Till minne av Zaffa – shibornas övervakare Av Annika Mårtensson, kennel Chonix Guardiano Karlac Cierra ”Zaffa”, som var med på världsutställningen har tyvärr fått somna in.
Sveland, så insåg jag att det inte var mycket annat att göra än att låta henne somna in. Detta har varit mitt livs svåraste beslut under alla mina år med hundar för Zaffa tog en stor del av mitt hjärta. Under tiden från hon röntgades tills jag fick beskedet (D på höger höft och C på vänster höft) hann jag gå igenom en hel del skärseldar. Från förnekelse till insikt. Till slut fick jag, med mina systrars och uppfödaren Anna Elings hjälp, tagit det svåra beslutet att beställa tid för att låta Zaffa somna in.
Zaffa bland sina älskade shibor på en av träningsträffarna. I början av december började hon halta på höger bakben efter att ha varit ute och sprungit. Jag trodde att det var en sträckning, så hon fick vila och såg ut att bli bättre precis då. Men så fort hon började springa så var hon halt efteråt. När jag hade försökt vila henne ytterligare en gång och hon ändå blev mer och mer halt så insåg jag att hon måste röntgas. Detta var i julhelgen och min veterinär var bortrest, så jag beslutade mig för att vänta tills han kom tillbaka. Han undersökte henne och hon hade uppenbart ont i höger bakben. Både han och jag trodde att det var höften så jag bokade in en tid för höftledsröntgen.
Zaffa är lektant till Hira som här är 8 veckor Zaffas uppfödare, Anna Eling, har varit och är ett otroligt stöd. Hon erbjöd mig på stående fot en av sina två tikar som hon behållit från den sista kullen. Tiken är 4 månader och heter Guardiano Karlac Elize ”Zzaffa”. Ja, jag har valt att kalla henne för Zzaffa för att hedra Zaffas minne. Hon har bara fått två Z i sitt namn istället. För att skilja dem åt.
Zaffa med i gänget Det gick inte att ta miste på plåtarna. Zaffa hade minst ett D på höger höft. Att hon hade så ont var för att kulleden hoppade in och ut ur skålen. Detta kunde jag höra när hon kom gående efter att ha vilat ett tag. Det knakade då i höften, så pass högt att jag hörde det utan ansträngning. Efter att ha undersökt alla möjligheter och läst allt om höfter på nätet och frågat alla som jag känner som är kunniga i detta, inklusive mitt ombud på
Zzaffa nyss hemkommen - här tillsammans med kompisen Hira.
Zzaffa har redan hjälpt mig en bit på väg att komma över sorgen av Zaffa, som jag alltid kommer att minnas som den hitintills bästa hunden med stort H i mitt liv. (som inte är en shiba för alla shibor har ju stort S ) Men vem vet vad jag säger om Zzaffa om något år. Hon är redan på god väg att knipa mitt hjärta. För Zzaffa är en helt annan typ av maremma än vad Zaffa var, så därför kommer jag aldrig att jämföra dem utan se dem som de individer de är och var.
Det är nu dags att fostra Zzaffa att ta hand om alla shibor så som Zaffa gjorde. Så här ser ni Zzaffa, 5 månader, i aktion under vår första träningsträff under februarilovet vecka 8 2009. Lägg märke till att vi har snö som ligger kvar i Skåne, vilket inte sker varje år.