Att vara shiba hos Nilssons-Lundmark Av Beth Lundmark, ägare till Chonix Zuiko Mikan Att vara shiba i denna familj kräver både det ena och det andra, minsann. För det första: leva som yngst och minst under ledning av en gammal stofil till collie och en icke speciellt leksugen bouviertik kräver både diplomati och stort tålamod. Dessutom härbärgerar detta hushåll en gammal katta vars främsta uppgift är tydligen att fånga möss och fåglar. Mitt jobb! Nåväl, jag brukar ta ifrån henne en och en annan mus när jag kommer åt. Skulle inte falla mig in att äta upp de små söta liven. Däremot att suga på ... Mums! Nu rinner snålvattnet. Var var vi? Jovisst , alla vedermödor. I hushållet har vi en ganska hyfsad matte fast hon har ibland ett synnerligen otroligt dåligt omdöme. Hon fixade en karl till bouvieren och resten kan ni ju förstå. Sju stycken pipiga, skrikiga ungar med en massa vassa tänder är vad jag får tampas med om dagarna. Som straff försökte jag att inte komma när matte ropade i skogen och låtsades
Konstigt att fixa en dörr till katten men inte till mig?? att inte ens se henne när jag sprang förbi henne på väg till husse, men efter några dagars koppeltvång så kom jag på andra tankar. Jag tog jobbet som barnvakt och passar på att försöka banka lite vett i skallen på de små så att man står ut med att vistas i samma hus. I hundgården går det väl att komma undan men inomhus är de som kardborrar och ljudet....jisses! På sista tiden börjar jag ändå tycka att jag börjar få lite fason på ungarna och det ryktas att vi ska bli tvungna att utöka familjen permanent med en av de små. Min tröst är att jag är äldre och det kommer jag vara noggrann med att tala om. Matte kallar mig dominant och det kan ni ger er på att jag ska leva upp till!
Vem är det som borde vara kopplad egentligen??
Med många tassavtryck och nospussar Chonix Zuiko Mikan