Den mogna shiban Av Marianne Ekholm, ägare till Chonix Jiro Kotaro Raijo (Chonix Jiro Kotaro) fyller sex år i december. Han är nära den ålder, sju år, då det sägs att shiban når sin topp i utveckling. Jag känner igen det. R mognar fortfarande. Till utseendet är han numera en bredaxlad, lätt, obs mycket lätt, överviktig karl. Enligt ålderstrappan är han i de sena 40-åren. Om man jämför med oss människor. Som de flesta karlar är R en lite feg, ursnäll kramnalle, en lekfull kelgris, extremt beroende av en kvinna, nämligen i detta fall Matte = undertecknad. På plussidan också sinne för humor - R kan skämta, skoja, busa. Vår förra shiba, malliga Mira (19902004), var kemiskt fri från humor. Allvarligt talat, inget kan vara mera underbart än den relation man har till sin mogna shiba. R älskar kroppskontakt. Vem har en vuxen hund som vill vila på mattes arm, när hon läser tidningen, liggande på sin säng? Så har vi det. R vet allt, anar allt, innan vi i familjen ens tagit beslutet. Om resan, om promenaden, om att han skall reda sig ensam några timmar hemma. Eller vänta i bilen. Om någon kär familjemedlem skall komma på besök. Det kallas signalkänslighet. Den gör samvaron lätt. Förklaringar och undanflykter onödiga. För att citera en vän med border collie - det är bara själva orden som fattas. Den hunden hämtade och höll fram mattens baddräkt när han fick vänta för länge på en simtur i högsommarvärmen. Det hade ingen lärt honom. Vi lär oss också så småningom att leva med bristerna. I vårt fall överdrivet revirhävdande och vaktande plus dålig social förmåga gentemot andra hundar. På Brukshundklubben sa den kloka instruktören: var inte arg över bristerna - gläds åt alla de goda sidorna.
Klövsjö, sydöstra Jämtland.