upp och gata ner, det var också en stad med den största cykeltillverkningen i hela Norden. Till exempel började Fram i Uppsala sin velocipedtillverkning redan 1897 på Svartbäcksgatan och produktionen pågick fram till någon gång på 70-talet. Rumba i Engelska parken För många studenter är livet utanför nationerna ofta främmande. Undertecknad har själv testat icke-nationsutbudet vid endast ett tillfälle. Då hoppade jag mig svettig på Birger Jarl, vilket var ungefär samma sak som på Stocken, fast dyrare. Vad vanliga människor gör när de vill roa sig i Uppsala är för mig en ännu olöst fråga, även om jag hört svaren antydas, men jag vet desto mer om 50-talet. Gick man inte på nation då så gick man på Bluffen, gick man i någon av de ”fina” skolorna kanske man vågade sig dit något enstaka tillfälle. Om dagarna var Bluffen boxningslokal men förvandlades om kvällarna, och där dansades det jitterbugg och lyssnades på swing. Det var även där som Owe Thörnqvist sjöng Gun från Dragarbrunn och Rumba i Engelska parken. Om man däremot gick på nation så skriver Gunilla


Illustration: Ebba Moberg

Corren - 9


THROWBACK ISSUE: Var det bättre förr? Forts.

Lindberg om tedanserna på Värmlands. Dessa var ”anständiga, präktiga och dessutom ambitiöst kulturella.” Då fick man sitta stilla och först lyssna på en grammofonkonsert i stora salen och sedan dansades det foxtrot och ”då kunde man få chans att dansa med en riktig student.” 1951 var även det år som Uppsala Stadsteater grundades. Livet på nationen På Västgöta nation var livet för 60 år sedan både annorlunda, men samtidigt inte så olikt hur det ser ut idag. Erik Melinder, Förste kurator 1956, målar i Vestrogothica XX upp en levande bild av nationen och vad som hände under de år han var verksam här. Det får mig att inse att student- och nationslivet i mångt och mycket är ett tidslöst skeende, där nationshuset utgör den gemensamma, fasta punkten. Erik Melinder beskriver en välkomnande nation som för recentioren erbjuder en plats att känna sig hemma på. Ute på gården fanns en mycket populär krocketplan och Kinnekulle fylldes om dagarna av studenter som satt och läste tidningarna och spelade spel. Idag läses det inte så mycket dagstidningar och det spelas nog mest spel nere på Djäknen, men oavsett så fylls fortfarande rummet dagligen av studenter som pluggar, äter sopplunch och umgås. För den som vill känna lite av den brädspelande tidens dammiga vindar kan jag tipsa om att försöka skjuta av bordsskivan på de smala borden som finns i Kinnekulle. De är nämligen backgammonbord. Erik Melinder berättar också om Västgötagården. Det var där innefolket bodde, västgötar som dagligen syntes inne i nationshuset. Våningarna hade en hierarkisk karaktär och om man bodde på den tredje hade man verkligen nått toppen. Han berättar också om hur han och Sonja Karlsson som nygifta var den första studentfamiljen som flyttade in i dubbletten på andra våningen. Om festandet Vid den här tiden fanns det ingen Tredje kurator och Sexmästerister, som vi har fem stycken av idag, fanns inte heller. Istället anordnades nationens fester av Sexmästarinnan och Sexmäs10 - Corren

taren. Att inneha denna post tydde på ett stort engagemang för nationen, och Erik Melinder påpekar också att detta brukade ske på bekostnad av studierna. Jag har en känsla av att ni är ganska många som även idag inte är helt obekanta med detta fenomen. På lördagarna infördes under denna tid även lördagskaffet, som jag gissar var någon slags föregångare till vad som idag är vårt Helgfika. När Helgfikat och Fikavärdarna gjorde entré på nationen har jag dock inte tagit reda på. Erik Melinder berättar även om Herrmiddagarna som någonting påminnande det studentikosa ordenslivet och det ”var ärtor och punsch och cigarr och celebert besök.” Herrmiddagarna har med andra ord inte förändrats så mycket förutom att det numer inte röks cigarr inomhus. Tapeten i tornrummet kan dock fortfarande vittna om dessa dagar. Damernas motsvarighet till Herrmiddagen har däremot totalt bytt skepnad. På den tiden satt man i Referensen och ansedda kvinnor kom och talade och delade med sig av lärdomar under strikt akademiska former. 50-talets Damsupé var med andra ord inte ens i närheten av dagens förlustelsetåg med dundrande påhejande och dansande på stolar. Jag själv hade inte gärna bytt bort bilverkstaden nere i Djäknen eller fiskgissartävlingen i Tornrummet mot någonting annat. Under detta årtionde verkar just 1956 ha varit ett särskilt händelserikt år för nationen. I oktober var det Inspektorsskifte och Elias och Margit Melin avlöstes efter 11 år av Ingemar och Astrid Hedenius. De kom att vaka över studenternas väl och ve i 15 år. Det var också detta år som den underjordiska, skräpiga bordtenniskällaren förvandlades till Västgöta Källare. Så fick västgötarna möjligheten att spendera kvällarnas uppsluppna gemenskap i dimmat dunkel från medeltiden. Vissa saker är sig lika. Text: Sanne Carlsson Illustration: Zanna Friberg


