Och så var det Toya... Av Annette Wilén ägare till Chonix Peko-Toya och Chonix Chiyuu-Aito
Det bästa betyg man kan få som hundägare, i alla fall i min värld, är när ens uppfödare frågar om man vill ta hand om en av hennes älskade hundar. Det var precis vad som hände oss. Chonix PekoToya är född hemma hos Annika och har därefter fått tre kullar med underbara valpar. Hon skulle nu ”gå i pension”, vid 4,5 års ålder, och behövde därför flytta. Ja, vad säger man, vi tackade och tog emot! Toya flyttade hem till oss bara någon vecka innan jul och Aitos 1-årsdag. En bättre födelsedagspresent kunde han inte fått! Tänk en alldeles egen lekkamrat och under samma tak dessutom, toppen! Aito var överlycklig. Toya var dock inte lika övertygad, hon hade lite att göra innan leken kunde börja. För det första skulle Aito hållas i herrans tukt och förmaning, så att han förstod att nu var maktbalansen rubbad. För det andra skulle hon ju känna sin nya familj på pulsen och klura ut var i all sin dar hon hade hamnat någonstans. På dagarna gick det ganska bra, då kändes hon trygg och allt fungerade bra. Nätterna, däremot, var nog lite jobbigare för henne. Inte för att hon ”stökade” eller så, men så fort nån av oss rörde
på oss i sängen, så hade vi en svansviftande Toya brevid oss. Hon hoppades säkert att det var morgon igen, så att hon slapp vara så ensam i detta främmande hus. Stackars, Toya! Nu för tiden viftas det inte på nån svans före nio! Hon sover som en stock och snarkar ljudligt. Föhållandet till Aito är vänskapligt och stabilt. I början tog Toya hand om alla ben och leksaker i huset och Aito fick be väldigt vackert om han skulle ha chans på något som helst. Han brukade ligga ungefär en halvmeter ifrån och ”gråta” hjärtskärande, men Toya var skoningslös! Han skulle inte ens drömma om att trotsa henne. Stackars, Aito! Nu har Toya släppt rejält på tyglarna och tillåter nästan allt. Aito har samtidigt lärt sig en del knep för att lura Toya på en del av godsakerna. Han är en mästare på att gömma saker. Så till den milda grad att en kväll när vi gick och la oss fick husse dela säng med ett kex i form av en napp som Aito fått i julklapp! Toya är lite rädd för att gå uppför trapporna, så han gömmer gärna sina skatter på övervåningen. Haha! Toya tar sin roll som familjens beskyddare på största allvar. Hon varnar med högljudda ylningar när någon närmar sig dörren, här behövs ingen ringklocka! Vidare varnar hon på natten för ankommande åskväder genom att studsa upp i sängen, traska över våra kuddar och lägga sig tillrätta som en gigantisk pälsmössa över huvudet på husse! Hon klämmer sin, inte så späda lekamen, mellan väggen och hans huvud och sen ligger hon pall tills åskvädret dragit bort igen. Känns tryggt! Ja, hon är riktigt rolig, våran Toya. Hennes upptåg och idéer har ingen ände och det är både vi och Aito tacksamma för!