Page 1

My dream come true

Av Carina Brogstam, ägare till Chonix Jotaro Saburo Här sitter jag och tittar ut genom gallret i grinden och ser folk, hundar och katter stryka förbi. Alla har de ett mål. Några stannar upp en stund och sedan går de vidare. Alla är så välartade, hundarna har koll på mattar och hussar, barnen håller mamma och pappa i hand. När jag flyttade hit kommer jag ihåg att ett barn kom runt knuten med tindrande ögon och paket i handen. Och det var nära Jul. Jag undrar om det var ett smaskigt ben i?

Den här gången måste jag säga att matte och husse lyckats pricka rätt när det gäller ny lya. Den kunde ju i och för sig vara lite mer isolerad, men man kan ju inte få allt. Jag har ju vant mig nu med att de brukar flyttar runt lite, särskilt på somrarna. De brukar bo i tält och små stugor, men inte denna gång… Radhusen har träfasad och är målade i flera färger, blått, grönt, beiget och brunt med vita balkonger och trappräcken. Det ser ut som en blandning av bygata och fjällstugor. Nära till vattnet har vi också, det är gångavstånd med lummiga gångstigar.

Ganska fint tycker jag, men framför allt är det så lugnt här. Det bor en massa välartade tikar och hanar här förutom ett par vilda typer, men dem ser jag sällan. Jag menar bara att de inte springer fram och stör som de gjorde i Tensta. Utan de viftar bara på svansen och verkar till och med glada att se mig… Vi flyttade hit i december och då var jag härjad kan jag tala om. Jag hade låtit mig läggas in ett tag på ett fint sjukhus med underbar personal pga. stressrelaterade problem. Jag kunde inte behålla vara sig något jag drack eller åt. Personalen menade att jag var tvungen att lära mig varva ner – men hur skulle jag kunna det? Varenda dag höll jag på att få tuppjuck av alla dessa smällare som small av. Och det var inga SMÅ smällare heller, de lät som riktiga bomber och en natt satt jag som en märla i taket och skrek. När jag tänker tillbaka på den tiden så minns jag att ungarna smällde smällare nästan VARJE DAG året runt. Ungarna har ju kul, men de fattar nog inte hur oroliga de kan göra andra. Jag trodde att jag skulle kunna lära mig att acceptera och ignorera smällandet. Men i stället byggdes en gnagande oro upp i mig som inte gick att ruska av sig. Sen var det ju det här med brottsligheten och nedskräpandet som gjorde att bägaren rann över. Så det var i grevens tid som matte och husse fick för sig att flytta. Vem vet vad det hade blivit av mig annars. Ett nervvrak tro? Nu känner jag solen och vinden mot pälsen där jag ligger. Och jag känner att här kan jag ligga och stirra i timmar om det inte vore för de där eländiga getingarna och bina. Jag kan lova att det är nästan det enda jag behöver oroa mig för nu för tiden.

Det finns till och med bad här för den som törs, själv tror jag dock att jag står över.

Till och med matte och husse ser mindre oroliga och härjade ut nu för tiden, ja de ser nästan lyckliga ut. De har lovat mig att vi inte ska flytta något mer nu, bara bo i tält någon gång då och då. Och jag lovar att jag kommer att välta varenda blomkruka jag kan om det blir mer flyttande. (Precis som jag gjorde när


vi flyttade hit, jag menar bara att jag var tvungen att protestera lite, jag visste inte att vi flyttat till så trevligt område, dessutom är det jobbigt att flytta…). Fast jag vet ju att det inte är matte och husses fel att den här flytten kom så nära nyåret. Jag hade ju bara inte hunnit vänja mig vid nya hemmet förräns det började smälla här också. Jag

fick ju flashbacks alltså…!!! Usch… Hej det var allt från mig den här gången! Chonix Jotaro Saburo med matte och husse Puss på er alla och ha det bra därute! PS: Ni som undrar vart jag flyttat så är det till Kallhäll, en bra bit ifrån Tensta!!!

Profile for Annika Mårtensson

My dream come true-3-2008  

Här sitter jag och tittar ut genom gallret i grinden och ser folk, hundar och katter stryka förbi. Alla har de ett mål. Några stannar upp en...

My dream come true-3-2008  

Här sitter jag och tittar ut genom gallret i grinden och ser folk, hundar och katter stryka förbi. Alla har de ett mål. Några stannar upp en...

Profile for annikam
Advertisement