THROWBACK ISSUE:

Reccerecension Såväl nationens som Correns självksrivne och självklara ålderman Jonas Bredelius ger en fyllig beskrivning över recentiorernas insats under reccemottagningen VT13, samt jämför dessa med tidigare generationers. Bilder från reccemottagningen ses på sidan 15.

När den sista droppen punsch har runnit ur åldermännens flaska och minnena av gårdagens Reccemottagning framträder kommer den obehagliga insikten att horder av obildbara nittiotalister släpptes in på nationen. Jag skulle vilja ta min hand ifrån beslutet och skylla på min åldermannakollega Jamie Edwards allt för blödiga hjärta. Men alla som träffat Jamie vet att det inte stämmer då hon utan att tveka skulle avisa den recentior som uppvisade minsta bildningslucka om nationens teateruppsättningar. Återstår gör då mig själv, min girighet och mitt begär till punschen. Jag står i alla fall rakryggad och har ödmjukheten att erkänna mina fel och brister. Det är skillnaden mellan mig och vårens recentiorer. Skolan ta inte sitt ansvar Somliga skyller det på nedskärningarna efter nittotalskrisen, andra säger att det är Pokemon. Jag lägger liten vikt vid sådana förklaringar då de på sin höjd är just förklaringar och inga ursäkter. Närvaron, eller snarare frånvaron av fritidsgårdar är en annan förklaring. Tillåt mig tvivla. Där jag växte upp i Västergötland fanns det ingen fritidsgård alls och den enda skada jag lidit av det är att jag aldrig lärde mig att spela pingis, något jag bara möjligen lider av när det är pingisklubb på VG -men då kan man dricka öl i stället. Ibland blickar jag österut och tänker på vännerna på Nylands nation i Helsingfors som förtjänstfullt kombinerar akademiskt bildning med studentikos skörlevnad. En nivå som jag befarar att få av terminens recentiorer lever upp till. Jag minns utbildningsminister Björklunds kloka ord då han under sitt tacktal på universitetets doktorspromotion med ett välavvägt intag av representationsvin innanför västen återgav en konversation med hans finska kollega ”Ni svenskar är alltid så ambitiösa, under Göran Persson skulle ni ha Europas bästa skola. Och med den borger-

liga regeringen är målet världens bästa skola. Vi i Finland är inte så ambitiösa, vi har bara ett mål med skolan, att vara bättre än Sverige”. Om bildningsluckor kring traktorer och Västgötabergen Den enda som uppvisade ett acceptabelt resultat i traktorförhöret var just en flicka från Åland. De västgötska recentiorerna kunde till nöds stava sig till John Deere (traktorernas Harley Davidson enligt Axel Grenabo, dvs blott image och finish). ”Den gröna, Jimmy Davies?” kunde det låta, eller ”Var Volvo rätt, då måste SAAB också ha tillverkat traktorer”. Det känns som en alltför avlägsen tid då jag själv stod inför åldermännens skrank (Fru Hennersten d.ä och Fru Arvidsson) och med god hjälp av Axel räknade upp traktorer tills åldermännen inte orkade höra mer. Den relativistiskt lagda kanske frågar sig hur denna kunskap han tillmätas så stort värde. Då vill jag vända på frågan till den näsvisa recentiorn; vart ska man då dra gränsen? Bara för att recentiorn inte orkar lära sig något blir kunskapen inte obsolet. Att stå med den ena foten i det akademiska dammet och den andra i den västgötska myllan är grundläggande för den hedervärde västgötska studenten. Och denna egenskap prövas alltså bäst genom grundläggande traktorkunskap vilket generationer av kloka åldermän kommit fram till. Västgötabergen är unika på flera sätt, förutom genom sin skönhet är de även vetenskapligt betydelsfulla inom paleo-

"De västgötska recentiorerna kunde till nöds stava sig till John Deere"

Forts på s. 14.

