Den perfekta hunden för oss-nr4-2009

Page 1

Den perfekta hunden för oss – en shiba!! Av Emma Ekström ägare till Chonix Fumihiro När jag och min sambo bestämde oss för att vi hemskt gärna ville skaffa hund var vi 20 respektive 19 år gamla. Alldeles för ungt tyckte nog de flesta i vår omgivning, när man är ung förväntas man resa mycket och hitta på kul saker lite världen över. Vi såg det istället som att om det var någon gång vi verkligen skulle ha all tid i världen för en hund, så var det ju precis just nu. Vi kunde bara inte släppa tanken på ytterligare en familjemedlem, och en fyrbent sådan. Därför började vi titta på olika raser. När vi började leta hade vi ingen som helst aning om vad det var vi letade efter, men ju mer vi letade – desto mer tydligt blev det vad vi ville ha för slags hund. Vi ville ha en hund som vi kunde ha med oss överallt, som orkade med vår aktiva livsstil, men som ändå inte var alldeles för stor. Vi kör en liten bil och bor i lägenhet, så därför hade faktiskt storleken betydelse… Med tanke på hur vi bor kunde vi inte heller ha en hund som var allt för skällig. Det är också lättare att ha med sig en lite mindre hund överallt än att komma dragandes med en irländsk varghund eller en dreglande grand danois. Vi kände också att pälsvård inte riktigt var något vi längtade efter, så helst en ras som inte krävde så mycket inom det området heller. Att hitta en liten hund som vill vara med överallt, inte är skällig, orkar med flera timmar i skog och mark och som inte kräver så mycket pälsvård? Fanns det ens?! Ja det fanns det, vilket visade sig efter en massa googlande. Och dessutom var rasen otroligt söt! Ju mer vi läste om den, desto fler fördelar hittade vi. Shibor var inte bara söta utan den perfekta matchningen till vårt liv, det var också en väldigt

frisk ras! I löpande text låter det givetvis som att allting gick jättefort och vi bestämde oss så där lite hux-flux. I verkligheten letade vi efter ”den perfekta rasen” i nästan åtta månader… Så, efter många om och men, så bestämde vi oss för att kontakta de flesta uppfödarna, då det inte fanns så många i Sverige. Mycket av informationen som vi hade hittat om rasen fanns på hemsidan www. shibainfo.com, så därför kändes det extra roligt att få svar ifrån en av dem som grundat sidan. Kanske borde jag säga att intresset för oss som valpköpare var väldigt svalt. Vi fick två korta svar och sedan då svar från Annika Mårtensson, Kennel Chonix. Där började vårt äventyr! Precis som alla andra nervösa valpköpare som ska köpa sin första hund så hade vi massor av frågor och massor av fjärilar i magen. Därför tyckte vi att det var helt fantastiskt när Annika aldrig gav upp, utan systematiskt satte sig och försökte besvara alla våra frågor. Herregud, stackars människa kan jag känna så här i efterhand! Men svaren var verkligen guld värda! Efter en tids mailande fram och tillbaka så bestämde vi att vi skulle komma på hennes kennelträff i slutet av maj, ett par månader senare. Jag tror inte vare sig jag eller Kim någonsin kommer att glömma första gången vi var hemma hos Annika! När vi körde förbi Kulladalsskolan i Malmö såg vi för första gången på länge en shiba, för Kim var det


mil tur och retur Karlshamn- Malmö. Dessutom så följer ju Hiro med Kim på jobbet ganska ofta. Som en av Kims jobbarkompisar sa ”jag går inte ut till lastbilen för att hälsa på dig, jag går ut för att hälsa på hunden!” Det är också ett perfekt tillfälle för Kim att träna kommandot ”visa tänderna” med Hiro.