Åldermännen väljs på Seniorskollegium varje termin och sköter förhöret på reccemottagningen. Vårens seniorskollegium infaller 4:e maj. Corren - 11


Halvtid med 3Q Det är en ovanligt pigg och levnadsglad tredjekurator som Saga Elgenstierna stämt träff med i vårt kära nationshus. 3Q-ämbetet är annars ökänt för att dränera all ork och livsglädje lagom till sommarens grönska. Timothy Pettersson tycks vara undantaget som bekräftar regeln.

Jag hämtar vår tredjekurator från Q, låter honom koka sig en kopp te (English Breakfast från Lipton) i köket, där fikavärdarna bakar frenetiskt. Efter moget övervägande bestämmer vi oss för att föra vårt samtal i Referensen. (Det är varmast där). Snattret från reccevärdarna i Tornrummet fungerar som bakgrundsljud. Jag slår upp min dator och inleder vårt samtal med att fråga hur det känns, nu när drygt halva tiden som 3Q har gått. – Det var varit väldigt roligt, väldigt hektiskt och otroligt utvecklande. Jag har fått träna mycket på det pedagogiska, på att peppa människor, hantera konflikter och ta jobbiga samtal. Jag har tvingats lära mig att organisera grejer, att ta tag i saker direkt och vara organiserad redan från början. Timothy tycker att kuratorsarbetet har varit precis som han förväntat sig att det skulle vara, men säger att han förvånats över hur viktig den sociala biten är. – Jag anade, men jag visste inte, hur mycket stöd människor behöver. Jag blev ganska förvånad över att det är så många som behöver stöd. Som nästan behöver sina klubbverksämbeten, för att de behöver känna att de gör en skillnad och veta att de behövs. Jag anade inte att det skulle vara så med vuxna människor. Det är jätteroligt att få göra människor glada, men jag hade inte förstått att det skulle vara ett så stort inslag i att vara 3Q. När jag frågar Timothy om vad som har varit det svåraste med att vara 3Q får han fundera länge. – Jag tror att många tredjekuratorer skulle säga att det svåraste är att hantera alla människor. Jag tycker att det är det lättaste. Att skämta med folk gör också arbetet roligare. Väldigt mycket av jobbet är socialt arbete. Det jobbigaste är de rent fysiska sakerna; att ta itu med saker och lösa problem som man aldrig någonsin skulle göra annars. Som att beställa service till en frys på 70 liter, försöka få igång en maskin som kortslutits, eller sista-minuten-krydda en soppa. 12 - Corren

Timothy Pettersson har i ett drygt halvår varit ansvarig för nationens mat och dryck, för våra gasquer och baler och vårt eminenta klubbverk. Han tog studenten 2007 och hann med att läsa svenska och engelska i Växjö, arbeta som yogainstruktör, lärarvikarie och vårdbiträde samt en termin som utbytesstudent i Sydkorea, då han studerade landets kultur och språk. Sedan var det dags för Uppsala. Hösten 2010 flyttade han hit för att studera till lärare. Att gå med i just Västgöta nation var inte något självklart, inget som han likt nationens 1Q haft i släkten sedan tidigare. – Jag och Klara (Ahlin, reds. anm) gick först till Västgöta nation för att kolla läget, och jag tyckte mycket om själva nationshuset. Sedan gick vi till Norrlands och konstaterade att det stället var riktigt omysigt. Så man kan väl säga att det var en slags kombination av huset och ren lättja. Det dröjde inte länge förrän Timothy började arbeta på nationen. Mest uthyrningar, men också någon lunch, något fika och någon pub. Våren 2012 blev han anställd som uthyrningsansvarig men hade aldrig haft något riktigt ämbete innan han sökte till 3Q. Ett av skälen till att han sökte var för att han var trött på skolan och ville ha en paus. Han kände att ett år som kurator skulle vara perfekt. – Sedan såg jag många saker som jag skulle vilja göra på nationen, som man bara kan göra som 3Q. Jag ville lära människor att ta ansvar. Jag ville visa att en 3Q inte behöver jobba själv, att man kan delegera mer och få klubbverkarna att göra mer utan att de behöver vantrivas. Många av de tidigare tredjekuratorerna har varit väldigt personligt engagerade och gjort mycket av arbetet själva. Det behöver inte vara något fel i det, men jag kände att klubbverket kunde ta mer ansvar. Jag litar på människor. Jag känner att jag litar på mina klubbverkare och jag tror att de blir mer tillitsfulla, att de känner sig säkrare när de får ett större ansvar.


Anledningen till att han inte engagerade sig mer tidigare var att han fram till hösten 2011 levt med odiagnostiserad ADD och bipolär sjukdom. – Mitt engagemang innan dess att jag blev uthyrningsansvarig var mer sporadiskt på grund av det. Jag blev delvis mer engagerad för att visa att man kan arbeta i en sådan stressfylld miljö, med så många människor. Att jag tog uthyrningsjobbet och sökte till 3Q handlade på ett sätt om att jag ville bevisa för mig själv och för andra att jag kunde klara av det. Och det har känts riktigt bra hela tiden, trots det stora ansvaret. Om några månader ska en ny 3Q väljas på nationssammankomsten, och jag frågar Timothy varför han tycker att man ska söka. – Man ska söka om man själv tror att man kommer att ha nytta av erfarenheten. Det är ett väldigt roligt jobb, trots att det kan vara ett riktigt skitgöra med många timmars övertid och dålig attityd från kuratorer på andra nationer. Men det är väldigt utvecklande på ett personligt plan. Man får en extremt bra social och organisatorisk träning. När jag klev på hade jag som mål att ”det här ska vara kul för MIN skull”. Jag tror inte på att söka ”för nationens bästa”. Timothy menar att man som 3Q har insyn i det mesta och får en stor förståelse för hur nationen fungerar. – Som 3Q är man involverad i ALLT. Man tvingas många gånger att lägga sig i sådant som man inte trodde att man skulle göra. Man blir en extrem spindel i nätet, för arbetet är inte bara inriktat på klubbverket. Det är en väldigt flytande gräns var ens ansvarområde slutar och var någon annans börjar, och det gör att man får förståelse för många verksamheter. Jag ber Timothy att beskriva en vanlig dag i en 3Q:s liv. Han betonar att en stor del av arbetet är osynligt. Att mycket utförs över mail och gemensamma dokument. Det kan se ut som om man tar en kaffe vid skrivbordet, när man egentligen arbetar med

att utforma ett mailutskick eller ett schema som man sedan lägger upp på webben. – Jag kommer till jobbet ungefär klockan nio. Då kollar jag inkorgen går in till köket för att se att allt är i sin ordning och för att snacka och skämta med lunchvärden. Och så kollar jag så att någon kommer och tar leveransen. Det är så många små problem; saker att skriva ut, instruktioner att ordna. Sedan är det lunch då jag kontrollerar soppan och brödets kvalitet genom andaktsfull provsmakning. Fram till tre är det möten med klubbverkare, andra ämbetsmän om olika saker som gasquer och menyer. Och så kollar jag klubbverkarnas beställningar, kliar mig i huvudet och undrar vad de menar med dem, innan jag skickar beställningar till grossisten. När jag går hem har jag alltid jobbtelefonen med mig, för att kunna finnas till hands. Trots att man som 3Q aldrig riktigt kan lämna sitt arbete på jobbet har det varit viktigt för Timothy att inte bränna ut sig. – En sak som jag verkligen ville göra var att visa att en 3Q kan kliva av sitt uppdrag och må bra, inte vara överarbetad och sjuk. Tanken på att kliva av och må bra kändes som ett väldigt bra mål. Jag ville visa att 3Q inte är en husmor eller en vaktmästare som går omkring och gör allt åt alla hela tiden. Det handlar snarare om att fungera som en arbetsledare. I ämbetsmannabeskrivningen står det att 3Q ska leda klubbverket. Inte vara en del av det. Samtalet är över. Jag säger adjö till Herr 3Q. När jag lämnar vårt vackra nationshus hör jag honom skämta med några ämbetsmän i hallen, och jag tänker stilla att han nog har lyckats med sitt mål. Timothy Pettersson är fortfarande pigg. Text: Saga Elgenstierna Foto: Anna Brink

Corren - 13


Reccerecension: forts fran s. 11 biologi sedimentärgeologi . Faktum är att det är nästan det enda som västgötar kan om den lokala naturgeografin, och så det olyckliga missförståndet att landsmassorna från Vänern och Vättern återfinns österut som Gotland och Öland och att det därför är att betrakta som västgötsk mark. Själv njuter jag av att det är som det är och konstaterar liksom irländarna när de sjunger om England ” Thank God we're surrounded by water”. På min tid fick man lära sig lagerföljden i skolan, detta var på den tiden då Skaraborgs län fortfarande fanns. På vårens åldermannaförhör uppenbarade sig denna sorgliga kunskapsbrist. Jag fick till och med ändra den ursprungliga frågeställningen ”Redogör för den stratigrafiska distributionen av sedimentära bergarter i Kinnekulle” till grundskolefrågan ”Hur utläses minnesregeln USA kl tre?” (Urberg, Sandsten, Alunskiffer, Kalksten, Lerskiffer och trapp (diabas)). Resultatet var så fatalt dåligt att det antog smått komiska propportioner som när den unge läkarstudenten från Lidköping inledde med att utläsa U som uran. Aldrig har väl tesen att utbildning inte förutsätter eller genererar bildning känts mera aktuell. Som ni förstår kära landsmän så var det inte svårt att göra