första gången någonsin! ”Följ efter shiban” blev första kommentaren, eftersom det var första gången vi var där och inte hittade riktigt. Hur som, så följde vi efter, och snart kom vi fram till Annikas hus. Väl där gick vi in i trädgården och där var det shibor minsann! Shibor överallt! Chocken från att knappt ha sett en enda shiba innan, till att plötsligt vara omgiven av dem, är ganska obeskrivbar. En ännu större chock var dock att det i princip var helt tyst! (Ja från hundarnas sida då, det fanns nämligen fullt av pratglada människor där – särskilt Annika själv!) Från och med den dagen var vi verkligen helt fast! Just den dagen ställde vi oss också på kölista hos Kennel Chonix och väntade, längtade och räknade ner dagarna tills vi skulle få höra något mer om just ”vår” valpkull… Dagarna gick och det blev både sommar, höst, vinter och vår igen innan vi fick det glädjande beskedet att det hade fötts en valpkull hemma hos Annika! Fyra valpar hade det blivit, och vi skulle få tinga en röd liten shiba-kille ur den kullen! Vi var så lyckliga att vi knappt visste var vi skulle ta vägen när vi, en lördagsmorgon i dubbelsängen, fick det där sms: et från vår uppfödare om att valpar hade fötts. Samtidigt började fjärilarna verkligen fladdra runt i magen! Hur skulle vi klara av det här?! Svaret på den frågan blir nog, hur man än vrider och vänder på det, Annikas träningsträffar! Där får man givetvis komma och bara prata shiba och ha det mysigt, men man kan också få hjälp med träning, ställa alla frågor som man har och få hjälp och tips med allt man behöver ha hjälp och tips med! Bland annat hur man klipper klorna på en smart shiba. Så nu jagar vår lilla pojk klotången så fort den tas fram och vill inget hellre än att få klippa klorna – det ni! Vi har, som ni kanske förstår, därför inte längre något problem med att hitta till Malmö. Vi försöker att komma på så många träningsträffar som det bara är möjligt! På senaste tiden har vi självklart tränat inför Malmö Valp, Hiros första utställning! Bilåkning har det ju tränats på rent automatiskt då det är drygt 30

En annan sak som var mycket spännande, var såklart att vi skulle få ge förslag på namn till vår valp! Om Annika tyckte att det passade, så skulle vi få ge honom det japanska namn vi valt. Därför började vi ganska snabbt att leta efter japanska pojknamn på F, vilket inte var så lätt som vi kanske hade trott. Tydligen är siffran sex, som motsvarar bokstaven F, inget lyckotal i Japan, och därför fanns det ganska få namn som började med bokstaven F. Vi satte i alla fall ihop en lång lista på japanska namn som vi gillade och som jag sedan mailade till en japansk vän till mig som läser språkvetenskap på universitetsnivå. Hon tyckte det var kul att hjälpa oss, och ganska snart kunde vi stryka en hel del namn som visade sig vara tjejnamn, detta trots att vi hittat dem som killnamn på en hel del svenska sajter med japanska namn! Därefter vågade vi inte längre lita på allt vi läste om japanska namn på nätet, utan vi frågade Yoshie om allt, för att kolla så det verkligen stämde! Hur som fick vi ganska snart ihop en del namn som vi verkligen gillade, och vi mailade dem till Annika och frågade om det var okej för henne att vi valde mellan de namnen – och det var det! Så blev vår lilla shiba-pojk Fumihiro, och Annika lät de andra valpköparna välja bland namn som vi kollat med Yoshie innan. Upplägget blev ganska lyckat, så snart


outhärdligt vackra strandpromenaden såklart alltid står högt uppe på önskelistan. Stor är han ju nu, som sagt var! Inte ens sex månader gammal var han redan större än sin pappa! Så nu får det räcka, det tycker både vi och Annika, annars blir han nämligen för stor för att ställas ut – och det skulle ju vara synd eftersom han självklart (försök hitta en hundägare som inte tycker så om sin älskling!) är världens finaste, vackraste och bästa! Alla äventyr som vår lilla shiba-kille är ute på plus fler bilder samt en massa annat hyss och bus hittar man på hans egen blogg www.fumihiro.blogg.se!

är det dags för oss att på allvar börja leta efter namn på G – till Annikas nästa valpkull! Nu har det gått några månader sedan vi utökade vår lilla familj med en åtta-veckors shiba-valp, och man undrar hur man någonsin klarade sig utan honom! I början vågade man knappt ens blunda, för man kunde bara inte tro att han skulle finnas kvar när man öppnade ögonen igen. Nu är han en sådan självklarhet i våra liv att vi aldrig skulle kunna klara oss utan honom! Som heltidsstudent har jag varit hemma mycket med honom nu i början, men Hiro själv är ju såklart stora killen nu och får följa med Kim på jobbet och åka lastbil över Blekinge. Han trivs alldeles utmärkt så länge han får vara med överallt, även om en runda längs den nästan