14 - Corren

det enkelt för sig och underkänna hela kullen. För det är precis som min kollega Jamie Edwards konstaterade när vi lät bilan falla över den alltför muntra stämningen på Reccemiddagen. ”Alla verkar ha väldigt roligt hela tiden, nationen handlar inte om att ha roligt. Tänk hur det skulle se ut om alla gick omkring och hade roligt, det skulle inte bli någonting gjort!”. Detta är helt riktigt, hur kan det vara roligt att driva puben en hel termin? När såg någon en glad 6M sist, jag var då aldrig glad i alla fall! Pliktkänsla och dryckenskap var mina ledord. Med detta sagt vill jag att ni felaktigt antagna recentiorer tänker er för innan ni stormar in på nationen och har roligt. Ser ni Fru Edwards eller mig kan ni försöka imponera med kunskap om fädernesjorden eller nationen, men det är nog säkrast att ni bara bjuder på punch istället. Samtidigt vill jag påpeka att Andrekuratorn verkar ha lite för roligt på expeditionen än vad som är smakfullt. Text: Jonas Bredelius Foto: Dave Budd


Västgöta Nation kallar till

Ordinarie Nationssammankomst Onsdagen den 6 mars kl. 19.00 i stora salen Förslag till dagordning:

§1. Nationssammankomstens öppnande. §2. Preliminärer. a) Val av mötesordförande b) Godkännande av kallelseförfarandet c) Fastställande av dagordningen d) Godkännande av föregående mötesprotokoll, NSK III, 2012.11.28. e) Val av justeringsperson tillika rösträknare §3. Meddelanden. §4. Val av ledamöter till stipendieutskottet. • 4 personer/ VT13-HT13 §5. Ledamotsvalberedningens vakantsatta val. a) Fastighetsförvaltare, 1 person/HT12-VT15 b) Styrelseledamöter, 1 personer/HT12-VT14  §6. Ämbetsmannavalberedningens vakantsatta val. a) Teaterförman, 1 person/VT13-HT13 b) Restaurangvärd, 3 personer/VT13 c) Hovmästare, 1 person/VT13 §7. Ämbetsmannavalberedningens fyllandsval. • Lunchvärd, 1 person/VT13 • NSK-ordförande, 1 person/VT13 §8. Fanbärarens och kårmarskalkens interna representation. §9. Kuratelets organisation. §10. Övriga frågor. §11. Ordet är fritt. §12. Nationssammankomstens avslutande.

Corren - 15


VÄSTGÖTA NATION Slottsgränd 8a 753 09 UPPSALA BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING

Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med nya adressen på baksidan (ej adressidan)

Aktiviteter Kuratelet 1Q och 2Q Måndagar 15-17 Tisdagar och onsdagar 11-13 Torsdagar 16-18 1q/2q/3q@vastgotanation.se www.vastgotanation.se Lunchen Måndag-fredag 12-14 Djäknen Tisdag-torsdag 18-00 Fredag-lördag 18-01 Lördagsfika Lördag 11.30-15 Söndagsfika Söndag 11.30-15 Biblioteket Måndag 16-18

Teatern Måndag 18-21 Kören Tisdag 18.30-21 Manskören Söndagar 18-21 Damkören Torsdagar 18.30-20.30

VGIF Se www.vgif.se för information om höstens verksamheter Skara Stiftsgrupp Onsdagar jämna veckor 17.30

Evenemang

Mars 1 Inspektorsseminarium 2 Kulturgasque (04) 6 Nationssammankomst I 9 Tefatsgasque

16 Herrmiddag 22 Tiroler Abend 23 Ämbetsmannamiddag

Kontakt Förste Kurator Andre Kurator Tredje Kurator

Sophie Hallberg 018-30 63 60 1q@vastgotanation.se Nicholas Almeren 018-13 24 94 2q@vastgotanation.se Timothy Pettersson 018-12 58 63 3q@vastgotanation.se

Uthyrningsansvarig Antonia Grönvall uthyrning@vastgotanation.se 16 - Corren

Corren113stor